Analysen av startfältet i Eurovision 2015: Måns mot balladerna

Den Tisdagen den 19:e maj smäller det - då öppnar Wiener Stadthalle upp portarna för Eurovision Song Contest 2015. I nästan två månader får vi alltså hålla ut innan vi vet om Måns Zelmerlöw kommer motsvara förväntningarna och vinna Eurovision. Men tills dess får vi alltså nöja oss med att spekulera vilt - vilket vi ju gärna gör!

Årets startfält i Eurovision kan för enkelhetens skull beskrivas som en kamp mellan Måns Zelmerlöw  och balladerna. Ni som lyssnat igenom alla låtar i år märker ganska fort att det är balladerna som dominerar i år. Hela 29 stycken av årets låtar kan räknas som ballader!
Jag har en svag aning om att anledningen till detta var att i princip ALLA låtar i topp-5 förra året var ballader. 
Även om "Rise like a Phoenix" kanske inte var ett skolboksballad, så kan den nog bäst beskrivas som en "James Bondballad". Både Nederländerna och Sverige skickade ju dock "riktiga" ballader, medan Armenien och Ungern (som slutade 4:a och 5:a) skickade ballader med upptemporefränger/partier.
Kort sagt: Förra året var balladerna väldigt framgångsrika. Därför försöker nu alla länder anpassa sig och skickar därför också ballader till årets Eurovision. Detta hade i och för sig inte varit ett problem, om de bara hade varit lite originella och distinkta sinsemellan. Men nej, i år har Schlagergudarna bestämt att alla ballader ska stöpas i samma form - och detta innebär att vi kommer att få ett startfält där oerhört många låtar i princip låter likadant. För att bespara er tid och energi har jag därför gjort en klassificering av årets ballader så ni lättare kan hålla koll på dem:

Kategori 1: "Den nedstämda duetten" eller "vi som kopierar Nederländernas bidrag från ifjol"

Estland: Elina Born & Stig Rästa - "Goodbye to Yesterday"

Tjeckien: Marta Jandová & Václav Noid Bárta - "Hope Never Dies"

Norge: Mørland & Debrah Scarlett "A Monster Like Me"

San Marino: Michele Perniola & Anita Simoncini "Chain of Lights"

Denna grupp bidrag är tydligt inspirerade av Nederländernas The Common Linnets, duon som skrällde sig till en andraplats i förra årets Eurovision. En väldigt avskalad duett mellan en man och en kvinna - tydligen funkar det väldigt bra ibland. De som i år har lyckats allra bäst i denna kategori är Estland och Norge. Estlands bidrag "Goodbye to Yesterday" är ett rent mästerverk - trots att den har ett lite högre tempo än Nederländernas låt ifjol. Men mellantempoballader funkar oerhört bra! Norge kör nästan exakt samma race, men där går tempot ned betydligt - men blir istället mer pampigt. Också helt klart ett mästerverk. Tyvärr är de inte ensamma, utan har billiga efterapningar ifrån Tjeckien och San Marino efter sig - som inte alls håller måttet. De kan ni bara förtränga. 

Kategori 2: "Tjejen med Gitarrballaden"

Albanien: Elhaida Dani - "I'm Alive"

Nederländerna: Trijntje Oosterhuis -  "Walk Along"

Ungern: Boggie - "Wars for Nothing"

Frankrike: Lisa Angell - "N'oubliez pas"

Gitarrerna går fortfarande varma i Eurovision, trots att de inte får spelas live längre. I år är det gitarrtjejerna som stormar Eurovision, eftersom gitarrkillarna i år faktiskt är försvinnande få.
På något underligt sätt verkar det dessutom som att samtliga artister i denna kategori har samma stylist. Samtliga är mörkhåriga med kraftig mascara och en tom blick. Coincidence? I think not... Medan Albanien som vanligt gått bort sig i schlagerdjungeln och Ungern återigen sjunger om krig och misshandel och Frankrike är - ja, ehm, Frankrike helt enkelt, så är Nederländerna ännu en gång landet att lyssna på här! De lär inte ha med toppstriden att göra med i år, men Trijntje Oosterhuis upprätthåller samma höga nivå som Nederländerna haft de senaste 2 åren. En snygg mellantempoballad som fastnar. Klart värd en extra lyssning!   

Kategori 3: "Tjejen med Pianoballaden"

Grekland: Maria Elena Kyriakou -  "One Last Breath"

Ryssland: Polina Gagarina - "A Million Voices"

Portugal: Leonor Andrade - "Há um mar que nos separa"

Polen: Monika Kuszyńska - "In the Name of Love"

Irland: Molly Sterling - "Playing with Numbers" 

Den mest klassiska av alla klassiska Eurovisiongenre är givetvis pianoballaden! Och den sjungs ju allra bäst med en lidelsefull kvinna vid micken - så även i år! I år är det "de vanliga misstänkta" som dyker upp i denna kategori; balladländerna Irland, Polen och Portugal som alltid tycks falla tillbaka på sina gamla balladtraditioner trots att de inte haft någon framgång med en ballad sedan tiden innan Jesu födelse. Fortsätt dunka huvudet i väggen - snart kommer ni igenom!
Ryssland måste givetvis också sjunga en fin fredsballad - vilket ju lär bli uppfattat som tävlingens största skämt! Hoppas buropen når ända bort till Kreml... Och för en gångs skull kommer även Grekland med en ballad, vilket känns helt felplacerat. De har aldrig haft några stora framgångar med en ballad i Eurovision - varför tror de att det skulle ändras i år? En stor flopp av ett land som ändå aldrig skulle ha råd att vinna igen. 

Kategori 4: "Den coola tjejen med Elektroballaden" eller: "Vi som kopierar Sanna Nielsen från ifjol"

Lettland: Aminata - "Love Injected"

Malta: Amber - "Warrior"

Schweiz: Mélanie René - "Time to Shine"

Spanien: Edurne -  "Amanecer"

Serbien: Bojana Stamenov  - "Beauty Never Lies"

Island: María Ólafs - "Unbroken"

Georgien: Nina Sublatti - "Warrior"

Den kategori som helt klart fått sig ett uppsving med Sanna Nielsens tredjeplats ifjol är de moderna elektroballaderna - en typ av ballad som tillåter lite mer "umpppffff" i refrängerna. Problemet ligger i att Lettland, Malta, Schweiz, Georgien och Island i princip skickar samma låt till Eurovision.  För av någon anledning så är just dessa bidrag oerhört lika varandra - i tempo och i framförande. I Georgiens och Maltas fall är dessutom låttitlarna desamma - "Warrior". Med andra ord råder det tuff konkurrens - för att inte säga mördande. Dock bör påpekas att båda Warrior-låtarna helt klart är de bästa i denna genre. I Georgiens fall är bidraget dessutom skrivet av Thomas G:son. Jodå - han är med igen! Och det blir värre!
Spanien försöker nämligen skaka liv i Loreen-genren igen, med bidraget "Amanecer" skrivet av Thomas G:son (jodå - du läste rätt, han har två bidrag med i år!) och Peter Boström - samma duo som ju också skrev "Euphoria". Årets "spanska Loreen"  heter dock Edurne, men där slutar också likheterna, för detta lär inte ha någon chans på något poängrekord av något slag, tvärtom är detta en väldigt blek Loreenkopia jämfört med originalet.
Och medan Spanien går tillbaka 3 år i tiden för att hitta sitt bidrag, går Serbien tillbaka ca 10 år för sin ballad. "Beauty never lies" är som hämtat ur Eurovision 2005, och Bojana som sjunger den - är slående lik Chiara som kom tvåa för Malta det året. Serbien lär dock bara få drömma om en andraplats...

Kategori 6: "De coola Balladkillarna"

Österrike: The Makemakes - "I Am Yours"

Rumänien: Voltaj -  "De la capăt (All Over Again)"

Belgien: Loïc Nottet - "Rhythm Inside"

Makedonien: Daniel Kajmakoski - "Autumn Leaves"

Montenegro: Knez - "Adio"

Italien: Il Volo - "Grande amore"

Azerbaijdzjan: Elnur Hüseynov -  "Hour of the Wolf"

Cypern: John Karayiannis - "One Thing I Should Have Done" 

Killarna är i klar minoritet i år, och de flesta ställer upp med en ballad (surprise)! Intressant nog så är nästfavoriten i oddsen ännu Italien, som i år representeras av operatrion Il Volo, som försöker slå liv i operapopen. Att slå liv i den genren är dock lönlöst - vilket vi lärde oss av Malena Ernman 2009, och inte minst den spektakulära floppen Amaury Vassili som representerade Frankrike 2011 och som var monsterfavorit hos oddssättarna! Han slutade på 15:e plats. Enough said.
Italien lär alltså inte ha med toppstriden att göra.

Cypern kör på killen med gitarren - igen. Sist de gjorde det, lyckades man ganska bra (2010) och tog sig till final. Det lär de inte göra igen, med tanke på hur hård konkurrensen är i "gitarrballadträsket" i år.  
Österrike kör boyband, medan Belgien och Makedonien för en gångs skull gör riktiga moderna radioballader. Makedonien hoppar över hårdrockare i medelåldern, för att istället ge sig på Coldplayplagiat - vilket faktiskt låter riktigt bra. Belgien har dessutom hittat en riktigt cool kille vars röst gränsar till kastratsångare. Men låten är helt okej.
Även om detta är ballader bland många andra i årets startfält, är det trevligt med lite kvalitet från dessa två länder för en gångs skull!

Samtidigt fortsätter Montenegro med sina etnoballader (såsom kutymen är), och Rumänien försöker sig på en hemmasnickrad ballad på rumänska, vilket kanske är lite väl optimistiskt...
Landet som aldrig tycks kunna misslyckas (*mutor*), Azerbaijdzjan, skickar landets allra första Eurovisionartist, Elnur, i repris till Wien med en smörig gospelballad som verkar vara tagen ur en disneyfilm... Så länge han dock inte sjunger den inlåst i en glasbur så lär han inte komma nånvart i resultatlistan förhoppningsvis.

Det övriga startfältet domineras av fullständigt av TVÅ bidrag:
Sveriges Måns Zelmerlöw och Finlands Pertti Kurikan Nimipäivät.

Medan Sverige är än så länge är stora oddsfavoriter och klart mest uppsnackade bidraget i tävlingen ännu - är Finland i år den mest udda fågeln. Pertti Kurikan Nimipäivät är ett ålderstiget punkband där alla medlemmar har Downs Syndrom. Jodå. Det våras för handikapps-punken i Eurovision! De sjunger sin låt "Aina mun Pitää" som handlar om att de alltid måste städa sitt rum. Låten är för övrigt strax under 1½ minut lång - vilket skulle göra den till historiens kortaste Eurovisionbidrag. Snacka om att sticka ut! Även om detta verkligen är årets Ranelid i Eurovision, lär finnarna få MÅÅÅÅNGA röster i år bara för att det är så annorlunda. Räkna inte bort dem från segern...

En av de kanske mest uppmärksammade snackisarna i år är det tyska bidraget - eller kanske snarare hur det tyska bidraget valdes. I "Unser Star für Österreich" (tyska melodifestivalen) vann den karismatiske skäggige it-teknikern med änglarösten, Andreas Kümmert, finalen ÖVERLÄGSET. Alltså, ÖVERLÄGSET - till och med Måns ligger i lä för hur mycket röster Andreas Kümmert fick i guldfinalen mot tvåan Ann-Sophi: 78,7 % av rösterna gick till honom! Men trots detta väljer Andreas att ge Eurovisionbiljetten till Ann-Sophi - och lämnar helt enkelt walk-over. I princip säger han till den tyska befolkningen - ni valde fel! Buropen lät inte vänta på sig. Hela sekvensen kan ses här, och är en av de konstigaste ögonblicken i Eurovisionhistorien. Mig veterligen har det aldrig hänt tidigare, men nu är tvåan Ann-Sophi iallafall tyskarnas representant i Wien, med låten "Black Smoke" som inte lär bli något annat än en 3 minuters kissepaus.
 
En annan snackis är den stora nykomlingen i år - Australien - som representeras av Guy Sebastian med bidraget "Tonight Again". Låten är - lyckligtvis - inte en ballad, utan en närmast dansk-inspirerad feel-good-låt, som absolut kan bli farlig i konkurrensen. Och med tanke på hur många ballader som deltar, så kommer det vara ett välkommet inslag från andra sidan jordklotet!
Nu skickar ju även Danmark en "dansk-inspirerad" feel-good-låt, trots artistens något osympatiska namn "Anti-Social Media". Visst blir detta lite väl glatt - till den nivå att man kanske börjar undra vilka substanser som ligger bakom danskarnas klämkäcka humör. Men oavsett doping, så kommer även danskarna kommer nog bli farliga i år.

Två andra riktigt intressanta bidrag som ni MÅSTE kolla upp är Slovenien och Storbritannien. Slovenien har ju gjort sig kända för sin "skandinaviska musiksmak", men har emellertid aldrig riktigt lyckats få till den där framgången som så väl förtjänar. Men i år har de faktiskt en riktigt radiomässig låt och en skicklig sångerska, Maraaya - "Here for you", som (om det finns någon rättvisa i världen) borde sluta högt upp i resultatlistan i år.
Storbritannien däremot lär ännu en gång få glömma en topplacering, men det betyder inte att de har en låt som är minnesvärd - TVÄRTOM! Electro Velvet och deras bidrag "Still in Love with You" kombinerar modern elektronisk musik med rytmer från 1920-talet, och med lite Charlestondans och coola syntar sätter sig detta direkt på minnet. Kort sagt: detta är vansinnigt underhållande! En riktig partyhöjare!

Årets bottennotering går emellertid till Armenien som tycks ha fått en musikaliskt nervsammanbrott efter fjärdeplatsen ifjol. Gruppen Genealogy genomför vad som inte kan benämnas som annat än en "tumultartad massaker" - på låten "Face the Shadow". Håll för öronen och be om nåd!

Men så till sist till väsentligheterna: Vem vinner? Måns eller balladerna?

Just nu talar allt för att Sverige får sin sjätte seger i Eurovision och att Måns blir vår förste manlige soloartist att ta hem bucklan. Anledningen är att Måns ganska klart leder oddsen (ca. 2,4) före Italien (ca. 5) och Estland (ca. 6), vilket ändå får sägas vara en solklar ledning. Nu skall vi dessutom minnas att inte ens Loreen hade odds så låga som 2,4 redan en och en halv månad innan Eurovision ens sparkat igång. Faktum är att Loreen som lägst hade ca 2,0 i odds - vilket hon fick dagen innan finalen när de flesta bidragen redan framförts. Måns ligger alltså redan väldigt bra till.
Loreens närmaste motståndare var dock hela tiden väldigt långt ifrån henne i oddsen - Ryssland och Serbien låg på 7 och 8 i odds fram till finaldagen. Där är ännu inte Italien eller Estland, som faktiskt ju inte är så vansinnigt långt ifrån Måns ännu. Det är alltså fortfarande tävling - men Måns är på god väg att ta död på den.
Fortsätter oddsen sjunka i denna takt för Sverige, lär de sista veckorna innan Eurovisionfinalen bara bli en enda lång defilering mot Eurovisionbucklan för Måns.

Men det betyder ju inte att det finns bra musik att lyssna på ändå!
I synnerhet rekommenderar Schlagermagistern följande låtar att lyssna in sig på fram till 19:e maj:

1. Storbritannien 
2. Estland
3. Nederländerna
4. Norge
5. Australien
6. Danmark
7. Finland
8. Malta
9. Slovenien
10. Georgien

Och glöm inte att titta på Eurovisions 60-årsjubileumsgala från London nu i början av April! Petra Mede och Englands svar på Jonas Gardell; Graham Norton, leder galan. Helt klart värt att se!