1. Alcazar - Blame It On The Disco
Som i ett trollslag är de tillbaka igen - gruppen som förvandlade schlager till någon underlig form av 70-tals disco. Som om BeeGees och Herreys fått barn tillsammans... Efter 4 tidigare försök gör de nu ännu ett - trots att både Andreas och Tess börjar nå den respektabla åldern av 44 år, vilket var den förväntade medellivslängden i Sierra Leone för några år sedan. Andreas Lundstedt börjar ju dessutom själv bli något av en institution i Melodifestivalen nu efter 8 (!) framträdanden och en Eurovision-representation för Schweiz 2006. Han förföljer tävlingen som en svampinfektion, trots att det var länge sedan han ens hade med toppstriden att göra. Men då Alcazar har blivit helgonförklarat av schlagerfansen - som tydligen älskar discokulor, glitter och glamour (tänka sig, va!) - så återkommer gruppen ständigt och jämnt som favoriter. Vissa kan tydligen inte få nog. Jag, däremot, kan det. Detta är samma gamla discodänga som vi hört 4 gånger förut av Alcazar, och ingenting verkar vara nytt här. Inte ens scennumret är det samma, då man återigen använder sig av samma enorma discokula som man gjorde 2005 när man tävlade med låten "Alcastar" (som för övrigt låter mer som en billig alkoläsk i Finland, än ett Mellobidrag).
Det tragiska i sammanhanget är dock att deras låt i år, trots allt, är det roligaste som händer under kvällen. Detta är den låt som har bäst kvaliteter och därför bör gå vidare... Detta faktum säger dock mer om kvällens startfält generellt än om just Alcazars låt. Men förtjäna sin plats i finalen - det gör de inte. Detta är mer att vinna på walk over enligt mig...
2. I.D.A. - ”Fight Me If You Dare”
Jaha, låt oss börja med låten - detta är nämligen det enda (!) bidrag som skrivits av amatörer, alltså låtskrivare som tidigare inte blivit publicerade. ”Fight Me If You Dare” vann nämligen "Allmänhetens tävling" - en tävling som mest är ett resultat av kvoteringssveriges besatthet av att "Alla ska med". Eller iallafall EN av alla ska med. Webbjokern är numera ett minne blott, från den tiden då vem som helst kunde skicka in ett bidrag och tävla om att få röster på internet (som lätt kunde kapas om man var datakunnig) och vips - så var man med i Melodifestivalen trots att låten enbart innehöll två ackord. Mycket som det där legendariska avsnittet i Father Ted. Men numera så väljer SVT ut dessa låtar, så trots att glada amatörer fortfarande får tävla mot varandra så är det nu Christer som väljer ut den amatörlåt som han tror mest på. I år heter det bidraget alltså ”Fight Me If You Dare” och framförs av I.D.A., som trots första anblick inte är ett sådant där ihopslaget bandnamn ifrån varje förstabokstav i namnen hos gruppmedlemmarna. Istället så är namnet taget från sångerskan, som passande nog heter just Ida. Hon är bandets enda riktigt "kända" person, eftersom hon var med i Fame Factory för ett drygt decennium sedan. Det är en riktig A-kändis vi snackar om här!
Låten då? Ja, ni får lyssna noga på Lördag, för det lär vara sista gången ni hör den. Detta är metalrock på låg nivå, utan hake eller riktigt drag. Menlös och typisk sistaplatsmaterial.
3. Janet Leon - Hollow
Jag var en av många som förra året höll på att sprängas av ilska när Janet Leon missade att gå vidare p.g.a. gubbtjuvarna i Ravaillacz. Istället slutade hon 5:a i deltävlingen i Skellefteå, och fick åka hem - trots att hon hade en av årets bästa låtar. Okej, visst, hon såg ut som en av huvudkaraktärerna i Avatar, men ändå! I år tävlar hon dock inte med en lika bra låt som "Heartstrings", men ändå så är detta en av de få låtar som jag ändå anser skulle kunna utmana om en finalplats. Hon är ute efter revansch, och många journalister och oddssättare värderar henne högt i denna deltävling. Problemet är dock, tror jag, att Janet fortfarande inte är tillräckligt folklig. Det saknas något minnesvärt hos henne för att folk ska kunna komma ihåg henne, trots att hon har en fantastisk röst. Hur mycket jag än vill det så tror jag inte att Janet heller denna gång klarar jobbet att ta sig direkt till final. Sverige är inte redo.
4. Ammotrack - Raise Your Hands
Som västgöte är det givetvis roligt att konstatera att Skövdebandet Ammotrack är i Melodifestivalen, trots att stadens kändaste schlagerson, Thomas G:son, faktiskt INTE skrivit låten. Det har däremot stadens näst kändaste schlagerson gjort, Calle Kindbom. Men schlager - njae, det är detta inte. Om du ändå tycker det - bör du överväga psykoterapi eller att operera in en avancerad hörapparat. Vad detta faktiskt är, är ren skär hårdrock - utan krusiduller eller annat onödigt bjäfs. Vi minns alla hur framgångsrikt hårdrockkonceptet är i Melodifestivalen, genom The Poodles (2006) och inte minst H.E.A.T. (2009). Drar de på sig några monstermasker också kan det rent av leda till en Eurovisionseger! Men frågan är om hårdrocken kan rocka svenska folket tillräckligt hårt år 2014? Vi såg förra veckan hur State of Drama och Outtrigger blev kasserade till Andra Chansen, vilket sänder ett tydligt budskap om hur rocken står hos svenska folket just nu. Jag är faktiskt en smula osäker på huruvida detta dessutom är bra nog för att räknas som "bra hårdrock". Kanske blir detta mer ett uppvisningsnummer för att visa på genrebredden i Melodifestivalen? Men finalen ser avlägsen ut för Skövdebandet, iallafall om du frågar mig.
5. Josef Johansson - Hela Natten
Ibland så kommer plötsligt sådana bidrag som du instinktivt vet kommer floppa. Ibland så är de bidragen dessutom så menlösa att det nästan känns lite överdrivet att ens peka ut dem... Josef Johansson är visserligen ung och på uppgång i sin karriär, och har ett imponerande låtskrivarteam i ryggen (bl.a. Peo Thyrén som skrev Dansa i Neon). Men när Josef sjunger en sådan här tråkigt och poänglös låt, finns ingen anledning att tvivla om att han kommer hamna i bottenträsket. Tyvärr. Det är en pompös R.Kelly-låt på svenska med en röst som mer påminner om en ung Darin - och det var ingen komplimang!
Dessutom ser Josef ut som en uppsminkad och välkammad Per Andersson. Skrämmande lik rent av!
6. Linda Bengtzing - Ta Mig
Okej - vem FASEN kom på idén att plocka in henne igen?!?!? Jag blir trött, sur och irriterad över att denna människa ständigt och jämnt tar sig in i Melodifestivalen och suger upp all uppmärksamhet överallt... Linda gör sin femte Melodifestival nu, och hon är en av ytterst få (Sanna Nielsen är den andra) som har en 100% kvalificeringshistoria till finalen. Linda har aldrig missat final alltså, trots att hennes låtar alltid har varit traditionella schlagerschlagers. Ibland är det lite svängigt, men för det mesta lyckas hon mest göra parodi på sig själv. Jag kan ju förstå varför hon gjorde "Värsta Schlagern" en gång i tiden - vem kan bättre driva med genren än den ende artist som håller den vid liv? Nåja. Årets Bengtzing är en smula sargad och har inte alls samma karisma som tidigare års. Låten är alldeles för menlös, även utefter Bengtzing-standarder. Det är knappast en gladschlager denna gång, utan snarare en trött schlagerpoplåt som känns helt och hållet 2003. Inte en tillstymmelse till fantasi. Fy vad trött jag är på henne! SNÄLLA, LÅT HENNE FÖR EN GÅNGS SKULL MISSA FINALEN!!!
7. Ellinore Holmer - En Himmelsk Sång
Det är sällan två bidrag har exakt samma känsla i en deltävling. Men "En himmelsk sång" och "Hela Natten" ger mig exakt samma menlösa och hopplösa känsla! Ellinore Holmer är visserligen en mycket speciell sångerska, tagen ut Glada Hudikteatern och har tillsammans med dem framfört mellanaktsnummer i Melodifestivalen 2010. Men som soloartist vet jag inte om det faktiskt funkar... Orkar svenska folket bry sig om det här? Jag tvivlar faktiskt. I mina öron låter detta mer som en godnattsång, än en effektfull ballad. Att de allra flesta svenskar dessutom sitter och väntar på Anton Ewald som går ut precis efteråt - ja det gör ju hela det här bidraget till en enda lång transportsträcka. Lååååååååångt från finalen...
8. Anton Ewald - Natural
Och så till sist - den stora finalen - det sista bidraget i Melodifestivalen 2014 OCH tillika den sista STORA BESVIKELSEN. Hade du förväntat dig stordåd av förra årets 4:a? Då var du inte ensam! De allra flesta hade innan Melodifestivalen utsett Anton till den stora favoriten i årets tävling, trots att man inte hört låten. Såsom den flickidol han är, så råder det knappast något tvivel om att han kommer få mängder av röster oavsett hur bra låten är. Det är nog tur för honom, för "Natural" är någon typ av House-pop-mashup som påminner mer 00-talets partylåtar innan dubstepen slog igenom. För en straight kille som inte är nostalgisk för 00-talets partymusik, så finns ingenting - absolut ingenting - att uppskatta här. Anton blir det plattaste fallet i Melodifestivalen 2014, tätt följd av YOHIO och Martin Stenmarck. Skillnaden är kanske att Anton faktiskt hade en riktigt bra låt ifjol - Begging var riktigt bra och borde ha slutat iallafall på en 2:a plats i finalen då. 4:e platsen var i underkant för Anton, som självklart är värd en revansch! Att han också får ett dukat bord, med det klart svagaste startfältet i tävlingen borde ha fällt avgörandet - men när han kommer med en så trist och menlös låt, ja då är det bara att kasta in handduken och konstatera att Sanna Nielsen slipper någon konkurrens om Melodifestivalvinsten.
Summan av Kardemumman: Återigen blir det svårt att avgöra vem som går vidare, och vem som inte gör det. Denna gång beror det dock mest på att startfältet är så svagt, att det blir att välja mellan pest och kolera för svenska folket. Att Alcazar går vidare - det lär väl dessvärre inte gå att undvika. Likaså lär dessvärre Anton vara självskriven tack vare allt östrogen i Sverige. Men frågan är om Lindas skitlåt ändå räcker till Andra Chansen? Eller blir det Janet Leon eller Ammotrack som snyltar schlagerdrottningen på biljetten? Hoppas det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar