Inför Melodifestivalens 3:e deltävling från Leksand på Lördag finns inga givna favoriter, bara snackisar. En snackis, eller "den stora snackisen" är Björn Ranelid. Hans debut i Melodifestivalen kommer att bli minnesvärd, eftersom den markerar den slutliga döden för både hans och melodifestivalens karriär. Det värsta är att han nog kommer vinna, bara just för att han är med.
De få glada nyheterna som finns med Leksands deltävling är iallafall att standarden nu höjs - ganska rejält. Inga fler Banankungar, 17 åriga Bob Dylan-wannabees eller growlande mohikaner.
Nu blir det lite ordning i leden igen, med Andreas Johnsson, Molly Sandén och Love Generation.
1. Youngblood - Youngblood
En av tävlingens flataste låtar, med sviktande röstinsatser och överambitiös akrobatik. Inte imponerad. Låten påminner om en avslagen version av "Baby goodbye" med EMD för några år sedan. Det blir inte bättre av att en av medlemmarna i Youngblood har jobbat med Westlife, Backstreet Boys och fan o hans moster - pojkband är ondska. Hoppas de blir feta allihopa.
2. I mina drömmar – Maria BenHajji
Webjokern Maria Benhajji gör något som många många tusen MF-fans längtat efter - hon tar oss tillbaka till den gamla goda tiden! I mina Drömmar är en klassisk retroballad enligt den gamla skolan - inte allt för olik irländarnas ständiga ballader som brukade vinna Eurovision för en sisådär 15-20 år sedan. Men - då ställer sig givetvis alla frågan - kommer det att funka i Melodifestivalen 2012? Knappast. Efter Saades vinst förra året är det House och elektropop som är tidens melodi, inte 90-tals ballader. Men det är ju trevligt med omväxling, i synnerhet efter Sean Banan.
3. Förlåt mig – Mattias Andréasson
EMD-stjärnan Mattias Andréasson tar tillbaka tävlingen till 2000-talet igen, med en låt som väl kanske iallafall är lättlyssnad. Den som vill ha drag får nog vänta på nästa buss, för Mattias moderna ballad är trög - för att använda ett milt uttryck. Egentligen vet jag inte vad han förväntar sig uppnå - han är långt ifrån den mest kända ur EMD, och han har knappast någon chans att nå finalen med en sådan här låt... Jag antar att han är med mest för att försäkringskassan tvingat honom...
4. Just a Little Bit – Love Generation
Love Generation är egentligen fullkomligt ointressanta i sammanhanget - de är bara dockor i tajta kläder som sjunger - istället är det intressanta textförfattarna: RedOne! Vår mest framgångsrike musiker just nu, som av någon oförklarlig anledning skriver låtar för Love Generation - en svensk tjejgrupp utan status eller profil. Varför undrar man då? Kan det vara så att Redone skickar sina refuserade låtar till MF bara för att dra in lite extra pengar från den lukrativa samlings-CD:n som släpps varje år? Kanske. För inte fan är "Just a little bit" tänkt att slå sig fram till Eurovision - även om den är miiiiiiiil bättre än de flesta andra låtar under de föregående deltävlingarna. Så populära är varken RedOne eller Love Generation att en sånn tråkig halvhjärtad ursäkt till modern poplåt kan nå final.
5. Sanningen – Carolina Wallin Pérez
Förra året slog Sara Varga och Pernilla Andersson igenom med välskrivna trubadurballader, och i år är det nog tänkt att Carolina Wallin Perez skulle göra samma sak. Tyvärr håller "Sanningen" inte alls samma kvalitet, och istället blir Carolina dömd till sistaplatsen. Tråkigt och sant.
6. Lovelight – Andreas Johnson
Eller kanske snarare: Beautiful ones - Suede
Aldrig trodde jag att Andreas Johnson skulle sjunka så lågt att han faktiskt stjäl en Suede-låt rakt av - men det verkar vara det som hänt här. Inget illa så - Beautiful Ones är en av de bästa låtarna från Suede, men den skrevs på 90-talet och inte 2012. Må så hända att alla som inte hört Suede förut kommer tycka om den här låten, men de 70% som var med på 90-talet kommer knappt kunna andas i stanken av plagiat! SUCK. Men en klar vinnare ikväll likt förbaskat.
7. Why Am I Crying – Molly Sandén
Molly är tillbaka, kanske något uppskakad av separationen med Eric Saade - något som skulle kunna förklara denna något moll-stämda ballad. Det skall inte stickas under stolen att detta är en klar finalist, även om vi vid det här laget nog är rätt trötta på ballader. Men Molly är stark i sin röst, vilket de flest idag inte verkar vara. Tyvärr är "Why Am I Crying" inte riktigt i "Empty Room"-klass, och Molly inte Sanna Nielsen. Men hon försöker iallafall - i min bok är det ett stort plus
8. Mirakel – Björn Ranelid feat. Sara Li
Detta superpretentiösa atombombnedslag är troligen det värsta som någonsin hänt tävlingen sedan Bert Karlsson föddes. Här har vi en uppblåst självupptagen skånsk poet som aldrig har sjungit något i hela sitt liv - ståendes halvrappande en egenskriven kärleksdikt på dramatenskånska - till tonerna av moderna diskotakter och blinkande ljus och en löjligt mallplacerad Sara Li i bakgrunden. Det hela är en circus av sällan skådat slag där Ranelids robotlika stämma skär som en överhettad svetslåga i öronen, medan Melodifestivalens hatare röstar tills tummarna blöder och telefonerna smälter. Någon måste döda Björn Ranelid. Suck. Var är Dolph Lundgren när man behöver honom?
Hoppas nu för H-E att svenska folket är tillräckligt vänliga för att rösta igenom något annat än Ranelid. SNÄLLA! Vi behöver inte en Björn Ranelid med större ego än vi redan har!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar