torsdag 31 maj 2012

Baku 2012 - Ett fiasko, ett uppvaknande och en succé

Nu är det snart fem dagar sen Loreen och låten Euphoria vann Sveriges femte Eurovisionvinst i Azerbajdzjans huvudstad Baku. Snart har dammet lagt sig, och redan håller svenska bloggare och journalister på att försöka analysera tävlingen, vinsten och framtiden. Så även jag eftersom jag har otroligt svårt att gå emot strömmen... Låt mig därför göra en analys över dessa tre ovan nämnda företeelser:

1. Tävlingen

Baku 2012 blev ett fiasko - iallafall sett ur en politisk, humanitär och kvalitetsmässig synvinkel. Detta var nog något som de allra flesta hade på känn redan förra året när Eldar och Nikki vann i Düsseldorf. Faktum är rent av att många nog skulle förstå hur illa det kunde bli om Azerbajdzjan skulle få arrangera tävlingen redan 2009 när Azerbajdzjans underrättelsetjänst jagade och fängslade tre män som misstänktes ha röstat på Armenien i Eurovisionfinalen - grannlandet som man har legat i krig med sedan Sovjetunionens upplösning. EBU (Europeiska TV-unionen) gav en reprimand till Azerbajdzjan efter detta, men knappast så hård att den hindrade dem från att delta igen. Med andra ord så visste man att Baku förr eller senare skulle stå som värd för tävlingen och man visste mycket väl att mänskliga och politiska rättigheter skulle brytas då. Men EBU har genom historien alltid valt att se mellan fingrarna på detta. 1969 sändes tävlingen från Madrid som då var fascistdiktatorn Francos högborg - i ett Spanien som försökte tvätta bort sin stämpel som en auktoritär rest av Tredje riket, och istället bli ett turistparadis. Franco lyckades med evenemanget och även om han dog 6 år senare så blev Spanien mycket riktigt ett turistparadis. I Moskva 2009 så slog poliser ner HBTQ-demonstranter på öppen gata, alldeles utanför arenan. Trots detta drev ryssarna i pausinslag med detta genom att parodiera på "fördomar" mot Ryssland - en parodi som klingar lite falskt med tanke på att de faktiskt hände samma dag.
I Azerbajdzjan radade dessa auktoritära krafter upp skäl på skäl på varför Baku är ett av de sämsta platser att ha ett Eurovision på - inte nog med att landets diktator rev bostadsområden för att kunna få plats till alla nya byggnader för tävlingen - han gjorde det utan att varna de boende. Hundratals hemlösa blev resultatet.
Vidare slogs demonstranter ned även här på öppen gata, och fängslades, och vad vi även har skäl till att tro mycket illa behandlade i fängelset (efter en koll på Azerbajdzjans placering på Amnestys ranking).
Samtidigt jagas homosexuella helt ostraffat i landet, ett resultat av en kultur som är fullständigt homofobisk. Organiserade hackare från landet slog t.o.m. ut de stora internationella Eurovisionfansidorna på internet, med budskapet att de spred homosexuell propaganda och att homosexuella inte var välkomna till Azerbajdzjan.

Bortsett från brotten mot de mänskliga och politiska rättigheterna så var ändå Baku 2012 inte ett lyckat evenemang. Tekniken strulade ett flertal gånger under de tre deltävlingarna - samtidigt som programledarna vare sig tycktes ha erfarenhet från programledarskap eller kunskaper i engelska eller franska. Ibland undrade man om de någonsin ens stått framför en kamera förut. Att de inte ens tagit sig tid att lära sig texten till Waterloo är bara sorgligt, men visar återigen på hur oförberett och inkapabelt ett U-land (sett medialt, politiskt och humanitärt) som Azerbajdzjan verkligen är.
Visst måste man säga att arenan var vacker och ljuseffekterna utanför var strålande och imponerande - och att den estetiska inramningen med Kaspiska havet var effektfullt, men där slutar också fördelarna.

EBU har nu mycket att tänka på i framtiden: Vad händer om exempelvis Georgien, Armenien eller (Gud förbjude!) Vitryssland vinner tävlingen??? Kan ett Eurovision verkligen arrangeras av ett land som är så isolerat och auktoritärt att inte ens turister släpps in?  Enligt EBU:s nuvarande regler är det inget problem. Det borde det faktiskt vara. Jag hoppas att man tänker till ordentligt om det här för framtida tävlingar och Eurovisions själva existensberättigande.
Visserligen är det i allas intresse att Eurovision förblir en opolitisk tävling, men det ligger också i allas intresse att arrangörerna följer mänskliga rättigheter och att arrangemanget inte skadar människor rent fysiskt. Sker ingen bättring så lär vi se många länder bojkotta ett eventuellt Eurovision i  Minsk.

2. Vinsten
För Sverige var dock vinsten en succé - och en väldigt efterlängtad sådan! Sedan 2002 då vi fick vår stora Melodifestivalturné har Sverige varit ett verkligt föregångsland i Europa - många länder har tagit efter och fått stora framgångar på hemmaplan med sina bidrag. I Eurovision har framgångarna dock hållit sig på en mycket blygsam nivå. När Bergendal dessutom misslyckades ta sig till final 2010 så trodde nog många svenskar att det hade blivit omöjligt att vinna tävlingen om man var svensk. Så fel vi hade... Efter att Eric Saade tog en tredjeplats (den bästa placeringen på 12 år) så var Sverige tillbaka på banan igen, och nu när Loreen äntligen såg till att Sverige slutade etta i Eurovision så har vi återigen bevisat att Sverige kan vinna det moderna Eurovision, liksom våra nordiska grannar Norge och Finland - som båda har vunnit tävlingen ganska nyligen. Det var iochförsig inte mer än 11 år sedan Danmark vann sist heller, så de nordiska länderna är tydligen de absolut starkaste i Europa på att vinna. Bör också poängtera att utöver de fyra stora nordiska länderna så har även Island två andraplaceringar i bagaget.
Vi är alltså en riktig musikkontinent här uppe i norr, något som märks obevekligen på statistiken. Men för just Sverige är denna vinst mer än bara en vinst - det är ett erkännande för hela nationen Sverige. Vi har lämnat forntiden bakom oss - representerat av "retroklassiker" som Charlotte Perrelli och Take me to your Heaven, Diggi-loo-diggi-ley, och Främling. För många i Europa var Sverige den klassiska schlagerns förlovade land,  ett land som alltid skickade samma slags låtar år efter år utan förändring. Men efter Lordis vinst 2006 började svenska folket tänka om, och pröva sina vingar på annat än schlager. Då började misslyckandena hagla in tills vi hittade den moderna poplåten 2011 - i Saade och Loreen. Vinsten är ett kvitto på att Sverige inte längre är den gamla bakåtsträvande retronationen som alla trott, utan en modern musiknation. Ingen schlageropera, inga glamrockare, inga discoschlagers - bara modern pop.

För Loreen var givetvis vinsten ett erkännande utan dess like - hon som hela tiden hade favoritskapet och utnyttjade det för att belysa de mänskliga rättigheterna - hon vann med det största antal tolvor ett bidrag någonsin fått! Loreen fortsätter att dominera de internationella topplistorna och är Europas stora snackis. Vinsten är med andra ord en jackpott för Loreen, som troligen har ett långtgående kändisskap att vänta i Europas musikliv - något som få svenska eurovisionvinnare har lyckats med (möjligtvis med undantag av Carola och Abba).


3. Framtiden
Kan vi då återhämta oss efter den här vinsten? Förmodligen inte. Sverige har gått in i en tjock dimma av Eufori som förmodligen kommer vara fram till hösten. Loreen kommer antagligen vara gäst på alla program i Sommarsverige, och kanske i resten av Europa också. Men samtidigt måste vi ju förbereda oss på att arrangera en ny Melodifestival som ska kunna ta fram en värdig efterföljare till Loreen, OCH inte minst planera ett nytt Eurovision på hemmaplan. Men detta är med största sannolikhet ett gäng mycket kära problem, eftersom vi antagligen kommer kunna dra mycket nytta av Eurovisionvinsten. Jag skulle inte förvånas om de inskickade bidragen till Melodifestivalen slår rekord i år - förhoppningsvis lockas allt fler att skriva och spela in låtar om de tror att Sverige faktiskt har en chans att vinna - och dessutom göra det på hemmaplan. Jag skulle faktiskt också tro att många av de låtskrivare som tidigare tävlat för andra länder nu faktiskt känner sig manade att skicka sina bidrag till Melodifestivalen. Som vi såg, lyckades iallafall några svenskskrivna eurovisionbidrag att ta sig in i topp-10 - vilket är mycket inspirerande. Låt oss hoppas att nivån i Melodifestivalen 2013 blir högre än 2012, och att ingen Ranelid, Banan eller Flinck förstör festen. Nog för att de ökade underhållningsvärdet - men vi vill ju inte skämma ut oss på hemmaplan nästa år eller?
Planerandet inför Eurovision 2013 måste också påbörjas snart, och vi svenskar är, som tur är, väldigt organisatoriska. Förmodligen behöver vi inte bryta mot mänskliga rättigheter för att kunna genomföra ett välgjort Eurovision - snarare tror jag att man ifrån svenskt håll kommer fläska på ordentligt med kärnvärden och demokrati för att verkligen gnida in det hos auktoritära länder som Azerbajdzjan och Ryssland. Vi har t.o.m. den fantastiska möjligheten att förlägga hela tävlingen i "Friends arena" - ett faktum som är så underbart långt ifrån "Baku Chrystal hall" som bara möjligt.
Men även om  det snackas och debatterats ordentligt om vilken stad som skall arrangera Eurovision så finns bör vi reda ut en del förutsättningar först:

1. Eurovision är större än någonsin- sedan 2007 har ingen värdarena haft färre än 15,000 i publikkapacitet - och en fingervisning är de närmare 60,000 pers som fick plats i Espirit Arena i Düsseldorf 2011.
Så mycket folk finns bara plats för i EN arena i Sverige: Friends arena i Solna. Globen kommer inte i närheten av den storleken.
2. Hockey-VM 2013 går i Globen under just Maj månad 2013 - ett förhållandevis stort arrangemang som lockar tusentals människor från hela världen - och ockuperar därmed både Globen och de stora hotellen i Stockholm.
3. Melodifestivalfinalen kommer 2013 att gå i just Friends Arena - efter vad Christer Björkman har sagt. Detta är kanske inte så konstigt, eftersom Melodifestivalen blir större och större för varje år.
Samtidigt hade det känts ganska konstigt att ha Melodifestivalfinalen i en arena som är större än Eurovisionfinalens arena. Jag tror inte att så kommer att bli fallet.

Jag tänker i nuläget inte säga var tävlingen kommer att hamna, men räkna med en het debatt i medierna - alla vill vara med och arrangera - från Kiruna i norr till Malmö i söder!
Jag vill dock slå ett slag för Lidköping och Sparbanken Lidköping Arena - visserligen bara 5000 personers kapacitet - men det lär bli ett rejält tryck!
Vi ses där!

söndag 27 maj 2012

We are the winners of Eurovision!!!



Åh denna totala Eufori! Med hela 372 poäng och 18 (!!!) 12:or stod till slut alltså storfavoriten Loreen och låten Euphoria som vinnare av 2012 års Eurovision Song Contest - en fantastisk prestation!
Trots att Sverige i år var de mest tippade vinnarna i Eurovisionhistorien så kan man bara inte förbereda sig på något som det här! De svenska kommentatorerna Edward af Sillén och Gina Dirawi var ganska tydliga med just det här, efter det att det blivit klart att Sveriges ledning skulle hålla ända in i mål: "Jag är ledsen, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga längre... Vi var helt oförberedda på det här...." Och visst, något spännande var det ju i början, eftersom EBU har utvecklat en speciell röstningsalgoritm som tar fram en ultimat röstningsordning som ska maximera spänningen för tittarna. Detta ledde till att Balkan och Öststaterna röstade allra först - vilket ändå höll Sverige ganska jämsides med Ryssland och Serbien. Ett tag. Men Loreens överlägsenhet var svår att dölja och trots att i princip bara öststater röstat efter 5 länder så var Sverige fortfarande i topp, och då börjar man ana att någonting är på gång. Att Sverige sedan fick tio tolvpoängare på raken i slutet var bara en enda lång defilering. Loreen var överlägsen.

Loreens favoritskap höll alltså till vinst - en efterlängtad sådan för Sverige men kanske framförallt för Christer Björkman som arbetat i 10 år med att få ett svenskt bidrag i topp igen. Inte så konstigt att han spenderade söndagmorgonen med att bada i hotellets pool iklädd sin dyra kostym. Loreen däremot har varit cool som en filbunke genom hela spektaklet - något som kan bero på att hon inte riktigt förstod poänggivningen (hon trodde att jurygrupperna i varje land röstade först, och sedan folket, som i Melodifestivalen). När Björkman dock förklarade för henne att resultatet på tavlan var det totala resultatet från både juryn och folket så började nog Loreen också att nypa sig i armen.
Men maken till värdig vinnare får man leta efter. Under hela veckan har hon trots favoritskapet varit ödmjukheten själv och bara talat om känslan av att stå på scenen och göra Euphoria - men samtidigt tagit sig tid att lyfta fram den politiska situationen och brotten mot de mänskliga rättigheterna i Azerbajdzjan. Ingen annan artist har någonsin vågat ta den diskussionen, eller faktiskt ifrågasätta värdlandets politik. Loreen är alltså en fantastisk förebild, och gjorde dessutom kvällens mest fantastiska nummer. Personligen tyckte jag nog bäst om hennes vinnarrepris - där hon verkligen sjöng ut ordentligt. All heder åt henne!

Vad innebär då resultatet av årets eurovisionfinal?
1. Sverige tar sin 5:e vinst i Eurovision och vi blir därmed det näst mest framgångsrika landet i tävlingen efter Irland (7 segrar) och på delad andraplats med Storbritannien, Luxemburg och Frankrike. Ingen av dessa nämnda länder har vunnit någonting sedan 1997.

2. Sverige slog visserligen inte Rybaks poängrekord 2009 då han fick 387 poäng, men vi slog rekord i antalet 12:or som ett bidrag någonsin fått - 18 stycken 12:or jämfört med Rybaks 16.

3. Norge putsade sitt eget rekord i sistaplaceringar, och har nu sammanlagt 11 sistaplatser.

4. Albanien slog sitt personbästa och fick sin bästa placering någonsin - en femteplats!

5. De ryska babushkorna tog landets 3:e andraplats

6. Zeljko Joksimovic har nu kommit 2:a en gång och 3:a två gånger - och faktisk 6:a en gång utöver det också. Frågan är om det är femte gången gillt nästa gång?

7. Azerbajdzjan tar sin fjärde raka topp-5 placering - fullständigt unikt under 00-talet! Denna bedrivt överträffas endast av Storbritanniens fullkomligt sanslösa streak mellan 1967-1977 när man inte kom sämre än 4:a något år! Dock hade man ju storheter som Cliff Richards, Sandie Shaw, Lulu, Olivia Newton-John och Brotherhood of man - men Azerbajdzjan är inte omöjligt långt efter!

8. Grekland å andra sidan gör sin sämsta finalplacering sedan 2003 - och hamnar på en 17:e plats!

9. En av de stora favoriterna i oddsen, Italien - som ju faktiskt gjorde ett bra framträdande, floppade totalt och hamnade på 9:e plats - ett superfiasko för landet som inte gav Sverige ett ynka poäng! Åh, denna rättvisa!!!

10. Av de automatiskt kvalificerade länderna så klarade sig Azerbajdzjan bäst (4) medan Spanien, Tyskland och Italien alla precis klarade sig inom topp-10, en oerhört bra placering för Big-6 även om Storbritannien och Frankrike fick nöja sig med bottenplaceringar. Norden lyckades inte heller så bra förutom Sverige; Norge (sist) Danmark (23:e) och Island (20:e).

 Sammanfattningsvis kan vi ju bara konstatera att Eurovision 2012 var ett intressant Eurovision ur svenska ögon sett - och förhoppningsvis öppnade det ögonen för problematiken med värdländer som bryter mot de mänskliga rättigheterna. EBU har en del att tänka på i framtiden. Inför nästa års Eurovision lär dock inga problem förekomma - i nya "Friends arena" i Solna är som namnet antyder - alla vänner. Vi ses där!

Kolla in de ryska babushkornas sång, som den svenska "översättningen" låter! Mycket bra!

lördag 26 maj 2012

Dagen D: Vem vinner?

Äntligen är det dags för årets viktigaste event: Åt fanders med Fotbolls-EM och London OS - Eurovision Song Contest är och förblir den viktigaste händelsen i år!
Ikväll klockan 21.00 smäller det, även om det alltså börjar 00.00 lokal tid i Baku (WTF?!?!), med en förhoppningsvis välorganiserad tillställning. Tyvärr tvivlar jag på att det blir så jäkla bra, Azerierna har ju hittills slagit rekord i misslyckanden måste jag säga; inte nog med att man bröt mot i princip alla mänskliga rättigheter som var teoretiskt möjligt när man byggde arenan och "renoverade" staden, man slog ner homosexuella som demonstrerade framför alla internationella journalister igår, och hotar med diskning åt alla artister som försöker prata om det. Som om inte detta vore nog har man valt programledare som knappt kan engelska eller franska, och som har ett manus som är så väl inövat och tillrättalagt att de förmodligen kunde gjort allt i sömnen. Att arrangörerna sedan inte verkar ha koll på vare sig teknik eller texten till Waterloo - det låter jag nog bli att uttala mig om för att undvika polisanmälningar.

Men den stora frågan är ju så klart: Vem vinner ikväll då?
Vissa år är denna fråga helt omöjlig att svara på, förra året kunde i princip vem som helst vunnit. Då föll favoriterna Frankrike pladask och var aldrig med i spelet. I år ser det dock annorlunda ut.
Enligt alla odds över hela världen, och alla internetomröstningar samt alla fanomröstningar så finns bara en vinnare: Loreen. Men innan vi får hybris så måste man poängtera att odds och omröstningar innan tävlingen bara är uppfattningar om vem folk TROR ska vinna, och i en liten utsträckning vem en begränsad skara människor hoppas ska vinna. Det är alltså inte skrivet i sten att Loreen vinner ikväll.
Men om vi ska gå på någon form av objektiv indikation så är det oddsen som är bäst, och de talar ett löjligt tydligt språk:
Sverige har lett oddsligan sedan första dag i mitten av Mars, och har faktiskt varit helt ohotad ända sedan dess. Grafen visar medeloddsen taget från braodds.com som sammanställt alla odds som finns på Eurovision i år. Där ser vi alltså att Sverige legat fullkomligt still på 3 i odds, fram till i förra veckan då vi seglat ned till under 3. Idag, tävlingsdagen är vi till och med nere i 2 - ett odds som inget eurovisionbidrag någonsin haft. Vi är alltså de största favoriterna i tävlingens historia!
Men lugn nu! Inget är avgjort än! Andraplatsen i ligan har pendlat mellan Ryssland (mörkturkos) och Italien (ljusgrön), men sedan i tisdags då de ryska babusjkorna tävlade i semifinal 1 så har Ryssland varit solklar tvåa med medelodds på 6,5. I dag så seglade dessutom Serbien upp som trea i ligan.
Vad innebär då det här? Jo, över hela världen så satsar människor pengar på att Sverige ska vinna - så till den milda grad att vissa bettingbolag nu stängt Sverige för insatser, eftersom det varit för många som satsat på just Sverige. Men hur säkra är oddsen då? Ja, de kan ju ha fel - Fransoserna var oddsens favorit ifjol, och då slutade man långt bakom topp-10. Men då hade ingen hört eller sett bidraget live på scenen förrän i finalen, och då imponerades ingen av detta upphausade bidraget. Loreen har redan sjungit i semifinalen så alla har redan hört hennes låt live, och vet hur den låter. Dessutom framförde Loreen låten live i Melodifestivalen - Fransmännen hade ingen livefinal förra året utan gjorde en färdig inspelning.
Andra år har dock oddsfavoriten vunnit - 2010 vann Lena för Tyskland, om än att oddsen hade henne nästan jämsides med Azerbajdzjan och Israel. Och Alexander Rybak var också en storfavorit i oddsen, men han kunde bara drömma om att vara så här tippad! Dima Bilan som vann för Ryssland 2008 var också oddsfavorit, men blev det bara under de sista dagarna innan tävlingen.
Så visst har Loreen chansen. Men vad säger de andra indikatorerna då? I eurovisionfansklubbarnas (OGAE) officiella omröstning så fick Sverige 375 poäng medan tvåan Italien fick 212 poäng. En liten och behändig differens på 163 poäng!!! Inte ens Rybak nådde upp till den summan. Nog för att fansen gillar Sverige, det gör de alltid, men det är väldigt sällan som ett bidrag är så omtyckt av fansen.
Men nu är det inte den hängivna fanskaran som avgör årets Eurovision, utan folket i Europa.
Och än så länge vet vi inte vad de tycker.
Men om jag får tillfälle att vara lite realist och anta att Sverige inte är så givna vinnare som alla indikatorer vill få oss att tro; så finns det en del låtar i år som är extra farliga:

Ryssland - Babusjkor. Jag säger bara Babusjkor. Sen är ju Ryssland alltid Ryssland, och den som kan sin eurovisionstatistik vet att det är ett faktum att att vara Ryssland är lika med att få extra mycket poäng som tack för att man är det stora och inflytelserika grannlandet. Något säger mig att dessa söta små mormödrarna kommer locka poäng ifrån varenda land som ser på. Men eftersom juryn också har lika mycket att säga till om så lär poängen inte bli den absolut bästa för Ryssland. Eftersom låten knappt är en låt som hade passat i lilla melodifestivalen, så tror jag knappast att en jury med musikalisk självrespekt hade givit Ryssland en 12:a. Det lär förhoppningsvis effektivt sätta stop för en ny rysk seger.

Serbien - Zeljko Joksimovic. Serbiens nationalartist och förmodligen Balkans Michael Jackson. Han är balkan personifierad och är dömd till att få massor med poäng därifrån. Och precis som i fallet Ryssland så är Serbien det grannland som oftast får gratis 12:or som på beställning. I år så är låten dock betydligt tråkigare än vanligt och få pratar allvarligt om att Serbien skulle vinna i år. Visserligen startar man som nummer 24, vilket är ett oerhört bra startnummer, men jag tvivlar på att det räcker för en ny vinst för Serbien.

Italien - Låten. Årets klart stiligaste låt, med touch av Amy Winehouse och italiensk charm. Jag ser denna låt som en stark utmanare till Loreen. Men Italien är inte ett land som brukar kamma hem telefonröster, utan snarare juryröster - något jag tror blir fallet ikväll. Detta går förmodligen över huvudet på de flesta européer, och jag skulle inte bli förvånad om det blir ett platt fall. Men förmodligen en topp-5 iallafall.

Sverige - Allt. Loreen är snackisen. Loreen är rösten. Loreen är framträdandet. Loreen är scenen. Loreen är upplevelsen. I princip så är det ingenting som är medelmåttigt eller gäsp med "Euphoria" eller Loreen, utan allt är speciellt och sticker ut å det grövsta. Dansen och scenframträdandet är så unikt att man undrar om man råkat byta kanal, rösten är den utan tvekan bästa och starkaste rösten i år (om än att hon inte använde den till sin fulla potential i semifinalen), och låten är mystisk och vacker på samma gång - helt olik någonting annat i år. Vad är det då som säger emot Loreen? Ja, det kanske är så illa att det här också går över folk huvuden, att man inte förstår sig på denna musik eller det konstiga dansnumret. Och visst, det här är inget traditionellt Eurovisionbidrag, det är något helt annat. Just det kan innebära problem för Loreen. En av de irländska schlagergeneralerna Keith Mills förstår exempelvis inte alls varför Loreen är favorittippad, eftersom han bara hör "90-tals techno ifrån Ibiza" - alltså gamla nyheter när han hör Euphoria. Det går alltså att inte tycka om Loreen, och det är något som vi lätt glömmer av här i höga norden.

I övrigt att se upp med ikväll:
Estland - Ott Lepland: VILKEN RÖST! Shiiittt!!
Ukraina - Kläderna: VAD I H-E!?????!
Albanien - Lilla My - Inspirationen hämtad från Tove Janssons figurer antar jag.
Azerbajdzjan - Klänningen - Ny teknik när den är som coolast. Jag säger bara: Varde ljus!
Irland - Fontänen - inte för att jag verkligen känner att den bidrar med något, men en fontän i Eurovision??? Nu har vi nog sett allt....
Turkiet - Båten - En av de klart sämsta låtarna, som kommer att få de näst högsta applåderna i afton - mest p.g.a. att man är grannlandet med stort G för Azerbajdzjan - och inte p.g.a. den fina båten.

Jag hoppas också för allt jag är värd att pausunderhållningen med presidentens svåger inte skämmer ut landet mer än det redan gjort. Baku 2012 är och förblir ett skämt som ingen skrattar år är jag rädd för.

Så vem vinner? Loreen såklart. Kom igen - odds på 2, 00??? Vinner inte Loreen ikväll är det onekligen det störasta fiaskot i Eurovisionens historia, och den grövsta felspekulering som den samlade bettingrörelsen någonsin gjort. För att inte tala om fanklubbarnas största felspekulering...
Nåja. Låt oss hålla tummarna för att de inte får fel! Heja Sverige! Kolla in videon här under förresten, den är Loreens klart bästa framförande någonsin på finska "the voice" i april. Hoppas hon sjunger så här på vinnarreprisen - jag garanterar att vartenda hårstrå på kroppen står upp!

fredag 25 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - sista delen!

I denna sista delen av Schlagermagisterns Countdown till Baku kommer vi att kika närmare på de sex länder som är automatiskt kvalificerade till finalen på Lördag, nämligen "the big six" - ett gäng länder som i princip inte har några andra kvaliteter mer än att de har stora plånböcker. Dessa är Storbritannien, Spanien, Frankrike, Tyskland, Italien och värdlandet som i år är Azerbajdzjan. De fyra första har sedan Eurovision 2000 varit garanterade en plats var i finalen eftersom de är de största finansiärerna av tävlingen - något som EBU (Europeiska tv-unionen) uppskattar. Dessutom hade det kanske varit lite demotiverande för dem att vara stora finansiärer om de missat finalen (vilket hade varit fallet många många gånger). Efter att ha varit frånvarande från tävlingen i 14 år gjorde Italien comeback förra året - och blev då garanterade en plats i finalen som del av "the big six". Och givetvis har alltid värdnationen en plats i finalen - i år alltså Azerbajdzjan. Alla dessa länder fick sin startposition i finalen redan i april, när man drog startpositionerna för årets Eurovision, och det är denna ordning vi följer i denna del.

#1: Storbritannien: Engelbert Humperdinck - Love will set you free 
 
 "If you love someone, follow your heart, 'Cause love comes once if you're lucky enough, Though I'll miss you forever, the hurt will run deep, Only love can set you free" 
Det satsas stort av Storbritannien i år igen, denna gång med den 76-årige (!!!) legendaren Engelbert Humperdinck. Britterna är fast beslutna om att återupprätta sitt rykte i Eurovision, kosta vad det kosta vill. Men frågan är om ens denne legendar kan återupprätta britternas rykte som den musikaliska supermakt de faktiskt är? Jag har svårt att tro det faktisk. Fram till slutet av 90-talet var Storbritannien en av Eurovisions absolut starkaste länder, mycket på grund av den enormt höga kvaliteten på de brittiska bidragen - som tydligt återspeglade den moderna musikaliska utvecklingen i landet. Storheter som Cliff Richards, Brotherhood of Man och Lulu gjorde Storbritannien till en nation att alltid räkna med i topp. Men så under slutet av 90-talet hände något - efter att Katarina and the Waves vann tävlingen 1997 för Storbritannien, började britterna tydligen tappa intresset. Man hamnade därför i greppet på den lilla men hängivna skaran Eurovision-fans som fanns i landet, vilket ledde till att landet nu gick från den högkvalitativa moderna popmusiken till regelrätta schlagers och galna gimmickar. Resultatet blev att landet nu blev känt för sina sistaplaceringar i tävlingen- man blev till och med nollad 2003, en fullständig chock för landet som har 15 andraplaceringar (!!!) och 5 vinster i tävlingen. Sedan dess har det varit svårt för dem att återhämta sig, även om Andrew Lloyd Weber lyckades ta landet till en 5:e placering 2009 - mycket tack vare juryn. Förra året slog man på stora trumman och skickade det avdankade pojkbandet Blue till Düsseldorf - en satsning som slutade på en ganska besvikande 11:e plats. I år så valde man dock att gå på erfarenhet, något som man ju ändå måste säga att Engelbert har efter en sisådär 60 år i branschen. Faktum är att om det inte hade varit för de ryska babushkorna hade han varit den äldste deltagaren någonsin i Eurovisionhistorien. Men trots det så är han rätt känd, då han under 60-talet hade ett antal superhits världen över, bl.a. med "Release me" och "The last Waltz". Nu är han dock mer av ett museiföremål, precis som låten. Kan detta föra Storbritannien till seger? Nej, jag tror nog inte det. Både låten och artisten är utdaterad och borde stå i en monter nånstans på "Brittish museum". I Eurovision är den tyvärr bara ännu ett plojnummer även om låten faktiskt är rätt fin och han sjunger förvånansvärt bra. Men Eurovision måste hålla sig uppdaterat i någon utsträckning, även om kanske jurygrupperna kanske tycker om låten. Men vinner gör den knappast, och applåderna kommer nog först och främst vara till för att visa respekt för hans långa karriär - snarare än låten.
Betyg: VG- 
Kommentar: 1936: Charlie Chaplins långfilm Moderna tider har biopremiär i USA, Adolf Hitler presenterar den första Volkswagenbilen och Engelbert Humperdinck föds. 

#9. Frankrike: Anggun - Écho (You and I)
 "We're confused, we hope, Somewhere we get lost, One day we will see each other again" 
Fransmännen är också en nation som försöker återupprätta sin status i tävlingen - och har dessvärre bara gått på minor de senast åren. Eller egentligen ändå sedan 1977 då man sist vann Eurovision. Trots att man är en av tävlingens mest framgångsrika länder så har man alltså varit segerfria sedan '77, en imponerande bragd för Europas 3:e folkrikaste nation. Kanske är det för att man envisats med att behålla sitt franska modersmål, även efter det att språkreglerna avreglerades 1999? Mycket möjligt. Franska är visserligen ett av de vackraste europeiska språken, men samtidigt ett av de mest omoderna och mest svårförståeliga språken. Dessutom är franskan numera bara förståelig i 3 deltagarländer i Eurovision - av de sammanlagt 42 som deltar. Med andra ord är det en liten marknad för franska låtar. Patricia Kaas lyckades visserligen med en 8:e plats 2009 med en helt underbar fransk ballad som verkligen höjde fransmännens rykte - men efter chocken förra året, då Amaury Vassili var mycket favorittippad med sin korsikanska operainspirerade sång "Sognu" - en låt som trots sitt favoritskap föll storslaget i finalen och slutade på 15:e plats, så är Frankrike tillbaks på ruta ett. Anggun är en väletablerad artist i Frankrike, som har många fina kvaliteter. I just denna låt är det dock frågan om hon verkligen kommer till sin bästa dager... Visst är detta en skönt modern låt som verkligen stärker Frankrike som en modern musiknation - men oj så intetsägande den är! Trots den fina produktionen så är detta en av de mest anonyma låtarna i år, ett faktum som Frankrike verkligen inte behöver. Men tyvärr så lär Anggun inte bättra på låten med ett spektakulärt scenframträdande, och jag tvivlar på en hög placering för fransoserna i år heller. Sorry...
Betyg: G+ 
Kommentar: Ännu ett misslyckat år är jag rädd för, men: C'est la vie! 

#10. Italien: Nina Zilli - L'amore è femmina (Out of love)  
 "Have you turned to stone? King without a throne, You're great, but not impressive, lots of up and low, It's so typical: when it's time to go, You knock me on the floor – my heart goes boom, boom, boom"
Italien gjorde alltså sin storslagna comeback i fjol - efter 14 års frånvaro! Hela schlagervärlden jublade, mycket på grund av Italiens otroligt starka rykte i tävlingen - man är onekligen det land av "the big six" som har starkast status. Enda sedan starten 1956 har Italiens bidrag varit av yppersta kvalitet, och har ett imponerande facit i resultatlistan. Fram till och med 1997 när man gjorde sitt sista framträdande innan de 14 årens frånvaro, var man i princip i topp-10 hela tiden, och ofta i topp-5. Men som italienarna gärna erkänner sig, så har man också en fallenhet av att få hybris - trots de fina placeringarna så lyckades man bara vinna två gånger, något som fick italienarna att tröttna. När Silvio Berlusconis mediaimperium dessutom tog över makten i Italien 1994, så var man plötsligt alldeles för fina för Eurovision och slutade delta (med undantag av 1997). Istället höll man sig till sin egen San Remo-festival - den ursprungliga Melodifestivalen. Den vackra italienska musikens frånvaro förstärktes av Östländernas dominans, och Italien hänvisade ofta till just det som skäl för att inte komma tillbaka. Sedan juryns återtåg i tävlingen så har Italienarna dock ändrat åsikt, och sedan i fjol är man alltså med igen. Då, 2011 lyckades man nå en imponerande andraplats med Raphael Gualazzi och låten "Madness of Love". Många höjde på ögonbrynen, eftersom Italien var långt ifrån favoriter. Men tack vare juryn lyckades de ta sig om Eric Saade med ynka 4 poäng och ta andraplatsen. Juryn uppskattade då den musikaliska renheten och klassiska framförande som Raphael Gualazzi lyckades förmedla - och låten var ju faktiskt helt okej även om den kanske inte var helt modern. I år kör visserligen Italien på samma spår, men nu med en låt som har betydligt modernare tongångar - men behållit sitt klassiska skal. Nina Zilli valdes ut ur "Nykomlingskategorin" i San Remo-Festivalen och blev genast väldigt populär. Låten hon framförde där blev primärt anmäld som Italiens officiella bidrag, men eftersom den verkligen saknade allt som en bra Eurovisionlåt behöver tog man hjälp av ett gäng svenska låtskrivare och fick till en mycket bättre låt - L'amore è femmina - Kärleken är kvinnlig. Det låter kanske inte svenskt, och titeln är väl kanske inte helt genusjusterad, men låten är kvalitet - objektifierad. Detta är en av tävlingens absolut bästa låtar - ren, klassisk och modern - på samma gång. Jag är såld! Italien har dessutom fått med sig oddsen i år - något som tyder på att folk har förstått att denna typ av låtar kommer att funka, om än kanske bara hos jurygrupperna. Men mer solklart MVG får man leta efter! Problemet är väl kanske bara det att italienarna inte kan vinna Eurovision, eftersom man förmodligen inte kommer att ha råd att vara värdland nästa år - ett problem som förhoppningsvis kan undvikas genom en ny fin andraplats för Italien mån tro?
Betyg: MVG 
Kommentar: Måste ju ta tillfället i akt och specifikt poängtera att kärleken inte är könsbundet - så det så! Det är en hen! 

#13. Azerbajdzjan: Sabina Babayeva - When the music dies
 "You, you are my best friend, You are my everything, so don't leave me now, You, you are the best of me, The reason that I believe, so don't leave me now" 
Hemmalaget bjuder som hemmalaget alltid gör, på något helt annat än vad man vann på förra året. Den enda kontinuiteten i Azerbajdzjan är faktiskt att man skickar ännu ett svenskt bidrag (ja, vi är verkligen överallt i år!). Förra året var det ett vinnande koncept då Iain Farquharson, Sandra Bjurman och Stefan Örn skrev vinnarlåten "Running Scared" som vann för Azerbajdzjan. I år så är bidraget också skrivet av Sandra och Stefan, men i sällskap av Anders Bagge och Johan Kronlund. En riktigt svensk låt alltså! Trots detta är låten en typiskt "azerisk" låt med azeriska instrument och mentalitet. Men då ska vi komma ihåg att Azerbajdzjan bara en enda gång tävlat med en låt som inte varit skriven av en svensk: 2008 när man gjorde sin debut och slutade 8:a - sin sämsta placering! Man har alltså ett imponerande facit, ett faktum som antagligen kommer se till att man hamnar högt även i år. Men - och detta är ett stort MEN - Värdlandet lyckas numera aldrig göra bra ifrån sig. Det senaste landet som faktiskt lyckades nå en topp-5 på hemmaplan var Turkiet 2004, men sedan dess har det varit omöjligt. Låten de skickar i år är dessutom en ballad - något det kommer finnas såå gott om i finalen. Det lutar åt att Azerbajdzjan får förbereda sig för sin sämsta placering någonsin - trots att låten egentligen är ganska bra. Men dessvärre är detta inte så bra att man kan balansera det faktum att man är värdnation - och dessutom inte en speciellt lyckad sådan. Jag imponeras trots detta av kvaliteten på bidragen ifrån denna diktatur, men jag hoppas och tror att framgångarna tar slut i och med i år.
Betyg: VG 
Kommentar: It ends here! 

#19. Spanien: Pastora Soler - Quédate conmigo
"There are no memories of yesterday, Only the hours on your skin, loving you, Stay with me, don't leave"
Och ännu ett svenskskrivet bidrag kan inkasseras i högen - denna gång är det Thomas "trollet från Skövde" G:son som har skrivit låten - alltså samma G:son som tillsammans med Boström har skrivit Euphoria. Det är egentligen helt fantastiskt att ett sådant gäng kan sprida sin säd i så många europeiska åkrar - och att det faktiskt funkar! Spanien har i år blivit hyllade för sin låt och ses som en av de låtar som har större chans att vinna. Och visst, detta är en fantastiskt välgjord ballad, något som Spanien inte riktigt lyckats få till de senaste åren. Men i år verkar alltså äntligen polletten trillat ned och spanjorerna kan faktiskt gotta sig i en riktigt bra låt, och en potentiell framgång - något som man inte fått sedan 2003. Med detta sagt bör man också vara lite realistisk - detta är ÄNNU en ballad. Finalen kryllar som sagt av ballader och i konkurrensen med dem så är detta inte så märkvärdigt egentligen - även om Pastora har en helt fantastisk röst! Jag anar dock att den rösten kommer bort lite i mängden och då kommer ingen att minnas denna låt i efterhand. Även om jag verkligen måste erkänna att Spanien har sin absolut bästa låt på år och dar så är det inte tillräckligt för att föra nationen till en topp-5 placering. Tvärtom blir jag förvånad om vi ser dem i ens topp-10 i år. Detta gör mig lite vemodig, eftersom detta är helt okej och är Spaniens klart bästa bidrag på länge, men tyvärr är Spanien såpass dåliga överlag att till och med ett riktigt bra bidrag i ett spanskt perspektiv - egentligen är ganska medelmåttigt jämfört med resten av Europa. Lo siento España, men det är den brutala sanningen.
Betyg: VG 
Kommentar: G:son-power men Spain-fail! 

 #20. Tyskland: Roman Lob - Standing Still
"When winter's come along and summer's dead and gone, Is there anything left here to say?, I can put my arms around the emptiness I found, And find a way to make you stay" 
Tyskland vaknade ur en vansinnigt lång dvala 2010 när Lena Meyer-Landrut slog till och vann Eurovision för tyskarna med dunder och brak - deras första vinst sedan 1982 och deras första vinst som ett enat Tyskland. Chocken var total trots att Lena var en av de absoluta favoriterna - men tyskarna hade blivit så vana vid att aldrig lyckas i tävlingen. Visst hade man till och från plötsligt kommit upp på 3:e platser eller nån 5:e plats men aldrig riktigt lyckats på allvar. Inte ens Dita von Teese lyckades ju ge tyskarna nån framgång 2009! Men sedan Lena vann så har tyskarna fått lite mer självförtroende - trots att man ännu en gång valde Lena Meyer-Landrut att representera landet på hemmaplan i Düsseldorf förra året. Då skickade man dock nån konstig låtjävel som ingen förstod sig på, och hamnade nånstans i mitten av fältet. I år har man dock förpassat Lena till pausunderhållningen och skickar istället Roman Lob som representant. Frågan är hur bra val det egentligen var... Jag kan väl kanske tycka att låten är helt okej i sammanhanget, men den är extremt anonym ballad - och som vi redan konstaterat så är ballader dömda till kvävningsdöden i finalen. Jag förstår att tyskarna tänkt till ordentligt i år, och verkligen försökt göra ett bra artistval. Men med den här låten kommer tyskarna försvinna i mängden och jag kan inte för mitt liv se en ny tysk seger i år. Och som grädde på moset så har vi ju den ökända "Fjolårsvärdlandsförbannelsen" som innebär att fjolårets värdland aldrig lyckas i ett Eurovision - och så har det alltid varit. Eller, ja, inte om man räknar med Irlands supervinster på 90-talet, men typ alltid... Tyskarna måste alltså besegra både statistik, historia och det dryga dussinet ballader de har emot sig för att vinna. Och jag tror inte Roman Lob är kapabel till att göra det. Trots hans fina mössa som han tydligen måste ha på sig.
Betyg: G+ 
Kommentar: Det mest spännande med detta bidrag är att fundera på anledningarna till mössan: Ful frisyr, kroniskt kall om huvudet eller är han bara väldigt förtjust i mössor? 

Det var alla 42 bidrag i årets Eurovision - ett Eurovision som vi ju givetvis hoppas Sverige vinner! Låt oss se vad Lördagen har att erbjuda! Missa inte finalen klockan 21.00 på Lördag - Heja Loreen! Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

torsdag 24 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 12

Något förvånad över tisdagens semifinal fortfarande: Ingenting verkade ju stämma riktigt - förutom de låtar som gick vidare så klart. Baku har dessvärre visat sig vara ett gäng riktiga gröngölingar på det här med schlager, eftersom det tidvis kändes som hela spektaklet var regisserat av ett gäng 11-åringar. Programledarna var dessvärre de personer som led mest av detta, eftersom de knappt kunde tala engelska och enligt tillförlitliga källor heller knappt franska. Något överbearbetat och överrepeterat lyckades dock de tre tämligen nervösa programledarna lotsa oss igenom en semifinal som saknade musikalisk kvalitet, eller överraskningar. Det enda som verkligen imponerande var arenan själv med sin belysning av varje lands flagga som presentation innan låtarna. Effektfullt in deed... Scenen var ju o andra sidan också helt okej, men utrustningen lämnade i övrigt en del att önska. Som när Rumänska Mandinga förlorade ljudet i sin hörsnäcka - något som gjorde att hon antagligen inte hörde sången överhuvudtaget. Resultatet blev att hon sjöng en hel refräng i fel takt, någonting som bara inte får hända i ett eurovision. Nu klarade hon sig visserligen alldeles utmärkt ändå, och hon var den artist som allra mest förtjänade sin plats i finalen. I övrigt verkade det som att bettingbolagens favoriter klarade sig bäst, vilket tyder på att de kanske inte var ute o cyklade så mycket som de har gjort förut iallafall. Det innebär goda nyheter för Sverige om inte annat! I denna del av Schlagermagisterns Countdown till Baku, går vi in på de tre sista låtarna inför semifinalen ikväll - Norge, Bosnien och Litauen.

 #16. Norge: Tooji - Stay
"My heart beats faster as I'm scanning the crowd, My meters are peaking, I can tell you're around, It's like I'm on a (high now), nothing can pull me (down now), Sirens are calling and I can't kill the sound"
Detta är svenske Peter Boströms andra låt för kvällen, då han redan 5 låtar tidigare tävlat med Euphoria. Jag behöver nog inte antyda att Euphoria är den bättre låten av de två, men jag tänker göra det iallafall. För så är det bara. Visserligen har Norge lyckats bra de senaste åren - alldeles för bra i min smak - men har ju verkligen lyckats med att sälja in sina låtar! Rybak behövde knappt visa sig på scenen innan han och hans egenskrivna låt "Fairytale" vann den största segern i tävlingens historia 2009. Men dessvärre har mycket vatten runnit i de norska fjordarna sedan dess, och nu är det återigen ett svenskt bidrag man står med i Eurovision - något som fascinerar. Det finns ytterst få länder i Eurovision som historiskt sett har varit så beroende av ett annat land för att skicka sina bidrag. Norrmännen har vunnit 3 gånger varav 2 gånger med hjälp av någon som (1) var svensk medborgare eller (2) så sent som året innan var svensk medborgare. Att Rybak dessutom producerade hela sin "Fairytale"-skiva i en studio i Malmö gör inte saken bättre. Kanske är det för att man oftast lyckas bra i Eurovision med svenskskrivna låtar - och för att man har en imponerande samling sistaplatser i bagaget som alla är helnorska låtar. Men men, ibland är det bra att lita på grannfolket. I år har man ju en modern pop-låt med en mörkhårig ung manlig popsångare som dansar loss i en modern... Vänta nu..... hmm.. Det här känns bekant... Skickade inte Sverige ett exakt sådant här bidrag förra året?? Jo, just det Eric Saade! Vad vi alltså har här är en exakt kopia av fjolårets svenska bidrag som ju faktiskt kom 3:a i finalen, en bragd som heter duga! Att detta kanske inspirerade norrmännen som faktiskt missade finalen förra året för första gången på en herrans massa år - det är en stor möjlighet. Och visst, det funkar kanske igen. Stay är precis som Popular en modern och medryckande poplåt, något som onekligen kommer att dra många röster. Problemet är dock kanske att Tooji inte alls är en nyhet i Eurovision längre. Tvärtom är risken att norrmännen får nöja sig med en medioker finalplacering p.g.a. den gamla devisen: "Det där har man ju hört så mycket redan". Jag tycker kanske inte heller att Tooji är lika karismatisk som Eric Saade, och han krossar ju inga glas heller. Men final blir det garanterat.
Betyg: MVG- 
Kommentar: Ja vi elsker vårt broderland! 

#17. Bosnien & Herzegovina: Maya Sar - Korake ti znam
"It's as if I'm stealing you away from everybody just for me, May they leave you, may they not touch you, I poisin blood and soul most when I wound you, And I still hate it all while I defend myself in front of you"
Vissa länder upphör aldrig att förvåna mig. Andra upphör aldrig att INTE förvåna mig. Bosnien tillhör den senare kategorin. Genom vartenda Eurovision har man kunnat vara relativt säker på att Bosnien iallafall skickar en ballad - gjuten ur ungefär samma form. Att de sjunger på serbokroatiska är lika givet som amen i kyrkan. Det slår helt enkelt aldrig fel. I år är bosnierna till och med extra förutsägbara när man skickar en etablerad Eurovisionsångerska som Maya Sar - som varit med i Eurovision 2 gånger redan tidigare - då som bakgrundssångerska. I år sjunger hon själv låten som hon dessutom skrivit själv. Imponerande. Så imponerande att jag till och med gäspar. Detta är nämligen en av årets stora gäsplåtar - ett ypperligt tillfälle att vila ögonlocken och bara slumra till en stund så man är pigg inför pausunderhållningen. Korake ti znam är ruskigt stillsam och melodisk - för att undvika ordet TRÅKIG. Alla de som verkligen gillar ballader kommer kanske mycket troligt att gilla den här låten och dess förföriska flöjtslingor. Jag däremot somnar och vaknar inte förrän de hemska programledarna väcker mig igen. Nåja. Bosnien är trots allt givna i finalen så mycket debatt om det behövs inte. I finalen behöver jag dock hålla mig vaken så länge som går - och då är Bosnien bara i vägen. Någon får väl slå mig i huvudet med en tidning om jag somnar då...
Betyg: G+ 
Kommentar: Avnjutes fördelaktigt med Kaffe - och massor av det!!! 

 #18. Litauen: Donny Montell - Love is Blind  
 "I just can't believe you're gone and I let it slip away, I can't believe I was the one who caused you pain, I said you should know deep down inside she didn't mean a thing to me, yeah What can I do to win back your heart and make you to stay?" 
Wow. Litauen går ordentligt i gasen med en artist som kunde ha varit tagen ur vilken cirkus som helst. Litauerna är visserligen ett folk som är kända för att gå in i kaklet gång på gång - men ändå alltid förvänta sig olika resultat. Visst har man lyckats sno åt sig en 6:e plats som bäst 2001, men sedan dess har man verkligen inte imponerat. Föga överraskande gör man inte det i år heller. Istället skickar man alltså denna Donny Montell i ögonbindel till Baku för att ännu en gång banka huvudet i kaklet. Oh ja, visst kan han dansa och spexa och till och med sjunga lite! Men låten och scennumret är bara som gjort för en reklamfilm om lösgodis, INTE Eurovision. Istället gör han bara bort sig med sina hjulningar och glittriga ögonbindlar. Seriöst - ÖGONBINDEL liksom??? Love is blind - ja om Litauen är kunde bli förälskade i det här så är kärleken nog minsann inte bara blind utan även döv, stum och galen. Detta har 0% chans att nå finalen. Han ska vara glad om han ens kommer av scenen levande....
Betyg: IG 
Kommentar: Stöd kärleken - köp glasögon! 

Nästa del kommer gå in på de redan klara finalbidragen från de permanenta finalisterna Storbritannien, Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien. Och givetvis värdlandet Azerbajdzjan! Kan någon av dessa länder återupprepa gamla framgångar? Nej, antagligen inte. Men de är ju med iallafall så man måste ju analysera dem likt förbaskat. Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

måndag 21 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 11

Då var det igång  - Äntligen!!! I dagarna välkomnades samtliga artister till Baku i den stora välkomstfesten - som tydligen blev ett monumentalt fiasko. Det visade sig tydligen att de azerbajdzjanska arrangörerna inte hade det minsta koll på hur man faktiskt genomför en sådan fest - trots att man faktiskt fått in experter och rådgivare som visste. Men det är klart att om man inte lyssnar på dem så blir det ju svårt att använda sig av deras kunskaper... Nåja. En mörk lokal, alldeles för hög musik, ingen mat, och en väntetid på flera timmar på att få ta sig in. Där har ni resultatet av Bakus välkomstfest - stor skandal i medierna (som sig bör), men frågan är om man kunde förvänta annat av ett land som knappt ens har yttrandefrihet. Det är nog bara att konstatera att azerierna har mycket att lära sig om västvärlden, i synnerhet gala glitter och glamour - ett välkänt trademark för Eurovision får man väl ändå säga.
I denna del av Schlagermagisterns Countdown till Baku får vi möta bidragen från Estland, Turkiet och Slovakien - tre länder som verkligen inte kunde varit mer olika.

#13. Turkiet: Can Bonomo - Love me back
"Pirates, high seas, cautions, cannons and potions, A sailor's passion can always conquer the oceans, Sing with me, my children" 
En låt om turkiska vikingar? Ja, tydligen går det alldeles utmärkt att skriva en sådan låt. Jag antar att Can fick tänka ganska länge innan han bestämde sig för just turkiska vikingar, det är ju trots allt inte ett helt uppenbart val för en Eurovisionlåt. Men som av ett trollslag så är han här, men vad han hoppas få ut av det har jag ingen aning om. Detta är visserligen en låt som jag går igång på, å andra sidan är jag helt medveten om att han inte kan sjunga ordentligt och att det här är dömt att fortsätta den turkiska kräftgången i Eurovision. Det här är helt enkelt inte så pass bra att det borde ha i finalen att göra. Tvärtom är jag förvånad över att Turkiet fortsätter skicka låtar av det här slaget; Vad hände med de lite coola sexiga låtarna som de skickade förr? Düm tek tek, Shake it up shekerim, och så vidare... Då var ju faktiskt turkarna garanterade en plats i finalen, oavsett hur oorginell eller förutsägbar låten än var. Men nu verkar turkarna ha givit sig ut på en ändlös ökenvandring i schlagerns ingenmansland. Okej, jag måste ju ändå beundra dem för att de väljer så här "svåra" låtar, men smart är det ju inte! Tvärtom känns det som att den turkiska delegationen automatiskt bokade sin returbiljett från Baku redan samma dag som Can Bonomo utsågs till representant. Men en skön låt är det, iallafall om man som jag gillar lite udda låtar. 
Betyg: VG- 
Kommentar: Stolpe ut, Turkiet.

#14. Estland: Ott Lepland - Kuula
"Watch as darkness approaches, Wait – the light remains within us, Listen to how your land breathes, Listen" 
Wow. Esterna är ett djupt folk, det måste jag säga. Att skicka en sådan här låt till Eurovision är inte det mest självklara - det krävs ganska mycket mod. Nu finns ju visserligen ett antal liknande bidrag i årets Eurovision, även om Albaniens låt kanske inte riktigt ändå går att jämföra med den. Det här är ändå en låt som inte handlar om världens undergång eller dödens mörka intet, utan snarare livet och hur fint det kan vara. Raka motsatsen alltså. Just därför är detta faktiskt riktigt bra, det är djupt och meningsfullt men ändå inte gravallvarligt och bottenlös ångest. Sen kan ju faktiskt Ott (kul namn, esterna kan det där med namn alltså) sjunga - och riktigt bra dessutom! Det är banne mig inte helt vanligt med sådana här låtar av så här bra kvalitet heller, så det här har goda förutsättningar att faktiskt nå riktigt långt. En eloge till Estland att man väljer att sjunga på estniska - ett drag som faktiskt gick hem sist de gjorde det (2009)- då en 6:e plats. Frågan är om en ballad av den här kalibern kan slå det resultatet? Det är iallafall inte omöjligt. Kan Ott fånga publiken med sin röst är jag verkligen öppen för en ny estnisk topp-5 placering. Men konkurrensen där är hård, så inget är skrivet i sten än. Men jädrar. Estland imponerar ännu en gång.
Betyg: MVG- 
Kommentar: Den lätt kuulaste låten i år! 

 #15. Slovakien: Max Jason Mai - Don't close your eyes
"Look around what's happening abounds, And listen to the frequency of a sound, Of the beat, of a heartbeat, of your death beat" 
Återigen: Ett litet wow! Slovakien är verkligen lite av Eurovisions förlorade son, som då och då gör små återkomster i tävlingen. Nu har de visserligen varit med ett bra tag igen, och gör det med stor styrka skulle jag säga. Visserligen har landet aldrig kvalat in till finalen under det nuvarande semifinalsystemet. Jag förstår inte riktigt varför - så himla dåliga har de aldrig varit! Iallafall inte jämfört med all annan skit som då och då kommer upp till ytan i Eurovision. Slovakien är alltså ett land som jag verkligen tycker förtjänar en plats i årets final - inte bara p.g.a. landets tråkiga historia i tävlingen - utan för att man faktiskt har en låt som är helt ensam i sin genre. Denna typ av rock är svårhittad numera i Eurovision - vilket inte var fallet förr. Men till skillnad från de gamla uttjatade rocklåtar som hemsökte tävlingen för 5 år sedan, är Slovakiens bidrag i år en riktig pärla - välgjord och relativt välpolerad. Jag kan faktiskt köpa den här låten som en proffsigt producerad rocklåt. Det är banne mig inte ofta Slovakien kan skryta om att ha något sådant i Eurovision. Men i år är alltså så fallet, något som verkligen kan innebära en så efterlängtad finalplats. Visst finns flera miljoner frågetecken - främst runt scenframförandet, men en bra låt är fortfarande en bra låt. Jag tror kanske att trenden vänder för Slovakien i år, även om en större framgång i finalen är föga trolig.
Betyg: VG 
Kommentar: Fjärde gången gillt heter det väl va? 

I nästa del kommer vi ge oss på de sista bidragen i semifinal 2, som går av stapeln på Torsdag. Då möter vi Eric Saade-kopian i Norge, Bosniens tågpiano och en kärleksblind (och kanske tondöv) litau. Till dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

söndag 20 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 10

Det är svårt att förneka att det råder schlagerfeber här i Sverige - alla verkar vara medvetna om att Euphoria är tidernas favorit i Eurovision, ett faktum som har lett till en vansinnig schlagerfrossa. Den spelas överallt - till och med i VM-hockeyn - i Finland! Så här spridd och omtalad har ingen låt varit på år och dar i Sverige, eller i Europa heller för den delen. I Baku verkar hysterin kring Euphoria dock stundtals få negativa konsekvenser - många internationella fans och journalister tycker att svenskarna blivit arroganta och högmodiga på grund av de favoritskapet - vilket kanske stämmer till viss del. Även om vi svenskar kanske gärna ser Loreen som guds gåva till världen, så verkar o andra sidan Loreen vara den mest ödmjuka av samtliga artister på plats i Baku. Hon utstrålar ett lugn, en coolhet som tyder på att hon bara är där för att göra det hon verkligen älskar. Och det märks på scenen, redan nu kan jag avslöja en ny uppsättning scenkläder och en delvis ny koreografi - som tillsammans med den enorma scenen kommer blir helt fantastisk. Kanske är det därför Sveriges odds nu är lägre än någonsin? Nåja, vi får väl se. I denna del ska jag analysera Loreens chanser lite mer ingående, tillsammans med Kroatien och Georgien - två länder som antagligen kommer ha mycket svårt att följa med Sverige till finalen...

#10. Kroatien: Nina Badric - Nebo

 "But heaven pays everything back and remembers all debts, Each one of us dreams and heaven determines our path, Heaven pays everything back, someone up there sees it all, And these tears of mine will become your burden" 
Hmmm, vackra ballader är, har alltid varit och kommer alltid att vara Kroatiens grej i Eurovision. Inte sällan med etniska inslag och flöjter till höger och vänster. I år känns det dock som att kroaterna bara dragit ihop något och hoppats på att det ska träffa rätt. Nebo är tyvärr bara en trött och orkeslös ballad som annars hade hamnat i soppåsen om det funnits tillräckligt mycket konkurrens. Trots detta är väl antagligen Kroatien så pass påpassat av sin grannländer i den här semifinalen att man nog ändå kanske lär kunna ha en vettig chans att nå finalen. Däremot har den inget där att göra ändå, så det skulle bara kännas onödigt om den gick vidare. Visserligen ska jag påpeka att Nina är en duktig sångerska, och lär nog inte ha några problem med att gör ett finfint nummer av den här låten. Tyvärr tar det intressanta slut där och resten blir bara ett stort gääääääsp!
Betyg: G- 
Kommentar: Glöm inte att byta lakan! 

#11. Sverige: Loreen - Euphoria

 "We are here, we're all alone in our own universe, We are free, where everything's allowed and love comes first, Forever and ever together, we sail into infinity, We're higher and higher and higher, we're reaching for divinity" 
Om lite mindre än en vecka kan Loreen vara Sveriges 5:e Eurovisionvinnare genom alla tider. Sug på den ett tag!!! Man har faktiskt rejält svårt att jämföra den här med exempelvis "Tusen och en natt" eller "Diggi-loo diggi-ley", trots att de kanske snart har en eurovisionvinst gemensamt. Och detta är ett faktum som både är lite smärtsamt, men samtidigt ack så skönt! Sverige har de senaste 13 åren varit nära, gång på gång, varit favorittippade så där 5-6 gånger - ibland bara här hemma, men ibland även internationellt. Trots detta har vi inte vunnit sedan den där varma junikvällen 1999 när Charlotte Nilsson (Perrelli) sjöng hem vinsten i Jerusalem iförd sin skrikrosa kroppsstrumpa. Då fungerade fortfarande schlagern såsom vi var vana vid att den gjorde. Nu däremot har Eurovision och svensk schlager förändrats så fundamentalt att det nästan är omöjligt att känna igen. Resultatet av detta blev alltså Loreen - en marockanskfödd Västeråsare som tagit Sverige, och Europa - med storm! Ta bara det fantastiskt intressanta faktum att Euphoria användes i en spansk tv-reklam redan innan den hade vunnit svenska Melodifestivalen! Något överraskande - men en fingervisning om att vi kanske hade hittat någonting här som kanske skulle fungera. Själv vet jag att jag var osäker på hur bra Loreen egentligen skulle lyckas med den här låten, efter att ha hört den första gången. Jag vet att jag visserligen var helt tagen av scenframträdandet, sångrösten och verserna - men kunde inte fatta varför refrängen var som den var - den passade liksom inte in i stämningen.. Samma sak med dansaren som plötsligt dyker upp bakom henne - WTF???- var min första reaktion. Nu har man ju dock vant sig vid allt det här, och jag har så sakteliga börjat inse att Euphoria är en låt som egentligen tävlar i en helt annan division än något annat bidrag i år - vilket både har sina fördelar och nackdelar. Det helt uppenbara är att vi faktiskt har chansen att slå norrbaggarnas poängrekord med Rybak 2009 - på 387 poäng. Det är kanske lite positivt kan vissa tycka kanske.. Det negativa är att vi riskerar gå över huvudet på folk som aldrig kommit i kontakt med den här typen av musik förut. Det kanske alltså är för bra? Då är det ju betydligt enklare att rösta på de ryska babushkorna exempelvis. Men någonstans hoppas man ju ändå att kvalitet ska gå före sensationalism, så vi får väl ändå - för Eurovisions skull - hoppas att Loreen faktiskt går hem även hos ryssarna och alla de som kan tänkas tycka om små babushkor. Och med tanke på att Loreen har de lägsta oddsen (och faktiskt har haft de lägsta oddsen ända sedan hon sjungit i den första deltävlingen i Melodifestivalen) och dessutom vunnit fanorganisationernas omröstningar med rekordsiffror, så känns Loreen som den absolut mest trovärdige vinnaren kanske någonsin. Alla verkar tro på Sverige i år, ett faktum som brukar vara en bra indikator på vinst - Rybak hade samma situation 2009 (även om Loreen faktiskt har ännu mer stöd än han hade). Men trots detta, låt oss inte ta ut segern i förskott - inget är avgjort och det kan lika gärna gå över huvudet på folk. Så öppna inte champagnen innan vi har en ledning med över 100 poäng - det är först då det börjar bli omöjligt för tvåan att komma ikapp...
Betyg: MVG+++ 
Kommentar: "Hybris- Överdriven självuppskattning eller fel uppfattning om individens plats i världsordningen, storhetsvansinne." - Låt oss inte glömma bort det här! 

#12. Georgien: Anri Jokhadze - I'm a Joker

 "I'm a joker, I'm a rocker, I'm a shocker, I'm a poker, Hold me baby, love me baby, never and never, Don't let me go or my dreams could tumble down baby, Never and never" 
Åh vad nöjd jag är att den här låten kommer direkt efter Loreen! Det är den perfekta kontrasten till Loreens klassfulla framträdande! Medan Sverige satsar på kvalitet och lidelse så satsar Georgien på något som närmast kan liknas vid en haschpsykos blandat med Queen och lite Tomas di Leva. Jag bävar. Det här är helt vansinnigt. Samtidigt är det nästan så vansinnigt att man faktiskt börjar gilla det - det är någon konstig nerv som slår an när man hör den här musiken. Allt blir så fullständigt galet att man bara tappar alla referensramar och börjar dansa. Jag vet, det här är dåligt så in i sjutton, men det är likväl så att man själv också blir galen när man hör den. Då ska visserligen också påpekar att låten är betydligt uppdaterad - den första versionen var inte i närheten lika innehållsrik och välproducerad - utan lät snarare som det numera klassiska webbjokerbidraget i Melodifestivalen; "Lite sex och lite spex och sen äter vi ett kex" som förgyllde hösten 2009 för så många människor. Nåja. Georgien i all ära, men jag har svårt att se Anri i finalen - om han inte får till en sjujäkla scenshow - vilket dock är fullt möjligt. Men som sagt, nån Loreen är han inte, knappt en nån babushka eller serbisk nationalskald. Det blir kanske bara en semifinal för Georgien i år, trots att man nästan har hemmaplan... Men men, nära skjuter ingen hare som det heter... Betyg: G++ 
Kommentar: Ge textförfattaren Nobelpriset. NUUUUUUUUU!!!! 

Nästa gång blir det Turkiska pirater, en cool estnisk ballad och hård slovakrock. Till dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

torsdag 17 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 9

Inte alls långt kvar till andra semifinalen den 24:e maj, där Sverige ska tävla om en plats i Eurovisionfinalen den 26:e. Dessvärre har Eurovision inte blivit så bra mottaget av alla som bor i värdlandet Azerbajdzjan: Idag hackades de största eurovisionwebbsidorna av en azerisk hackerrörelse som motsätter sig homosexuella - och vill tvinga bort alla homosexuella schlagerfans från landet. Det är första gången något sådant händer, även om man kanske inte ska bli alldeles för förvånad - Azerbajdzjan är ju inte direkt känt för sina friheter och sitt minoritetsskydd. Men det var nog också något som man hade räknat med, ända sedan röstskandalen 2009 när Azerbajdzjans polis snokade upp de stackars 4 personer som röstat på Armeniens bidrag i Eurovision det året - de anklagades för spioneri och höll på att hamna i fängelse innan EBU sade ifrån. Men men, trots detta är Baku staden i allas blickar under nästa vecka - något som kanske ändå öppnar för en mer kritisk granskning av landet.. I denna del ger vi oss dock på bidragen från Ukraina, Slovenien och Bulgarien - tre länder med något skiftande framgång i tävlingen...

#7. Ukraina: Gaitana - Be my Guest
"You can count on me, darling, I'm your friend, I'll do anything for you, From the bottom of my heart I wish you, I wish you the best, yes (One, two, people)" 
 Ukraina är visserligen inte heller ett land med perfekt demokrati eller med något minoritetskydd att imponeras över, men ändå så har de lyckats erövra ett än större arrangemang än Eurovision; nämligen EM i fotboll som går av stapeln i sommar. Medan deras medpartner i arrangemanget, Polen, valde att hoppa av Eurovision för att kunna lägga pengar på EM-förberedelserna så valde Ukraina att istället slå två flugor i en smäll: Låta den officiella EM-låten bli landets bidrag i Eurovision - något som ger möjlighet för maximal publicitet och gör att man känner igen låten redan innan invigningen i Juni. Problemet som föreligger är dock kanske snarare att den redan då kanske fått ett rykte om sig som en dålig låt - misslyckas man i Eurovision så blir det kanske inte så kul o höra den igen på invigningen. Och den risken är stor! Det här är inte en Eurovisionlåt, det här är en taskigt producerad fotbollslåt som visserligen passar bra som pausmelodi i fotbolls-EM, men på scenen i Baku kan det ju inte annat än misslyckas. För mig är detta årets felspekulering, även om jag är imponerad över Ukrainas taktiska tänkande. Men dessvärre finns inget med den här låten som håller i Baku, inga bryggor eller lyft, inge spektakulära scenshower,- NADA!!!! Inte ett smack. Istället blir det en tråkig transportsträcka som tar oss 3 minuter närmare Loreen, och det känns som att Ukraina kunnat utnyttja den tiden bättre. Så bra tänkt men åå så tråkigt...
Betyg: G 
Kommentar: Jag hoppas ni spelar fotboll bättre än ni producerar fotbollslåtar. Annars är ni riktigt illa ute i sommar... 

#8. Bulgarien: Sofi Marinova - Love Unlimited
"Love has no borders, language and colour, It's equal for everybody on this world, For you, for me, for them" 
Äntligen en låt som passar vågar lyfta fram Azerbajdzjans problem - något oväntat för ett bulgariskt bidrag måste sägas. Medan de allra flesta låtar i år fokuserar på att ha bra musik så fokuserar Bulgarien på en låt med budskap, något som kanske faktiskt passar bättre i år än nånsin. Tråkigt bara att låten i sig är totalt värdelös, och känns irriterande slät. Frågan är om det var med avsikt eller bara rent misstag? Att Bulgarien fortfarande är kvar i 00-talet visste vi redan, men den här låten är faktiskt värre i många fall än vad Bulgarerna skickade under just 00-talet. Denna typ av dansfri dansmusik är ett tomt eko av ingenting och Sofi's framträdande är tämligen oengagerat och tråkigt. För att dessutom spä på problemen ytterligare så är det ytterst få utanför Bulgariens gränser som förstår Bulgariska, vilket också innebär att man kommer ha svårt att förstå det enda som egentligen är intressant med det här bidraget - texten. Kvar blir - i princip ingenting. På sätt och vis är jag faktiskt förvånad över det här - när Danmark verkligen satte manken till i sin uttagning förra året, och skickade ett otroligt bra bidrag med starkt budskap (A friend in London - A new Tomorrow) så lyckades man ju faktiskt nå en 5:e plats. Hade bulgarerna bara satsat lite mer på låten hade vi kanske haft en contender för topp-5. Nu ska de vara otroligt glada för ens en finalplats.
Betyg: G- 
Kommentar: Ni som tycker att hennes engelska uttal suger, minns då att den för evigt episka audition-klassikern med "Ken-leee" (Can't live without you) var från Bulgariska Idol. 

#9. Slovenien: Eva Boto - Verjamen  
"I believe that we will catch each other again, And that yesterday will return for good with a river of light, Even the song will find its way to the rhymes if I go after him" 
Mmm, Slovenerna slår på stora trumman igen efter att ha nått finalen förra året och däri nått en 13e plats - landets bästa sedan 2001. Men i år litar de hellre på sina grannar och har därför importerat den serbiske låtskrivaren Vladimir Graic som skrev Molitva (vinnarlåten 2007) samt Hara Mata Hari som skrev och framförde Bosniens låt 2006 (Leyla, slutade på 3:e plats). Denna superduo har troligen givit Slovenien sin bästa chans nånsin att vinna den här tävlingen, eller iallafall få en bra placering. Verjamen (Jag tror) är en sådan där typisk balkanballad - om än kanske lite väl disney-ig. Men likheterna med Molitva är framträdande och jag är helt övertygad om att det kommer att gå mycket bättre för Slovenien än vad de allra flesta experter tror. Tycker visserligen att man borde valt engelska istället, då hade låten varit supertung - men nu så känns den bara mystisk och speciell. Detta faller mig alltså alldeles in i smaken, jag älskar dramatiken i denna typ av balkanballad - något som är typiskt eurovisionvinnarmaterial. Dessvärre är kanske inte scenframträdandet ett Eurovisionvinnarmaterial, och Eva är tämligen anonym i sången, trots att hon faktiskt sjunger den. Men men, det är fortfarande den bästa låten för Slovenien hittills, och jag kan inte tänka mig annat än att den går till final. Jag ser iallafall en stor slovensk framgång där i år!
Betyg: VG+ 
Kommentar: Smart att tänka på samarbete - gör så i fortsättningen också så vinner ni nog förr eller senare! 

 Nästa gång ger jag mig på Georgiens knarkade bidrag, sågar kroater och förklarar varför Sverige borde vinna. Tills dess: Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

onsdag 16 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 8

Spänningen höjs i Baku - i Måndags började de första repetitionerna i nybyggda Chrystal Hall, och man måste ju säga att det ser lovande ut! Det som dock verkar bli problemet i årets Eurovision är Azerbajdzjans totala oerfarenhet av att faktiskt vara värdar - man har rigorösa säkerhetskontroller överallt, dåliga kommunikationer och brist på mediautrustning - Men värst av allt: Brist på Kaffe! Man är tydligen ganska oförberedda på eurovisionfansen, trots att det ännu är en vecka till första semifinalen. Det ska bli intressant att se vad som händer när allt börjar på blodigt allvar där nere; pallar det trycket? Hur som helst ser scenen fantastiskt bra ut utifrån vad man kan se från de första bilderna framför allt är den STOR! Vågar dock inte ännu säga något om hur det kommer se ut på TV:n, men förväntningarna är höga. Tråkigt bara att just detta avsnitt kommer att ta upp just 3 bidrag som inte borde få stå på Eurovisionscenen - och ett bidrag som rent tekniskt och juridiskt verkligen inte borde göra det!

#4. Malta: Kurt Calleja - This is the night
 "Hey, I believe you and me, we are meant to be, I can't set you free, can't you see this is killing me?, As from this moment on, you and I can reach the stars, All we need is one more chance" 
Åh detta Malta, korsriddarnas och abortmotståndarnas förlovade land. Trots att man är ett av de absolut minsta och mest betydelselösa länder i världen så har Malta länge varit ett Schlagerland att mäta sig med. Med sina imponerande två andraplaceringar och två tredjeplaceringar är man det mest framgångsrika landet i Eurovisionhistorien - som aldrig har vunnit. Detta stör man sig givetvis på på Malta, och försöker därför år efter år överträffa sig själva. Detta storhetsvansinne har gjort den maltesiska uttagningen till en gigantisk orkan i ett litet snapsglas, med 24 låtar i finalen - en final som varade i 4 timmar. Det hade i och för sig inte varit helt outhärdligt, om det inte vore för det faktum att i princip alla bidrag som skickas in till Maltas uttagning, kommer med i finalen. Med andra ord; Kvantitet går före kvalitet. I alla fall på Malta. Resultatet blir ett sunkigt popalster som andas 90-tal, strandfester och bakfylla. Sedan är det visserligen så att Kurt gör ett fantastiskt bra framförande, trots att han ser ut som Ross i 90-tals komediserien "Friends". Men räcker scenglädje och glada danser för Malta i år? Njae, men det finns mycket värre saker i denna semifinal - så man ska inte räkna bort dem. Dessutom är ju Kurt det klart bästa artistnamnet sedan, hmm.... Sedan Glen som representerade Malta förra året. Nåja. Poäng för de coola namnen Malta!
Betyg: G 
Kommentar: Lite för lite substans, lite för mycket sangria. 

#5. Vitryssland: Litesound - We are the heroes
 "As I stand beneath the starry sky, I just lose faith in gravity, And it feels like I can learn to fly, Bring to life all my fantasies" 
Åh, ironin... Av alla artister detta år, så känns det som att Vitrysslands är de som har allra minst befogenhet att kalla sig för "hjältar". Litesound vann aldrig den vitryska uttagningen, det gjorde Elena Lanskaya med en riktig bra låt faktiskt. Tyvärr var hon inte president Lukashenkos favorit - vilket innebar att Elena fråntogs segern p.g.a. "röstfusk" - i och för sig något som Lukashenko borde vara expert på, men istället gavs segern till Litesound och deras galna mikrofonstativ. Därmed försvann det minsta unset av chans för Vitryssland att höja sitt rykte i Eurovision, och istället så har det nu faktiskt blivit mer regel än undantag att vinnaren försvinner, och någon annan får chansen istället - oftast då någon som är personlig favorit hos Lukashenko. Nåja, även bortsett från detta så är det här otroligt dåligt - som någon typ av korsning mellan dålig rock och Backstreet Boys. Att deras engelska sedan suger värre än urvalsprocessen gör inte saken bättre. Det finns helt enkelt ingenting här som skulle klassas som bra på något sätt. Tvärtom visar Vitryssland* (läs: Lukashenko*) ännu en gång att diktaturer inte har musiksmak längre. Tacka vet jag Franco - han kunde iallafall välja ut bra låtar. Men den tiden sedan länge förbi, likt en svunnen tid som nu ekar mycket tomt i Baku... Jag tvekar inte en sekund på att Vitryssland kommer göra bort sig ännu en gång och det lär inte bli någon final för Litesound. Iallafall om inte helvetet fryser till is innan dess...
Betyg: IG 
Kommentar: Lär av dina föregångare Lukashenko - folket blir inte mindre revolutionärt för att du representerar dem med skitmusik... 

 #6. Portugal: Filipa Sousa - Vida minha  
 "If you were light, my love, oh you'd be the light of the day, An inspiring smile of fantasy, If you were water, my love, you'd be like pure water, That quenches the thirst of the flower of tenderness" 
Jaha. Portugal är som bekant det landet i Eurovision som gått längst utan att någonsin ha vunnit tävlingen - hela 48 år utan en endaste topp-5 placering! Hur kan det komma sig frågan ni er? Jo, de skickar alltid sånt här skit! Denna typ av låtar fungerar inte, har aldrig fungerat och kommer aldrig att fungera i Eurovision! Men av någon anledning så verkar inte Portugal så intresserat av att inse detta faktum - tvärtom verkar de sätta på sig varenda skygglapp som finns i musikvärlden och intalar sig febrilt att hela världen är galen i musikstilen Fado - och att världen helt enkelt inte förstår det än bara. Medan andra länder som var i samma sits en gång; Finland till exempel, till slut förstod hinten och började variera sina bidrag utifrån mer än EN musikgenre, så är Portugal nu alltså fortfarande kvar i 80-talets balladera. Grattis! Årets portugisiska icke-kvalificerare heter Filipa Sousa, en relativt etablerad artist i sitt hemland. Låtskrivarna är också etablerade och har tillsammans skrivit hela fem Eurovisionbidrag - framförallt för ex-jugoslaviska länder. Men trots detta så kan man inte höra ett spår av detta, tvärtom är den enda dimensionen i den här låten "tråkig -tråkigare". Inte undra på att bettingbolagen ger 1000 gånger pengarna om Portugal bryter sin 48års långa väntan i år. För mig skulle det inte bara vara rent omöjligt - det hade varit fullständigt förödande om de vann. Lyckligtvis är det nog långt till den dagen - och även då lär helvetet hunnit frysa till is före.
Betyg: IG 
Kommentar: Ett tips till er, kolla in internet o kika efter vilken musik som folk faktiskt lyssnar på innan ni väljer nästa gång. Kanske hittar ni en musikstil som faktiskt inte suger! 

I nästa del: Förklarar jag varför fotboll och Eurovision är som att försöka blanda olja med vatten, jag förklarar min kärlek för det lilla alplandet Slovenien, och jag hur mycket jag INTE bryr mig om Bulgarien. Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

måndag 14 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 7

Semifinal 2 erbjuder massor av godbitar - framför allt Sverige, men även Norge, Slovenien och Estland. Dessvärre brukar ju nästan aldrig mina favoriter överleva till finalen, så vi får hoppas på mirakel här. Lyckligtvis finns oändliga mängder rent skit här också, och redan i denna del av Semifinal 2 ska vi titta närmare på ett av dem; Makedonien. Annars gör ju Serbien ett hyfsat intryck, liksom Holland - två länder som nu ska rannsakas grundligt.

#1. Serbien: Željko Joksimović - Nije Ljubav Stvar
"Love isn't a thing, That I would give back to you, Look, it's just me, I've always loved you" 
Serberna har gått ungefär 5 år utan en topp 5 placering - en evighet för landet som gjorde sin debut för just 5 år sedan. Men deras vinst 2007 gav dem storhetsvansinne och har sedan dess kört sitt eget race - som lyckligtvis Europa har ratat. I år går de dock tillbaka till basic igen - man tar fram nationalskalden Zeljko Joksimovic, mannen, myten, legenden. Han gjorde sin debut i Eurovision med en andraplats för Serbien & Montenegro 2004, med sin magiska Lane Moje - en låt som står som en skugga över hans namn enda sedan dess. Detta innebär att allt han gör hamnar i jämförelse med just Lane Moje - ett evigt problem eftersom ingenting någonsin kommer att slå Lane Moje. Nije Ljubav Stvar kommer faktiskt inte ens i närheten. Zeljko har snott mycket av låten från Coldplay's "Paradise" och ett antal andra låtar - resultatet blir en låt som det känns som att man redan har hört - vilket ju då faktiskt stämmer. Å andra sidan så gör han det ganska bra, iallafall ett tag. Sen kommer refrängen och man förstår att Zeljko inte har något mer att komma med än den stulna delen i introt. Sedan har vi det beklämmande faktumet att den levande orkestern är borta från Eurovision, vilket innebär att du inte får spela något instrument live - där försvann hela musikvideons stämning. Kvar blir: En tråkig serb sjungandes en tråkig ballad på serbiska. Detta gör att den här låten aldrig lär bli en allvarlig pretendent till segern i år, även om Zeljko är det starkaste namnet som är med i år. Däremot är Serbien alltid klart för final, i synnerhet i år eftersom man av någon anledning fått med sig nästan alla ex-jugoslavländer i samma semifinal - vilket garanterar minst fyra 12:or . Bra gjort EBU!
Betyg: G+ 
Kommentar: Även om det kanske var lite tråkigt att PRAO:a som programledare i Eurovision 2008, så var det då du var som bäst. Sluta upp med det här fåniga sjungandet nu och skaffa ett riktigt jobb. 
 
 #2. Makedonien: Kaliopi - Crno i Belo  
"Everything is black and white, Nothing separates good and bad, Come on and smile, The day is leading me to the white nights" 
Hm. Allt börjar ganska bra - man tänker att det ju ändå låter rätt intressant. Men när hon börjar sjunga så märker man att hon låter förfärligt. Och när gitarrerna och stråkarna kommer in brakar helvetet löst. Då har Makedonien förstört hela tävlingen för ett antal minuter framåt- allt blir genast så mycket sämre. Man vill bara döda någon. Men det får man inte. Istället fortsätter eländet i ytterligare 2 minuter, och plötslig börjar någon strypa en katt mitt i refrängen - aaaaaaaaaaaaaaaa - man hoppar till ordentligt och plötsligt inser man livets begränsningar. Döden väntar. Men så plötsligt slutar låten och efter en kvart så får man tillbaka medvetandet igen efter chocken. Hur ska man utvärdera den här upplevelsen då? Ja, Makedonerna har varit med om mycket skit, så att lyssna på den här låten var de nog härdade för tror jag. Men resten av Europa är nog inte det. Därför bör Makedonien frysas ut av alla länder med självkänsla - d.v.s. av alla som inte tillhörde Jugoslavien fram till år 1992. Tyvärr så räcker grannröstandet till en finalplats även i år för Makedonien, men jag vet att folk kommer bli förbannade på det. Jag hoppas därför att samtliga telefonlinjer i Sydeuropa kollapsar under den tiden, så vi slipper skämmas ännu en gång. Jag blir galen.  
Betyg: IG--- 
Kommentar: Åk hem igen och skaffa er en musiksmak! 

#3. Nederländerna: Joan Franka - You and me
"We grew up knowing love, Thanking God up above, That we could be together forever, We would never say goodbye" 
Ibland blir man förvånad över hur konstigt vissa människor tänker. För de allra flesta som hör den här låten första gången, utan att se videon, så brukar man tycka att det här faktiskt är ganska bra - trallvänligt och lite gulligt. En passande finallåt helt enkelt. Men när man ser på videon så hör man helt plötsligt inte låten - man ser bara en vuxen holländsk kvinna i INDIANKLÄDER. Jag vet inte vad ni tycker, men den ende som har rätt till att visa sig i Indiankläder på en Eurovisionscen är ROGER FUCKING PONTARE - NAMNET SOM VINDARNA FUCKING VISKAR!!! Och vad jag vet så kommer Roger Pontare ifrån Norrland, och inte Holland - jag tror inte ens Roger har varit i Holland. Eller kanske i ett coffeehouse Amsterdam - det skulle förklara hans isbjörnsdräkt i Melodifestivalen 1999. Men hur som helst så är Joan Franka inte Roger Pontare - och har således ingen legitim anledning att spöka ut sig till nordamerikansk indian. Nu handlar inte ens låten om indianer, så för den som inte har en perfekt utbildning i Joans barndom är det omöjligt att förstå varför hon ser ut som hon gör. Därmed spelar det ingen roll hur bra låten än är - det här håller inte. Ingen kommer se eller höra något annat än den där indiandräkten, och då försvinner allt som är bra med den här låten. Hur tänkte hon här egentligen? Jag försöker verkligen förstå- men jag antar att det är en holländsk grej. Nåja. Vill man inte komma till final så...
Betyg: G 
Kommentar: Det här betyget är verkligen ingen fjäder i hatten... 

Nästa gång en triad av värdelösa låtar, vilket faktiskt är positivt eftersom det hjälper Loreen att se bra ut. Malta, Portugal och det lilla helveteslandet Vitryssland kommer kölhalas då - tills dess:Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

söndag 13 maj 2012

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 6

I denna del av Schlagermagisterns Countdown till Baku kommer vi att kika närmare på bl.a. ett land som ganska tydligt illustrerar hur annorlunda tävlingen har blivit från vad den en gång var: Irland. För 20 år sedan var man schlagerlandet nr.1. Man sade att Eurovision Song Contest är en tävling där 24 länder tävlar i musik i 3 timmar och slutar med att Irland vinner. Det var visserligen också så att Irland var de som visste hur man skrev en bra ballad - och det var det som jurygrupperna gillade mest. Men i slutet av 90-talet försvann jurygrupperna och Irland slutade vinna - istället tog Östeuropa över totalt med sina enkla etniska poplåtar. Sedan dess har Irland varit på en ökenvandring och bara ibland sett ljuset ifrån finalens topp-10. Men den gamla självsäkerheten är fullkomligt bortblåst - och i år tävlar de faktiskt rent av med en svenskskriven låt. 
Moldavien har däremot massor av självförtroende, trots att de inte borde ha det. Österrike däremot - de har aldrig någonsin haft självförtroende utan skjuter hejvilt i blindo numera - ett koncept så gott som något i den här underliga tävlingen. 

16. Österrike: Trackshittaz - Woki mit deim popo

 
"Your bum has feelings, your bum is a part of you, Don't put it on chairs, your bum has an opinion, yeah, Your bum wants movement, so shake, shake, shake, Your bum wants encounters, come on, give it what it needs" 
APPLÅDER!!! Vilken grej! Vilka killar! Österrike har äntligen skickat någonting som berör - om än att man kan bli förbannad över hur extremt juvenalt det här är, men det är ös och tempo och riktigt hett Alpparty! Eller ja, typ... Men det är helt uppenbart att man vill testa gränser i Österrike, förra året var de i sin första final sedan 2004 med en låt som slutade på 18:e plats - en typisk musikallåt då. Man har helt klart fått tillbaka lusten att prestera, även om jag inte riktigt är 100% på att det här kommer tas emot med öppna armar i Europa. Men det är som en bättre mer modern version av Markoolio - fast på nån form av tyska. Visserligen är det absolut så att låten och artisten är musikfientlig på alla sätt, visst, det här är skit, men det är iallafall intressant skit till skillnad från mycket annat i denna semifinal. Jag vågar faktiskt påstå att det blir en ny final för Österrike, trots Markoolio-vibbarna, men det här kommer att bli intressant på scenen - iallafall var det det i den österrikiska finalen, där de tävlade mot bl.a. en transvestit i långskägg. Hatten av för det! Och ignorerar man låttexten om att rumpor har känslor, så är det faktiskt riktigt bra det här.
Betyg: VG- 
Kommentar: Imponerande för en grupp som i översättning heter Spår-bajsarna... 

17. Moldavien: Pasha Parfeny - Lăutar  
"Just like from paradise, you came down from the skies, On a plane which belongs to your daddy, Welcome to carousel, the wine is sweet, but take care, 'Cause too much is no good for a princess" 
Ännu en gång imponerar Europas fattigaste och mest korrupta land Moldavien med att skicka en låt som känns finalklar redan innan man lyssnat klart på den. Varför de fortsätter lyckas med sina Eurovisionbidrag är svårt att säga, förra året var det bandet Zdob si Zdub som avgjorde saken, men i år skulle jag nog ändå säga att både artisten och låten känns avgörande. Det är ett skönt zigenarsound med karpatiska etnotoner och lite galet moldaviskt spex som gör att det här svänger ordentligt. Därför är detta en given låt i finalen. Däremot vette sjutton om den kommer att göra något större intryck i finalen sen, eftersom vi antagligen kommer se mycket annat mycket bättre där. Men i semifinalen är det få låtar som slår den här, och jag är rätt säker på min sak. Har visserligen lite farhågor om det kommer bli lika bra på scenen i Baku som det var på scenen i Chisinau, men Moldavien brukar ju kunna det där ändå. Ska bli intressant att följa Moldavien i år, det finns potential i det här...
Betyg: VG- 

Kommentar: Du får sluta rida på kvinnorna, har ni inga jämställdhetslagar i Moldavien?? 


18. Irland: Jedward - Waterline
"Whistle blast, lights flash, Throw a rope, grab a hold, feel the undertow, She laughs, waves crash, What's the use? I can't let her go" 
Ännu ett år med duracellkaninerna i Jedward och ännu ett svenskskrivet bidrag i årets Eurovision. Går det här verkligen en gång till?? Jag är tveksam, men positiv. Först och främst har vi Jedward: De har gått från att vara lokala irländska kändisar till att bli ett europeiskt popfenomen. Jag tror inte att någon irländsk artist har slagit lika stort här i Sverige sedan The Corrs. Jedward är helt enkelt en flickfavorit i samma liga som pojkbanden var för 10-20 år sedan, och det skrämmer mig faktiskt lite. Men återigen, deras koncept med direkt och lättlyssnad pop är lyckat, liksom deras vansinniga frisyrer och extravaganta kläder - de är verkligen stereotypen av vad en schlagerartist ska vara. Därigenom blir de svårtstoppade och får antagligen ett helt gäng telefonröster från alla sina fans. Problemet är däremot att låten "Waterline" inte är i närheten av förra årets monsterhit "Lipstick" som var både kaxig och omedelbar. Årets låt är visserligen - enligt mig - bättre men kräver lite mer tålamod och är långtifrån lika trallvänlig och omedelbar som Lipstick. Och kaxig är det definitivt inte, tvärtom snarare lite mesig. Så alla ni som hoppats på ännu ett kaxigt Jedward nummer, ni kommer bli gruvligt besvikna. Tyvärr. Jag tycker dock betydligt mycket bättre om den här jämfört med Lipstick, men jag är fullt medveten om att man inte kommer att vara i närheten av samma succé i år. Med detta sagt så bör tilläggas att finalplatsen är säkrad för Irland - om det råder inget tvivel. Bara genom att vara Jedward så kvalificerar man ju sig dit. Men vi lär inte behöva åka till Dublin nästa år iallafall, den resan slipper vi nog.
Betyg: VG 

Kommentar: För ozonskiktets skull - klipp er för tusan! 


Nästa del kommer att handla om de första bidragen i Semifinal 2: Där Serbiens självutnämnde nationalskald skall utvärderas, tillsammans med nått jädra hopplöst skit från Makedonien och lite indian-fetischism från Holland. Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!

Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 5

Wow, två veckor kvar nu!! Å andra sidan är det två låååånga veckor kvar, om än fyllda med stor förväntan både i Baku och här i Sverige - som ju trots allt är favoriter. Ett av de länder som dock är mest tippade att kunna utmana Loreen är faktiskt Ryssland - en schlagernation som vi alla älskar att hata - mest för att de kan skicka vilket skit som helst men ändå få en drös med 12:or från alla sina miljoner grannländer. O andra sidan har vi ju Danmark, som allt som oftast får 12:or från oss och vi från dem. The Circle of Life... Vackert på sätt o vis... MEN FEL!!! I denna del tar jag förutom dessa två länder även upp Ungern, som är lite av Eurovisions svarta får - som dyker upp lite då och då och ibland rent av tar lite poäng. Vi börjar dock tvärs över sundet, med vårt kära pölseätande grannfolk i syd.

13. Danmark: Soluna Samay - Should've know better

 
"We could've written words on a mountain high, Reminding ourselves to keep climbing, right, Sometimes we have to lose, A part of us to find the truth"
Danmark ja, Sverige paranoide tvillingbror med rökproblem och ölmage... I år hoppar de faktiskt Olsen Brothers och de gamla vanliga feel-good låtarna, för denna något annorlunda moderna låten av den multikulturella gatusångerskan Soluna Samay. Lite coolt, lite utmanande kanske? Eller? Är det så de har tänkt här? Jag vet ärligt talat inte. Den danska finalen kryllade av hits, moderna house- och electrolåtar, till och med svenske Patrik Isaksson! Alla blev praktfullt slagna av denna tös, trots att hon faktiskt var relativt okänd i de danska hemmen. Trots det gick hon faktiskt genom sin vinst i Melodi Grand Prix upp som tidig favorit i oddsen (Ja, tills Loreen hade spelat i Semifinal 1 i Melodifestivalen då). Soluna är faktiskt fortfarande rankat som 6:e favorit i bettinglistorna, något som är imponerande för en så ung (22 år) sångerska. Men är det ett välförtjänt favoritskap? Nej, o käre värld NEJ! Det här fullkomligt skriker ANNA BERGENDAHL! Låter namnet bekant? Det borde det, hon vann Melodifestivalen 2010 - och kom sedan 11:a i Eurovisions semifinalen. Å andra sidan så är det här just min poäng, ingen minns henne längre - vårt största misstag i schlagerhistorien, med en låt som inte berör någon någonstans. Danskarna har gjort exakt samma sak här - ingen kommer bry sig! Soluna kommer fortsätta sin karriär som okänd gatusångare även efter Eurovision, trots hennes taggtråds beklädda sjömansmössa, och amiralsuniform. Låten är meningslös och tråkig, och jag har hört det här så många gånger förut i Eurovision - och då har det alltid slutat i semifinalen. Jag fattar verkligen inte hur naiva och lättlurade danskarna har varit i år, i synnerhet med tanke på deras starka bidrag de haft de två senaste åren! Tråkigt att de fastnar i semifinalen i år då, hade varit kul med nordiskt sällskap i finalen i år också...
Betyg: G- 
Kommentar: You REALLY should've known better! 

 14. Ryssland: Buranovskije Babushki - Party for Everybody 

 
"Singing loudly boom boom boom, dancing soulfully, soulfully, Singing loudly boom boom boom, all together" 
Jaha ja. So it has come to this: Babushkas... Herregud... Vad ska man skriva? Går det ens att säga något om det här? Det känns ju mer som en mellanakt än ett faktiskt bidrag i Eurovision. Detta är ett spektakel där man har satt ett gäng mormödrar i huckle och vass-skor på scenen sjungandes en Rebecka Black-låt... Jag vet faktiskt ärligt talat inte vad jag ska säga, jag trodde aldrig att jag skulle få se det här i Eurovision. Kan ju iallafall konstatera att Babushkorna har en stark sida, och en svag sida. Den starka sidan är konceptet. Konceptet med ett gäng babushkor i genuina folkdräkter och vass-skor sjungandes på det obskyra minoritetsspråket udmyrdiska och bruten engelska "party for everybody" är en kombination som är omöjlig att slå. Detta är vinnaren av Eurovision song contest 2012 - det går inte att besegra ett gäng babushkor! Man måste le. Man måste tycka att det är gulligt och mysigt med dessa tanter, och att de tar sig tid att lära sig engelska - och bara det faktum att de har en genuin udmurdisk spis snurrandes i bakgrunden är ju bara det ett vinnande drag! Jag tvekar inte en sekund på att detta kommer bli en atombomb i Eurovision - förmodligen en vinnande atombomb dessutom. Deras svaghet o andra sidan: Det här är ingen låt, det är ingen sång - det är knappt ens ett ljud. Det är bara ett koncept. Eurovision är en sångtävling, som borde handla om hur bra man är på att sjunga och hur bra låten är - inte hur gammal man är eller hur söt man ser ut i huckle. Därmed borde det också vara helt klart att det här bidraget inte bör ha en chans i världen på att ens gå vidare ifrån Semifinalen. Man skickar av dygd inte vidare låtar där sångarna sjunger falskt, i otakt eller fel - i vart fall inte där allt detta sker samtidigt! Att låten dessutom är som en blandning mellan Schnappi das kleine krokodil och Rebecka Black gör inte saken bättre - det här är bland det sämsta som någonsin gjorts i Eurovisions historia! Om det finns ens ett minsta uns av rättvisa och musikalitet kvar i tävlingen så kan inte detta vinna! Det skulle innebära slutet på musiken och vi skulle lika gärna kunna skicka en cikusgrupp som joddlar psalmer till nästa års Eurovision. Tyvärr har liknande låtar vunnit för Ryssland tidigare - Dima Bilan 2008 med en vansinnigt dålig låt och ännu sämre sånginsats - men han var känd, liksom skridskoåkaren vid hans sida och violinisten som ackompanjerade - det räckte för vinst då. Låt oss hoppas Babushkorna slipper vinna - för musikens skull! Men gärna en andraplats..
Betyg: IG / MVG 
Kommentar: Glöm inte att stänga av spisen efteråt! 

15. Ungern: Compact Disco - Sound of our Hearts
"Harmony can be achieved, Just find some way to get connected, Differences may not be wrong, They enrich the things that we know" 
Ännu ett faktiskt mycket välgjort ungerskt bidrag, ett land som lägger ganska stor vikt vid kvalité snarare än direkt appeal. Tyvärr har de fått lite av Schweizs problem, d.v.s. att de tänker lite för mycket och skickar något som antagligen kommer att gå över huvudet på folk. Det här är ju bra, men lite för avancerat för Eurovision. En modern poplåt som känns originell och äkta, och med en artist som verkar kunna leverera - men samtidigt lär ha ett omöjligt uppdrag att framföra på scenen i Eurovision. Det här är dessvärre dömt att misslyckas. Jag å andra sidan känner mig nöjd med att ha den här som en radiolåt - den är bra helt enkelt. Men i Eurovisionfinalen lär den inte ha något att göra. Det blir till att tänka om för Ungern, som antagligen redan har en del att tänka på.
Betyg: VG- 
Kommentar: Gör läxorna nästa gång - så slipper ni göra bort er en gång till... 

 Nästa gång ska vi kika på de tre sista bidragen i den första semifinalen, där vi hittar ännu ett svenskt bidrag med ett par läppstiftformade irländska tvillingar, men också ett par rumpformade österrikiska pojkar och en galen moldav. Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!