måndag 27 februari 2012

Danny eller Loreen - vem vinner?

Efter att "Amazing"s toner ljudit klart i Malmö i Lördags började spekulationerna rasa: Vem blir vinnaren av Melodifestivalen 2012 - Danny eller Loreen? Alla verkar nämligen vara överens om att det är mellan dessa två artister som tävlingen står just nu, två artister med förvånansvärt lika låtar och spektakulär scenografi. Bettingbolagen ger båda lika låga odds, nedladdningslistorna ger Loreen ett svagt försprång före Danny, och i de sociala medierna verkar fullständigt kommentarskrig råda. Alla möjligheter finns för en av tidernas mest spännande finaler!
I bakvattnet av de två storfavoriterna finns Molly Sandén och David Lindgren - Molly som lyckats samla en relativt stor internationell fanskara med sin Sanna Nielsen-aktiga låt, och David Lindgren som slog ner som en blixt från klar himmel i Melodifestivalen. Ingen av dessa två lär dock vara med i den absoluta toppstriden.
Lisa Miskovsky blev annars namnet på allas läppar efter att ha - mycket rättvist enligt mig - tagit sig vidare till final i Lördagens deltävling. Personligen trodde jag nog att hennes låt kanske var lite för mörk och dyster för Melodifestivalen, men ack så fel jag hade! Istället blir Lisa en ypperlig motvikt till MC Ranelid och growlen från Dead by April i finalen - Tack Lisa!!!!!!
Det enda mysteriet i Lördagens deltävling är hur i helvete Charlotte Perrelli kunde bli utslagen??? Det var helt uppenbart en av kvällens bästa låtar som telefonröstarna valde bort - istället gick mumien och Dracula (Lotta och Christer) till andra chansen med en låt som påminde oss alla om den nära förestående döden. Brrrr.... Ibland känns resultaten inte helt logiska. Nåja.

Just nu är dock livet som svensk i schlagerlandet ganska behagligt - Både Irland, Norge, Malta och Cypern har valt att skicka svenskskrivna låtar till Eurovision. Som om inte detta vore nog valde Finland i Lördags att för andra gången i historien skicka en låt på svenska till Eurovision:



Pernilla Karlsson och hennes bror Jonas har skrivit denna vackra låt som utan tvivel skulle kunna passa in i svenska Melodifestivalen. Förhoppningsvis behåller man den svenska låttexten till Eurovision - det skulle lova ett magiskt ögonblick för alla svensktalande!

Håll även ett öga på den österrikiska bidraget i år, skulle Danny vinna Melodifestivalen skulle han få hård konkurrens i sin självlysande kostym med dessa två herrar, som uppenbarligen tar det stolta alplandets traditioner på allvar:



Börja ladda inför Lördagens helt meningslösa Andra Chans nästa lördag!

fredag 24 februari 2012

Inför Malmö - Post-Ranelid syndrom eller Post-Saade syndrom att vänta?

På Lördag börjar läkeprocessen efter Ranelidchocken i Leksand förra veckan. Det har varit en brutal vecka efter detta nationella trauma - Ranelid har blivit både hyllad och häcklad - precis som Melodifestivalen i allmänhet. Han har till och med blivit en egen hemsida - där man kan göra sina egna Ranelidlåtar med "MC Ranelid". Fantastiskt.
Samtidigt måste ju Melodifestivalen rulla vidare, och då glöms allt som hände förra veckan.
Dessutom är det ju faktiskt den sista deltävlingen som står i tur och det betyder oftast att vinnarbidraget ska sållas fram till sist.

1. Charlotte Perrelli - "The Girl"

Återigen är Charlotte Perrelli tillbaka - och återigen i sista deltävlingen i Malmö. Denna gång är det dock inte alls säkert att hon är favorit till vinsten - tvärtom bär vi alla smärtsamma minnen från 2008 då - två gånger med hjälp av juryn - vann melodifestivalen före Sanna Nielsens Empty Room (som har utsetts till årtiondets bästa icke-vinnare) och dessutom gick vidare från Eurovisionsemifinalen (trots att hon slutade långt bakom topp-10 i telefonomröstningen). I finalen hann dock verkligheten ikapp "Challe" och hon slutade på en förödmjukande 18:e plats. Även om Björkman fann detta förvånande, så var många européer förvånade över att en transvestit kunde komma så långt i Eurovision. Och ja, lite förvånande var det nog.
I år har hon en mycket modernare låt, som inte är alldeles för långt ifrån Eric Saades vinnarlåt ifjol. Kanske för att det är samma upphovsman - Kempe - bakom båda. Låten är onekligen en av de bästa i år, och scenframträdandet är exklusivt. Tyvärr är Challe helt fel artist - någon yngre, vackrare och med bättre röst hade gjort detta till en klar vinnarlåt. Men just nu är det bara en trött kopia av "Popular" med en "häftig tant" som låtsas vara "tjej".

2. OPA - "Allting blir bra igen"
Tämligen okänd grupp från Malmö som tydligen åkte på grek-sjukan och numera känner behov av att spela musik från landet som gav oss vitlökssås med gurka, demokrati och budgetkris. Nu är de i melodifestivalen och jobbar hårt för att städa upp det grekiska förtroendet igen. Tyvärr är låten fullständig skit. Om inte annat så hatar man Grekland ännu mer efter detta. En hopplös rap-fusion med Bouzouki och håriga greker. SUCK.

3. Dynazty - "Land Of Broken Dreams"

Hårdrocksbandet som gjorde världsdebut förra året i Melodifestivalfinalen, men då med en cover på Anna Bergendahls vinnarlåt från året innan (Ja, hon vann faktiskt!). Illvilliga rykten säger att enda anledningen till att bandet fick spela i finalen var för att Peter Stormare (som deltog i de mycket konstiga pausvideorna) hade som krav att Dynazty skulle spela i finalen - de är nämligen signade på Stormares eget skivbolag. Nåja. I år spelar de en låt av G:son istället, och det låter lite mer som hårdrock den här gången. Så gillar man det så tycker man nog om denna låt också. Men i övrigt så finns inget unikt i låten som gör den minnesvärd för alla oss andra "normala". Det luktar andra chansen om den här långa vägar!

4. Lotta Engberg & Christer Sjögren - "Don't Let Me Down"

Dinosaurierna har återuppstått. Igen. Den ena skrämde en hel kontinent med "I love Europe" 2008, den andra har plågat Europa med Boogaloo dansa rock'n'rola sedan 1987. Som om inte detta vore nog har Schlagerguden Lasse Holm skrivit text och musik.
Följdaktligen så är låten ett museiföremål som skall beundras och begrundas men inte röras på - och definitivt inte röstas på! Själv är jag både imponerad av att sådana här låtar fortfarande skrivs - men lika förbannad på att de kommer in i Melodifestivalen 2012. Även om Lotta med sina skatteproblem och Christer med sina groupies kommer att ha beundrare - så råder inget tvivel om denna kalkon är överkokt och nått bäst-före datum. Ingen final denna gången.

5. Hanna Lindblad - "Goosebumps"

Hanna Lindblad är fortfarande - 2 år efter sitt uppträdande i Melodifestivalen 2010 med låten "Manipulated" - totalt okänd för de flesta svenskar. Något säger mig dessutom att hon kommer fortsätta vara det i fortsättningen. Goosebumps är en medioker poplåt som nog inte lämnar någon berörd på något sätt. Däremot kommer scenframträdandet att slå en del färgrekord. Nog för att färger är trevliga - men det är inget som får oss att höja på ögonbrynen, iallafall inte sedan färg-tv:ns ankomst på 1960-talet.

6. Axel Algmark - "Kyss mig"

En fantastisk blandning av Veronica Maggio, Håkan Hellström och Bob Hund - fast på LSD.
Återigen en fullständigt okänd artist som tror sig kunna slå i Melodifestivalen, denna gång med en låt som mest låter tra lalalalalala.... Dumnaivt möjligtvis och troligen rätt dåligt. Jag tvivlar inte på att Axel kommer sist på Lördag, men frågan är hur han själv tänkte här? Visst är det likt Hellström, men lugna ner dig lite grann snälla - du är inte en Ranelid.

7. Lisa Miskovsky - "Why Start A Fire"

Åh, äntligen en riktig artist med en bra låt! Lisa har varit med sedan det glada 90-talet och har gjort stora insatser för att sätta Sverige på musikkartan. Efter många år i bakgrunden är hon nu tillbaka - och för första gången i Melodifestivalen!
Enligt mig är detta en solklar finalist, men låten är något dyster och tempofattig för den svenska pöbeln - alltså troligen ingen final här. Kanske andra chansen. Tråkigt på en så bra låt.

8. Danny Saucedo - "Amazing"
En klar vinnare ikväll - kanske i finalen också. Nog för att Danny har varit favorit till vinsten ända sedan Saade stod som vinnare i Globen ifjol. Men inget är givet...
Visserligen kommer Danny att sopa banan med sin LCD dans - det kommer nog aldrig överträffas i Sverige. Det som är svårt att säga är om hans låt håller hela vägen - det är ingen tuff låt som "in the club" ifjol, det är snarare en kärlekslåt fast i modern diskoanda. Vet faktiskt inte hur bra det är egentligen... Men på Lördag smäller garanterat Danny högst - en säker finalbiljett.

Som jag ser det finns bara två kandidater till finalen härifrån: Danny och Challe. Men svenska folket brukar kunna ställa till med oreda - låt oss hoppas att man håller Christer Sjögren borta från finalen i år. Andra chansen: Dynazty och Lisa Miskovsky. Klart slut!

tisdag 21 februari 2012

Ranelid - blir han melodifestivalens död?

Det har aldrig snackats så mycket om ett svenskt melodifestivalbidrag förut. Sekunderna efter Ranelids och Sara Li:s framträdande i Lördagens delfinal i Leksand var hashtråden #Ranelid det mest twittrade ämnet i hela världen. Impressive.
Ingen man har förut varit lika kontroversiell i en sådan här tävling.
Varför kan man då fråga sig?

Svaret är svårt att förstå, men man måste nog först komma till insikten att Melodifestivalen är mer än bara ett tv-program. Det är en institution. Även om vi vet att "bara" var tredje svensk aktivt följer varje deltävling, så är Melodifestivalen ett ämne som ALLA har en åsikt om: Antingen hatar du melodifestivalen eller så Älskar du den. Du kan inte vara neutral i din åsikt här. Så är det bara. Det blir ett ställningstagande - antingen tycker man om melodifestivalen med allt som det innebär (schlager, danser och kläder) eller så tycker du att det är det fånigaste som finns. Problemet blir bara det att Melodifestivalen är en föränderlig institution som är tänkt att omfamna alla musiksmaker - även de som ligger utanför schlagergenren. Ibland öppnas därför dörrar till melodifestivalen för artister och låtar som antingen bryter mot alla de traditionellt antagna normer som finns i melodifestivalen, eller driver dem till sin spets. När sådana låtar och artister kommer in i melodifestivalen möts dem oftast med total kyla från alla schlagerälskare, men välkomnas som frälsare av alla schlagerhatare. Schlagerhatarna är de som annars aldrig kollar på melodifestivalen - om det inte finns något bidrag som bryter mot schlagernormen ordentligt. Då uppstår något som kan beskrivas som en proteströstningseffekt - alla som hatar schlager och Melodifestivalen röstar på det bidrag som bryter mest mot schlagernormen, enbart för att man kan och för att bevisa en poäng. Resultatet blir stundtals katastrofalt - i vissa länder går det hela så långt att låten vinner och representerar landet i Eurovision där det blir utskrattat och sågat längs fotknölarna. I sådana länder förlorar Melodifestivalen många av sina tittare p.g.a. man inte tar det seriöst längre, men samtidigt förlorar landet respekt utomlands. Ingen vinner på det alltså. Så illa gick det för Portugal förra året, där skämtlåten "Luta e alegria" vann och fick publiken att lämna salen innan vinnarnumret framfördes igen. Den anrika portugisiska melodifestivalen "Festivale Cancao" har inte återhämtat sig än.

Kan man då verkligen jämföra Ranelids "Mirakel" med det här då? Mycket talar för det. För det första är de allra flesta överens om att det är Ranelid som person som är det intressanta - sången (och Sara Li) är bara bihang. Ranelid är som person ytterst kontroversiell - egotrippad, pompös, självgod, solariebränd och framförallt teatralisk. Hans personlighet har skapat debatt i Jantelagssverige och många har fullt rättvist uttalat sitt stöd för honom i alla hatkampanjer mot honom p.g.a. sin osvenska personlighet. Ranelid är och kommer alltid att vara en kontroversiell figur, som lockar lika många till skratt som till gråt som till förundran. Med detta sagt; är han rätt artist i Melodifestivalen? Alla som älskar schlagernormen säger NEJ. Alla som hatar schlagernormen säger JA. Ranelid är den person som innan November 2011 förknippades minst med Melodifestivalen - idag är han kanske tvärtom den som mest förknippas med den. Schlagerhatarna har utsett Ranelid till sin kung - kanske mest ironiskt - men likväl fick han massivt röstningsstöd i Lördags. Medan många emellertid tilltala av hans annorlunda personlighet - finns nog få som tilltalas av den vansinnigt dåliga låten. YTTERST FÅ av de som röstade på Ranelid i Lördags skulle någonsin kunna tänka sig att lyssna extensivt på "Mirakel", helt enkelt eftersom låten bryter, inte bara mot schlagernormen, utan mot ALLA normer om hur en bra låt ska vara. Man skriker inte "ja - nu kör vi" eller "nu kommer det" och man läser inte texten rakt upp och ner helt i otakt med musiken. Man "försöker" inte sjunga med i smyg i refrängen om man inte kan sjunga. Dessutom är ironin i det hela att låtens musik är en parodi på en platt stereotypisk schlagerlåt - precis sådana som schlagerhatarna själva hatar. Ingenting blir rätt här!!! Allt beror på att Ranelid är en så kontroveriell person - han kunde varit med i vilket program som helst - Big Brother, Talang, Idol, Jerringpriset - och vunnit problemfritt med hjälp av telefonröstarna. Allt för att se honom bryta normer.

Nu tror jag kanske inte att han går och vinner i Globen - men man vet aldrig. Han är iallafall garanterad att få 0 poäng av de internationella jurygrupperna - om de inte vänt sig emot oss och vill skada oss.

Nåja, vi får väl se. Med de tre veckor som återstår till Melodifestivalfinalen så har Ranelid gott om tid att fundera på sig själv (som han brukar)
men också att ta lite lektioner i hur man parkerar bilar: Hur parkerar du egentligen Ranelid?

lördag 18 februari 2012

Slaget om Leksand

Även om det är Björn Ranelids ego som är det stora dragplåstret ikväll, är det knappast han som bidrar mest med musikalisk elegans under kvällen. Musiken kommer att komma från alla andra deltagare, möjligtvis med undantag av Andreas Johnson som "lånat" sin musik ifrån alla rockartister verksamma i England under 90-talet.

Youngblood - ett pojkband med peniskomplex som sjunger om sig själva i en översättning som närmast kan liknas vid "lammkött". Tänkt att appellera till alla ensamstående medelålders MILFar som tillsammans med ett glas vin och pyjamas sitter och tittar på Melodifestivalen ikväll. Musiken kan snarast beskrivas som ett orkeslöst misch masch av backstreet boys fast utan livsvilja, framfört med en buffe av 100 varianter av stereotypa pojkbandsposer. Grattis. Hoppas ni blir feta.

Maria Benhajji - Startfältets ende artist som antagligen inte har ett rykte att förstöra. Det jobbiga är att sådana här okända artister alltid drabbas av mediaskuggan och fryser bort ur publikens ögon. Trots en låt som faktiskt är kvällens bästa, så känns det fånigt att hysa någon förhoppning över att rättvisan ska segra. Må mest kända artist vinna!

Mattias Andreasson - ex-EMD:aren tror sig nu kunna klara sig lika bra solo som sin BFF Danny Saucedo. Men där blir svaret Nej - bestämt NEJ! Det går inte att köra R'n'B-ballader på svenska med moppemustasch. Suck. Visst, låten är okej, men sjung för helvete på ren ENGELSKA; "baby förlåt mig" är mellanmjölkssvengelska som aldrig borde få användas annat än i dåliga B-filmer med Sean Banan och Kikki Danielsson!

Love Generation - ett hopplöst tjejband som fortfarande lever på att man blivit RedOnes återvinningsstation. Fjolårets meningslösa bidrag "Dance alone" har nu blivit den ännu mer värdelösa "Just a little bit" som bara överglänser "Dance alone" i sitt ännu mer värdelösa dansnummer. Tråkigt och ångestframkallande!

Carolina Wallin Perez - äntligen någon som inte försöker så jädra hårt! Synd bara att hon aldrig heller varit känd. Det blir ingen final för henne heller. Sen är ballader av det här slaget inga stämningshöjare heller, tvärtom lär denna förpassas till botten i resultatlistan. Att Carolinas röst sedan verkar göra mer skada än nytta i låten är en annan historia.

Andreas Johnson - som tidigare nämnt, en av de mest framgångsrika låttjuvarna hittills. Kanske blev han inspirerad av de danska eurovisionrepresentanterna "A friend in London" som ifjol sjöng sin låt "A new Tomorrow" som inte hade lånat måttligt från Andreas låt "Sing for me". Nåja. Lovelight är iallafall kvällens bästa låt - no questions! En låt som känns genuin och minnesvärd, utan krusiduller eller överambitiösa akrobater. Hoppas han håller för Ranelid.

Molly Sandén - Saades ex sjunger en mollstämd ballad om att göra slut. Redan där borde segern vara given för Molly. Och ja, den är bra, dock kanske inte så bra som den borde vara för att verkligen bli en hit. Det finns inget lyft - inga bombastiska höjningar eller stagringar. Kanske folk tycker om det när det är lite västgötaklimax över det hela? Nåja. Jag vill gärna se Molly i finalen - men frågan är om hon håller upp låten på scenen... Vi får la se.

Björn Ranelid feat Sara Li - ”om kvinnan vägrar att ta emot mannens säd i 60 år så dör mänskligheten ut”. Jag behöver egentligen inte säga mer om bidraget än den textraden. Det mest intressanta är dock hur man löser problemet med att få upp Ranelids stora ego på scenen. Vi får se.

Jag ser på bettinglistorna till min glädje att Molly leder före Youngblood och Andreas Johnson. Hur Youngblood kan få sånt sjukt stöd är oförklarligt - möjligtvis gör Sveriges alla salongsberusad MILFar gemensam sak och röstar... Ranelid kommer att få hela JÄVLA schlagerhatar Sverige att rösta, vilket antagligen ger honom iallafall en andra chansen-biljett - där han kan få bråka med rumptaffsaren Torsten Flinck om vad kärlek är. Det blir nog en catfight utan dess like.
Mjau!

fredag 17 februari 2012

Inför Leksand - eller vem kommer bli först med att döda Björn Ranelid?

Inför Melodifestivalens 3:e deltävling från Leksand på Lördag finns inga givna favoriter, bara snackisar. En snackis, eller "den stora snackisen" är Björn Ranelid. Hans debut i Melodifestivalen kommer att bli minnesvärd, eftersom den markerar den slutliga döden för både hans och melodifestivalens karriär. Det värsta är att han nog kommer vinna, bara just för att han är med.
De få glada nyheterna som finns med Leksands deltävling är iallafall att standarden nu höjs - ganska rejält. Inga fler Banankungar, 17 åriga Bob Dylan-wannabees eller growlande mohikaner.
Nu blir det lite ordning i leden igen, med Andreas Johnsson, Molly Sandén och Love Generation.
1. Youngblood - Youngblood
En av tävlingens flataste låtar, med sviktande röstinsatser och överambitiös akrobatik. Inte imponerad. Låten påminner om en avslagen version av "Baby goodbye" med EMD för några år sedan. Det blir inte bättre av att en av medlemmarna i Youngblood har jobbat med Westlife, Backstreet Boys och fan o hans moster - pojkband är ondska. Hoppas de blir feta allihopa.

2. I mina drömmar – Maria BenHajji
Webjokern Maria Benhajji gör något som många många tusen MF-fans längtat efter - hon tar oss tillbaka till den gamla goda tiden! I mina Drömmar är en klassisk retroballad enligt den gamla skolan - inte allt för olik irländarnas ständiga ballader som brukade vinna Eurovision för en sisådär 15-20 år sedan. Men - då ställer sig givetvis alla frågan - kommer det att funka i Melodifestivalen 2012? Knappast. Efter Saades vinst förra året är det House och elektropop som är tidens melodi, inte 90-tals ballader. Men det är ju trevligt med omväxling, i synnerhet efter Sean Banan.

3. Förlåt mig – Mattias Andréasson
EMD-stjärnan Mattias Andréasson tar tillbaka tävlingen till 2000-talet igen, med en låt som väl kanske iallafall är lättlyssnad. Den som vill ha drag får nog vänta på nästa buss, för Mattias moderna ballad är trög - för att använda ett milt uttryck. Egentligen vet jag inte vad han förväntar sig uppnå - han är långt ifrån den mest kända ur EMD, och han har knappast någon chans att nå finalen med en sådan här låt... Jag antar att han är med mest för att försäkringskassan tvingat honom...

4. Just a Little Bit – Love Generation
Love Generation är egentligen fullkomligt ointressanta i sammanhanget - de är bara dockor i tajta kläder som sjunger - istället är det intressanta textförfattarna: RedOne! Vår mest framgångsrike musiker just nu, som av någon oförklarlig anledning skriver låtar för Love Generation - en svensk tjejgrupp utan status eller profil. Varför undrar man då? Kan det vara så att Redone skickar sina refuserade låtar till MF bara för att dra in lite extra pengar från den lukrativa samlings-CD:n som släpps varje år? Kanske. För inte fan är "Just a little bit" tänkt att slå sig fram till Eurovision - även om den är miiiiiiiil bättre än de flesta andra låtar under de föregående deltävlingarna. Så populära är varken RedOne eller Love Generation att en sånn tråkig halvhjärtad ursäkt till modern poplåt kan nå final.

5. Sanningen – Carolina Wallin Pérez
Förra året slog Sara Varga och Pernilla Andersson igenom med välskrivna trubadurballader, och i år är det nog tänkt att Carolina Wallin Perez skulle göra samma sak. Tyvärr håller "Sanningen" inte alls samma kvalitet, och istället blir Carolina dömd till sistaplatsen. Tråkigt och sant.

6. Lovelight – Andreas Johnson
Eller kanske snarare: Beautiful ones - Suede
Aldrig trodde jag att Andreas Johnson skulle sjunka så lågt att han faktiskt stjäl en Suede-låt rakt av - men det verkar vara det som hänt här. Inget illa så - Beautiful Ones är en av de bästa låtarna från Suede, men den skrevs på 90-talet och inte 2012. Må så hända att alla som inte hört Suede förut kommer tycka om den här låten, men de 70% som var med på 90-talet kommer knappt kunna andas i stanken av plagiat! SUCK. Men en klar vinnare ikväll likt förbaskat.

7. Why Am I Crying – Molly Sandén
Molly är tillbaka, kanske något uppskakad av separationen med Eric Saade - något som skulle kunna förklara denna något moll-stämda ballad. Det skall inte stickas under stolen att detta är en klar finalist, även om vi vid det här laget nog är rätt trötta på ballader. Men Molly är stark i sin röst, vilket de flest idag inte verkar vara. Tyvärr är "Why Am I Crying" inte riktigt i "Empty Room"-klass, och Molly inte Sanna Nielsen. Men hon försöker iallafall - i min bok är det ett stort plus

8. Mirakel – Björn Ranelid feat. Sara Li
Detta superpretentiösa atombombnedslag är troligen det värsta som någonsin hänt tävlingen sedan Bert Karlsson föddes. Här har vi en uppblåst självupptagen skånsk poet som aldrig har sjungit något i hela sitt liv - ståendes halvrappande en egenskriven kärleksdikt på dramatenskånska - till tonerna av moderna diskotakter och blinkande ljus och en löjligt mallplacerad Sara Li i bakgrunden. Det hela är en circus av sällan skådat slag där Ranelids robotlika stämma skär som en överhettad svetslåga i öronen, medan Melodifestivalens hatare röstar tills tummarna blöder och telefonerna smälter. Någon måste döda Björn Ranelid. Suck. Var är Dolph Lundgren när man behöver honom?

Hoppas nu för H-E att svenska folket är tillräckligt vänliga för att rösta igenom något annat än Ranelid. SNÄLLA! Vi behöver inte en Björn Ranelid med större ego än vi redan har!

torsdag 16 februari 2012

Värsta Schlagertexten - 54 år av humbug och nödrim

Den sista tiden har det varit mycket snack om låttexterna i Melodifestivalen - vad som funkar och vad funkar inte... Men även om kärlek, gyllene skor och stormvindar är säljande koncept, så finns det en otroligt djup grav av schlagertexter som, ja... Inte riktigt är helt... hm... De suger - om jag säger så. Denna dag har jag samlat och listat de värsta låttexterna i Melodifestivalen de senaste 54 åren. Vissa är gamla godingar som har så uppenbart dåliga texter att vi numera glömt vad de sjunger om, och andra är nya fräckisar som skapat rabalder hos det pryda svenska folket.

Först har vi ett gäng bubblare som inte passar in på topp-10 men som ändå är värda att sågas:

Sol och Vår - Inger Berggren 1962
"När det är sol och vår och man är nitton år
Är det så lite man förstår
Och alla flickor små bör låsas inne då
När vintern går mot sol och vår"
(Avdelning: Innan genusdebatten kom in och förstörde allt det roliga på TV)

Scheherazade - Gunnar Wiklund 1963
"Du lärde mig tro
De vackra orden som du sa
Farväl Scheherazade
Dadida"
(Avdelning: Konsten att välja ett kvinnonamn som inte är Jennie eller Eloise och som ingen kan uttala)

Ding Dong - Lasse Berghagen 1973
"Ding – Dong, jag sjunger den när jag är glad – och det är jag!
Rababaditu dididonde ribabataditodidi dojng dojng!"
(Avdelning: Fyllesång tillsammans med Lasses ding dong - kan det bli bättre?)

Den sista sommar’n av mitt liv - Lena Bergqvist 1974
"Leva om hela skiten – den underbara igen"
(Avdelningen: Första fula ordet i Melodifestivalen. Numera har vi Sean Banan.)

Ska vi plocka körsbär i min trädgård - A-C Bärnsten 1975
"Plocka allt du törs där i min trädgård
Ta vad du vill ha"
(Avdelning: Snusk!)

Michelangelo - Björn Skifs 1975
"Michelangelo, men så svara då
Kan du komma hit och ta med stafflit
Och måla av min vän, woah woah oh
Om han kunde visa hela världen hur du ler
Så skulle Mona-Lisa be om att få plockas ner, woah woah oh"
(Avdelning: Var det inte da Vinci som målade Mona-Lisa Hörru?!)

Var det här bara början? - Py and the Gang 1979
"Och jag sprang nerför berget, jag var Akilles hack i häl,
Jag tänkte örn men var en kråka och jag visste det väl
Jag var upprymd av ett under, lika vanlig som en nit
Att sova vaken är en blunder och säga allt är sig likt"
(Avdelning: Knark, någon?)

Mycke mycke mer - Chips 1980
"Jag, vill ha huset här fullt av ungar (Lasse)
Ja, om vi delar på allt besvär (Kikki)
Jag, lovar läsa om troll och kungar (Lasse)
Bra, men glöm inte min karriär" (Kikki)
(Avdelning: Genuspatrullen till er tjänst!)

Ingenting går som man vill - Therese Löf 1992
"Vi letar upp ett ställe att äta
(Vad står på menyn, vi glömde vårt lexikon)
Och vad vi åt får vi aldrig veta"
(Avdelning: Tågluffschlager - you can't beat it!)

Refrain Refrain - Pay TV 2005
"Success
Won't come unless
You get undressed
Have public sex and then go tell the press"
(Avdelning: Pay TV delar med sig av sina erfarenheter som artister)

Åh, när ni tar saken i egna händer - After Dark 2007
"Ernst, hans tanke är fin
Han skakar liv i en slaknad ruin
Han pular och pålar och ser: han får opp'et
Nu trallar han i sommartorpet
Han trallar på torpet
Åh, när ni tar saken i egna händer
Åh, när ni gör som dom på tv gör
Då ska ni se att livet får en ny kick
Prova deras sköna trick"
(Avdelning: På engelska blir titeln "Master debater")


Då kikar vi närmare på Schlagermagisterns topp 10: Värsta Schlagertexterna

Plats 10: Boogaloo dansa rock’n’rola - Lotta Engberg 1987
"Boogaloo dansa rock’n’rola
Spela freestyle med fräck musik"
(Avdelning: Fyra Bugg och en coca-cola blev för mycket varumärken för Eurovision, så man bytte ut det mot det solklara alternativet Boogaloo dansa rock'n'rola - Boogaloo som betyder grovhångel på Brittisk Engelska. Självklart en klar favorit.)

Plats 9: För Kung och fosterland - Magnus Uggla 2007
"Har vi tråkigt min fru och jag
Ringer vi in en skum polack
Källar'n blir till ett hemma-spa
Inga halvmesyrer, tack!"
(Avdelning: Polska ambassaden lämnar in en officiell skrivelse till SVT dagen efter tävlingen och KRÄVER att Uggla ändrar "skum polack" till något annat. Hitten i Polen var given efter detta.)

Plats 8: Beatles - Forbes 1977
"Farfars far, kan ge svar vem de var
Beatles, Beatles"
(Avdelning: Grammatik uppfanns först på 80-talen. Det vet farfarsfar också.)

Plats 7: "Fröken Ur Sång - Titi Sjöblom 1974
"Räknar för stunden, har rätt på sekunden
Fick en finger i kläm, stämplar ut efter fem"
(Avdelning: Nödrim, någon?)

Plats 6: Venus Butterfly - Angel 1992
"Nu vet jag vad jag söker
Längtar att få pröva Venus Butterfly (Venus Butterfly)
Att kunna explodera
Känna kroppen vibrera, Venus Butterfly (Venus Butterfly)
Om du finns någonstans så finner jag dig"
(Avdelning: Ja, de sjunger om oralsex, googla om du inte tror mig! Saken blir inte bättre av att Bert Karlsson faktiskt är officiell textförfattare till låten)

Plats 5: Vad du än trodde så trodde du fel - Arja Saijonmaa 2005
"Framåt eller bak
Du har ingen smak
En sån kalabalik
Våran kärlek har gått oss förbi"
(Avdelning: På tal om snusk, Arja verkar ha fått allt om bakfoten)

Plats 4: Eld och lågor - Göran Folkestad 1985
"Stjärnor kan ha makt
Det har någon sagt
Vad tror du?"
(Avdelning: Ett mycket positivistiskt definitivt besked från Göran.)

Plats 3: Rocky Mountain - Janne Lucas 1981
"Ta en sväng o åk till bergen, man blir glad långt in i märgen,
det kan hända klockan elva, lyssna själva klockan elva!
Det är ganska svårt att fatta, sitting bull och Hiawata,
att dom sjunger hela natten, lyssna själva klockan elva!"
(Avdelning: NÖÖÖÖDRIIIIMM!!!!!!!!!!!!!!!!)

Plats 2: Sommar'n som aldrig säger nej - Malta 1973
"Dina bröst är som svalor som häckar"
(Avdelning: *FNISS*...)

Plats 1: Jag minns dig nog - Göran Fristorp 1974
"Jag tänker på dig varje gång mina rakblad tar slut"
(Avdelning: Romantik på hög nivå. Schlager blir inte bättre än så här!)

Ett måste i detta sammanhang är också att ge en salut till århundradets bästa improviserade låttext:
Björn Skifs 1978 - Det blir alltid värre framåt natten
"Dagarna och kvällarna, då lever jag - röppni fälls, örr ur i knön, och gniblisaa på kvällen"

söndag 12 februari 2012

Vi får iallafall ett bra nordiskt bidrag i år...

Det blev överraskande den barnpedagogstuderande ex-modellen från Iran; Tooji även kallad, som vann Norsk Melodi Grand Prix i Lördags kväll! Precis som jag hoppades! Hans svenskskrivna låt "Stay" vann med enorma röstsiffror över tvåan Nora Foss Al-Jabri och trean Bobby Bare och Petter Øien. Storfavoriterna Plumbo med det Nordman-inspirerade bidraget "Ola Nordmann" kom faktiskt bara fyra, trots de absolut lägsta oddsen. Men Plumbo hade nog blivit utskrattade i Baku, men det kommer definitivt inte Tooji att bli. Trots att Tooji är ett namn som kanske är mer vanligt hos hundar än artister, så lär denna Eric Saade-kopia att bli storfavorit i Eurovision i vår. Det skrämmande är ju faktiskt hur otroligt lika Eric Saade och Tooji Keshtkar (som hans fulla namn är) verkligen är.Inte nog med att de kommer ifrån mellanöstern ursprungligen båda två, de har båda svenska låtskrivare och samma musiksmak, likadana dansare och klädsmak, frisyr och dansnummer. Fantasifullt, Norge. Nåja, det är en bra låt som lär få ordentligt med röster ifrån både Sverige och annorstädes. Om ni undrar så lät den så här:


På Island valdes det också för Eurovision, och därifrån kommer en tidigare Eurovisiondeltagare; Jónsi (som tävlade för Island 2004) i år tillsammans med Greta Salóme i den bombastiska och mystiska "sagan om ringen"-dynamiska låten "Mundu eftir mér" (Kom ihåg mig), som förmodligen inte kommer att ha så mycket med toppstriden att göra i Eurovision.



I Sverige verkar det dock som att det står stiltje hos telefonröstarna. Inte i att de röstar; aldrig tidigare har så mycket röster kommit in i de första deltävlingarna, men inte fan har man röstat rätt för det! Visserligen är David Lindgren ett av de största utropstecknen vi haft sen Saade slog igenom, men ULRIK MUNTHER!?!?!? UNGEN ÄR JU FAN SOM TAGEN UR "EMIL I LÖNNEBERGA"! Suck. Aldrig förr har kvaliteten varit så här låg i Melodifestivalen - just nu är ingen av finalbidragen i stånd att nå en Eurovisionfinal - möjligtvis (men observera endast MÖJLIGTVIS) Loreen med Euphoria - men det är bara p.g.a. sitt fantastiska och nyskapande scennummer. David Lindgren har visserligen allt utom den perfekta låten - visserligen var han bäst i Lördags (med ljusårs avstånd) men han har 0 % chans i Eurovision. Hade Sverige varit ett öststatsland hade en sådan låt tagit oss till final, men lyckligtvis har vi både yttrandefrihet och deodorant här så vi måste skärpa oss i Eurovision! Ryssland körde med en liknande låt ifjol, som ju gick till final, men vi skrattade mest åt den här i Sverige - med rätta. Nu riskerar vi själva att skicka en sådan låt om inte de kommande två veckorna bjuder på något mycket mycket bättre... Mitt hopp ligger nu på Danny Saucedo som har varit favoriten till segern sedan i våras. Får se om det håller i sista deltävlingen. Först ska vi se om Leksand har nått annat än pest och kolera att bjuda på.

Avslutningsvis måste jag få raljera över hur jädra dålig kvalitet det blivit på Melodifestivalen överlag i år - humorn (som en gång var en stabil grundsten i tävlingen) är nu totalt borta - istället är det homohumor för hela slanten, och drifter med kön åt höger och vänster. SUCK. Visserligen är Gina Dirawi en ljuskälla i mörkret, men tyvärr rätt ensam. Inte ens Helena Bergström som annars kan ge lite stjärnglans är borta - med viktigare uppdrag på Dramaten. FAIL. Inga roliga inslag, inget roligt manus. NADA. Och B-kändisar som sjunger playback till remixade låtar som misslyckades i förra årets Melodifestival.
SUCK. Jag flyttar till Norge.

lördag 11 februari 2012

Inför Göteborg - marginell skillnad och skrälläge

Tråkigt men sant, denna deltävling kommer inte heller att höja nivån i Melodifestivalen nämnvärt. De enda riktiga ljuspunkterna kommer att vara gladschlager från Timoteij, gladrockabilly från Top Cats och en glad överraskning från David Lundgren. I övrigt kommer nog Scandinavium få genomlida ett gäspmaraton utan dess like. När nu låtarna släppts i sin helhet på SVT.SE (fram till 20.00) så får vi äntligen ett hyfsat helhetsperspektiv på dem. Men, som i fallet Euphoria med Loreen förra lördagen, så är det omöjligt att säga hur det passar med scenframträdandet - som var Loreens ess i rockärmen. Känns ändå så att rätt LÅT bör vinna, men det är inte alltid det stämmer...
Enligt bettinglistorna kommer David Lindgren och Ulrik Munther att vinna, medan Timoteij och Top Cats kommer till andra chansen. Jag är inte alls främmande för denna spådom, tvärtom känns det ganska självklart att det är dessa fyra det kommer att handla om.
David Lindgren är den artist som är minst känd av kvällens deltagare, ändå är han storfavorit - något som är helt unikt i Melodifestivalen. Hans bakgrund inom musikalbranschen är väl visserligen ganska gedigen, men för den breda massan är han nog nästan helt okänd. Detta vägs upp med det faktum att han har kvällens bästa och modernaste låt - som doftar radiohit långa vägar. När publiken i genrepet i Fredags dessutom gav sina toppbetyg till honom stod saken klar - här får Sverige en nya schlagerstjärna! Förvänta er stordåd!

Lille Ulrik däremot förstår jag mig dock inte på. Är han eller hans låt populär? Jag kan inte riktigt förstå varför han är andrafavoriten, för hans låt är medioker och meningslös och han själv är inget man skulle hänga i julgranen! Är det för att han är flickidol? Seriöst??! HAN??!
Ibland är logiken i Melodifestivalen inte solklar.

Timoteijs låt var den enda som faktiskt blev bättre av att höra hela studioversionen av. Okej, den är inte lika bra och klämmig som deras förra låt "Kom" 2010, men den är definitivt den näst bästa ikväll, och har ändå de där trallvänliga slingorna och sköna gunget som en Timoteijlåt ska ha. Därför är detta för mig en självklar tvåa efter David Lindgren.

Top Cats, ja vad ska man säga?? Rockabilly i år igen? Jo, kanske det... Förra året slog The Playtones igenom ordentligen med "The King" och nådde finalen i Melodifestivalen. Kan Top Cats göra det också? Låtarna är skrämmande lika varandra - genre-mässigt. Å andra sidan har jag svårt att höra skillnad på rockabillylåtar, men för ett tränat öra kanske det är mer självklart. Men för rockabillypubliken (läs Värmland, Dalarna och Västergötaslätten) är detta ett självklart val, och då brukar man kunna spela till sig en finalbiljett. Dessutom är det här ganska skön musik som omväxling! (Är inte Top Cat en seriefigur som man såg på TV som liten förresten?)


I övrigt är det en sorglig skara artister som står i kö för att göra bort sig i Scandinavium; Andreas Lundstedt visar att gammal är äldst. Hans hopplöst överambitiösa gäspdisko får svenska språket att verka ännu tråkigare än vad det egentligen är. Detta kanske funkar på QX galan, men i Melodifestivalen 2012 ska det inte funka!
Sonja Aldén sjunger visserligen en vacker låt om döden, men det passar bättre på begravningar än i Scandinavium. Ännu en stor gäspfest.
Thomas di Leva är bevis nummer tre i en stor gäsputredning, där hans låt "Ge aldrig Upp" är huvudmisstänkt. Alla fem överlevande di leva-fans kommer givetvis att rösta på honom, men alla andra kommer att sitta och förundras hur en man i blommig kaftan kan få för sig att han kan ha en chans i Eurovision song contest 2012. Åk hem till Mars, Thomas!
Mimmi Oh är den sista att bli avsågad här, med en låt som verkligen går alldeles för långsamt. Åk hem till 80-talet Mimmi!

Suck.

Jag hoppas att programmet i övrigt kommer att bjuda på lite annat än förra gången iallafall:
INGA nya fåniga dansnummer om bögar - tyvärr gör ett sådant dansnummer bara fördomarna starkare, eftersom vi får en ensidig bild av hur "bögar är". Dessutom är det bara superlöjligt - ingen (utom möjligtvis alla homosexuella) skrattar. Visa nått som faktiskt är roligt och bra ikväll istället!
TA BORT de där underliga presentationerna av artisterna när de kommer upp på scenen! De sabbar allting, bakgrundsmusiken som ofta inte hörs alls eller går i linje med den musik artisten själv framför. Dessutom göra alla artister samma sak - hälsar på galna åskådare som betalat hutlösa pengar för att få sitta vid gången och synas i TV. SUCK!!!!! Vad hände med Per Andersson och Häxan Surtant och Carl Bildt!?!?!
INGA fler tafsningar va! Säg ifrån på skarpen nästa gång Gina, din rumpa är inte Torsten Flincks egendom!

Låt oss hoppas att saker och ting inte blir värre iallafall. 20.00 - SVT1- DÅ KÖR VI!!!

Norge väljer - bland nordens bästa startfält och några svenskchanser

Nu på Lördag klockan 20.00 smäller det - inte bara i Scandinavium i Göteborg utan också 29 mil längre norrut i Oslo Spektrum! Det är givetvis finalen i Norsk Melodi Grand Prix 2012, den norska motsvarigheten till Melodifestivalen. Sverige och Norge brukar turas om att ha topplaceringar i Eurovision - nu senast firade Sverige en tredjeplats med Eric Saade medan Norge inte ens kvalificerade sig till finalen med sin Stella Mwangi. I år talar just nu allt på att platserna blir ombytta, för sällan har den norska finalen varit så hitspäckad som i år - medan de svenska bidragen hittills knappt skulle ha platsat på svensktoppen.
Inför den stora kvällen så vill jag ge ett smakprov på hur en RIKTIG melodifestivalfinal ska se ut, men också ge mina personliga åsikter och betyg till de norska bidragen.

1. Tooji - Stay


En fantastisk öppning på kvällen med en låt som påminner, både i artist, scenshow och musik, om Eric Saades Popular förra året. Personligen tror jag att detta är den låt som skulle klara sig bäst i Baku, eftersom det är ett vattentätt koncept - det funkade ju för Saade, varför inte här? MEN - och ett stort MEN, Tooji har inte på lååååånga vägar den stjärnstatus i Norge som Saade hade här i Sverige! Tooji är visserligen sedan länge etablerad i Norge - som programledare i MTV Norge men har också släppt en singel tidigare - men han är en helt ny bekantskap för de flesta norrmän. Kanske är det detta faktum som gör att han "bara" är tvåa på bettinglistorna inför kvällen. Det ska dock påpekas att hans låt har varit den som setts mest på Youtube av alla tävlande - en hint om att den här låten blir att räkna med! Jag håller tummarna för en ny norsk Saade i Baku! Att svenske Figge Boström skrivit låten gör inte saken värre.
Schlagermagisterns Betyg: MVG

2. Reidun Sæther – High on love


Ännu en värdig tävlande, denna gång en låt från det vidunderliga schlagertrollet från Skövde Tomas G:sson! Det råder inte några som helsta tvivel om att detta är en låt som skulle passa i Baku, och Reidun har ju ingen dålig pipa heller om man säger så... Men kanske låter det lite konstigt ändå? Det är någonting i låten som gör att jag inte tror på den, och när jag ser framträdandet känner jag definitivt att något saknas. Kan inte sätta fingret på det! Jag vet iallafall att jag inte är ensam om dessa känslor, bettingbolagen placerar Reidun näst sist i finalen, vilket jag med stor sorg måste erkänna är en mycket trolig placering för henne. I denna konkurrens är varje ton viktig och just här har "High on love" inte alla hästar i stallet. Kanske hade det funkat i fjol, men inte i år. Hos mig funkar den dock, men bara som bakgrundsmusik.
Schlagermagisterns Betyg: VG-

3. Lise Karlsnes - Sailors


Det enda bidraget i finalen som inte kvalificerade sig genom att bli ditröstat i delfinalerna, utan gavs ett wildcard av NRK till finalen. Jag kan därmed med säkerhet säga att vi har sista platsen säkrad i denna final, för Lise har inte mycket spännande att komma med här. Sailors är en generisk modern popsång utan hook eller relevans. Jag hade svårt att se denna klara sig vidare, och i finalen är den bara utfyllnad. Synd på ett annars så bra startfält.
Schlagermagisterns betyg: G-

4. Plumbo – Ola Nordmann


Detta är bidraget som alla snackar om, det norska folkeposet "Ola Nordman". Som svensk är det en fantastiskt ironisk upplevelse att se Plumbo (ja, de heter verkligen så - fantastiskt eller hur?) framföra denna låt. En låt som lika gärna skulle kunna vara skriven och framförd av Nordman (den svenska) men som inte är det, men ändå har titeln "Ola NORDMANn". Låten är en i raden av nynationalistiska sånger som tävlar i Norge i år, efter att den norska nationalkänslan fick sig en törn efter nationalistfantatikern Bering-Breiviks härjningar i somras. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska ställa mig till det här bidraget - en fantastisk låt egentligen, som sitter som ett tuggummi och slår an på den där strängen som påminner om hur en bra låt ska låta. Den tar mig tillbaka till barndomen och gör mig riktigt glad. Samtidigt bör man ju ha klart för sig - de sjunger egentligen en starkt nationalistisk text om en stereotyperad norrman - utan att se det som skämt. Är det här verkligen hur norrmän ser på sig själva 2012? Kan man sjunga om en stereotyperad bild av sig själva i Eurovision?? Just nu verkar det som att det blir så, om bettingbolagen får rätt - Plumbo är överlägsna ettor. Men blir det en engelsk version i sådana fall? Kan man skriva en internationell text om en stereotypisk norrman? Frågorna är många - och Plumbo kommer få det svårt i Eurovision, inte bara från svenskar som kommer skratta åt deras bandnamn - att sjunga en hyllningslåt till en nationalistisk stereotyp utan att vara ironiska, på engelska dessutom, kommer vara en tillräcklig utmaning för Plumbo. För mig är den dock en låt att minnas för livet.
Schlagermagisterns betyg: MVG+

5. Malin Reitan - Crush


Här har vi en "gammal" junior eurovision-deltagare, Malin som representerade Norge 2005 i JESC i Hasselt, Belgien. Hennes första riktiga framträdande som "vuxen" påminner dock fortfarande mycket om en förvirrad tonåring i målbrottet - om än en väldigt söt sådan. Faktum kvarstår dock att låten är ganska generisk och enkel, lite för enkel för att ha en chans på höga placeringar. Tyvärr är Malins röst ett rejält sänke, eftersom den helt enkelt inte håller för låten. Kalla det målbrottet eller halsfluss, Malin har några år kvar tills hon sätter foten på en Eurovisionscen igen.
Schlagermagisterns Betyg: G

6. Nora Foss Al-Jabri – Somewhere beautiful


Något överraskande hittar vi en utpräglad Disney-låt i finalen, med ännu en ung tjej med lång musikalisk bakgrund. Nora är något av ett musikaliskt underbarn och var redan som 12-åring med i tv-programmet "Norske talenter" och blev trea, för att ett år senare göra ett framträdande i "The Oprah Winfrey Show". Inte illa pinkat av en trähäst! Nu sjunger hon dock i Norska Melodi Grand Prix, och hade kanske kunnat välja en mer uppdaterad låt. Somewhere Beautiful är inte alls dålig, tvärtom, men den är så långt ifrån 2012 som man kan komma. Eller, nej, i den här finalen kan man faktiskt komma längre ifrån 2012 - som vi ska snart ska se, men detta är inte Eurovisionklass. Litauen och Österrike försökte något liknande förra året men misslyckades i finalen, och Norge ska ha mycket MYCKET tur om Nora går till Eurovisionfinal med den här sången. Men en stämningsfull utfyllnad - vi tackar bugar och bockar!
Schlagermagisterns Betyg: VG

7. Carburetors – Don't touch the flame


Wow. Jag brukar vanligtvis inte lyssna på metal, men jädrar!! Jag blev knockad av gitarrsolot - detta är riktig rock som det ska vara! The Carburetors ("Förgasarna") är inget säkert kort i MGP, men norrmännen har sedan 2005 visat sin kärlek till rocken åtskilliga gånger - i inget annat land (utom möjligtvis Finland) har rock av olika slag varit så naturlig. Förra året var dödsmetalbandet Susperia en hårsmån från att gå till final, och året innan hade extrem metal bandet Keep of Kalessin stora framgångar i finalen. The Carburators har alltså en mycket mycket god chans i finalen. I Eurovision vette sjutton om det här funkar dock, jag känner mig inte så säker på det. Jag kommer iallafall att headbanga ordentligt till den här ikväll!
Schlagermagisterns Betyg: MVG-

8. Petter Øien og Bobby Bare – Things change


Country är visserligen inte min kopp te, men man kan inte annat än imponeras av att en LEGEND som Bobby Bare tar sig tvärs över jorden för att vara med i Norska Melodifestivalen! Där skulle Christer Björkman fått arbeta! En grammybelönad countrysångare som Bobby Bare kan dock ändå inte uppväga det faktum att detta är en låt som är COUNTRY - något mindre mainstream i Europa 2012 finns inte. Detta gör att denna låt ALDRIG skulle funka i Norge, än mindre i Baku. Dock kan man inte förneka att den är lättlyssnad, skön och stämningsfull. Kanske är det därför den är tredjefavoriten på bettinglistorna?
Schlagermagisterns Betyg: VG+

9. Yaseen & Julie Maria - Sammen


Detta är den andra låten i finalen som har sitt ursprung i Behring Breivik massakern. Skillnaden är att denna låt faktiskt gör explicita referenser till massakern och har ett starkt budskap om att lära sig att hålla sig tillsammans. Det är visserligen otroligt PK, men det ligger ordentlig tyngd bakom orden efter sommarens händelser. Kort sagt gillar jag den här - vilket är konstigt eftersom den är en raplåt, med ganska svaga röstinsatser framförallt i refrängen av Yaseen. Dessutom får de sällskap av en hel kör, trots att man enbart får vara 6 på scenen i Baku! TROTS detta, är det en av de få låtarna som jag faktiskt får ståpäls av, och en engelsk version av låten hade gjort denna till en monsterkandidat för att vinna Eurovision. Eller ja, kanske hade man fått ändra lite i framförandet och träna upp rösten på Yaseen, men i övrigt: Til lykke!
Schlagermagisterns Betyg: MVG

10. Tommy Fredvang – Make it better


En kanonlåt får avsluta en kanonkväll i Oslo Spektrum! Make it better är en solklar topplacering, och skulle inte göra bort sig i Baku. Det är en klockren poplåt i gränslandet mellan U2, Bruno Mars, Roxette och E.M.D. Man kan heller inte klaga på scenframträdandet eller på de intressanta och nyskapande kameravinklarna. Fredvang är hur säker som helst och det finns inga tvivel om att denna håller ända in i kaklet. Frågan är var tåget stannar? Topp 5? Topp 3? Baku? Vem vet? Jag håller iallafall tummarna tills de blir blå.
Schlagermagisterns Betyg: MVG

Summa Summarum:
Det kommer att bli en stentuff fight, ingenting är skrivet i sten! Norrmännen har dessutom en förmåga att överraskande välja bort bra låtar och gå på magkänslan; vilket öppnar för Bobby Bare och Plumbo - men samtidigt har Tooji och Fredvang stora chanser på vinst om inte norrmännen blivit kollektivt lobotomerade över natten. Bettingbolagen tror på Plumbo i första hand och Tooji i andra. Jag önskar visserligen att Tooji vinner och den svenske textförfattaren Figge Boström får försvara de nordiska färgerna i Baku, men Plumbo slår an på "syttende mai" nerven - och då är racet avgjort. Grattis Norge - 12 points to our neighbour Norway!

torsdag 9 februari 2012

Det verkar inte bli bättre...

Medan Norge går från klarhet till klarhet kämpar svenska Melodifestivalen med att överhuvudtaget få nån finalklass på låtarna. Med bara några dagar kvar till Melodifestivalens andra deltävling i Göteborg, verkar det som kvaliteten har stagnerat fullkomligt. Inte en hit så långt ögat kan nå!
1. Ulrik Munther – "Soldiers"
En knackig låt i medeltempo med en pojke i målbrottet. Precis lika intressant som det låter.

2. Top Cats – "Baby Doll"
The Playtones fast lite mindre rockigt. Rockabilly har ju bevisligen fungerat rätt nyligen, men det här är 2012 - skärp er!

3. Sonja Aldén – "I din himmel"
Och där dog Sonja Aldéns solokarriär... Inte en superdålig ballad - däremot supertråkig.

4. Andreas Lundstedt – "Aldrig aldrig"
Och Andreas Lundstedts solokarriär dog redan under 90-talet... Detta är bara patetiskt - överambitiös dansrutin till disko på svenska. Falukorven känns farlig och exotisk i jämförelse.

5. Timoteij – "Stormande hav"
Måttlig medeltempo låt, inte i närheten av "Kom" från 2010. Långtifrån den schlagerdänga som gjorde gruppen känd, men likt förbaskat bland de bästa låtarna i ett annars svagt startfält.

6. David Lindgren – "Shout It Out"
Denna tämligen okände musikalartist är kvällens stora utropstecken - som bär kvällens utan tvivel mest fartfyllda och spännande låt. Borde gå vidare - men med tanke på hans låga kändisskap lär han tyvärr försvinna bort ganska tidigt. Suck.

7. Mimi Oh – "Det går för långsamt"
80-tals retro när det är som sämst. På svenska dessutom. Ännu en lång suck. Kan dock hålla med om att 3 minuter verkligen går för långsamt - 1 minut hade räckt.

8. Thomas Di Leva – "Ge aldrig upp"
Thomas borde givit upp för länge sen. Ännu en trist di Leva-låt med flummig text och mediokert arrangemang. En trist krona på det trista verket.

Jag blir för varje lördagkväll mer övertygad om att Sverige återigen kommer missa Eurovisionfinalen i år likväl, även om jag ironiskt nog ser att vi har åtskilliga svenska vinstchanser utanför Sverige! Cyperns bidrag är svenskt, genom sina svenska låtförfattare, och måste utan några som helsta tvivel vara förhandsfavoriten just nu!


När låtarna i den irländska uttagningen offentliggjordes och släpptes idag, står det klart att Jedward (de irländska tvillingarna med lustiga frisyrer från förra året ni vet) är tillbaka i leken med en ny låt skriven av svenska Nick Jarl; "Waterline" är ett solklart eurovisionbidrag som förmodligen är irländarnas största chans på vinst i Europa sedan dominansen under 90-talet.



Lyssna och lär svenska schlagerartister - så här ska schlager låta!

söndag 5 februari 2012

Svenska Melodifestivalen igång igen - men Norska är överlägsen

Växjö 21.30 Lördagen den 4:e Februari:
- Loreen och Dead by April för första gången klara för Melodifestivalfinalen.
- Sean Banan och Torsten Flinck visar att man inte behöver vara musiker för att lyckas i MF.
- Torsten Flinck har blivit stämplad "snuskgubbe" efter att ha tafsat på programledarinnan.
- Gina Dirawi har blivit Sveriges nya humorstjärnskott
- Alla hoppas ha glömt det usla startfältet tills nästa vecka.

Florø 21.30 Lördagen den 4:e Februari:
- Den grammy-belönade 76-årige countrysångaren Bobby Bare är klar för final i Norsk Melodi Grand Prix efter att ha vunnit delfinalen i Florø
- 16 åriga Yaseen och Julie Maria är också klara för final med en sång om Terrordåden i Oslo i somras.
- Svenske låtskrivaren Figge Boström är klar för final med bidraget "Stay"
- Finalfältet i Oslo nästa lördag är det bästa någonsin i Nordisk historia.

Vi vill gärna tro att Sverige är det bästa och mest musikaliska landet i Norden, men sällan har så många haft så fel om något så viktigt! I år är Norge fullständigt överlägsna oss i all form av musikalitet - Norska Melodi Grand Prix 2012 bjuder på modern house, dubstep, country och hip-hop, elektropop, disneyballader och klassisk rock samt rockabilly. Stor blandning - men med hög kvalitet! Detta är nått som svenska melodifestivalen konstigt nog inte bryr sig om - Sean Banan och Torsten Flinck är pinsamma bevis på att artisten är mycket, mycket, mycket viktigare än låten här. TRAGISKT. Som svensk skäms man när Sean Banan INLEDER svenska melodifestivalen med en spira av bananer. I Norge förekommer inga komiker, istället importerar man in AMERIKANSKA kändisar som vunnit grammys för sin musik. Men de är ju inte kända här, och då bryr sig ingen. TRAGISKT.
Nog för att svenska melodifestivalen är en show utan dess like som Norska MGP inte kan konkurrera med underhållningsmässigt - det är en annan sak! I Norge är musiken det viktiga - det är ju det som syns i Eurovision, inte showen och TV-produktionen.



Nåja. Jag är iallafall mycket stolt över att Loreen fick finalbiljett - hennes röst var överlägsen alla andras och hennes framförande fick tiden att stanna - men en vinnarlåt är det inte! En vinnarlåt är definitivt inte heller growl-låten Mystery med Dead by April som vann den andra finalbiljetten. Jag känner på mig att den gick vidare mest p.g.a. nyhetsvärdet i growldelen av sången. Med tanke på kvaliteten i övriga startfältet var det kanske bara att förvänta sig.
Tycker dock synd om Abalone Dots som hade den klar vackraste låten - mycket oförtjänt placering!
Är dock mycket nöjd med att svenska folket tackade storheterna Afro-dite, Marie Serneholt och The Moniker med att inte ge dem några biljetter till fortsatt tävlan - maken till fantasilösa och intetsägande bidrag har jag aldrig sett från så framträdande artister!

Ser nu dock fram emot Timoteij, Ulrik Munther, Sonja Aldén och Thomas di Leva nästa Lördag - det kan bara bli bättre nu!

lördag 4 februari 2012

Inför Växjö - låga förväntningar är nyttigt i början

Efter att ha hört samtliga låtar i kvällens delfinal i Melodifestivalen, verkar det närmast kusligt öde på hitfronten. Däremot verkar experter, bettingbolag och publik eniga: Loreen och Sean Banan går vidare. I ena fallet är det ett fall framåt för en oerhört skicklig allsidig artist med fantastisk röst och scennärvaro men med låt som kanske inte är den bästa, och i andra fallet en komiker som stereotyper sig själv, sitt folk och alla andra som tror på fördomar, med en låt som däremot sitter som ett plåster i huvudet efteråt. Gissa vem som är vem!

Jag vågar nog säga att toppen ikväll kommer bestå av Loreen och Sean Banan, tyvärr. Loreen förtjänar visserligen finalplatsen, men Melodifestivalen behöver inte fler förvirrade komiker i tävlingen - men gärna i pausunderhållningen! Har svårt att se Sean Banan funka utomlands om jag säger så... Vad beträffar det övriga startfältet så är det en öppen fråga. Stolpskotten fullständigt haglar in, med growlsång, dramatensång och nakenchocker som visserligen erbjuder ren underhållning - men av det mer skadeglada epitetet. Att "Dead by April" ses som en seriös utmanare till finalplatserna har jag svårt att förstå, för mig är och förblir growl en genre som gärna får dö ut, helst ikväll vid 20.30-snåret. Sen kan man tycka vad som helst om att ge "ytterligare dimensioner" till melodifestivalen - men growl hör inte hit!
Marie Serneholt bör förbjudas sjunga i melodifestivalen, inte p.g.a. att hon sjunger dåligt, utan för hennes taskiga musiksmak. Salt och peppar hör hemma på matbordet - inte i melodifestivalen! Låten är trots sin titel, tämligen smaklös och tunn, den irriterar gommen och ger en lång och orolig känsla i magen. Sverige behöver inte fler magsår, men gärna bra musik - något som Marie tyvärr inte kan erbjuda.
Torsten Flinck och hans revolutionsorkester erbjuder 3 minuter dramaten-psykos med en knarkare som uppenbarligen inte varit tillräckligt länge på torken. Visst passar Flinck i smärtsamma dramatenföreställningar som Måsen och fan o hans moster, men på en melodifestivalscen ska man sjunga - inte recitera låttexterna! Visst finns en charm med en skådespelare som agerar sången istället för att sjunga den - men låt stackarn inte åka till globen för att göra det! Bespar oss och honom den skammen!
Abalone Dots gjorde (som en av få) ett mycket bra intryck och kan enligt mig vara på god väg mot en andra chansen final - om bara scenshowen inte blir en generisk sitta-och-se-helig-ut-föreställning. Dock ska krävas en hel del om ett så pass okänt band skall lyckas locka röster på en sådan skala att man tar sig enda till final - men i detta svaga startfält är nog allt möjligt.
Afro-dite gör sin standardprocedur- vilket ju vanligtvis brukar räcka till final. Låt oss hoppas att detta därför blir en ovanlig melodifestival. Att man överhuvudtaget ser denna låt i Melodifestivalen 2012 är ett mysterium, något som förstärks av det faktum att Afro-dite inte ens sjunger särskilt bra.
En som också har problem med att passa in är The Moniker, Daniel Lindström, som denna gång valt att framföra en unik låt introvert låt istället för en trallvänlig publikfriande låt som förra årets. Jag funderar om det kanske rent av är så att han inte ens är intresserad av att gå vidare, utan är med mest för att bevisa att han inte är så mainstream som han utgav sig för att vara förra året? hmm... Musiker är underliga människor.

Summa summarum:
Till final: Loreen och Sean Banan
Till andra chansen: Abalone Dots och hmm... Afro-dite? Ärligt talat är det mest en fråga om vem som gör minst skada.


Låt oss be en stilla bön om att de tre mycket uppmärksammade programledarinnorna Sarah Dawn Finer, Helena Bergström och Ana Gina väger upp det mycket magra startfältet. De tävlingar som under de sista 10 åren letts enbart av kvinnor har varit ganska många - Lena Phillipsson 2006 och Petra Mede 2009. Båda kritiserades inledningsvis - men kom ut som vinnare i efterhand -även om jag nog anser Petra Mede som den sämsta programledarinnan vi haft sedan Karin Falck gjorde bort sig som programledare i Stockholms Eurovision 1975 ("How much is twelve in France?").
Nåja, alla goda ting är ju tre -låt oss hoppas att Sarah, Helena och Ana slipper vassa tungor och onda ögon efter ikväll, de har ju iallafall scenvana.

Glöm inte 20.00 ikväll - Gör ni det är ni inte välkomna på internet igen - bara så ni vet!

torsdag 2 februari 2012

Oj vilket bra startfält - NOT!

Efter att ha hört en minut av varje låt i delfinal 1, så verkar det som att musikälskarna kanske borde kasta in handduken redan innan åttasnåret på Lördag. Den första delfinalens startfält är så svagt att till och med Sean Banan framstår som ett musikaliskt geni i jämförelse med de andra medtävlarna. Den enda artisten som man verkligen får en genuin musikalisk upplevelse av är Loreen, men förväntningarna skall nog inte ställas allt för högt där heller - än så länge har bara den inledande dramatiska minuten av scenframträdandet lagts ut.

1. Sean Banan – "Sean Den Förste Banan"
Invandrarromantisk schlagerpop i blågult och älghalskedjor. Ingen är förvånad. Sean kör sitt race fullt ut och kommer antagligen skapa den enda partystämningen under hela kvällen. Känns just nu som en given finalist.

2. Abalone Dots – "På väg"
GÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP! Låten på den fruktade andraplatsen är sedvanligt tråkigt och meningslöst. Finns inget mer att tillägga - ingen kommer att komma ihåg denna låt ändå efter lördag 21.30

3. The Moniker – "I Want To Be Chris Isaak ..."
Trodde faktiskt att The Moniker skulle lyckas även i år, men den här låten är bara så sjukt konstig och svårlyssnad att jag nog tvivlar på att han överhuvudtaget går vidare till andra röstningsomgången! Nog för att han kommer bjuda på scenshow - men med en låt som är som tagen som ur ett LSD-rus! Sorry...

4. Afro-Dite – "The Boy Can Dance"
Ha. Ha. Ha. Funkade knappt 2002, funkade inte 2003, inte en chans 2012. Trots att man ständigt har sitt karaktäristiska "shake it" och generiska discodans så har Afro-dite sedan länge passerat bäst före datumet. De enda rösterna lär komma från 00-tals nostalgiker.

5. Dead by April – "Mystery"
Growl i Melodifestivalen? Ha. Ha. Ha. Nej, det är inget skämt, även om låten faktiskt får en att tro att det är ett skämt. Om man visserligen tycker att growl är en hyvens sångstil, så kommer man kanske lägga några röster på detta bidrag, men troligen så är dessa människor såpass få och såpass intetittande på melodifestivalen, att detta bidrag enbart kommer spelas för folk som håller för öronen och låtsas vara nånannanstans.

6. Marie Serneholt – "Salt And Pepper"
Detta är definitionen av ett riktigt klistrigt tuggummi. Otroligt irriterande och enformigt, och titeln upprepas tills öronen blöder. Därför är den en given topplacering - Men låt alla bli varnade - om en månad kommer denna låt vara hatobjektet nr. 1 för alla med IQ över 5.

7. Thorsten Flinck & Rev... – "Jag reser mig igen"
Ha. Ha. Ha. En knarkande dramatiker med en finlandsbåtsorkester sjungandes en avskalad och temposänkt version av Eldkvarns "3ans spårvagn genom ljuva livet". Kan ju inte bli annat än bra eller? NOT! Slå på 4:an i tre minuter eller nått när denna skitlåt kommer på. Torsten vill bara ha uppmärksamhet...

8. Loreen – "Euphoria"
Den enda låt med någon överhuvudsaklig standard. Men trots detta är låten ljusår ifrån Loreens hit förra året "My heart is refusing me". Tråkigt att detta antiklimax ska behöva avsluta en så medioker och tråkig första deltävling - men Loreen slår iallafall alla andra artister med hästlängder - hoppas hon går till final, det förtjänar hon.

Inväntar med spänning att få höra låtarna i sin helhet på Lördag, kanske blir domen inte lika hård då. Eller???

onsdag 1 februari 2012

Vem vinner Melodifestivalen 2012?

Svaret är enkelt: Björn Ranelid! Iallafall om han själv får bestämma. Lyckligtvis är det dock inte så. Tvärtom verkar det som att Melodifestivalen 2012 kommer att handla om veteranerna mot nykomlingarna, det gamla mot det nya, schlager mot elektropop. Och någonstans i den smeten blandar sig alltså Björn Ranelid in, tillsammans med andra självklarheter som Sean Banan och Torsten Flinck... Tack så mycket för att ni höjer standarden i Melodifestivalen - det är ju precis er som vi behöver: Uppblåsta, självupptagna skådespelare och poeter med för mycket fritid och för lite förstånd! Inte för att det finns någon som helst risk att någon av dem vinner, men det känns bara så nedrans surt att dem ska ta upp platser för riktiga musiker...
Nåja. Det ska iallafall bli kul att se Björn Ranelids min när han blir utslagen. Risken är stor för episk poetisk catfight backstage...


Men vilka kommer då att vara artisterna att räkna med i Melodifestivalfinalen 2012?
Låt oss konstatera att Danny Saucedo bör vara den största favoriten - statistiken; 3:a (2009) och 2:a (2011) talar sitt tydliga språk. Dessutom ligger han ju ganska mycket i linje med det som borde funka i Europa, även om vi ännu inte vet något om hans låt mer än att den heter "amazing".
De artister som borde ses som de stora utmanarna är med största sannolikhet The Moniker, Timoteij och Charlotte Perrelli, men kanske kan även Love Generation, Ulrik Munther, Molly Sandén och Andreas Johnsson komma att överraska.
The Moniker alias Daniel "oh my god" Karlsson, var i topp 3 förra året trots en låt som lika gärna kunde varit med i Melodifestivalen 1968 - vilket är en stark indikation på att han nog inte borde räknas bort i år heller. Någon vinnare lär han dock knappast bli om inte hans något "annorlunda" musikstil plötsligt blir mainstream som av ett magiskt trollslag.
Timoteij gjorde ju 2010 års mest trallvänliga schlager och kom 5:a med dunder och brak då. I år väntar antagligen en repris, kanske denna gång med ett scenframträdande där tjejerna faktiskt rör på sig.
1999 års schlagerdrottning är ju också tillbaka; Charlotte Perrelli! Hon har tydligen glömt fiaskot i Belgrad 2008 då hon blev kungligt akterseglad i finalen efter att ha fått en gratis biljett dit av allehanda juryer (både i Eurovision semifinalen och Melodifestivalfinalen). Nu vill hon tydligen göra om samma misstag en gång till - har hon tur hamnar jorden i ett astronomiskt maskhål och transporteras bakåt i tiden till år 1999 igen så att hennes stil och musik faktiskt går hem internationellt!
Av de mer intressanta bidragen står popgruppen Love Generation ut, som återigen har en låt skriven av RedOne. Frågan är om det funkar den här gången? Är Sverige beredda att skicka en låt skriven av nån annan än Fredrik Kempe eller Bobby Ljunggren?!??! Troligen inte.
Kan lillskiten Ulrik Munther komma att skapa rubriker då? Pojken har onekligen haft en raketkarriär, då han redan vunnit lilla melodifestivalen och dessutom varit med i TV ett otal gånger - trots sin sköra ålder på 17 år. I Norge har vinnare av "lilla melodifestivalen" länge varit givna stjärnor i "stora melodifestivalen" och i år ser det till och med ut som att norrmännen kommer skicka nån av dem till Eurovision. I Sverige så känns det dock snarare som att en annan ung lilla melodifestivalenvinnare kommer göra bättre ifrån sig, Molly Sandén. 2009 lyckades hon komma sist i finalen, men denna gång har hon bidrag som lyckligtvis inte är skrivet av Ingela "Generiska Pling" Forsman. Har hon tur kan låten rent av vara orginell denna gång! Då blir det säkerligen final för Eric Saades första dam.
Sen har vi ju alltid Andreas Johnsson, som aldrig aldrig aldrig ger sig. Ska han äntligen få vinna? Han beskriver sin låt denna gång som en blandning av U2, Blur och gospel. Nåja, det lär ju ingen annan kunna konkurrera med iallafall....

Sen har vi ju de schlagerarkeologiska fynden som tydligen inte heller insett att deras bästa tid var då: Lotta Engberg och Christer Sjögren, Andreas Lundstedt, Thomas di Leva, Afro-Dite och Lisa Miskovsky. Alla har det gemensamt att de hade stora hits för mer än tio år sedan, men sedan dess mest synts i på Diggiloo-turnéerna. Att dessutom Lasse "Främling, Eloise, Vem är du vem är jag" Holm och Lars "Dille - tusen och en natt" Diedricsson skrivit låten till Lotta Engberg och Christer Sjögren gör inte saken bättre. Vi vill inte ha fyra bugg och en coca-cola!

Förhoppningarna på 2012 års Melodifestival är stora - det är det gamla mot det nya som kommer att bli den verkliga kampen i år. Men vem vinner? - Danny. Kanske.