Inför Karlskrona - Dessa går vidare!

Nedräkningen är snart färdig och för första gången sedan den där varma majkvällen förra året när Loreen gjorde rent hus i Baku ska svenska folket sätta sig framför TV:n och förkovra sig i schlager! Och i år är det skillnad på utbudet - det lovar jag! Karlskrona bjuder på ett startfält som är den starkaste öppningen på Melodifestivalturnén på väldigt många år - och då måste vi minnas att Loreen deltog i öppningstävlingen förra året! Men i år slipper vi Thorsten Flinck, Sean Banan och growlande pojkar i kedja i öppningstävlingen, och istället får vi höra riktig musik - en ovanlig lyx i Mellon numera. Så varför är startfältet så starkt då? Jo, allting är hyfsat lättlyssnat och riktigt proffsigt producerat. Det kommer inte bli någon haffsigt ihopslängd låt som förlitar sig på en karismatisk artist, utan istället har varje låt ikväll en stark stomme som funkar för de allra flesta. Sen är ju visserligen genre-bredden rätt stor, men alla låtar har ett radiosound och skulle passa in på vilken fest som helst. Detta var svårt att säga om någon annan deltävling förra året! Med delar av låtarna och delar av scenframträdandena redan släppta på SVT:s hemsida kan jag äntligen ge er min uppfattning om vilka som förtjänar bli de första artisterna att få möjligheten att erövra Friends Arena senare i Mars!

1. David Lindgren – "Skyline"
David alltså, VILKEN KILLE! Om man skulle satt en laddad osäkrad pistol mot mitt huvud i November ifjol direkt efter att artisterna för Melodifestivalen 2013 hade presenterats - och tvingat mig välja en artist som jag trodde skulle vinna - så hade jag sagt David Lindgren. Och ja, nu när jag hört låten känner jag att den chansningen inte var helt fel. David var det stora stjärnskottet 2012 och är nu en folklig och väldigt omtyckt artist - redan det borde räcka för att gå vidare. Det stora frågetecknet var låten - och jag måste erkänna att "Skyline" är så nära du kan komma ett plagiat på Dannys "Amazing", och till och med dansrutinen har stora likheter med Dannys från förra året. Detta är dock inte helt negativt, tvärtom är detta ett bra recept på en låt som kan slå högt i Karlskrona och kanske i Friends Arena. Det enda problemet är att Dannys "Amazing" är bättre i jämförelse. "Skyline" saknar den där udden som gjorde "Amazing" så sjukt bra, vilket är lite jobbigt när man lyssnar på den - man vill ju gärna ha lite dubstep och en ordentlig brygga i den - men man får liksom inte det. Saken är dock att David själv är 1000 gånger bättre artist än Danny, eftersom David faktiskt kan sjunga bra och dansa SAMTIDIGT, vilket Danny inte kunde till samma utsträckning. Faktum är att David är som Måns Zelmerlöw, Björn Skifs, Bröderna Herreys och Eric Saade ihopslagna till en dansande SUPERARTIST. Därför (plus den mycket raffinerade produktionen med olika kameravinklar och dansare) kommer David gå direkt till final i år också.

2. Cookies N Beans – "Burning Flags"
Den andra "veteranen" i sammanhanget (om man nu får räkna dem som veteraner då de bara deltagit i Mellon en enda gång förut) är Cookies N Beans som i år alltså framför en Fredrik Kempeskriven låt; "Burning Flags". Jag har dock ingen som helst tro på att det kommer att räcka, trots att gruppen är ganska etablerad numera (och har ju deltagit i ett stort antal musikaliska sammanhang runt om i landet sen sist). Detta är tyvärr ett typexempel på ett bidrag som aldrig tar sig till final, eftersom det är en lite för tråkig och händelsefattig låt för att kunna sticka ut. Dessutom är framförandet typiskt för gruppens stil, vilket mest betyder gatumusikant-stil, vilket sällan fungerar. Och helt ärligt så är låten alldeles för Kempe-ig, vi har hört massor av sådana här låtar i Mellon tidigare, ENOUGH IS ENOUGH!

3. Jay-Jay Johanson – "Paris"
Detta kommer tyvärr bli en ganska anonym låt, eftersom den är väldig melankolisk och mörk. Jag säger tyvärr, för den här låten är väldigt speciell och proffsigt gjord. Den påminner om en låt från 1996 års Melodifestival; "Långsamma timmar" med Fredrik Karlsson. Den låten var också väldigt mörk men samtidigt stämningsfull, vilket i mina öron gör den tämligen magisk. Problemet är dock att "långsamma timmar" kom sist - vilket denna låt också lär göra. Den kommer inte att ha någon chans på final, men väl göra ett gott intryck på helhetsbilden av denna första deltävling.

