fredag 29 november 2013

Melodifestivalen 2014 - starfältet som alla förväntade sig

Med sedvanlig pompa och ståt, och sedvanligt förtida läckande i media, avslöjades artisterna för nästa års melodifestival nu i veckan. Och denna gång lyckades journalisterna i princip förhandstippa varenda en. Till och med jag själv hade inga problem med peka ut en del uppenbara artister. Tråkigt?
Nja, Melodifestivalen är ett underhållningsprogram och då behöver folk ha lite kontinuitet. Det är väl för den goda stämningens skull som Alcazar och Linda Bengtzing är med för 40 000:e gången. Någon annan anledning lär inte finnas...

I ett tidigare inlägg delade jag in årets potentiella artister i: Gamla rävar, Comebackers, och fullständiga nybörjare. Låt oss för enkelhetens skull börja med de gamla rävarna, en skara artister som egentligen är alldeles för gamla för att egentligen vara favoriter, men utses ändå till favoriter eftersom de brukade vara bra när de var yngre:

1. Sanna Nielsen - Undo (Skriven av bl.a. Kempe).
Klart att Sanna ska vara med igen, hon är en av de få veteranerna som aldrig missat en final, och lär inte göra det nu heller. I synnerhet inte när hon ska sjunga en ballad på engelska - såsom 2008 och Empty Room. Min stora förhandsfavorit i år. Hon förtjänar vinsten.

2. Linda Bengtzing - Ta mig (Skriven av Nicke Borg (WTF!?))
Jag trodde jag var klar med Linda Bengtzing när hon kom sist hos telefonröstarna i Melodifestivalen 2011. Att ganska klart säga "din låt var sämst" hjälpte tydligen inte. Och trots att låten hette "E de fel på mej" så förstod inte Linda vad problemet var och nu är hon tillbaka. Låt oss se om hon går till final nu igen; hon, precis som Sanna Nielsen, har aldrig missat en final. Håll tummarna för att detta blir första gången!

3. Alcazar - Blame it on the Disco (Kempe, igen..)
Andreas fucking Lundstedt har följt tävlingen som en könsvårta sedan 1996 och verkar aldrig förstå hur gammal han och hans band har blivit. Den enda anledningen till varför de gång på gång på gång gör comeback måste vara för att Björkman tydligen har dålig fantasi och har Andreas allra först på sin telefonlista. Suck. Visst kommer Stockholms gaycommunity rösta tills fingrarna blöder här, men vi andra kommer bara konstatera att allt var bättre förr. Inklusive Alcazar.

4. Shirley Clamp - Burning Alive (Bobby Ljunggren)
Hon är nog den schlagerdiva som lyckats sämst med sina comebacker de senaste åren. Sedan "Min Kärlek" 2004 har hon bara floppat - som den magnifika sistaplatsen i en deltävling 2009 med "Med hjärtat fyllt av ljus". Dessutom minns vi ju Shirleys Angels från 2011 som blev mer humor än sång och heller aldrig nådde finalen. Räcker det med en sång på engelska av Bobby Ljungren? Nej. Gammal är äldst.

Vilka är det som gör Comeback då? Jo här flockas de som kom 2:a, 3:a eller 4:a i fjolårets tävling och som tror att framgången håller i sig ett år till. Samt de artister som trodde de skulle vinna allt förra året men åkte ut innan finalen av 5 gubbar som sjöng kuplett. Dessutom hittar vi även i denna grupp artister som varit med för länge sedan, vunnit allt, och sedan dragit sig tillbaka för att aldrig mer komma tillbaka - bara för att komma tillbaka 10 år senare när alla pengar är slut och man börjar närma sig 50-års dagen.

1. Helena Paparizou - Survivor (Bobby Ljunggren) 
Den stora snackisen bland årets artister! Egentligen gör hon  heldebut eftersom Helena aldrig varit med i Svenska Melodifestivalen utan bara grekiska - som hon vunnit 2 gånger (2001, 2005) och sedan vunnit Eurovision med Grekland 2005. Hon är en av schlagervärldens stora namn och är fortfarande den kanske största grekiska artisten genom alla tider. Ja, men hon är ju då egentligen svensk - dessutom göteborgare. Skönt att ha dig tillbaka! Men räkna inte med några större framgångar, du är föredetting och inget kan ändra på den saken.

2. YOHIO - To the End (Andreas Johnsson och Peter Kvint!!!!!!)
Tyvärr är hen tillbaka. Igen. Som jag varnade för. Ingen är förvånad och allra minst jag. Hen fick flest röster av folket 2013 och har en enorm fanskara runt om i landet inklusive Japan. Där har inget förändrats. Det som dock har förändrats är att låten i år är skriven av Andreas Johnsson och Peter Kvint - männen bakom "Glorious" och "Sing for Me". Det bådar fruktansvärt gott! Inget jädra mediokert humbugg som "Heartbreak hotel" - nu vädras kvalitet! Hoppas jag. Men återigen: YOHIO är solklar finalist p.g.a. att hen har fjädrar i håret och inte går att könsbestämma. Men i finalen kommer hen ändå inte få en enda röst av internationella juryn som ju som bekant A: Bryr sig mest om låtens kvalitet, och B: Är homofober.

3. Martin Stenmarck - När änglarna går hem (bl.a. skriven av Alexander Bard)
Det är inte Melodifestival utan Alexander Bard i shorts! En smula oväntat att han skulle skriva en låt på svenska till Martin Stenmarck - en av mina önskeartister. KUL! Har väntat länge på att få se Martins comeback, trots hans hemska sejour med "Las Vegas" 2005 (som innan Whatshername Bergendahl och "This is my life" var den sämsta vinnaren någonsin. "Beatles" med Forbes 1977 inräknat.) Men Martin är en bra artist och hans hit "Sjumilakliv" för några år sedan visade ju att han hade en karriär utöver schlagern. Tyvärr är det lite sent för honom kanske, han är lite väl gammal för att vara aktuell för finalen, men om låten håller så kanske kanske det lyckas igen... Men då måste Bard ha sin shorts på sig!

4. Sylvester Schlegel - Bygdens Son
De flesta har nog inte hört talas om honom, och det är inte så konstigt. Sist du såg honom hade han rolig hatt och var skymd av en hög Ola Salo i fjäderboa och kroppsglitter. Han var trummisen i The Ark, som ju som bekant vann Melodifestivalen 2007. Det gick också som bekant åt helvete. Nu är gruppen splittrad och Sylvester kör sitt eget race. Hade det här istället varit Ola Salo här, så hade tävlingen redan varit avgjord. Nu är det dock den halvfete trummisen istället, så det lär inte finnas någon risk för final för denna comebackmannen.

5. Anton Ewald - Natural
Jag vill påminna mig om att ha förutspått även hans comeback. Inte så konstigt, efter att han helt otippat dängat till med en 4:e plats tätt efter Ulrik Munther i 2013 års Melodifestivalfinal. Och många har, med all rätta, påpekat att han nog var den förutom YOHIO och Robin, som slog igenom på allvar 2013. Enligt mig hade han dessutom varit en värdig vinnare. Men låten var lite svag då, frågan är om det har ändrats till 2014? Låtskrivaren heter John Lundvik och är helt okänd i dessa sammanhang. Funkar det? Låt oss hoppas det.

6. Janet Leon - Hollow (Bl.a. skriven av Jimmy Jansson)
Janet fick stryk av gubbtjuvarna i Ravaillacz 2013, och fick aldrig komma till finalen trots att hon enligt mig hade den klart bästa låten i hela det årets startfält. Lyckat! Då var jag inte bara arg - hade inte tågbiljetterna varit så förbannat dyra hade jag åkt till Skellefteå och bränt ner staden. Men därför är det inte så underligt att hon gör comeback i år, för ärligt talat så är hon gjord för finalen. Frågan är om hennes låt håller i år? "Hollow" är ett namn som för mina tankar till den äckligt äckliga Kempe-låten med Peter Jöback 2010, som fortfarande ger mig rysningar. Att årets låt är skriven av Jimmy Jansson gör inte saken bättre.

7. State of Drama - All we are 
Jag trodde aldrig i mitt liv att dessa skulle komma till final 2013 - detta är inte musik som folk borde kunna tycka om. Men jag hade tydligen fel. Nu är de tillbaka igen och av någon anledning så tror de på att göra om sin prestation. Jag tvivlar. Jag kan bara konstatera ännu en kissepaus inplanerad.

Och så till sist: Nybörjarna! Den utan tvekan största skaran artister i de allra flesta Melodifestivaler! Här finns generellt 4 grupper: 1. Föredettingar som efter 15 år sedan förra hitten beslutar sig för att vara med för att få gratis publicitet. 2. Före detta Idol-deltagare. 3. Före detta X-faktor deltagare 4. Bakgrundsdansare eller bakgrundssångare till artister i förra årets Melodifestival:

1. Alvaro Estrella - Bedroom
Bakgrundsdansare bakom bland annat Danny Saucedo 2012. Kan han sjunga då? Ja tydligen... Bevisat? Inte än...

2. Dr. Alban och Jessica Folcker - Around the World
Äntligen är Dr. Alban tillbaka! Eller ja, så jävla glada är nog ingen över det. Medan Jessica Folcker faktiskt gör Comeback efter att varit med 2005 och 2006 är Dr. Alban (som tydligen upptäckte Jessica på 90-talet) helt ny i sammanhanget. Den enda kontakten han har här är banankontakten med Sean Banan i Sveriges sämsta film i världshistorien "Sean Banan inuti Seanfrika" (där Dr. Alban spelar den mycket svårspelade rollen som sig själv). Nu är han tillbaka för sjunga, förmodligen för att pengarna är slut. (Det är för övrigt plojvarning på det här bidraget).

3. Cajsa Stina Åkerström - En enkel Sång
Med vetskapen om att Dr. Alban är med, så är det skönt att konstatera att Cajsa Stina väljer att göra sin debut samma år. Hon är en av Sveriges kanske mest älskade artister, eller var iallafall det under 90-talet. Nu anar man väl att även hennes pengar är slut, men hon känns mer välkommen in i rampljuset igen iallafall. Skulle dock inte förvänta mig någon "Louise Hoffsten"-effekt här, även om potentialen finns. Detta är en visdrottning, en genre som är ovanlig i Melodifestivalen. Men kan det funka 2014? Fråga stjärnorna!

4. Oskar Zia - Yes we Can
Ännu en bakgrundsdansare/sångare. Han körade bakom Behrang Miri ifjol och har sedan dess gjort rubrik för sig - och avslöjades av allehanda tidningar redan i Oktober vara aktuell för Melodifestivalen 2014.

5. Elisa Lindström - Casanova
Trodde ni att dansbanden var borta från Melodifestivalen? HA! Så fel ni hade! Elisa Lindström är Sveriges okrönta dansbandsdrottning och är lika oväntad som självklar i Melodifestivalen 2014. Och OJ vad sist hon kommer att komma....

6. Panetoz - Efter Solsken
Den kanske mest oväntade debuten i år är garanterat gänget bakom "Dansa Pausa", Panetoz, som är lite för populärt för att ha förhandstippats. Det är ovanligt att populära artister söker sig till Melodifestivalen faktiskt - varför undrar man ju? Det går så bra för dem, varför vill de förstöra allt med att ställa upp här? Nåja. Någon plats för modern musik måste det ju också finnas numera....

7. Pink Pistols - I am somebody
After Dark + Let's Dance + rosa. Allt blir dessutom ännu bättre av att Susie Päivärinta skrivit låten! Detta kan ju bara bli bra! Och gay så det smäller om det...

8. Little Great Things - Set yourself free
Jag skiter i alla andra debutanter som ingen någonsin hört talas om, och aldrig lär höra igen, MEN detta är oerhört roligt! Gruppen Little Great Things består bl.a. av Charlie och Felix Grönvall - barn till Nanne och Peter Grönvall - Peter som är barn till Benny Andersson i ABBA. Tredje generationens ABBA alltså! Och i familjen finns två Melodifestivalsegrar och 1 Eurovisionvinst samt en 3:e plats. Förutom det faktum att de är Sveriges största musikexport någonsin. Inte illa... Frågan är om upplagan 2014 är lika bra? Det återstår att se i Februari 2014, nästan exakt 40 år sedan Farfar Benny stod på Melodifestivalscenen sist....


Vad är då slutomdömet av årets startfält? Ja, det är iallafall bättre än 2013 - mer intressanta namn! Bortsett från de oinspirerade och bara slentrianmässiga standardnamnen som Linda Bengtzing och Alcazar, så är alla från Cajsa Lisa och Helena Paparizou till 2013 års stora namn Anton och Yohio riktiga tungviktare. Plus en rad intressanta debutanter som Panetoz och Little great things. Sanna och Martin får inte glömmas heller! Kort sagt är det en ganska intressant blandning som inte verkar tillrättalagd på samma sätt som ifjol - inga uppenbara plojnummer eller ihopsatta grupper där man skall driva med hela konceptet. Bortsett från Pink Pistols och Dr. Alban finns heller inget som känns oseriöst heller. Ingen Sean Banan eller Ranelid. Nu är det bara musik, och det är ett stort jädra plus! Allt detta bådar gott - och jag vågar nog vara förhoppningfull trots allt. Nu är det bara att vänta på att få höra musiken. Det är ju trots allt den allt handlar om..... Har jag hört.....

onsdag 20 november 2013

En udda Lundaduo - programledarna som ingen förväntade sig

SVT är tydligen mycket duktiga på att tänka utanför boxen ibland. I alla fall när det gäller programledare (när det gäller artister så verkar de dock inte kunna tänka längre än sina facebookvänner...). Det blev till slut komikerna Nour El-Refai och Anders Jansson som utsågs att leda Melodifestivalen 2014 - ett par som aldrig nämndes någonstans innan offentliggörandet förra veckan. Presskåren såg ut som fågelholkar.
Och så konstigt var nog kanske inte det. Trots att duon faktiskt bor och är uppväxta i samma stad (kunskapsstaden Lund) och dessutom delar den akademiska lundahumorns arv - så är detta två HELT olika personer som aldrig har kunnat kopplats till varandra. Eller ja, de var ju faktiskt båda med i Melodifestivalen 2008, Anders som "Morgan Pålsson" i pausinslagen och Nour bakom scenen där hon mest mjölkade artisterna på klassiska "hur känns det?". Men bortsett ifrån allt ovanstående så är de ju inga som man kopplar ihop direkt. Anders, som ju mest är känd tillsammans med Johan Wester i "Hipp Hipp", har ju i princip blivit så etablerad i sin humorroll att man har svårt att se honom utan Johan. Samtidigt så har Nour en helt annan profil, då hon flitigt uppkommer i olika sammanhang - senast bl.a. som programledare i Musikhjälpen.
Så kan det här funka tro?
SVT har gjort det omöjligt att svara på den frågan. Eftersom detta är en helt ny konstellation så har vi verkligen inga referensramar och poängen är nog att vi heller inte ska kunna förvänta oss något.
Medan Anders är en blek skånsk gubbe som brukar klä ut sig till kvinna, så är Nour en ung invandrartjej som är känd för sin utmanande humor och politiska engagemang. I och för sig har Anders spelat en kommunpamp med politiskt "engagemang", men jag tror inte det räknas.

Mina egna förväntningar på duon är dock lite högre än man kan tro - det är trots allt två komiker som är duktiga och vana vid att leda program och underhålla. Båda är jädrigt kvicka och jag är helt säker på att vi kommer få se en del sketcher och framträdanden med dem - och mycket mer humor än vi är vana vid efter 3 år med artister som programledare. Tack SVT. Låt oss inte glömma att Melodifestivalen redan har musik så det räcker, så att balansera det med humor är ett mycket bra recept anser jag. Frågan är i nuläget bara hur slutprodukten kommer se ut? Spännande!

Här är iallafall det bästa ifrån nästa års programledare enligt mig: