Då var vi framme vid den sista deltävlingen i Melodifestivalsturnén 2013, den kanske mest kontroversiella Melodifestivalsturnén de senaste 10 åren. Det finns så oerhört mycket i bagaget när man nu intar Malmö Arena - i synnerhet den fruktansvärt låga kvaliteten på det som hittills tagit sig till final. Förväntningarna på de artister som nu ikväll ställer sig på scenen är skyhöga, och inte minst på storfavoriten Ulrik Munther. Han har allt att förlora ikväll! Samtidigt finns många som har allt att vinna ikväll - framförallt Ralf Gyllenhammar som tidigare var helt otippad men på de senaste dagarna växt till att bli nästfavorit efter Ulrik. Army of Lovers är också en grupp som har mycket att vinna - men ett fiasko skulle garanterat innebära slutet på deras comeback. Andra som har möjligheten att slå igenom (men lika gärna kan drabbas av platt fall) är Therese Fredenwall och Robin Stjernberg.
Det finns många som suktar efter finalbiljetter ikväll, men framförallt tror iallafall jag att de som kniper dem ikväll har ett gyllene läge att även knipa en returbiljett tillbaka till Malmö i Maj - detta är något av en grande finale, ett avgörandets stund för årets Melodifestival. Om något bidrag ska kunna slå Yohios fjäder- och palettnummer så måste det komma ifrån denna deltävling. Munther och Gyllenhammar är favoriter till detta uppdrag - men som vi sett följer inte alltid svenska folket logiska resonemang - vilket gör att vi fasen aldrig kan vara 100% på vilka som går vidare innan vi hört resultatet. Men faktum kvarstår - de som går vidare ikväll avgör huruvida Yohio kommer vinna finalen överlägset, eller om hen kommer att få hårt motstånd. Detta återstår dock att se:
1. Army of Lovers – Rockin' the Ride
Jag var i tidigare inlägg inne på det fullständigt absurda med detta bidrag. Och ja det lär bli ett av de mest sjuka scenshower som någonsin visats i svensk TV. Dessa översexuella hbtq-gudar som intar scenen med piskor och utan kläder lär göra allt för att etsa fast sig på våra hornhinnor, de är uppmärksamhetsbekräftande parasiter som inte drar sig för att göra någonting - om bara folk minns dem efteråt. Ärligt talat bryr jag mig inte om deras inställning till Melodifestivalen eller sig själva, sålänge de producerar bra musik. Men det gör de inte. Detta är inte musik. Detta är ramsor med toner. Detta är sådant som skolbarn hittar på när de hoppar hage - möjligtvis med reservationen att de måste kunna franska - för, ja: låten är mestadels på franska. SURPRISE! Dock består texten allra mest av "na na na na na na".... Alexander Bard kan det där med textmässig briljans - en nästan sublim talang han har. Ännu bättre blir det när bordelldrottningen La Camilla själv börjar "sjunga" (mer tala) på kraftig svengelska om hur hon är 7 miljoner år gammal och är född i "Svidän äffrika".
Visst, det kommer nog bli kul att titta på om man lyckas undvika Jean-Pierre Bardas skrev i 3 minuter, men detta är inte roligare än att vi borde ge dem en klapp på axeln och ett "tack för underhållningen - kul att ni fortfarande lever"... Detta är inte musik, således inte något som borde passa i MELODIfestivalens final. Hej då kära armé! Kom inte tillbaka!
2. Lucia Piñera – Must Be Love
Den första idolstjärnan för kvällen är Malmödottern Lucia Piñera, som sjunger ett bidrag skrivet av Andreas Johnsons wingman, Peter Kvint. Och man märker att detta är en låt som har mycket Andreas Johnson över sig, det är ganska tidlöst med stråkar, piano och trummor. En skön låt som är riktigt lättlyssnad och typisk Melodifestival. Men samtidigt är detta dödens startnummer (2) och Lucia är inte i allas fokus ikväll. Hon lär inte gå vidare. Detta sticker inte ut mer än någonting annat ikväll, och jag ser ingen anledning till att svenska folket skulle få för sig att "kuppa in" Lucia i finalen. Sorry, men det är ändå en bra låt.
3. Robin Stjernberg – You
Detta är en av de låtar som det ligger en stor skrällvarning på - mycket stor skrällvarning! Varför? Är det Robins tidigare framgångar i Idol? Kanske - han är ju trots allt en av de kändaste artisterna som kommit därifrån de senaste åren. Men är det låten då? Ja, det är inte omöjligt heller. Han har skrivit den själv, tillsammans med ett gäng andra låtskrivare - men den är garanterat personlig! Du lär inte höra någon mer personlig låt ikväll, och i synnerhet ingen som är så avancerad som "You". Låten är faktiskt något av ett unikum som innehåller, för Melodifestivalen, mycket ovanliga och avancerade röstprestationer som Robin faktiskt tycks bemästra imponeransvärt bra. Kvalitet är något denna låt alltså faktiskt kan erbjuda, vilket dessvärre inte är en fördel i Melodifestivalen i år. Tvärtom finns risken att Robin trots en fantastiskt vågad och högklassig sångprestation hamnar i bakvattnet i denna deltävling - och jag bävar inför det faktum att han riskerar missa till och med en biljett till Andra chansen. Jag håller dock tummarna - för detta är ett av kvällens klart bästa låtar. Det måste duga för att ta denna låten vidare!
4. Sylvia Vrethammar – Trivialitet
Brrrrr..... Å vad värdelöst!! Detta går ju garanterat vidare om svenska folket är på trollhumör.... Detta är nog årets mest meningslösa bidrag, en sådan låt som Björkman slänger in för att fylla ut genrebredden och kunna locka fram någon gammal stofil som egentligen inte ens är verksam längre. Sylvia Vrethammar har faktiskt varit med förut - men bara en gång - nämligen 2002 då hon gjorde en låt ("Hon är en annan nu") som lät nästan exakt likadant. Den blev då bortkasserad av telefonröstarna tämligen fort efter första omgången. I år är det dessvärre så att svenska folket mycket väl kan tänka sig att skicka denna bossanova-dinosaurie till Friends Arena bara för att jävlas. Vilken skit. Detta är verkligen inget som hade kunnat ske någon annanstans än i Sverige, och jag tror inte att folk bryr sig om den saken heller. Men för mig SKA denna låt hamna sist - och sedan aldrig talas om igen. Denna låten är ingen trivialitet. Den är ingenting.
5. Ralf Gyllenhammar – Bed on Fire
En av tävlingens största överraskningar är utan tvekan Ralf Gyllenhammars deltagande i årets Melodifestival. Han som annars är den karismatiska sångaren i "Mustasch" gör här ett solonummer - ungefär som Joacim Cans förrförra veckan. Skillnaden mellan deras bidrag är dock enorm. Detta är musik - i klass med Bon Jovi och Aerosmith - till skillnad från Joacim Cans försök till folkmusik. Jag förstod ärligt talat inte först varför denna låt plötsligt seglat upp som nästfavorit i alla undersökningar och i oddsen - det var inte på något sätt givet att en heavy-metal sångare skulle kunna göra en bra rockballad i Melodifestivalen. Men denna låten är något helt unikt. Den är verkligen bra gjord. Detta skulle lätt kunnat ha gjorts av Bon Jovi eller någon annan stor rockgrupp - eftersom den helt och hållet med enorm kraft bär upp tempot genom hela låten. Det finns inte ett enda svagt stycke i låten. Det är i princip en perfekt rockballad helt enkelt. Så vilka slutsatser kan vi dra av det? Inga. Detta är fortfarande en låt sjungen av Ralf Gyllenhammar, en kille som ser ut som en av birollerna i "Smala Sussie", vilket kraftigt förminskar låtens attraktion. Det är ingen Jon Bon Jovi, ingen Steven Tyler som står vid mikrofonstativet. Det är Raffe från Mustasch som sitter vid ett piano som brinner. Tyvärr. Hade sångaren varit någon annan hade denna låt varit en kandidat till vinsten i Melodifestivalen. Nu vet jag inte till 100% om den ens går vidare, eller om svenska folket trollar in en bossanova-dinosaurie före honom. Men likväl; EN FANTASTISK LÅT.
6. Behrang Miri – Jalla Dansa Sawa
Då var det till slut dags för det enda bidraget i årets Melodifestival som jag hatar av andra anledningar än låtens kvalitet. För det vill jag faktiskt påpeka - detta är en helt okej hip-hop låt, en partylåt med riktigt hyfsade beats. Hade texten inte varit så tillrättalagd så hade jag lätt haft den som en av topplåtarna ikväll. Men nu är det inte så. Anledningen är att Behrang Miris låt är ett klart politiskt bidrag. Detta är en låt med ett klart politiskt budskap och alla vet vilket. Behrang Miri är ingen artist i första hand, han är politiker och opionsskapare. Oavsett vad man tycker om hans åsikter så tycker jag att Melodifestivalen skall vara fri ifrån politiker och opinionsmakare. Visst, Alexander Bard är också en smått galen tokliberal, och åtskilliga tidigare deltagare har gjort allehanda politiska inlägg. Men aldrig någonsin har Melodifestivalen haft ett bidrag med så tydliga politiska kopplingar. Mest uppenbart blir det i refrängen då han t.o.m. använder sossarnas gamla valslogan "Alla ska med". Visst, det är kanon med låtar som visar upp andra kulturer än den gamla vanliga, men Behrang försöker inte visa upp nån annan kultur. Han försöker slå ihop alla invandrare till en enda stor grupp - vilket han ska ge fan i. Vi är inte en enda generaliserbar grupp som lyssnar på en typ av musik och har gemensamma uttryck. Resultatet blir något jävla tillrättalagt, fantasiaktigt och rosaskimrande politiskt budskap som inte hör hemma i Melodifestivalen. Han spelar bara på invandrarkortet och anti-näthatskortet - han är helt enkelt en politisk opportunist som vill ha uppmärksamhet för sin egna politiska karriär. Och ja, vi vet alla hur mycket han älskar att ge sig på Tintin - en belgisk seriefigur från 1930-talet. Och ja, Tintin i Kongo är inte PK. Alla vet det. Men rasismen i samhället försvinner inte för att ingen får läsa Tintin i Kongo längre. Tvärtom blir saker o ting bara värre eftersom folk blir förbannade. Behrang Miri skiter förstås i den logiken, så länge hans världsbild hänger ihop. Men oavsett vad, så måste man förstå att det här bidraget är en del i hans populistiska "tolerans"propaganda, och handlar i första hand inte om musik, utan om politik. Passande nog i Malmö dessutom - där debatten om detta ämne är som hetast. Problemet är att alla måste rösta på det här bidraget - annars är man ju rasist. Men det skiter jag i. Politisk propaganda och politisk åsikter - ja tack, men helst i politiska forum där alla får delta i diskussionen. I Melodifestivalen - nej. Även om musiken faktiskt är helt okej.
7. Terese Fredenwall – Breaking the Silence
Ännu en artist med ursprung i en talangtävling - Svensktoppen nästa. Hon är lite av en halvdoldis ikväll, men ändå inte helt okänd. Det är kanske inte så konstigt att hon ställer upp i Melodifestivalen, hon har själv skrivit låtar till bl.a. Danny Saucedo, så hon är ändå en rätt rutinerad artist i sammanhanget. Men likväl så är hon inte bättre än sin låt, som också är en ganska personlig låt, liksom "You" med Robin Stjernberg. Skillnaden är dock att denna inte alls bär lika bra. Man tappar fort intresset, även om den är snyggt producerad och väldigt väl sjungen av Terese. Men det hjälper inte om låten inte är intressant. Nu ska dock sägas att konstigare saker har hänt än att sådana här låtar har gått vidare - men i detta fall vet jag inte om det räcker. Jag tror verkligen inte att hon är tillräckligt karismatisk och stark för att ta låten vidare, men samtidigt är svenska folket oberäknerliga. Kan därför inte bara sortera bort henne utan att sätta ett stort "Kanske" på henne. Men i min bok är denna låt helt irrelevant för finalen. Sorry.
8. Ulrik Munther – Tell the World I'm Here
Slutligen så, pojken med guldbyxorna. Sveriges Justin Bieber. Ulrik är ett fenomen som man bara får acceptera, vare sig man vill eller inte. Som jag i tidigare inlägg har konstaterat så är Ulrik inte bara favorit till att gå till final, han har ända sedan förra året varit favorit till att vinna årets Melodifestival. Och med en låt skriven av G:son och Boström så är ingenting omöjligt. Han har verkligen upplagt för en ordentlig smash ikväll - sist ut i sista deltävlingen och favoritskapet över sig. Dessutom har han en helt ny scenbakgrund kvällen till ära - en enorm bioduk med rymdbakgrund. Han kommer att lämna ett avtryck. Frågan är bara om han håller för trycket - eller om låten håller för trycket. Journalisterna är överens om att det är en typisk vinnarlåt - konstigt vore annars av ett verk från dem som skrev "Euphoria". Själv kanske jag känner att den inte riktigt bär hela vägen, den är lite svag i refrängen och får inget ordentligt klimax förrän i de sista sekunderna av låten. Det räcker inte för en låt som ska representera Sverige. Men ikväll lär han ta finalbiljetten iallafall, för i sammanhanget är det definitivt en av de bättre låtarna. Det enda frågetecknet är om fansen kommer bli besvikna och om resten av svenska folket (d.v.s. alla över 15 år), kommer ge sitt helhjärtade stöd till Ulrik? Jag vågar verkligen inte säga nått om det. Det ska bli oerhört spännande o följa kommentarerna efter tävlingen - huruvida folket tror på låten. Om så är fallet kan Ulrik med all säkerhet vara kandidaten att utmana Yohio - som är i ungefär samma ålder. Men än är det för tidigt att dra några slutsatser. Ulrik måste till finalen först. Jag tror han klarar den biffen, men i en värld där 5 gubbar slår 2 moderna och välgjorda poplåtar med "Hit" stämplat på dem, så är allting möjligt.
I sammanfattning skulle jag nog vilja se Ulrik och Ralf i final, och Robin och Lucia i andra chansen. Men detta är ingen perfekt värld, så jag skulle inte satsa några pengar på det. De stora utmanarna är Army of Lovers och Behrang Miri - som lätt skulle kuppa sig in i finalen om svenska folket vore på det humöret.
Ve och fasa, anfäkta anamma (för att göra Behrang lite arg), men jag är skitnervös över hur svenska folket resonerar (eller rättare sagt INTE resonerar) ikväll. Hoppas Petra Mede kan dämpa min ångest en gnutta ikväll - VISA EUROVISIONKVALITET PETRA! Håll tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar