I denna sista delen av Schlagermagisterns Countdown till Baku kommer vi att kika närmare på de sex länder som är automatiskt kvalificerade till finalen på Lördag, nämligen "the big six" - ett gäng länder som i princip inte har några andra kvaliteter mer än att de har stora plånböcker. Dessa är Storbritannien, Spanien, Frankrike, Tyskland, Italien och värdlandet som i år är Azerbajdzjan. De fyra första har sedan Eurovision 2000 varit garanterade en plats var i finalen eftersom de är de största finansiärerna av tävlingen - något som EBU (Europeiska tv-unionen) uppskattar. Dessutom hade det kanske varit lite demotiverande för dem att vara stora finansiärer om de missat finalen (vilket hade varit fallet många många gånger). Efter att ha varit frånvarande från tävlingen i 14 år gjorde Italien comeback förra året - och blev då garanterade en plats i finalen som del av "the big six". Och givetvis har alltid värdnationen en plats i finalen - i år alltså Azerbajdzjan.
Alla dessa länder fick sin startposition i finalen redan i april, när man drog startpositionerna för årets Eurovision, och det är denna ordning vi följer i denna del.
#1: Storbritannien: Engelbert Humperdinck - Love will set you free
"If you love someone, follow your heart, 'Cause love comes once if you're lucky enough, Though I'll miss you forever, the hurt will run deep, Only love can set you free"
Det satsas stort av Storbritannien i år igen, denna gång med den 76-årige (!!!) legendaren Engelbert Humperdinck. Britterna är fast beslutna om att återupprätta sitt rykte i Eurovision, kosta vad det kosta vill. Men frågan är om ens denne legendar kan återupprätta britternas rykte som den musikaliska supermakt de faktiskt är? Jag har svårt att tro det faktisk. Fram till slutet av 90-talet var Storbritannien en av Eurovisions absolut starkaste länder, mycket på grund av den enormt höga kvaliteten på de brittiska bidragen - som tydligt återspeglade den moderna musikaliska utvecklingen i landet. Storheter som Cliff Richards, Brotherhood of Man och Lulu gjorde Storbritannien till en nation att alltid räkna med i topp. Men så under slutet av 90-talet hände något - efter att Katarina and the Waves vann tävlingen 1997 för Storbritannien, började britterna tydligen tappa intresset. Man hamnade därför i greppet på den lilla men hängivna skaran Eurovision-fans som fanns i landet, vilket ledde till att landet nu gick från den högkvalitativa moderna popmusiken till regelrätta schlagers och galna gimmickar. Resultatet blev att landet nu blev känt för sina sistaplaceringar i tävlingen- man blev till och med nollad 2003, en fullständig chock för landet som har 15 andraplaceringar (!!!) och 5 vinster i tävlingen. Sedan dess har det varit svårt för dem att återhämta sig, även om Andrew Lloyd Weber lyckades ta landet till en 5:e placering 2009 - mycket tack vare juryn. Förra året slog man på stora trumman och skickade det avdankade pojkbandet Blue till Düsseldorf - en satsning som slutade på en ganska besvikande 11:e plats. I år så valde man dock att gå på erfarenhet, något som man ju ändå måste säga att Engelbert har efter en sisådär 60 år i branschen. Faktum är att om det inte hade varit för de ryska babushkorna hade han varit den äldste deltagaren någonsin i Eurovisionhistorien. Men trots det så är han rätt känd, då han under 60-talet hade ett antal superhits världen över, bl.a. med "Release me" och "The last Waltz". Nu är han dock mer av ett museiföremål, precis som låten. Kan detta föra Storbritannien till seger? Nej, jag tror nog inte det. Både låten och artisten är utdaterad och borde stå i en monter nånstans på "Brittish museum". I Eurovision är den tyvärr bara ännu ett plojnummer även om låten faktiskt är rätt fin och han sjunger förvånansvärt bra. Men Eurovision måste hålla sig uppdaterat i någon utsträckning, även om kanske jurygrupperna kanske tycker om låten. Men vinner gör den knappast, och applåderna kommer nog först och främst vara till för att visa respekt för hans långa karriär - snarare än låten.
Betyg: VG-
Kommentar: 1936: Charlie Chaplins långfilm Moderna tider har biopremiär i USA, Adolf Hitler presenterar den första Volkswagenbilen och Engelbert Humperdinck föds.
#9. Frankrike: Anggun - Écho (You and I)
"We're confused, we hope, Somewhere we get lost, One day we will see each other again"
Fransmännen är också en nation som försöker återupprätta sin status i tävlingen - och har dessvärre bara gått på minor de senast åren. Eller egentligen ändå sedan 1977 då man sist vann Eurovision. Trots att man är en av tävlingens mest framgångsrika länder så har man alltså varit segerfria sedan '77, en imponerande bragd för Europas 3:e folkrikaste nation. Kanske är det för att man envisats med att behålla sitt franska modersmål, även efter det att språkreglerna avreglerades 1999? Mycket möjligt. Franska är visserligen ett av de vackraste europeiska språken, men samtidigt ett av de mest omoderna och mest svårförståeliga språken. Dessutom är franskan numera bara förståelig i 3 deltagarländer i Eurovision - av de sammanlagt 42 som deltar. Med andra ord är det en liten marknad för franska låtar. Patricia Kaas lyckades visserligen med en 8:e plats 2009 med en helt underbar fransk ballad som verkligen höjde fransmännens rykte - men efter chocken förra året, då Amaury Vassili var mycket favorittippad med sin korsikanska operainspirerade sång "Sognu" - en låt som trots sitt favoritskap föll storslaget i finalen och slutade på 15:e plats, så är Frankrike tillbaks på ruta ett. Anggun är en väletablerad artist i Frankrike, som har många fina kvaliteter. I just denna låt är det dock frågan om hon verkligen kommer till sin bästa dager... Visst är detta en skönt modern låt som verkligen stärker Frankrike som en modern musiknation - men oj så intetsägande den är! Trots den fina produktionen så är detta en av de mest anonyma låtarna i år, ett faktum som Frankrike verkligen inte behöver. Men tyvärr så lär Anggun inte bättra på låten med ett spektakulärt scenframträdande, och jag tvivlar på en hög placering för fransoserna i år heller. Sorry...
Betyg: G+
Kommentar: Ännu ett misslyckat år är jag rädd för, men: C'est la vie!
#10. Italien: Nina Zilli - L'amore è femmina (Out of love)
"Have you turned to stone? King without a throne, You're great, but not impressive, lots of up and low, It's so typical: when it's time to go, You knock me on the floor – my heart goes boom, boom, boom"
Italien gjorde alltså sin storslagna comeback i fjol - efter 14 års frånvaro! Hela schlagervärlden jublade, mycket på grund av Italiens otroligt starka rykte i tävlingen - man är onekligen det land av "the big six" som har starkast status. Enda sedan starten 1956 har Italiens bidrag varit av yppersta kvalitet, och har ett imponerande facit i resultatlistan. Fram till och med 1997 när man gjorde sitt sista framträdande innan de 14 årens frånvaro, var man i princip i topp-10 hela tiden, och ofta i topp-5. Men som italienarna gärna erkänner sig, så har man också en fallenhet av att få hybris - trots de fina placeringarna så lyckades man bara vinna två gånger, något som fick italienarna att tröttna. När Silvio Berlusconis mediaimperium dessutom tog över makten i Italien 1994, så var man plötsligt alldeles för fina för Eurovision och slutade delta (med undantag av 1997). Istället höll man sig till sin egen San Remo-festival - den ursprungliga Melodifestivalen. Den vackra italienska musikens frånvaro förstärktes av Östländernas dominans, och Italien hänvisade ofta till just det som skäl för att inte komma tillbaka. Sedan juryns återtåg i tävlingen så har Italienarna dock ändrat åsikt, och sedan i fjol är man alltså med igen. Då, 2011 lyckades man nå en imponerande andraplats med Raphael Gualazzi och låten "Madness of Love". Många höjde på ögonbrynen, eftersom Italien var långt ifrån favoriter. Men tack vare juryn lyckades de ta sig om Eric Saade med ynka 4 poäng och ta andraplatsen. Juryn uppskattade då den musikaliska renheten och klassiska framförande som Raphael Gualazzi lyckades förmedla - och låten var ju faktiskt helt okej även om den kanske inte var helt modern. I år kör visserligen Italien på samma spår, men nu med en låt som har betydligt modernare tongångar - men behållit sitt klassiska skal. Nina Zilli valdes ut ur "Nykomlingskategorin" i San Remo-Festivalen och blev genast väldigt populär. Låten hon framförde där blev primärt anmäld som Italiens officiella bidrag, men eftersom den verkligen saknade allt som en bra Eurovisionlåt behöver tog man hjälp av ett gäng svenska låtskrivare och fick till en mycket bättre låt - L'amore è femmina - Kärleken är kvinnlig. Det låter kanske inte svenskt, och titeln är väl kanske inte helt genusjusterad, men låten är kvalitet - objektifierad. Detta är en av tävlingens absolut bästa låtar - ren, klassisk och modern - på samma gång. Jag är såld! Italien har dessutom fått med sig oddsen i år - något som tyder på att folk har förstått att denna typ av låtar kommer att funka, om än kanske bara hos jurygrupperna. Men mer solklart MVG får man leta efter! Problemet är väl kanske bara det att italienarna inte kan vinna Eurovision, eftersom man förmodligen inte kommer att ha råd att vara värdland nästa år - ett problem som förhoppningsvis kan undvikas genom en ny fin andraplats för Italien mån tro?
Betyg: MVG
Kommentar: Måste ju ta tillfället i akt och specifikt poängtera att kärleken inte är könsbundet - så det så! Det är en hen!
#13. Azerbajdzjan: Sabina Babayeva - When the music dies
"You, you are my best friend, You are my everything, so don't leave me now, You, you are the best of me, The reason that I believe, so don't leave me now"
Hemmalaget bjuder som hemmalaget alltid gör, på något helt annat än vad man vann på förra året. Den enda kontinuiteten i Azerbajdzjan är faktiskt att man skickar ännu ett svenskt bidrag (ja, vi är verkligen överallt i år!). Förra året var det ett vinnande koncept då Iain Farquharson, Sandra Bjurman och Stefan Örn skrev vinnarlåten "Running Scared" som vann för Azerbajdzjan. I år så är bidraget också skrivet av Sandra och Stefan, men i sällskap av Anders Bagge och Johan Kronlund. En riktigt svensk låt alltså! Trots detta är låten en typiskt "azerisk" låt med azeriska instrument och mentalitet. Men då ska vi komma ihåg att Azerbajdzjan bara en enda gång tävlat med en låt som inte varit skriven av en svensk: 2008 när man gjorde sin debut och slutade 8:a - sin sämsta placering! Man har alltså ett imponerande facit, ett faktum som antagligen kommer se till att man hamnar högt även i år. Men - och detta är ett stort MEN - Värdlandet lyckas numera aldrig göra bra ifrån sig. Det senaste landet som faktiskt lyckades nå en topp-5 på hemmaplan var Turkiet 2004, men sedan dess har det varit omöjligt. Låten de skickar i år är dessutom en ballad - något det kommer finnas såå gott om i finalen. Det lutar åt att Azerbajdzjan får förbereda sig för sin sämsta placering någonsin - trots att låten egentligen är ganska bra. Men dessvärre är detta inte så bra att man kan balansera det faktum att man är värdnation - och dessutom inte en speciellt lyckad sådan. Jag imponeras trots detta av kvaliteten på bidragen ifrån denna diktatur, men jag hoppas och tror att framgångarna tar slut i och med i år.
Betyg: VG
Kommentar: It ends here!
#19. Spanien: Pastora Soler - Quédate conmigo
"There are no memories of yesterday, Only the hours on your skin, loving you, Stay with me, don't leave"
Och ännu ett svenskskrivet bidrag kan inkasseras i högen - denna gång är det Thomas "trollet från Skövde" G:son som har skrivit låten - alltså samma G:son som tillsammans med Boström har skrivit Euphoria. Det är egentligen helt fantastiskt att ett sådant gäng kan sprida sin säd i så många europeiska åkrar - och att det faktiskt funkar! Spanien har i år blivit hyllade för sin låt och ses som en av de låtar som har större chans att vinna. Och visst, detta är en fantastiskt välgjord ballad, något som Spanien inte riktigt lyckats få till de senaste åren. Men i år verkar alltså äntligen polletten trillat ned och spanjorerna kan faktiskt gotta sig i en riktigt bra låt, och en potentiell framgång - något som man inte fått sedan 2003. Med detta sagt bör man också vara lite realistisk - detta är ÄNNU en ballad. Finalen kryllar som sagt av ballader och i konkurrensen med dem så är detta inte så märkvärdigt egentligen - även om Pastora har en helt fantastisk röst! Jag anar dock att den rösten kommer bort lite i mängden och då kommer ingen att minnas denna låt i efterhand. Även om jag verkligen måste erkänna att Spanien har sin absolut bästa låt på år och dar så är det inte tillräckligt för att föra nationen till en topp-5 placering. Tvärtom blir jag förvånad om vi ser dem i ens topp-10 i år. Detta gör mig lite vemodig, eftersom detta är helt okej och är Spaniens klart bästa bidrag på länge, men tyvärr är Spanien såpass dåliga överlag att till och med ett riktigt bra bidrag i ett spanskt perspektiv - egentligen är ganska medelmåttigt jämfört med resten av Europa. Lo siento España, men det är den brutala sanningen.
Betyg: VG
Kommentar: G:son-power men Spain-fail!
#20. Tyskland: Roman Lob - Standing Still
"When winter's come along and summer's dead and gone, Is there anything left here to say?, I can put my arms around the emptiness I found, And find a way to make you stay"
Tyskland vaknade ur en vansinnigt lång dvala 2010 när Lena Meyer-Landrut slog till och vann Eurovision för tyskarna med dunder och brak - deras första vinst sedan 1982 och deras första vinst som ett enat Tyskland. Chocken var total trots att Lena var en av de absoluta favoriterna - men tyskarna hade blivit så vana vid att aldrig lyckas i tävlingen. Visst hade man till och från plötsligt kommit upp på 3:e platser eller nån 5:e plats men aldrig riktigt lyckats på allvar. Inte ens Dita von Teese lyckades ju ge tyskarna nån framgång 2009! Men sedan Lena vann så har tyskarna fått lite mer självförtroende - trots att man ännu en gång valde Lena Meyer-Landrut att representera landet på hemmaplan i Düsseldorf förra året. Då skickade man dock nån konstig låtjävel som ingen förstod sig på, och hamnade nånstans i mitten av fältet. I år har man dock förpassat Lena till pausunderhållningen och skickar istället Roman Lob som representant. Frågan är hur bra val det egentligen var... Jag kan väl kanske tycka att låten är helt okej i sammanhanget, men den är extremt anonym ballad - och som vi redan konstaterat så är ballader dömda till kvävningsdöden i finalen. Jag förstår att tyskarna tänkt till ordentligt i år, och verkligen försökt göra ett bra artistval. Men med den här låten kommer tyskarna försvinna i mängden och jag kan inte för mitt liv se en ny tysk seger i år. Och som grädde på moset så har vi ju den ökända "Fjolårsvärdlandsförbannelsen" som innebär att fjolårets värdland aldrig lyckas i ett Eurovision - och så har det alltid varit. Eller, ja, inte om man räknar med Irlands supervinster på 90-talet, men typ alltid... Tyskarna måste alltså besegra både statistik, historia och det dryga dussinet ballader de har emot sig för att vinna. Och jag tror inte Roman Lob är kapabel till att göra det. Trots hans fina mössa som han tydligen måste ha på sig.
Betyg: G+
Kommentar: Det mest spännande med detta bidrag är att fundera på anledningarna till mössan: Ful frisyr, kroniskt kall om huvudet eller är han bara väldigt förtjust i mössor?
Det var alla 42 bidrag i årets Eurovision - ett Eurovision som vi ju givetvis hoppas Sverige vinner! Låt oss se vad Lördagen har att erbjuda!
Missa inte finalen klockan 21.00 på Lördag - Heja Loreen! Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar