Melodifestivalen 2014: Inför Linköping - Från Skrillex till After Dark (och allt där emellan)

Snart har en vecka gått sedan Melodifestivalen 2014 kastade loss från Hyllie i Malmö, och som vanligt är skriverierna i full gång. Som brukligt. I år lär väl Melodifestivalen dock få konkurrera rejält med vinter-OS om rubrikerna, men det upplagt för heta strider på melloscenen. På lördag kommer ett gäng schlagerveteraner stå i blickfånget, men utmanas starkt av moderna (och omoderna) nykomlingar. Det snackas om det bästa startfältet på många år, men jag håller inte riktigt med om det. Tvärtom - många kommer nog bli besvikna på sin schlagerfavoriter, medan andra kommer bli överraskade på den höga kvaliteten hos nykomlingarna. Så jag menar, att det enda vi faktiskt nu kan säga om deltävlingen i Linköping, är att den är jämn och spretig. Och då menar jag inte spretig som att man lagt in nån konstig etno-ballad sådär bara för att kunna säga att "alla genrer är representerade" utan jag menar spretigt som att ratta in 8 olika radiokanaler från Radio Rosengård, till RIX fm via Lugna favoriter och P2. Det är blandningen som gör det, kan man säga.

Det mest intressanta på Lördag kommer dock bli att se om Anders och Nour har fått lite mer ordning på manuset, och huruvida folk har lärt sig att humorn tar lite mer plats än vanligt i Melodifestivalen. Jag har faktiskt rätt höga förväntningar nu, eftersom andra deltävlingen faktiskt brukar vara den där allt börjar fungera som det ska igen. Och med tanke på den ABBA-tributen och Herreys-tributen som ska genomsyra kvällen, lär ingen bli besviken. Hoppas jag iallafall.

Tillbaka till bidragen, här är min recension av lördagens startfält:

1. JEM - Love Trigger
Tydligen blev det här gänget först uppmärksammat i X Factor 2012 och har sedan dess bidat sin tid. De är därför tidstypiska Mello-debutanter - talangtävlingskändisar som varit borta från rampljuset lite för länge. Dessutom har de fått en låt skriven av G:son och Boström - gänget bakom Euphoria. Mönstret känns igen på något sätt... Och jag är inte främmande för att detta också kan få en Loreen-effekt - detta är en typisk modern danslåt med attityd och suggestiva artister av olika personlighet. Precis som det ska vara 2014! Det är lite Skrillex, lite Black Eyed Peas, och lite Christina Aguilera (fast på ett smakligt sätt). Kort sagt; blandat och modernt. Men då infinner sig genast den intressanta frågan: Funkar det här konceptet i Melodifestivalen 2014? Vi vet ju alla hur anti-modernistiska svenska folket brukar vara i dessa frågor! Och svaret blir, med tanke på resten av startfältet som innehåller allt från klassisk 50-tals rock till dragshows och punk och schlagerballader, ja - det är det enda som faktiskt passar in i en final 2014. Resten av bidragen är mest icke-kontemporära distraktioner. Visserligen erkänner jag, låten är konstig och kunde gjorts så mycket mer intressant att lyssna på! Men konceptet är fortfarande bättre än allt annat ikväll - och det borde räcka iallafall till Andra Chansen! Men förvänta er inga fläskiga rubriker och spontana fontänbad efter den här låten - det är fortfarande lite för modernt för mellanmjölkssverige.

2. The Refreshments - Hallelujah

Efter en kort sejour i 2010-talet, reser vi tillbaka en sisådär 60 år, för att hamna i den tiden då man kunde ha Alladin-skor i läder på sig på en scen - utan att bli utskrattad. Så på med brylkrämen och läderjackan - 50-talet är tillbaka! Raggarna i Linköping har lämnat korvkioskerna och lär stå på första parkett i Cloetta Center - för det här är deras 3 minuter.
Kan det här verkligen funka? Ja, det är lätt för oss "moderna" människor att tro att ingen längre lyssnar på klassisk 50-tals rock i annat än nostalgiska syften, MEN likt förbaskat så är de ett gäng västgötar, värmlänningar och östgötar (alltså lantisar) som fortfarande stenhårt diggar Elvis, Bill Haley, Buddy Holly och varför inte kungen Jerry Williams. Man kan inte underskatta alla dessa rock-fanatiker, om inte annat har vi lärt oss det sedan Top Cats (2012) och The Playtones (2011) tog sig till final (där båda slutade 6:a!). Att förkasta The Refreshments som "OLDSCHOOL" och därmed chanslösa vore eskapism. Därför tror jag starkt på att "Hallelujah" iallafall kniper en Andra Chansen biljett - och dessutom med en liten skrällvarning för finalbiljett!
Även om detta inte är min kopp te - då jag mest håller mig till musik från 60-talet och framåt, så fattar jag hur ensamma The Refreshments är i sin genre här i Melodifestivalen. Det går således inte att räkna bort dem, ens om man skulle vilja.

3. Manda - Glow

En skånsk Kate Perry med attityd - om man ska tro henne själv. Manda är artisten som ytterligare befäster talangshowskomplexet i Melodifestivalen - hon har nämligen synts i varenda jädra talangshow i Sverige - från X-faktor och Idol till tävlingen med just det mycket fantasifulla namnet "Talang". Manda är en talangtävlingsbroiler som sedan tidiga tonår harvat sig fram bland allehanda talangscouter och jurys. Att hon nu står på Melodifestivalscenen är nog ingen förvånad över - det verkar ju stå i Lagen.
Kommer hon att stå sig bättre än alla andra talangbroilers då? Ja, förutom att hon snott dansarna på styltorna rakt av från det franska Eurovisionbidraget "A Chaque Pas" från 2004, så är det här snyggt, rent och musikaliskt rätt trevligt. Faktum är att det kanske rent av är för snyggt och trevligt - det saknar något att haka upp sig på! Ska man gå vidare från placering nr 3, då måste man ha något speciellt att erbjuda publiken - mer än dansare på styltor. En tonartshöjning kanske? En glasbur fylld med Yoghurt? Björn Gustafsson? Någonting mer behövs här iallafall! Jag kan dessvärre inte se Manda i finalen (Och vad hände med A:et förresten???! Det stör mig något vansinnigt att hon inte heter Amanda som vanligt folk! Och ja, JAG ÄR EN BETYGSHETSARE!) .

4. Panetoz - Efter Solsken

Vissa mellobidrag får oförtjänt lite uppmärksamhet tycker jag. Panetoz var, när artisterna presenterades i November, de kanske mest spännande nyheterna på listan. Detta är ett band som faktiskt just slagit igenom (med Dansa Pausa) men ändå väljer att ställa upp i Melodifestivalen! Vanligtvis brukar artister vänta tills karriärerna i princip är över innan de ställer upp... Men Panetoz valde att gå in i tävlingen på toppen av sin karriär - men blir ändå inte omtalade. Bland oddsen ligger de på en medelmåttig 5:e plats och mig veterligen finns ingen som nämner dem som potentiella finalister. Jag däremot sätter en ENORM skrällvarning på dem - detta kan bli Lördagens stora Ellen-Smäll. Glad hip-hop utan avancerade partier och utan att vara särdeles kontroversiella. Detta riskerar bli en sommarplåga, om än kanske mer för de yngre åldersgrupperna. Medan de "vuxna" har gott om bidrag att sortera in sig på, finns i år ingen barnens Sean Banan. I år finns istället Panetoz -som helt klart kan gå hem hos barnen. Att räkna bort Panetoz från finalen vore därför rätt korkat.

5. Pink Pistols - I Am Somebody

Detta är en uppdaterad och kaxigare version av After Dark - lite dragshow, lite disco och lite 2014. Innehållandes medlemmar från just After Dark och ett gäng andra underhållningsgrupper, har man lyckats skapa en Fantastic Four (eller Fabolous Four kanske snarare) av fullfjädrade showartister med erfarenheter i branschen som går långt utöver någon annan i tävlingen. Till och med Christer Björkmän lär vara avundsjuk på deras samlade erfarenheter i nöjesvärlden... Men Pink Pistols har ju sin nisch, dragshow, som de inte lär komma ifrån ens om de hade velat. Det lär dessvärre begränsa deras möjligheter till större framgång på lördag, trots att låten de framför nog hade kunnat gå hem i stugorna. Detta känns faktiskt inte som en dragshow konstigt nog, tvärtom känns det som ett riktigt popdisconummer där artisterna bara råkar vara transvestiter. Vi är ju så vana vid det humoristiska After Dark att vi totalt glömt av att det finns "seriösa" dragshowartister också - och rätt bra sådana dessutom. Tyvärr tror jag de flesta ännu föredrar "de roliga transvestiterna" framför de "seriösa transvestiterna", vilket får mig att tro att Pink Pistols helt enkelt får bida sin tid och återkomma med ett nytt försök i Melodifestivalen nästa år. Med tanke på att Österrike planerar skicka en transvestit med skägg (Ja, det är faktiskt sant!) till Köpenhamn i Maj, så lär saker förändras för dragshows framöver...

6. Sanna Nielsen - Undo

Detta var ju min, bettingbolagens och medias stora favorit inför Melodifestivalen - vilket har satt närmast omänskliga förväntningar på "Undo" inför Lördagen. Det jobbiga för Sanna är att hon i princip bara kan misslyckas - hon lär aldrig kunna göra om "Empty Room" och att förvänta sig samma effekt som då är bara rent omöjligt. Ändå imponeras jag av Sanna och "Undo". Jag måste visserligen erkänna - den är inte hennes bästa låt (Det kommer aldrig komma en bättre låt än "Empty Room" för Sanna), men den lär nog kunna bli hennes näst bästa låt iallafall. Trots att detta är hennes 6:e (!) bidrag i Melodifestivalen har hon aldrig missat finalen, och lär inte göra det nu heller. Hon sjunger fortfarande helt otroligt, hon ser fortfarande otrolig ut och hon går helt enkelt inte att tycka illa om. Sanna är i en helt egen klass på Lördag!
Det som kommer sätta käppar i hjulet för Sanna är hennes låt - den är nämligen en modern Beyoncé-esque låt som inte är olik Paparizous "Survivor" från förra veckan. Den låten kom "bara" till andra chansen. Skillnaden är kanske dock att Sannas låt är lite mer avskalad och faktumet att det faktiskt är Sanna som sjunger den. VIKTIGT! Frågan är dock om svenska folket kan vänja sig vid en så modern och tung låt från Sanna? Tveksamt faktiskt. Jag hade lätt kunnat se Sanna överst på prispallen i finalen innan - men nu är jag osäker. Jag kommer iallafall hålla tummarna - för det här är ett finalbidrag. PUNKT.

7.  Great Little Things - Set Yourself Free

Nanne Grönvalls söner, Benny Anderssons barnbarn - snacka om att ha musiken i blodet. Ändå finns inte den minsta strimma av "Avundsjuk" eller "Dancing Queen" att höra i detta bidrag. Detta är punkrock någonstans mellan Green Day och Nickelback snarare än Sound of Music eller Hep Stars. Även om farfar Benny nog ändå kommer sitta i publiken och klappa händerna så lär tv-tittarna där hemma inte göra det i samma utsträckning. Generellt har denna genre alltid fått kämpa i Melodifestivalen. Bäst gick det för Jimmy Janssons grupp "The Poets" som 2002 gick vidare till den dåtida förlagan till Andra chansen (vinnarnas val), men kom inte vidare därifrån. Noll Disciplin var 2010 inte lika framgångsrika utan fick se sig utslagna redan i deltävlingen. Således är det väldigt lite som talar för Charlie och Felix Grönvall, trots deras imponerande gener.

8. Martin Stenmarck - När Änglarna går hem

9 år efter fiaskot i Kiev är Martin Stenmarck så till slut tillbaka på Melodifestivalscenen. En bit av mig hatar honom fortfarande, trots att det ju knappast var hans fel att regionjuryerna röstade fram honom till vinsten i Melodifestivalen med en låt som handlade om Las Vegas och lät mer 50-tal än 00-tal.... Nu är han dock tillbaka med en helt annorlunda låt, som snarare luktar svensktopp än glamouröst 50-tal. Helt ärligt har jag svårt att acceptera detta, för när Martin sjunger på svenska ser han bara ut som en yngre version av Lasse Holm på scenen... Visst, han sjunger faktiskt bra (bättre än Lasse Holm) men snälla nån, - låten, Martin! Den är ju visserligen inte jättedålig, men hade han bara sjungit den på Engelska hade det inte känts så fel! I nuläget är den enda utvägen för mig att förkasta detta bidrag till en snöplig 5:e plats - för hur jag än försöker kommer detta aldrig att funka 100% för mig. I ett startfält med så tunga och svårberäknerliga motståndare har Martin alldeles för lite med sig. Inte nog med att det finns fler som inte förlåtit honom för 19:e platsen i Kiev 2005, att sjunga en låt på svenska - som hade låtit 1000 gånger mer seriös på engelska är bara fel! Sorry Martin, jag hade kunnat se dig i final innan jag hörde låten - men nu... Hemskt ledsen...

Summan av Kardemumman: Mitt starkaste tips (och bettingbolagens tips:) Sanna Nielsen till final. Solkar både sett ifrån kvalitet och statistik (Placering 6 går nästan alltid till final - Ellen startade ju 6:a dessutom!). De som dock förmodligen gör upp om den andra finalplaceringen är The Refreshments och JEM, men ett "Varningens finger" för Panetoz - underskatta inte barnens inverkan på röstningen!