Melodifestivalen 2015 Efter Göteborg: Skandalen, succén och skrällen.

Melodifestivalen 2015 är till slut igång och återigen är medierna tillbaka i sina gamla hjulspår - bland skandaler, succéer och skrällar. Varje år efter första deltävlingen så börjar mediedreven, och varje år finns det något nytt att skriva om. Förra året var det mest programledarnas dåliga manus som stod i centrum, men allting ifrån orakade armhålor till rösträkningskaos och grafikhaverier har blivit löpsedelmaterial de senaste åren. I år är det dock ganska uppenbart 3 stora grejer som fått mediernas uppmärksamhet:

1. SKANDALEN.

Ingen mellopremiär utan skandal. Allt som oftast är "skandalen" en nyhet i tävlingen som SVT kokat ihop. Så även i år. I år var det nämligen röstningsappen som vände upp och ner på hela tv-tittarsverige, då den "kraftigt missgynnade de tidiga låtarna" som "man inte hann rösta på". Nåja. Vette sjutton om den verkligen missgynnade de tidiga låtarna så mycket, även om Molly Pettersson Hammar förtjänade en bättre slutplacering än 6:a så var hon en joker - ett oprövat kort och inget annat... Oetablerad och med en låt i en relativt ovanlig genre (soulpop) - med andra ord inte direkt given i finalen . Samma får sägas om Daniel Gildenlöw - i vilkens fall allt annat än en sistaplats hade varit överraskande. Men visst, de två sista låtarna gick direkt till final. Men Eric Saade var fullständigt självklar finalist för 99% av alla som hört och sett bidraget på förhand. Jessica Andersson var visserligen inte det men blev ju skrällen för kvällen. Att skylla hela det överraskande resultatet på en röstningsapp som dessutom var en etablerad nyhet redan innan sändningen, vore att ta i. Emellertid är det ganska underligt att SVT tillåter användarna att se hur många andra app-användare som röstar på ett enskilt bidrag, så även om appen kanske inte påverkat resultatet i någon annan riktning än den som telefonomröstningen hade dragit den åt - så lär SVT modifiera den inför nästa deltävling.

2. SUCCÉN.

Äntligen fick programledarna bli den stora succén! I flera år har programledarna fått kämpa med svidande kritik efter första deltävlingen - de har alltid misslyckats med någonting: "Inte roliga", "Inte rakade under armhålorna", "Osäkra" eller "förvirrade". I år är dock i princip hela mediasverige eniga om att programledarna gjorde succé, och i synnerhet Sanna Nielsen. En del kulturjournalister har redan förutspått att hon får ett eget program i SVT till våren, och vissa har redan utnämnt henne till även detta års Mellodrottning. Och faktum är att jag för en gångs skull helt instämmer.
Sanna gjorde allting rätt och överträffade mina och alla andras (visserligen initialt låga) förväntningar - men gjorde det också på ett sätt som överglänser de mest etablerade och erfarna programledare. Jag tror aldrig jag varit med om att en artist, i sitt första uppdrag som programledare, visat en sådan självsäkerhet och professionalitet med glimten i ögat - som Sanna gjorde i Lördags. Hennes insats satte pricken över i:et för mellopremiären, då Robin även han gjorde en prickfri insats - om än dock en väntad sådan. Tillsammans kändes de som en "perfect match" - eller "raudarpaur" som det heter på skånska. Men samtidigt visade SVT att man kan göra manus som faktiskt funkar för en artist utan tidigare programledarerfarenheter. Grattis SVT! Ni misslyckades med Danny och Marie Serneholt - men inte här!
SVT lyckades också vända på slanten beträffande Sissela Benn alias "Fillipa Bark". Flera (jag inklusive), ansåg kanske att konceptet var lite väl gammalt vid det här laget, i synnerhet då Filippa Bark "föddes" redan 2006 - och fick sin storhetstid 2008 - alltså trots allt nästan 10 år sedan. Det kanske därför är passande att tala om en "comeback" för Filippa - som inte kunde ha gått mycket bättre. Hon tog över de delarna av Mellon som annars bara varit jobbiga utfyllnader, såsom artistintervjuerna där tidigare kåta dramatenskådespelare kunnat tafsa på programledare och där hypernstressade schlagerdivor desperat fejkat ödmjukhet inför kamerorna. I år slipper vi allt det och låter istället SVT:s "prao" sköta smutsjobbet. Och dessutom på ett förträffligt underhållande sätt. Förmodligen kläckte man idén när Anders Janssons alter ego "Tiffany Persson" förra året skötte artistintervjuerna i Andra chansen - en av det årets verkliga höjdpunkter.
Förutom programledarna, kändes produktionen dock betydligt starkare i år. Bristen på grafikhaverier och ljudproblem lyste med sin frånvaro. Samtidigt fick vi se en scen som vida överträffar de flesta andra - och till och med kunde konkurrera ut många eurovisionscener de sista åren! Imponerande är bara förnamnet! Kort sagt: Bra jobbat SVT!

3. SKRÄLLEN.

Förra året hette skrällen "SkrEllen". Benediktson i efternamn då. I år heter hon nog "Skressica" eller nått liknande, för Jessica Andersson blev oväntat den andra finalisten bakom Eric Saade. Orättvist? Nej, inte egentligen. Efter att ha lyssnat några gånger på låten så märkte jag att den faktiskt är rätt bra, helt i linje med moderna eurovisionballader. Hon hade troligen på ett eller annat sätt ändå tragglat sig till finalen i år igen. Däremot kan man fråga sig om låten var starkare än konkurrenternas? Visst, Dolly Style och Behrang Miri gjorde starka framföranden - men kom igen... Alltså, japanska lolitadockor? Rapp om hur illa segregationen är i Malmö?  Inte självklara schlagervinnare i mina ören iallafall... Däremot hade nog Elize Ryd och Rickard Söderberg mycket väl kunnat utmana Jessica om finalplatsen. Problemet var dock att Elizes och Rickards framförande saknade den där "umpfen" som krävs för att en sådan pampig låt ska kunna hålla på scenen. De rörde sig knappt. Inga dansare. Bara en massa teaterdimma och eggande blickar mot varandra. That's it. Till råga på allt detta så var faktiskt Elizes röstinsats ganska svag och lämnade mycket i övrigt att önska. Kort sagt, de hade bara låten att gå på. I den konkurrensen märktes det att Jessica hade både rutin, karisma och inte minst självsäkerhet vida överstigande alla andras. Dessutom en närmast fläckfri röstinsats och hennes "gyllene inramning" ej att förglömma! Alltså, mycket mer än bara en medioker låt - som dessutom lät riktigt bra efter några lyssningar. Värdig finalist, till slut (enligt mig) - men förmodligen ingen vinnare.
Eric Saade däremot var dock självskriven finalist i både mina och de flesta andras öron - en låt som lät riktigt bra redan vid första lyssningen - och enligt mig lär bli en favorit till vinsten också. Vad som däremot gjorde mig besviken var det tämligen röriga framförandet, som var alldeles för ambitiöst för låtens bästa. Medan Saade visserligen är en duktig dansare, så är alla konstiga svartvita videoklipp med saxofon, skynken och flygande ufon bara distraktioner och känns helt överflödiga. Tvärtom, hade man skalat ned hela numret något och sedan behållit det såsom man fick se i vinnarreprisen - med enbart spotlights i bakgrunden, då hade numret varit mycket bättre. Dessutom känns ufoidén som en nödlösning, när ingen glasbur eller scendusch fanns att tillgå. För att inte ufot ska krascha får Saade heller inte dansa så våldsamt på det, och det innebär att hela numret stannar upp strax innan slutet - när man egentligen vill att det ska dansas som mest!
ILLA! TÄNK OM, GÖR RÄTT, OCH VINN!

Slutbedömning av Deltävling 1: 
För en gångs skull lyckades SVT med i princip allting. Tag lärdom, så här gör man en lyckad melodifestivalspremiär! Få se om de kan upprepa detta i Malmö?