Analysen av startfältet i Eurovision 2015: Måns mot balladerna

Den Tisdagen den 19:e maj smäller det - då öppnar Wiener Stadthalle upp portarna för Eurovision Song Contest 2015. I nästan två månader får vi alltså hålla ut innan vi vet om Måns Zelmerlöw kommer motsvara förväntningarna och vinna Eurovision. Men tills dess får vi alltså nöja oss med att spekulera vilt - vilket vi ju gärna gör!

Årets startfält i Eurovision kan för enkelhetens skull beskrivas som en kamp mellan Måns Zelmerlöw  och balladerna. Ni som lyssnat igenom alla låtar i år märker ganska fort att det är balladerna som dominerar i år. Hela 29 stycken av årets låtar kan räknas som ballader!
Jag har en svag aning om att anledningen till detta var att i princip ALLA låtar i topp-5 förra året var ballader. 
Även om "Rise like a Phoenix" kanske inte var ett skolboksballad, så kan den nog bäst beskrivas som en "James Bondballad". Både Nederländerna och Sverige skickade ju dock "riktiga" ballader, medan Armenien och Ungern (som slutade 4:a och 5:a) skickade ballader med upptemporefränger/partier.
Kort sagt: Förra året var balladerna väldigt framgångsrika. Därför försöker nu alla länder anpassa sig och skickar därför också ballader till årets Eurovision. Detta hade i och för sig inte varit ett problem, om de bara hade varit lite originella och distinkta sinsemellan. Men nej, i år har Schlagergudarna bestämt att alla ballader ska stöpas i samma form - och detta innebär att vi kommer att få ett startfält där oerhört många låtar i princip låter likadant. För att bespara er tid och energi har jag därför gjort en klassificering av årets ballader så ni lättare kan hålla koll på dem:

Kategori 1: "Den nedstämda duetten" eller "vi som kopierar Nederländernas bidrag från ifjol"

Estland: Elina Born & Stig Rästa - "Goodbye to Yesterday"

Tjeckien: Marta Jandová & Václav Noid Bárta - "Hope Never Dies"

Norge: Mørland & Debrah Scarlett "A Monster Like Me"

San Marino: Michele Perniola & Anita Simoncini "Chain of Lights"

Denna grupp bidrag är tydligt inspirerade av Nederländernas The Common Linnets, duon som skrällde sig till en andraplats i förra årets Eurovision. En väldigt avskalad duett mellan en man och en kvinna - tydligen funkar det väldigt bra ibland. De som i år har lyckats allra bäst i denna kategori är Estland och Norge. Estlands bidrag "Goodbye to Yesterday" är ett rent mästerverk - trots att den har ett lite högre tempo än Nederländernas låt ifjol. Men mellantempoballader funkar oerhört bra! Norge kör nästan exakt samma race, men där går tempot ned betydligt - men blir istället mer pampigt. Också helt klart ett mästerverk. Tyvärr är de inte ensamma, utan har billiga efterapningar ifrån Tjeckien och San Marino efter sig - som inte alls håller måttet. De kan ni bara förtränga. 

Kategori 2: "Tjejen med Gitarrballaden"

Albanien: Elhaida Dani - "I'm Alive"

Nederländerna: Trijntje Oosterhuis -  "Walk Along"

Ungern: Boggie - "Wars for Nothing"

Frankrike: Lisa Angell - "N'oubliez pas"

Gitarrerna går fortfarande varma i Eurovision, trots att de inte får spelas live längre. I år är det gitarrtjejerna som stormar Eurovision, eftersom gitarrkillarna i år faktiskt är försvinnande få.
På något underligt sätt verkar det dessutom som att samtliga artister i denna kategori har samma stylist. Samtliga är mörkhåriga med kraftig mascara och en tom blick. Coincidence? I think not... Medan Albanien som vanligt gått bort sig i schlagerdjungeln och Ungern återigen sjunger om krig och misshandel och Frankrike är - ja, ehm, Frankrike helt enkelt, så är Nederländerna ännu en gång landet att lyssna på här! De lär inte ha med toppstriden att göra med i år, men Trijntje Oosterhuis upprätthåller samma höga nivå som Nederländerna haft de senaste 2 åren. En snygg mellantempoballad som fastnar. Klart värd en extra lyssning!   

Kategori 3: "Tjejen med Pianoballaden"

Grekland: Maria Elena Kyriakou -  "One Last Breath"

Ryssland: Polina Gagarina - "A Million Voices"

Portugal: Leonor Andrade - "Há um mar que nos separa"

Polen: Monika Kuszyńska - "In the Name of Love"

Irland: Molly Sterling - "Playing with Numbers" 

Den mest klassiska av alla klassiska Eurovisiongenre är givetvis pianoballaden! Och den sjungs ju allra bäst med en lidelsefull kvinna vid micken - så även i år! I år är det "de vanliga misstänkta" som dyker upp i denna kategori; balladländerna Irland, Polen och Portugal som alltid tycks falla tillbaka på sina gamla balladtraditioner trots att de inte haft någon framgång med en ballad sedan tiden innan Jesu födelse. Fortsätt dunka huvudet i väggen - snart kommer ni igenom!
Ryssland måste givetvis också sjunga en fin fredsballad - vilket ju lär bli uppfattat som tävlingens största skämt! Hoppas buropen når ända bort till Kreml... Och för en gångs skull kommer även Grekland med en ballad, vilket känns helt felplacerat. De har aldrig haft några stora framgångar med en ballad i Eurovision - varför tror de att det skulle ändras i år? En stor flopp av ett land som ändå aldrig skulle ha råd att vinna igen. 

Kategori 4: "Den coola tjejen med Elektroballaden" eller: "Vi som kopierar Sanna Nielsen från ifjol"

Lettland: Aminata - "Love Injected"

Malta: Amber - "Warrior"

Schweiz: Mélanie René - "Time to Shine"

Spanien: Edurne -  "Amanecer"

Serbien: Bojana Stamenov  - "Beauty Never Lies"

Island: María Ólafs - "Unbroken"

Georgien: Nina Sublatti - "Warrior"

Den kategori som helt klart fått sig ett uppsving med Sanna Nielsens tredjeplats ifjol är de moderna elektroballaderna - en typ av ballad som tillåter lite mer "umpppffff" i refrängerna. Problemet ligger i att Lettland, Malta, Schweiz, Georgien och Island i princip skickar samma låt till Eurovision.  För av någon anledning så är just dessa bidrag oerhört lika varandra - i tempo och i framförande. I Georgiens och Maltas fall är dessutom låttitlarna desamma - "Warrior". Med andra ord råder det tuff konkurrens - för att inte säga mördande. Dock bör påpekas att båda Warrior-låtarna helt klart är de bästa i denna genre. I Georgiens fall är bidraget dessutom skrivet av Thomas G:son. Jodå - han är med igen! Och det blir värre!
Spanien försöker nämligen skaka liv i Loreen-genren igen, med bidraget "Amanecer" skrivet av Thomas G:son (jodå - du läste rätt, han har två bidrag med i år!) och Peter Boström - samma duo som ju också skrev "Euphoria". Årets "spanska Loreen"  heter dock Edurne, men där slutar också likheterna, för detta lär inte ha någon chans på något poängrekord av något slag, tvärtom är detta en väldigt blek Loreenkopia jämfört med originalet.
Och medan Spanien går tillbaka 3 år i tiden för att hitta sitt bidrag, går Serbien tillbaka ca 10 år för sin ballad. "Beauty never lies" är som hämtat ur Eurovision 2005, och Bojana som sjunger den - är slående lik Chiara som kom tvåa för Malta det året. Serbien lär dock bara få drömma om en andraplats...

Kategori 6: "De coola Balladkillarna"

Österrike: The Makemakes - "I Am Yours"

Rumänien: Voltaj -  "De la capăt (All Over Again)"

Belgien: Loïc Nottet - "Rhythm Inside"

Makedonien: Daniel Kajmakoski - "Autumn Leaves"

Montenegro: Knez - "Adio"

Italien: Il Volo - "Grande amore"

Azerbaijdzjan: Elnur Hüseynov -  "Hour of the Wolf"

Cypern: John Karayiannis - "One Thing I Should Have Done" 

Killarna är i klar minoritet i år, och de flesta ställer upp med en ballad (surprise)! Intressant nog så är nästfavoriten i oddsen ännu Italien, som i år representeras av operatrion Il Volo, som försöker slå liv i operapopen. Att slå liv i den genren är dock lönlöst - vilket vi lärde oss av Malena Ernman 2009, och inte minst den spektakulära floppen Amaury Vassili som representerade Frankrike 2011 och som var monsterfavorit hos oddssättarna! Han slutade på 15:e plats. Enough said.
Italien lär alltså inte ha med toppstriden att göra.

Cypern kör på killen med gitarren - igen. Sist de gjorde det, lyckades man ganska bra (2010) och tog sig till final. Det lär de inte göra igen, med tanke på hur hård konkurrensen är i "gitarrballadträsket" i år.  
Österrike kör boyband, medan Belgien och Makedonien för en gångs skull gör riktiga moderna radioballader. Makedonien hoppar över hårdrockare i medelåldern, för att istället ge sig på Coldplayplagiat - vilket faktiskt låter riktigt bra. Belgien har dessutom hittat en riktigt cool kille vars röst gränsar till kastratsångare. Men låten är helt okej.
Även om detta är ballader bland många andra i årets startfält, är det trevligt med lite kvalitet från dessa två länder för en gångs skull!

Samtidigt fortsätter Montenegro med sina etnoballader (såsom kutymen är), och Rumänien försöker sig på en hemmasnickrad ballad på rumänska, vilket kanske är lite väl optimistiskt...
Landet som aldrig tycks kunna misslyckas (*mutor*), Azerbaijdzjan, skickar landets allra första Eurovisionartist, Elnur, i repris till Wien med en smörig gospelballad som verkar vara tagen ur en disneyfilm... Så länge han dock inte sjunger den inlåst i en glasbur så lär han inte komma nånvart i resultatlistan förhoppningsvis.

Det övriga startfältet domineras av fullständigt av TVÅ bidrag:
Sveriges Måns Zelmerlöw och Finlands Pertti Kurikan Nimipäivät.

Medan Sverige är än så länge är stora oddsfavoriter och klart mest uppsnackade bidraget i tävlingen ännu - är Finland i år den mest udda fågeln. Pertti Kurikan Nimipäivät är ett ålderstiget punkband där alla medlemmar har Downs Syndrom. Jodå. Det våras för handikapps-punken i Eurovision! De sjunger sin låt "Aina mun Pitää" som handlar om att de alltid måste städa sitt rum. Låten är för övrigt strax under 1½ minut lång - vilket skulle göra den till historiens kortaste Eurovisionbidrag. Snacka om att sticka ut! Även om detta verkligen är årets Ranelid i Eurovision, lär finnarna få MÅÅÅÅNGA röster i år bara för att det är så annorlunda. Räkna inte bort dem från segern...

En av de kanske mest uppmärksammade snackisarna i år är det tyska bidraget - eller kanske snarare hur det tyska bidraget valdes. I "Unser Star für Österreich" (tyska melodifestivalen) vann den karismatiske skäggige it-teknikern med änglarösten, Andreas Kümmert, finalen ÖVERLÄGSET. Alltså, ÖVERLÄGSET - till och med Måns ligger i lä för hur mycket röster Andreas Kümmert fick i guldfinalen mot tvåan Ann-Sophi: 78,7 % av rösterna gick till honom! Men trots detta väljer Andreas att ge Eurovisionbiljetten till Ann-Sophi - och lämnar helt enkelt walk-over. I princip säger han till den tyska befolkningen - ni valde fel! Buropen lät inte vänta på sig. Hela sekvensen kan ses här, och är en av de konstigaste ögonblicken i Eurovisionhistorien. Mig veterligen har det aldrig hänt tidigare, men nu är tvåan Ann-Sophi iallafall tyskarnas representant i Wien, med låten "Black Smoke" som inte lär bli något annat än en 3 minuters kissepaus.
 
En annan snackis är den stora nykomlingen i år - Australien - som representeras av Guy Sebastian med bidraget "Tonight Again". Låten är - lyckligtvis - inte en ballad, utan en närmast dansk-inspirerad feel-good-låt, som absolut kan bli farlig i konkurrensen. Och med tanke på hur många ballader som deltar, så kommer det vara ett välkommet inslag från andra sidan jordklotet!
Nu skickar ju även Danmark en "dansk-inspirerad" feel-good-låt, trots artistens något osympatiska namn "Anti-Social Media". Visst blir detta lite väl glatt - till den nivå att man kanske börjar undra vilka substanser som ligger bakom danskarnas klämkäcka humör. Men oavsett doping, så kommer även danskarna kommer nog bli farliga i år.

Två andra riktigt intressanta bidrag som ni MÅSTE kolla upp är Slovenien och Storbritannien. Slovenien har ju gjort sig kända för sin "skandinaviska musiksmak", men har emellertid aldrig riktigt lyckats få till den där framgången som så väl förtjänar. Men i år har de faktiskt en riktigt radiomässig låt och en skicklig sångerska, Maraaya - "Here for you", som (om det finns någon rättvisa i världen) borde sluta högt upp i resultatlistan i år.
Storbritannien däremot lär ännu en gång få glömma en topplacering, men det betyder inte att de har en låt som är minnesvärd - TVÄRTOM! Electro Velvet och deras bidrag "Still in Love with You" kombinerar modern elektronisk musik med rytmer från 1920-talet, och med lite Charlestondans och coola syntar sätter sig detta direkt på minnet. Kort sagt: detta är vansinnigt underhållande! En riktig partyhöjare!

Årets bottennotering går emellertid till Armenien som tycks ha fått en musikaliskt nervsammanbrott efter fjärdeplatsen ifjol. Gruppen Genealogy genomför vad som inte kan benämnas som annat än en "tumultartad massaker" - på låten "Face the Shadow". Håll för öronen och be om nåd!

Men så till sist till väsentligheterna: Vem vinner? Måns eller balladerna?

Just nu talar allt för att Sverige får sin sjätte seger i Eurovision och att Måns blir vår förste manlige soloartist att ta hem bucklan. Anledningen är att Måns ganska klart leder oddsen (ca. 2,4) före Italien (ca. 5) och Estland (ca. 6), vilket ändå får sägas vara en solklar ledning. Nu skall vi dessutom minnas att inte ens Loreen hade odds så låga som 2,4 redan en och en halv månad innan Eurovision ens sparkat igång. Faktum är att Loreen som lägst hade ca 2,0 i odds - vilket hon fick dagen innan finalen när de flesta bidragen redan framförts. Måns ligger alltså redan väldigt bra till.
Loreens närmaste motståndare var dock hela tiden väldigt långt ifrån henne i oddsen - Ryssland och Serbien låg på 7 och 8 i odds fram till finaldagen. Där är ännu inte Italien eller Estland, som faktiskt ju inte är så vansinnigt långt ifrån Måns ännu. Det är alltså fortfarande tävling - men Måns är på god väg att ta död på den.
Fortsätter oddsen sjunka i denna takt för Sverige, lär de sista veckorna innan Eurovisionfinalen bara bli en enda lång defilering mot Eurovisionbucklan för Måns.

Men det betyder ju inte att det finns bra musik att lyssna på ändå!
I synnerhet rekommenderar Schlagermagistern följande låtar att lyssna in sig på fram till 19:e maj:

1. Storbritannien 
2. Estland
3. Nederländerna
4. Norge
5. Australien
6. Danmark
7. Finland
8. Malta
9. Slovenien
10. Georgien

Och glöm inte att titta på Eurovisions 60-årsjubileumsgala från London nu i början av April! Petra Mede och Englands svar på Jonas Gardell; Graham Norton, leder galan. Helt klart värt att se! 

Schlagermagisterns topplista: Best and Sämst of Melodifestivalen 2015

Bäst of Melodifestivalen 2015:

11. Filippa Bark

Vi var många som var förvånade över att se henne i Melodifestivalen.
Igen.
För jo, hon var med redan 2007, men då som en högst tillfällig sidekick till Kristian Luuk. I år, 8 år senare, så fick hon en mer permanent roll - och blev genast folkkär. Bättre sent än aldrig, som man brukar säga... Men årets upplaga av Filippa Bark hade givetvis ett framgångsrecept: Ta över den jobbigaste och mest pinsamma momentet i programmet; green-roomintervjuerna, och driva med dem. Rejält!
För en gångs skull slapp vi "Hallå PUUUBLIKEEEEENN!" och sånt snack, och fick istället något som var genuint roligt. Som när Filippa drar oneliners om Malmös cykelsituation och sin björndräkt.

10. Mr. Klitos Klitou

Vi har sett hundratals juryrepresentanter komma och gå i Melodifestivalen genom åren, men enbart EN har lyckats locka hela publiken till skratt - utan att ens ha öppnat munnen. Det är givetvis Cyperns jurygruppsrepresentant som jag talar om, den ärevördige Mr. Klitos Klitou. Han är verkligen pricken över i:et i detta sammanhang...

9. Mariette

Av alla bidrag i årets festival, så var Mariette en av de som gjorde allra störst intryck på mig. En fantastiskt unik låt skriven av Miss Li, med ett fullständigt perfekt scenframträdande som osade Loreen lång väg. Mariette gick med "Don't stop Believing" från Idols skräphink till att bli en stor mellostjärna - med en imponerande 3:e plats i finalen. Och låten hade lika gärna kunnat vinna Eurovision - frågan är om inte Mariette mycket väl hade kunnat överskugga Loreen om hon bara hade fått chansen?

8. Sanna misshandlar sina dansare

Alla som någonsin sett Sanna Nielsen i en intervju vet att hon är en fruktansvärt sympatisk människa, utan några egentliga aggressivitetsproblem eller undertryckt ilska i kroppen. Just därför är det väldigt roligt när hon (visserligen helt oavsiktligt) lyckas med konststycket att misshandla en av sina dansare, inte bara en - utan två gånger! Ibland är det skönt att veta att även de mest snälla och försynta tjejerna har förmågan att knocka en fullvuxen man till golvet. 
 

7. Måns Zelmerlöw

Man kommer inte ifrån Måns Z i år - Melodifestivalen 2015 var hans melodifestival. Anledningen var givetvis "Heroes" som skrev in honom i historieböckerna på allvar. Och även så här nu i efterhand måste vi konstatera att framförandet är ren magi - ett verkligt modernt mästerverk.

6. Loreens nakenkupp

Den stora snackisen under Andra Chansen var faktiskt Loreens comeback, och inget annat. Alla artister hamnade liksom i skymundan när Loreen intog scenen - barbröstad. Jodå, ni läste rätt: Barbröstad. Eller så gott som iallafall, för hon hade faktiskt inga kläder på överkroppen utan förlitade sig helt på sitt eget hår för att dölja de mest vitala delarna. Det är så man skapar rubriker - och det är så man gör om man verkligen ska sätta ett avtryck i schlagervärlden.

5. Kristin Amparo

Frågar ni mig, så var detta årets låt i Melodifestivalen i år. En ballad som grep tag i en och vägrade släppa - och med en av de absolut svåraste sångpartierna kanske NÅGONSIN. Ändå förlorade Kristin mot 67-årige Hasse "Kvinnaböske" Andersson, i Andra Chansen. Ibland är tävlingen orättvis - och ibland rent förjävlig till och med. 

4. Ylvis - Stonehenge

De borde faktiskt redan varit med 2014 - året efter genombrottet med "What Does the Fox Say". Men då var de upptagna med världsturnén och sin egna show hemma i Norge. Så därför var de ju självskrivna som pausunderhållning i Mellofinalen i år istället - en extrem hedersbetygelse ur ett svenskt perspektiv. Men med tanke på hur framgångsrika Ylvis har varit hittills - är de nog den största artisten (möjligtvis näst efter Roxette som var pausunderhållning 2001), som någonsin fått det uppdraget. Och ingen blev besviken.
Och att Lili & Susie fick extraroller som upphetsade fruar är bara ren skär episkhet.

3. Christer Björkman som stand-in för Conchita Wurst

Den enda gången under årets Melodifestival då min haka bokstavligen höll på att åka ned i golvet, var när Christer Björkman gjorde en stand-in för Conchita Wurst i generalrepititionen inför finalen. Då Conchita just samma kväll skulle landa på Arlanda, fanns hen inte på plats för genrepet. Då tog Christer B över skägget och genomförde "Rise Like A Phoenix" - prickfritt. Visst, han är betydligt äldre än Conchita, och således rynkigare - men likheterna var i övrigt slående. Helt fantastiskt framförande av en man som gav upp sin halvtaskiga artistkarriär - för snart 15 år sedan.

2. Teckentolken som blev världskändis

Hade denna lista varit internationell - hade detta ohotat hamnat på plats 1. Detta är nämligen inte bara en snackis i Sverige - utan i hela världen. Tommy Krångh blev "Epic Sign Language Guy" över en natt - och skapade ett internetfenomen som faktiskt nådde nyhetskanaler enda över till USA. Och det är egentligen inte så konstigt. Tommy ägde verkligen alla artister i årets Melodifestival. Frågan är om inte han är den moraliske vinnaren i år?

1. "Åkarp"

Ja, det var på tiden att någon satte metropolen Åkarp på kartan. Byn är ju trots allt Burlövs kommuns näst största tätort!
Kanske är detta den bästa hyllningslåten som någonsin gjorts till någon tätort överhuvudtaget i Burlövs kommun!
Kort sagt: Episkt!

Sämst of Melodifestivalen 2015:

4. Samir drar i tröjan 30 gånger

En Twitteranvändare utlyste inför finalen en rolig tävling som utmanade alla att ta en shot varje gång Samir drog i sin tröja. En livebloggare kommenterade emellertid ifrån pressrummet i Andra Chansen att den samlade journalistkåren på plats räknade ihop 30 tröjdragningar under de tre minuter Samir stod på scenen. Ur det perspektivet så var shottävlingen inte bara rolig utan rent av livsfarlig. Det blir ju 30 shots á 4 cl = 120 cl eller 1,2 liter på knappt 3 minuter! Samirs tvångsmässiga tröjdragningar var således alltså inte bara fruktansvärt störande, de var förmodligen den direkta dödsorsaken för många twitteranvändare denna lördagskväll...

3. Dinah Nah "trashtalkar" Dolly Style

Ingen Melodifestival blir komplett utan trashtalk, speciellt inte i Andra Chansen. Det roliga är att trashtalken drabbade Dolly Style - den kanske mest udda fågeln i årets gökbo. Inför varje bidrag fick motståndaren säga några ord om sin motkombatant - och Dinah Nah sade i princip vad vi alla tänkte om Dolly Style. Vilket ju inte var helt positivt kanske - speciellt inte när SVT klippte bort allt onödigt "hyllande" och lämnade kvar de beskare kommentarerna. Dinah Nah fick nys om det och krävde att dessa redigerades bort - och vips! Plötsligt fick Dinah bara säga en mening: "Det var ju glatt iallafall!".
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/article20429008.ab

2. Röst-appens förbannelse

Och så årets största fiasko - röstappen som skapade mer elände än den kunde lösa. I första deltävlingen hade folk inte förstått att den ens existerade förrän programledarna berättade om den alldeles i början av programmet. Då hann folk inte ladda hem den förrän första bidraget hade spelats klart - vilket innebär att den inte kunde användas för att rösta på det bidraget. Resultatet? Bidrag ett gick aldrig vidare.
SKANDAL!
I finalen däremot hade alla redan blivit väl bekantade med appen - så pass många att hela system kollapsade under trycket. Därför fick man be folket att sluta använda appen, och de redan angivna rösterna fick istället lämnas åt sidan för att aldrig räknas.
SKANDAL!

1. Eurovisionmedleyt från Helvetet

Den största skändningen under årets Mello skedde dock i Andra Chansen där SVT tydligen hade bestämt att de två programledarna och bakgrundskören/dansarna skulle ta de mest älskade Eurovisionlåtarna genom alla tider - och slakta dem med dålig sång, brist på koreografi och slapstick-skämt. Resultatet blev en smärtsam påminnelse om varför brittiska TV-bolaget BBC får uppdraget att producera Eurovisionens 60-årsjubileumsgala - och inte SVT. *SKÄMSKUDDE*

Melodifestivalen 2015 - nördanalysen

• Måns Z vann med den största poängsumman någonsin, 288 p (tidigare rekordet var Loreen, 2012, 268 p).
• Måns Z vann med den största marginalen någonsin, 149 p (tidigare rekordet var ABBA, 1974, 90p)
• Måns Z vann med den näst största mängden 12:or ifrån juryn någonsin - nio 12:or. (rekordet är Carola 1983 - elva 12:or -full pott).
• Måns Z vann med den näst största totala mängden telefonröster - 545 601 (rekordet är Loreen, 2012: 670 551)
• Måns Z blev den förste vinnaren sedan Loreen 2012, att vinna både folkets röst och juryns röst. 
• Måns Z vann från startposition 6, precis som Carola 2006, Lena PH 2004 och Roger Pontare 2000.
• Måns Z blev den tredje raka vinnaren från Skåne - och den fjärde på fem år (Eric Saade, 2011, Robin Stjernberg 2013, Sanna Nielsen 2014).
• Måns Z vann på tredje försöket som soloartist, vilket bara han, Lasse Berghagen, Ted Gärdestad och Björn Skifs gjort tidigare.
• "Heroes" blir det andra svenska eurovisionbidraget med hjältar som tema i titeln. Enbart Sverige har någonsin skickat "hjälte-bidrag" till Eurovision ("Hero" Charlotte Perrelli 2008)
• Måns Z - blir det andra svenska "Zätat" att tävla i Eurovision. Monica Zetterlund blev det första.
• "Heroes" blir den andra raka vinnarlåten med enbart EN synlig "fysisk" person på scenen. "Undo" blev förra året det första sådana bidraget (utan synlig bakgrundskör/dansare).

• "Manne leam Frijje" blev första bidrag på samiska i Mellon någonsin.
• Jon Henrik Fjällgren fick totalt 166 p - samma antal poäng som Robin Stjernberg fick 2013 (som då vann).
• Jon Henrik blev förste Colombianskfödde att delta i Mellofinalen. Dock finns gott om artister med sydamerikanskt ursprung representerat i tidigare finaler; Danny Saucedo (Bolivia), Gladys Del Pilar (Equador), Caroline Wennergren (Brasillien), Mendez (Chile).
• "Manne leam Frijje" blev första icke-engelska låt att komma i topp-3 sedan 2009, då var det "Snälla, Snälla" med Caroline af Ugglas som kom 2:a.

• Hasse Andersson blev äldsta artisten någonsin att komma i topp-5 i Melodifestivalen (67 år).
• JTR fick det lägsta antalet telefonröster (14 236) något finalbidrag fått i finalen sedan 2001 ("Jag känner dig" - Popson: 7551).
• Högsta antalet finalbidrag skrivna helt/delvis av kvinnliga låtskrivare: 9 av 12 finalbidrag.
• Röstetalen i deltävlingarna blev de högst noterade någonsin - tack vare röstappen. I snitt kom det in 2,5 miljoner röster per deltävling i år - i jämförelse med ca 370 000 röster i snitt förra året.
• För första gången någonsin var det dock inte finalen som fick flest antal röster - eftersom röstappen togs ur bruk mitt under finalen. Istället kom bara 1,2 miljoner röster in i finalen - näst sämst jämfört med de andra deltävlingarna under turnén. Dock fler än i fjolårets final, som "bara" fick in 1,1 miljoner röster.
• Alla bidrag med startposition 7 i deltävlingarna gick DIREKT till final.
• Hälften av alla bidrag med startposition 6 i deltävlingarna gick DIREKT till final.
• För första gången gick inga bidrag från startposition 1 i deltävlingarna DIREKT till final - inget slutade heller bättre än 4:a (Linus Svenning, deltävling 2).
• Förbannelsen över startposition 2 håller i sig: Inget bidrag på startposition 2 i deltävlingarna fick en topplacering (7:a, 6:a, 6:a, 5:a). I finalen slutade bidrag 2 dessutom allra sist - med den lägsta röstandelen sedan 2001 (JTR).

Melodifestivalen 2015 i backspegeln: Katastrofen som vändes till en succé

När SVT i September ifjol presenterade upplägget för årets Mello, så var vi många som skakade på huvudet. Melodifestivalen skulle nämligen genomgå sin absolut största förändring sedan turnékonceptet infördes 2002 - och allt berodde på sjunkande tittarsiffror. 2014 hade nämligen varit ett katastrofår sett på tittarsiffrorna. Under 2014 lyckades Melodifestivalen inte locka mer än i snitt 3,2 miljoner tittare, och finalen sågs "bara" av 3,3 miljoner tittare - vilket var den sämsta tittarsiffran för en Melodifestivalfinal sedan 1999. Helvetet bröt löst hos SVT, eftersom Mellon är SVT:s flaggskepp. Är det något program som SVT är känt för, även ute i Europa, så är det just Melodifestivalen. Därför var det en oerhörd prestigeförlust med denna katastrofala tittarsiffra, trots det faktum att Mellon 2014 pågick under brinnande vinter-OS, vilket alltid drar tittare ifrån programmet. Hur som helst föranledde detta SVT att dra slutsatsen att programupplägget var orsaken. Därför gjorde man en vild chansning på att skära ned antalet bidrag, göra Andra Chansen viktigare, men framförallt att göra finalen större. Vi kan nu se att det lyckades - man kunde faktiskt vända trenden, om än marginellt.

Finalen 2015 hade 420 000 fler tittare än förra årets final, vilket givetvis är en förbättring, men som vi ser på grafiken ovanför så är årets final fortfarande inte över 4 miljonersstrecket, vilket de flesta finaler brukar vara. Generellt så var dock årets melodifestival mer tittad på än förra året, i snitt lite mer än 250 000 fler tittare än förra året.

Som vi ser på grafen ovan ligger är Mellons medeltittarsiffror rätt stabila - även om de gick ned ganska kraftigt varje år det var Vinter-OS (2002, 2006, 2010 & 2014). Att SVT fick panik av fjolårets dåliga tittarsiffror var därför kanske lite överdrivet, speciellt med tanke på att de ändå ligger i linje med många tidigare års statistik. Rekordåret 2013 kan dock bara förklaras med att vi vann Eurovision 2012, en ren Loreen-effekt alltså.

Årets Mello råkade dock givetvis ut för en rad skandaler - i vanlig ordning. Den första skandalen var röst-appen, som var en del av det nya upplägget. Redan i deltävling 1 stormade tittarna, eftersom den tycktes gynna de sista bidragen i startfältet då folk inte hann ladda ned den i tid. Kritiken avtog dock fram till andra deltävlingen då folket hade hunnit ladda ned den innan sändning. I finalen brakade dock helvetet löst igen, då appen brakade ihop, systemet dog och SVT var tvungen att ta bort app-rösterna från tävlingen. Alla blev rasande. Och visst, det kan ha påverkat resultatet, men förmodligen inte särskilt mycket. Huruvida det var en organiserad hackerattack mot SVT vet vi inte än, men självklart hade ju det varit ett intressant hackermål.
Den andra stora kritiken kom, precis som vanligt, mot manuset och mellanakterna. Denna gång var det dock bara Andra Chansen som drabbades av denna kritikstorm - troligen hade SVT inte riktigt tänkt igenom den deltävlingen ordentligt. Det verkade som att alla dåliga idéer hamnade i just Andra Chansen, och genomfördes också väldigt mediokert. Eurovisionmedleyt ska vi för alltid förtränga, och hela det nya upplägget för Andra chansen kändes som en nödlösning. Det ändras garanterat till nästa år.

Men 2015 blev ett hyfsat år för Melodifestivalen iallafall. 
Nu i efterhand kan vi se att det lyckades mest tack vare 3 faktorer:

1. Måns (och de andra artisterna)

Årets startfält skulle bli en korvfest - det visste vi. Mansdominansen var brutal, även om finalen till slut kom att innehålla 4 kvinnor (d.v.s 1/3-del av alla artister). Man brukar alltid se sådana effekter vartannat år - efter att Loreen vann 2012 så blev 2013 ett manligt dominerat år. Då vann Robin Stjernberg - och 2014 blev ett relativt kvinnligt dominerat år. Efter Sannas vinst ifjol blev det alltså ett manligt dominerat år i år - vilket framförallt märktes i resultatlistan. Av de 4 kvinnliga artisterna så slutade 2 av dem sist respektive näst sist - medan Mariette var den ende som lyckades hamna i topp-5.

Men vi visste ju samtidigt, långt i förväg, att årets Mello skulle bli en uppgörelse mellan de stora manliga artisterna i avsaknad på stora kvinnliga utmanare. Eric, Måns och Andreas Johnsson var de stora affischnamnen - men enbart Måns var den som faktiskt överlevde favoritskapet. Och det med råge... Medan Eric redan i deltävling 1 förlorade sitt favoritskap efter att låten blivit bemött med en gäspning av tittarna - medan Andreas floppade totalt och blev sist i sin deltävling.
Istället kom Jon Henrik Fjällgren fram som det nya namnet på allas läppar - med sin jojk tog han sig från Talang-skuggan in i det verkliga strålkastarljuset. Vi kan hylla Måns hur mycket vi vill, men jag tvivlar inte på att Jon Henrik var den artist som fick sitt stora genombrott i årets Melodifestival. Han förde på allvar in samisk kultur i den svenska underhållningsvärlden, vilket i sig är en makalös bedrift med tanke på hur lite samisk kultur vi vanligtvis brukar se i svensk media. Och tänka sig, att det bara krävdes en colombianskfödd renskötare från Härjedalen! Något säger mig att han ligger högt på listan över artister som Björkman vill ska göra comeback nästa år. Han och Ace Wilder...

Men Jon Henrik kunde knappast göra något åt Måns Zelmerlöw - han blev den sista förhandsfavoriten som överlevde. Måns var ju redan etablerad som en av de mest folkliga personligheter vi har i detta land, och därför visste vi att det skulle bli en utmaning för honom att faktiskt bli en artist igen. I alla fall en artist som faktiskt kunde vinna Melodifestivalen.
I efterhand så känns det dock ganska uppenbart att detta var Måns' år. Han fick hedersuppdraget att gå ut som sista bidrag i sista deltävlingen - och fick dessutom med ett annat bidrag som låtskrivare ("Det rår vi inte för"). Att han sedan cyklades fick vara med i "Åkarp-videon" och därigenom fick lite extra uppmärksamhet, visade om inte annat att Måns alltjämt är den mest populära artisten vi har i Sverige. Inte konstigt att han även skulle komma att vinna allt denna gång.

Men bortsett från Måns och Jon Henrik, så hade SVT lyckats få tag i ett antal artister som i sig var stora utropstecken:
Samir &Viktor - även om killarna egentligen är lika mycket artister som ett paket grillchips, så kan ingen förneka att de blev en av de mest uppmärksammade artisterna i år. Bidraget sög visserligen stenhårt och det tycktes också många människor vilja framföra till dem över diverse internetforum. Självklart blev det näthat av alltihopa, vilket även det blev ett journalistdrev som de båda givetvis drog nytta av. Vågar man säga att Samir & Viktors framgång i Mellon främst beror på allting annat än just musiken?
Hasse Andersson gick från att vara ett desperat inslag för att bemöta landsbygdsbefolkningen - till att bli en av få artister att faktiskt få hela Friends Arena att dansa. Hasse växte - från deltävling 4 till finalen - och blev en folkfavorit. Till och med stadsbor från Stockholm vågade sjunga med i refrängen, trots att den var på så grov skånska att inte ens danskarna hade förstått den! Hasse gjorde samtidigt något som är helt unikt i Mellohistorien - han är den förste artisten över 65 års ålder att hamna i topp-5 i melodifestivalen! Detta är ju i sig något mycket imponerande, speciellt med tanke på att medelåldern på de senaste årens vinnare har legat på ca 27 år.
Andra artister som fick mycket fokus var ju Magnus Carlsson, som gjorde en av årets mest uppmärksammade comebacker, trots en halvtaskig finalplacering. Även JTR lyckades ju definitivt etablera sig i Sverige - efter att ha varit så framgångsrika i Australien.
 

2. Programledarna

Sanna och Robin blev de stora snackisarna i början av årets Melloturné. Ja, och givetvis Sissela Benn (alias Filippa Bark). Det var inte många som trodde att Sanna Nielsen skulle klara jobbet när hon och Robin i September ifjol blev utsedda att leda årets Mello. Vi minns ju dessvärre så väl tidigare artister som försökt vara programledare, men inte riktigt lyckas (Danny 2013, Marie Serneholt 2011, m.fl...). Men Sanna visade att hon har fler strängar på sin lyra än bara vara briljant sångerska, och fick unisona hyllningar från hela nöjessverige. Och visst var hon bra! Tillsammans med en väldigt rutinerad programledare som Robin Paulsson så framstod de som säkerheten själva, vilket var väldigt skönt då de två senaste årens programlederi har vacklat lite på den punkten.
Men den mest omtalade stående punkten var ju ändå Filippa Bark, som i år gjorde comeback i Melodifestivalen. Även om hon existerat som karaktär i nästan 10 år, blev hon ändå ett nytt ansikte för många. Lite ironiskt är det ju, som Sissela Benn sedan också kommenterade, att folk fortfarande inte riktigt kan greppa Filippa - är hon menad som en elak nidbild eller bara som en kärleksfull komisk karaktär? Denna tvist har resulterat i en splittring där man antingen hatar eller älskar Filippa - vilket ju å andra sidan är en typisk Mellogrej det med. Ingen lämnas neutral.
Men framgången består nog mest i det faktum att hon övertog en mycket jobbig del av programlederiet - green room snacket, som sedan uppkomsten bara har inneburit skäms-ögonblick. Alla minns vi när Thosten Flinck tafsade på Gina Dirawi 2012. Vi minns när Lena Philipsson dissade Carola 2006. Och vi har givetvis försökt förtränga alla värdelösa "Hur känns det?-frågor", som aldrig någonsin har fått ett intressant svar, utan oftast bara ett skrik - och "VILKEN PUBLIK!!! WOHOOO". Tack snälla Filippa för att vi slapp den biten i år. Istället blev hela green room en sketch som alltid bjöd på underhållning, det får vi ju ändå säga var ett stort steg framåt för Melodifestivalen!

3. Produktionen

Jag tillhörde definitivt skeptikerna inför det nya upplägget, när SVT presenterade hur 2015 år Mello skulle utformas. Av de enda 28 bidrag som skulle tävla, skulle hela 42% ta sig till final, 12 stycken, vilket innebar det största antalet finalbidrag sedan 90-talet! Jag såg framför mig en maratonsändning där folk skulle tröttna efter halva sändningen - och allting bli en stor pannkaka. 
Men man fick faktiskt finalen att gå ihop, även om startfältet var så stort att många bidrag inte alls egentligen var tillräckligt bra för att vara där. Men finalen blev, till skillnad från tidigare år, ett program med fokus på låtarna och omröstningen. Av de totalt 2 timmarna, tog låtarna upp ca 1h 5 min av tiden, och omröstningarna ca 25 minuter. Det är så en final ska vara - totalt fokus på tävlingen, ett koncept som helt klart fungerade i år. Vi behövde inte genomlida tre kvart absurda dansföreställningar eller pretentiösa musikalnummer som ingen bryr sig om. Inga långa intervjuer, och inga långa utläggningar av programledarna. Musiken fick stå i centrum, vilket var ett smart drag.

Men om det var någonting som gjorde årets Mello så speciellt, var det nog scenproduktionen som sådan. Vi fick se helt ny tv-teknik användas, nya grepp gjorde på framträdandena och i princip en helt ny teknisk era för Melodifestivalen skapades. Visst kan vi alla tralla på Måns' vinnarlåt "Heroes", men hans helt nyskapande framförande var ju det som avgjorde allt. Streckgubben "MP" tog bidraget från att vara "en okej poplåt", till att bli "större än ABBA". Bakgrundsprojektionen blev en fantastisk teknisk detalj som satte spiken i kistan för Måns. Men även Mariette, Eric Saade och Samir & Viktor använde sig av "dual framing" alltså två tv-bilder samtidigt, förinspelade klipp och lösa kameror på scenen. Dessutom var scenen välanpassad för grafisk förändring, och omslöt hela tävlingen väldigt effektfullt.
I slutändan blev nog ändå årets mello den snyggaste produktionen på oerhört länge.

Melodifestivalen 2015: Måns blev större än ABBA

Det blev aldrig ens riktigt spännande. Tvärtom. I princip kom Melodifestivalen 2015, från artistpresentationerna i November ifjol tills det att finalens eftertexter rullat klart - att handla om Lundasonen, Let's dancevinnaren, allsångsledaren, melodifestivalprogramledaren och Idoldeltagaren m.m.: Måns Zelmerlöw. Visst snackades det först mycket även om Eric Saade, Jon Henrik Fjällgren och inledningsvis även om Andreas Johnsson - men efter att Måns i sista deltävlingens sista nummer visat vad han går för i år - så var det slutsnackat. Han var helt enkelt bäst.
Nu kanske många sitter där hemma och tycker att, "ja, vad dårå - han är väl en vinnare som alla andra eller?". Men nej, han är inte en "vanlig" vinnare. Jag ska nu förklara exakt varför Måns Zelmerlöw igår kväll blev TIDERNAS STÖRSTE VINNARE i Melodifestivalen.  

1. Rekordslakten

Låt oss börja med det mest spektakulära: Han satte nämligen alla tiders poängrekord i Melodifestivalen. Redan innan finalen såg vi antydningar till att Måns kunde komma att slå poängrekord:

1. Oddsen sjönk dag för dag - på Lördagseftermiddagen innan finalen låg Måns på 1,15 i odds, d.v.s. lägre än Loreen gjorde 2012. Loreen tog tävlingens dittills största segern 2012. Och vann sen Eurovision stort.
2. Webbundersökningarna och genrepspublikundersökningarna visade att 42% ville se Måns som vinnare. 42%!!!!! Nästan varannan person! 

Vi kunde även se och höra "Heroes" på radio och spotify, som en av de mest spelade låtarna under veckan. Allt, precis allt, talade för att Måns skulle bli den store vinnaren i år.
Men det stora (och enda) orosmomentet var att ingen ännu kunde veta hur den Internationella Juryn skulle reagera på låten. Måns är ju ett känt namn i Sverige - med sin bakgrund inom i princip varje folkkärt program vi har i det här landet (Det enda programmet med mer tittarsiffror än de program han redan lett/deltagit i är Kalle Anka på Julafton - men snart lär han ju bli SVT:s julvärd han med...).

Detta kan ju ha påverkat vår attityd till honom och låten, medan juryn förmodligen inte alls har samma erfarenheter om honom. Jag tror exempelvis inte att Mr. Klitos Klitou (ja, han heter så) från Cyperns jury brukade följa Allsång på Skansen mellan 2010-2013.
Men trots att Internationella juryn inte har följt Måns' tidigare karriär, så fick han 12:or på 12:or på 12:or av Europas juryer - han fick faktiskt 12:or från 9 av 11 möjliga jurygrupper - och var därmed enbart 10 poäng ifrån "perfect score" som ju hade varit 132 poäng. Måns fick 122 poäng - enbart Israel och Storbritannien missade att ge honom full pott.
Som jämförelse kan påpekas att Loreen fick 6 av 11 möjliga 12:or när hon vann Mellon 2012.
Den enda artist som faktiskt fått full pott av jurygrupperna var Carola 1983 - när hon vann med "Främling". Då var det en gammal hederlig regional svensk "folkjury" som bestämde - och ingen internationell europeisk jury som idag. Det var med andra ord betydligt mer homogen smak i jurygrupperna då, än nu när de 11 jurygrupperna kommer från helt olika delar av Europa - från Nordsjön till Kaspiska havet.
När internationella juryns ledamöter dessutom kläcker ur sig saker som "I thought Estonia was going to win this year, but when I heard Måns I realized that Sweden is going to win again..." då vet man att Måns har en mycket god chans att klara sig i Eurovision också.

Måns' 122 poäng är den största poängsumman ett bidrag i Melodifestivalen någonsin fått av juryn. Dessutom är den den procentuellt största poängsumman ifrån den internationella juryn någonsin - den har aldrig varit så här enig om vinnarlåten.

Men då folket fortfarande är nyckfullt, så kunde man ju inte veta exakt hur folket skulle rösta ändå. Skulle juryns i princip eniga stöd till Måns leda till att folk slutade rösta på Måns för att man trodde att saken var avgjord? Eller tvärtom - gav alla andra upp för att man trodde det redan var avgjort?
Nog kände man på sig att Måns skulle vinna folkets röst - men säker på slutresultatet var man ju ändå inte för än till slutet. Resultatet ifrån folkets röstning var dock lika ospännande som juryns - så till den grad att det nästan blev en fars.
Efter att 9 av 12 bidrag hade fått sina poäng av folket, hade enbart 32% av rösterna delats ut - d.v.s. ca 151 poäng. Inte ens en tredjedel av poängen alltså!!
Sen kom visserligen Hasse Andersson upp till 14,3 % och Jon Henrik till 18,6 % - alltså sammanlagt 32,9 % vilket var lite överraskande. Men först då förstod man att Måns skulle komma att få mer poäng än Loreen fick 2012, och man förstod att det skulle bli mer än 1/3-del av alla telefonröster. Utan att visa statistiken (som måste ha havererat) så började publiken skrika tillsammans med Måns och programledarna. Vi som räknat på det kom fram till 166 poäng, och därmed 35,1 % av rösterna till Måns - d.v.s. den största poängsumman hittills utdelad av folket.
Som jämförelse så fick Loreen 32% av folkets röst 2012, och hon var då helt unik i den siffran.
De som varit närmast henne är:
Sanna Nielsen ("Undo") 2014: 25%
Nanne Grönwall ("Håll om mig") 2005: 24%
The Ark ("The Worrying Kind") 2007: 23%
Sett ur det perspektivet är Måns' 35%-iga stöd i princip surrealistiskt. Ett poängrekord som förmodligen kommer att stå sig länge.

Och totalt sett, efter att slagit både poängrekord hos juryn och folket, så fick han ihop 288 poäng, och vann därmed dels med den största totala poängsumma någonsin, men också med den största skillnaden någonsin. Jon Henrik Fjällgren slutade ju 2:a med 139 poäng - alltså 149 poäng bakom Måns.
För att sätta denna segermarginal i perspektiv:

1. ABBA - "Waterloo 1974 - 91 poängs vinstmarginal
2. Afro-dite - "Never Let It Go" 2002 - 86 poängs vinstmarginal
3. Roger Pontare "När Vindarna Viskar Mitt Namn" 2000 – 81 poängs vinstmarginal
4. Loreen - "Euphoria" 2012 – 70 poängs vinstmarginal
5. Charlotte Nilsson - "Tusen och En Natt" 1999 – 69 poängs vinstmarginal

Måns vann alltså med 58 poängs större vinstmarginal än ABBA gjorde 1974!!! Visserligen var poängssystemet annorlunda 1974, men ändå! Jämför man med en mer nutida vinnare som Loreen som vann i exakt samma poängssystem som idag - så är skillnaden 79 poäng - alltså dubbelt så stor vinstmarginal mot vår största Eurovisionvinnare. Och titta gärna på listan ovanför - inte mindre än 3 Eurovisionvinnare finns med där, alla blir väsentligt utklassade av Måns.

Måns tog alltså inte bara flest poäng någonsin - han vann med den största marginalen någonsin.
Han är störst helt enkelt - punkt slut.

2. Framförandet bröt ny mark i Melodifestivalen

Inte nog med en poängslakt till synes sanktionerad av Gud - han blev också den förste mellovinnaren att ha på sig en enfärgad grå helärmad tröja på scenen. Dressed for Success? Ja, det är i det glittriga schlagersammanhanget iallafall den mest unika vinnarklädseln någonsin - så utomordentligt fredagsmysig. Men utan den tröjan hade han knappast kunna projicera sig med röda ådror och stjärnor och allt vad det var - för det var det nyskapande högteknologiska framförandet som var hans vinnande koncept. Bakgrundsprojektioner har vi sett förr i Melodifestivalen, men aldrig på det sätt som Måns gjorde det. Scennumret blev en musikvideo där Måns leker trollkarl - och därmed för in ett helt nytt förhållningssätt till scenframförandet.
Detta brukar vara en viktig ingrediens hos Eurovisionvinnare - ABBA skapade en helt ny typ av framförande med sina galna kläder, medan Loreen visade att man även kan skala ned framförandet till sina minsta beståndsdelar.
Man behöver alltså både synas och höras i Eurovision - och det lyckas ju Måns ganska bra med - om de nu bara behåller bakgrundsprojektionen.
Då spelar det ingen roll om hans tröja är enfärgat grå - han lär bli svår att glömma ändå.

3. Redan nu ligger Sverige som favorit att vinna Eurovision

Kort efter att Måns defilerat som vinnare av Melodifestivalen, kom oddsen som visar att Sverige återigen är favorit att vinna Eurovision. Medan Sverige och Italien dock alltjämt just nu delar favoritskapet så fick alltså Måns' vinst i Mellon en direkt effekt även internationellt. Han är den nya snackisen och lär fortsätta vara det fram till i Maj när Wien öppnar portarna för Eurovision. Måns ligger tillsammans med Italien, på ca. 3,00  i odds, men kryper hela tiden nedåt. Om trenden håller i sig, kommer han snart ned i samma odds som Loreen hade 2012 - då hon vann med det största antalet 12:or i Eurovisionhistorien. Håll tummarna!

Melodifestivalen 2015 Inför Finalen: Fruktansvärt jämnt - men en självklar vinnare

Då var man här igen. Om bara några få timmar brakar årets stora svenska tv-händelse igång igen - finalen av Melodifestivalen. Jag vet att det är klyschigt att säga det, men finalen av melodifestivalen är ju det program som ingen säger sig titta på - men alla ändå gör det. Det tycks liksom som att hela Sverige har en åsikt om Melodifestivalen, och alla har sin favorit - oavsett vad man lyssnar på för musik vanligtvis. Det är ju faktiskt det som är charmen med Mellon, samtidigt som det ju givetvis även gör folk väldigt upprörda - helvetet brakar lätt löst om fel låt vinner. Sedan 1999 har man dock lyckats begränsa sådana katastrofer eftersom tittarna får telefonrösta och vara med att påverka utfallet - om än att man bara har 50% av rösterna.
I finalen i år är det dessutom 12 bidrag - vilket innebär att tittarnas röster måste delas mellan fler bidrag än förr - vilket kan innebära större spridning på poängen och därmed mindre poäng. Folket riskerar alltså mindre inflytande än förr, iallafall om folket inte är enigt.
Nu tyder visserligen alla mätningar (och odds m.m.) att folket nog redan är enigt om att Måns Z ska åka till Wien - en glad nyhet för lundapågen som försökt 2 gånger förut - och dukat under för ett stort favoritskap.

1. Samir & Viktor - "Groupie"

"En musikalisk framgångssaga om en 20-årig sörmlänning som blivit känd för att skiva om vilka kläder han tycker om och en 25-årig dokusåpadeltagare som blivit känd för sitt tv-mässiga sexliv."

Aldrig förr har artisterna i ett öppningsnummer i Melodifestivalen dragit så mycket i sina tröjor. Vet inte varför, men när dessa två herrar tävlade i deltävling 2 så drog de så mycket i sina tröjor att man trodde de skulle gå sönder. Ticks? Oro för att tröjorna var för korta? Religiös rit? Vem vet...
Hånade, hyllade och favoriserade - Samir & Viktor lyckades göra sig gångbara i Melodifestivalen med en låt som handlar om att ta kort på sig själva med mobiltelefonen - ett ämne som nog är lika ytligt som de själva är - vågar jag nog säga. Likt ett brev på posten blev de därför självklart favoriter, inte minst hos de yngre som ännu inte lärt sig något om "den riktiga världen" utanför dokusåpor och modebloggar. Detta är årets "Ranelid" och även om de säkert har haft det "jättejobbig" med att hantera allt näthat, så är detta inte mer värt än den sistaplatsen som de så oerhört mycket förtjänat. Och droppen som fick schlagerbägaren att rinna över, var när de båda på fullt allvar (om det nu någonsin kan bli det med dem) i nyhetsmorgon dagarna efter Andra Chansen - frågade vad som händer om man vinner finalen. Ja, för er del skulle man komma sist i Eurovision, och eventuellt få en rondell i Eskilstuna döpt efter sig.

DOMEN:
Folkets röst: 8:a (Hundra spänn på att alla ungar röstar på den här...)
Internationella Juryn: 12:a (SIST!!! T.o.m. Hasse Andersson har större chans internationellt än det här)
Schlagermagistern: 12:a och absolut sist. Detta är kanske årets sämsta bidrag enligt mig...

2. JTR - "Building it Up"

"Tre bröder från Alingsås, som slog igenom i Australiens X factor - debuterar i Melodifestivalen samma år som Australien debuterar i Eurovision. Det är nästan som om SVT hade planerat det här".

Pojkbanden har haglat tätt i Melodifestivalen genom åren, men i år är det bara JTR som verkligen kan kopplas till den kategorin. Medan den vuxna delen av befolkningen koncentrerade sig på Måns Z så blev JTR flickidolerna - nu i konkurrens med Samir & Viktor. Trots att det ju var en skräll att de tog sig till final, är jag försiktig med att säga att det var en överraskning. Sånt här går alltid hem, och dessutom var låten inte dålig. En typisk enkel poplåt utan krusiduller. Men ingen höjer speciellt mycket på ögonbrynen nu - JTR nämns knappt alls av media och med sin startposition lär bandet vara hjälplöst i konkurrensen. Här finns ingenting som talar för vinst - och istället blir detta kvällens första möjlighet till toalettbesök. Välkommen till melodifestivalen pojkar - ni är kissepausen!
DOMEN:
Folkets röst: 7:a - och mest tack vare alla underåriga flickors röster.
Internationella juryn: 6:a. De är ju faktiskt mest kända utomlands!
Schlagermagistern: 7:a - låten är medelmåttig, men radiomässig. Helt klart lyssningsbar.

3. Dinah Nah - "Make Me (La La La)"

"En virtuos av 90-tal, rosa hår och modern house. I en värld bestående av nostalgiska medelålders stockholmare hade detta vunnit utan konkurrens".

Visst var hon nederlagtippad inför sin deltävling, och inför Andra Chansen. Men Dinah visade rätt tydligt att även om hon är en föredetting så har hon något att ta med sig till festen - något som tävlingen faktiskt saknar: En riktig danslåt. Jag vågar rent av säga att Melodifestivalen nuförtiden generellt brukar sakna genuina danslåtar - men när de väl dyker upp blir de klassiker. Jag minns exempelviss "Stjärna på Himmelen" med Drömhus 1999, eller BWO:s samtliga låtar i Mellon. Till och med Velvet, som ju aldrig lyckades ta sig till final trots 3 försök (2006, 2008, 2009), slog istället igenom med sina mellobidrag på dansgolven ute i landet - efter att festivalen tagit slut. Dinah är chanslös - jag vet det - men jag är bombsäker på att detta blir en hit efter festivalen. Klubbrökare, som är gjord för dansgolvet. Kan vi bara slippa få se det rosa håret också, så har vi en riktig framgångssaga framför oss här!
DOMEN:
Folkets röst: 10:a (Men lär bli hit i sommar)
Internationella juryn: 5:a (Europa är alltid svaga för klubbrökare)
Schlagermagistern: 5:a (Jag är också alltid svag för klubbrökare)

4. Jon Henrik Fjällgren - "Jag Är Fri (Manne Liem Frijje)

"Den jojkande colombianen gjorde det till synes omöjliga: Han väckte liv i den svenska etnon - utan att vara en tjock norrlänning med färgad mohikanfrisyr, indianfjädrar och fågelkranier."

Schlagersverige hamnade i någon typ av chock när Jon Henrik Fjällgren slog till i deltävling 3. På hemmaplan i Östersund lyckades han nämligen sopa banan med motståndet - med en jojk. Många höjde på ögonbrynen, eftersom jojken i princip aldrig varit med som annat än exotisk pausunderhållning i Melodifestivalen. Nu blev den helt plötsligt het - nästan lika het som fejkelden på scenen med de dansande samerna. Plötsligt började det nämligen stå klart att en låt, i princip utan text - men med en väldig massa "heejoheeja" och hängande samiska spöken kunde få bära den svenska fanan i Wien. Och tjusningen fanns där - det där ovanliga men samtidigt genuina etno-soundet, som vi i princip aldrig hör längre. Egentligen är det inte så konstigt att folk föll för detta bidrag - och det är nog också därför Jon Henrik alltjämt är nästfavoriten. Han är "one of a kind" - lite för speciell för att kunna ignoreras.
Därför kommer det att sluta bra för honom, även om jag personligen tror att hans popularitet inte riktigt håller så långt som många tror - hans startposition skvallrar om en högst begränsad framgång.
Men sen har vi problemet med den internationella juryn. Vad ska de tänka om det här? Älskar de det? Hatar de det? Omöjligt att säga. Detta samiska kulturarv kanske ligger dem helt i smaken - men samtidigt är detta ju aldrig något som hade sålt internationellt - eller?? Här känns det verkligen  som att man bara kan gissa... Omöjligt att sia om detta unikum!
DOMEN:
Folkets röst: 2:a. Solklar tvåa - även om han lär hamna långt efter Måns.
Internationella juryn: 7:a (En VILD gissning. Han kan lika gärna sluta etta - som sist här)
Schlagermagistern: 6:a. Bidraget i sin helhet är inte i min smak, men låten är fantastisk att BARA lyssna på. Framförandet är dessvärre bara jobbigt att titta på.)

5. Jessica Andersson - "Can't Hurt Me Now"

"Från Fame Factory till Friends Arena på 13 år - Jessica är mer än som Bert Karlsson sade, "kåta ögon", hon är en svensk schlagerinstitution som aldrig ger upp. Ens när hon borde."

Jessica är svensk schlager. Så är det med den saken! Medan Talang- X factor- och Idoldeltagarna haglar igenom Melodifestivalen, så finns arketypen av dem fortfarande vid liv: Fame Factory deltagarna! För 13 år sedan utgjorde de stommen för det nya melodifestivalkonceptet med turné och deltävlingar. Jessica var den förste av dessa artisterna att vinna (tillsammans med Magnus Bäcklund i Fame). Sedan dess har hon bitit sig fast i tävlingen likt en fransk bulldog på sin favoritleksak, och är således ett stående inslag i tävlingen. Trots många försök (5) så har hon bara varit i final en gång tidigare som soloartist (2010). Och denna gång är hon återigen med, med en ballad - som råkar vara finalens enda riktiga ballad. Det kommer givetvis att hjälpa henne, men framförallt kommer denna förgyllda västgötska gudinna att dra nytta av sitt namn denna kväll. Hennes tyngsta attraktion är helt enkelt hon själv. Problemet är kanske just därför att hon har tufft motstånd av många andra som är sig själva denna kväll - Måns, Hasse, Linus et.c....
Karisma och skönhet är en sak. Att lyckas i Melodifestivalen kräver oftast något mer. Oftast iallafall.
DOMEN:
Folkets röst: 9:a. I ett startfält som är rena getingboet kommer Jessica omöjligen att kunna hitta sin konkurrensfördel. Motståndet är för bra denna kväll.
Internationella juryn: 8:a. Hon är känd för eurovisionexperterna ute i Europa. Men det är Måns och Eric också.
Schlagermagistern: 8:a. En mycket fin ballad - kanske den finaste hon någonsin tävlat med. Men som jag skrev här ovan - konkurrensen är mördande. Hon ska vara glad om hon slipper bottenplaceringen.

6. Måns Zelmerlöw - "Heroes"

"2007 dansade han in i Melodifestivalens finrum. 2009 stod han för tävlingens stora fiasko. 2015 tänkte han och ett gäng streckgubbar skriva ny schlagerhistoria"

Detta är ju killen som alla pratar om. Vi minns "Cara mia", 2007. Då var han Idol-mannen som hade vunnit Let's Dance - och många kvinnors hjärtan på kuppen. Dansen förde honom till Melodifestivalfinalen - där han enbart blev slagen The Ark och Andreas Johnsson. 2 år senare, 2009 gjorde han comeback med "Hope & Glory". Låten, som var mer upptempo än "Cara mia", tog sig till finalen och var tungt favorittippad. Men han föll långt innan mållinjen - och slutade bitter 4:a, och blev därmed det stora fiaskot. Det skulle dröja 6 år innan Måns vågade sig på en tredje gång, förmodligen efter rätt mycket tjat ifrån Christer Björkman. Diskussionen innan deltävling 4 handlade ju om Måns verkligen skulle kunna gå från programledare tillbaka till artist - något som han bevisade en gång för alla i Örebro. Dock såg vi, att mycket kom att handla om scennumret, med bakgrundsprojektioner och streckgubbar. I skymundan kom låten - som däremot motbevisade alla och blev en av de mest spelade låtarna under den gångna veckan. Måns har alltså vunnit slag på slag hittills i vår. Frågan är om han pallar favorittrycket - han är en av de största favoriterna NÅGONSIN i tävlingens historia. Detta trots att vi inte har en aning om hur internationella juryn kommer att rösta. Går detta hem i Europa? Jag tror det mycket väl kan gå. Men jag tror alltjämt att låten saknar alltför mycket av det där som gör en låt minnesvärd - vilket innebär att vi kommer att skicka ett paket mellanmjölk med bakgrundsprojektion till Wien om han vinner. Men bakgrundsprojektioner är ju coolt, så helt utan attraktion är det ju inte.
DOMEN:
Folkets röst: 1:a.Det var länge sen sist ett bidrag var så överlägset favorittippat inför finalen. Frågan är dock om det räcker hela vägen.
Internationella juryn: 2:a. Ännu en vild chansning, eftersom detta lika väl kan sluta på 8:e plats, som någon annanstans. Som jag skrev, låten är svagare än framförandet.
Schlagermagistern: 2:a. Älskar framförandet - som är det mest unika i Mellohistorien. Det kommer ta honom till segern. Låten är för svag för att vinna i Europa - men tillräcklig för att få mig att gå igång. Dock ej den bästa för kvällen.

7. Linus Svenning - "Forever Starts Today"

"En svärmorsdröm - förutsatt att din svärmor driver en tattueringsfirma. Linus är tuffingen med den mjuka insidan - som plötsligt slår på oljefat och sprutar eld."

Linus gjorde ett rejält avtryck ifjol med sin "Bröder" som dels lyckades föra in döden i Melodifestivalen på allvar, men också lansera konceptet "Linus Svenning"; En mjuk kille med ett hårt yttre. Ett ganska spännande koncept, och en väldigt sympatisk människa. Faktum är att Linus nog var mer populär än låten, och det är med stor sannolikhet därför han nu är i final igen - denna gång med en låt som balanserar på plagiat av 2013 års danska vinnarlåt "Only Teardrops". För är det inte väldigt mycket buller och bång och flöjter? Känns inte låten lite väl tillrättalagd - och lite väl lite "Linus Svenning"? Han hade nog egentligen behövt en annan typ av låt, som passat honom lite bättre. Tydligen fick han dessutom sänka låten några tonarter från deltävlingen till Andra Chansen för att alls kunna sjunga den. I nuläget så kör han bara på med sin grej, till en låt som nog egentligen är mer lämpad för någon annan. Då vinner man inga finaler...
DOMEN:
Folkets röst: 11:a. Näst sist - mest för att han är helt fel ute i år - och dessutom redan avskalad.
Internationella juryn: 9:a. Flera 12:or förra året, men knappast någon full pott i år. Låten är för svag i år.
Schlagermagistern: 10:a. Klart bland de sämre finalbidragen, och jag hade gärna hellre sätt Kristin Amparo här. Men Linus sjunger bra, och gör sin grej. Men det räcker inte längre än så här.

8. Isa - Don't Stop

"Hon är en tjej som trots sin 16 år hunnit med både Talang, lilla Melodifestivalen och Sommarkrysset. Hon borde ju ha tjänat något på det, så varför hade hon inte råd att köpa en tröja som täckte även magen?
Man kan säga vad man vill om tonårsartisterna i Sverige, men det är numera jävligt svårt att märka på dem hur gamla de faktiskt är. Jag minns tiden när Bubbles slog igenom - där var det helt uppenbart tonårstjejer som larvade runt sig i någon slags billig plastig poplåt. Numera är tonårsartisterna drillade sen barnsben - i Isas fall har hon i princip varit i TV sen hon började gå. Redan 2003 var hon som femåring med i Småstjärnorna i TV4. Sen har det bara fortsatt - och är helt enkelt ett fullblodsproffs. Hon gör det här bidraget så säkert, snyggt och bra att det hade räckt till vinsten i vilket annat land som helst. Synd att det blev Sverige bara, för här är konkurrensen redan superhård. Men i min bok så har Isa en guldstjärna som det stora stjärnskottet för året - hon kommer tillbaka och jag garanterar att hon vinner Melodifestivalen någon gång de kommande 10 åren. Detta är ett framtidsnamn att lägga på minnet. Dessutom är låten som klippt och skuren för radio.
DOMEN:
Folkets röst: 5:a. Hon kommer att besegra stora namn som Jessica Andersson och Magnus Carlsson. Men större framgång än så här lär Isa inte kunna knipa på första försöket.
Internationella juryn: 4:a. Pop á la Katy Perry? Ja tack säger Europa.
Schlagermagistern: 4:a. Pop á la Katy Perry? Ja tack säger Schlagermagistern också.

9. Magnus Carlsson - "Möt mig i Gamla Stan"

"Gammelschlagerns återkomst! - skrek Bill. Nostalgiröster från schlagerfansen! - skrek Bull."

Tidigare nämnde jag Jessica Andersson som en schlagerinstitution. Vad är då Magnus Carlsson? Med sin bakgrund i bandet Barbados (2000, 2001, 2002) och i Alcazar (2003, 2005) och som enträgen soloartist (2006, 2007) har han varit med sedan hedenhös. I år går han rent av om Sanna Nielsen i antalet deltaganden i Melodifestivalen, även om han missade finalen 2007, och därmed bara går upp jämsides med henne i antalet finaler (7st). Men Magnus är, precis som Carola, ett koncept. Magnus hör hemma i Melodifestivalen - och därmed så stämmer allt när han är med. Han är som dopp i grytan på julafton, ingen tycker egentligen om det, men den ska stå där - annars är det inte jul! Magnus är därför även han en fin svensk tradition - som ska vara i finalen. Men låten då? Bidraget? Det är sekundärt - ingen bryr sig egentligen om det. Således lär det heller inte få så många röster, för alla kommer vara upptagna med att rösta på sin favorit - inte på "doppet i grytan".
Magnus Carlsson gamle, trevligt att du lever än...
DOMEN:
Folkets röst: 12:a. En chansning är att Magnus snor sistaplatsen denna gång. Gammelschlager heter gammelschlager för att det just är GAMMAL SCHLAGER. Inget man skickar till Wien 2015.
Internationella juryn: 10:a. Det svenska schlagersoundet är internationellt känt. Och internationellt hatat. I rest my case.
Schlagermagistern: 11:a. Kvällens sämsta låt, enbart överträffad av killarna med fejksolbränna som sjunger om att ta kort på sig själva med sin mobiltelefon.
  

10. Eric Saade - "Sting"

"Han har avverkat en dusch och en glasbur - och ger sig nu på ett ufo. Eric är artisten som har tagit scenframträdandet från den ohygieniska träburen - in i rymdåldern" 

Han vann 2011, och blev Mr."Popular" i hela Europa. 4 år senare gör han comeback - och blir en av de tidiga favoriterna. Snackisen var givetvis scenframförandet - vad skulle han göra den här gången? Svaret blev: Ett Ufo. Och förinspelade klipp med en saxofon. Och en stor duk med bakbelysning och coola skuggeffekter. Där dog hans vinstchanser...
Eric Saade var visserligen en av de få återkommande artisterna som faktiskt fortfarande är populära - och ännu mitt inne i sina karriärer. Medan Måns i princip lagt av och börjat med annat (Programledare), så har Eric fortsatt med sjungandet non-stop sen 2011, med undantag för inhoppet i Eurovisionet i Malmö som Green room-värd. Men hans comeback i Mellon fick inte tillräckligt med uppmärksamhet - och det beror nog egentligen helt på scennumret, som borde ta till sig det gamla uttrycket "less is more". Gillar man att bli förvirrad och se alldeles för många dansare ur olika vinklar - visst, då kommer man älska det här. Jag gör det däremot inte. Ett mer traditionellt nummer - och Eric hade fått åka till Wien. Låten som sådan, är nämligen den klart bästa enligt mig. Den skulle stå sig i vilket motstånd som helst - en sådan där poplåt som man känner igen, men inte riktigt kan sätta fingret på var man hört den förut. Då vet man att den fastnar - då är det en låt som slår. Men i detta fall vill vi gärna slippa se den framföras...
DOMEN:
Folkets röst: 3:a. Eric kommer inte kunna slå förhandsfavoriterna Måns eller Jon Henrik, men däremot tror jag han faktiskt kommer kunna slå Mariette - som inte har lika stark folklig förankring som Eric.
Internationella juryn: 3:a. Typisk internationella juryn-låt. Detta torde funka hos dem, speciellt då Eric fortfarande är färskt i minnet på Eurovisionpubliken.
Schlagermagistern: 1:a. Min klara favorit. Perfekt för dansgolvet - perfekt för att göra vem som helst glad. Årets låt enligt mig. Synd med framförandet bara...

11. Mariette - "Don't Stop Believing"

"Med vindmaskin och Dreadlocks - Mariette kom, såg och segrade. Och dessutom valde hon en låttitel som redan är en historiens bästa partyhöjare (Tack, Journey!)"

Näst sist i ett startfält där de stora favoriterna redan gått ut - ovanligt i melodifestivalsammanhang. Mariette stod däremot för den stora skrällen i deltävlingarna - från att ha varit en relativt obskyr Idol-deltagare utan direkta framgångar, så drämde hon till rejält i deltävling 2 och tog sig direkt till final. Dessutom med en låt som bär spår av allt det där som egentligen gör en Eurovisionvinnare. Det skriker LOREEN om det här. Jag har med andra ord inget problem med att se henne i Wien - men jag vet också att det knappast lär hända. Mariette kommer att stå för den sista seriösa låten för kvällen - och står därför som det moraliska sista bidraget. Därigenom har hon en gyllene chans, som lär göra avtryck i slutresultatet - det kommer den internationella juryn se till! Den stora frågan är dock var folket ställer sig. Jag tvivlar på att denna kommer få den uppmärksamhet den förtjänar...
DOMEN:
Folkets röst: 4:a. Jag tvekar kring huruvida svenska folket klarar den här låten igen. Svag fjärdeplats.
Internationella juryn: 1:a. Typisk internationella juryn-låt. Det skriker Loreen, och om det finns någon som älskar Loreen så är det Europa.
Schlagermagistern: 3:a. Älskar låten. Älskar framförandet. Hade gott förtjänat att vinna också. Men verkligheten ser ju annorlunda ut, tyvärr.

12. Hasse Andersson - "Guld Och Gröna Skogar"

"Plötsligt har ena halvan av Olsen Brothers rymt till Sverige och försökt lära sig svenska - till synes utan framgång. Med sig upp på scenen tar han två fullt utslagna björkar, trots att det fortfarande är vinter. Välkommen till Narnia!"

Han var publikens kelgris i Helsingborg när han i Andra Chansen slog ut Kristin Amparo. I svallvågorna därefter visade det sig att låten var anklagad för plagiat av en japansk låt (!!!!). Jodå, välkommen till Narnia! Att Hasse Kvinnaböske Andersson är i Mellofinal är underligt nog som det är, men att det skulle gå till på det här viset är nästan värt att skriva en bok om - som sedan hade kunnat filmatiseras. På SVT:s hemsida kom ett avslöjande i veckan om att "Guld Och Gröna Skogar" hade varit nära att komma med i Melodifestivalen redan 2010 - men blev slagen av Kalle Moraeus' "Underbart" - eftersom genren var densamma. Kalle bedömdes vara mer folkkär - och valdes därför då av urvalsjuryn. Nu däremot fick Hasse vara med, och då tog han sig direkt till final - trots att det rent tekniskt inte ska gå att ta sig så här långt med en låt på halvförståelig skånska och med en danslog med fejkade björkar på scenen. Inte 2015!
Men bönderna ska ha sitt också lär Gustav Vasa ha sagt, så nu är han i final på bekostnad av Kristin Amparo - som lätt hade vunnit Eurovision om hon kommit dit. Men nej nej, jag är inte bitter. Nejdå...
Jag kan bara konstatera att Hasse blir kvällens andra Ranelid-bidrag - eller iallafall "Östen Med Resten-bidrag", eftersom detta nog går hem mer hos landsbygdspubliken som inte riktigt tycker om modern musik lika mycket som "stadsborna". Nåja, tur att landsbygdsbefolkningen inte är tillräckligt stor att själva kunna avgöra finalen - ens om båda två ringer och röstar. Höhö.
DOMEN:
Folkets röst: 6:a. Hasse lär få rösthjälp av trollen - och bönderna. Det räcker nog längre än man tror, så jag dängar till med en 6:e plats- utan att jag själv hoppas på det.
Internationella juryn: 11:a. Detta är så långt ifrån Europa man kan komma. Problemet är nu däremot om juryn tolkar detta som någonting exotiskt och spännande. Då har vi skapat ett monster!
Schlagermagistern: 9:a. Skämslåten. Det är inte meningen att man ska gilla det här, men det svänger ju faktiskt! Ångesten man får när man dansar till den här låten alltså...

Summering av det troliga resultatet:

Internationella Juryn:
1. Mariette
2. Måns Z
3. Eric Saade
4. Isa
5. Dinah Nah
6. JTR
7. Jon Henrik
8. Jessica Andersson
9. Linus Svenning
10. Magnus Carlsson
11. Hasse Andersson
12. Samir & Viktor

Folkets röst:
1. Måns Z
2. Jon Henrik
3. Eric Saade
4. Mariette
5. Isa
6. Hasse Andersson
7. JTR
8. Samir & Viktor
9. Jessica Andersson
10. Dinah Nah
11. Linus Svenning
12. Magnus Carlsson

Schlagermagistern:
1. Eric Saade
2. Måns Z
3. Mariette
4. Isa
5. Dinah Nah
6. Jon Henrik
7. JTR
8. Jessica Andersson
9. Hasse Andersson
10. Linus Svenning
11. Magnus Carlsson
12. Samir & Viktor

Melodifestivalen 2015: Vem vinner? All statistik och alla odds inför finalen.

På Lördag avgörs Melodifestivalen 2015 i Friends arena - en arena som ju passande nog (och förmodligen oavsiktligt) är döpt efter mellovinnarna 2001 - gruppen Friends.
Hur det nu än är med den saken så är allas fokus just nu på tävlingen - vem vinner?

I vanlig ordning så ska vi kika på all tillgänglig statistik för att försöka hitta vinnaren - även om de flesta experter redan verkar vara överens om vem det blir.

Oddsen

Speloddsen är alltid en väldigt god prediktor på vem som vinner Melodifestivalen, men kanske framförallt bäst på att förutspå vilket bidrag som får flest röster av folket. I alla övriga fall är oddsen ganska värdelösa faktiskt...
Alla spelodds baseras ju på hur många som har satsat pengar på att ett visst bidrag skall vinna - ju fler som satsar pengar på att Måns Z ska vinna, desto lägre odds får hans bidrag. Men spelbolagen vet ju ingenting om hur internationella juryn kommer att rösta. De bryr sig inte så mycket om vem som kommer 2:a, 3:a eller sist heller - eftersom det är betydligt färre som satsar pengar på att exempelvis Hasse Kvinnaböske Andersson ska hamna sist.
Årets odds är - till skillnad från förra året - solklara över vem som kommer att vinna folkets röst på Lördag:

1. Måns Zelmerlöw 1.25 
2. Jon Henrik Fjällgren 4.50 
3. Mariette Hansson 11.00 
4. Erik Saade 13.00 
5. Isa 25.00 
6. Hasse Andersson 35.00 
7. Linus Svenning 41.00 
8. Jessica Andersson 51.00 
9. Dinah Nah 51.00 
10. Jtr 51.00 
11. Samir & Viktor 67.00 
12. Magnus Carlsson 80.00 

Oddsen är nästan pinsamt klara över att Måns Z kommer resa till Wien i vår: 1,25 i odds för en Måns-seger är bland de absolut lägsta oddsen ett melodifestivalbidrag någonsin har haft. Som jämförelse kan vi se att Loreen (2012), hade 1,20 i odds att vinna Melodifestivalen (lägst någonsin) - medan Danny Saucedo (som slutade 2:a efter Loreen 2012) var tvåa även i oddsen det året med 4,50 i odds - precis som Jon Henrik ju är i år. Det året fick Loreen den största poängen någonsin av folket i mellon - och vann sedan Eurovision med det största antalet 12:or någonsin. Repris för Måns i år kanske?
De senaste årens oddsfavoriter har varit Sanna Nielsen, odds: 1,90 (2014) och Yohio, odds: 1,41 (2013). Intressant är ju att Yohio var överlägsen i oddsen 2013 - närmast efter honom kom Anton Ewald på 4,50! Robin Stjernberg som ju faktiskt vann hela Melodifestivalen 2013, var långt efter i oddsen: 8,00. Robin vann ju mest p.g.a. den internationella juryn - som ratade Yohio fullkomligt, men istället plockade fram Robin som favorit. Det avgjorde hela tävlingen, vilket visar att allting kan hända i Mellon - oavsett hur starka oddsen än är. Måns Z behöver inte nödvändigtvis gå hem hos juryn, och det kan innebära att han missar vinsten även om svenska folket är rörande överens om att "Heroes" är den bästa låten...
Men jag vågar nog säga att Måns lär vinna folkets röst i år - och det med råge!

Startordningen

Slutplacering i finalen, jämfört med startpositionen. Ju lägre ned, desto bättre slutplacering.

Startordningen i finalen är faktiskt den enda statistik som är helt tillförlitlig i att avslöja vinnaren numera. Hur då undrar ni?
Jo, som jag berättat i tidigare inlägg så finns två tydliga psykologiska effekter som påverkar vilken information man minns bäst: "Primacy" och "Recency"-effekterna, som alltså innebär att man minns inledningen och avslutningen allra bäst. I fallet Melodifestivalen innebär detta alltså att det är bäst att vara först ut i tävlingen (starta som bidrag nummer 1) eller vara sist ut i tävlingen (starta som bidrag 10, eller i årets fall som nummer 12). Som vi kan se på diagrammet ovanför, är det i princip lika bra att starta allra först eller allra sist, men så fort man har något startnummer mellan 2-9 så blir det omedelbart mycket svårare. Diagrammet visar medelvärdet av alla slutplaceringar utifrån startordningen, och visar alltså inte den vanligaste slutplaceringen för varje startnummer - utan snarare den totala statistiska riktningen för varje startnummer. Diagrammet visar dock en signifikant trend, som hittills nästan varit allmän lag i melodifestivalen: Mellan 2002-2014 (alltså 13 festivaler) har Melodifestivalen vunnits 4 gånger av bidrag 1 och 3 gånger av sista bidraget, men också 2 gånger av näst sista bidraget. Bidrag 2, 3, 4 och 5 har aldrig vunnit, och bidrag 5 har faktiskt aldrig ens slutat i topp-4!!! Det är alltså helt tydligt så att vissa startnummer är bra - andra väldigt dåliga.

Men sedan ett antal år tillbaka bestämmer SVT själva startordningen i finalen - och brukar då alltid sätta favoriterna som bidrag 1 och 10 - därmed har denna statistik blivit en självuppfyllande profetia. I år däremot - har SVT börjat leka med elden! Man har, för det första, numera 12 finalbidrag istället för 10! Men dessutom har man placerat de stora favoriterna någonstans i mitten av startfältet - och givit Samir & Viktor startnummer 1, och Hasse Kvinnaböske Andersson startnummer 12! Dessa artister är de klart MINST favorittippade - vilket SVT nog vet om. Frågan är nu hur stark denna statistik är? Kommer Hasse att vinna genom sin startposition???? Hoppas inte...
Men däremot kan vi nästan utgå ifrån att alla bidrag som har startnummer 2-5 kommer få en dålig slutplacering, vilket innebär dödsstöten för Jon Henrik Fjällgren. Han går ut som nummer 4: en startposition som ALDRIG ens har slutat i topp-3!!! Kan detta bli spiken i kistan för den jojkande colombianen?
Den stora favoriten Måns Z går ut som nr. 6 - vilket inte är en bra startplacering men heller ingen dålig. Faktum är att två (!) mellovinnare har startat som 6:a de senast åren - Lena PH 2004, och Loreen 2012. Att Loreen också gick ut som 6:a i finalen bådar kanske gott för Måns?
De oddsfavoriter som fick bäst startplacering var dock Eric Saade och Mariette - som går ut som 10:a respektive 11:a i finalen. Detta kan absolut vara en stor fördel för de två bidragen som jagar Jon Henrik och Måns i hasorna.
Statistiken talar alltså för Eric, Mariette och Måns - och talar emot Jon Henrik.

Låttiteln

Antal bokstäver i låttiteln jämfört med slutplacering i finalen. Ju lägre ned desto bättre slutplacering.

En hypotes som jag haft tidigare - är att ju mer kompakt låttiteln är - desto större chans att vinna. Jag kan faktiskt bevisa att den stämmer, även om effekten inte är helt statistiskt signifikant. Som vi kan se på diagrammet så sluttar hela linjen tydligt uppåt - vilket innebär att ju fler bokstäver låttiteln har, desto sämre slutsplacering får man i finalen. Teorin är att korta låttitlar är lättare att minnas - såsom "Undo", "Hero", "Popular" eller "Euphoria" (Alla slutade 1:a) - till skillnad från längre låttitlar såsom "Hon kommer med solsken", eller "Jag tror på människan" (båda slutade sist).  Och som vi ser på diagrammet är den ultimata låttiteln 3 bokstäver - som "You" som ju vann 2013. I år så är Eric Saades "Sting" kortast med 5 bokstäver - och Måns Z:s "Heroes" näst kortast med 6 bokstäver - vilket dock i diagrammet är den enda riktigt dåliga mängden bokstäver. Vad detta beror på vet nog dock ingen...
Mest illa är detta för den längst låttiteln Jon Henrik, vars "Jag är Fri (Manne liem frijje)" är 23 bokstäver - vilket skulle innebära en mycket dålig medelplacering för Jon Henrik. Nu är det visserligen så att orden i parentesen inte sjungs ut i refrängen - så egentligen är det bara 8 bokstäver i titeln - vilket plötslig innebär en rätt bra slutplacering. Då är det istället Linus Svenning och Hasse Andersson som ligger mest illa till - båda har 18 bokstäver i sina låttitlar. De har med andra ord ingenting med segern att göra!

Antal författare

Antalet låtförfattare på ett bidrag jämfört med slutplacering i finalen. Ju lägre ned, desto bättre slutplacering.

Antalet låtförfattare på ett bidrag är något som faktiskt spelar roll - ju fler kockar innebär inte en sämre soppa! Faktum är att om man har 5 låtskrivare på en låt så har man betydligt bättre chans att vinna än om man "bara" har 3. Visserligen är inte detta samband signifikant, men det ger en fingervisning om hur viktigt det är att ha ett stort team bakom sig. Skulle detta bli avgörande, så är det ironiskt nog JTR eller Isa som står som vinnare på Lördag - båda har nämligen 5 låtskrivare bakom sig. Enligt statistiken, som visar att 3 låtskrivare är sämst att ha - ja då är det kört för Måns Z och Linus Svenning, som båda har 3 låtskrivare....

Deltävling

Vilken deltävling ett bidrag kommer ifrån jämfört med slutplacering i finalen. Ju lägre ned, desto bättre slutplacering.

Spelar det någon roll ifrån vilken deltävling ett bidrag kommer ifrån? Ja, det är faktiskt en viss skillnad, även om sambandet inte är signifikant. Som vi kan se på diagrammet så är det lättare att vinna Melodifestivalen om man kommer ifrån deltävling 4 - än om man kommer från deltävling 3. Det kan finnas goda förklaringar till detta: de som vann deltävling 4 ligger kanske färskast på minnet inför finalen - alltså samma effekt som vi såg att sista startnumret hade i själva finalen. Detta bådar ju gott för Måns Z, och eventuellt JTR som ju blev de stora vinnarna i deltävling 4. De som emellertid är markerade som "Deltävling 5" i diagrammet här är Andra chansen-deltagarna. De har ju bara haft en vinnare genom åren - Robin Stjernberg - men de har alltjämt större chans att vinna melodifestivalen än de från deltävling 3. Detta är givetvis dåliga nyheter för Isa och Jon Henrik Fjällgren!

Skillnader mellan Juryn och Folket

Antalet röster från folket (i %) jämfört med startpositioner i finalen. Ju lägre ned desto färre poäng från folket.

Antalet jurypoäng jämfört med startposition i finalen. Ju lägre ned desto färre jurypoäng.

Det är alltid spännande att jämföra skillnaderna mellan hur juryn resonerar och hur folket resonerar. Under de senaste 13 tävlingarna åren 2002-2014 har juryn och folket bara varit överens 6 gånger (!!!), senast förra året valde ju juryn Ace Wilder före Sanna Nielsen. Mest spektakulärt var ju när Yohio var folkets favorit - men ratades så till den milda grad av juryn att Yohio låg näst sist efter att juryn röstat - medan folket hade honom som överlägsen 1:a. Eftersom juryn istället valde Robin Stjernberg, och folket hade honom så klar 2:a, så blev han vinnaren 2013. Senaste gången vi var överens om vinnaren var 2012 när Loreen sopade banan med alla - även hos juryn.
I statistiken så ser vi också tydligt att det finns en fundamental skillnad i hur stor ordningseffekten blir på juryn respektive folket:
I det första diagrammet här ovanför ser vi att folket nästan alltid föredrar sista bidraget - medan juryn nästan alltid föredrar det första bidraget! Skillnaden är signifikant, och visar att juryn och folket blir olika påverkade av startfältet. Men det intressanta är fortfarande att bidrag 2-5 har klart sämre förutsättningar både hos juryn och folket, vilket styrker teorin om att dessa bidrag helt enkelt glöms bort lättast - oavsett om du är en musikexpert som får betalt för att analysera och ge poäng åt låtarna, eller om du är en tv-tittare som äter tacos och pratar högljutt med din kompis genom hela programmet. Huruvida vi faktiskt kommer att se dessa effekter i år är däremot svårt att säga, eftersom jag knappast tror att Samir & Viktor tar hem juryns 12:or, men heller inte att Hasse Andersson tar hem folkets fullpott.

Antalet röster från folket (i %) jämfört med vilken deltävling bidraget kommer ifrån. Ju lägre ned desto färre röster.

Antalet jurypoäng jämfört med vilken deltävling bidraget kommer ifrån. Ju lägre ned desto färre poäng.

Intressant nog så ser också skillnader mellan hur man värderar bidrag från olika deltävlingar. Folket brukar helt klart föredra bidrag från den fjärde deltävlingen, men även från den första deltävlingen. Juryn däremot, går oftast till bidragen från den andra deltävlingen - men även den fjärde. Medan folket dessutom överlägset ratar bidragen från Andra chansen - tenderar juryn att behandla dem mer måttligt, på samma nivå som bidrag från deltävling 3. Juryn tycker alltså tydligen mycket om deltävling 2, till skillnad från folket. Och sannolikheten att Mariette blir en juryfavorit är inte liten - tvärtom tippar jag på att hon kommer gå hem ganska bra hos de internationella musikexperterna.

Frågan är om denna statistik återspeglar någon typ av obalans mellan jury och folket - i vad de minns bäst? Eller är det helt enkelt så att bidragen i deltävling 3 alltid är sämre - att SVT konsekvent bestämt det? Mycket tyder faktiskt på det. Samtidigt så vet vi ju att Andra Chansen är ett uppsamlingsheat av bidrag som inte räckte till innan - därigenom är det förväntat att hitta de bidragen långt ned. Men kan det vara så att skillnaderna mellan jury och folket utifrån deltävling 1,2 och 4 - är en återspegling av att juryn inte får lyssna på låtarna förrän i finalen, medan folket har varit med sedan första deltävlingen och därför har fler låtar längre i huvudet? Kanske.
Men oavsett så kan vi se att juryn har lite omvända preferenser gentemot folket. Jag skulle satsa mina pengar på att Måns Z vinner stort hos folket, men att exempelvis Mariette tar hem juryns poäng.

Visst är det kul med statistik?!