4. Mary N’diaye – "Gosa"
Jag vet ärligt talat inte om jag ska älska eller hata den här låten. Jag är fruktansvärt splittrad. På plussidan här är att det är ett jädrigt skönt gung i melodin, den inbjuder till dans och är ruskigt upppiggande efter den melankoliska "Paris" som föregår den. På minussidan är att man känner sig fullständigt lobotomerad efter att ha lyssnat på den, eftersom hon repeterar "Gosa" 105 gånger under låtens gång (!!!). Det är inte okej! Man mår alltså fysiskt dåligt och detta alldeles oavsett om man gillar själva melodin eller inte. Den går inte att lyssna mer än en gång på innan man börjat må dåligt. Frågan är om dessa glada latinamerikanska tongångar räcker för att ta den vidare? Nej. Jag tror att den något repetitiva refrängen kommer sätta stopp för det.

5. Eric Gadd – "Vi kommer aldrig att förlora"
Jag måste säga att Eric Gadd ändå har åldrats med värdighet sedan sin storhetstid under 90-talet. Hans comeback står sig faktiskt ganska hyfsat i kvällens motstånd och bjuder på ganska nyskapande piano och trumslingor, men samtidigt på välkända Eric Gaddska sånginsatser. Detta är 90-tal fast översatt på 2010-talets produktionsnivå, vilket är respektingivande! Tyvärr är väl låten lite för tråkig för att sätta ett bestående intryck, vilket jag nog måste säga är typiskt överlag för Eric Gadd, som mer är en easy listening artist som ger skön bakgrundsmusik snarare än häftiga popsånger. Det blir nog inte mer än en geting för en Gadd utan sting ikväll.

6. YOHIO – "Heartbreak Hotel"
Nu snackar vi om årets stora skräll tror jag, för det här är bra. YOHIO är den artist som kommer att göra den största smällen i kvällens tävling, både vad gäller karisma och sång. Hans utseende är bara i sig något som väcker uppseende, men på scenen växer det till en del av scenshowen - en svårglömd uppvisning! Detta får läggas till en redan nästintill perfekt låt, "Heartbreak Hotel" är en radiohit så det bara smäller om det, och är en sådan hit som man dessutom har svårt att glömma. Faktum är att jag mycket väl kan se denna låt gå långt - mycket långt, om det inte vore för den uppenbara risken att YOHIO själv tar för mycket uppmärksamhet! Hans utseende och stil är inte ens sådan som kanske går  hem i alla stugor runt om i Sverige - risken är att familjen Svensson i Fagersta känner sig lite alienerade av YOHIO. Hans största publik är ju trots allt i Japan. Men om man ska se till oddsen, så är faktiskt YOHIO klar tvåa efter David Lindgren och i min bok är han klar för final - där han också SKA vara.

7. Anna Järvinen – "Porslin"
Jag måste bara säga det: Detta är en vansinnigt vacker låt!! Jag älskar den! Det är en ballad som faktiskt är nyskapande - vilket är ovanligt att kunna säga om några ballader numera. Det närmaste man kan komma någon annan ballad i sammanhanget är kanske Sara Vargas låt 2011; Spring för livet - och den kom ju faktiskt till final via andra chansen! Jag hoppas innerligt på att denna låt också tar sig vidare, men jag håller sannolikheten låg. Ballader har ju svårt att nå högt och även om Anna Järvinen är en fantastisk sångerska så är hon inte någon Sanna Nielsen eller Molly Sandén. Hon är creddig, men inte folkkär eller har den där folkliga utstrålningen. Hon lär få kämpa för sina röster! Tyvärr är risken att den bästa balladen hamnar i soporna redan efter första omröstningen, vilket är tragiskt. "Porslin" är en pärla som gjord för Melodifestivalen!

8. Michael Feiner & Caisa – "We’re Still Kids"
Spontant känner jag bara att jag vill skrika: EPIC SAX GUY! Sedan några år tillbaka har fenomenet "epic sax guy" florerat på internet och youtube, med ursprung från "Careless Whisper"-saxonfonsolot med George Michael. Moldavien lyckade sedan 2009 skicka en grupp med nästa lika häftigt saxofonsolo till Eurovision och sedan dess är saxofonsolo superhett. Igen. Iallafall på internet. Själv tycket jag det är störande och jobbigt, och i den här låten är det dessvärre nästan bara sorgligt. Problemet är bara att saxofonsolot är det enda som gör denna låt speciell - mycket p.g.a. att inga låtar görs med saxofonsolon numera av förklarliga anledningar. Visst vill jag ge en eloge till Michael och Caisa för att de tagit in saxofonen in i 2010-talet och gjort det till en grej igen, men det finns faktiskt gränser för hur länge det är coolt. För min del slutade det vara coolt på 90-talet. Våga säga nej till Sax!

Slutligen alltså; YOHIO och David Lindgren till final, något som oddsbolagen och publiken i fredagens genrep i Karlskrona håller med om, medan Anna Järvinen och kanske Michael Feiner & Caisa till Andra chansen. Men det lär handla om mycket få marginaler i tävlingen om vem som kommer till andra chansen! Finalisterna är dock uppenbara ikväll. Glöm inte att rösta!!!