onsdag 30 januari 2013

Schlagerfeber i Blekinge

På Lördag drar årets Melodifestival igång, och givetvis är det Karlskrona som är premiärstaden. Ingen stad kan ju stoltsera över att vara Blekinges största stad, Sveriges örlogsbas och dessutom vara på UNESCO:s världsarvslista. Grattis Karlskrona! Emellertid funderar man ju på varför Melodifestivalen hamnar där, och inte i exempelvis det betydligt större Kalmar, eller nån annan stad som faktiskt är relevant. Men SVT:s vägar äro outgrundliga...
Men men, de kan iallafall konsten att parta loss i Karlskrona! Discokulor i stadens skyltfönster, allsång på torget och rosa stadsbussar. Av någon anledning är det så man visar att Sveriges uttagning till Eurovision Song Contest är i staden. Nåja, tur att Linda Bengtzing är där för att reda ut saker o ting.

I svallvågorna efter beskedet att Petra Mede ska leda Eurovision i Malmö, så försöker SVT nu få ordning förberedelserna inför Melodifestivalpremiären - i Telenor Arena i Karlskrona. Det märks dock tydligt att Melodifestivalen i år sker i skuggan av Eurovision, i synnerhet då mediespekulationerna kring Eurovision och Petra Mede fullständigt överskuggar artisterna i Melodifestivalen. Tydligen har en hetsig och mycket mogen debatt (IRONI) rasat om Petra Medes moderskap, och huruvida hon bör ta sig an jobbet när hon nu har ett litet spädbarn. Tycker kanske att man bör fråga sig varför en kvinna som är långt in i 40-årsåldern ens skaffar barn (eller hur det ens är biologiskt möjligt), men men... Petra Mede har nog bättre koll på det än jag. Konstigt nog finns det folk som tycker att de själva vet bättre om hur andra bör leva sitt liv - så då får man väl gratulera dem, det är säkert en värdefull gåva som de får många komplimanger för. Nog raljerat om det, men det visar ju på vilken låg nivå svenska folket har en tendens att gå ibland... Faktum är dock att knappt någon har fokuserat på Melodifestivalen, trots att mycket intressant finns att plocka fram! I Karlskrona är dock de absolut flesta artisterna helt färska rookies i schlagersammanhang - David Lindgren och Cookies n' Beans är undantagen då de varit med en gång var. I övrigt är startfältet i princip bara okända artister och melodifestivaldebutanter. Bland de som folk ändå känner till i lite större utsträckning hör Eric Gadd - som mest är känd för sina hits på 90-talet, och Anna Järvinen - den finlandssvenska sångerskan som sjungit tillsammans med Olle Ljungström och Melody Club. Även om ingen av dessa kanske kan sägas höra till de absolut främsta svenska artisterna idag, så hör de nog ändå till utropstecknen i Karlskrona. Favoritskapet är dock helt och hållet på David Lindgren som ju inleder tävlingen med sin låt "Skyline". Oberoende av hur bra låten är så går han vidare, det garanterar jag! Men bland övriga artister i Karlskrona är det betydligt svårare att sia. Den som fått mest uppmärksamhet är YOHIO, som med sin  "metrosexuella" japanska stil är svår att missa. Han är lite av ett svart får i sammanhanget, då han haft mesta delen av sin karriär i just Japan, vilket innebär att det blir väldigt svårt att förutspå hur väl han kommer att bli mottagen här. J-pop och annan japansk musik är på uppgång, men är skaran fans tillräckligt stor för att se till att han går vidare? Vem vet... En annan intressant sak att lägga märke till är att sista bidrag ut på lördag, som alltså får hedersuppdraget att avsluta deltävlingen, går till relativt okända artister; Michael Feiner & Caisa. Tydligen har Michael Feiner varit med i Melodifestivalen 2007 i gruppen "The Attic" (som ju även gjort Melodifestivalens intromusik eller Jingle), men är i övrigt relativt okänd. Inte heller hans partner Caisa Ahlroth verkar vara någon etablerad artist. Men var uppmärksam på att Björkman inte sätter en tråkig intetsägande låt sist i ett program, detta måste vara ett utropstecken med skrällvarning! Räkna inte bort dem!
Utgår man från repetitionerna som drog igång i veckan så verkar det inte bli några överraskningar, dock möjligtvis med undantag av programledarna själva som dragit igång mycket seriösa och ambitiösa projekt. Exakt vad Gina och Danny kommer bjuda på är ännu hemligt men mycket invecklade dansnummer verkar vara en del av det hela. Kommer det att hålla? Just nu verkar faktiskt allt vara möjligt!!
Som om inte detta vore nog kommer också mellanakten att ledas av Kristian Luuk och Lena Ph! Detta, om något borde visa att man i år har fått storhetsvansinne i Melodifestivalen. Två populära före detta programledare för Melodifestivalen gör alltså pausunderhållning. Det verkar alltså som att vi slipper taskigt ihopslängda musikaler, schlagercovers och jobbiga förinspelade sketcher som mellanakter! Tack SVT!
På Lördag 14.00 kommer låtarna upp på webben. Först då vet vi hur bra årets första startfält verkligen är.

måndag 28 januari 2013

Petra Mede - En överraskande självklarhet

Petra Mede - hon är alltså programledarinna för Eurovision Song Contest i Malmö i Maj. Idag kom beskedet som kanske var det viktigaste inför Eurovision - nämligen vem som skall sälja hela konceptet och vara Sveriges ansikte mot omvärlden. Än viktigare blev det ju då SVT proklamerat att endast EN programledare skulle leda tävlingen - istället för den på senare tid etablerade normen - 2 eller 3 programledare. Nu står det alltså klart att komikern och programledaren Petra Mede skall vara denne Mrs. Eurovision, som 100 miljoner européer skall sitta o lyssna på i flera timmar senare i Maj. Det är hennes personlighet och karisma som kommer sätta prägeln på vårt arrangemang och ja, sätta profilen för hela Sverige faktiskt. Så är Petra Mede ett lyckat val? Både ja och nej - men troligen mest ja. Vi kan ju börja med att konstatera att Petra INTE var bland förhandsfavoriterna. Ingen hade den minsta tanke på att den kritiserade programledaren för Melodifestivalen 2009 (och tills nyligen höggravida) Petra Mede skulle få det största och mest ärofyllda uppdraget inom TV-branschen som finns. Självklart var andra namn, som Måns Zelmerlöw, Sarah Dawn Finer, Gina Dirawi och Kristian Luuk betydligt mer intressanta eftersom de är de mest populära programledarna just nu! De personifierar svensk TV och definierar liksom utbudet på SVT. Det kan man inte säga om Petra. Men därmed är inte sagt att Petra är ett sämre val! Det innebär däremot att hon var oväntad. Vi visste absolut ingenting om hur SVT resonerade i frågan - skulle man gå på meriter - språkkunskaper - humor - etablering - ålder - utseende??? Ingen, utom Christer Björkman och hans bunkergäng hade den blekaste aning. Personligen visste jag dock att SVT vill framstå som genusmedvetna, vilket innebär en kaxig och självsäker kvinna i rampljuset - och inte nån skyltdocka med botoxleende som Eurovision annars brukar bjuda på. I den beskrivningen finns bara ett fåtal personer inom SVT:s ramar, varav Sarah Dawn Finer och Gina Dirawi var givna val. Men samtidigt är ingen av dem lika etablerad komiker som Petra Mede, och ingen av dessa har en kandidatexamen i franska - vilket imponerande nog Petra har. Nog för att Sarah Dawn Finer har engelska som modersmål, så viss
t snackar Petra engelska bra också - det visade hon under presentationen. Så språkmässigt är Petra ganska perfekt. Men hennes kontroversiella humor då? I Melodifestivalen 2009 blev hon påhoppad p.g.a. sin mycket frispråkiga humor, och även idag har folk kritiserat valet då man hävdar att Eurovision blir reducerat till "kiss och bajshumor" och plumpa taskigheter. Och ja, de kanske har rätt - hennes ironiska humor kan lätt tolkas som allvarlig - i synnerhet i de delar av Europa dit ironikonceptet inte tagit sig ännu - typ Vitryssland. Men märk väl att hon antagligen är medveten om detta! Att dra ett skämt om Alexander Bard i Sverige är inte översättningsbart för den Europeiska publiken. Alls. Snarare kommer Petra få jobba på att dra skämt om sig själv istället, bjuda på sig själv och kanske skoja lite om mer allmänna saker som alla kan relatera till - annars fattar ingen och istället sitter vi svenskar o småskrattar medan grekerna har skämskudden i ansiktet. Det är alltså ingen lätt uppgift att vara rolig internationellt. Tvärtom har Petra den svåraste uppgiften någonsin - att vara rolig inför 100 miljoner människor - på helt egen hand. Modigt Petra! Klarar hon det är hon värd all heder som finns i världen - men självklart är risken stor för misslyckande. Och då blir det skämskudde för alla svenskar. Det positiva är dock det mest uppenbara - om hon lyckas sälja sig själv blir detta det bästa Eurovisionet nånsin! Får man in humor som funkar blir detta en underhållning som Europa inte sett tidigare, liksom Melodifestivalen var då Kristian Luuk och Björn Gustavsson höll på 2008. Petra har enorma möjlighet - se bara på Lill Lindfors (Göteborg 1985) som blev vår största programledarinna genom tiderna. En stark och kaxig dam som definierade hela tävlingen och visade Sverige från positivaste möjliga sida! Kan Petra ens på minsta sätt likna Lill Lindfors så har hon åstadkommit något väldigt stort, vilket jag verkligen hoppas på! Men som sagt; Detta är en chansning som är våghalsig! Visst kommer engelskan och franskan att vara den bästa sedan 1998 då britterna själva hade tävlingen, men det räcker inte för att garantera en perfekt programledare. Petra har trycket på sig att fixa resten - låt oss hålla tummarna för att hon håller för det!

fredag 25 januari 2013

Vem säger "Good Evening Europe" - snart vet vi!

Idag avslöjade SVT att man på Måndag kommer avslöja vem/vilka som kommer att vara programledare för Eurovision Song Contest i Malmö i Maj. Men spekulationerna om vem/vilka som ska få den stora äran har pågått ända sedan Loreens sista 12-poängare trillade in i Baku i våras. Men ärligt talat så är det banne mig helt omöjligt att gissa i den här frågan! Det enda vi vet med säkerhet är att SVT uttalat att de siktar på att det blir EN programledare i Eurovision i år - för att kunna göra hela showen mer personlig. Och detta applåderar jag! Jag är vansinnigt trött på att lyssna på människor som knappt talar engelska försöka ha en "spontan" dialog mellan sig - för att sedan dra nått torrt skämt som ingen förstår. De absolut bästa programledarinsatserna har skett då programledaren varit ensam - det blir liksom inte någon föreställning av det, inga krystade dialoger eller försök till situationskomik. Istället blir det ett riktigt tv-program! Du hittar exempelvis inget annat tv-program (annat en Filip & Fredrik) som har två eller tre programledare. Av någon anledning har Melodifestivalen och Eurovision dock slagit mynt av att alltid ha fler programledare än nödvändigt, trots att man tidvis försöker sära på dem så mycket som möjligt...
Så bara så att ni förstår hur jag tänker här så ska jag ge min topplista på de bästa och de sämsta programledarna i Eurovision genom tiderna.

Vi börjar med de absolut sämsta:


3. Karin Falck (Stockholm 1975)


Jag skäms bara för EN ENDA svensk programledare i Eurovision - nämligen vår allra första. Karin Falck var programledare för Melodifestivalen 1975 och blev också utsedd till att leda den stora finalen som för första gången skulle gå i Sverige. Tyvärr hade internationaliseringen av Sverige inte hunnit så långt 1975, vilket märktes allt för väl i lilla Stockholm. Även om Karin var en mycket etablerad programledare i SVT, var hon inte lika van vid att behöva tala vare sig engelska, franska eller kunna räkna. Detta var ett stort problem för SVT, och i synnerhet på 70-talet när resultatskyltarna fortfarande var dyra mekaniska vidunder som ofta gav fel siffror, och röstningsavgivningen från varje land skedde via telefonsamtal - där man ibland knappt kunde höra vad röstningsavgivaren sade överhuvudtaget. Karin hade därmed inte en chans att få allt att gå ihop och därmed så är 1975 års Eurovision mer en skrattfest för oss som lever i 2010-talets internationella värld. Bredare svensk brytning än "Wälkom tu Stockholm änd Älvsjömässan, änd dä Juråvischon sång kontäst najtinhandrädd änd säväntifajv" hittar du inte idag. Hon lyckades också åstadkomma klassiska fraser som "How much is twelve i France?". Fortfarande en groda väl värd att påminnas om - ifall då vi svenskar tror att vi är så himla mycket bättre än alla andra.

2. Eldar "Ell" Gasimov, Leyla Aliyeva och Nargiz Birk-Petersen (Baku 2012)


Dessa tre programledare är riktiga lågoddsare för priset "sämsta programledartrio EVER". Det faktum att de nästan pratade sämre engelska än Karin Falck är imponerande, i synnerhet då vi lever i 2010-talet. Det faktum att de heller inte kunde texten till Eurovisions största hit någonsin "Waterloo" - men ändå försökte sjunga den live - gör inte saken bättre. Vidare så anser jag att de som skrev manuset till dessa ankor borde skjutas på sedvanligt post-sovjetiskt manér och stödgrupper för människor som sett tävlingen borde insättas snarast. Det finns inget annat ord för deras insats än totalt FIASKO. Ingenting blev bra och dessutom var hela konceptet med tre programledare, redan innan 2012, totalt överflödigt. Hellre två eller en programledare som talar dålig engelska och franska än tre som gör det samtidigt och dessutom på ett uppenbart inövat sätt. Ett gäng högstadieelever från Kumla hade gjort uppdraget bättre.

1. Toto Cutugno & Gigliola Cinquetti (Rom 1991)

Vinnarna av priset för "sämsta programledare EVER" går dock till de synnerligen enerverande italienska programledarna Toto Cutugno och Gigliola Cinquetti. Innan jag dock förklarar varför bör jag påpeka att Gigliola inte egentligen bör vara med här, eftersom hon var den ende av de två som faktiskt var kvalificerad till uppdraget och skötte sig förvånansvärt bra. Dels bör också påpekas att Eurovision i Rom 1991 överhuvudtaget var ett enormt fiasko, för alla utom Sverige - som ju vann med Carola.
Men Toto Cutugno kommer för alltid att gå till historien som den värste programledaren någonsin. Han vann tävlingen som artist 1990 - och insisterade på att få vara programledare på hemmaplan året därpå - så han fick sälja in sin vinnande låt igen. Låten hade nämligen floppat totalt i Europas hitlistor. Problemet med hans programledarskap var dock ganska fatala:
1. Han talade ingen engelska överhuvudtaget.
2. Han talade om möjligt ännu mindre franska.
3. Han talade alldeles för mycket italienska.
4. Han trodde att det skulle räcka med att tala italienska hela tiden för att vara programledare
5. Han ansåg sig själv vara den ende programledaren och ansåg att han var den store stjärnan för kvällen. Slutresultatet blev att han hela tiden tog över showen, avbröt sin kollega Gigliola, pratade italienska i hög hastighet och förstod ingenting av vad röstningsavgivarna eller röstningskontrollanterna sade till honom. Han var alltså ett fullständigt yrväder. När Carola dock till slut vunnit så fick hon vänta i flera minuter på att sjunga vinnarreprisen, då Toto insisterade på att hålla en lång utläggning på italienska om hur kvällen hade varit. Inte så konstigt att finna honom högst på sämst-of-listan....

Bästa programledare:

3. Terry Wogan & Ulrika Jonsson (Birmingham 1998)


Det är hittills bara ett enda par som någonsin lyckats fullända programledarskapet i Eurovision - och ironiskt nog så är det en svenska och en irländare. Svenska Ulrika Jonsson var en omåttligt känd profil bland ungdomarna i Europa under hela 90-talet då hon var programledare för Europeiska MTV:s många musikprogram. Med sin perfekta engelska bosatte hon sig i London och blev dessutom känd som Lars-Göran Ericssons kvinna. Hon var ett uppenbart val som programledare när England fick arrangera tävlingen 1998, trots att hon var svensk egentligen. Terry Wogan är en närmast legendarisk Eurovision-kommentator för BBC (brittiska tv-bolaget) och hade varit det sedan början av 70-talet. Han var dock egentligen från Irland men hade en fruktansvärt lättsam inställning till Eurovision. Detta, tillsammans med hans stora självdistans gjorde att han i sig blev en del av underhållningen - folk såg på Eurovision lika mycket för musiken som för att höra Terry Wogan skämta om den. Men det var först 1998 som han faktiskt fick ställa sig framför kameran istället för bakom den, och tillsammans med proffsiga Ulrika så var de två det perfekta programledarparet. De behövde inte öva in krystade dialoger eller putslustiga skämt, de behövde bara vara sig själva. Där satte man ribban för alla andra programledare - en ribba som fortfarande ingen annan tagit sig över.
 
2. Lill Lindfors (Göteborg 1985)


Alltså, man får säga vad man vill om svenska kvinnor, men de kan tappa kjolen med stil! Visst, alla vet ju att Lill Lindfors tappade kjolen i direktsändning - för att direkt efteråt vika ned resten av sin topp till en ny klänning - för övrigt historiens första nakenchock - men varför är detta så viktigt? Jo, detta markerar ett helt nytt tänkande för programledarskapet i Eurovision - man får bjuda på sig själv och vara spexig! Det faktum att Lill Lindfors lyckades lura en hel värld - framförallt de höga cheferna i EBU som enligt vittnen höll på att hjärtattack - är bevis för hur stort denna kjolkupp var. Hon förändrade synen på vad en programledare kan göra i Eurovision och dessutom att kvinnliga programledare inte behöver vara höviska varelser utan självdistans - utan roliga och impulsiva. Dessutom talade hon utmärkt engelska och hade inga problem med någonting under kvällen. Kort sagt lyckades hon inte bara med ett helt perfekt ledarskap, hon förändrade hela synen på vad ett perfekt programledarskap kan vara. Det är troligen därför hon toppar alla fanlistor över de mest omtyckta programledarna.

1. Katie Boyle (London 1960, 1963, 1968, Brighton 1974)


Man skall komma ihåg att man mäter alla programledare efter den allra största och mesta programledaren i Eurovisions historia. Katie Boyle är utan tvivel den som kan ses som Eurovisions egen programledarmamma, då hon kontinuerligt ledde de brittiska arrangemangen av Eurovision under hela 60-talet och 1974. Hon var den som satte den ursprungliga standarden att med grace och klass leda hela programmet med full kontroll, vilket inte var helt lätt under den tid då Eurovision hade ett helt oförståeligt poängsystem och dessutom resultattavlor som ibland slutade fungera. Katie är en odödlig legendar som med tiden kom att personifiera Eurovision, vilket väldigt få programledare kan sägas göra. 
Hon är en given etta på listan.

Nåja, vem leder tävlingen i Malmö då?! Enligt bettingbolagen är dessvärre Gina Dirawi och Danny Saucedo favoriter - mest med anledning för att de ska hålla i Melodifestivalen. Det förefaller dock ganska orimligt att dessa två skulle bli programledare i Malmö - dels eftersom SVT uttryckligen sagt att endast EN programledare kommer finnas och att Gina inte gjort något annat programledarskap än Melodifestivalen (hon är fortfarande nybörjare) och dessutom med tveksamma kunskaper i Engelska och Franska. Danny har dessutom aldrig varit programledare, så honom kan vi nog utesluta direkt. Dessutom brukar bara artister som varit med i Eurovision vara programledare, så Danny har knappast någon fördel där heller. Av de andra favoriterna bland bettingbolagen är Kristian Luuk, som verkligen har erfarenhet och dessutom gjort Melodifestivalen 2 gånger. Frågan är dock om en komiker av hans kaliber skulle passa som programledare i Eurovision - risken finns att så inte är fallet. En annan som ironiskt nog lyfts fram är Per Lernström som inte ens är anställd av SVT. Risken att han blir vald är nog minimal. Hoppas jag... Man skall dock påpeka att vi ju inte alls vet hur SVT tänker här, de kan ju faktiskt vilja ha en helt ny förmåga - eller ett gammalt beprövat kort. Mitt tips är dock att det blir en kvinna, eftersom SVT är fullständigt genusmedvetet. Jag tror därför på en rolig kvinna med charm - som dock talar bra engelska. Kollar man vad artisterna (och vad jag tror, andra människor också) tycker, så är det Sarah Dawn Finer som är högst i topp, mycket p.g.a. att hon har erfarenhet, är rolig och dessutom duktig på språk. Problemet är väl kanske snarare att hon faktiskt är uppbokad fram till mitten av Maj, vilket ställer till det lite. Måns Zelmerlöw är ju tillsammans med Gina Dirawi annars artisternas andrafavorit - vilket inte är konstigt. Skåningen Måns har ju gått hem hos svenska folket ordentligt i Allsången på Skansen - något han har gemensamt med en annan Eurovisionprogramledare - Anders Lundin. Finns ett samband? Vi får se. Personligen hade jag gärna sett Måns och Sarah - mest därför att de kompletterar varandra bra, men också då de är de just nu mest populära programledarna i Sverige. Om någon själv ska ha ansvaret så skulle det nog bli Sarah. Eller kanske Kristian Luuk. Jag gillar båda skarpt, men Sarah hade nog varit mer realistiskt.
Svaret får vi 11.15 på Måndagen den 28 Januari - på SVT PLAY:
http://www.svt.se/melodifestivalen/live-se-eurovisions-programledare-avslojas

onsdag 23 januari 2013

Countdown till Melodifestivalen 2013

På lördag den 2a Februari drar Melodifestivalen 2013 äntligen igång - en melodifestivalturné som har helt andra förutsättningar än tidigare års melodifestivalturnéer. Det är nämligen första gången det "nya" melodifestivalkonceptet med turné runt om i landet har bevisats vara framgångsrikt i Europa - vi vann ju faktiskt förra året. Efter 11 år med konstanta klagomål har Christer Björkman äntligen bevisat att den nya Melodifestivalen kan producera Eurovisionvinnare - och att det går att hitta svenska artister som håller internationellt. Därmed kan man nog utan större problem hävda att Melodifestivalen i år har betydligt bättre självförtroende än på många år. Frågan är om detta kommer att märkas även i musiken? Det återstår att se. Men med bara knappt två veckor kvar till startskottet i Karlskrona så känner jag att det är dags att gå igenom mina förväntningar och mina funderingar - eller rättare sagt mina utropstecken och frågetecken:

Utropstecken:

1. Finalen i Friends arena - årets största schlagerevent!

Det var uppenbart redan i somras att Melodifestivalen 2013 skulle komma att ha storhetsvansinne. Vår svenska final kommer att ske i Skandinaviens största arena, Friends Arena, inför nästan 60.000 åskådare medan den internationella finalen, Eurovisionfinalen, kommer ske i Malmö Swedbank arena inför knappt en femtedel av Friends arenas publikkapacitet (15.000) i publiken. Melodifestivalens final kommer alltså bli den största schlagerhändelsen i världen i år, då inget annat land ens kommer i närheten av en sådan final - och bevisligen inte heller den internationella finalen. Detta känns väldigt konstigt, men faktum är att Melodifestivalens final dessutom kan bli den största schlagerhändelsen i världshistorien - det finns ingen arena som arrangerat vare sig en nationell final eller Eurovision som har haft större publikkapacitet än Friends Arena. Med andra ord lär finalen bli en sjuk schlagerupplevelse - iallafall för de som är på plats i arenan. Risken är ju dock givetvis att detta inte märks i tv:n för alla som tittar på det. En så stor arena kan ha förmågan att få hela arrangemanget att se litet och obetydligt ut - något som hände när Köpenhamn lade Eurovision i Parken 2001. Den arenan var hälften så stor som Friends arena är. Men det lär bli en helt unik upplevelse och jag är helt övertygad om att Sverige kommer att etablera sin ställning som Eurovisionlandet nummer 1 efter finalen den 9e Mars. Inget annat land kommer någonsin att kunna slå en final i Friends Arena.

2. Stora stjärnor mot nya stjärnskott

Man kan tala hur mycket man vill om arenor och grafik, men det är ju trots allt musiken som är det viktiga i Melodifestivalen. Ofta är det ju skit alltihop - om man ska gå på den allmänna uppfattningen, men de senaste åren kan ju ingen förneka att det gått riktigt bra för bidragen i Melodifestivalen. Bara en sådan sak som att Loreen toppat alla listor i Europa och blivit en av tävlingens mest framgångsrika låtar någonsin - bevisar ju ett och annat! Men kommer det att bli likadant i år? Möjligheten finns. Även om det väl inte finns någon omedelbar självklar vinnare av Melodifestivalen på förhand har bettingbolagen redan satt sina odds på vinnaren, även om det är jämnt i toppen:
(Lägsta oddsen)
Ulrik Munther 4,50
David Lindgren 5,00
Army Of Lovers 5,00
Yohio 6,00
Janet Leon 6,00
Amanda Fondell 7,00
Anton Ewald 10,00
Robin Stjernberg 12,50
Eddie Razaz 17,00

Tonårsflickidolen Ulrik Munther verkar ha ett överläge - kanske för att han blivit fullständigt överexponerad i media - och framförallt i SVT det senaste året. Han har bland annat haft ett eget tv-program om sin turné i Japan, och deltagit i diverse tv-program i SVT:s regi. Frågan är om Ulrik kan slå sin tredjeplats från ifjol - då behöver han en bra låt till skillnad från den juvenala skitlåt han hade förra året. David Lindgren har också haft mycket att göra, men har till skillnad från Ulrik precis slagit igenom - i förra årets Melodifestival. Frågan är om Skyline är låten som ska ta honom ett steg högre? Nu är han ingen debutant längre - många har förväntningar på honom. O andra sidan är han van vid att prestera, så nog kommer Skyline gå i taket ändå.
Förutom dessa hittar vi också ett stort gäng debutanter i toppen, som har stora förväntningar på sig. Amanda Fondell, idolvinnaren och hitmaskinen, har mycket att bevisa trots att hon aldrig varit med tidigare. Men historien har ju tidigare visat att idol-deltagare har lyckats bra i Melodifestivalen, så Amanda lär finnas med på scenen i Friends Arena. Även Robin Stjernberg är ju en gammal idolstjärna, så det känns ganska uppenbart att dessa  idolprofiler kommer i gott sällskap. Frågan är dock om låtarna matchar deras popularitet. Det återstår att se. Några extra utropstecken på Anton Ewald (som tidigare endast deltagit som bakgrundsdansare till Danny) och Janet Leon (med bakgrund i tonårsbandet Play och R'n'b sångerska). Även Yohio - som faktiskt är är Melodifestivalens största stjärna - iallafall i Japan, är värd att nämna. Frågan är dock om Yohio passar ihop med Melodifestivalen, eller om J-pop är en hopplös genre för den svenska allmänheten. Inget är ju avgjort än...

3. Eurovision i fokus!

För mig så är den största övriga förhoppningen att få se en Melodifestival som för en gångs skull fokuserar på Eurovision - som ju i år faktiskt går i Sverige. Kommer programledaren för Eurovision presenteras i Melodifestivalen? Kommer eurovisionscenen visas i första gången i Melodifestivalen? Kommer överhuvudtaget någon nyhet om Eurovision presenteras live i Melodifestivalen??! När vi för en gångs skull har chansen att faktiskt utnyttja vårt eurovisionvärdskap så tycker jag att vi ska göra det i Melodifestivalen. Svenska folket måste känna sig delaktiga i Eurovision på hemmaplan, och det sker ju allra bäst i Melodifestivalen. En öppen process är den allra bästa metoden för att Sveriges värdskap skall lyckas i Malmö!
 

Mina Frågetecken:

1. Programledarna: Kling och Klang eller Bill och Bull?

Gina Dirawi och Danny Saucedo. Det är programledarna för Melodifestivalen i år. Är detta verkligen ett smart val? Både ja och nej, men framförallt är det väldigt typiskt SVT: Alltid någon etablerad och populär programledare, tillsammans med en sliten artist som egentligen ville vara med på scenen och tävla men som kan nöja sig med att stå på scenen och presentera istället. 2010 var det Måns Zelmerlöw (som senare blev mr. Allsång på Skansen) 2011 var det Marie Serneholt (som lyckligtvis fortsatte sjunga istället för att satsa på en karriär som programledare), 2012 var det Sarah Dawn Finer (som senare blev miss Julvärd). Något alla dessa har gemensamt är att de är framgångsrika artister som aldrig vunnit Melodifestivalen. Något alla dessa INTE har gemensamt är dock att de framgångsrika programledare. Visserligen tycker jag att både Måns och Sarah har lyckats bra i rollen som programledare, men Marie Serneholt var ett stolpskott. Det är alltså ingen självklarhet att bara för att man är bra på att sjunga på en scen, innebär det också att man är en bra programledare på scen. Danny har massor att bevisa. För att göra saken ännu mer osäker så BÖR poängteras att Gina Dirawi hittills bara gjort Melodifestivalen som programledare. Hon var inför 2012 ett helt oprövat kort (som visserligen slog väl ut) men hon är knappast rutinerad... Det finns alltså en stor risk att Gina får rollen som den ansvarsfulla programledaren (trots att hon 2012 var den roliga som alla gillade) medan Danny får gå omkring och göra pinsamma och krystade intervjuer med artisterna. Låt oss hoppas ingen av dem gör bort sig och att de besvarar mina frågetecken med bra programledarframföranden!
 

2. Scenen - tillbaka till 90-talet?

En liten bagatell i sammanhanget, men dock mer en ekonomisk sådan - Scenen. I år är den klinisk fri från LCD teknik. Detta innebär: Inga fler häftiga bakgrunder såsom i "Oh my god" med The Moniker 2011 eller "Oh my God" med Le Kid 2011 (För övrigt de häftigaste någonsin), inga fler wow-ögonblick och inga fler "Hur kan de ha råd med det här?". Med andra ord så kommer Melodifestivalen inte längre vara ögongodis utan bara örongodis- iallafall i de fall då låtarna är tillräckligt bra utan bakgrund. Vi är då alltså tillbaka på 90-talet igen - då scenen var enkel och avskalad och strikt funktionell - med några fina blommor i ett hörn och någon trevlig skylt där det står vilket år det är och att det är Melodifestivalen man tittar på. Faktum är att scenen beskrivas som enbart en "sinnesstämnings-sättare" den skall alltså m.a.o. bara ge en stämning till låten. Logiken bakom detta är att Loreen vann utan någon egentlig bakgrund, utan BARA genom en viss "stämning". Samma logik biter dock inte på någon annan vinnare i vare sig Melodifestivalen eller Eurovision, då samtliga vinnare dragit stor fördel av häftiga bakgrunder. Bäst vore nog om SVT bara erkände faktum: Man vill spara pengar till arrangemanget i Eurovision. DET KAN JAG KÖPA IALLAFALL.

3. Gimmick och dagisdisko - tar Sean Banan revansch och vad i h-e kommer Army of Lovers göra?

Min absolut största fruktan är att Sean Banan tar revansch i år eller att Alexander Bard och hans erotiska trio ska ta nakenchocken till en ny nivå. Det främsta som Melodifestivalen INTE BEHÖVER är mer gimmickar - mer skämtbidrag och mer spektakel för spektaklets skull. Sean Banan är ingen sångare, ingen rappare eller knappt ens komiker längre. Han är en barnidol som pruttar och pratar på ett roligt sätt. Och dessutom sjunger han "Copacabana" som ju sannerligen låter som en högklassig låt. Eller inte...
Självklart ska dagisbarnen också ha något roligt att titta på i Melodifestivalen men då måste folk också förstå när man kritiserar Melodifestivalen för att vara dålig på att hålla en hög musikalisk nivå.
Vad beträffar Army of Lovers är det bara att konstatera att detta blir årets HBTQ-bidrag. Jag som är så gammal att jag minns när dessa var stora på 90-talet, vet också att den här gruppen inte har några hämningar. Precis vad som helst kan hända - vilket nog är precis vad Bard vill få oss att tro. Det som dock är spännande är ju att Bard själv de senaste 10 åren producerat hits på hits, med BWO. Om han behållit sin förmåga att skriva bra poplåtar så finns inget skäl till att tro att Army of Lover anno 2013 skulle bli någon pannkaka. Risken är kanske dock att deras image snarare skrämmer iväg röster från en bra låt, än som lockar till sig röster. Vi får helt enkelt se.



tisdag 22 januari 2013

Lite Frälsis, Lite G:son och en fjäril.

Så här ser det ut, symbolen för det svenska värdskapet för Eurovision Song Contest 2013. En insekt! Jädrigt cool insekt, men likväl en insekt. Varför kan man undra? Men det finns faktiskt ett antal anledningar, som i sig bygger på att Sverige ska försöka omdefiniera världens största livesända tv-program. Det är nämligen så att varje gång Sverige ska arrangera Eurovision, så ska vi försöka göra det på ett nytt och modernt sätt som skiljer sig från hur alla andra har gjort det förut. Det är väl antagligen sådana vi svenskar är av naturen; alltid lika moderna och nyskapande - och dessutom stolta över det. Som av en skänk från Gud har vi aldrig haft svårt att göra detta, eftersom våra värdskap alltid föregåtts av värdländer som som antingen lever kvar i ett stenålderssamhälle ur underhållningssynpunkt, eller länder som helt enkelt inte haft råd att åstadkomma ett bra arrangemang. Israel hade ju tävlingen 1999 - då Sverige vann med Charlotte Nilsson (Perrelli), men hade inte råd att investera i tävlingen och skar därför bort stora delar - och satsade på ett scenbygge som påminde om 80-talets högstadieskole-aulor. Azerbajdzjan hade förra året visserligen pengar att bygga en ny superarena i Baku, men inte tillräckligt mycket "nytänkande" för att kunna presentera programledare som talar engelska ordentligt. Därför har SVT varje gång haft möjligheten att helt ändra koncept och fokus - men i motsats till år 2000 då Stockholm och Globen omdefinierade Eurovision till det koncept det varit de sista 13 åren - så ska Malmö 2013 på nytt omdefiniera Eurovision till att passa 2010-talet. Och faktum är att en fjäril är ett himla bra sätt att göra det på, ingen arrangör har någonsin använt sig av det som logotyp. Den representerar också årets slogan "We are one" väldigt bra (för övrigt en slogan rakt i käften på tidigare värdlandet Azerbajdzjan - som 2009 satte poliser på att ta reda på vem som röstat på fiendelandet Armeniens bidrag). Så även om det känns konstigt att koppla musik och insekter till varandra, så är det faktiskt en välgenomtänkt idé som dessutom hyllats i sociala medier.

För övrigt är Thomas G:son (han som skrivit alla låtar i Melodifestivalen för alltid - typ) redan klar för Eurovision - IGEN. Han vann ju med Euphoria ifjol, och nu har han blivit kapad av Georgien (!!??!?!) för att skriva deras bidrag i Malmö. Det är kanske så att de tror det ska garantera en Georgisk seger, men med tanke på att G:son i princip skrivit alla svenska vinnare sedan 2000, (med en del undantag) plus ett antal norska, spanska och danska bidrag, så har han en oerhört liten vinstmarginal. Han har ju bara vunnit EN gång hittills på ca. 15 försök. Skam den som ger sig iallafall!

Georgien tävlar för övrigt i Andra semifinalens andra hälft - den lottningen skedde den 17e Januari i Stadshuset i Malmö med SVT Malmös Pernilla Månsson Colt som programledare. Låt oss hoppas hon inte blir programledarinna i Maj - hennes engelska var ungefär lika bra som Sunes pappa Rudolfs i "Sunes Sommar". Men lottningen bestämde bara på vilken halva i startfältet som länderna ska börja på, inte exakta startnummer. Det bestämmer nämligen SVT själva vid ett senare tillfälle. Men som det ser ut av lottningen så har Ryssland alla sina vänner med sig i Semifinal 1, medan den stora nordiska semifinalen med Island, Finland och Norge är Semifinal 2. Västländerna lär få det tungt i Semifinal 1 iallafall, där vi hittar idel Öststater. Hur det blir i slutändan lär vi få se om några månader.

Eurovisionsäsongen är dock igång på allvar nu i Januari - flera länder har redan valt sitt bidrag. Schweiz var först ut, som valde redan i December. Av någon outgrundlig anledning valde de ett gäng från Frälsningsarmén, Heilsarmee med låten "You and Me". Och vill man toppa Babushkorna från ifjol så är detta antagligen sättet att göra det på. En helt okej låt med en riktigt gammal hederlig gubbe på elgitarr.
Så vackert. Så Schweiziskt.

Vi får väl se vad de andra länderna kan kontra med. Jag tvivlar på att det blir bättre än så här...