torsdag 26 februari 2015

Melodifestivalen 2015 Inför Örebro: Den siste favoriten

Ännu är slaget om sångfågeln inte avgjort -  trots att spekulationerna rasar efter förra deltävlingens jojkgenombrott. Däremot är det högst osäkert om lördagens startfält kommer att få någon som helst inverkan på finalens toppskikt - trots att Örebros startfält innehåller en av de ursprungliga superfavoriterna. Men precis som förra veckan, så är det upplagt för nagelbitande och jag är helt säker på att Måns Z kommer få svettas rejält. Detta trots att motståndet nog egentligen inte är så bra.

 1. Midnight Boy - "Don’t Say No"

 Som i ett trollslag tar skåningen Johan Krafman (alias Midnight boy) oss tillbaka till 80-talet, i något som bara kan beskrivas som ett modernt Modern Talking-bidrag. Med en överväxt muterad hockeyfrilla och Freddie Mercury-överkropp drar denna något bisarra scenshow igång, och får en att fundera på hur länge 80-talet kommer att överleva. Troligen för alltid. Det verkar inte ta slut på 80-talsentusiaster, speciellt när synthpopen vägrar att dö. Och då som då blommar den även upp i Melodifestivalen - men brukar generellt bara få en klapp på huvudet och en sistaplats som tack. Så torde även bli fallet på lördag, för detta är kvällens sämsta bidrag. Detta trots rätt hård konkurrens om den placeringen... Avslutningsvis undrar jag om dockorna i bakgrunden inte är med i fel bidrag - är inte Dolly Style i behov av fler medlemmar?

 2. Caroline Wennergren - "Black Swan"

 För exakt 10 år sedan slog en då 19-årig, tämligen okänd jazzsångerska från Mölnlycke, igenom i Melodifestivalen med en sång som hette "A different kind of love" - en riktig bossanova. Då gick hon direkt till final, och blev tillfälligt Sveriges jazzdrottning. Nu är Caroline tillbaka, efter nästan ett decennium i radioskugga. Men denna gång blir det ingen jazz-bossanova, utan en Bond-inspirerad souldänga som helt klart kommer sticka ut och utmana resten av artisterna om en finalplats. Caroline lyckas nämligen återigen att skapa något helt unikt, som vi inte ser så ofta i mellon - vilket generellt är en stor fördel i dessa sammanhang, vilket ju bland annat Jon Henrik Fjällgren visade förra veckan. Men Caroline har en säregen raspig röst, som visserligen är minnesvärd men som kanske kan sticka i öronen hos många ute i stugorna. Frågan är om det ännu en gång håller till en finalplats - vilket inte är omöjligt. Tvärtom är detta kanske (återigen för Carolines del) tävlingens största "dark horse", eller kanske snarare "Black Swan"?.

3. JTR - "Building It Up" 

Har ni hört talas om dessa gossar förut? Inte?? Då har ni antagligen inte varit i Australien - för där är tydligen dessa alingsåsare tämligen välkända. Av fullständigt oförståeliga anledningar har de nu dock beslutat sig för att ställa upp i Melodifestivalen - i genren "pojkband". Och detta är väl om inte annat ett stereotypt pojkband som tangerar både One Direction, Blue, NSYNC och allt ner till Backstreet Boys. Medan detta kanske avskräcker en del, vet vi ju också att även dessa har sin publik - en dessutom ganska stor publik som inte är sena på att rösta. Just därför är JTR än så länge tippade till att ta sig direkt till final, vilket dock fortfarande är en vågad gissning med tanke på hur okända de faktiskt ännu är i Sverige. Men med tanke på hur fort det gick för Anton Ewald och Oscar Zia, så bör ju även dessa gossar kunna slå igenom relativt fort, med tanke på hur fort deras målgrupp fattar tycke. Underförstått är dock att jag själv inte tillhör den målgruppen, vare sig åldersmässigt eller könsmässigt. För den stora majoriteten tittare, lär detta därför få presentera mer än bara "pojkbandskonceptet" för att låta bra i våra öron...

4. Hasse Andersson - "Guld och gröna skogar" 

Tycker du att skånska är en underbar dialekt som bör uppmuntras på alla möjliga sätt? INTE??? Nähä, nä då kommer du antagligen inte tycka om Hasse "Kvinnaböske" Anderssons bidrag, eftersom han har den goda viljan att föra in skånskan på allvar in i melodifestivalen. Visst, skånska artister har lyckat väl genom åren - Sanna Nielsen och Robin Stjernberg är ju uppenbara exempel. Men de har haft godheten att faktiskt sjunga förståeligt. När Hasse drar igång lär SVT få texta åt alla Stockholmare som sitter framför TV:n och stör sig på att gubben i tv:n har gröt i halsen och allvarliga talfel. Emellertid sitter nog lika många med en skånsk flagga i ena handen och en bit spittekauga i andra (ja, de stavar spettekaka så i Skåne, de kan inte ens stava på riktig svenska...).Frågan är dock om detta bidrag kommer få några röster från norr om Hallandsåsen. Jag tvivlar. Detta är bonnigt och gammeldags, vilket kanske inte är helt i linje med vad som går hem i Melodifestivalen längre. Tvärtom lär detta få kämpa för att slippa sistaplatsen.

5. Dinah Nah - "Make Me (La La La)"

Retrokänslan fortsätter dominera lördagkvällen. Först ut var 80-talet med synthpop och hockeyfrilla, sen kom 60-talets Bondlåt, och lite senare även 40-talets "dans på logen" med Hasse. Nu blir det istället 90-tals disco för fulla muggar. Plötsligt känns det som att Pandora, Aqua, Scatman och alla de där bortglömda 90-talsikonerna har vaknat till liv igen, i vad som inte kan beskrivas som något annat än en "Absolute 90's"mash-up. Och vem är låtförfattaren? Dr. Alban såklart - Mr.90-tal himself!
Och givetvis är Dinah själv en 90-tals kändis, även om hennes hits i gruppen "Caramell" numera är rätt bortglömda. Men liksom många andra avdankade artister så har hon hittat till Melodifestivalen, och står nu på scenen och dansar så där som man själv gjorde på mellanstadiediscon när det begav sig. Bara detta faktum är ju en indikation på att detta borde konkurrera om sistaplatsen, men jag undrar ändå inte om det kan bli tufft om den när både mr. Hockeyfrilla och mr. Skåne konkurrerar om den... Tufft!

 6. Annika Herlitz - "Ett andetag"

Ryktet om schlagerns död är betydligt överdrivet, ett faktum vi ju kunnat konstaterat redan i tidigare deltävlingar. Däremot vette sjutton om Annika Herlitz (alias Elsa i "Frost") verkligen kan ses som ett livsuppehållande verktyg. Vi har tidigare sett hur exempelvis Magnus Carlsson dängade till musiksverige rejält i nyllet med sin Skara-schlager, vilket givetvis fått vissa experter att även tro på Annika Herlitzs schlagerballad på klingande svenska. Men medan Magnus Carlsson ju även är just Magnus Carlsson - så är Annika Herlitz knappast det, utan föga mer än möjligtvis en känd röst (som den som Elsa). Samtidigt kan hon ju alltid överraska, speciellt då hon ju går ut från en bra startposition, men att måla ut henne som en potentiell finalist vore ändå en grov överdrift. Tvärtom lär hon inte kunna förlita sig enbart på en stark låt, för det har hon inte. Inte heller på ett starkt artistnamn, för det har hon inte. Allt annat än att säga att det vore en stor skräll om hon går vidare, vore därför felaktigt.

7. Måns Zelmerlöw - "Heroes"

Så har vi till slut nått det sista bidraget i årets Melodifestival, vilket också var en av de ursprungliga favoriterna i tävlingen. Måns' comeback är egentligen sprängstoff i schlagersammanhang, vilket även indikeras av den oerhörda uppmärksamhet han fått hittills - trots att ingen hört hans bidrag förrän nu. Och så himla bra är det inte. Man blir faktiskt rent av lite besviken. "Heroes" har hunnit bli ett luftslott av förväntningar som Måns inte kan leva upp till - trots en otroligt nyskapande scenshow. Visserligen är bakgrundsprojektionen i 3D lite tafflig med tanke på att det ju bara är streckgubbar, men lite fräckt är det allt... Men vad hjälper det när den överväldigande känslan man får är "Var han inte bättre än så här i år?" Man vill ju liksom ha "Cara Mia-Måns" med sina dance moves, inte detta lite tafatta bidrag med streckgubbar. Risken finns alltså risken att Måns får utstå årets fiasko i mellon, trots att han tidigare varit så uppskriven. Men alltjämt kan jag nog känna att Måns är för stor för att falla redan i första omgången - han är lite som Titanic ur den synpunkten. Jag tvivlar på att svenska folket kasserar en sådan folkkär artist utan vidare. Final bör det alltså bli för Måns. Däremot lär han inte ha med någon toppstrid att göra där.

Summering: Den siste favoriten balanserar på en slak lina just nu: En undermålig låt riskerar att orsaka Måns' första riktigt stora fiasko. Samtidigt finns få uppenbara utmanare. Medan JTR med all sannolikhet kommer locka flickrösterna så kommer sannolikt Caroline Wennergren att vara den stora jokern för kvällen. Bådas låtar har alltså potential till att bli finallåtar - men i övrigt är startfältet mest en tävling i vem som kan vara mest retro. Med detta vill jag givetvis säga, att det inte är många som faktiskt förtjänar att gå vidare från denna deltävling - som troligen blir den sämsta i år. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar