Ljuset i mörkret på lördagkvällen kommer nog istället ifrån vårt grannland i väst - Norrmännen har som vanligt en något trevligare musikalisk afton. Dock brukar de vara duktiga på att välja den sämst lämpade till att representera de norska färgerna i Eurovision - men det hör ju till deras nationalkaraktär.
I princip har norrmännen sedan 2005 kopierat den svenska modellen med deltävlingar över hela landet, men med skillnaden att de har 3 stycken och en final - där varje deltävling har 7 tävlande bidrag där de tre som fått mest röster går direkt till final - och det sista finalbidraget väljs genom en jury veckan innan finalen - genom ett "wild card". En kul tvist i det hela är att norrmännen har sina deltävlingar i överdimensionerade lador och flygplanshangarer mitt ute i ingenstans - och låter sina största arenor vara. Detta är en ganska underhållande detalj eftersom "Melodi Grand Prix -turnén" hamnar i byar på kanske 5000 invånare vid något fjäll nånstans, så att hela byn får inträdesbiljetter till showen. Något för Melodifestivalen kanske? Deltävling i Ödeshög, Grums eller varför inte Jokkmokk?
Nåja. Konstigt nog lyckas de alltid få ett bra finalstartfält - eller iallafall ett underhållande sådant.
I år går det verkligen inte att beskriva den norska finalen i ord. Det är en salig blandning av låtar, som mer liknar en cirkus än en melodifestival... Dock finns ett antal guldkorn som kanske kan vara att räkna med i Malmö... Här är startfältet:
1. Vidar Busk - Paid My Way
Förutom att han har ett av de roligaste namnen i årets norska Melodifestival, är han också årets veteran. Vidar har varit med i gamet sedan urminnes tider och har skrivit låtar åt alla möjliga stjärnor, bl.a. Bob Dylan. Men i år är han alltså representant för Soulmusiken i MGP, en genre som vare sig har många fans vid liv, eller slagläge i Eurovision. Detta är alltså en låt som inte ska ha mycket till en chans alls, om det inte vore för att norrmännen faktiskt är galna på allt som är amerikanskt 50-tal. Norge är ju ett enda stort Värmland, så Rockabilly-kulturen är central i Norge - vilket brukar innebära att alla som gör anspråk på 50-talet kommer rätt långt i denna tävling. Men Vidar ska faktiskt också ha credd från mig - han lyckades ju få in "Kiss my ass" i låttexten. Det är ju "Sinnsykt cool!"
Betyg: G
2. Fjellfolk - Ulvetuva
Natt och dag - svart och vitt. Skillnaden mellan första och andra bidraget är enorm, för denna låt är så långt ifrån soul som bara går. Den norska folkmusiken har av någon anledning alltid varit framgångsrik i Eurovision (Alexander Rybak 2009, Secret Garden 1995), men då har det ofta handlat om väldigt proffsiga produktioner och slipade artister. Fjellfolk är en grupp som tidigare inte ens stått på en scen, utan kommit från en fjällby i Nordnorge med kanske 100 invånare. Detta innebär visserligen att låten är genuin folkmusik, framförd av riktiga folkmusikanter - men inte speciellt mycket mer än så. Tvärtom saknar bidraget både karisma show och tempo. Det blir istället en perfekt "tissepaus" som man säger i Norge.
Betyg: IG
3. Adelén - Bombo
Detta är nästfavoriten bland oddssättarna i år, och många fans ser detta som årets norska vinnare. Jag skrattar mest åt detta väldigt mediokra bidrag som är lika nyskapande som en tallrik kall gröt. "Bombo" är mer eller mindre ett plagiat på de östeuropeiska bidragen de senaste åren - allra mest kanske på Rumäniens bidrag ifjol "Zaleilah". Som om inte detta vore nog är också dansrutinen mer eller mindre kopia på allt som varit i eurovision de senaste 10 åren... Ingenting är alltså unikt i detta bidrag, möjligtvis med undantag från det faktum att det kommer från Norge - som inte riktigt brukar vara så här mainstream annars. Vinner Adelén - vilket inte alls är omöjligt - så lär Norge hamna bland de bortsorterade redan i semifinalen, alltså samma öde som Sverige och Anna Bergendahl fick i Oslo 2010.
Betyg: G-
4.Gromth och Emil Solli Tangen - Alone
Om det är något som norrmännen gillar är det galna musikstilar, och i synnerhet tuff heavy metal. Slänger man in growl och lite opera så har man ett vinnande koncept. Gromth och Emil Solli Tangen är varandras motsatser och det barn de har producerat tillsammans här är, utan övdrift, ett fullständigt musikaliskt vidunder. Detta är bara konstigt, väldigt konstigt... Men samtidigt så oerhört norskt. På något sätt beundrar jag deras mod, att blanda dessa fullständigt vansinniga musikstilar med varandra - samtidigt gör det ont långt in i själen att lyssna på det. Detta är helt omusikaliskt för någon som vare sig gillar opera eller growl, och därmed för 90% av världens befolkning. Jag applåderar, men konstaterar att detta kommer kvävas i sin linda - för till Malmö lär det inte komma...
| Betyg: G 5. Gaute Ormåsen - Awake Det är återigen en enorm skillnad mellan låtarna men denna gång slutar det i något slags norskt antiklimax. Awake är en av tävlingens tråkigaste och mest händelselösa låtar, som egentligen inte borde ha i finalen att göra. Förmodligen är det fenomenet Gaute Ormåsen som gör att bidraget tagit sig vidare till final, vilket har att göra med hans långa karriär som smörsångare och idol-stjärna. Framförallt har han varit känd för att sjunga på hedmarksdialekt, vilket givit honom en klart unique selling point - något som han nu förlorat då han sjunger på engelska i år. Men till final tog han sig trots det, men jag kan inte för mitt liv se honom komma längre än så. Denna låt förtjänar inget bättre än sistaplatsen. Betyg: IG 6. Lucky Lips - Sweet and Heavy Bluegrass i Melodifestivalen? Ja, inget konstigt alls! Inte i Norge iallafall! Detta var det bidrag som fick det wildcard som gav finalplats, det gick alltså inte i topp 3 i någon deltävling och kvalificerade sig endast som ett juryval. Därför är dessa knappast bland favoriterna i år, snarare är de med för att berika tävlingen med en genre som annars inte existerat i norsk medvetande alls. Bluegrass är en typ av Western-Country musik med djupa rötter i USA och Mississippi - vilket sannerligen märks! Ironiskt nog har gruppen Lucky Lips tagit hem EM i Bluegrass - vilket talar om hur stora de är i Norge (IRONI). Nåja, även om dessa redan kammat hem ett EM så lär det inte bli några fler av den sorten i år, denna låt var irrelevant redan innan den blev klar för final. Betyg: G- 7. Datarock - Underground Fyra män med solglasögon och röda träningsoveraller. Coolt? Nej. Norskt? Ja! Datarock berikar det tillsynes omättliga finalstartfältet i årets norska Melodi Grand Prix, vilket bara är härligt! Detta är ett gäng som verkligen brinner för sin musik och ger mycket glädje tillbaka till publiken. Syntdisco är utan tvekan en utdöende genre så man måste verkligen ge all heder åt gossarna som försöker hålla den vid liv! Även om jag kanske känner att låten är lite malplacerad både vad gäller publik och årtionde så måste jag säga att maken till energiska artister är svåra att hitta. Datarock ger en fullkomlig retroupplevelse som är omöjlig att replikera - en unik upplevelse helt enkelt! Därför tycker jag nog att dessa 4 syntdisconördar borde få en hedersam 3:e plats - men i Eurovision finns redan tillräckligt mycket "nut cases" så därifrån håller de nog sig bäst borta! Betyg: VG- 8. Annsofi - When I'm With You Detta bidrag är unikt på ett sätt - här var det inte den unga artisten som framför bidraget som fick all uppmärksamhet, utan istället låtskrivaren: Alexander Rybak. Ja, samme norrman som slog alla tiders poängrekord i Eurovision 2009. Han har alltså skrivit denna låt till Annsofi personligen - en vansinnigt stor ära i min värld! Och låten är också en typisk "Rybak" med mycket violin och folkmusiktoner - och hade nog varit favorit om Rybak själv stått på scenen. Men Annsofi känns i sammanhanget relativt anonym - vilket är vansinnigt synd då hon lätt har den bästa rösten i finalen, tillsammans med en väldigt vacker låt. Egentligen skulle detta vara en klar vinnarlåt, men har alltså blivit så eftersatt att den nu alltså inte ens är med i snacket. Väldigt synd om ni frågar mig, men Annsofi kommer förhoppningsvis tillbaka snart igen - hon är ju bara 19. Betyg: MVG- 9. Margaret Berger - I feed you my Love Pang! Så kommer vi helt plötsligt in i 2010-talet igen efter en odyssé genom 70-talets syntdisco, Bluegrass, metalopera och folkmusik i alla dess former. Margaret Berger är kvällens enda riktiga moderna högkvalificerade poplåt - som är gjord för radio. Och för att göra saken ännu roligare så är det den enda låten under kvällen som är skriven av svenskar. Det är nämligen svenska Karin Park och producentteamet Machopsycho som gjort låten - och kanske är det som gör att bidraget är stor favorit till att vinna hela Melodi Grand Prix 2013? I feed you my love är nämligen överlägsen favorit hos bettingbolagen, vilket alltid är ett gott tecken. Och ja, den är favorit med all rätta. Margaret Berger är helt fläckfri i sitt framförande och du får inget mer 2013 än detta i årets MGP - en klar vinnarkandidat i mina ögon. Men samtidigt är detta en begränsning i sig. Den blir snabbt tråkig och tjatig och ärligt talat så tröttnar man på den relativt snart. Visst kommer partyt igång snabbt, men det har nog både dött och begravts när det är dags att sparka igång den igen i Malmö i Maj. Betyg: VG+ 10. Sirkus Eliassen - I love You Te quiero För min egen del så måste jag säga att årets norska MGP avslutar med den klart bästa och mest smittsamma låten på flera år! Man kan bara inte (och man vill inte) få ur refrängen ur huvudet - detta är sommarens partyhit utan tvekan. Visserligen är den helt på norska (förutom refrängen såklart), men det gör ingenting! Man kan också säga något om de två gutterne som skuttar runt tillsammans med 4 kaniner på scenen: Sirkus Eliassen. De är nog mer ett fenomen än en artist, efter några år med stora sommarpartyhits i Norge. Jag vet inte om det är möjligt att jämföra med något i Sverige, men som en blandning mellan Marcoolio och Snook. Av någon anledning har gruppen en förkärlek till kaniner, vilket de visat i varenda musikvideo de någonsin gjort. Det är väl därför de kallar sig för Sirkus Eliassen och inte bara Eliassen... Ingen Sirkus utan kaniner! Trots det svängiga numret och de fyra kaninerna så kommer Sirkusen bara lite längre än halvvägs bland oddsen och ligger på en svag 3:e position bakom Adelén och Margaret Berger - som har två klart tråkigare låtar. Något orättvist kan jag väl känna, men samtidigt förstår jag att Norge inte brukar skicka bidrag med så klara gimmickar och humorundertoner till Eurovision - alltså precis som vi tänker i Sverige. Sean Banan är ju ganska säker från att representera Sverige i Eurovision, vilket vi ska vara glada över. Frågan jag ställer mig är bara om norrmännen ska vara glada över att slippa skicka Sirkus Eliassen till Eurovision? Jag tror nog Malmö kommer gå miste om en riktig sommarplåga... och en klar favorit i min bok! Betyg: MVG Avslutningsvis kan jag också tipsa om att Loreen kommer gästa den norska finalen, men ironiskt nog inte med sitt vinnarbidrag "Euphoria" utan med sin hit i Melodifestivalen 2011 "My Heart is Refusing Me". Kaxigt! Mer svenskt lär komma då Norrmännen nog måste ta till sig det faktum att de tvingas åka till Malmö i Maj - ett svårt slag på den norska stoltheten! Hehe. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar