måndag 3 december 2012

Euro-finanskris-ovision 2013!?


Det är ekonomisk kris i Europa nu. En nyhet? Nej. Men hittills har faktiskt Eurovision varit relativt förskonat från ekonomiska kriser, vilket iallafall har garanterat att alla länder som faktiskt VILL vara med, får vara med. Men 2013 verkar bli året då Europas länder allvarligt överväger att hoppa av tävlingen på grund av ekonomiska bekymmer.
Visst har det hänt massor med gånger att länder valt att hoppa av tävlingen därför att de inte tycker sig ha råd att arrangera ett Eurovision OM de faktiskt vinner - Sverige gjorde det exempelvis 1976 (även om ett antal vänsteraktivister från 68-rörelsen nog hade mer med saken att göra). Men på senare år har detta inte verkat vara något problem eftersom "ekonomiskt missgynnade länder" (för att vara Politiskt Korrekt) såsom Albanien, Moldavien och Bosnien, har deltagit fullt ut och dessutom varit snuddande nära att faktiskt vinna hela schottaballongen. Dessa länder skulle ju exempelvis ha hyfsat svårt att arrangera en sådan här tävling eftersom Folkets Hus i Tirana antagligen inte skulle räcka till.
Än värre är det kanske för våra pyttenationer Monaco, Andorra och San Marino, som knappt ens har tillräcklig storlek på sitt land för att ha fysisk plats för ett Eurovision.
Men detta har alltså inte hindrat dessa länder från att delta tidigare, vilket det kanske borde ha gjort.

Nu är det visserligen en väldigt stor skillnad mellan att lägga pengar på ett stort projekt som att arrangera ett Eurovision Song Contest för 42 länder och att hålla i en egen nationell Melodifestival med uttagning till Eurovision - med kanske 10 artister i en tv-studio. Ibland behöver man inte ens ha en uttagning - Turkiet och Azerbajdzjan brukar till exempel överlåta uttagningen till det nationella TV-bolagets styrelse som väljer artister över en kopp kaffe och en kaka.
Men trots att man alltså kan komma undan rätt billigt med uttagningen av artisten, så har i år Portugal och Polen valt att inte deltaga i Eurovision - trots att båda länderna har mycket lång tradition av deltagande. Polen har varit med i princip varje år mellan 1994-2011 och Portugal sedan 1964. Men de allra största avhoppen är ändå Greklands och Cyperns, där läget nu är mycket allvarligt. Den ekonomiska krisen verkar ha dragit ner båda länderna i gyttjan så pass illa att man nu räknar med att avstå deltagande i Malmö. Grekland får i detta fall räknas som en stormakt i Eurovision - de senaste 10 åren har man i princip varit i topp 5 non-stop - och dessutom vunnit med Helena Paparizou. Eurovision är ett av de ytterst få tävlingar som Grekland faktiskt dominerar, vilket märks på det stora folkliga eurovisionintresset som finns i Grekland. Men när grekerna nu kämpar för att ens ha råd att leva så är det klart att även det nationella tv-bolaget måste dra ned på kostnaderna - vilket märktes redan i år då grekernas uttagning skedde i en galleria.
Frågan är ju dock hur mycket som ett deltagande faktiskt kostar? Med tanke på att länder som Montenegro och Albanien inte verkar ha några ekonomiska bekymmer med Eurovisiondeltagandet så kan man fråga sig hur annorlunda situationen verkligen är för Grekland.
Kanske är det snarare så att man inte vill riskera att faktiskt vinna tävlingen så man tvingas arrangera Eurovision igen 2014? Hur saken än är så är det väldigt synd - inte bara för Grekland utan för hela tävlingen eftersom Grekland alltid hör till toppnationerna. Dessutom krymper nu deltagarantalet i Malmö, och 2013 riskerar faktiskt att bli det år med minst deltagare sedan semifinalsystemet infördes 2004. Just nu är 39 länder klara för deltagande, varav enbart Armenien är nya sedan 2012. Eftersom tävlingen då gick i det enda land som Armenien officiellt ligger i krig med, Azerbajdzjan, var det kanske inte så konstigt att man valde att hoppa över att delta i Baku.

Än är det dock mycket vatten som kommer att rinna under Eurovisionbroarna innan Deadline för anmälan löper ut, så läget kan förändras. Får Grekland och Cypern några finansiärer som är villiga att rädda deras eurovision-ära så blir Malmö 2013 sannolikt lite roligare... Det återstår att se.

måndag 26 november 2012

Startfältet klart för Melodifestivalen 2013 - en rejäl freakshow

Oj oj, ibland behärskar SVT verkligen konsten att förundra och förvåna allmänheten - man lyckas ständigt hitta udda folk som är villiga att ställa upp i Melodifestivalen. I vissa fall rent av människor som man inte trodde kunde sjunga, eller som man ens trodde levde heller för den delen.
När SVT i morses tillkännagav de sista artisterna i nästa års melodifestival var det ett gäng rejäla smockar i ansiktet på musiksverige - ett comebacktätt startfält med både älskade och mer eller mindre hatade artister. De som kanske framförallt fick uppmärksamhet var givetvis "Army of Lovers", den gamla 90-tals gruppen som Alexander Bard och Jean-Pierre Barda startade på medeltiden - som nu är det kitschigaste vintagebandet som någonsin satt sin fot på schlagerscenen. Men samtidigt borde ingen vara förvånad, Alexander Bard har ju varit ifrån Melodifestivalen under hela 3 år, och eftersom BWO har splittrats och han själv inte kan sjunga annat än hjälpligt så fanns ju inget annat att göra än att lappa ihop sin gamla käpphäst Army of lovers igen. Får vi se läderpiskor? Halvnakna strippor? Vem vet?! Det som är det mest spännande är ju just osäkerheten kring vad vi faktiskt kommer att få se av dessa gamla erotiska popstjärnor - vi kan ju ens knappast gissa oss till hur Army of Lovers anno 2013 kommer att låta. Enligt Bards mycket eleganta och sofistikerade utsago kommer de låta som " Swedish house mafia och Gangnam style inkastat i en tvättmaskin tillsammans med ett ton crack".
Vilka slutsatser vi kan dra av det kommer de lärda tvista om. Det enda vi vet är att det blir ett jädra drag.
En annan comeback som fått varenda flicka under 18 att kissa på sig, är givetvis Ulrik Munthers. Han var ju tyvärr så framgångsrik förra året att han slutade 3:a efter suveränerna Loreen och Danny (varav ingen tävlar i år), med en låt som skulle fått Bob Dylan att rotera åtskilligt i sin grav om han vore död. Just nu verkar det dock som att Ulrik, tack vare sin enorma fankrets seglar upp som storfavorit till segern nästa år, ungefär som Eric Saade 2011. Nu är det väl bara att be en stilla bön att låten inte är någon typ av taskig Bob Dylan rip-off som skämmer ut Sverige hemmaplan. Allt återstår att se.
En annan person som nog kan betecknas som kontroversiell är Caroline af Ugglas, som gör sitt tredje framträdande i Melodifestivalen. Senast var hon ju snornära att faktiskt vinna hela schottaballongen, men föll med 3000 rösters marginal till Malena Ernman 2009. Bättre lycka den här gången? Kanske. Men med ett nyktert öga på saken är det nog mer troligt att svenska folket inte tycker att det känns lika spännande och utmanande tredje gången - Caroline är alldeles för etablerad nu. Folk vet vad hon handlar om och jag gissar starkt på att hennes låt "Hon har inte" inte kommer skilja sig nämnvärt från hennes tidigare alster. Men en rejäl färgklick är det verkligen.

Något av de mest absurda inslagen kommer nog, utan någonsomhelst tvekan vara kvartetten Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander - fyra äldre herrar med silver i håret och "en riktig jädra schlager" som låten heter. Körberg, som senast deltog 1988 med Stad i Ljus, lär ha sagt att han aldrig mer vill sätta foten i tävlingen igen - men är tydligen nu den person som drog igång hela projektet. Kan man anta att det är en grupp med en hyfsad dos självironi som ställer sig på scenen i Mars? Med tanke på att Claes Malmberg har förvirrat sig in i gänget kan man bara anta det...

Men är fältet kliniskt fritt från potentiella vinnare? Nja, det återkommer en del stjärnor som nu går in solo för första gången i tävlingen. Martin Rolinski har ju kommit både 2:a och 3:a tillsammans med BWO under förra decenniet, men är alltså nu för första gången med ensam på scenen. Förmodligen har han betydligt bättre chans nu än när han hade en förväxt pojke med skägg och kortbyxor i bakgrunden. Rolinski lär bli en artist att hålla ögonen på, mycket talar för att han kommer att gå långt denna gången också.
Ralf Gyllenhammar, känd från gruppen Mustasch gör också schlagerdebut - precis som Joakim Cans (som presenterades förra veckan) ifrån gruppen Hammerfall.
Ralf kommer antagligen att fylla ut hårdrocksgenren i startfältet, men frågan är om det inte hade varit betydligt mer intressant att se hela Mustasch på scenen istället för bara den stackars sångaren. Troligen har både Hammerfall och Mustasch fått frågan om att delta, men bara Joakim och Ralf har haft motivationen att säga ja. Nåja. Hårdrocken måste ju vara med iallafall, det är ju tradition.

I övrigt måste man ju påpeka att vissa divor aldrig blir för gamla, såsom Sylvia Vrethammar som gör comeback efter 11 års frånvaro från Melodifestivalen. Mer än nostalgi lär det dock inte bli.
Vi kan också konstatera att Fredrik Kempe (som ju skrev i princip alla vinnare mellan 2008-2011) i år enbart fått med 3 bidrag, medan fjolårets vinnare Tomas G:son och Peter Boström fått med 4 respektive 3. Noterbart är ju dock att Bobby Ljunggren - som tillsammans med Kempe stått för de flesta vinnarbidragen de senaste åren, inte ett enda bidrag med i år. Systemskifte? Tack gärna, vi slipper helst en ny Anna Bergendahl - med en Bobby Ljunggren låt som ingen minns längre.

Vem av de ovanstående som lyckas bäst återstår att se, men när vi nu vet vilka det kommer att handla om känns det som att startfältet i 2013 års final börjar ta form. Här är min troliga uppställning:

Hello Goodbye - Erik Segerstedt & Tone Damli
Annelie - Joacim Cans (Rocklåtarna klarar sig ju alltid till final)
Skyline - David Lindgren
Tell The World I’m Here - Ulrik Munther
Rockin’ The Ride - Army of Lovers
In And Out Of Love - Martin Rolinski
Copacabanana - Sean Banan
En förlorad sommar - Rikard Wolff
Begging - Anton Ewald (relativt okänd artist men en Kempe-låt)
Alibi - Eddie Razaz (Låtskrivarna Boström och G:son vann ju ifjol)


Utan att ha hört nån av låtarna är det ju omöjligt att säga nånting egentligen - men dessa artister/låtskrivare känns gedigna och de första sex känns helt självklara. Vi får se om jag får rätt...




måndag 19 november 2012

De första artisterna klara för Melodifestivalen 2013

Ibland ges utmärkta tillfällen till att raljera över denna kära tävling - som när Melodifestivalen levererar klyschiga bidrag som bekräftar alla kritikers stereotypa fördomar mot den. Idag är ett sådant tillfälle!

Melodifestivalen 2013 hade inför dagens presentation av de 16 första artisterna alla möjligheter att bli något mycket stort - Sverige är regerande eurovisionmästare och producerade ett nyskapande bidrag som Euphoria som tog Europa med storm. När nu Sverige ska följa upp denna framgång kunde man ju tänka sig att hela artisteliten stod på rad för att komma med och representera Sverige på hemmaplan. Men Nej - tvärtom. De 16 artister som presenterades idag var istället ett gäng nobodies, has-beens och wannabes. Ingenstans här finns ens ett uns av Loreen-karisman eller nytänkandet - istället levererar man klyschor (tråkiga sådana) som "schlagertrion" Pernilla Wahlgren, Jenny Silver och Hanna Hedlund (Tre artister med framgångsrik historia i festivalen - men numera hopplöst uttjatade och alldeles för gamla. Tråkigt att Jenny Silver inte satsade på ännu ett sologigg- hon hade kunnat slå då!), eller Cookies 'n' beans (som misslyckades fullständigt i Melodifestivalen 2009). SKÅPMAT MED UTGÅNGSDATUM 2010!

Förutom dessa gamla schlagerveteraner så har man också lyckats släpa in artister som aldrig varit med förut - eftersom de varit alldeles för framgångsrika för det. Nu är de dock panka och nedgraderade till B-kändisar som gör vad som helst för att få komma med i TV igen. I år är det Erik Gadd och Joacim Cans (han från Hammerfall ni vet) två artister som var relevanta för en sisådär 10-20 år sedan och som nu ska göra en bejublad comeback (GÄSP).

Sen finns det ju givetvis de numera obligatoriska humor/WTF!!??-bidragen som SVT kvoterat in för att "öka underhållningvärdet" i Melodifestivalen. Då Torsten Flinck tydligen gjorde ett så gigantiskt intryck i 2012 års Melodifestival så har man nu tagit in en annan, nästan lika skrämmande artist/skådespelare i 2013 års Melodifestival: Rikard Wolff - som mest är känd för att ha spelat i Änglagård och gjort Scars röst i Lejonkungen. Nu är det visserligen så att Wolff har en bakgrund inom Melodifestivalen (han framförde exempelvis "Tusen och en natt" i Melodifestivalens 50-års jubileumsshow 2005, och dessutom har han återkommit i pausunderhållningen flera gånger sedan dess. Men han kommer ändå bli 2013 års Torsten Flinck. Men värst av allt är ändå att Sean Banan är tillbaka. IGEN. Den mannen ger tydligen aldrig upp hur dålig han än egentligen är. Det kallas nog förnekelse. Men det är klart, hans låt "Sean den förste Banan" blev årets mest spelade låt i Sveriges alla dagis och hans efterföljande film "Sean Banan inuti Seanfrika" (Förmodligen tidernas absolut sämsta film) lurade många barnfamiljer till biograferna i våras. Risken är att hans bidrag "Copacabana" blir en ännu sämre version av den redan vedervärdiga "Sola och bada i Piña Colada", och att dagisbarnen slänger sig på telefonerna för att rösta ännu en gång.
Är det så här det ska gå till när vi väljer artisten som ska representera Sverige på hemmaplan!??!
SVT har tydligen skitit fullständigt i kvalitet och standard - enbart för att kunna dra till sig fler tittare. Som vanligt alltså.

Men det som ändå måste sägas vara "nyheten" i de första 16 artisterna är utan tvekan alla nya okända artister och låtskrivare som kommit med. De allra flesta av dessa har nämligen aldrig varit i närheten av Melodifestivalen förut och vissa har knappt ens haft en karriär i Sverige. En del, som YOHIO, är istället mest kända i Japan, och andra, som Tone Damli, mest i Norge. Ändå så finns en del rutinerade (och relevanta -ta mig tusan!) som Anna Järvinen och Louice Hoffsten med - även om dessa har varit verksamma i olika musikaliska fält tidigare. Vad dessa kan åstadkomma förhåller jag dock mig betydligt mer tveksam till.
De verkliga utropstecken som finns bland de 16 är dock de som faktiskt varit med de senaste åren och fallit på mållinjen: David Lindgren och Erik Segerstedt. David Lindgren är utan tvekan den som har bäst chans att vinna bland dessa 16 artister, i synnerhet med tanke på hans stora framgångar 2012. Han är stor och i detta startfält lär han vara det namn som drar allra mest uppmärksamhet. Men även Erik Segerstedt är en artist att räkna med, och får ju numera ses som en "veteran". Frågan är om han och Tone Damli är ett par som kan slå tillsammans - Unioner med norrmän brukar vanligtvis inte hålla länge om man säger så...

Men än så länge tror jag inte vi har sett vinnaren, även om David Lindgren blir killen att hålla koll på. Utan att ens ha hört låtarna är det givetvis svårt att säga någonting om något, och helt ärligt så bryr sig Europa inte ett skit om vilken artist Sverige skickar - ingen vet ju ändå vem det är. Allt som betyder något är det som händer på scenen i Malmö - och då spelar det ingen roll hur häftig man var i fjolårets Melodifestival. Problemet är dock att vi svenskar tenderar att gå på artisternas historia snarare än deras faktiska låt när vi väl röstar - vilket riskerar att vi skickar en känd artist med ett dåligt bidrag - enbart för att vi känner att detta "representerar oss" - i synnerhet nu på hemmaplan när vi gärna vill visa upp något representativt svenskt.
Men om en vecka så vet vi vilka som utgör resten av startfältet och då kanske man får tillfälle att se lite ljusare på tillvaron. Vi får väl helt enkelt vänta o se.

torsdag 15 november 2012

Det kommer att hända något stort i Malmö 2013

Egentligen är det smått overkligt att lilla Malmö ska hålla i världens största tv-program, tillika världens största musiktävling. Samtidigt känns det helt naturligt - Eurovision är Sveriges musikaliska lekplats och har varit så sedan 1974 då ABBA slog igenom med Waterloo i Brightons Eurovision och satte Sverige på musikkartan. Eurovision har på det sättet alltid varit förknippat på något sätt med Sverige och den svenska schlagern och bevisligen har inget annat land än Irland vunnit tävlingen fler gånger än just Sverige. Att sedan Malmö blir utnämnd till värdstaden 2013 är egentligen helt naturligt - det är Sveriges multikulturella centrum i en av de mest expansiva områdena i hela Europa (Öresundsregionen) - och är en utmärkt kontinental modern stad att visa upp för Europa.

Från det att Malmö utropades som värdstad i Juli i år, har arbetet med arrangemanget växt radikalt - från en liten isolerad arbetsgrupp bestående av Björkman och hans närmaste förtrogna, till att bli ett regionprojekt som inkluderar alltifrån Malmö kommun, Region Skåne och SVT, till krogägare, hotellkedjor och lokalbefolkning. Alla vill vara med - och det är ju egentligen inte så konstigt: Malmö är en liten stad med nära till allt och för att allt ska fungera när 43 artister och tusentals turister kommer dit i Maj måste man visa att Malmö ändå var rätt val. Om det är någon som verkligen gått igång på allvar i sin planering måste det ju dock ändå vara Malmö kommun, som har fullständigt enorma planer på G - men med det är det inte sagt att de är omöjliga. Tvärtom. Eurovision i Malmö ska bli som Malmöfestivalen - en enorm folkfest med offentliga uppträdanden, marknader och mat - överallt. Varenda kvadratcentimeter av stan kommer att var Eurovision, ett faktum som verkligen kommer att skapa en otrolig stämning.
SVT har nog tänkt efter noga på just det här. Föregående värdstäder som Baku, Oslo och Moskva har alla lidit av sin storlek - allt blir opersonligt och stort, feststämningen reserverad till arenaområdet medan resten av staden fortsätter sitt vanliga liv. Malmö blir något helt annat.

Av vad vi fått höra ifrån planeringsgruppen så kommer 2013 års Eurovision dessutom att bli något helt annat än vad vi vant oss vid. Inga storslagna mastodontscener eller lyxiga och dyra produktioner. Istället vill man, precis som SVT alltid gjort när de fått arrangera Eurovision - förnya och utveckla programmet till något modernt och hållbart. 1985 tappade Lill Lindfors kjolen inför 100 miljoner tittare - och visade att programledare minsann kunde ha humor också. 1992 (när det faktiskt också gick i Malmö) behövde SVT inte anstränga sig särskilt mycket för att överglänsa föregående produktioner då 1991 års tävling i Rom kallas "Katastrofåret" i Eurovisionhistorien eftersom italienarna var fullständigt inkapabla till att sköta en så stor produktion. År 2000 tog vi Eurovision till en helt ny nivå, med den dittills största arenan (Globen) och dessutom introducerade LCD-skärmar för omvärlden. Sedan dess har detta blivit standard - med perfektionen uppnådd i Moskva 2009. Så därför måste man nu tänka helt nytt om man ska kunna utveckla Eurovision - tillbaka till mindre arenor och fokusera helt på att tv-produktionen blir en upplevelse. Exakt hur detta skall ske återstår att se, men planeringsgruppen har iallafall en lysande pr-strategi: Att släppa några nyheter varje vecka fram till Maj. Det blir alltså en lång schlagerperiod i år.

En ganska intressant men samtidigt kontroversiell nyhet är att SVT inte längre vill lotta startordningen i finalen - utan istället själva bestämma över varje lands startplacering. Detta vill man göra för att kunna se till att inga låtar som är lika varandra ska hamna bredvid varandra, utan se till att musiken hela tiden håller en jämn nivå. Det blir alltså helt enkelt bättre underhållning. Men givetvis, det är väldigt kontroversiellt. Många tv-bolag i Europa har redan protesterat eftersom man menar att svenskarna får för stor makt att manipulera startordningen - som ju ändå är väldigt viktig för ens chanser att vinna. Alla länder vill ju starta sist - eftersom statistiken visar att man då har allra bäst chanser att vinna. Men samtidigt har man ifrån SVT:s sida lovat att Sveriges startordning kommer att lottas, så att SVT inte kan påverka vårt egna bidrag. Men faktum kvarstår - SVT får en stor makt att spela ut de värsta konkurrenterna mot varandra genom att påverka deras startordning. Debatten har nog alltså bara börjat.

En annan intressant nyhet är att vi nu vet att programledaren nu kommer att vara ensam - vi slipper alltså 3 programledare utan engelskakunskaper som försöker sjunga Waterloo, eller ett komiskt par som "låtsas" vara kära. Det kan låta trivialt, men faktum är att den senaste gången Eurovision enbart hade en enda programledare var 1995 - men då var det kanske snarare ett resultat av budgetnedskärningar i det irländska tv-bolaget eftersom man då arrangerade sitt tredje Eurovision på tre år. Men varför är detta en sån "Big deal" då? Tänk efter. Finns det något annat program som har 2 eller 3 programledare? Nja, knappt. Och de som har haft så många har ganska snart gått ned på EN programledare igen. I Melodifestivalen har vi på senare år haft en ganska stor blandning av programledare, men faktum är att de mest framgångsrika är de som har varit ensamma - Christian Luuk, Petra Mede och Lena Ph. Och helt ärligt så var ju 2012 års programledare ganska värdelösa - om det inte vore för Gina Dirawi. Alltså är det en rejäl vinst att kapa programledarna ned till en enda - och slippa alla "dialoger", "kallprat" och skådespel som arrangörerna vill puckla på oss. Nu får vi äntligen en programledare som kan vara mer personlig och som alla kan känna igen. Tack för det! Tanken från SVT är också att programledaren ska kunna ses mer och vara mer aktiv i exempelvis "vykorten" mellan bidragen och synas lite mer runt omkring arrangemanget. Vykorten kommer dessutom att förändras helt i Malmö, eftersom SVT inte vill ha något "nationbranding" d.v.s. att Sverige ska skryta genom att visa turning torso i varje filmklipp mellan låtarna. Och lite skönt kommer det nog vara att slippa tro att man kollar på en tvåtimmar lång reklamfilm från ett resebolag, men exakt hur de kommer att se ut återstår att se.

I Maj smäller det som sagt, men innan dess så kommer ju en lång härlig Melodifestivalturné att rulla genom Sverige, och detta lär bli något att återkomma till snart!

söndag 8 juli 2012

Good evening Malmö!

Det blev Malmö Arena som ska stå som arrangör för Eurovision Song Contest 2013!
Detta stod klart idag, efter att SVT noga granskat och utvärderat de två kandidatstäderna Stockholm och Malmö. Detta faktum innebär alltså att Malmö kommer bli värdstad för Eurovision för andra gången, sedan man redan 1992 var värd för tävlingen första gången.
Men även om Malmö känns som en kanonstad att hålla tävlingen i så finns en del frågetecken.
Dels har vi det intressanta fenomenet att Melodifestivalen 2013 kommer att ha sin final i nybyggda Friends Arena, som är Sveriges största, medan Eurovision som tar emot ca. 40 nationer, kommer hållas i en inomhusarena med en fjärdedel av den publikkapaciteten! Malmö Arena är har nämligen inte plats för mer än 15,500 i publiken, som också innebär att publikantalet kommer att bli det minsta i Eurovision sedan 2007! Å andra sidan är detta exakt vad EBU vill; man gick redan innan Eurovisionfinalen i år ut med att man önskade göra Eurovision mindre och mer ekonomiskt, för att kunna öppna för mindre nationer att våga arrangera evenemanget. I det konceptet går Malmö som handen i handsken. Malmö Arena är Sveriges modernaste inomhusarena, och man har ju mycket god erfarenhet av Melodifestivalen och andra stora evenemang som Handbolls-VM och snart även Junior Ishockey-VM. På sätt och vis är det då skönt med en beprövad och välförberedd arena med rutinerade arrangörer, vilket vi nog inte kunnat få i den nybyggda Friends Arena.

Malmö blir en intressant värdstad, det råder inget tvivel alls om den saken. Skåne och Köpenhamn finns alldeles inpå, i en av Europas snabbast expanderande regioner - Öresundsregionen. Rent logistiskt är det en dröm - 1,5 miljoner skåningar och ungefär lika många själlandsbor och köpenhamnare inom ett pendlingsavstånd på mindre än en timme. Den rika kulturbyggden kommer definitivt slå världen med häpnad - på ett sätt som Stockholm aldrig kunde göra. Överhuvudtaget är Malmö både mycket mer stad och landsbyggd än Stockholm, mycket mer genuint och mer upplevelserikt. Förmodligen kommer inte bara Sverige att marknadsföras utan Skåne och Sydsverige i synnerhet - man får en regional prägel som inte bara fokuserar på Stockholm, vilket faktiskt ska bli skönt för omväxlings skull.

Malmö är dessutom Sveriges mest Europeiska stad, och är rent geografiskt mer eller mindre en del av kontinenten. Det känns därför som att Malmö med sin internationella prägel kommer passa in perfekt i Eurovision-andan. Dels har staden de extraordinära byggnadsprojekten som verkligen blivit svenska symboler, såsom Öresundsbron och Turning Torso, men också gamla områden som Lille Torg och grannstäder som Lund och Skanör & Falsterbo. Samtidigt lider ju staden av identitetsproblem efter alla medieuppmärksammade mord och kriminalitet som staden drabbats av. Integrationsfrågan är ständigt Malmös mest uppmärksammade, iallafall utanför Skåne, och många (SD-väljare) ser staden som ett skräckexempel på invandring och integration. Nu finns ju dock möjligheten att skapa något att samlas kring i staden, något som alla kan vara delaktiga i - precis vad staden behöver!

Det finns alltså mycket gott att bita i nu för Malmö, men också Sverige som kan visa en ny sida internationellt - och dessutom visa hur väl spritt schlagerintresset är i landet.
Malmö blir en av de väldigt få icke-huvustäder som fått arrangera Eurovision två gånger - endast Cannes och Haag (som iochförsig är den administrativa huvudstaden i Holland), har arrangerat tävlingen så många gånger. Senaste gången någon av städerna arrangerade var dock 1980 - och då var Haag värdstad.

Problemen för Malmö blir nu att kunna anpassa sig för de tusentals eurovisionfantaster (som jag) som kommer besöka staden i Maj nästa år. De få biljetterna kommer att gå åt i ett nafs och många kommer få stå utanför och följa tävlingen på de storskärmar som brukar finnas i städerna. Dessutom måste Malmö få kontroll över kriminaliteten och skapa ett säkert arrangemang, något som förhoppningsvis inte blir ett problem. Ett betydligt större potentiellt problem är för Skånetrafiken att undvika trafikstockning i citytunneln i Malmö och se till att tågtrafiken flyter på mellan Köpenhamn-Malmö-Lund-Helsingborg, ett stråk som redan nu är tungt belastat av förseningar och problem. Nåja, tur att det inte är vinter iallafall.
Lycka till Malmö iallafall! Vi ses där!

torsdag 28 juni 2012

Eurovision 2013: När, Var och Vem?!

När nu nästan exakt en månad har gått sedan Loreens massaker i Baku's Chrystal Hall Arena, har världens blickar ännu en gång äntligen vänts mot Sverige. Nånstans i Stockholm har Christer Björkman hoppat jämfota i en månads tid av glädjen att få leka Europas Schlagergud i ett år lite drygt. Men samtidigt har detta faktum gjort hela Sverige till ett enda stort slagfält då kommunalråd från hela landet slängt sig in i striden om vem som ska bli arrangörsstad för Eurovision 2013. På detta lär också komma en våg av spekulationer om vilka som får äran att göra bort sig inför 500 miljoner tittare när de på dålig franska ska försöka förklara reglerna i omröstningen - alltså vara programledarna. Många turer lär det bli, så jag ska försöka ge lite klarhet hur förutsättningarna egentligen ser ut:

Var? Just nu är det bara två kandidater: Stockholm och Malmö. Den ena är per definition den enda staden som icke-svenskar känner till (Stockholm = Sweden), medan den andra är den enda staden som danskar bryr sig om (Öresundsbron = Malmö). Det ter sig internationellt sett som en tämligen ojämn kamp, medan Stockholm är synonymen till Sverige och ståtar med kungen, slottet, gamla stan och Nobelfesten, är Malmö en obskyr liten ort på gränsen till Danmark, som av danskarna (och flertalet icke-skåningar) snarare ses som en förort till Köpenhamn än som Sveriges tredje största stad. Inte konstigt att de sista kommentarerna från programledarna i Baku blev "-See you in Stockholm next year!". Och mycket riktigt så ökade besökstrycket på Stockholms turisthemsida med över 100% timmarna efter vinsten. Ingen är förvånad.
Men ur ett svenskt perspektiv har frågan aldrig varit avgjord. Stockholm är visserligen störst, men i jämställdhetens och demografins namn har SVT alltid haft som regel att växla stad för ESC-arrangemanget. Stockholm fick det första gången 1975 (då i Älvsjömässan), Göteborg 1985 (Scandinavium), Malmö 1992 (Isstadion) och senaste gången var det återigen Stockholms tur 2000 (då i Globen). Rent tekniskt skulle det alltså vara Göteborgs tur att hålla i evenemanget, men då Göteborgarna upptäckte att Scandinavium var bokat för hästhoppning just den aktuella helgen, så fick man avböja kandidaturen. Detta TROTS att Scandinavium inte alls är den enda arenan i Göteborg som skulle klara av att hålla i ESC, då både Nya och Gamla Ullevi finns till förfogande - och med betydligt bättre publikkapacitet än Scandinavium. Nåja.

Kvar i racet är dock Malmö - som i sådana fall skulle stå i tur efter Göteborg. Malmö har faktiskt också ett stort trumfkort: Malmö Arena - som är en av Sveriges modernaste inomhusarenor. Finalen i Handbolls-VM 2011 och finalen i Junior-VM i Ishockey 2014 är exempel på stora evenemang som har gått och kommer att gå i Arenan, båda som del i evenemang som hålls skilda från huvudstaden. Malmö Arena är dessutom den största LEDIGA inomhusarenan i Sverige under ESC-veckorna, då Globen är upptagen med Ishockey-VM samtidigt. Att Malmö sedan har mycket nära kommunikationer och förbindelser med Köpenhamn innebär att man faktiskt har fler lediga hotellplatser än Stockholm, vilket måste vara ganska viktigt.


Stockholm då o andra sidan är ju standardvalet. Alla förväntar sig att få åka till Stockholm 2013 och det råder inget tvivel om att staden klarar ännu ett ESC-evenemang. I sådana fall skulle det bli tredje gången, vilket skulle göra staden till den fjärde mesta ESC-värdsstaden genom tiderna (efter Dublin på 6 ggr, London & Luxemburg på 4 ggr vardera). Men det som ändå talar mest för Stockholm i nuläget är Friends Arena, Sveriges största arena. För ett evenemang av ESC:s storlek är det klart att Friends Arena är ett bra alternativ, med sin publikkapacitet på över 60,000 åskådare. Det ger dessutom möjligheter att producera stora saker, något som hör Eurovisionen till. Emellertid brottas Stockholmarna med faktumet att staden samtidigt huserar ishockey-VM, något som drar tusentals människor till staden - och därmed ockuperar hotellen. Visserligen menar man på att det inte utgör något problem, eftersom man har hanterat sådana situationer förut, men troligen dock inte av samma storlek som dessa. Att eventuellt flytta Ishockey-VM något framåt i tiden hade kanske löst en del, men frågan är om det ens är teoretiskt möjligt.

Saken kompliceras dessutom av att EBU vill minska evenemangets storlek, så produktionen blir mer intim och närgående. Kan visserligen förstå det, eftersom jag ju tyvärr minns mastodontproduktionen i Parken i Köpenhamn 2001, då man samlat nästan 40,000 danskar framför en scen som mer kändes som en läkarbrits. Något sådant vill vi ju inte ha igen. Men frågan är om Malmö därför är bättre lämpat? Det är ju faktiskt så att Malmö är den stad som skulle ha mest att tjäna på att arrangera ESC, då Stockholm redan arrangerar både nobelfester och hockey-VM, för att inte nämna finalen i Melodifestivalen.
Å andra sidan så skulle det kännas som en akt av storhetsvansinne att ha melodifestivalfinalen 2013 i Friends Arena (något som är bestämt, klappat och klart) och sedan hålla Eurovision i en arena som är tre gånger MINDRE. Vet inte om det skulle falla i så god jord internationellt. Nåja.

Mitt förhandstips ligger på Friends Arena trots allt. Storleken har nog trots allt betydelse.

Vem? Programledarskapet är alltid föremål för spekulationer och mygel. Dessutom är det ytterst det viktigaste jobbet av alla för värdlandet; Ett bra programledarskap kan lyfta ett dåligt startfält, och ett dåligt programledarskap kan göra värdlandet till ett åtlöje i hela världen. Azerbajdzjan är ett varnande exempel på detta, då programledarna vare sig kunde engelska eller franska mer än hjälpligt, eller för den delen sjunga två verser ur ABBA:s Waterloo. Däremot har Sverige tidigare haft mycket god erfarenhet av programledare. När Lill Lindfors 1985 "tappade" kjolen i direktsändningen från ESC i Göteborg blev hon omedelbart Mrs.Eurovision för all framtid. 1992 blev Harald Treutiger hyllad för sitt lugn och saklighet, iochförsig enbart i kontrast med sin italienske föregångare Toto Cotugno som inte kunde vare sig engelska, franska eller konsten att hålla käften. Nästa år så känns det som att Sverige har ett ypperligt läge att visa hur mycket bättre man kan sköta ett Eurovision än vad Azerbajdzjan lyckades med. Framförallt kan vi faktiskt prata engelska och förhoppningsvis franska. Dessutom kommer vi iallafall ha någon TV-vana så att vi slipper träna upp någon stackars väderpresentatör att presentera ett väl inövat manus på två språk.

Det finns enligt mig inte ett obegränsat antal kandidater till programledarskapet, utan endast ett fåtal av SVT:s profiler skulle ens passa in i Eurovisionkonceptet:

1. Måns Zelmerlöw En kille som har allt numera, utseendet, stilen, musiken och erfarenheten. Har både lett och sjungit i Melodifestivalen, leder Allsång på Skansen och har på mycket kort tid blivit en av de mest folkkära programledarna i Sverige. Hamnar tävlingen i Malmö är han given som en av programledarna, men även i Stockholm (där han annars leder Allsången) lär han passa in. Frågan är hur bra engelska han kan. Nåja.

2. Sarah Dawn Finer En tjej som också numera är synonym med schlagern, efter att ha deltagit två gånger i Melodifestivalen och lett tävlingen samt dessutom varit den svenske röstavgivaren i Eurovision. Att hon snackar bra engelska råder ingen tvekan om, tvärtom lär hon vara ett perfekt val för Eurovision.

3. Anders Lundin Var redan 2000 programledare för ESC, och gjorde ett strålande uppdrag. Är onekligen en joker inför 2013 års Eurovision, men är en folkkär och väldigt erfaren programledare.

4. Karin Hübinette En av SVT:s största och mest etablerade kvinnliga programledare, som bl.a. haft sin egen talkshow på bästa sändningstid. Visserligen har hon sin bakgrund inom den granskande journalistiken, men kan mycket väl komma att bli aktuell för programledarskapet i Eurovision.

5. Rikard Olsson Ve och fasa om Rikard blir programledare för ESC, men han är onekligen en av de mest troliga kandidaterna. Erfaren och tämligen utåtriktad programledare som tycks dyka upp i alla spekulationer om programledarskapet.

6. Alexandra Pascalidou Var med som programledare för en av deltävlingarna i Melodifestivalen 2005 och är onekligen en av de programledarinnorna med mest internationell etablering. Är faktiskt en riktig tung outsider till programledarskapet.

7. Kristian Luuk En av svensk TV:s meste programledare, och en av de starkaste kandidaterna från Humorsverige. Faran, som alltid med humor, är att det mycket sällan är internationellt. Även om Luuk är en duktig programledare så är hans största kvaliteter som komiker, och det vi tycker är roligt i Sverige är inte alltid roligt utomlands.
Men i jämförelse med andra komiker som haft programledarroller (Robin Paulsson, Anders & Måns, Fredrik Lindström, Christine Meltzer et.c..,) så är Luuk den mest etablerade och erfarne.

8. Charlotte Perrelli En av mycket få Eurovisionvinnare som faktiskt skulle kunna genomföra ett programledarskap i ESC på ett bra sätt. Hon har gott om erfarenhet och lär inte ha problem med engelskan (om än med en viss småländsk brytning).

Utöver dessa finns givetvis lite tråkigare jokrar såsom André Pops, Micke Leijnegard, Lotta Brommé och Adam Alsing. Men också möjliga överraskningar såsom Dolph Lundgren, Robyn, Alexander Skarsgård eller Björn Gustafsson. Eller varför inte herr Schlager själv; Christer Björkman? Han talar utmärkt franska!



Jag tror personligen på Sarah och Måns, men eftersom båda är artister egentligen lär SVT slänga in en "riktig" programledare också eller istället. Vi får väl se vem det blir.





När? 12e, 14e och 18e Maj 2013.

Vi ses väl då eller?

torsdag 31 maj 2012

Baku 2012 - Ett fiasko, ett uppvaknande och en succé

Nu är det snart fem dagar sen Loreen och låten Euphoria vann Sveriges femte Eurovisionvinst i Azerbajdzjans huvudstad Baku. Snart har dammet lagt sig, och redan håller svenska bloggare och journalister på att försöka analysera tävlingen, vinsten och framtiden. Så även jag eftersom jag har otroligt svårt att gå emot strömmen... Låt mig därför göra en analys över dessa tre ovan nämnda företeelser:

1. Tävlingen

Baku 2012 blev ett fiasko - iallafall sett ur en politisk, humanitär och kvalitetsmässig synvinkel. Detta var nog något som de allra flesta hade på känn redan förra året när Eldar och Nikki vann i Düsseldorf. Faktum är rent av att många nog skulle förstå hur illa det kunde bli om Azerbajdzjan skulle få arrangera tävlingen redan 2009 när Azerbajdzjans underrättelsetjänst jagade och fängslade tre män som misstänktes ha röstat på Armenien i Eurovisionfinalen - grannlandet som man har legat i krig med sedan Sovjetunionens upplösning. EBU (Europeiska TV-unionen) gav en reprimand till Azerbajdzjan efter detta, men knappast så hård att den hindrade dem från att delta igen. Med andra ord så visste man att Baku förr eller senare skulle stå som värd för tävlingen och man visste mycket väl att mänskliga och politiska rättigheter skulle brytas då. Men EBU har genom historien alltid valt att se mellan fingrarna på detta. 1969 sändes tävlingen från Madrid som då var fascistdiktatorn Francos högborg - i ett Spanien som försökte tvätta bort sin stämpel som en auktoritär rest av Tredje riket, och istället bli ett turistparadis. Franco lyckades med evenemanget och även om han dog 6 år senare så blev Spanien mycket riktigt ett turistparadis. I Moskva 2009 så slog poliser ner HBTQ-demonstranter på öppen gata, alldeles utanför arenan. Trots detta drev ryssarna i pausinslag med detta genom att parodiera på "fördomar" mot Ryssland - en parodi som klingar lite falskt med tanke på att de faktiskt hände samma dag.
I Azerbajdzjan radade dessa auktoritära krafter upp skäl på skäl på varför Baku är ett av de sämsta platser att ha ett Eurovision på - inte nog med att landets diktator rev bostadsområden för att kunna få plats till alla nya byggnader för tävlingen - han gjorde det utan att varna de boende. Hundratals hemlösa blev resultatet.
Vidare slogs demonstranter ned även här på öppen gata, och fängslades, och vad vi även har skäl till att tro mycket illa behandlade i fängelset (efter en koll på Azerbajdzjans placering på Amnestys ranking).
Samtidigt jagas homosexuella helt ostraffat i landet, ett resultat av en kultur som är fullständigt homofobisk. Organiserade hackare från landet slog t.o.m. ut de stora internationella Eurovisionfansidorna på internet, med budskapet att de spred homosexuell propaganda och att homosexuella inte var välkomna till Azerbajdzjan.

Bortsett från brotten mot de mänskliga och politiska rättigheterna så var ändå Baku 2012 inte ett lyckat evenemang. Tekniken strulade ett flertal gånger under de tre deltävlingarna - samtidigt som programledarna vare sig tycktes ha erfarenhet från programledarskap eller kunskaper i engelska eller franska. Ibland undrade man om de någonsin ens stått framför en kamera förut. Att de inte ens tagit sig tid att lära sig texten till Waterloo är bara sorgligt, men visar återigen på hur oförberett och inkapabelt ett U-land (sett medialt, politiskt och humanitärt) som Azerbajdzjan verkligen är.
Visst måste man säga att arenan var vacker och ljuseffekterna utanför var strålande och imponerande - och att den estetiska inramningen med Kaspiska havet var effektfullt, men där slutar också fördelarna.

EBU har nu mycket att tänka på i framtiden: Vad händer om exempelvis Georgien, Armenien eller (Gud förbjude!) Vitryssland vinner tävlingen??? Kan ett Eurovision verkligen arrangeras av ett land som är så isolerat och auktoritärt att inte ens turister släpps in?  Enligt EBU:s nuvarande regler är det inget problem. Det borde det faktiskt vara. Jag hoppas att man tänker till ordentligt om det här för framtida tävlingar och Eurovisions själva existensberättigande.
Visserligen är det i allas intresse att Eurovision förblir en opolitisk tävling, men det ligger också i allas intresse att arrangörerna följer mänskliga rättigheter och att arrangemanget inte skadar människor rent fysiskt. Sker ingen bättring så lär vi se många länder bojkotta ett eventuellt Eurovision i  Minsk.

2. Vinsten
För Sverige var dock vinsten en succé - och en väldigt efterlängtad sådan! Sedan 2002 då vi fick vår stora Melodifestivalturné har Sverige varit ett verkligt föregångsland i Europa - många länder har tagit efter och fått stora framgångar på hemmaplan med sina bidrag. I Eurovision har framgångarna dock hållit sig på en mycket blygsam nivå. När Bergendal dessutom misslyckades ta sig till final 2010 så trodde nog många svenskar att det hade blivit omöjligt att vinna tävlingen om man var svensk. Så fel vi hade... Efter att Eric Saade tog en tredjeplats (den bästa placeringen på 12 år) så var Sverige tillbaka på banan igen, och nu när Loreen äntligen såg till att Sverige slutade etta i Eurovision så har vi återigen bevisat att Sverige kan vinna det moderna Eurovision, liksom våra nordiska grannar Norge och Finland - som båda har vunnit tävlingen ganska nyligen. Det var iochförsig inte mer än 11 år sedan Danmark vann sist heller, så de nordiska länderna är tydligen de absolut starkaste i Europa på att vinna. Bör också poängtera att utöver de fyra stora nordiska länderna så har även Island två andraplaceringar i bagaget.
Vi är alltså en riktig musikkontinent här uppe i norr, något som märks obevekligen på statistiken. Men för just Sverige är denna vinst mer än bara en vinst - det är ett erkännande för hela nationen Sverige. Vi har lämnat forntiden bakom oss - representerat av "retroklassiker" som Charlotte Perrelli och Take me to your Heaven, Diggi-loo-diggi-ley, och Främling. För många i Europa var Sverige den klassiska schlagerns förlovade land,  ett land som alltid skickade samma slags låtar år efter år utan förändring. Men efter Lordis vinst 2006 började svenska folket tänka om, och pröva sina vingar på annat än schlager. Då började misslyckandena hagla in tills vi hittade den moderna poplåten 2011 - i Saade och Loreen. Vinsten är ett kvitto på att Sverige inte längre är den gamla bakåtsträvande retronationen som alla trott, utan en modern musiknation. Ingen schlageropera, inga glamrockare, inga discoschlagers - bara modern pop.

För Loreen var givetvis vinsten ett erkännande utan dess like - hon som hela tiden hade favoritskapet och utnyttjade det för att belysa de mänskliga rättigheterna - hon vann med det största antal tolvor ett bidrag någonsin fått! Loreen fortsätter att dominera de internationella topplistorna och är Europas stora snackis. Vinsten är med andra ord en jackpott för Loreen, som troligen har ett långtgående kändisskap att vänta i Europas musikliv - något som få svenska eurovisionvinnare har lyckats med (möjligtvis med undantag av Carola och Abba).


3. Framtiden
Kan vi då återhämta oss efter den här vinsten? Förmodligen inte. Sverige har gått in i en tjock dimma av Eufori som förmodligen kommer vara fram till hösten. Loreen kommer antagligen vara gäst på alla program i Sommarsverige, och kanske i resten av Europa också. Men samtidigt måste vi ju förbereda oss på att arrangera en ny Melodifestival som ska kunna ta fram en värdig efterföljare till Loreen, OCH inte minst planera ett nytt Eurovision på hemmaplan. Men detta är med största sannolikhet ett gäng mycket kära problem, eftersom vi antagligen kommer kunna dra mycket nytta av Eurovisionvinsten. Jag skulle inte förvånas om de inskickade bidragen till Melodifestivalen slår rekord i år - förhoppningsvis lockas allt fler att skriva och spela in låtar om de tror att Sverige faktiskt har en chans att vinna - och dessutom göra det på hemmaplan. Jag skulle faktiskt också tro att många av de låtskrivare som tidigare tävlat för andra länder nu faktiskt känner sig manade att skicka sina bidrag till Melodifestivalen. Som vi såg, lyckades iallafall några svenskskrivna eurovisionbidrag att ta sig in i topp-10 - vilket är mycket inspirerande. Låt oss hoppas att nivån i Melodifestivalen 2013 blir högre än 2012, och att ingen Ranelid, Banan eller Flinck förstör festen. Nog för att de ökade underhållningsvärdet - men vi vill ju inte skämma ut oss på hemmaplan nästa år eller?
Planerandet inför Eurovision 2013 måste också påbörjas snart, och vi svenskar är, som tur är, väldigt organisatoriska. Förmodligen behöver vi inte bryta mot mänskliga rättigheter för att kunna genomföra ett välgjort Eurovision - snarare tror jag att man ifrån svenskt håll kommer fläska på ordentligt med kärnvärden och demokrati för att verkligen gnida in det hos auktoritära länder som Azerbajdzjan och Ryssland. Vi har t.o.m. den fantastiska möjligheten att förlägga hela tävlingen i "Friends arena" - ett faktum som är så underbart långt ifrån "Baku Chrystal hall" som bara möjligt.
Men även om  det snackas och debatterats ordentligt om vilken stad som skall arrangera Eurovision så finns bör vi reda ut en del förutsättningar först:

1. Eurovision är större än någonsin- sedan 2007 har ingen värdarena haft färre än 15,000 i publikkapacitet - och en fingervisning är de närmare 60,000 pers som fick plats i Espirit Arena i Düsseldorf 2011.
Så mycket folk finns bara plats för i EN arena i Sverige: Friends arena i Solna. Globen kommer inte i närheten av den storleken.
2. Hockey-VM 2013 går i Globen under just Maj månad 2013 - ett förhållandevis stort arrangemang som lockar tusentals människor från hela världen - och ockuperar därmed både Globen och de stora hotellen i Stockholm.
3. Melodifestivalfinalen kommer 2013 att gå i just Friends Arena - efter vad Christer Björkman har sagt. Detta är kanske inte så konstigt, eftersom Melodifestivalen blir större och större för varje år.
Samtidigt hade det känts ganska konstigt att ha Melodifestivalfinalen i en arena som är större än Eurovisionfinalens arena. Jag tror inte att så kommer att bli fallet.

Jag tänker i nuläget inte säga var tävlingen kommer att hamna, men räkna med en het debatt i medierna - alla vill vara med och arrangera - från Kiruna i norr till Malmö i söder!
Jag vill dock slå ett slag för Lidköping och Sparbanken Lidköping Arena - visserligen bara 5000 personers kapacitet - men det lär bli ett rejält tryck!
Vi ses där!

söndag 27 maj 2012

We are the winners of Eurovision!!!



Åh denna totala Eufori! Med hela 372 poäng och 18 (!!!) 12:or stod till slut alltså storfavoriten Loreen och låten Euphoria som vinnare av 2012 års Eurovision Song Contest - en fantastisk prestation!
Trots att Sverige i år var de mest tippade vinnarna i Eurovisionhistorien så kan man bara inte förbereda sig på något som det här! De svenska kommentatorerna Edward af Sillén och Gina Dirawi var ganska tydliga med just det här, efter det att det blivit klart att Sveriges ledning skulle hålla ända in i mål: "Jag är ledsen, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga längre... Vi var helt oförberedda på det här...." Och visst, något spännande var det ju i början, eftersom EBU har utvecklat en speciell röstningsalgoritm som tar fram en ultimat röstningsordning som ska maximera spänningen för tittarna. Detta ledde till att Balkan och Öststaterna röstade allra först - vilket ändå höll Sverige ganska jämsides med Ryssland och Serbien. Ett tag. Men Loreens överlägsenhet var svår att dölja och trots att i princip bara öststater röstat efter 5 länder så var Sverige fortfarande i topp, och då börjar man ana att någonting är på gång. Att Sverige sedan fick tio tolvpoängare på raken i slutet var bara en enda lång defilering. Loreen var överlägsen.

Loreens favoritskap höll alltså till vinst - en efterlängtad sådan för Sverige men kanske framförallt för Christer Björkman som arbetat i 10 år med att få ett svenskt bidrag i topp igen. Inte så konstigt att han spenderade söndagmorgonen med att bada i hotellets pool iklädd sin dyra kostym. Loreen däremot har varit cool som en filbunke genom hela spektaklet - något som kan bero på att hon inte riktigt förstod poänggivningen (hon trodde att jurygrupperna i varje land röstade först, och sedan folket, som i Melodifestivalen). När Björkman dock förklarade för henne att resultatet på tavlan var det totala resultatet från både juryn och folket så började nog Loreen också att nypa sig i armen.
Men maken till värdig vinnare får man leta efter. Under hela veckan har hon trots favoritskapet varit ödmjukheten själv och bara talat om känslan av att stå på scenen och göra Euphoria - men samtidigt tagit sig tid att lyfta fram den politiska situationen och brotten mot de mänskliga rättigheterna i Azerbajdzjan. Ingen annan artist har någonsin vågat ta den diskussionen, eller faktiskt ifrågasätta värdlandets politik. Loreen är alltså en fantastisk förebild, och gjorde dessutom kvällens mest fantastiska nummer. Personligen tyckte jag nog bäst om hennes vinnarrepris - där hon verkligen sjöng ut ordentligt. All heder åt henne!

Vad innebär då resultatet av årets eurovisionfinal?
1. Sverige tar sin 5:e vinst i Eurovision och vi blir därmed det näst mest framgångsrika landet i tävlingen efter Irland (7 segrar) och på delad andraplats med Storbritannien, Luxemburg och Frankrike. Ingen av dessa nämnda länder har vunnit någonting sedan 1997.

2. Sverige slog visserligen inte Rybaks poängrekord 2009 då han fick 387 poäng, men vi slog rekord i antalet 12:or som ett bidrag någonsin fått - 18 stycken 12:or jämfört med Rybaks 16.

3. Norge putsade sitt eget rekord i sistaplaceringar, och har nu sammanlagt 11 sistaplatser.

4. Albanien slog sitt personbästa och fick sin bästa placering någonsin - en femteplats!

5. De ryska babushkorna tog landets 3:e andraplats

6. Zeljko Joksimovic har nu kommit 2:a en gång och 3:a två gånger - och faktisk 6:a en gång utöver det också. Frågan är om det är femte gången gillt nästa gång?

7. Azerbajdzjan tar sin fjärde raka topp-5 placering - fullständigt unikt under 00-talet! Denna bedrivt överträffas endast av Storbritanniens fullkomligt sanslösa streak mellan 1967-1977 när man inte kom sämre än 4:a något år! Dock hade man ju storheter som Cliff Richards, Sandie Shaw, Lulu, Olivia Newton-John och Brotherhood of man - men Azerbajdzjan är inte omöjligt långt efter!

8. Grekland å andra sidan gör sin sämsta finalplacering sedan 2003 - och hamnar på en 17:e plats!

9. En av de stora favoriterna i oddsen, Italien - som ju faktiskt gjorde ett bra framträdande, floppade totalt och hamnade på 9:e plats - ett superfiasko för landet som inte gav Sverige ett ynka poäng! Åh, denna rättvisa!!!

10. Av de automatiskt kvalificerade länderna så klarade sig Azerbajdzjan bäst (4) medan Spanien, Tyskland och Italien alla precis klarade sig inom topp-10, en oerhört bra placering för Big-6 även om Storbritannien och Frankrike fick nöja sig med bottenplaceringar. Norden lyckades inte heller så bra förutom Sverige; Norge (sist) Danmark (23:e) och Island (20:e).

 Sammanfattningsvis kan vi ju bara konstatera att Eurovision 2012 var ett intressant Eurovision ur svenska ögon sett - och förhoppningsvis öppnade det ögonen för problematiken med värdländer som bryter mot de mänskliga rättigheterna. EBU har en del att tänka på i framtiden. Inför nästa års Eurovision lär dock inga problem förekomma - i nya "Friends arena" i Solna är som namnet antyder - alla vänner. Vi ses där!

Kolla in de ryska babushkornas sång, som den svenska "översättningen" låter! Mycket bra!

lördag 26 maj 2012

Dagen D: Vem vinner?

Äntligen är det dags för årets viktigaste event: Åt fanders med Fotbolls-EM och London OS - Eurovision Song Contest är och förblir den viktigaste händelsen i år!
Ikväll klockan 21.00 smäller det, även om det alltså börjar 00.00 lokal tid i Baku (WTF?!?!), med en förhoppningsvis välorganiserad tillställning. Tyvärr tvivlar jag på att det blir så jäkla bra, Azerierna har ju hittills slagit rekord i misslyckanden måste jag säga; inte nog med att man bröt mot i princip alla mänskliga rättigheter som var teoretiskt möjligt när man byggde arenan och "renoverade" staden, man slog ner homosexuella som demonstrerade framför alla internationella journalister igår, och hotar med diskning åt alla artister som försöker prata om det. Som om inte detta vore nog har man valt programledare som knappt kan engelska eller franska, och som har ett manus som är så väl inövat och tillrättalagt att de förmodligen kunde gjort allt i sömnen. Att arrangörerna sedan inte verkar ha koll på vare sig teknik eller texten till Waterloo - det låter jag nog bli att uttala mig om för att undvika polisanmälningar.

Men den stora frågan är ju så klart: Vem vinner ikväll då?
Vissa år är denna fråga helt omöjlig att svara på, förra året kunde i princip vem som helst vunnit. Då föll favoriterna Frankrike pladask och var aldrig med i spelet. I år ser det dock annorlunda ut.
Enligt alla odds över hela världen, och alla internetomröstningar samt alla fanomröstningar så finns bara en vinnare: Loreen. Men innan vi får hybris så måste man poängtera att odds och omröstningar innan tävlingen bara är uppfattningar om vem folk TROR ska vinna, och i en liten utsträckning vem en begränsad skara människor hoppas ska vinna. Det är alltså inte skrivet i sten att Loreen vinner ikväll.
Men om vi ska gå på någon form av objektiv indikation så är det oddsen som är bäst, och de talar ett löjligt tydligt språk:
Sverige har lett oddsligan sedan första dag i mitten av Mars, och har faktiskt varit helt ohotad ända sedan dess. Grafen visar medeloddsen taget från braodds.com som sammanställt alla odds som finns på Eurovision i år. Där ser vi alltså att Sverige legat fullkomligt still på 3 i odds, fram till i förra veckan då vi seglat ned till under 3. Idag, tävlingsdagen är vi till och med nere i 2 - ett odds som inget eurovisionbidrag någonsin haft. Vi är alltså de största favoriterna i tävlingens historia!
Men lugn nu! Inget är avgjort än! Andraplatsen i ligan har pendlat mellan Ryssland (mörkturkos) och Italien (ljusgrön), men sedan i tisdags då de ryska babusjkorna tävlade i semifinal 1 så har Ryssland varit solklar tvåa med medelodds på 6,5. I dag så seglade dessutom Serbien upp som trea i ligan.
Vad innebär då det här? Jo, över hela världen så satsar människor pengar på att Sverige ska vinna - så till den milda grad att vissa bettingbolag nu stängt Sverige för insatser, eftersom det varit för många som satsat på just Sverige. Men hur säkra är oddsen då? Ja, de kan ju ha fel - Fransoserna var oddsens favorit ifjol, och då slutade man långt bakom topp-10. Men då hade ingen hört eller sett bidraget live på scenen förrän i finalen, och då imponerades ingen av detta upphausade bidraget. Loreen har redan sjungit i semifinalen så alla har redan hört hennes låt live, och vet hur den låter. Dessutom framförde Loreen låten live i Melodifestivalen - Fransmännen hade ingen livefinal förra året utan gjorde en färdig inspelning.
Andra år har dock oddsfavoriten vunnit - 2010 vann Lena för Tyskland, om än att oddsen hade henne nästan jämsides med Azerbajdzjan och Israel. Och Alexander Rybak var också en storfavorit i oddsen, men han kunde bara drömma om att vara så här tippad! Dima Bilan som vann för Ryssland 2008 var också oddsfavorit, men blev det bara under de sista dagarna innan tävlingen.
Så visst har Loreen chansen. Men vad säger de andra indikatorerna då? I eurovisionfansklubbarnas (OGAE) officiella omröstning så fick Sverige 375 poäng medan tvåan Italien fick 212 poäng. En liten och behändig differens på 163 poäng!!! Inte ens Rybak nådde upp till den summan. Nog för att fansen gillar Sverige, det gör de alltid, men det är väldigt sällan som ett bidrag är så omtyckt av fansen.
Men nu är det inte den hängivna fanskaran som avgör årets Eurovision, utan folket i Europa.
Och än så länge vet vi inte vad de tycker.
Men om jag får tillfälle att vara lite realist och anta att Sverige inte är så givna vinnare som alla indikatorer vill få oss att tro; så finns det en del låtar i år som är extra farliga:

Ryssland - Babusjkor. Jag säger bara Babusjkor. Sen är ju Ryssland alltid Ryssland, och den som kan sin eurovisionstatistik vet att det är ett faktum att att vara Ryssland är lika med att få extra mycket poäng som tack för att man är det stora och inflytelserika grannlandet. Något säger mig att dessa söta små mormödrarna kommer locka poäng ifrån varenda land som ser på. Men eftersom juryn också har lika mycket att säga till om så lär poängen inte bli den absolut bästa för Ryssland. Eftersom låten knappt är en låt som hade passat i lilla melodifestivalen, så tror jag knappast att en jury med musikalisk självrespekt hade givit Ryssland en 12:a. Det lär förhoppningsvis effektivt sätta stop för en ny rysk seger.

Serbien - Zeljko Joksimovic. Serbiens nationalartist och förmodligen Balkans Michael Jackson. Han är balkan personifierad och är dömd till att få massor med poäng därifrån. Och precis som i fallet Ryssland så är Serbien det grannland som oftast får gratis 12:or som på beställning. I år så är låten dock betydligt tråkigare än vanligt och få pratar allvarligt om att Serbien skulle vinna i år. Visserligen startar man som nummer 24, vilket är ett oerhört bra startnummer, men jag tvivlar på att det räcker för en ny vinst för Serbien.

Italien - Låten. Årets klart stiligaste låt, med touch av Amy Winehouse och italiensk charm. Jag ser denna låt som en stark utmanare till Loreen. Men Italien är inte ett land som brukar kamma hem telefonröster, utan snarare juryröster - något jag tror blir fallet ikväll. Detta går förmodligen över huvudet på de flesta européer, och jag skulle inte bli förvånad om det blir ett platt fall. Men förmodligen en topp-5 iallafall.

Sverige - Allt. Loreen är snackisen. Loreen är rösten. Loreen är framträdandet. Loreen är scenen. Loreen är upplevelsen. I princip så är det ingenting som är medelmåttigt eller gäsp med "Euphoria" eller Loreen, utan allt är speciellt och sticker ut å det grövsta. Dansen och scenframträdandet är så unikt att man undrar om man råkat byta kanal, rösten är den utan tvekan bästa och starkaste rösten i år (om än att hon inte använde den till sin fulla potential i semifinalen), och låten är mystisk och vacker på samma gång - helt olik någonting annat i år. Vad är det då som säger emot Loreen? Ja, det kanske är så illa att det här också går över folk huvuden, att man inte förstår sig på denna musik eller det konstiga dansnumret. Och visst, det här är inget traditionellt Eurovisionbidrag, det är något helt annat. Just det kan innebära problem för Loreen. En av de irländska schlagergeneralerna Keith Mills förstår exempelvis inte alls varför Loreen är favorittippad, eftersom han bara hör "90-tals techno ifrån Ibiza" - alltså gamla nyheter när han hör Euphoria. Det går alltså att inte tycka om Loreen, och det är något som vi lätt glömmer av här i höga norden.

I övrigt att se upp med ikväll:
Estland - Ott Lepland: VILKEN RÖST! Shiiittt!!
Ukraina - Kläderna: VAD I H-E!?????!
Albanien - Lilla My - Inspirationen hämtad från Tove Janssons figurer antar jag.
Azerbajdzjan - Klänningen - Ny teknik när den är som coolast. Jag säger bara: Varde ljus!
Irland - Fontänen - inte för att jag verkligen känner att den bidrar med något, men en fontän i Eurovision??? Nu har vi nog sett allt....
Turkiet - Båten - En av de klart sämsta låtarna, som kommer att få de näst högsta applåderna i afton - mest p.g.a. att man är grannlandet med stort G för Azerbajdzjan - och inte p.g.a. den fina båten.

Jag hoppas också för allt jag är värd att pausunderhållningen med presidentens svåger inte skämmer ut landet mer än det redan gjort. Baku 2012 är och förblir ett skämt som ingen skrattar år är jag rädd för.

Så vem vinner? Loreen såklart. Kom igen - odds på 2, 00??? Vinner inte Loreen ikväll är det onekligen det störasta fiaskot i Eurovisionens historia, och den grövsta felspekulering som den samlade bettingrörelsen någonsin gjort. För att inte tala om fanklubbarnas största felspekulering...
Nåja. Låt oss hålla tummarna för att de inte får fel! Heja Sverige! Kolla in videon här under förresten, den är Loreens klart bästa framförande någonsin på finska "the voice" i april. Hoppas hon sjunger så här på vinnarreprisen - jag garanterar att vartenda hårstrå på kroppen står upp!

fredag 25 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - sista delen!

I denna sista delen av Schlagermagisterns Countdown till Baku kommer vi att kika närmare på de sex länder som är automatiskt kvalificerade till finalen på Lördag, nämligen "the big six" - ett gäng länder som i princip inte har några andra kvaliteter mer än att de har stora plånböcker. Dessa är Storbritannien, Spanien, Frankrike, Tyskland, Italien och värdlandet som i år är Azerbajdzjan. De fyra första har sedan Eurovision 2000 varit garanterade en plats var i finalen eftersom de är de största finansiärerna av tävlingen - något som EBU (Europeiska tv-unionen) uppskattar. Dessutom hade det kanske varit lite demotiverande för dem att vara stora finansiärer om de missat finalen (vilket hade varit fallet många många gånger). Efter att ha varit frånvarande från tävlingen i 14 år gjorde Italien comeback förra året - och blev då garanterade en plats i finalen som del av "the big six". Och givetvis har alltid värdnationen en plats i finalen - i år alltså Azerbajdzjan. Alla dessa länder fick sin startposition i finalen redan i april, när man drog startpositionerna för årets Eurovision, och det är denna ordning vi följer i denna del.

#1: Storbritannien: Engelbert Humperdinck - Love will set you free 
 
 "If you love someone, follow your heart, 'Cause love comes once if you're lucky enough, Though I'll miss you forever, the hurt will run deep, Only love can set you free" 
Det satsas stort av Storbritannien i år igen, denna gång med den 76-årige (!!!) legendaren Engelbert Humperdinck. Britterna är fast beslutna om att återupprätta sitt rykte i Eurovision, kosta vad det kosta vill. Men frågan är om ens denne legendar kan återupprätta britternas rykte som den musikaliska supermakt de faktiskt är? Jag har svårt att tro det faktisk. Fram till slutet av 90-talet var Storbritannien en av Eurovisions absolut starkaste länder, mycket på grund av den enormt höga kvaliteten på de brittiska bidragen - som tydligt återspeglade den moderna musikaliska utvecklingen i landet. Storheter som Cliff Richards, Brotherhood of Man och Lulu gjorde Storbritannien till en nation att alltid räkna med i topp. Men så under slutet av 90-talet hände något - efter att Katarina and the Waves vann tävlingen 1997 för Storbritannien, började britterna tydligen tappa intresset. Man hamnade därför i greppet på den lilla men hängivna skaran Eurovision-fans som fanns i landet, vilket ledde till att landet nu gick från den högkvalitativa moderna popmusiken till regelrätta schlagers och galna gimmickar. Resultatet blev att landet nu blev känt för sina sistaplaceringar i tävlingen- man blev till och med nollad 2003, en fullständig chock för landet som har 15 andraplaceringar (!!!) och 5 vinster i tävlingen. Sedan dess har det varit svårt för dem att återhämta sig, även om Andrew Lloyd Weber lyckades ta landet till en 5:e placering 2009 - mycket tack vare juryn. Förra året slog man på stora trumman och skickade det avdankade pojkbandet Blue till Düsseldorf - en satsning som slutade på en ganska besvikande 11:e plats. I år så valde man dock att gå på erfarenhet, något som man ju ändå måste säga att Engelbert har efter en sisådär 60 år i branschen. Faktum är att om det inte hade varit för de ryska babushkorna hade han varit den äldste deltagaren någonsin i Eurovisionhistorien. Men trots det så är han rätt känd, då han under 60-talet hade ett antal superhits världen över, bl.a. med "Release me" och "The last Waltz". Nu är han dock mer av ett museiföremål, precis som låten. Kan detta föra Storbritannien till seger? Nej, jag tror nog inte det. Både låten och artisten är utdaterad och borde stå i en monter nånstans på "Brittish museum". I Eurovision är den tyvärr bara ännu ett plojnummer även om låten faktiskt är rätt fin och han sjunger förvånansvärt bra. Men Eurovision måste hålla sig uppdaterat i någon utsträckning, även om kanske jurygrupperna kanske tycker om låten. Men vinner gör den knappast, och applåderna kommer nog först och främst vara till för att visa respekt för hans långa karriär - snarare än låten.
Betyg: VG- 
Kommentar: 1936: Charlie Chaplins långfilm Moderna tider har biopremiär i USA, Adolf Hitler presenterar den första Volkswagenbilen och Engelbert Humperdinck föds. 

#9. Frankrike: Anggun - Écho (You and I)
 "We're confused, we hope, Somewhere we get lost, One day we will see each other again" 
Fransmännen är också en nation som försöker återupprätta sin status i tävlingen - och har dessvärre bara gått på minor de senast åren. Eller egentligen ändå sedan 1977 då man sist vann Eurovision. Trots att man är en av tävlingens mest framgångsrika länder så har man alltså varit segerfria sedan '77, en imponerande bragd för Europas 3:e folkrikaste nation. Kanske är det för att man envisats med att behålla sitt franska modersmål, även efter det att språkreglerna avreglerades 1999? Mycket möjligt. Franska är visserligen ett av de vackraste europeiska språken, men samtidigt ett av de mest omoderna och mest svårförståeliga språken. Dessutom är franskan numera bara förståelig i 3 deltagarländer i Eurovision - av de sammanlagt 42 som deltar. Med andra ord är det en liten marknad för franska låtar. Patricia Kaas lyckades visserligen med en 8:e plats 2009 med en helt underbar fransk ballad som verkligen höjde fransmännens rykte - men efter chocken förra året, då Amaury Vassili var mycket favorittippad med sin korsikanska operainspirerade sång "Sognu" - en låt som trots sitt favoritskap föll storslaget i finalen och slutade på 15:e plats, så är Frankrike tillbaks på ruta ett. Anggun är en väletablerad artist i Frankrike, som har många fina kvaliteter. I just denna låt är det dock frågan om hon verkligen kommer till sin bästa dager... Visst är detta en skönt modern låt som verkligen stärker Frankrike som en modern musiknation - men oj så intetsägande den är! Trots den fina produktionen så är detta en av de mest anonyma låtarna i år, ett faktum som Frankrike verkligen inte behöver. Men tyvärr så lär Anggun inte bättra på låten med ett spektakulärt scenframträdande, och jag tvivlar på en hög placering för fransoserna i år heller. Sorry...
Betyg: G+ 
Kommentar: Ännu ett misslyckat år är jag rädd för, men: C'est la vie! 

#10. Italien: Nina Zilli - L'amore è femmina (Out of love)  
 "Have you turned to stone? King without a throne, You're great, but not impressive, lots of up and low, It's so typical: when it's time to go, You knock me on the floor – my heart goes boom, boom, boom"
Italien gjorde alltså sin storslagna comeback i fjol - efter 14 års frånvaro! Hela schlagervärlden jublade, mycket på grund av Italiens otroligt starka rykte i tävlingen - man är onekligen det land av "the big six" som har starkast status. Enda sedan starten 1956 har Italiens bidrag varit av yppersta kvalitet, och har ett imponerande facit i resultatlistan. Fram till och med 1997 när man gjorde sitt sista framträdande innan de 14 årens frånvaro, var man i princip i topp-10 hela tiden, och ofta i topp-5. Men som italienarna gärna erkänner sig, så har man också en fallenhet av att få hybris - trots de fina placeringarna så lyckades man bara vinna två gånger, något som fick italienarna att tröttna. När Silvio Berlusconis mediaimperium dessutom tog över makten i Italien 1994, så var man plötsligt alldeles för fina för Eurovision och slutade delta (med undantag av 1997). Istället höll man sig till sin egen San Remo-festival - den ursprungliga Melodifestivalen. Den vackra italienska musikens frånvaro förstärktes av Östländernas dominans, och Italien hänvisade ofta till just det som skäl för att inte komma tillbaka. Sedan juryns återtåg i tävlingen så har Italienarna dock ändrat åsikt, och sedan i fjol är man alltså med igen. Då, 2011 lyckades man nå en imponerande andraplats med Raphael Gualazzi och låten "Madness of Love". Många höjde på ögonbrynen, eftersom Italien var långt ifrån favoriter. Men tack vare juryn lyckades de ta sig om Eric Saade med ynka 4 poäng och ta andraplatsen. Juryn uppskattade då den musikaliska renheten och klassiska framförande som Raphael Gualazzi lyckades förmedla - och låten var ju faktiskt helt okej även om den kanske inte var helt modern. I år kör visserligen Italien på samma spår, men nu med en låt som har betydligt modernare tongångar - men behållit sitt klassiska skal. Nina Zilli valdes ut ur "Nykomlingskategorin" i San Remo-Festivalen och blev genast väldigt populär. Låten hon framförde där blev primärt anmäld som Italiens officiella bidrag, men eftersom den verkligen saknade allt som en bra Eurovisionlåt behöver tog man hjälp av ett gäng svenska låtskrivare och fick till en mycket bättre låt - L'amore è femmina - Kärleken är kvinnlig. Det låter kanske inte svenskt, och titeln är väl kanske inte helt genusjusterad, men låten är kvalitet - objektifierad. Detta är en av tävlingens absolut bästa låtar - ren, klassisk och modern - på samma gång. Jag är såld! Italien har dessutom fått med sig oddsen i år - något som tyder på att folk har förstått att denna typ av låtar kommer att funka, om än kanske bara hos jurygrupperna. Men mer solklart MVG får man leta efter! Problemet är väl kanske bara det att italienarna inte kan vinna Eurovision, eftersom man förmodligen inte kommer att ha råd att vara värdland nästa år - ett problem som förhoppningsvis kan undvikas genom en ny fin andraplats för Italien mån tro?
Betyg: MVG 
Kommentar: Måste ju ta tillfället i akt och specifikt poängtera att kärleken inte är könsbundet - så det så! Det är en hen! 

#13. Azerbajdzjan: Sabina Babayeva - When the music dies
 "You, you are my best friend, You are my everything, so don't leave me now, You, you are the best of me, The reason that I believe, so don't leave me now" 
Hemmalaget bjuder som hemmalaget alltid gör, på något helt annat än vad man vann på förra året. Den enda kontinuiteten i Azerbajdzjan är faktiskt att man skickar ännu ett svenskt bidrag (ja, vi är verkligen överallt i år!). Förra året var det ett vinnande koncept då Iain Farquharson, Sandra Bjurman och Stefan Örn skrev vinnarlåten "Running Scared" som vann för Azerbajdzjan. I år så är bidraget också skrivet av Sandra och Stefan, men i sällskap av Anders Bagge och Johan Kronlund. En riktigt svensk låt alltså! Trots detta är låten en typiskt "azerisk" låt med azeriska instrument och mentalitet. Men då ska vi komma ihåg att Azerbajdzjan bara en enda gång tävlat med en låt som inte varit skriven av en svensk: 2008 när man gjorde sin debut och slutade 8:a - sin sämsta placering! Man har alltså ett imponerande facit, ett faktum som antagligen kommer se till att man hamnar högt även i år. Men - och detta är ett stort MEN - Värdlandet lyckas numera aldrig göra bra ifrån sig. Det senaste landet som faktiskt lyckades nå en topp-5 på hemmaplan var Turkiet 2004, men sedan dess har det varit omöjligt. Låten de skickar i år är dessutom en ballad - något det kommer finnas såå gott om i finalen. Det lutar åt att Azerbajdzjan får förbereda sig för sin sämsta placering någonsin - trots att låten egentligen är ganska bra. Men dessvärre är detta inte så bra att man kan balansera det faktum att man är värdnation - och dessutom inte en speciellt lyckad sådan. Jag imponeras trots detta av kvaliteten på bidragen ifrån denna diktatur, men jag hoppas och tror att framgångarna tar slut i och med i år.
Betyg: VG 
Kommentar: It ends here! 

#19. Spanien: Pastora Soler - Quédate conmigo
"There are no memories of yesterday, Only the hours on your skin, loving you, Stay with me, don't leave"
Och ännu ett svenskskrivet bidrag kan inkasseras i högen - denna gång är det Thomas "trollet från Skövde" G:son som har skrivit låten - alltså samma G:son som tillsammans med Boström har skrivit Euphoria. Det är egentligen helt fantastiskt att ett sådant gäng kan sprida sin säd i så många europeiska åkrar - och att det faktiskt funkar! Spanien har i år blivit hyllade för sin låt och ses som en av de låtar som har större chans att vinna. Och visst, detta är en fantastiskt välgjord ballad, något som Spanien inte riktigt lyckats få till de senaste åren. Men i år verkar alltså äntligen polletten trillat ned och spanjorerna kan faktiskt gotta sig i en riktigt bra låt, och en potentiell framgång - något som man inte fått sedan 2003. Med detta sagt bör man också vara lite realistisk - detta är ÄNNU en ballad. Finalen kryllar som sagt av ballader och i konkurrensen med dem så är detta inte så märkvärdigt egentligen - även om Pastora har en helt fantastisk röst! Jag anar dock att den rösten kommer bort lite i mängden och då kommer ingen att minnas denna låt i efterhand. Även om jag verkligen måste erkänna att Spanien har sin absolut bästa låt på år och dar så är det inte tillräckligt för att föra nationen till en topp-5 placering. Tvärtom blir jag förvånad om vi ser dem i ens topp-10 i år. Detta gör mig lite vemodig, eftersom detta är helt okej och är Spaniens klart bästa bidrag på länge, men tyvärr är Spanien såpass dåliga överlag att till och med ett riktigt bra bidrag i ett spanskt perspektiv - egentligen är ganska medelmåttigt jämfört med resten av Europa. Lo siento España, men det är den brutala sanningen.
Betyg: VG 
Kommentar: G:son-power men Spain-fail! 

 #20. Tyskland: Roman Lob - Standing Still
"When winter's come along and summer's dead and gone, Is there anything left here to say?, I can put my arms around the emptiness I found, And find a way to make you stay" 
Tyskland vaknade ur en vansinnigt lång dvala 2010 när Lena Meyer-Landrut slog till och vann Eurovision för tyskarna med dunder och brak - deras första vinst sedan 1982 och deras första vinst som ett enat Tyskland. Chocken var total trots att Lena var en av de absoluta favoriterna - men tyskarna hade blivit så vana vid att aldrig lyckas i tävlingen. Visst hade man till och från plötsligt kommit upp på 3:e platser eller nån 5:e plats men aldrig riktigt lyckats på allvar. Inte ens Dita von Teese lyckades ju ge tyskarna nån framgång 2009! Men sedan Lena vann så har tyskarna fått lite mer självförtroende - trots att man ännu en gång valde Lena Meyer-Landrut att representera landet på hemmaplan i Düsseldorf förra året. Då skickade man dock nån konstig låtjävel som ingen förstod sig på, och hamnade nånstans i mitten av fältet. I år har man dock förpassat Lena till pausunderhållningen och skickar istället Roman Lob som representant. Frågan är hur bra val det egentligen var... Jag kan väl kanske tycka att låten är helt okej i sammanhanget, men den är extremt anonym ballad - och som vi redan konstaterat så är ballader dömda till kvävningsdöden i finalen. Jag förstår att tyskarna tänkt till ordentligt i år, och verkligen försökt göra ett bra artistval. Men med den här låten kommer tyskarna försvinna i mängden och jag kan inte för mitt liv se en ny tysk seger i år. Och som grädde på moset så har vi ju den ökända "Fjolårsvärdlandsförbannelsen" som innebär att fjolårets värdland aldrig lyckas i ett Eurovision - och så har det alltid varit. Eller, ja, inte om man räknar med Irlands supervinster på 90-talet, men typ alltid... Tyskarna måste alltså besegra både statistik, historia och det dryga dussinet ballader de har emot sig för att vinna. Och jag tror inte Roman Lob är kapabel till att göra det. Trots hans fina mössa som han tydligen måste ha på sig.
Betyg: G+ 
Kommentar: Det mest spännande med detta bidrag är att fundera på anledningarna till mössan: Ful frisyr, kroniskt kall om huvudet eller är han bara väldigt förtjust i mössor? 

Det var alla 42 bidrag i årets Eurovision - ett Eurovision som vi ju givetvis hoppas Sverige vinner! Låt oss se vad Lördagen har att erbjuda! Missa inte finalen klockan 21.00 på Lördag - Heja Loreen! Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

torsdag 24 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 12

Något förvånad över tisdagens semifinal fortfarande: Ingenting verkade ju stämma riktigt - förutom de låtar som gick vidare så klart. Baku har dessvärre visat sig vara ett gäng riktiga gröngölingar på det här med schlager, eftersom det tidvis kändes som hela spektaklet var regisserat av ett gäng 11-åringar. Programledarna var dessvärre de personer som led mest av detta, eftersom de knappt kunde tala engelska och enligt tillförlitliga källor heller knappt franska. Något överbearbetat och överrepeterat lyckades dock de tre tämligen nervösa programledarna lotsa oss igenom en semifinal som saknade musikalisk kvalitet, eller överraskningar. Det enda som verkligen imponerande var arenan själv med sin belysning av varje lands flagga som presentation innan låtarna. Effektfullt in deed... Scenen var ju o andra sidan också helt okej, men utrustningen lämnade i övrigt en del att önska. Som när Rumänska Mandinga förlorade ljudet i sin hörsnäcka - något som gjorde att hon antagligen inte hörde sången överhuvudtaget. Resultatet blev att hon sjöng en hel refräng i fel takt, någonting som bara inte får hända i ett eurovision. Nu klarade hon sig visserligen alldeles utmärkt ändå, och hon var den artist som allra mest förtjänade sin plats i finalen. I övrigt verkade det som att bettingbolagens favoriter klarade sig bäst, vilket tyder på att de kanske inte var ute o cyklade så mycket som de har gjort förut iallafall. Det innebär goda nyheter för Sverige om inte annat! I denna del av Schlagermagisterns Countdown till Baku, går vi in på de tre sista låtarna inför semifinalen ikväll - Norge, Bosnien och Litauen.

 #16. Norge: Tooji - Stay
"My heart beats faster as I'm scanning the crowd, My meters are peaking, I can tell you're around, It's like I'm on a (high now), nothing can pull me (down now), Sirens are calling and I can't kill the sound"
Detta är svenske Peter Boströms andra låt för kvällen, då han redan 5 låtar tidigare tävlat med Euphoria. Jag behöver nog inte antyda att Euphoria är den bättre låten av de två, men jag tänker göra det iallafall. För så är det bara. Visserligen har Norge lyckats bra de senaste åren - alldeles för bra i min smak - men har ju verkligen lyckats med att sälja in sina låtar! Rybak behövde knappt visa sig på scenen innan han och hans egenskrivna låt "Fairytale" vann den största segern i tävlingens historia 2009. Men dessvärre har mycket vatten runnit i de norska fjordarna sedan dess, och nu är det återigen ett svenskt bidrag man står med i Eurovision - något som fascinerar. Det finns ytterst få länder i Eurovision som historiskt sett har varit så beroende av ett annat land för att skicka sina bidrag. Norrmännen har vunnit 3 gånger varav 2 gånger med hjälp av någon som (1) var svensk medborgare eller (2) så sent som året innan var svensk medborgare. Att Rybak dessutom producerade hela sin "Fairytale"-skiva i en studio i Malmö gör inte saken bättre. Kanske är det för att man oftast lyckas bra i Eurovision med svenskskrivna låtar - och för att man har en imponerande samling sistaplatser i bagaget som alla är helnorska låtar. Men men, ibland är det bra att lita på grannfolket. I år har man ju en modern pop-låt med en mörkhårig ung manlig popsångare som dansar loss i en modern... Vänta nu..... hmm.. Det här känns bekant... Skickade inte Sverige ett exakt sådant här bidrag förra året?? Jo, just det Eric Saade! Vad vi alltså har här är en exakt kopia av fjolårets svenska bidrag som ju faktiskt kom 3:a i finalen, en bragd som heter duga! Att detta kanske inspirerade norrmännen som faktiskt missade finalen förra året för första gången på en herrans massa år - det är en stor möjlighet. Och visst, det funkar kanske igen. Stay är precis som Popular en modern och medryckande poplåt, något som onekligen kommer att dra många röster. Problemet är dock kanske att Tooji inte alls är en nyhet i Eurovision längre. Tvärtom är risken att norrmännen får nöja sig med en medioker finalplacering p.g.a. den gamla devisen: "Det där har man ju hört så mycket redan". Jag tycker kanske inte heller att Tooji är lika karismatisk som Eric Saade, och han krossar ju inga glas heller. Men final blir det garanterat.
Betyg: MVG- 
Kommentar: Ja vi elsker vårt broderland! 

#17. Bosnien & Herzegovina: Maya Sar - Korake ti znam
"It's as if I'm stealing you away from everybody just for me, May they leave you, may they not touch you, I poisin blood and soul most when I wound you, And I still hate it all while I defend myself in front of you"
Vissa länder upphör aldrig att förvåna mig. Andra upphör aldrig att INTE förvåna mig. Bosnien tillhör den senare kategorin. Genom vartenda Eurovision har man kunnat vara relativt säker på att Bosnien iallafall skickar en ballad - gjuten ur ungefär samma form. Att de sjunger på serbokroatiska är lika givet som amen i kyrkan. Det slår helt enkelt aldrig fel. I år är bosnierna till och med extra förutsägbara när man skickar en etablerad Eurovisionsångerska som Maya Sar - som varit med i Eurovision 2 gånger redan tidigare - då som bakgrundssångerska. I år sjunger hon själv låten som hon dessutom skrivit själv. Imponerande. Så imponerande att jag till och med gäspar. Detta är nämligen en av årets stora gäsplåtar - ett ypperligt tillfälle att vila ögonlocken och bara slumra till en stund så man är pigg inför pausunderhållningen. Korake ti znam är ruskigt stillsam och melodisk - för att undvika ordet TRÅKIG. Alla de som verkligen gillar ballader kommer kanske mycket troligt att gilla den här låten och dess förföriska flöjtslingor. Jag däremot somnar och vaknar inte förrän de hemska programledarna väcker mig igen. Nåja. Bosnien är trots allt givna i finalen så mycket debatt om det behövs inte. I finalen behöver jag dock hålla mig vaken så länge som går - och då är Bosnien bara i vägen. Någon får väl slå mig i huvudet med en tidning om jag somnar då...
Betyg: G+ 
Kommentar: Avnjutes fördelaktigt med Kaffe - och massor av det!!! 

 #18. Litauen: Donny Montell - Love is Blind  
 "I just can't believe you're gone and I let it slip away, I can't believe I was the one who caused you pain, I said you should know deep down inside she didn't mean a thing to me, yeah What can I do to win back your heart and make you to stay?" 
Wow. Litauen går ordentligt i gasen med en artist som kunde ha varit tagen ur vilken cirkus som helst. Litauerna är visserligen ett folk som är kända för att gå in i kaklet gång på gång - men ändå alltid förvänta sig olika resultat. Visst har man lyckats sno åt sig en 6:e plats som bäst 2001, men sedan dess har man verkligen inte imponerat. Föga överraskande gör man inte det i år heller. Istället skickar man alltså denna Donny Montell i ögonbindel till Baku för att ännu en gång banka huvudet i kaklet. Oh ja, visst kan han dansa och spexa och till och med sjunga lite! Men låten och scennumret är bara som gjort för en reklamfilm om lösgodis, INTE Eurovision. Istället gör han bara bort sig med sina hjulningar och glittriga ögonbindlar. Seriöst - ÖGONBINDEL liksom??? Love is blind - ja om Litauen är kunde bli förälskade i det här så är kärleken nog minsann inte bara blind utan även döv, stum och galen. Detta har 0% chans att nå finalen. Han ska vara glad om han ens kommer av scenen levande....
Betyg: IG 
Kommentar: Stöd kärleken - köp glasögon! 

Nästa del kommer gå in på de redan klara finalbidragen från de permanenta finalisterna Storbritannien, Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien. Och givetvis värdlandet Azerbajdzjan! Kan någon av dessa länder återupprepa gamla framgångar? Nej, antagligen inte. Men de är ju med iallafall så man måste ju analysera dem likt förbaskat. Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

måndag 21 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 11

Då var det igång  - Äntligen!!! I dagarna välkomnades samtliga artister till Baku i den stora välkomstfesten - som tydligen blev ett monumentalt fiasko. Det visade sig tydligen att de azerbajdzjanska arrangörerna inte hade det minsta koll på hur man faktiskt genomför en sådan fest - trots att man faktiskt fått in experter och rådgivare som visste. Men det är klart att om man inte lyssnar på dem så blir det ju svårt att använda sig av deras kunskaper... Nåja. En mörk lokal, alldeles för hög musik, ingen mat, och en väntetid på flera timmar på att få ta sig in. Där har ni resultatet av Bakus välkomstfest - stor skandal i medierna (som sig bör), men frågan är om man kunde förvänta annat av ett land som knappt ens har yttrandefrihet. Det är nog bara att konstatera att azerierna har mycket att lära sig om västvärlden, i synnerhet gala glitter och glamour - ett välkänt trademark för Eurovision får man väl ändå säga.
I denna del av Schlagermagisterns Countdown till Baku får vi möta bidragen från Estland, Turkiet och Slovakien - tre länder som verkligen inte kunde varit mer olika.

#13. Turkiet: Can Bonomo - Love me back
"Pirates, high seas, cautions, cannons and potions, A sailor's passion can always conquer the oceans, Sing with me, my children" 
En låt om turkiska vikingar? Ja, tydligen går det alldeles utmärkt att skriva en sådan låt. Jag antar att Can fick tänka ganska länge innan han bestämde sig för just turkiska vikingar, det är ju trots allt inte ett helt uppenbart val för en Eurovisionlåt. Men som av ett trollslag så är han här, men vad han hoppas få ut av det har jag ingen aning om. Detta är visserligen en låt som jag går igång på, å andra sidan är jag helt medveten om att han inte kan sjunga ordentligt och att det här är dömt att fortsätta den turkiska kräftgången i Eurovision. Det här är helt enkelt inte så pass bra att det borde ha i finalen att göra. Tvärtom är jag förvånad över att Turkiet fortsätter skicka låtar av det här slaget; Vad hände med de lite coola sexiga låtarna som de skickade förr? Düm tek tek, Shake it up shekerim, och så vidare... Då var ju faktiskt turkarna garanterade en plats i finalen, oavsett hur oorginell eller förutsägbar låten än var. Men nu verkar turkarna ha givit sig ut på en ändlös ökenvandring i schlagerns ingenmansland. Okej, jag måste ju ändå beundra dem för att de väljer så här "svåra" låtar, men smart är det ju inte! Tvärtom känns det som att den turkiska delegationen automatiskt bokade sin returbiljett från Baku redan samma dag som Can Bonomo utsågs till representant. Men en skön låt är det, iallafall om man som jag gillar lite udda låtar. 
Betyg: VG- 
Kommentar: Stolpe ut, Turkiet.

#14. Estland: Ott Lepland - Kuula
"Watch as darkness approaches, Wait – the light remains within us, Listen to how your land breathes, Listen" 
Wow. Esterna är ett djupt folk, det måste jag säga. Att skicka en sådan här låt till Eurovision är inte det mest självklara - det krävs ganska mycket mod. Nu finns ju visserligen ett antal liknande bidrag i årets Eurovision, även om Albaniens låt kanske inte riktigt ändå går att jämföra med den. Det här är ändå en låt som inte handlar om världens undergång eller dödens mörka intet, utan snarare livet och hur fint det kan vara. Raka motsatsen alltså. Just därför är detta faktiskt riktigt bra, det är djupt och meningsfullt men ändå inte gravallvarligt och bottenlös ångest. Sen kan ju faktiskt Ott (kul namn, esterna kan det där med namn alltså) sjunga - och riktigt bra dessutom! Det är banne mig inte helt vanligt med sådana här låtar av så här bra kvalitet heller, så det här har goda förutsättningar att faktiskt nå riktigt långt. En eloge till Estland att man väljer att sjunga på estniska - ett drag som faktiskt gick hem sist de gjorde det (2009)- då en 6:e plats. Frågan är om en ballad av den här kalibern kan slå det resultatet? Det är iallafall inte omöjligt. Kan Ott fånga publiken med sin röst är jag verkligen öppen för en ny estnisk topp-5 placering. Men konkurrensen där är hård, så inget är skrivet i sten än. Men jädrar. Estland imponerar ännu en gång.
Betyg: MVG- 
Kommentar: Den lätt kuulaste låten i år! 

 #15. Slovakien: Max Jason Mai - Don't close your eyes
"Look around what's happening abounds, And listen to the frequency of a sound, Of the beat, of a heartbeat, of your death beat" 
Återigen: Ett litet wow! Slovakien är verkligen lite av Eurovisions förlorade son, som då och då gör små återkomster i tävlingen. Nu har de visserligen varit med ett bra tag igen, och gör det med stor styrka skulle jag säga. Visserligen har landet aldrig kvalat in till finalen under det nuvarande semifinalsystemet. Jag förstår inte riktigt varför - så himla dåliga har de aldrig varit! Iallafall inte jämfört med all annan skit som då och då kommer upp till ytan i Eurovision. Slovakien är alltså ett land som jag verkligen tycker förtjänar en plats i årets final - inte bara p.g.a. landets tråkiga historia i tävlingen - utan för att man faktiskt har en låt som är helt ensam i sin genre. Denna typ av rock är svårhittad numera i Eurovision - vilket inte var fallet förr. Men till skillnad från de gamla uttjatade rocklåtar som hemsökte tävlingen för 5 år sedan, är Slovakiens bidrag i år en riktig pärla - välgjord och relativt välpolerad. Jag kan faktiskt köpa den här låten som en proffsigt producerad rocklåt. Det är banne mig inte ofta Slovakien kan skryta om att ha något sådant i Eurovision. Men i år är alltså så fallet, något som verkligen kan innebära en så efterlängtad finalplats. Visst finns flera miljoner frågetecken - främst runt scenframförandet, men en bra låt är fortfarande en bra låt. Jag tror kanske att trenden vänder för Slovakien i år, även om en större framgång i finalen är föga trolig.
Betyg: VG 
Kommentar: Fjärde gången gillt heter det väl va? 

I nästa del kommer vi ge oss på de sista bidragen i semifinal 2, som går av stapeln på Torsdag. Då möter vi Eric Saade-kopian i Norge, Bosniens tågpiano och en kärleksblind (och kanske tondöv) litau. Till dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

söndag 20 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 10

Det är svårt att förneka att det råder schlagerfeber här i Sverige - alla verkar vara medvetna om att Euphoria är tidernas favorit i Eurovision, ett faktum som har lett till en vansinnig schlagerfrossa. Den spelas överallt - till och med i VM-hockeyn - i Finland! Så här spridd och omtalad har ingen låt varit på år och dar i Sverige, eller i Europa heller för den delen. I Baku verkar hysterin kring Euphoria dock stundtals få negativa konsekvenser - många internationella fans och journalister tycker att svenskarna blivit arroganta och högmodiga på grund av de favoritskapet - vilket kanske stämmer till viss del. Även om vi svenskar kanske gärna ser Loreen som guds gåva till världen, så verkar o andra sidan Loreen vara den mest ödmjuka av samtliga artister på plats i Baku. Hon utstrålar ett lugn, en coolhet som tyder på att hon bara är där för att göra det hon verkligen älskar. Och det märks på scenen, redan nu kan jag avslöja en ny uppsättning scenkläder och en delvis ny koreografi - som tillsammans med den enorma scenen kommer blir helt fantastisk. Kanske är det därför Sveriges odds nu är lägre än någonsin? Nåja, vi får väl se. I denna del ska jag analysera Loreens chanser lite mer ingående, tillsammans med Kroatien och Georgien - två länder som antagligen kommer ha mycket svårt att följa med Sverige till finalen...

#10. Kroatien: Nina Badric - Nebo

 "But heaven pays everything back and remembers all debts, Each one of us dreams and heaven determines our path, Heaven pays everything back, someone up there sees it all, And these tears of mine will become your burden" 
Hmmm, vackra ballader är, har alltid varit och kommer alltid att vara Kroatiens grej i Eurovision. Inte sällan med etniska inslag och flöjter till höger och vänster. I år känns det dock som att kroaterna bara dragit ihop något och hoppats på att det ska träffa rätt. Nebo är tyvärr bara en trött och orkeslös ballad som annars hade hamnat i soppåsen om det funnits tillräckligt mycket konkurrens. Trots detta är väl antagligen Kroatien så pass påpassat av sin grannländer i den här semifinalen att man nog ändå kanske lär kunna ha en vettig chans att nå finalen. Däremot har den inget där att göra ändå, så det skulle bara kännas onödigt om den gick vidare. Visserligen ska jag påpeka att Nina är en duktig sångerska, och lär nog inte ha några problem med att gör ett finfint nummer av den här låten. Tyvärr tar det intressanta slut där och resten blir bara ett stort gääääääsp!
Betyg: G- 
Kommentar: Glöm inte att byta lakan! 

#11. Sverige: Loreen - Euphoria

 "We are here, we're all alone in our own universe, We are free, where everything's allowed and love comes first, Forever and ever together, we sail into infinity, We're higher and higher and higher, we're reaching for divinity" 
Om lite mindre än en vecka kan Loreen vara Sveriges 5:e Eurovisionvinnare genom alla tider. Sug på den ett tag!!! Man har faktiskt rejält svårt att jämföra den här med exempelvis "Tusen och en natt" eller "Diggi-loo diggi-ley", trots att de kanske snart har en eurovisionvinst gemensamt. Och detta är ett faktum som både är lite smärtsamt, men samtidigt ack så skönt! Sverige har de senaste 13 åren varit nära, gång på gång, varit favorittippade så där 5-6 gånger - ibland bara här hemma, men ibland även internationellt. Trots detta har vi inte vunnit sedan den där varma junikvällen 1999 när Charlotte Nilsson (Perrelli) sjöng hem vinsten i Jerusalem iförd sin skrikrosa kroppsstrumpa. Då fungerade fortfarande schlagern såsom vi var vana vid att den gjorde. Nu däremot har Eurovision och svensk schlager förändrats så fundamentalt att det nästan är omöjligt att känna igen. Resultatet av detta blev alltså Loreen - en marockanskfödd Västeråsare som tagit Sverige, och Europa - med storm! Ta bara det fantastiskt intressanta faktum att Euphoria användes i en spansk tv-reklam redan innan den hade vunnit svenska Melodifestivalen! Något överraskande - men en fingervisning om att vi kanske hade hittat någonting här som kanske skulle fungera. Själv vet jag att jag var osäker på hur bra Loreen egentligen skulle lyckas med den här låten, efter att ha hört den första gången. Jag vet att jag visserligen var helt tagen av scenframträdandet, sångrösten och verserna - men kunde inte fatta varför refrängen var som den var - den passade liksom inte in i stämningen.. Samma sak med dansaren som plötsligt dyker upp bakom henne - WTF???- var min första reaktion. Nu har man ju dock vant sig vid allt det här, och jag har så sakteliga börjat inse att Euphoria är en låt som egentligen tävlar i en helt annan division än något annat bidrag i år - vilket både har sina fördelar och nackdelar. Det helt uppenbara är att vi faktiskt har chansen att slå norrbaggarnas poängrekord med Rybak 2009 - på 387 poäng. Det är kanske lite positivt kan vissa tycka kanske.. Det negativa är att vi riskerar gå över huvudet på folk som aldrig kommit i kontakt med den här typen av musik förut. Det kanske alltså är för bra? Då är det ju betydligt enklare att rösta på de ryska babushkorna exempelvis. Men någonstans hoppas man ju ändå att kvalitet ska gå före sensationalism, så vi får väl ändå - för Eurovisions skull - hoppas att Loreen faktiskt går hem även hos ryssarna och alla de som kan tänkas tycka om små babushkor. Och med tanke på att Loreen har de lägsta oddsen (och faktiskt har haft de lägsta oddsen ända sedan hon sjungit i den första deltävlingen i Melodifestivalen) och dessutom vunnit fanorganisationernas omröstningar med rekordsiffror, så känns Loreen som den absolut mest trovärdige vinnaren kanske någonsin. Alla verkar tro på Sverige i år, ett faktum som brukar vara en bra indikator på vinst - Rybak hade samma situation 2009 (även om Loreen faktiskt har ännu mer stöd än han hade). Men trots detta, låt oss inte ta ut segern i förskott - inget är avgjort och det kan lika gärna gå över huvudet på folk. Så öppna inte champagnen innan vi har en ledning med över 100 poäng - det är först då det börjar bli omöjligt för tvåan att komma ikapp...
Betyg: MVG+++ 
Kommentar: "Hybris- Överdriven självuppskattning eller fel uppfattning om individens plats i världsordningen, storhetsvansinne." - Låt oss inte glömma bort det här! 

#12. Georgien: Anri Jokhadze - I'm a Joker

 "I'm a joker, I'm a rocker, I'm a shocker, I'm a poker, Hold me baby, love me baby, never and never, Don't let me go or my dreams could tumble down baby, Never and never" 
Åh vad nöjd jag är att den här låten kommer direkt efter Loreen! Det är den perfekta kontrasten till Loreens klassfulla framträdande! Medan Sverige satsar på kvalitet och lidelse så satsar Georgien på något som närmast kan liknas vid en haschpsykos blandat med Queen och lite Tomas di Leva. Jag bävar. Det här är helt vansinnigt. Samtidigt är det nästan så vansinnigt att man faktiskt börjar gilla det - det är någon konstig nerv som slår an när man hör den här musiken. Allt blir så fullständigt galet att man bara tappar alla referensramar och börjar dansa. Jag vet, det här är dåligt så in i sjutton, men det är likväl så att man själv också blir galen när man hör den. Då ska visserligen också påpekar att låten är betydligt uppdaterad - den första versionen var inte i närheten lika innehållsrik och välproducerad - utan lät snarare som det numera klassiska webbjokerbidraget i Melodifestivalen; "Lite sex och lite spex och sen äter vi ett kex" som förgyllde hösten 2009 för så många människor. Nåja. Georgien i all ära, men jag har svårt att se Anri i finalen - om han inte får till en sjujäkla scenshow - vilket dock är fullt möjligt. Men som sagt, nån Loreen är han inte, knappt en nån babushka eller serbisk nationalskald. Det blir kanske bara en semifinal för Georgien i år, trots att man nästan har hemmaplan... Men men, nära skjuter ingen hare som det heter... Betyg: G++ 
Kommentar: Ge textförfattaren Nobelpriset. NUUUUUUUUU!!!! 

Nästa gång blir det Turkiska pirater, en cool estnisk ballad och hård slovakrock. Till dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!