Slaget om Leksand

Även om det är Björn Ranelids ego som är det stora dragplåstret ikväll, är det knappast han som bidrar mest med musikalisk elegans under kvällen. Musiken kommer att komma från alla andra deltagare, möjligtvis med undantag av Andreas Johnson som "lånat" sin musik ifrån alla rockartister verksamma i England under 90-talet.

Youngblood - ett pojkband med peniskomplex som sjunger om sig själva i en översättning som närmast kan liknas vid "lammkött". Tänkt att appellera till alla ensamstående medelålders MILFar som tillsammans med ett glas vin och pyjamas sitter och tittar på Melodifestivalen ikväll. Musiken kan snarast beskrivas som ett orkeslöst misch masch av backstreet boys fast utan livsvilja, framfört med en buffe av 100 varianter av stereotypa pojkbandsposer. Grattis. Hoppas ni blir feta.

Maria Benhajji - Startfältets ende artist som antagligen inte har ett rykte att förstöra. Det jobbiga är att sådana här okända artister alltid drabbas av mediaskuggan och fryser bort ur publikens ögon. Trots en låt som faktiskt är kvällens bästa, så känns det fånigt att hysa någon förhoppning över att rättvisan ska segra. Må mest kända artist vinna!

Mattias Andreasson - ex-EMD:aren tror sig nu kunna klara sig lika bra solo som sin BFF Danny Saucedo. Men där blir svaret Nej - bestämt NEJ! Det går inte att köra R'n'B-ballader på svenska med moppemustasch. Suck. Visst, låten är okej, men sjung för helvete på ren ENGELSKA; "baby förlåt mig" är mellanmjölkssvengelska som aldrig borde få användas annat än i dåliga B-filmer med Sean Banan och Kikki Danielsson!

Love Generation - ett hopplöst tjejband som fortfarande lever på att man blivit RedOnes återvinningsstation. Fjolårets meningslösa bidrag "Dance alone" har nu blivit den ännu mer värdelösa "Just a little bit" som bara överglänser "Dance alone" i sitt ännu mer värdelösa dansnummer. Tråkigt och ångestframkallande!

Carolina Wallin Perez - äntligen någon som inte försöker så jädra hårt! Synd bara att hon aldrig heller varit känd. Det blir ingen final för henne heller. Sen är ballader av det här slaget inga stämningshöjare heller, tvärtom lär denna förpassas till botten i resultatlistan. Att Carolinas röst sedan verkar göra mer skada än nytta i låten är en annan historia.

Andreas Johnson - som tidigare nämnt, en av de mest framgångsrika låttjuvarna hittills. Kanske blev han inspirerad av de danska eurovisionrepresentanterna "A friend in London" som ifjol sjöng sin låt "A new Tomorrow" som inte hade lånat måttligt från Andreas låt "Sing for me". Nåja. Lovelight är iallafall kvällens bästa låt - no questions! En låt som känns genuin och minnesvärd, utan krusiduller eller överambitiösa akrobater. Hoppas han håller för Ranelid.

Molly Sandén - Saades ex sjunger en mollstämd ballad om att göra slut. Redan där borde segern vara given för Molly. Och ja, den är bra, dock kanske inte så bra som den borde vara för att verkligen bli en hit. Det finns inget lyft - inga bombastiska höjningar eller stagringar. Kanske folk tycker om det när det är lite västgötaklimax över det hela? Nåja. Jag vill gärna se Molly i finalen - men frågan är om hon håller upp låten på scenen... Vi får la se.

Björn Ranelid feat Sara Li - ”om kvinnan vägrar att ta emot mannens säd i 60 år så dör mänskligheten ut”. Jag behöver egentligen inte säga mer om bidraget än den textraden. Det mest intressanta är dock hur man löser problemet med att få upp Ranelids stora ego på scenen. Vi får se.

Jag ser på bettinglistorna till min glädje att Molly leder före Youngblood och Andreas Johnson. Hur Youngblood kan få sånt sjukt stöd är oförklarligt - möjligtvis gör Sveriges alla salongsberusad MILFar gemensam sak och röstar... Ranelid kommer att få hela JÄVLA schlagerhatar Sverige att rösta, vilket antagligen ger honom iallafall en andra chansen-biljett - där han kan få bråka med rumptaffsaren Torsten Flinck om vad kärlek är. Det blir nog en catfight utan dess like.
Mjau!