lördag 4 februari 2012

Inför Växjö - låga förväntningar är nyttigt i början

Efter att ha hört samtliga låtar i kvällens delfinal i Melodifestivalen, verkar det närmast kusligt öde på hitfronten. Däremot verkar experter, bettingbolag och publik eniga: Loreen och Sean Banan går vidare. I ena fallet är det ett fall framåt för en oerhört skicklig allsidig artist med fantastisk röst och scennärvaro men med låt som kanske inte är den bästa, och i andra fallet en komiker som stereotyper sig själv, sitt folk och alla andra som tror på fördomar, med en låt som däremot sitter som ett plåster i huvudet efteråt. Gissa vem som är vem!

Jag vågar nog säga att toppen ikväll kommer bestå av Loreen och Sean Banan, tyvärr. Loreen förtjänar visserligen finalplatsen, men Melodifestivalen behöver inte fler förvirrade komiker i tävlingen - men gärna i pausunderhållningen! Har svårt att se Sean Banan funka utomlands om jag säger så... Vad beträffar det övriga startfältet så är det en öppen fråga. Stolpskotten fullständigt haglar in, med growlsång, dramatensång och nakenchocker som visserligen erbjuder ren underhållning - men av det mer skadeglada epitetet. Att "Dead by April" ses som en seriös utmanare till finalplatserna har jag svårt att förstå, för mig är och förblir growl en genre som gärna får dö ut, helst ikväll vid 20.30-snåret. Sen kan man tycka vad som helst om att ge "ytterligare dimensioner" till melodifestivalen - men growl hör inte hit!
Marie Serneholt bör förbjudas sjunga i melodifestivalen, inte p.g.a. att hon sjunger dåligt, utan för hennes taskiga musiksmak. Salt och peppar hör hemma på matbordet - inte i melodifestivalen! Låten är trots sin titel, tämligen smaklös och tunn, den irriterar gommen och ger en lång och orolig känsla i magen. Sverige behöver inte fler magsår, men gärna bra musik - något som Marie tyvärr inte kan erbjuda.
Torsten Flinck och hans revolutionsorkester erbjuder 3 minuter dramaten-psykos med en knarkare som uppenbarligen inte varit tillräckligt länge på torken. Visst passar Flinck i smärtsamma dramatenföreställningar som Måsen och fan o hans moster, men på en melodifestivalscen ska man sjunga - inte recitera låttexterna! Visst finns en charm med en skådespelare som agerar sången istället för att sjunga den - men låt stackarn inte åka till globen för att göra det! Bespar oss och honom den skammen!
Abalone Dots gjorde (som en av få) ett mycket bra intryck och kan enligt mig vara på god väg mot en andra chansen final - om bara scenshowen inte blir en generisk sitta-och-se-helig-ut-föreställning. Dock ska krävas en hel del om ett så pass okänt band skall lyckas locka röster på en sådan skala att man tar sig enda till final - men i detta svaga startfält är nog allt möjligt.
Afro-dite gör sin standardprocedur- vilket ju vanligtvis brukar räcka till final. Låt oss hoppas att detta därför blir en ovanlig melodifestival. Att man överhuvudtaget ser denna låt i Melodifestivalen 2012 är ett mysterium, något som förstärks av det faktum att Afro-dite inte ens sjunger särskilt bra.
En som också har problem med att passa in är The Moniker, Daniel Lindström, som denna gång valt att framföra en unik låt introvert låt istället för en trallvänlig publikfriande låt som förra årets. Jag funderar om det kanske rent av är så att han inte ens är intresserad av att gå vidare, utan är med mest för att bevisa att han inte är så mainstream som han utgav sig för att vara förra året? hmm... Musiker är underliga människor.

Summa summarum:
Till final: Loreen och Sean Banan
Till andra chansen: Abalone Dots och hmm... Afro-dite? Ärligt talat är det mest en fråga om vem som gör minst skada.


Låt oss be en stilla bön om att de tre mycket uppmärksammade programledarinnorna Sarah Dawn Finer, Helena Bergström och Ana Gina väger upp det mycket magra startfältet. De tävlingar som under de sista 10 åren letts enbart av kvinnor har varit ganska många - Lena Phillipsson 2006 och Petra Mede 2009. Båda kritiserades inledningsvis - men kom ut som vinnare i efterhand -även om jag nog anser Petra Mede som den sämsta programledarinnan vi haft sedan Karin Falck gjorde bort sig som programledare i Stockholms Eurovision 1975 ("How much is twelve in France?").
Nåja, alla goda ting är ju tre -låt oss hoppas att Sarah, Helena och Ana slipper vassa tungor och onda ögon efter ikväll, de har ju iallafall scenvana.

Glöm inte 20.00 ikväll - Gör ni det är ni inte välkomna på internet igen - bara så ni vet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar