Dagen efter Melodifestivalens andra deltävling börjar man till slut få grepp om hur årets Melodifestival faktiskt ser ut - men framförallt hur den låter. Det börjar nu bli dags att rulla fram de stora kanonerna, för när deltävlingarna nu börjar nå halvtid, så kommer förväntningarna bli enorma på att artisterna ska börja leverera. Och det märks redan i medierna att folk har stora förväntningar på den svenska schlagereliten, vilket är ett gott tecken! Vi lär inte köpa grisen i säcken denna gång - vinnaren i Melodifestivalen 2014 ska ta tillbaka bucklan de 2 milen över till Sverige igen. Frågan är om det är Sanna Nielsen som ska göra det?
Vinnarna
Två artister fick finalbiljetter i Lördags - men en var den verklige VINNAREN och den andra hade bara "rätt glid". VINNAREN (ska uttalas med betoning på alla bokstäver!) hette Sanna Nielsen och skrev Melodifestivalrekord som den ende som under det nuvarande systemet med deltävlingar kvalificerat sig till final 6 gånger av 6 möjliga! Sammanlagt har hon då varit i 7 finaler - och har där hittills slutat, 2:a (2008), 3:e (2001), 4:e (2011), 5:e (2003), 7:e (2007), och 8:e (2005). I princip är det alltså bara 1:a platsen som saknas... Och tjejen är ju bara 29 år!!!!! Helt otroligt. Många andra "veteraner" har ju visserligen deltagit i fler melodifestivalfinaler - såsom Kicki Danielsson och Ann-Louise Hansson - men de är ju för det första numera en bra bit över 50 år, och började dessutom tävla långt innan deltävlingssystemet infördes (De har alltså inte behövt kvala in till finalen). Sanna däremot - har deltävlingarna i blodet!
Visst ska vi hylla Sanna, men jag var ju faktiskt något skeptisk inför Lördagens omröstning om huruvida "Undo" verkligen skulle gå hem i stugorna ändå. Låten är ju en modern Rihanna-inspirerad ballad, med annorlunda tempo och avancerade tonkombinationer - inte direkt urtypen av vad svenska folket brukar tycka om. Men när Sanna fick hela Cloetta Center att bli lika tyst som en Lördagskväll i Vaggeryds centrum, då förstod jag att låten faktiskt hade gått hem! Wow. Så här efteråt så tvivlar jag inte längre på om Sanna skulle kunna vinna hela schottabalongen - för ett sådant här bidrag kan bara gå bra i finalen. Och tydligen håller många med mig på den punkten. Sanna fick massiva hyllningar på Twitter och Facebook efteråt (jag var en av dem), och "Undo" gick plötsligt ned till 2,0 i odds att vinna hela Melodifestivalen - solklar favorit alltså. Och är det någon artist i Sverige som förtjänar att äntligen vinna Melodifestivalen - ja, då är det banne mig Sanna Nielsen!
De andra vinnarna, Panetoz, var mer en personlig vinst för mig. I Fredags förutspådde jag att detta "blandade" herrskap skulle skrälla - vilket de också gjorde. Med besked. Innan Lördagen var det knappt en käft som ens vågade nämna Panetoz som potentiell finalist, trots att bandet är på toppen av sin karriär (fortfarande!). Jag kan dock nöjt konstatera att man översteg alla förväntningar och vände hem en finalbiljett - rättvist! I jämförelse med de flesta andra den här kvällen så lyckades Panetoz skapa lite partystämning och ingjuta lite glädje i tävlingen, en konstig nisch visserligen - men den verkade ju funka rätt hyfsat ändå. Detta trots att en bandmedlem tydligen inte fick sjunga någonting under hela framförandet...
Nu hamnade dock Panetozs finalbiljett helt i skuggan av Sanna denna kväll, och detta lär märkas i finalen likaså - för de kommer inte kunna rå på vare sig Sanna Nielsen eller en topp-5 placering i finalen. Men det känns bra att hip-hopen är tillbaka i Melodifestivalen, även om det är med en "schlagerfierad" version.
Andra Chansen-deltagarna
De artister som får byta N mot D, från Linköping (i Östergötland) till Lidköping (i Västergötland) blev föga överraskande JEM och Martin Stenmarck. JEM var lite av en förhandsfavorit för en del journalister innan deltävlingen och de bjöd ju iallafall på något helt unikt. Låten var väl kanske bara okej, men jag måste verkligen hylla SVT för kamerasättningen - som lyckade få hela framförandet att likna en musikvideo mer än en livekonsert. Impressive! Nu är det dock så att coola kameravinklar och ändrat bildformat inte automatiskt garanterar en finalbiljett, men jag är ändå övertygad om att JEM kommer bli ett bidrag att räkna med i Andra Chansen. Jämfört med allt annat som hittills kommit dit, så är JEM mest "2014" - och ska vi ha kvalitet i finalen så behövs modern musik.
Martin Stenmarck däremot kan nog inte räknas in i "modern musik" längre. Hans Lidköpingsbiljett var mer ett diplom för "lång och trogen tjänst" än musikalisk kvalitet. Ska hans "När änglarna går hem" gå till final behövs många lyssningar, och jag tror svenska folket var medvetna om det i Lördags.
Alla andra stackars bidrag
Martin ska vara glad över att The Refreshments inte snodde hans Andra Chansenbiljett, för där kan vi snacka hängivna fans! The Refreshments var snubblande nära att chocka hela Sverige med sina Alladin-skor och färgglada outfits och häftiga Rock'n'Roll. Ingen verkade ta dem på allvar, utom hela Sveriges landsbygdsbefolkning. Hade den befolkningsdelen varit bara några fler, så hade vi garanterat fått höra mer Rock'n'Roll i Melodifestivalen i år!
Några andra som också presterade riktigt över förväntan var Great little thing - som faktiskt bjöd på en riktigt snygg show. Hade det inte varit för musikgenren man nischat sig mot (Typ punkrock?) så hade detta faktiskt kunnat gå vidare.
Sen fanns det ju de som lyckades sämre - som Pink Pistols och Manda. Det var ju egentligen inget fel på dem, det var ändå rätt okej låtar, men i den hårda konkurrensen som detta startfältet utgjorde - så var de inte tillräckligt unika. Detta trots att det inkluderade en dragshow och bakgrundsdansare på styltor.
SVT - Vad håller ni på med??
Den enda kritiken som fördes fram var (återigen) mot programledarna och manus. Personligen kanske jag kände att Anders och Nour visserligen inte höjde sin kvalitet mot förra gången, men så särdeles mycket sämre var det ju inte. Men visst, höjdpunkten på kvällen var ju ändå Sigrid (7 år) och hennes genusanalys. Som den samhällsvetarmagister jag ju är, så kunde jag ju inte annat än att smälta. Samtidigt börjar jag fundera på hur politiserade förskolorna har blivit i Sverige idag. När jag var 7 år så minns jag vi mest sysslade med alfabetet, inte så mycket könsmaktsanalys faktiskt... Nåja. Jag hoppas (och tror) att Sigrid kommer tillbaka, kanske redan i finalen! Jag har en svag känsla av att hon kan bli den nye Björn Gustafsson. Utseendemässigt och åldersmässigt är de ju rätt lika varandra redan!
Men medan vissa klappade händerna åt pausbidragen med Sean Banan så fick jag en rejäl huvudvärk. Igen. Precis som 2012 och 2013. Varför envisas SVT med att blanda in Sean Banan i Melodifestivalen vartenda år!? Den här gången var det ju inte ens roligt!!!!! Det blev bara tröttsamt att se honom sjunga sönder "Diggiloo-diggiley", i någon typ av korsning mellan dockteater och Idol-audition. Jag fick bara uppfattningen att han var med för att han är känd och "har brukat vara rolig". Imponerande att man kan förstöra ett Herrey's framträdande på ett så tråkigt och ointressant sätt...
Utsikterna inför Göteborg
Nu börjar ju finalens startfält ta form, och jag frågar mig - var är upptempolåtarna? De favoriter som i nuläget är i finalen är ju uteslutande ballader (Sanna och Ellen) medan YOHIO nog blivit avhängd (dessutom bara en medeltempolåt) och Panetoz nog får ses som chanslösa. Om något bidrag ska kunna utmana Sanna Nielsen i finalen, så måste det vara en upptempolåt - typ som "Popular" eller "Begging" eller "Hero". Hittills har ingen sådan låt tagit sig vidare, vilket är konstigt. Det är ju vanligtvis den typen av låtar som går hem hos svenska folket, eftersom vi mycket sällan skickar ballader till Eurovision. Frågan är om det kommer en utmanare de närmaste veckorna? Mina tankar går direkt till Anton Ewald, Oscar Zia och Alcazar - tre givna upptempoartister. Men kommer de kunna utmana Sanna? Bra fråga. Nästa vecka får Oscar Zia iallafall visa upptempomusklerna.
Men redan nu kan vi fråga oss: Skulle Sanna kunna fixa en ny svensk Eurovisionseger? Jag tvivlar faktiskt inte på det. Hon har en modern låt - inte olik Rysslands iallafall moderna vinnarlåt 2008: Dima Bilan - Believe. "Undo" bär också drag av "You're not alone" med BWO från 2009. Tonkombinationen i textraden "UuuuUndo" bär också rester av fjolårsvinnarlåten "You". Det verkar alltså inte vara omöjligt att detta funkar internationellt. Men hur det verkligen ligger till med den saken får vi nog vänta med att säga något om tills den 8:e Mars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar