lördag 7 februari 2015

Melodifestivalen 2015 Inför Göteborg - bland Saadeister, Barbies och Operadivor.

Som en stor varm (och tämligen rosa) filt kommer nu Melodifestivalen och lägger sig som ett fluffigt täcke över vintersverige. Plötsligt är vi tillbaka på ruta 1 igen, efter förra årets äventyr med Sanna Nielsen i Köpenhamn som så när lyckades ta tillbaka Eurovision till Sverige igen. Istället vann "skäggiga damen" Conchita Wurst från Österrike en avgörande seger, vilket innebär att vinnaren i årets mello får dra till Wien och dra en vals!
Faktiskt tävlade en "vals" för Sverige redan 1965 - "Annorstädes Vals" med operasångaren Ingvar Wixell, samt "Nygammal vals" med Lill Lindfors & Svante Thuresson året därpå 1966 - men ironiskt nog när tävlingen faktiskt gick i Wien 1967 så skickade Sverige istället bidraget "Som en dröm" med Östen Warnerbring. Troligen bli det någon annan typ av dans som får representera oss i Wien i år och föga överraskande så dansas det rätt friskt i den första deltävlingen av årets mello. Och i synnerhet är det en pojke som gjort sig känd för sitt dansande, som bär det tunga favoritskapet i denna deltävling - och faktiskt i hela Melodifestivalen just nu. Huruvida han står sig mot detta startfält, som inte kan beskrivas som annat än jämnt, spretigt och glamouröst - får vi helt enkelt vänta och se.
Från vänster: Jessica Andersson, Eric Saade, Rickard Söderberg, Elize Ryd, Behrang Miri, Victor Crone, Daniel Gildenlöw, Molly Pettersson Hammar. Nederst: Holly, Polly och Molly i Dolly Style.

1. ”I'll Be Fine” – Molly Pettersson Hammar

Inte helt väntat, men väldigt typiskt för Melodifestivalen, så är den före-detta idoldeltagaren Molly Pettersson Hammar i rampljuset igen. 2011 blev hon 4:a i Idol, trots att hon bara var 15 år. Det skulle alltså dock dröja ytterligare 4 år innan hon klev fram i rampljuset igen - och givetvis då i Melodifestivalen som ju blivit en återfallsklinik för stage-junkies som blivit beroende av talangjakter. Hennes låt är inget annat än en soul-popdänga, som inte är helt malplacerad i schlagersammanhang. Tvärtom känns detta som 2010-talets schlager, helt i stil med vad man kan förvänta sig av årets startfält. Roligt, upplyftande och nästan bra - så där lagom helt enkelt. En bra start på mellon, så pass lite att man känner lite mersmak, och inte så pass mycket att man blir yr (som när Sean Banan öppnade mellon 2012). Molly gör sig bra på scenen, men trots det är det massor som måste göras för att göra det här bidraget minnesvärt. Just nu är hon inte i final - startfältet är alldeles för hårt för ett popbidrag utan hook eller flygande tefat. Men hon sjunger bra, och låten är bra - men som den cyniske realist jag är vet jag att det kommer bli alldeles för tufft!

2. ”Pappa” – Daniel Gildenlöw

Låt oss börja med faktumet: Han sjunger i falsett nästan halva låten. Det är inte en bra start. Minns ni Sylvester Schlegel förra året? INTE!? Nähä.. Det kan bero på att ni förträngt honom. Som den trummis (i The Ark) som han egentligen var, så hade ingen lärt honom att sjunga ordentligt och fick därför förlita sig på att sjunga falsett i sin låt. Han slutade sist i sin deltävling. Daniel Gildenlöw är visserligen inte avdankad trummis i ett glamrockband, men likväl sångare i metalbandet Pain of Salvation som chockade schlagersverige 2010 med att ta sig till Andra chansen och där bli utslagna av Pernilla Wahlgren. Men att Daniel egentligen är metalsångare hörs inget av nu. Istället sjunger han om sin pappa nu, i vad han beskriver som en "skillsmässobarnslåt". Hm. Ja, deppiga familjerelaterade låtar har ju blivit framgångsrika på sista tiden - minns "Bröder" med Linus Svenning. Att tro på en repris i år, men för en helt annan låt och artist, vette sjutton. Tror snarare på sistaplatsen faktiskt. Daniel har både startfältet, allas telefonröster och sin egen sångröst emot sig...


3. ”One By One” – Elize Ryd & Rickard Söderberg

En riktig joker i leken - om man ska tro omröstningarna på nätet, och de senaste oddsen. Detta är glammigt, pampigt, gay och fruktansvärt pretentiöst. Med andra ord, en typisk vinnare. Även om jag kanske tycker det blir lite väl mycket, så slår det här an på alla de strängar som behövs för att gå vidare till final och till och med vinna där. Conchita Wurst och dennes vinnarlåt "Rise like a Phoenix" är i samma genre, även om "One By One" är lite mer modern och lite mer metal - vilket kan förklaras av Elizes medverkan - som den metalsångerska hon egentligen är. Men helt uppenbart försöker de spela på Conchitas vinst ifjol; Rickard har både kajal och skägg, och alla politiskt insatta vet om hans bakgrund som hbtq-debattör - och när ljussättningen dessutom går i regnbågsfärger är det nästan som om SVT skriver oss på näsan. Nu bryr jag mig inte så mycket om det politiska här, eftersom låten är både bättre och modernare är "Rise like a Phoenix", men ibland undrar jag om folk röstar på låten eller artisterna och deras åsikter? Nåja. Till final lär det bära för detta bidrag, åsikter vid sidan om.

4. ”Hello Hi” – Dolly Style

Jaha, då var melodifestivalen igång igen. Plats på scenen för Barbie girl med AQUA - ehm, nej förlåt, det är ju inte 1997 längre förlåt... Alla vi som dansade på mellanstadiedisco till "Barbie girl" kan relatera till detta. Det som ju onekligen är lite störande med detta är att flickorna som sjunger knappt var födda när "Barbie girl" slog igenom. Faktum är att de tre tjejerna i Dolly Style alla är födda 1996, alltså året innan "Barbie girl" för evigt förstörde Skandinaviens poprykte och alla 80-talisters självbild. Men Holly, Molly och Polly som de själva kallar sig, baserar hela sitt koncept på något annat än barbie; nämligen den japanska lolitakulturen (som, ja, har vissa jädrigt obehagliga sexuella undertoner). Vi behöver kanske inte gå in djupare på vrickade japanska subkulturer - men umbärandet att försöka föra in japansk kultur till Sverige - har haft god bäring förut. Dock kanske på lite oanade sätt. Yohio, som var ruskigt stor i Japan innan han slog igenom i Sverige 2013 - blev ju en symbol för HBTQ-rörelsen genom sitt "könslösa uttryckssätt". Detta trots att han ju egentligen bara försökte driva det japanska musikgenrens "Visual Kei"s uttryckssätt - som är androgynt och lägger inga värderingar i det. Frågan är dock hur Dolly Style kommer tas emot? Detta är japansk musikkultur serverat i Sverige och med svenska glasögon - funkar det då? Låten är tuggummipop och framförandet är sockersött - som taget ur tomtens julverkstad. Jag tvivlar starkt på en Yohio-effekt, men samtidigt är detta så konstigt att den rent av kan ta sig till Andra Chansen. Inte "impossibru".

5. ”Det rår vi inte för” – Behrang Miri feat. Victor Crone

Och det politiska kampanjandet fortsätter, eller kanske inte ändå... Behrang har ju också gjort sig känd för sin politiska aktivism och förkärlek för antirasistiska "bokbål" av olika slag, och ställde i Melodifestivalen 2013 upp med den antirasistiska låten "Jalla dansa Sawa" som kom till Andra Chansen. I år verkar han ha växlat ned på sina politiska växlar, även om "Det rår vi inte för" har mycket budskap i sig. Framförallt verkar det som att Jay-Z varit inspirationen för låten och framförandet, vilket faktiskt får låten att kännas som en "riktig" hip-hoplåt. Vad nu det innebär...
Emellertid är Victor Crone helt anonym, och lär väl så förbli även efter Melodifestivalen. Frågan är dock hur pass anonym denna hyllningslåt till Malmö (?) kommer att förbli. Enligt både odds och internetomröstningar missar dessa herrar vidare avancemang, vilket nog är vad jag också skulle tippa. Visserligen är det ont om hip-hop i mellon numera, men jag tror kanske att folk fastnar lättare för annat i år...

6. ”Can't Hurt Me Now” – Jessica Andersson


Jessica Andersson gör sitt 6:e bidrag i mellon, men har bara varit i finalen tre gånger tidigare. Hon vann som bekant 2003 tillsammans med Magnus Bäcklund i Fame med "Give me your Love" som sedan slutade 5:a i Eurovision i Riga. Detta trots att den norske kommentatorn Jostein Pedersen jämförde gruppens utstrålning med IKEA-bokhyllan Ivar. Med eller utan utstrålning signerad Ingvar Kamprad, så har Jessica fortsatt i schlagerspåret. Även om det varit motigt i Mellon är hon alltjämt obesegrad i både "Doobidoo" och "Så ska det låta", trots 10 säsongers deltagande. Inte illa!
I år det en ballad av klassisk skola som hon ställer upp med, vilket funkade sist (2010) då hon gick till final. Frågan är dock om Jessica inte är lite efter sin tid nu, balladen är lite för gammal och hennes motstånd lite för ungt för att detta ska kännas relevant. Hade kanske funkat 2010, men inte i år. Tyvärr, det blir till att se finalen från IKEA-soffan "Stocksund" istället.

7. ”Sting” – Eric Saade

Vinnaren, enligt alla källor som går att få just nu. Min statistik (som presenterades i förra inlägget) samt de nuvarande bettingoddsen, internetomröstningar och schlagerjournalister (i hela världen) är överens: Saade är i final. Igen. Och troligen vinner han där också. Igen. Det finns i nuläget inget som talar emot Erics tredje raka final - alla är överens om att låten är den bästa i startfältet (kanske rent av den bästa han har tävlat med alls) och dansnumret är påkostat och i sedvanlig ordning välkoreograferat. Det ryktas till och med om ett UFO som ska forsla Saade över scenen. Blir detta den nya glasburen som ska sprängas? Nja... Spektakulärt lär det ändå bli och ärligt talat har jag svårt att kritisera det här. Det luktar seger lång väg... I synnerhet när man tittar på det gedigna låtskrivargäng som står bakom "Sting" - bl.a. Fredrik Kempe, Hamed ”K-one” Pirouzpanah och  David Kreuger som tillsammans skrev "Undo" som ju vann förra året. Spiken i kistan månne?
Nåja. Saade till final, end of story.

Summering:
Medan Saade är så självskriven att det nästan är fånigt, så känns det faktiskt som att Elize Ryd & Rickard Söderberg ligger bäst till att knipa finalbiljett 2. Molly Pettersson Hammar och Dolly Style är möjliga utmanare - men det känns som att allt handlar om att sticka ut på rätt sätt i denna deltävling. Medan programledarna förmodligen har många blickar på sig, i synnerhet efter förra årets kritiserade manus, så har SVT nog ett mycket oroligt öga på tittarsiffrorna, som ifjol svajade rejält jämfört med tidigare år. Frågan är om årets startfält kan öka attraktionen?
Spännande blir det om inte annat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar