fredag 28 november 2014

Melodifestivalen 2015: Startfältet spikat - korvfesten ett faktum

I veckan kom beskeden vi väntat på sedan i maj, då Köpenhamns Eurovision stängde portarna och konkursboet för det hutlöst dyra arenabygget såldes. Björkman & Co presenterade nämligen nu laguppställningen över vilka artister som ska föra Eurovisionbucklan tillbaka till Sverige igen. Denna gången är det inte kvinnorna som ska göra det - tvärtom är korvfest på hög nivå som gäller.

Korvfesten 2015

De stora rubrikerna handlade nämligen om de manliga artisternas dominans, och i synnerhet tre riktigt stora Mellokillar som gör comeback: Måns Zelmerlöw, Eric Saade och Andreas Johnsson. Utan någon som helst tvekan lär denna trio tävla om favoritskapet att vinna Mellon, något som bettingbolagen redan tycks vara medvetna om då dessa tre redan toppar de tidiga oddsen.
Men är det verkligen redan avgjort - är inte detta bara ett gäng föredettingar?

Måns Zelmerlöw - 28 år ifrån Lund. Har sedan debuten i Idol 2005 och vinsten i Let's dance 2006 varit med i Melodifestivalen 3 gånger - 2 gånger som artist (3:e plats 2007 med Cara mia - som också vann OGAE:s (Eurovisionfancluben) Second Chance Contest, samt 4:e plats 2009 med Hope and Glory) och en gång som låtskrivare (2013, Hello Goodbye med Erik Segerstedt och Tone Damli). Mest framgångsrik har Måns dock onekligen varit som programledare, både i Melodifestivalen (2010) och senast i Allsång på Skansen (2011-2013). Måns har med andra ord gått från "bara" artist till att bli en nöjesprofil med många strängar på sin lyra. Frågan är om Måns klarar av att ställa om sig till "bara" artist igen? Det var trots allt 6 år sedan han senast tävlade i Mellon och många år sedan han hade en stor låtframgång överhuvudtaget. Risken finns att Mr. Z redan blivit för gammal för att vinna.

Eric Saade - 25 år från Kattarp (Skåne). Debuterade och slog igenom i Melodifestivalen 2010 med "Manboy" som slutade 3:a, och följde upp året därpå med "Popular" som vann Melodifestivalen och slutade 3:a i Eurovision i Düsseldorf 2011. Hans främsta bidrag till världen sedan dess är hans insats som Petra Medes sidekick i Green room under Eurovision i Malmö 2013, där han mest blev känd för sin konstanta upprepning av orden "hashtag" och "milf". Dock var det nu flera år sedan Eric producerat någon låt som fått någon typ av försäljningsframgång, istället har han mest omnämnts som möjlig programledare för Melodifestivalen - vilket vi dock lyckligtvis sluppit uppleva. Frågan är dock om Saade fortfarande har en fanbase? 2010 och 2011 var han uppkomlingen som fick alla 12-åriga tjejer att slänga sig över telefonerna - men vem kommer att rösta på Eric 2015? Kommer han fortsätta duscha eller slå sönder glasrutor för att vinna röster? Vad blir hans nästa move? Faktum är att Eric kanske redan hunnit bli en föredetting som därför måste hitta någon ny gimmick att locka röster med.

Andreas Johnsson - 45 år från Bjärred (ja, också det i Skåne). Slog igenom redan förra millenniet (1999) med "Glorious" som blev en världshit, och gjorde sedan "comeback" i Melodifestivalen 2006 där han slutade 3:a med "Sing for Me". Detta följdes upp med en 2:a plats 2007 (A little bit of Love), och dunderfiaskot tillsammans med Carola 2008 - "One love" som inte tog sig till final. 2010 tog han sig dock till final igen med "We can work it out" (6:e plats) men misslyckades igen 2012 med låten "Lovelight" som åkte ut i Andra Chansen. Andreas har dock aldrig givit upp, utan verkar ständigt vara motiverad att ställa upp i Melodifestivalen. Kanske är det bitterheten över att han aldrig lyckats vinna som driver honom, trots att han har både 2:a och 3:e platser i bagaget. Skam den som ger sig, för precis som för Sanna Nielsen så finns ju chansen att det någon gång ska gå hem! 6:e gången gillt? Eller är han för gammal?

Det mest intressant är ju dock låtarna som dessa herrar ska tävla med. Och även här så är det mycket jämnt. Måns Z tävlar med låten "Heroes" skriven av bl.a. Linnea Deb som vann  Melodifestivalen som låtskrivare bakom "You" med Robin Stjernberg, men också bakom "Busy doin nothing" med Ace Wilder som ju slutade tvåa i år. Tunga meriter bakom Måns' låt alltså!
Samtidigt ställer Eric Saade upp med låten "Sting" som är skriven av bl.a. Fredrik Kempe, Hamed "K-one" Pirouzpanah och David Kreuger - gänget bakom Sanna Nielsen's "Undo" som ju vann i år. Fredrik Kempe har ju dessutom legat bakom de flesta vinnarna de senaste åren. Blytunga meriter bakom Saade's låt också alltså.
Andreas Johnsson vill inte vara mycket sämre, men han har själv producerat sin låt "Living to Die" tillsammans med bl.a. Bobby Ljunggren - låtskrivaren bakom Carolas "Evighet", Charlotte Perrellis "Hero" och nu senast Helena Paparizous "Survivor". Ingen duvunge i sammanhanget alltså.
Ska man titta på statistiken så har dock Måns och Eric bättre chans att vinna, just p.g.a. att alla vinnarlåtar sedan 2011 enbart har haft ett ord i titeln (Popular, Euphoria, You, Undo). "Sting" och "Heroes" borde därför vara högst lämpade att vinna 2015 - om mönstret skall följas.

Men finns inga andra manliga utmanare då? Jodå, faktum är att årets startfält har lockat många schlagerrävar tillbaka - men framförallt idol- och talangstjärnor som borde varit med för länge sen!
Magnus Carlsson är en av få verkliga veteraner som gör comeback. Redan 2000 kom han 2:a med Barbados i Melodifestivalen, och har sedan dess tävlat med Alcazar och som soloartist - dock senast 2007. Sedan dess har det varit tyst från honom, men han är alltså nu tillbaka i Mellon med en svensk låt fylld av Stockholmsromantik "Möt mig i Gamla stan" skriven av bl.a. Thomas G:son. Potentialen finns, men detta lär knappast kandidera till favoritskapet.
Linus Svenning kommer tillbaka, tämligen förväntat efter succén i årets Mello. Denna gång inte med en egenskriven svensk låt, utan på engelska av bl.a. Fredrik Kempe. Återigen luktar det final om Linus. Mest överraskande var dock Hasse"Kvinnaböske" Anderssons debut - den skånska countryns fader som först nu som 67-åring ställer upp i Mellon. "Guld och gröna skogar" heter låten, som vi av allt kan förutsätta är en countrylåt. Således inte heller favorittippad.
Av resterande nybörjare så finns dock självklart ett antal artister värda att peka ut:
Andreas Weise - Arne Weises son som äntligen debuterar, 5 år efter succén i Idol.
Jon Henrik Fjällgren - den samisk-colombianske jojkaren som slog igenom i Talang 2014.
Samir Badran - känd från Paradise Hotel 2013-14. Tävlar tillsammans med modebloggaren Viktor Frisk. Tydligen kan de sjunga också - kan vi förmoda (Lex Björn Ranelid. Never forget!)
Rickard Söderberg - gayprofilen och operasångaren från västkusten som numera syns nästan överallt. Möjlig Conchita Wurst-effekt månne?
Behrang Miri - kulturdebattören som heller aldrig tycks ge sig.
Neverstore - Skaraborgsbandet som tydligen är Sveriges just nu mest framgångsrika punkband.

Men var är kvinnorna?!

Som de moderna jämställda människor vi är numera så måste vi fråga oss var alla kvinnliga artister håller hus? Ja, det är en bra fråga - troligen handlar det om en Sanna Nielsen-effekt, liksom den "Loreen-effekt" vi såg 2013. En stor kvinnlig artist vann året innan, då drar sig kvinnorna ifrån att tävla. Tydligen. Jag är dock en smula förvånad. Var är exempelvis Ace Wilder?????? Hon lär ju ha haft ett fantastiskt utgångsläge 2015, att följa upp den snöpliga andraplatsen i år! Men nej, hon är inte med.
Ingen Nanne Grönwall, ingen Marie Serneholt, ingen Shirley Clamp, ingen Jenny Silver, ingen Timoteij, ingen Sarah Dawn Finer.
De enda kvinnliga artisterna som skapat rubriker i år är Jessica Andersson (som gör sin 6:e Melodifestival, men vann på första försöket 2003), samt duon Marie Bergman & Sanne Salomonsen (Marie Bergman som för övrigt är den meste Melodifestivalvinnaren jämte Carola; 3 vinster:1971,72, 94). Jag känner dock inte att någon av dessa bör ha en rimlig chans att vinna nästa år, trots det faktum att Marie Bergmans comeback är en våt dröm för alla schlagernördar. Istället så tror jag mer på Ellen Benediktson, som nu försöker följa upp sin fantastiska framgång med "Songbird" i Mellon 2014 med ett egenskrivet stycke: "Insomnia". Intressant är också att den stora uppstickaren i Melodifestivalen 2005 - den då 19-åriga bossanova-sångerskan Caroline Wennergren som slutade 5:a, nu till slut gör comeback (efter 10 år!!!) - med den förmodade bossanovalåten "Black Swan". Kan bli väldigt spännande att se hur Sverige tar emot dessa låtar! Samtidigt kan jag ju inte undgå att peka ut att Linda Karlsson alias "Miss Li" ställer upp som låtskrivare till låten "Don't stop Believing" med artisten Mariette (Idol 2009). Men i övrigt är det ont om stora kvinnliga artistnamn 2015, de flesta kvinnliga artister kommer från något talangprogram (Idol, True talent eller X-factor), dock utan de stora vinnarnamnen. Frågan är dock om någon av dem kan skrälla - vi minns ju alla exempelvis just hur Ellen och Caroline kom från ingenstans och blev superskrällar när de tävlade sist! Det finns alltså ingen anledning att räkna bort kvinnorna ifrån vinsten 2015!

Så vem vinner?

Utan att analysera för mycket eller att ens ha hört låten: Eric Saade. Man kan helt enkelt inte förbise det faktum att han är känd sen tidigare, han är en bra artist och han har framförallt Melodifestivalen tyngsta låtskrivargäng i ryggen. Jag skulle iallafall inte bli förvånad om 2015 års vinnarlåt heter "Sting".   
 
   

måndag 29 september 2014

Upplägget och programledarna för Melodifestivalen 2015 - en nygammal vals

Dammet har äntligen lagt sig efter debaclet i Köpenhamn, där Sanna Nielsen sopade hem en finfin tredjeplats åt Sverige. Björkman & Co har nu slickat såren och till slut filat fram hur nästa års Melodifestival ska se ut. Och i sedvanlig ordning har man presenterat ett tävlingsupplägg, mellostäderna och inte minst programledarna - ännu vet vi dock inget om det mest väsentliga, nämligen vilka låtar och artister som ska delta i nästa års tävling.
Men nyheterna för i år är stora - samtidigt som skåpmaten består. En Nygammal vals helt enkelt, för att citera vår mellovinnare från 1966.

Upplägget

Här kommer de stora nyheterna inför årets Mello, nu är det nämligen slut på 8 bidrag i deltävlingarna! Istället kommer nu enbart 7 att tävla varje vecka, varpå Andra Chansen istället skickar inte mindre än 4 (!) bidrag till finalen. Detta innebär att finalen nu innehåller 12 låtar och blir ett mastodontspektakel i stil med den Maltesiska finalen som kan hålla på en halv dag.
Givetvis har detta upplägg redan blivit starkt ifrågasatt av nöjesjournalister överallt - en "ren kapitulation" har upplägget blivit kallat. Och det är förståeligt. Den musikaliska kvaliteten har alltid blivit kritiserad i Melodifestivalen, men på senare år, i och med turnéupplägget, så har deltävlingarna blivit tämligen mättade på musik - i synnerhet när kvaliteten varit låg. Istället för att säkerställa en bra kvalitet har man därför valt att skära ned på antalet låtar - och satsa på annat istället. Man försvarar ändringarna med att man vill få in "mer luft i programmet" och ge "mer utrymme" till artisterna. Poängen är att ge mer av en "livekänsla" i varje program. Jag frågar mig det verkligen är något tv-publiken vill ha? Sådana liveprogram finns det ju redan gott om menar jag, så varför behöver just Melodifestivalen ändra sig för att likna de programmen mer? Risken är istället att artisterna får större plats än musiken - och då vet vi alla hur det går. Då skickar vi ut en artist till Europa som vi förälskat oss i genom andra program - med en låt som är helt värdelös. Samtidigt tvivlar jag på att "luftigheten" kommer förbättra upplevelsen så värst mycket - vad exakt ska man fylla ut det med? Korkade intervjuer där programledare frågar artisterna hur det känns? Klipp där artisterna får visa hur fult de kan måla hjärtan på glasskivor? Tack, vi kan redan det där, SVT. Nu är det upp till bevis att visa att ni kan faktiskt kan fylla ut 1h 30min Melodifestival varje lördag i 4 veckor, med enbart 21 minuter musik - till ett helt musikprogram värdigt att kalla sig melodifestival.

Emellertid kommer nu också Andra Chansen få en helt ny roll - 4 bidrag kommer ta sig vidare därifrån nu - vilket innebär att andra chansen blir betydligt enklare att överleva. De nya ändringarna innebär att det nu är 50% chans att gå vidare till finalen om man bara kom 3:a eller 4:a i deltävlingarna. Och eftersom det bara är 28 bidrag totalt nästa år, och det blir 12 bidrag i finalen - är chansen att nå finalen större än någonsin: 42 %!!!! Förr hade man 31 % chans.
Frågan är vad detta kommer att göra med kvaliteten på startfältet i finalen? Nu kommer ju nästan hälften av alla låtar i årets Mello med i finalen - som i jämförelse med deltävlingarna kommer bli rena maratonkvällen. Och då totalt enbart 28 låtar väljs ut, har därmed urvalsjuryn och SVT mer makt än någonsin att påverka finalstartfältet då svenska folket får mindre att välja mellan, men får mer plats i korgen så att säga.
SVT har givit sig ut på en osäker väg nu, men i vanlig ordning är det alltid lika intressant att se om de kommer att lyckas eller inte.

Mellostäderna 2015

Melodifestivalsturnén kommer 2015 att starta i Göteborg den 7 februari, och sedan fortsätta till Malmö (14 februari) Östersund (21 februari), Örebro (28 februari), Andra chansen i Helsingborg (7 mars) samt finalen i Solnas Friends Arena den 14 mars. De stora nyheterna här är givetvis att Östersund och Helsingborg gör debut som mellostäder - något överraskande då Östersund får representera hela Norrland, medan TVÅ skånska städer (som dessutom ligger rätt nära varandra (50 min med tåg) finns med på turnén. Men samtidigt är både Malmö och Helsingborg bland de största städerna i Sverige, vilket borde ha varit en faktor.
Det mest överraskande var dock snarare att vare sig Linköping eller Norrköping, Jönköping, Karlstad eller Växjö - som annars alltid får åtminstone en deltävling varje år,  alla hamnar lottlösa i år. Årets melloturné innehåller därför bara de 3 självklara städerna (Stockholm, Göteborg, Malmö) samt en tidigare mellostad (Örebro - arrangerade 2010). Det är återigen ett vågat drag av SVT att satsa så hårt på nya mellostäder - men samtidigt är det ju alltid kul att tävlingen kommer ut till alla i Sverige!

Programledarna

Sanna Nielsen och Robin Paulsson. Där har ni dem. Upplägget känns igen: En slipad komiker/programledare och en tidigare artist som gör debut som programledare. Jodå, samma gamla vals som alltid. Vi minns med skräck tillbaka på konstellationer som Rikard Olsson & Marie Serneholt (2011), eller Gina & Danny (2013). Vi vet att programlederi kan vara knepigt ibland, men att debutera i det största livesända programmet i Sverige - är galenskap. Danny och Marie (och vågar jag säga Måns Z också..) visade att man exempelvis kan stirra ned i sina manuskort 50 % av kameratiden, om man bara kan sjunga också. Men bra programledare blir man inte för det.
Det är ytterst sällan som artister faktiskt klarar av att vara bra programledare - och ännu mer sällan i Melodifestivalen, och jag förstår inte att Björkman & Co insisterar på att varje år skicka in en ny oerfaren artist in framför kameran utan sångtext men med manuskort och förvänta sig en bra show.
Jag hoppas innerligt att Sanna Nielsen överraskar mig positivt - hon är en fantastisk människa. Men det brukar tyvärr inte hjälpa.
Robin Paulsson däremot känns mer som ett "ÄNTLIGEN". Enligt Aftonbladet har han varit tilltänkt programledare i flera år nu, men har av olika anledningar fått tacka nej. I år så hade han dock inga hinder för att ställa upp - och ja, då är det ju bara att köra. I synnerhet när han fick med Sanna Nielsen som han tydligen fått väldigt bra kontakt med sedan hon besökte honom på hans program "Robins" i våras. Och ja, Robins har hållit på i snart 10 år - och börjar bli SVT:s längst sända talkshow. Att därför kalla Robin Paulsson för Sveriges Conan O'Brien är inte ur sin plats. Dessutom hade ju exempelvis Christian Luuk, som excellerade i två år i Melodifestivalen (2007-2008) sin bakgrund som framgångsrik talkshow värd också. Med andra ord: ROBIN WAS ABOUT F-KING TIME, SVT!

Så för att göra en summering: SVT bjuder verkligen upp till dans senare i vinter. Man gör de kanske största ändringarna i tävlingsupplägget sedan turnén infördes 2002, när man skär ned på antalet låtar total från 32 till 28 och samtidigt gör finalen till ett 12-låtarsmaraton. Om detta verkligen kommer förbättra tittarupplevelsen och mildra kritiken mot programmet vet ingen - och jag tvivlar på det. Det är ett steg rakt ut i mörkret.
Turnén drar dessutom ut till två helt nya städer, Östersund och Helsingborg - vilket befäster Skåne som Sveriges schlagerlandskap i nuläget när även programledarna kommer därifrån. Samtidigt lämnas nästan alla veteranstäder därhän - en markering om SVT:s förnyelse.
Avslutningsvis vet vi också att den ständigt aktuelle och tämligen rutinerade Robin Paulsson får uppdraget att leda Mellon - och han har definitivt de absolut bästa förutsättningarna att klara den biffen. Han får sällskap av förra årets vinnare, Sanna Nielsen som aldrig varit programledare förut. Henne talar i princip allt emot, med tanke på hur illa det gått för andra artister som försökt leda melodifestivalen. Min förhoppning står dock i att Sanna överraskar oss alla och överträffar alla förväntningar, för det är hon värd efter 7 bidrag i final genom tiderna.

Klang i kantarellen och tjång i medaljongen. Nu hoppas vi på bra låtar och artister också!

fredag 8 augusti 2014

Good evening Europe - Vienna calling!

På numera sedvanligt manér har det närmast rått inbördeskrig i det regerande Eurovisionvinnarlandet. Anledningen är självklar: Alla städer vill bli värdstad för Eurovision Song Contest nästa år. Sedan Eurovisionglorian lämnade Östeuropa i och med Sveriges vinst 2012, har värdlandet fått välja mellan en uppsjö ansökningar - mer eller mindre seriösa. Av någon anledning har inte den mest uppenbara kandidatstaden valts - Malmö var ju knappast de internationella journalisternas eller fansens första tanke, och B&W-hallarne i Köpenhamn framstod (och framstår fortfarande) som ett skämt. I år var det Österrikes tur att försöka hantera alla ansökningar, en ny erfarenhet för landet som inte varit i närheten att vinna ESC sedan sin dittills enda vinst 1966. Direkt efter vinsten för Conchita Wurst spekulerades det givetvis vilt om var de musikaliska Österrikarna skulle våga placera nästa års Eurovision - bland annat nämndes Salzburg (Mozarts hemstad) som ett alternativ. De (tydligen) ganska pompösa Salzburgarna verkade dock måttligt roade av att agera värd för en poptävling - "Modern popmusik är ingenting som är intressant för Salzburg" (citat av den Salzburgske Borgmästaren). Officiellt hette det dock (som alltid) att Salzburg avsade sig sin kandidatur p.g.a. "ekonomiska problem". Kvar bland kandidaterna var dock Wien, Klagenfurt, Innsbruck och Graz men också små obskyra landsorter såsom Wels, Oberwart och Schwechat - även om ingen nog riktigt tog deras gymnistikhallar på allvar. Eftersom EBU i slutet av maj bestämt att Eurovisionarenan dessutom måste vara en sluten inomhushall, fick även Klagenfurt hoppa av trots att man hade den största arenan - eftersom deras arenakandidat var en öppen fotbollsarena (som användes bl.a. i EM 2008).
Av de kvarvarande kandidatstäderna framstod länge Wien och Innsbruck som de enda riktiga alternativen eftersom de var tillräckligt stora för evenemanget. Graz' handbollsarena var visserligen tillräckligt stor, men staden ansågs fortfarande inte vara tillräckligt stor för att hantera Eurovision (trots att staden är lika stor som Malmö). Möjligheten att förlägga Eurovision till alperna (bergskedjan där tävlingen en gång startade i Schweiziska Lugano 1956) gjorde att Innsbruck framstod som en seriös utmanare till Wien fram till slutet.

Emellertid valde nu alltså den Österrikiska televisionen ORF att förlägga nästa års Eurovision i huvudstaden Wien och Wiener Stadthalle - en ishall där flera ishockey-VM spelats sedan 60-talet samt tagit emot artister som Rolling Stones, U2, Queen, Britney Spears, Frank Sinatra och Christina Aguilera. Med andra ord så har österrikarna gått på ett säkert kort som varit Österrikes huvudsakliga eventarena sedan 1958. Alltså, ingen ombyggnation av nått gammalt skeppsvarv eller fängelse som skulle kosta multum. Danke schön Österreich!

Än så länge vet vi dock inte mer om nästa års tävling, mer än att den kommer ske mellan 19-23 maj 2015, och kommer presentera en ny Eurovisionlogo. Om ni är så gamla att ni minns när EBU presenterade den förra Eurovisionlogon (den med hjärtat ni vet), så minns ni att det var 2004 när semifinaler introducerades för första gången i tävlingens historia. Nu, tio år senare är det dags igen - och utvecklingen går ju framåt i sjumilakliv - eller? Döm själva!

torsdag 24 juli 2014

Lyssna på Schlagermagistern på radio Fredag 21.00! OBS NY TID!



OBS NY TID!
För alla er som trodde att schlagersäsongen var över för i år - ni hade fel!
På fredag kväll kan ni höra mig sommarprata på webbradiokanalen flodinfm, kl.21.00-22.30! 

Här kommer en kort summering av mitt program:

"Schlagernörd – vad är det egentligen och hur blir man det? Tillsammans ska vi reda ut begreppen, myterna och sanningarna som omger denna musikalitet – och dessutom ska jag försöka ge en inblick i hur en man utan några som helsta musikaliska talanger hamnade mitt i musiksveriges finrum under Melodifestivalen 2014."



Adrian Taleny Sommarpratare 25 juli 20.00-21.30


Här kan ni höra programmet: http://www.spreaker.com/user/flodinfm
Sedan kan ni ladda ned pod-versionen av programmet (utan musiken) här: www.flodinfm.com 
Vi hörs på etern!

måndag 26 maj 2014

Bäst and Sämst of Eurovision 2014

Schlagersäsongen är slut för 2014 och vi bär med oss en himla massa konstiga upplevelser från denna galna tid! Medan Melodifestivalen bjöd på högklassig dramatik så var Eurovision inte det minsta sämre! Österrike vann en historisk vinst, och spektaklet runt omkring kommer vi nog att minnas för en lång tid framöver. Därför har det blivit dags att summera det mest minnesvärda från årets Eurovision, och detta gör man ju enklast och mest underhållande genom att göra ett gäng "bäst & sämst of"-listor!

#Godaste kakan

3. Vitryssland
Cheesecake hette låten som vitryske Teo på något underligt vänster lyckades ta till final - där det blev en märkvärdigt bra 16:e placering - efter 12 poäng från storebror Ryssland. Men ostkakan från Minsk var kanske ändå ingen höjdare.

2. Lettland
Aarzemnieki sjöng om att baka kaka - och slutade på 13:e plats i sin semifinal. Däremot såg kakan som de bakade i vykortet rätt god ut.



1. Sannabakelsen
Sedan ganska långt tillbaka så har bagerierna i Bromölla erbjudit "Sannabakelser" med en bild på traktens schlagerdrottning. Den lär ju slå allt, iallafall i kategorin "schlagerrelaterade bakverk".







#Bästa ansiktshåret

3. TwinTwin
I år var det ansiktshårets år i Eurovision och flera bidrag tog det på blodigt allvar. Franska TwinTwin gjorde en hel hyllningslåt till mustaschen - som ju inte kan sägas vara något annat än underhållande. Tråkigt bara att det lät som om de svalt sina mustascher när de skulle sjunga...

 2. Pollapönk
Ett band där alla ser ut som Alexander Bard? Ja, på Island är det möjligt! I färgglada kostymer och lustiga skägg så gjorde islänningarna Köpenhamn fördomsfritt i en vecka, och oj vad roligt de verkade ha!

 


1. Conchita Wurst
Men det skägg som alla pratade om var på Conchita, som utan tvekan satte ett ansikte på ansiktshårstrenden i årets Eurovision. Det är bara att konstatera att Conchita kunde konsten att välja bort rakhyveln vid rätt tillfälle!





#Största WTF:et

 
3. Pausnumret "måsarna"
Jag kan se detta pausnummer säkert 100 gånger utan att förstå vad i h-e som faktiskt försiggår där uppe på scenen. Jag tror att detta måste vara någon typ av humor, och jag anar att det är Europahymnen som är melodin i bakgrunden. Men i övrigt så är jag väldigt förvirrad... Hur tänkte man!? Det kanske mest fascinerande är att den slutliga versionen av numret som framfördes i finalen faktiskt var en nedklippt och avskalad version av den ursprungliga som framfördes i det stora genrepet - en ännu underligare version. Jag saknar ord när jag ser på den. Tydligen gjorde publiken det också att döma av reaktionerna efteråt... (känsliga tittare varnas!)

 
2. Polen
Aldrig förr har så många varit så upprörda över lättklädda polska damer. Eller? Var det kanske det faktumet att de tvättade kläder på scenen? Var det faktumet att de kärnade smör på scenen? Eller det faktumet att de såg ut som en 70 år yngre variant av de ryska babushkorna från 2012? Eller var det helt enkelt det faktumet att de rappade till tonerna av polsk folkmusik? Mysterierna är gränslösa...

 
1. Georgien
Jag kommer aldrig ifrån Georgiens låt "Three minutes to Earth". Detta är ett av de konstigaste och mest bisarra bidragen på många år i Eurovision. Det är tre minuter kaoz, med en massa indian-wailande och jazzgitarrer. Hur tänkte dom!?????????????

#Mest ironiska sammanträffandet

3. Conchita = Lordi
Conchita lyckades sälla sig till en mycket exklusiv skara artister - nämligen Eurovisionvinnare med skägg. Just nu innehåller svenska ABBA:s Benny Andersson (1974), Holländska Teach-in:s Ard Weeink & Chris de Wolde (1975), Irlands Charlie McGettigan (1994) samt Finlands mr. Lordi (2006). Likheterna med Lordi är dock rätt roliga, inte nog med att Conchita vann med 290 poäng och Lordi (2006) vann med 292 poäng, båda lyckades reta upp kyrkliga företrädare. Lordi utmålades som satanister och fördömdes av Grekiska och Rysk-Ortodoxa kyrkan, medan Conchita av samma kyrka nu har blivit anklagad för att ha orsakat översvämningarna på Balkan - eftersom han ju är en styggelse som Gud nu tydligen vill bestraffa världen för. Ironiskt att han valde att bestraffa just Balkan och i synnerhet just Serbien och Bosnien som ju inte ens var med i Eurovision detta år....
http://www.svt.se/kultur/musik/conchita-wurst-bekylls-for-oversvamningarna-1


2. Conchita = ABBA
Inte nog med Conchitas likheter med Benny Andersson - han vann dessutom 40 år efter ABBA! Dessutom är "Rise like a Phoenix" den enda låten förutom "Waterloo" som har en stads namn i titeln - Phoenix (en stad i USA). Wurst betyder ju för övrigt korv på tyska, och således är han den tredje vinnaren att inkludera en matrelaterat term i sitt namn - tillsammans med Gali Atari & Milk & Honey (Israel 1979) samt ABBA (1974) som ju var och fortfarande är en matproducent.

1. Mottot blir "JoinUs" - då hoppar halva Europa av tävlingen.
Inför årets Eurovision ville arrangörerna att tävlingen skulle bli mer inkluderande och sätter därför mottot till #JoinUs. Resultatet? Sämsta uppslutningen på 8 år, då enbart 37 länder deltar. Efter tävlingen så funderar dessutom halva Östeuropa på att bojkotta nästa års tävling. Ironin....

#Värsta framförandet


 
3. Litauen
Litauen tyckte inte tydligen inte att deras låt var tillräckligt dålig, utan kom på den fundamentalt underliga idén att klippa två hål i Vilijas ballerinakjol - så att bakgrundsdansaren kan komma upp och kör in sina händer i den. Smart. Det gjorde ju inte saken värre....

 
2. Irland
Om det här hade varit en tävling i gamla meriter hade Irland vunnit i år. Inte nog med att man försöker kopiera sig själva med Riverdancedansare i kilt, fiolspelare, trummor och tinflutes - man gör det dessutom riktigt dåligt. Allt blir ironiskt nog bara en dålig efterapning av Emmelie de Forrest från ifjol, som lyckades göra alla irländska pastischer på ett bra sätt!

 
1. Georgien
Återigen. Jag menar seriöst?!? EN FALLSKÄRM??!? MUSIKEN?!?! GUBBEN?!?!?!?!?!!?!?!? HALLLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!??

#Svängigast

 
3. Portugal Suzy - Quero ser tua
Publiken blev vild när brutalt nederlagstippade Suzy klev upp på scenen, men jädrar vilken stämning det blev i arenan! Trots 11:e platsen i semifinalen så lyckades Portugal för en gångs skull skapa riktig partystämning i Eurovision!

 
2. Grekland Freaky Fortune feat. Riskykidd - Rise Up
Grekisk house? Ja, varför inte? Plötsligt skakar hela arenan och ståplatserna blir till ett dansgolv, som en gayklubb i Berlin.

1. Kommentatorernas byggnadsställning
Men allra svängigast hade nog kommentatorerna, som satt på en provisorisk byggnadsställning i den bortre delen av hallen - som tydligen började svaja varje gång publiken började dansa. Hoppas ingen blev sjösjuk.

#Mest obehagliga


3. Pilou Asbaek
Blicken. Rösten. De dåliga bögskämten. Men framförallt: ÖGONEN!!!!!  Kategorin: Scandinavian Noir.






2. "The Shining tvillingarna"
Ryssland har en förmåga att göra mycket obehagliga saker numera. Ett av dem (eller två) skickade de till Eurovision. Tvillingsystrarna i "Tolmachevy sisters" lyckades ta termen "russian twins" från associationerna med porrindustrin, till associationerna med skräcklitteraturen. Inte ens Stephen King hade vågat se detta bidrag ensam i ett mörkt rum.

 1. Axel Hirsouxs "mamma"
Mest obehaglig var nog den så kallade "bakgrundsmamman" som belgiske Axel Hirsoux lyckades få med sig. Alltså, var det bara jag som inte kunde låta bli att blunda när den där gamla kvinnan började smyga sig upp bakom honom???

#Bästa plojen

 3. "Studsmattan"
Alla bidrag behöver en ploj - så har det alltid varit. ABBA hade en dirigent klädd som Napoleon - Emmelie de Forrest hade sin trumpojkar och sina flöjter - medan Lordi hade, ja, sig själva... Men grekiska Freaky fortune och Riskykidd ville vara speciella - så de tog in en studsmatta på scenen. Tanken var att det ju var jädrigt coolt att hoppa och sjunga samtidigt. Och ja, det var nog så.





2. "Smörbyttan"
Eurovisionsmör - det enda smöret i världen som har blivit tillverkat framför ögonen på 100 miljoner tv-tittare! Polen vet hur man ska locka röster - och som i ett trollslag så kammade man hem norska folkets 12-poängare! Men det kanske inte är så konstigt, med tanke på att norrmännen ju verkligen uppskattar smör - inte minst efter den norska smörkrisen här om året.



1. "Hamsterhjulet"
Ukraina är mästarna på roliga plojer: Man har testat läderpiskor, alphorn, teletubbies i solglasögon, sandkonstnärer, jättar i hjälmar och inte minst män inlåsta i glasskåp. I år testade man även hamsterhjulet - mest för att man redan använt alla andra idéer. Resultat? Ett framförande man aldrig glömmer. Dessutom alstrade hjulet så pass mycket ström att det kunde försörja en dansk bondby under hela kvällen.  

#Sämsta plojen

3. Tvillingar och gungbräda
Inte nog med att tvillingarna var som hämtade ur en skräckfilm, deras ploj var bland de sämsta i världshistorien. Jag menar - en gungbräda?! Seriöst? GÄSP!!!!!!!







2. En flöjt

Okej, jag förstår att alla vill härma Emmelie de Forrest och hennes vinnarflöjt från ifjol, men när slovenska Tinkara tar fram sin tvärflöjt och låtsas spela på den - ja då går det från fjantigt till ren tortyr. I dessa elektroniska tider då all musik är förinspelad så vet vi alla att hon bara står och med en flöjt intryckt i munnen och inget annat. Lite som när man spelade luftgitarr som liten.



1. Ett runt piano
Men den klart sämsta plojen i år kommer från Rumänien där Ovi kom på den lysande idén att använda sig av ett runt piano! Ja!!! Vilken pissdålig idé!!! Inte nog med att runda pianos inte rent teoretiskt kan existera - de vore dessutom alldeles för opraktiska och töntiga för att någon överhuvudtaget skulle kunna använda sig av dem! Men det bekom tydligen inte Ovi som helt random låtsades klinka på sitt "piano". Resultat? Han trampade i klaveret.

#Största FAILet

3. Spelbolagen ute o seglar
Miljardindustrin som tjänar oerhörda summor på att spekulera i vinnaren gjorde detta år en felsatsning som heter duga. Veckan innan Eurovision var Armenien storfavoriter med närmare 1,00 i odds - medan den slutlige vinnaren Österrike låg runt 10-15 plats på oddslistorna. Det verkar som ingen expert någonstans kunde se vart det skulle barka hän. Trots att Conchita blev den mest omtalade vinnaren sedan Lordi. FAIL!


2. Aram mobbar Conchita
En ännu mer imponerande tabbe lyckades armenske Aram MP3 göra strax innan Eurovision - då han i en intervju skämtade om Conchita och sade att han skulle "försöka få honom att bestämma sig för om han vill vara man eller kvinna". Vad händer? Gaycommunityn slår på krigslarmet och Aram möts av burop på alla Eurovision tillställningar som han ställer upp på. I slutändan så vänder alla schlagerfans honom ryggen, och Armenien blir något av ett hatbidrag för alla schlagerälskare. Dessutom går Conchita och vinner - medan favorittippade Aram bara blir 4:a - långt bakom dragqueenen från Österrike. FAIL!

 1. Den danska budgeten
Men den största tabben gör ju lätt danskarna som lyckas med en lång kavalkad av ekonomiska FAILs. Istället för att hålla Eurovision i en etablerad och beprövad och befintlig arena - så bygger man en ny. På en ö. I ett industriområde med taggtråd. Produktionen skulle bara bli lite lite dyrare än den i Malmö sade man - det slutade med ett ekonomiskt fiasko där man överskred budgeten med närmare 80 miljoner danska kronor - nästan fyra gånger dyrare än Malmös arrangemang. FAIL.
   

#Bästa låten

 
3. Nederländerna: The Common Linnets - Calm after the Storm
Säga vad man vill om The Common Linnets, men låten är verkligen en låt som växer på en! Det är faktiskt en skön låt som kanske visserligen passar bättre som easy listening än som Eurovisionvinnare - men helt klar en värdig tvåa så här i efterhand!

 2. Ukraina Marija Jaremtjuk - Tick Tock
Då jag inte för mitt liv kunde förstå hur Ukraina kunde sluta trea ifjol med en låt som inte hade ett enda bra element i sig - så är jag faktiskt lite besviken på att det inte gick bättre för dem i år! Tick-Tock var faktiskt riktigt bra, även på scenen - och förtjänade bättre än den 6:e plats den fick! Hamsterhjulet i all ära men låten var faktiskt bra - och kanske den bästa upptempolåten i årets Eurovision!

 
1. Sverige Sanna Nielsen - Undo
Fasthåller att Empty Room var bättre, men samtidigt så var Undo Eurovision 2014:s bästa låt - både vokalt och musikaliskt. Sanna förtjänade vinsten, men samtidigt så är det svårt att konkurrera med Österrike och Nederländerna vars låtar sticker ut så mycket! Men, vi ska alla vara glada över ännu en svensk tredjeplats - som innebär att Sverige nu har två tredjeplatser och en vinst de senaste 4 åren! WOW!

#Årets Epic Win

 
3. Gatuläggare från Norrland breakdansar med en dansk mormor inför 100 miljoner tittare
Slutligen årets mest minnesvärda ögonblick, och vad är inte bättre än när gatuläggaren från Norrland dansar med en dansk mormor i pausunderhållningen i Semifinal 2. Klassiskt Eurovisionögonblick.

 
2. San Marino bryter förbannelsen
Man blir lite rörd när någon äntligen lyckas efter så många försök. San Marino lyckades som 10:e och sista land att ta sig till finalen, efter 5 försök. Valentina Monetta, som sedan 2012 slagit huvudet i väggen för att ta sitt land till finalen - lyckades till slut! Mininationen öppnade en dörr för Europas andra pyttenationer att ta sig till Eurovision och faktiskt lyckas! Frågan är om detta inte var en av de viktigaste ögonblicken detta år?
 
 
1. Österrikes praktsensation
Vi kan snacka hur länge som helst om studsmattor och budgetar, men detta var i slutändan ändå Österrikes år - och Conchita Wursts stora ögonblick. En drag queen i skägg vann Eurovision framför ögonen på Putin och gänget. En ny Dana International, en ny Eurovisionstjärna och ett nytt historiskt ögonblick. Så enkelt är det!


Det var allt från schlagercirkusen i år! Schlagermagistern återkommer med fler nyheter under sommaren - när något nytt kommer om nästa års Melodifestival och Eurovision! Tills dess - adieu!

onsdag 14 maj 2014

Eurovision 2014: Efterspelet - Rysk bojkott föreslagen och Danskt arenafiasko

Ibland förvånas jag över hur lätt det är att förutspå vad som ska hända i Eurovision. Ännu mer förvånad är jag över hur enkelt det är att förutspå vad som ska hända efter Eurovision! Sedan den skäggige transvestiten Conchita Wurst med dunder och brak vann årets Eurovision, har reaktionerna inte låtit vänta på sig. Internet fullständigt exploderade i hyllningar och fördömanden runt om i världen. Alla tycks ha en åsikt om Conchita. Samtidigt verkar de danska arrangörerna lida av en ekonomisk baksmälla helt olik någon annan tidigare Eurovisionarrangörs - helt och hållet p.g.a. den galna idén att hålla tävlingen i ett gammalt skeppsvarv.

Rysk Bojkott föreslagen

I tidigare inlägg kunde jag konstatera att de f.d. Sovjetstaterna röstade fullständigt annorlunda i årets Eurovision - då Ryssland och Ukraina gavs topplaceringarna medan Österrike förpassades till 3:e plats bland folket och 11:e plats hos juryn. Att Azerbajdzjan dessutom lyckades vinna alla östliga juryröster - men samtidigt slutat allra sista i alla andra omröstningar i övriga Europa - ja, det är bara ännu ett tecken på att någonting inte riktigt stämmer i Öst. Dessutom var det inte svårt att förutspå att ett land som dessutom fängslar folk som sprider "homosexuell propaganda" och uttryckligen anser alla andra sexuella uttrycksformer än den könsstereotypa heterosexuella som "skadliga och samhällsfarliga", skulle reagera på att en skäggig transvestit vann Eurovision. QX kunde häromdagen rapportera att parlamentsledamöter i den ryska Duman nu har begärt att Ryssland ska dra sig ur Eurovision, eftersom man "tävlingen har spårat ur" och "förleder det ryska folket in i ett perverterat fördärv" (*hade svårt att andas p.g.a. skrattkramper när jag läste detta*). Istället så föreslog man att de f.d. Sovjetrepublikerna nu skulle arrangera en egen tävling, med heterosexuella artister. Ännu har inte Putin uttalat sig om dessa planer, men med tanke på att det onekligen vore ett tecken på acceptans för hbtq-värderingar och västerländsk moral om Ryssland deltog i nästa års Eurovision, så tror jag inte annat än att Putin delar sina parlamentsledamöters åsikter. Om så vore fallet, ja, då tror jag faktiskt inte att någon gråter. Eurovision behöver verkligen inte Ryssland! Däremot behöver folket i Ryssland Eurovision. Skulle Ryssland (och dess satellitstater Vitryssland, Azerbajdzjan och Armenien) dra sig ur, skulle detta bara ytterligare isolera deras folk från resten av Europa och förstärka de auktoritära regimerna. Ironin i det hela är ju att dessa länder redan under Sovjettiden hade sin egen sångtävling; Intervision, som ju startade p.g.a. nästan exakt samma argument som nu framförs - att slippa västerländska värderingar.
Huruvida den eventuella bojkotten faktiskt blir av återstår att se, men personligen så har jag inget emot att slippa se Ryssland, Vitryssland, Azerbajdzjan och Armenien i Österrike nästa år. Med tanke på att många andra väst- och central europeiska länder förmodligen planerar en comeback i tävlingen, så ser jag ingen större skada.

Conchitaskägget har blivit en meme

Okej, nu i efterhand så fattar jag att jag borde ha förstått att Conchita skulle bli en enorm snackis inför årets Eurovision - det erkänner jag. Visst, låten är väl ingen superhit kanske, men artisten är något helt unikt - en transvestit med skägg. Inte något man ser varje dag kanske. Just därför är det ganska självklart att hen skulle vinna, och att hen skulle bli den mest omtalade vinnaren av Eurovision på många år. Men föga hade jag nog trott att Conchita skulle komma att bli en meme! Över hela internet, även i USA och Asien, snackar man nu om transvestiten med skägget - och alla har givetvis en åsikt. Att "skägga" någon (framförallt en kvinna) har blivit en grej, men även att "skägga" sig själv har blivit ett ställningstagande för många. Samtidigt låter ju givetvis inte motreaktionerna vänta på sig; i Ryssland är det nu trend för alla "riktiga ryska män" att raka av sig sitt skägg i protest mot vinnaren - "för att bevisa sin manlighet". Ironin är gränslös - även om jag inte tror att ryssarna fattar det riktigt. Som en parallell kan förklaras att den i ryska nationalhjälten Peter den Store (som 1709 besegrade svenska Karl XII i Poltava, ni vet) faktiskt införde en lag att alla män med skägg skulle raka sig, eller betala "skäggskatt" - eftersom han ansåg att skägg var för gammalmodigt och omodernt och därmed saknade framtid i det moderna Ryssland han avsåg att bygga. Nu rakar tydligen dock ryssarna av sig skägget för att INTE se västerländska ut. Things change....
 

 B & W-hallarna riskerar att monteras ned

 Jag vet inte om jag går för hårt åt vårt kära broderfolk i syd, men jag har ju faktisk också hyllat deras utmärkta produktion av årets Eurovision! Men B & W-hallarna var en felspekulering och ett av tidernas största arrangörsfiaskon i mina ögon! Efter Malmös fantastiska produktion till en mycket rimlig kostnad och koncentrerad budget, så trodde nog de flesta av oss att framtidens Eurovision skulle bli ekonomiskt hållbara, smarta och praktiska - en förändring mot de gigantiska projekt som Ryssland och Azerbajdzjan åtog sig, där mänskliga rättigheter kränktes på löpande band för arenor som kostat mångdubbelt mer än nödvändigt och resulterade i arenor som sedan knappt används. Men danskarna ville självklart överträffa Sverige - så man kläckte idén att ha Eurovision i ett gammalt övergivet skeppsvarv i ett industriområde utanför Köpenhamn. I princip alltså bygga en helt ny arena ute på en ö. Jag förutspådde ekonomiskt haveri - jag fick rätt.
Resultatet blev att budgeten spräcktes med tiotals miljoner danska kronor - flera gånger om. Och de som står för notan? Ja, det är givetvis de danska skattebetalarna - som redan betalar världens högsta skatt. Nu väntar antagligen skattehöjningar för att finansiera de stora finansiella hålen Köpenhamnsregionen och kommunen ådragit sig. Grattis.
Som om inte detta vore nog så riskerar nu B & W-hallarna dessutom att monteras ned helt och hållet. Anledningen? Enligt EU-regler så får inte offentliga institutioner såsom kommuner, stater eller landsting avsiktligen gynna enskilda företag - och eftersom B & W-hallarna faktiskt ägs av ett privat bolag (det gamla skeppsvarvet) så skulle arenabygget inne i hallen räknas som otillbörligt gynnande av enskilt företag. Hallen skulle ju plötsligt ha en oerhörd attraktionskraft (som framtida evenemangshall) och det hade ju verkligen företaget kunnat utnyttja. Den enda lösningen är då att helt enkelt montera ned hela bygget - och återställa hela hallen till det ursprungliga skicket. Detta skulle kosta oerhört mycket pengar, och inte gynna någon. Detta är också något som de danska politikerna påpekar, och försöker få ett undantag från EU-reglerna för att slippa kasta pengarna i sjön. Utsikterna ser dock dystra ut - och jag kan ana att förtroendet för de danska politikerna redan är rätt lågt.
Hoppas att de österrikiska politikerna är lite mer långsiktiga när de planerar nästa års tävling iallafall...

måndag 12 maj 2014

Schlagermagistern analyserar resultatet: Conchita gick hem överallt utom i Öst

Varje år efter den stora finalen sätter sig schlagernördar framför datorn och sammanställer varenda liten siffra som EBU lämnat ifrån sig - allt för att kunna hitta smaskiga detaljer om röstningen! I år har EBU varit extra snälla, och delat med sig av varje jurygrupps individuella röstning - så man kan se hur varje jurymedlem i varje land röstat. Dessutom finns de fullständiga resultaten, d.v.s. inte bara topp-10 i varje lands omröstning (de som får poäng) utan alla bidrags placering från 1:a till 26:a! Först nu är det alltså möjligt att se vilka jurygrupperna allra helst hade sett i botten av resultaten.
Men trots att möjligheterna är gränslösa så blev analysen rätt tråkig, eftersom det var ett sådant år i år, då alla (nästan) var rörande överens och vem vinnaren skulle vara. Och tvåan. Och trean.

Först måste vi dock klargöra för hur man fördelar poängen i det nuvarande systemet: Eftersom expertjuryn och folket bestämmer 50% var hur många poäng varje land ska få, så gör juryn och folket var sin ranglista över länderna i tävlingen. I juryn gör varje medlem sin egen lista där de rangordnar länderna i tävlingen - 1:an är favoriten, och 26:an är den bidrag de tycker minst om. Sedan slår man ihop medlemmarnas ranglistor och får fram en juryranglista. I folkets telefonomröstning sker samma sak - även om ett bidrag får 97% av rösterna så kan det bara hamna som bäst på rang 1 - inte bättre, trots att bidraget på rang 2 bara fått 1%. En ranglista görs alltså utefter folkets röstning också - och för att till slut få fram det kompletta resultatet så slår man ihop juryns ranglista med folkets till en kombinerad ranglista - där de länder som slutat i topp-10 får poängen (1-12).
Observera nu att systemet bygger på en neutraliseringsprincip: Om exempelvis Sverige hamnat som rank 1 hos juryn (och alltså är juryvinnaren) men på rank 26 hos folket (allra sist) så kommer Sverige landa på rank 13 i den kombinerade ranglistan - och därmed inte få några poäng alls eftersom enbart de 10 högst rankade på den lista får poäng (1-12). Detta är relativt nytt - tidigare så fungerade det istället så att juryn gav sina topp-10 bidrag poäng från 1-12, och folket gjorde samma sak med sina topp-10. Dessa poäng slogs sedan ihop i en kombinerad ranglista, där det bidrag med flest poäng fick landets slutliga 12:a, och bidraget på rang 10 fick landets en-poängare. I fallet ovan skulle Sverige fått 12 poäng av juryn, men 0 poäng av folket, men då ändå kanske fått tillräckligt mycket poäng för att sluta i landets kombinerade topp-10 och därmed få poäng av landet i Eurovision. Det nya systemet innebär således att om endera juryn eller folket verkligen avskyr ett bidrag, kan de hindra att bidraget alls får någon poäng från landet - genom att placera det väldigt långt ned i sin ranglista. Så kunde man alltså inte göra förut.

Låt oss först se hur årets röstning skiljde sig mellan jury och folk:
Här kan vi se att om Eurovision behållit sina tidigare regler där bara telefonröster användes, så hade ändå Österrike vunnit och Nederländerna kommit tvåa. Österrike hade dessutom tagit 311 poäng istället för de 290 som de faktiskt fick. Skillnaden hade varit att Armenien hade kommit trea framför Sverige - Armenien hade alltså gynnats av det gamla systemet. Polen hade dessutom tagit en imponerande 5:e plats - deras bästa sedan debuten 1994! Men dessutom hade Ryssland kommit 6:a - en placering bättre än deras slutplacering i år. Skillnaderna blir tydliga om vi jämför med om enbart juryn hade bestämt resultatet - såsom man gjorde fram till 1997 då telefonröstning infördes i Eurovision: Där hade visserligen Österrike vunnit också men med betydligt mindre marginal, och dessutom hade Sverige kommit tvåa - en ynka poäng före Nederländerna. Sanna fick alltså lite hjälp av juryn i år, men samtidigt bevisar detta att skillnaderna är oerhört små mellan jury och folk. Ungern verkar dock ha gynnats väsentligt av juryn - och hade slutat 4:a i juryns omröstning, men bara 10:a hos folket! Allra jobbigast hade dock Ryssland haft det om juryn bestämt - de hade slutat 13:e istället.
De länder som gynnades lite mer av folkets röster var således framförallt; Österrike, Nederländerna, Armenien, Polen och Ryssland. De som gynnats lite mer av juryn var dock framförallt; Sverige, Ungern, Malta, Finland och Azerbajdzjan. Vi kan alltså se att exempelvis Ryssland och Armenien - som alltid får stöd av sina diasporagrupper runt om i Europa - gynnas vansinnigt mycket av telefonröstningen, medan juryn förpassar dem lång ned i resultaten. Däremot lyckas mindre länder, som Finland, Malta och Ungern betydligt bättre hos juryn. Men återigen; skillnaderna är små, i synnerhet angående vinnaren och länderna i topp-5.
Den stora överraskningen är dock Polen - som slutade 5:a hos folket, men 23:a hos juryn! Här kan det nog handla om en essentiell värderingsskillnad mellan folket och juryn! Medan folket i Europa tydligen uppskattar urringat och etno-hipp-hopp, så gör juryn inte alls det.

Låt oss nu kika på hur resultatet skulle ha sett ut om alla låtar rangordnades (och således inte bara topp-10 i varje land). Då får man en översikt inte bara över vilka låtar Europa gillar mest, utan också över vilka de hatar mest. Eftersom det land som fått rank 1 i varje lands omröstning är det landets favorit, så är det bättre här att få så låga siffror som möjligt - ju mindre siffra desto fler 1:or i rang. Folkets ranglista gav ingen omedelbar skillnad jämfört med den officiella poängsammanställningen mer än att Sverige slutar 3:a och inte fyra. Men hos juryns ranglista ser vi att Sverige också slutar 3:a - och inte 2:a som i den officiella poängsammanställningen. Vi märker att topp-3 hos både jury och folk är identiska i ranglistorna. Inget intressant egentligen, men det visar ju att skillnader mellan juryn och folket jämnar ut sig i längden.  Intressantast är istället botten av dessa listor: Azerbajdzjan kommer absolut sist hos folket - ett tecken på att landet inte längre är populärt hos vanligt folk, men också att låten är en typisk jurylåt. San Marino kommer överlägset sist hos juryn som inte alls såg uppskattade låten - medan vanligt folk tydligen tyckte synd om mikronationen, och sympatiröstat på dem.
Blått=Västblocket, Grönt=Norden, Lila=Centraleuropa/Balkan, Rött=Östblocket, Vitt=Ej deltagande

Men vill vi verkligen göra saken intressant, så kan vi dela upp röstningen efter varje block - Hur röstade Norden? Hur röstade de forna Sovjetstaterna? Hur röstade Västblocket? Och hur röstade alla länder i Östra Centraleuropa och Balkan? Helt plötsligt börjar vi se skillnader - och varför juryn behövs!


Här i Norden ser vi att var en liten skillnad mellan jury och folk; Sverige vann Nordens juryomröstning följt av Österrike, Nederländerna och Finland, MEN hos folket slutade Österrike och Nederländerna på delad förstaplats, följda av Sverige, Danmark och Polen! Polen lyckades alltså charma nordiska tv-tittare, men inte den nordiska juryn! Föga förvånande så hamnar alla nordiska bidrag i topp-10 både hos juryn och folket - vi håller ihop starkt här uppe, vilket kanske inte är så förvånande.











Om vi flyttar oss västerut, till "Västblocket" (Tyskland, Italien, Schweiz, Österrike, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Spanien, Portugal, Irland, Storbritannien, Malta och San Marino) så finner vi faktiskt nästan samma resultat: Både juryn och folket i dessa länder har placerat Österrike först och Nederländerna tvåa. Men västjuryerna vill ha Sverige som trea, medan folket istället ville ha Polen som trea: Här är alltså plötsligt Polen i topp 3!! Den polska etno-hipp-hoppen gick med andra ord bättre hem hos folket i Västeuropa än i Norden! Intressant att tillägga är även att Ryssland här placerar sig först på 18:e plats i folkets ranglista här, och på 21:a plats hos juryn! Ukraina lyckas inte heller särskilt bra - 14:e hos folket och 17:e hos juryn. Malta lyckas dock betydligt bättre och kniper en 4:e plats hos juryn här, väsentligt bättre än någon annanstans!
  



Hos de gamla Sovjetstaterna i Östblocket (Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Azerbajdzjan, Georgien, Armenien, Estland, Lettland och Litauen) upptäcker vi dock fundamentala skillnader mot resten av Europa. Här är favoriterna de gamla vanliga: Juryn i Öst föredrog Azerbajdzjan (1) Ukraina (2) och Nederländerna (3), Armenien (4) och Ryssland (5). Detta kan jämföras med folket i Öst som hade Ryssland (1), Ukraina (2), Österrike (3), Vitryssland (4) och Armenien (5)!!! Röstningen i dessa länder skiljer sig alltså helt åt från resten av Europa - då Ryssland vinner folkets omröstning tydligt, medan exempelvis folket i Väst håller Ryssland på 18:e plats!!! Detta är en helt vansinnig skillnad! Samma sak kan sägas om Ukraina, som slutar 2:a både hos folk och jury i Öst, men som inte slutar bättre än 14:e i Väst... Vitryssland får dock sägas vara den största överraskningen - då de slutar 4:a hos folket i Öst, men på 23:e plats hos juryn och folket i Väst och 24:e plats i Norden (!!). Här kan vi snacka om grannröstning! Dock lyckas Azerbajdzjan konststycket att få Östjuryns förstaplats, trots att landet hamnar absolut sist hos folket både i Norden och Västeuropa. Kan de östliga jurygrupperna verkligen skilja sig så mycket i smak från ALLA människor i Nord- och Västeuropa?! Eller är det mutor som ligger till grund för resultatet? Hmmm....
Gillade Öst Conchita Wurst då? Nja. Juryn i Öst gav Österrike en 11:e plats - den sämsta placeringen av alla i årets Eurovision. Folket däremot tyckte bättre om hen, och gav hen en stark 3:e plats - ett tecken på att folket kanske inte fullt ut delar makthavarnas värderingar. 


Sist, men inte minst har vi alla länder som ligger mittemellan - Balkan och Östra Centraleuropa (Polen, Rumänien, Moldavien, Slovenien, Montenegro, Albanien, Grekland, Ungern, Israel och Makedonien). Man kan ju förvänta sig att dessa länder ska ge ett blandat resultat och förlita sig lite mer på de östliga länderna än vad väst gör. Men folket i dessa centraleuropeiska länder verkar vara helt överens om att Österrike (1) skulle vinna och har t.o.m. Sverige som klar 2:a - Armenien som 3:a och Nederländerna som 4:a! Både Ryssland och Ukraina går lite sämre här än i det totala slutresultatet. Däremot verkar juryn i Centraleuropa ha fastnat för Ungern som vann deras omröstning - följt av Österrike (2) Sverige (3) SPANIEN (4) och Nederländerna (5). Spanien verkar alltså ha gått hem hos juryn i Centraleuropa, men knappt alls hemma i Västeuropa! Märkligt. Länder som Armenien (9) och Ryssland (19) ratas dock rejält av juryn i Centraleuropa - en stark markering mot grannen i Öst. Konstigt nog verkar Polen (som ju hör till Centraleuropa) inte lyckas bättre än 10:e plats hos folket i Centraleuropa, och 15:e plats hos juryn.

Vad allt detta säger oss är att Österrike och Nederländerna genomgående kom etta och tvåa hos folket och juryn i Västeuropa, samt hos folket här i Norden. Österrike kunde också vinna folkets omröstning i Centraleuropa. Däremot vann Sverige Nordens juryomröstning, medan Ungern vann Centraleuropas juryomröstning. I forna Sovjet dominerar dock fortfarande Ryssland och Azerbajdzjan, som vann folkets och juryns omröstning där, trots att länderna inte kom i närheten av en topplacering någon annanstans. 

Grannröstningen lever alltjämt i Eurovision, men som vi ser här ovan så är det framförallt i Öst som den faktiskt påverkar resultaten så mycket att man har en annan vinnarkandidat. Hade folket i det forna Sovjet bestämt hade ju Ryssland vunnit före Ukraina. Hade man dessutom slagit ihop folkets och juryns röster i dessa länder, så hade Österrike faktiskt kommit först på en 6:e plats! Vi kan alltså se att dessa människor lever i en helt annan värld än vi i Väst, där Ryssland är det naturliga. Frågan är om detta någonsin kommer att ändra på sig?
Vi ser dock att övriga Europa verkar komma rätt bra överens - Österrike är genomgående vinnaren av nästan alla omröstningar, följt av Nederländerna, Sverige och Ungern. Att Armenien sedan också slutar högt i dessa länder beror nog mycket på de stora armeniska minoriteterna i Västeuropa. I Norden, där armenierna fortfarande är rätt få, kom landet exempelvis bara på en 10:e plats hos folket.
  
Med detta sagt kan vi nästan kategoriskt avfärda att det nya systemet med 50% jury och 50% telefonröster motverkar grannröstande och att det ser till att bara bra låtar vinner Eurovision. Skulle vi ha återinfört 100% telefonröstning i år, hade vinnaren och tvåan varit desamma. Sverige hade tappat en placering och några Östländer hade fått en lite bättre placering, men annars hade skillnaderna varit enormt små. Visst blir man förvånad?

söndag 11 maj 2014

Reflektioner från Eurovisionfinalen 2014: Tidernas största politiska markering

Jag skrev att det skulle bli jämnt - jag hade delvis rätt. Jag varnade för Österrike - jag hade helt rätt. Jag skrev att Sverige skulle komma i topp - jag hade rätt. Men sällan trodde jag att upplösningen skulle bli så rafflande som den blev!

1. Vinnaren

Conchita Wurst blev till slut vinnaren av Eurovision song contest 2014, en av tidernas mest omdiskuterade och uppmärksammade vinnare. Utan att ta ställning för någonting så kan vi iallafall konstatera att det snarare var Conchita som artist som vann folkens och juryns hjärtan - än låten. Jag minns knappt hur den lät faktiskt! Däremot lämnades ingen oberörd av Conchitas röst och karisma, men framförallt utseendet. I en tid då det blivit allt mer accepterat att vara "annorlunda" i vissa delar av världen, men inte i andra (läs Ryssland), framstår Conchita som kanske den viktigaste vinnaren av ett Eurovision någonsin. Europa gjorde den största politiska markeringen som var teoretisk möjlig gentemot Putin och Ryssland - man valde det mest "annorlunda" och gränsöverskridande som någonsin satt sin fot på en Eurovisionscen. Jag skrev i ett tidigare inlägg om en "Lordi-effekt", men detta är något helt annat - detta är en blandning av politik, show och känsla. Conchita står helt enkelt för allt det som Putin och Ryssland hatar. Och i och med Kriminvasionen så var det i år helt uppenbart att Ryssland skulle stå i skottlinjen för resten av Europa - med all rätt! Jag tror därför att Conchita Wursts och Österrikes seger måste ses i ljuset av den politiska situationen i Europa just nu, för att alls kunna förklaras. Hen blev en symbol för det moderna Eurovision, för västerländska värderingar och för allt som inte är ryskt. Därigenom kunde Österrike (som i princip aldrig är i final, och inte har några givna poängvänner runt om i Europa) samla röster från både väst och de demokratiska länderna i öst, och därigenom vinna med rätt stor marginal.
Jag kan på en personlig nivå ha stor respekt för detta val, och för det faktum att Conchita som person är oerhört karismatisk, modig och dessutom en fantastisk sångare.
Men, som Christer Björkman uttryckte det innan finalen igår: "Detta är ingen låt man spelar i radion". Detta är en musikallåt, en James Bondlåt - ett shownummer snarare än en högkvalitativ vinnarlåt. Jag drar mig faktiskt inte för att kalla "Rise like a Phoenix" för en av tidernas sämsta vinnarlåtar - även om "I wanna" från 2002 och "Belive in" från 2008 fortfarande är betydligt sämre. Jag hade hellre sett någon annan av de andra låtarna i topp-10 vinna. Men årets startfält var så jämnt att tävlingen istället kom att handla om artisterna - och där fanns redan ifrån början bara en vinnare - Conchita. Punkt slut - det kan ingen säga något annat om.

Conchita tog i och med detta hem Österrikes andra vinst på 59 år; senaste Österrikaren att vinna var Udo Jürgens 1966 med "Merci Cherie". Sedan dess har man som bäst kommit 5:a (1972,1976 & 1989), men däremot kommit sist imponerande 8 gånger. Dessutom har landet sedan semifinalerna infördes 2004 bara kvalificerat sig till final EN gång - 2011. Då slutade man på 18:e plats i finalen. Dessutom hoppade landet av tävlingen mellan 2007-2011 på grund av sina dåliga placeringar och p.g.a östblockets dominans. Snacka om kovändning! Österrikes vinst i år innebar att väst numera är de dominanta, och Conchita är om inte annat den stora symbolen för detta skifte.

2. Sanna Nielsen

Ja, för första gången på länge som stämde tyvärr inte oddsen helt, iallafall inte när det gällde att utse vinnaren. Sanna ledde oddsen innan finalen, även om Österrike och Nederländerna i princip var jämsides med henne. Men oddsen lyckades iallafall förutspå topp 6 rätt hyfsat - Sverige, Österrike, Nederländerna, Armenien och Ungern var alla i toppen hos spelbolagen. Enbart Storbritannien misslyckades - en plats som istället togs över av Ukraina i finalen (som jag också varnade för). Men Sanna tog ändå bronset - och därmed Sveriges tredje pallplats på 4 år - ett galet facit! Den svenska dominansen är alltjämt stor - trots att vi nyligen stod som värdar för tävlingen. Vi kan nog lugnt säga att förbannelsen som legat på "förra årets värd" (d.v.s. att det land som under året innan varit värdar för Eurovision aldrig lyckas särskilt bra i årets tävling) är borta - kanske för gott. Men vi ska nog också vara lite nöjda med att vi slapp arrangera ESC en gång till, det är aldrig bra när ett land dominerar så fullständigt som Irland gjorde under 90-talet. Tredjeplatsen var därför nog en perfekt slutplacering för Sverige, som ändå visar framfötterna. Sen kanske jag nog ändå tycker att "Undo" var den bästa låten i tävlingen, men det var ju en ballad bland många andra - vilket aldrig är lätt. Sanna charmade allt och alla - och jag tycker ändå att årets Eurovision blev minnesvärt ur svenska ögon sett.


 

3. Västblockets triumf & Östblockets kollaps

Okej, dags att redovisa siffror som jag aldrig trodde jag skulle få redovisa:
Topp-3 i finalen bestod av Österrike, Nederländerna och Sverige - tre västländer varav 2 inte varit i topp-3 sedan 70-talet (!!!). Faktum är att Nederländernas andraplats är den bästa placeringen de haft sedan "Dinge-dong" vann 1975 i Stockholm - året efter att ABBA hade vunnit. Österrike var alltså inte den enda nation som överträffade sin egen historia i år alltså. Armenien slutade på 4:e plats, ganska långt bakom Sanna Nielsen - och tog därmed sin andra 4:e plats (den förra kom 2008 med "Qele qele"). Den stora förvåningen var kanske att Armenien (som ju var de stora oddsfavoriterna fram tills i tisdags) "bara" slutade 4:a, trots sitt potentiellt stora stöd i Öst och de västländer med stora armeniska minoriteter. Ungern var hack i häl på Armenien, och slutade 5:a - landets näst bästa placering någonsin! Faktum är att deras första bidrag "Kinek mondjam el vétkeimet" 1994 faktiskt fick en 4:e plats. Landet lär dock fira sin framstående placering, och framförallt lär man stanna kvar i tävlingen nu när även grannen i väst, Österrike, dessutom står som värdar nästa år. Jag får ju samtidigt lyfta fram San Marino - som faktiskt slapp sista platsen och istället placerade sig som 24:e, ett jättesteg för mininationen. Jag vet heller inte hur Polen lyckades, men 14:e platsen var landets bästa placering sedan 2003. Norden gjorde också ett lyckat Eurovision - där alla 5 länder placerade sig mellan 3:e och 15:e plats. Island tog 15:e, medan Finland tog 11:e, samt Danmark 9:e och Norge 8:e.
  
Men det mest sensationella som hände i år är östblockets totala kollaps:
Azerbajdzjan, som de senaste åren kommit 1:a, 2:a, 3:a, 4:a och 5:a  - kom nu på inte mindre än 22:a plats!!!!!!!!!!!! Grekland fick sin sämsta placering sedan 1998 - och slutade på 20:e plats!!!!!
Bästa ex-Jugoslaviska land blev Montenegro på 19:e plats! Kort sagt - fiasko för de stora östländerna. De enda som faktiskt lyckades hyfsat var Ryssland och Ukraina - som vanligt. Deras 6:e och 7:e plats berodde dock mest på välvilliga grannländer snarare än musikalisk kvalitet.
Men faktum kvarstår: av årets topp-10 så är 7 av 10 länder i år Väst- eller Centraleuropeiska (inräknat Ungern). Väst är den nya dominanten.


4. Wonderful Copenhagen

Och danskarna bjöd på tidernas show - mange takk! Faktum är att scenen, programledarna (bortsett från den där konstige Pilou) och alla sketcher var de bästa någonsin. Den enda missen i produktionen var antagligen de lite halvt tråkiga pausnumren - som antagligen hade behövt mer arbete. Men produktionen blev lyckad - och jag vågar utse Köpenhamn 2014 som den mest sevärda i Eurovisionhistorien ändå. Men som åskådare på plats, så var Köpenhamns arrangemang inget att hänga i granen. Jag hoppas (och tror) att Eurovision aldrig mer kommer arrangeras i en övergiven varvslokal i ett industriområde på en konstgjord ö 20 minuter utanför stan. Idén var galen redan när den föreslogs, och var fruktansvärt besvärlig och dyr att genomföra. Eurovision får inte bli någon jädra "Total home make over"-show, utan skall handla om musik, show och besöksvänlighet, men också om en sansad budget. Eurovision får inte bli ett megaevenemang som bara vissa länder har råd att hålla i. Köpenhamn misslyckades på alla de punkterna.



5. En osäker framtid

För en gångs skull så är det nu oerhört spännande att se vad konsekvenserna blir av gårdagskvällens resultat. Vi har ett faktum: En skäggig transvestit vann med ett uppenbart politiskt syfte för ett av de mest klassiska västländerna. Vad gör Ryssland? Och således, vad gör resten av Putin-blocket (Vitryssland, Azerbajdzjan, Armenien). Bojkott? Skriftlig protest? Eller ska man rent av kasta sten i glashus och hävda att pride-rörelsen har korrumperat alla jurygrupper och tagit över tävlingen för att sätta dit Ryssland??? Hahaha!! Putin, som ju älskar att vinna tävlingar och få chansen att arrangera stora evenemang, kliar sig nog i huvudet nu. Vill han verkligen spela med när en transvestit håller i taktpinnen - han som är uttalat homofob och stiftat lagar mot homosexuell propaganda. Åker Ryssland till Österrike nästa år så visar han ju tydligt att han accepterar dessa värderingar - vilket ju vore ett tecken på svaghet för honom. Jag tycker nog det luktar bojkott ifrån östblocket här faktiskt!
Men samtidigt så tror jag att andra västländer nu börjar förstå att de kan vinna tävlingen - och jag är övertygad om att mikronationer såsom Andorra, Monaco och kanske rent av Luxemburg och Liechtenstein nu kan komma tillbaka igen! Liechtenstein är ju dessutom granne till värdlandet - och har uttalat intresse av deltagande förut! San Marinos fina 24:e plats visar ju dessutom att mikronationerna har en plats i finalen!
Min förhoppning ligger dock främst på att Centraleuropa ska komma tillbaka nu när Österrike och Ungern fått så bra slutplaceringar. Tjeckien, Slovakien, Kroatien, Serbien och Bosnien borde ju trots allt komma tillbaka! Eurovision kommer ju trots allt hamna nästgårds för dem!
I nuläget vet vi inget om var eller när Eurovision 2015 kommer att hållas, men österrikiska delegationen har meddelat att Wien eller Salzburg är de mest uppenbara kandidaterna just nu. Preliminärt är den 10, 12, 14 Maj satta som nästa års datum. Ännu en saftig detalj är att Conchita själv meddelat att hen är sugen på att vara programledare nästa år! Kan bli kul, i synnerhet för den ryska televisionen....

lördag 10 maj 2014

Eurovision 2014 - And the winner is....

Bara timmar återstår tills vi vet vem som tar hem den ärorika kristallmikrofonen från Köpenhamn - och årets tävling är den mest ovissa på oerhört länge. Mina damer och herrar, bänka er för en fullständigt gastkramande omröstning ikväll! Sällan har oddsen varit så höga och så nära varandra som i år och hur man än vrider och vänder på det så finns ingen fullständigt given favorit till segern.

Om vi kikar tillbaka på tidigare års tävlingar så ser vi att spelbolagens storfavoriter oftast vunnit:
Helena Paparizou (2005)
Marija Serifovic (2007)
Dima Bilan (2008)
Alexander Rybak (2009)
Loreen (2012)
Emmelie de Forest (2013)

Men i de fall som spelbolagen haft fel, har det oftast berott på att startfältet varit ovanligt jämnt, eller att storfavoriten inte alls var så bra live som i musikvideon (vi minns ju alla "Sognu" med Amaury Vassilli för Frankrike 2011 - som ju skulle vinna stort var det tänkt, men som inte hade ett imponerande scennummer, och dessutom lät mycket sämre live än i videon). Men i år är startfältet oerhört jämnt, vilket märks på oddsen - då det skiljer mindre än 1 i odds mellan favoriten Sverige och nästfavoriterna Österrike och Nederländerna (som delar 2:a platsen i nuläget).  Så liten har marginalen mellan toppbidragen inte varit på många många många år i Eurovision. Vanligtvis brukar sådana startfält sluta med ett enormt utbrett grannröstande - vi minns alla Azerbajdzjan som vann i det jämna startfältet 2011- som saknade stora favoriter (förutom Frankrike som floppade då!). Azerbajdzjan vann tack vare sina vänner i Öst - men vann också mycket knappt - bara drygt 32 poäng ifrån tvåan och 36 poäng från trean. Om det blir samma stil på avgörandet i år, så kommer spelbolagens odds vara helt ute och cykla i år - då 4 av de 5 favorittippade länderna är VÄSTLÄNDER. Bara Armenien håller sig kvar i toppen av Östländerna. Och inte sedan 1999 har topp 3 i Eurovisionfinalen enbart bestått av västländer! Kan det hända igen? Svårt att tänka sig...

Men jag har tagit mig friheten att ställa upp min högst personliga ranglista inför finalen, en mycket grov tippning av resultatet för kvällen:

1. Sverige Sanna Nielsen - Undo
Okej, jag hatar mig själv för att jag placerar henne i topp - men väldigt mycket talar för en topp 3 placering
för Sanna. Oddsen (om än att de är jämna) och fansen placerade henne allra högst medan journalisterna i Köpenhamn håller henne som knapp tvåa. Hon är den enda som varit bland favoriterna sedan Mars och hon är väldigt omtyckt och uppmärksammad - hon är en snackis! Dessutom är Undo den enda låten som jag själv tycker låter som en vinnarlåt - vilket är ett gott tecken. Men det som talar emot Sanna är att förra årets värdland inte vunnit Eurovision sedan Irland gjorde det 1996. Dessutom vet jag att många inte tycker om Undo, och att det är ännu en ballad bland många andra i startfältet. Men lyckas Sanna åtminstone få medelmåttiga poäng av både juryer och folk i alla länder - då räcker det förmodligen till vinst. Och Undo är en låt som iallafall kan gå hem på någon nivå, hos alla.
  
2. Armenien Aram MP3 - You're not alone
Den tidigare favoriten är numera "bara" 4:a i oddsen - ganska långt efter Sanna Nielsen. Men Armenien är ett östland med många fans runt om i Europa - framförallt Frankrike, Belgien och Nederländerna. De kommer garanterat att få poäng - oavsett oddsen! Och är Östeuropa någorlunda eniga kring Armenien så kommer Armenien dessutom att vinna, eftersom startfältet i övrigt är ganska jämnt. Det finns alltjämt fler östländer än västländer, och då är det rätt lätt att själv räkna ut resultatet. Men det är ingen självklar vinnarlåt, och meningarna kommer att gå isär mellan öst och väst. Han sjunger rätt illa, och numret är överarbetat. Dessutom startar han som 7:a - ett uselt startnummer. Men här är enligt mig fortfarande den stora utmanaren till segern.

3. Österrike Conchita Wurst - Rise like a Phoenix
Conchita är den plötsliga favoriten hos journalister i Köpenhamn och har onekligen blivit snackisen inför finalen. Han/hon/hen kan kanske dra nytta av den s.k. "Lordi-effekten" nämligen att ha ett så unikt utseende att det genererar sina egna röster. Nu ska sägas att Conchita är en rejält politiskt laddad artist som garanterat kommer dela Europa - och förmodligen dela jury och folk - mycket beroende på vad man lägger betoningen på. Bryr man sig mer om att ge homofoberna en känga - ja, då är detta bidraget man röstar på. Är man mer intresserad av musik, ja då finns förmodligen bättre låtar att rösta på. Men Conchita har en klockren röst, även om låten inte är en vinnarlåt. Jag skulle inte bli förvånad om Conchita blir en ny "Dana International", men med så många konservativa östländer fortfarande med i spelet - ja, då är jag tveksam på att det blir Wien 2015... Men det är ju Eurovision - så allt kan hända!
 
4. Ukraina Marija Jaremtjuk - Tick-Tock
Inte en av oddsfavoriterna, men Ukraina har ändå massor av saker som talar för en topplacering i år också. (1) det är en bra låt, som dessutom är en av de få upptempolåtarna i år, (2) de har en minnesvärd gimmick (som alltid i Eurovision), (3) de kan räkna med sympatiröster p.g.a. Krim-invasionen och (4) de startar som nummer 1 - och får den fantastiska fördelen att inleda hela tävlingen. Samtidigt lär dock låten inte vara tillräckligt stark för att vinna - någon gräns finns ju. Men jag kan garantera en hög placering för Ukraina i år.

5. Nederländerna The Common Linnets - Calm after the storm
För mig var deras avancemang en total överraskning, och deras plötsliga favoritskap en ännu större överraskning. Men holländarna har hittat en helt unik genre av countrypopballad som inte funnits tidigare i Eurovision, och den är helt annorlunda allt annat ikväll. Dessutom är den rätt skön om man lyssnar noga på den. Startnumret 24 kunde knappast varit bättre, om det inte vore för att San Marinos lugna ballad kommer direkt efter. Risken finns att bidraget hamnar i skymundan, något som inte skulle förvåna mig alls. Men detta är ett klassiskt jurybidrag - som säkerligen kommer få många röster av juryn, men kanske inte lika många av folket. Men räkna med den bästa placeringen i Eurovision för Nederländerna sedan "Dinge-dong" 1975!

6. Azerbajdzjan Dilara Kazimova - Start a fire
Okej, Eurovisionregel #31: Azerbajdzjan slutar alltid i topp. Punkt slut. Sedan 2009 har landet slutat 1:a, 2:a, 3:a, 4:a och 5:a, men inte 6:a. Därför är det hög tid att de får göra det i år! Azerbajdzjan går alltid bra i tävlingen, och lär göra det i år med, trots att oddsen för en gångs skull talar emot dem! Men man kan inte hindra deras fanatiska diaspora runt
 om i Europa att rösta på dem, de kommer att sluta i topp trots att man startar från den hemsökta 3:e positionen.


7. Rumänien Paula Selling & Ovi - Miracle
Ja, det är inget bra bidrag, men Rumänien är Rumänien - och det brukar räcka för en bra placering. Skulle inte bli förvånad om man faktiskt slutar bättre än 7:a rent av! Duon är brutalt stora i området, och de kommer lassa in 12:or från alla sina grannländer.

8. Storbritannien Molly - Children of the universe
Britterna är faktisk bland oddsfavoriterna (topp 5) just nu, men lär ändå ha svårt att placera sig i topp. Mest för att det ju faktiskt är Storbritannien det handlar om - som alltid floppar numera. Låten är väl okej, men än så länge vet vi inte hur scennumret blir och hur väl Molly sjunger live. Däremot talar startnumret, 26, för att förhållandena är optimala för en bra brittisk placering i år. Kanske kan den skrälla sig in i topp 5 till och med?

9. Grekland - Freaky Fortune feat. Risky Kidd - Rise Up
Bara att konstatera att Grekland aldrig går dåligt i Eurovision. Ännu en topp 10, men en låt som vare sig är dålig eller bra. Det är houselåt som alla andra.


10. Ryssland - Tolmachevy sisters - Shine
Jag tippar att ryssarna gör sitt sämsta Eurovision på länge, p.g.a.
Kriminvasionen. Detta är en usel låt, och förtjänar heller inte bättre. Oddsen är superdåliga och bidraget blev utbuat i Köpenhamn. Kort sagt: de kommer bara att få röster från sina många grannländer (iallafall från de som vill ligga Putin till lags).


11. Montenegro - Sergej Cetkovic - Moj Svijet
Lite av en chansning, eftersom Montenegro aldrig tagit sig till final tidigare. Men är också ett av enbart två ex-jugoslaviska länder som är i final. Klassisk balkanballad funkar alltid i Eurovision.




12. Danmark - Basim - Cliché love song
Värdlandet går aldrig särskilt bra numera (om de inte är Azerbajdzjan),
men visst skulle en 12:e plats inte vara dålig för Danmark? Kul låt, men inte någon vinnare.





13. Italien - Emma Marone - La mia citta
Stark låt, men kommer i skymmundan. Bara ett starkt scennummer kan rädda henne.

14. Ungern - Kallay Saunders - Running
Var en av förhandsfavoriterna för en vecka sedan, men är nu lång långt ifrån oddstoppen. Ingen vinnarlåt, och ingen låt man lägger på minnet.

15. Norge - Carl Espen - Silent Storm
Jag känner att jag är lite taskig mot Norge nu, eftersom Silent storm nog absolut skulle kunna ha med toppstriden att göra. Dock är det just nu ingen som pratar om det norska bidraget, och oddsmässigt är de helt borta numera. För att göra saken värre har de startnummer 5, så just nu är det ett hopplöst läge för Norge. Tyvärr.

16. Island - Pollapönk - No prejudice
Ivrigt påhejade av den enorma isländska befolkningen i Köpenhamn. Dock helt bort från toppstriden.

17. Spanien - Ruth Lorenzo - Dancing in the rain
Ännu en ballad, och dessutom med Spanien. Spanien lyckas aldrig numera, och bidraget är mycket anonymt.

18. Schweiz - SEBalter - Hunter of Stars
Lär inte ha med toppstriden heller att göra, tyvärr. Bra låt dock!









19. Tyskland - Elaiza - Is it right? 
Samma genre här.






20. Malta - Firelight - Coming home
Jag sätter en liten skrällvarning här. Denna kan komma att gå hem, och deras startnummer 22 talar också för det! Men i nuläget är det en anonym underdog.




21. Frankrike - TwinTwin - Moustache
En av mina personliga favoriter, men har det stora problemet att de sjunger falskt på scenen. De lär inte kunna påverka toppstriden.






22. Slovenien - Tinkara - Round and round
Klassisk slovensk schlager, men har alldeles för dåligt utgångsläge för att kunna gå bra. Enda grannlandet Österrike lär inte vara en tillräcklig poängdonator för att ge landet en hög placering.



23. Finland - Softengine - Something better
Tyvärr för anonym för att komma högre upp i resultaten. Hade behövt mer ös för att göra väsen av sig!






24. Polen - Donatan & Cleo - Slavic girls
Hipp-hopp i Eurovision har aldrig funkat. Denna utmanar om sistaplatsen ikväll.





25. Vitryssland - Teo - Cheesecake
Lär sluta näst sist. Detta får inte sluta bättre!!!!!!





26. San Marino - Valentina Monetta - Maybe
Allt annat än en sistaplats för Valentina vore en stor framgång för det lilla landet. Men större under har skett!





Gå för allt i världen nu inte igång på att jag har tippat Sverige i topp ikväll - jag är svensk och således jävig så det bara smäller om det. Det finns gott om människor där ute som nog tycker att "Undo" är tråkig och ointressant - även om spelbolag, fans och journalister tycker annorlunda just nu. Armenien är den stora östliga utmanaren, och Österrike kan komma att bli den stora skrällen á la Lordi eller Dana International. Allt är ännu öppet! Men som jag hoppas på att Sanna äntligen får vinna ikväll! Heja Sverige!