1. Ellen Benediktson - "Insomnia"
Kommer ni ihåg "Songbird" från förra årets mello? Glöm den, för nu är det tydligen helt andra tongångar som gäller för Ellen Benediktson. I vad som närmast kan beskrivas som ett totalt personlighetsbyte har Ellen slängt på sig BDSM-dräkten och sjunger om sömnsvårigheter på bästa sändningstid. Ingen "Song bird" här alltså... Låten och framförandet är helt uppenbart Euphoria-inspirerat, om än något mindre genomtänkt och lite mer repetitivt. Medan Ellen i all ärlighet sjunger förträffligt, saknas mycket av den önskvärda minnesvärdheten - vilket får mig att tro att Ellen detta år inte kan räkna med att bli den stora "skrEllen". Skulle dock tippa att den suggestiva "Insomnia" förpassas till Andra Chansen, eftersom Ellen trots allt gör sitt yppersta för att sälja in låten. Frågan är dock om svenska folket hunnit glömma Euphoria än, eller om Insomnia omedelbart kommer att avfärdas som plagiat?2. Kalle Johansson - "För din skull"
Kvällens svensktoppskändis har det oerhört svenska namnet Kalle Johansson, och är till råga på allt slående lik en viss kaviarprofil. Emellertid kan denna Kalle även sjunga, och dessutom riktigt bra. Han lyckades med konststycket att vinna tävlingen "svensktoppen nästa" där priset var en plats i Melodifestivalen - vilket innebär att han var den förste av årets melloartister att avslöjas. Problemet för dessa artister, som gått via genvägar till mellon, är att de oftast är relativt okända för de som inte vanligtvis lyssnar på exempelvis P4. I detta fall var han fram till vinsten i Svensktoppen nästa, enbart en småländsk lokalkändis, utan nämnvärda tidigare tv-framträdanden. Låten han tävlar med är visserligen ett G:son-verk, men känns mer som just ett svensktoppsbidrag än Melodifestivalbidrag 2015. Visst blir man glad över att höra Kaviar-Kalle sjunga, och glädje skall inte underskattas - men något finalbidrag är det inte. Snarare luktar det ännu en gång sistaplats för bidrag 2...3. Andreas Weise - "Bring Out the Fire"
Efter tidigare mycket snack och lite verkstad så har Andreas Weise till slut fått tummen ur, och ställer upp i Mellon. Medan hans pappa Arne debuterade i Melodifestivalen redan 2013 (som del i Sean Banans framträdande) så kör Andreas en helt annan stil. Genast blir det mer stil, elegans och soul i Mellon, eftersom Andreas Weise knappast kan beskrivas som en pop- eller schlagerartist. Tvärtom så känns det plötsligt som att Mellon tar sig tillbaka genom decennierna, mot 80-talet och någon random Marvin Gaye-konsert. Det är visserligen underhållande och tilltalande på sitt vis, men knappast något som lockar röster eller får Bert Karlsson att ringa. Men visst kommer Andreas att ha sin publik, och snubben sjunger ju fantastiskt, men trots det så känns det inte på något sätt självklart att han tar sig vidare. Detta är helt enkelt för klassiskt för att lyckas i Mellon.4. Andreas Johnson - "Living To Die"
Ett av de få riktigt stora namnen inför årets Mello var Andreas Johnsson, som därför också på ett tidigt stadium blev en av tre stora förhandsfavoriter i media. Så här några dagar inför deltävling 3, så är Andreas dock inte ens tippad att gå vidare bland många experter - tvärtom har han förpassats till "föredetting-hinken". Lite orättvist om ni frågar mig, Andreas ställer i år upp med ett av de modernaste bidragen som vi hört på länge ifrån denne man - som ju annars mest varit känd för sitt Beatles-inspirerade sound. Årets Johnsonska bidrag är betydligt mörkare och mer suggestivt än vi är vana vid och dessutom ligger basgången helt rätt i tiden. Faktum är att "Living to die" känns som en moderniserad version av Andreas' första internationella hit "Glorious" - om än lite mörkare. Jag gillar det här, men inser också att dessa mörkare tongångar möter hård konkurrens denna kväll - både ifrån Ellen, men också Kristin Amparo. Jag tror heller inte att Charlotte Perrellis lasershow från 2008 hjälper till så mycket, tvärtom anar jag att Andreas denna gång riskerar bli förbisprungen av yngre förmågor.5. Isa - "Don't Stop"
Som omedelbar kontrast till Andreas Johnson kommer så en ung blond tjej som sjunger en glad Kate Perry-inspirerad låt. Isa är verkligen på alla sätt en motsats till Andreas Johnson - en tonåring som som nästan halvnaken dansar sig in i popdjungeln. Men det var ju faktiskt förväntat - Isa har låååång erfarenhet av tv-framträdanden då hon redan som 5-åring tävlade i Småstjärnorna, men sedan dess även varit med i Lilla Melodifestivalen och Sommarkrysset. Kort sagt, hon är redan en härdad artist. Intressant nog så har flera av våra tidigare Lilla melodifestivalen-deltagare blivit framgångsrika melloartister - Ulrik Munther och Molly Sandén är två exempel på detta. De har redan rutinen och i flera fall så är de redan vana vid stjärnlivet. I Isas fall finns till och med prisbelönt dansvana. Kort sagt, det är upplagt för succé. Däremot verkar denna uppfattning inte vara förhärskande bland experter som avfärdar Isa som tuggummipop och alldeles för mainstream. Emellertid menar jag att detta är Isas starkaste kort - ingen konkurrerar med henne om denna genre på lördag. Hon lär överraska och jag har inga problem med att se henne i final, även om jag inser att låten kanske inte är den bästa i kvällens startfält...6. Kristin Amparo - "I See You"
Kvällens stora utropstecken, tillika den första colombianen, är Kristin Amparo - en f.d. X-factor deltagare som slog igenom på allvar i Sverige i somras med hitten "Din Soldat". Kristin är en "Sarah Dawn Finer personlighet", som sjunger galet bra och som dessutom verkar vara väldigt utåtriktad och social. Men det stora utropstecknet är låten, som balanserar på gränsen av vad som faktiskt skulle kunna vinna både Mellon och Eurovision. Även om det är en ballad, så är detta helt klart i linje med exempelvis "Undo", "Empty Room", och inte minst "Moving on". Självklart är det Fredrik Kempe som står bakom - och frågan är om detta inte slår hans fjolårsvinnare "Undo", som han ju också skrev med David Kreuger (som även varit med och skrivit "I see you"). Jag kan redan nu känna lukten av champagne runt den här låten. Det enda som faktiskt talar emot en finalplats just nu är Kristin själv. Även om hon har en bakgrund i X-factor och har en sommarhit från ifjol i bagaget - så är hon inte en självklar kändis för svenska folket än. Hon har en uppförsbacke och lär få kämpa rejält för att gå hem i stugorna, den saken är säker. Men låten är så pass bra, att det borde funka ändå. Och kollar man på hennes startplacering och hennes odds, så verkar det som att Kristin redan har en fot i finalen.7. Jon Henrik Fjällgren - "Jag är fri (Manne Liem Frije)"
Och så till kvällens andra colombian, som också självklart har samisk bakgrund. Till råga på allt detta är han uppväxt och bosatt i Härjedalen och har alltså i princip hemmaplan i Östersund. Som om inte detta vore nog är han numera också superfavorit bland journalister och oddssättare - och har seglat upp som en av favoriterna till mellovinsten. Anledningen: Jojk. Jon Henrik Fjällgren vann som bekant Talang 2014 - och blev den förste jojkaren som gjorde det. Hans album som följde blev en storsäljare - troligen den största framgången för samisk-inspirerad musik någonsin. I Melodifestivalen på lördag blir det därför också, föga förvånande, en uppvisning i samisk kultur - med både andar, lägereldar och trolltrummor. Och jojk givetvis. Tydligen älskar media detta. Jag hör däremot bara en 90-tals renässans av artister som Enya och Enigma - som visserligen är bra men knappast värd att skicka ut i Europa. Hade man däremot försökt slänga in Roger Pontare där med det klassiska schlagerflåset och indiandanserna så hade det plötsligt blivit mycket mer intressant. I nuläget är jag därför lite konfunderad över vad folk kommer att tilltalas av här. Den samiska kulturen? Javisst, det är otroligt kul att se den i Melodifestivalen - den är välkommen! Men det gör ju inte låten bättre direkt. Framträdandet? Jovisst, magiskt och välproducerat - men kan lika mycket avfärdas som en pastisch av samisk kultur. Jag menar, seriöst - en liten lägereld på scenen? Varför inte ta in lite renar och en kåta också ? Men tydligen måste man göra samisk musik på det här sättet - och det finns säkert många som tycker det är bra. Jag drar mig dock för att säga att detta är värt en finalplats. Tyvärr.Summering:
Tufft startfält som präglas av suggestiv mörk musik, men också av colombianer och konkurrerande genres. Medan Kristin Amparo känns given i finalen så vill experter och oddssättare även sätta in Jon Henrik Fjällgren där - men jag tvekar. Hellre Andreas Johnson eller Isa - eller rent av Ellen. Men jag tror att Kalle Johansson och Andreas Weise i vart fall kommer få svårt att gå vidare - de känns tyvärr lite för åsidosatta en kväll som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar