Det har aldrig snackats så mycket om ett svenskt melodifestivalbidrag förut. Sekunderna efter Ranelids och Sara Li:s framträdande i Lördagens delfinal i Leksand var hashtråden #Ranelid det mest twittrade ämnet i hela världen. Impressive.
Ingen man har förut varit lika kontroversiell i en sådan här tävling.
Varför kan man då fråga sig?
Svaret är svårt att förstå, men man måste nog först komma till insikten att Melodifestivalen är mer än bara ett tv-program. Det är en institution. Även om vi vet att "bara" var tredje svensk aktivt följer varje deltävling, så är Melodifestivalen ett ämne som ALLA har en åsikt om: Antingen hatar du melodifestivalen eller så Älskar du den. Du kan inte vara neutral i din åsikt här. Så är det bara. Det blir ett ställningstagande - antingen tycker man om melodifestivalen med allt som det innebär (schlager, danser och kläder) eller så tycker du att det är det fånigaste som finns. Problemet blir bara det att Melodifestivalen är en föränderlig institution som är tänkt att omfamna alla musiksmaker - även de som ligger utanför schlagergenren. Ibland öppnas därför dörrar till melodifestivalen för artister och låtar som antingen bryter mot alla de traditionellt antagna normer som finns i melodifestivalen, eller driver dem till sin spets. När sådana låtar och artister kommer in i melodifestivalen möts dem oftast med total kyla från alla schlagerälskare, men välkomnas som frälsare av alla schlagerhatare. Schlagerhatarna är de som annars aldrig kollar på melodifestivalen - om det inte finns något bidrag som bryter mot schlagernormen ordentligt. Då uppstår något som kan beskrivas som en proteströstningseffekt - alla som hatar schlager och Melodifestivalen röstar på det bidrag som bryter mest mot schlagernormen, enbart för att man kan och för att bevisa en poäng. Resultatet blir stundtals katastrofalt - i vissa länder går det hela så långt att låten vinner och representerar landet i Eurovision där det blir utskrattat och sågat längs fotknölarna. I sådana länder förlorar Melodifestivalen många av sina tittare p.g.a. man inte tar det seriöst längre, men samtidigt förlorar landet respekt utomlands. Ingen vinner på det alltså. Så illa gick det för Portugal förra året, där skämtlåten "Luta e alegria" vann och fick publiken att lämna salen innan vinnarnumret framfördes igen. Den anrika portugisiska melodifestivalen "Festivale Cancao" har inte återhämtat sig än.
Kan man då verkligen jämföra Ranelids "Mirakel" med det här då? Mycket talar för det. För det första är de allra flesta överens om att det är Ranelid som person som är det intressanta - sången (och Sara Li) är bara bihang. Ranelid är som person ytterst kontroversiell - egotrippad, pompös, självgod, solariebränd och framförallt teatralisk. Hans personlighet har skapat debatt i Jantelagssverige och många har fullt rättvist uttalat sitt stöd för honom i alla hatkampanjer mot honom p.g.a. sin osvenska personlighet. Ranelid är och kommer alltid att vara en kontroversiell figur, som lockar lika många till skratt som till gråt som till förundran. Med detta sagt; är han rätt artist i Melodifestivalen? Alla som älskar schlagernormen säger NEJ. Alla som hatar schlagernormen säger JA. Ranelid är den person som innan November 2011 förknippades minst med Melodifestivalen - idag är han kanske tvärtom den som mest förknippas med den. Schlagerhatarna har utsett Ranelid till sin kung - kanske mest ironiskt - men likväl fick han massivt röstningsstöd i Lördags. Medan många emellertid tilltala av hans annorlunda personlighet - finns nog få som tilltalas av den vansinnigt dåliga låten. YTTERST FÅ av de som röstade på Ranelid i Lördags skulle någonsin kunna tänka sig att lyssna extensivt på "Mirakel", helt enkelt eftersom låten bryter, inte bara mot schlagernormen, utan mot ALLA normer om hur en bra låt ska vara. Man skriker inte "ja - nu kör vi" eller "nu kommer det" och man läser inte texten rakt upp och ner helt i otakt med musiken. Man "försöker" inte sjunga med i smyg i refrängen om man inte kan sjunga. Dessutom är ironin i det hela att låtens musik är en parodi på en platt stereotypisk schlagerlåt - precis sådana som schlagerhatarna själva hatar. Ingenting blir rätt här!!! Allt beror på att Ranelid är en så kontroveriell person - han kunde varit med i vilket program som helst - Big Brother, Talang, Idol, Jerringpriset - och vunnit problemfritt med hjälp av telefonröstarna. Allt för att se honom bryta normer.
Nu tror jag kanske inte att han går och vinner i Globen - men man vet aldrig. Han är iallafall garanterad att få 0 poäng av de internationella jurygrupperna - om de inte vänt sig emot oss och vill skada oss.
Nåja, vi får väl se. Med de tre veckor som återstår till Melodifestivalfinalen så har Ranelid gott om tid att fundera på sig själv (som han brukar)
men också att ta lite lektioner i hur man parkerar bilar: Hur parkerar du egentligen Ranelid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar