Någonstans måste ju allt elände nå sin ända, vilket för många tyvärr innebär döden. Eller i detta fall, SKELLEFTEÅ. Sedan bananen tog Göteborg förra veckan så har mycket fokus lämnat musiken och i princip helt och hållet riktat in sig på artisten och personen bakom artisten. Sean Banan gick i veckan från att bli en komiker till att bli en människa med känslor och djupa tankar - vilket väl i och för sig är trevligt för omväxling - men i princip helt meningslöst eftersom han aldrig kommer vara något annat än en banankomiker som drar pruttskämt och Christer Turkmanvitsar. Att han dessutom drog en rekordpublik förra lördagen visar hur vansinnig hela saken är, folk tycker inte om musiken - men älskar personligheterna. Det är en salig tur att vi då och då får fram en personlighet som dessutom har en bra låt med sig till Melodifestivalen!
Men om vi släpper den skiten för ett ögonblick och nu fokuserar på deltävling 3 i Skellefteå - så måste man ju iallafall först poängtera att deltävlingen har ett lysande utgångsläge: De musikaliska förväntningarna ju nu sedan förra veckan är nere i noll! Allt kan bara bli bättre! Och ja, det blir faktiskt riktigt mycket bättre! Faktum är att jag nästan tror att Melodifestivalen 2013 kan ha sin vinnare i Skellefteås startfält, även om jag ännu inte kan säga detta helt säkert förrän på Söndag. I Norrlands egna "guldstad" får vi ikväll se ett startfält som på förhand mest innehåller före detta idol-deltagare, tv-artister och en del gamla schlagertrilobiter. Således ingen som väcker uppmärksamhet på rak arm, men musiken är inte kattpiss på något sätt! Tvärtom höjs ikväll den musikaliska nivån med åtskilliga snäpp, till den nivå Sverige ska ligga på musikaliskt enligt mig.
1. Eddie Razaz – Alibi
Detta är deltävlingens kanske bästa låt och förmodligen hela Melodifestivalens bästa låt i år. För min del råder ingen tvekan om att 24-åriga före detta Idoldeltagaren Eddie Razaz är kvällens stora utropstecken, i stil med David Lindgren, Måns Z, och Eric Saade tidigare år. Detta är en låt som är direkt gjuten för honom och för Melodifestivalen - och dessutom måste påpekas att låten är skriven av samma gäng som skrev "Euphoria" ifjol. Med andra ord är detta en tung kandidat till finalen. Eurovisionfinalen alltså. Låten är väl mest jämförbar Dannys "Amazing" (precis som de flesta låtarna i år verkar det som) men är betydligt mer originell än dessa låtar hittills varit. Dessutom är Razaz en sångare som är snäppet bättre än David Lindgren, så hans röst bär låten mycket bättre. I princip är detta därför den bästa moderna poplåten hittills, vilket jag hoppas folk kommer förstå. Det som kanske inte ligger Eddie i fatet är att han knappt är känd för den stora allmänheten mer är för sitt relativt korta deltagande i Idol 2009 och för gruppen Rebound som splittrades för några år sedan. Vi får se om låten kan väga upp detta, liksom det gjorde för Måns, Eric och David som lyckades gå samma väg. Jag tror och hoppas det finns plats för ännu ett breaktrough, och jädrar vad jag hoppas att det blir Eddies!
2. Elin Petersson – Island
Detta är årets enda webbjoker, även om tävlingen denna gång istället hette "Allmänhetens tävling". Detta är alltså ingen professionell artist - tvärtom jobbar hon som personlig assistent i Stockholm. Det är visserligen alltid en speciell känsla att se denna typ av artist på scenen - lite "Marie Lindberg effekten" (den lite skelögda lärarinnan från 2007 som kom till final om ni minns), men någon vinnare är ju detta inte. Tvärtom är det precis som vanligt på startposition 2, en transportsträcka. Island handlar inte på något sätt om vårt kära vikingabroderfolk i väst som dricker fiskleverolja och skapar bankkriser, utan om mentala öar - ett ämne som ligger miljontals filosofiska ljusår från "Copacobanana". Hon har dessutom skrivit låten själv och skall ha all heder för det - men då Sverige tydligen föredrar bananreferenser istället för välskrivna texter och personliga själsliga melodier, så finns inget hopp för den här låten.
3. Ravaillacz – En riktig jävla schlager
En riktig jävla schlager, en riktig jävla nostalgitripp på varenda jävla sätt! Det finns många nostalgidimensioner i detta bidrag - inte nog med att låten är skriven av Kjell Jennstig och Leif Goldkuhl från "Kenneth and the Knutters" - tillsammans med Henrik Dorsin (vars största hit var i Melodifestivalen 2009 "Tingalin" - som skapade diplomatisk kris med Ryssland) - gruppen Ravaillacz är ett gäng gubbtjuvar med diger bakgrund inom svensk underhållning. Tommy Körberg (tvåfaldig vinnare av Melodifestivalen senast 1988), Mats Ronander (gitarrist och sångare som spelat med exempelvis ABBA, Ted Gärdestad och Ulf Lundell - samt gjort en del hits själv), Johan Rabeus (Skådespelare som varit med i Göta Kanal 2, Drömkåken och Rederiet) och inte minst Claes Malmberg (Komiker som varit med sedan 80-talet, och bl.a. varit programledare för Melodifestivalen 1992). Vilken grupp! Tråkigt bara att det blir så gubbigt och bittert och gammalt... Framförandet känns mer som en kareokegrej på någon brittisk pub på Östermalm, med gubbgänget efter ett gäng öl... Visst är låten kul och klassiskt "Dorsinsk" med ordvitsigheter och roliga formuleringar - men det är inget mer än en avancerad kopia på "Värsta Schlagern" med Marcoolio och Bengtzing från 2008. Det är gjort. Även om det är kul att se det här gänget göra det - så har dessa herrar troligen roligare att sjunga låten tillsammans, än vi har av att titta på det. Men visst, till andra chansen går den nog.
4. Amanda Fondell – Dumb
Idolvinnaren 2011 - och tillika den mest uppmärksammade artisten i kvällens startfält är Amanda Fondell. Och detta är inte konstigt, hon tillhör en av de senaste årens större svenska artister. Hon har, till skillnad från vissa idolvinnare, producerat stadigt sedan vinsten i idol och har onekligen satt sig högt upp på listan över mediernas kandidat till vinsten i Melodifestivalen. Hon är alltså den som har mest att bevisa ikväll. Klarar hon det då? Ja, låten är faktiskt ganska unik det måste medges - den är proffsigt gjord och skulle passa för radio i vilket land som helst. En snygg låt helt enkelt. Frågan är bara om folk kommer att minnas den, eftersom den egentligen är rätt tråkig - på det viset är det ingen "riktig jävla schlager" som sticker ut och får folk att dansa. Detta är bara snyggt och välproducerat - men sådana låtar finns det fler av! Jag är tveksam till om Amanda kommer att klara av att ta den här låten från bara "snygg" till "wow!". Jag kan tänka mig att Amanda råkar ut för den stora "självan" och faller för pressen - förväntningarna kan faktiskt ta död på den om låten och framförandet är för svag. Jag ser visserligen den här låten lätt till final, men jag är inte helt säker på min sak här. Det finns några bidrag kvar som kan knuffa ut Amanda från finalen...
5. Martin Rolinski – In And out of Love
Jag måste börja med att erkänna att BWO är en av de grupper som jag alltid har tyckt gjort bra musik i Melodifestivalen. Martin Rolinski har där alltid varit (oavsett vad Bard tycker) den absoluta hörnstenen i gruppens framgångar. Han har en unik sångröst i den svenska musikbranschen, med sin ljusa stämma. Därför är det faktiskt så att Martin kanske egentligen varit bättre än BWO, att Alexander Bard och Marina Whatshername faktiskt drog ner Martin och därmed gjorde att BWO aldrig lyckades vinna trots oerhört bra låtar. Jag trodde inför Melodifestivalen 2013 att Martin därför skulle klara sig mycket bättre på egen hand, men jag är inte alls säker på det just nu. Visst, det här är en klassisk "Bwo-låt" men långt ifrån en av de bättre - snarare en mer repetitiv version utan uppenbara "hooks" eller tempohöjningar. Den blir faktiskt lätt lite tråkig att lyssna på även om den är snygg och catchig precis som är brukligt med Rolinski. Nu kanske det rent av är ett problem att han inte har en medelåldersgubbe i kortbyxor och getskägg vid en synt i bakgrunden?! Något måste göras för att detta ska bli ett bidrag man kommer ihåg, annars anar jag att han kommer få svårt, om inte omöjligt att ta sig vidare. Men detta är ändå, i grunden, en bra välproducerad låt - mil bättre än någon annan förra veckan!
6. Caroline af Ugglas – Hon har inte
Ännu en comeback av denna numera folkkära artist och Janis Joplin-kopia av släkten Ugglas. Visst, hon är en personlighet som inte går att hitta någon annanstans. Hon är ett unikum - det kan man inte förneka. Det var ju faktiskt också det faktum som gjorde att hon bara var ett hundratal röster från att faktiskt vinna Melodifestivalen 2009 (med sin "Snälla Snälla") - hon har ingen konkurrens på sitt fält. Därmed så är Caroline ett fenomen i sig, och likaså helt jädra oberäknerlig! Här snackar vi alltså en artist som lika gärna skulle kunna hamna absolut sist ikväll, eller vinna hela Melodifestivalen med rekordpoäng - enbart genom sitt sätt att sjunga och framträda. Därför är det omöjligt att sia om hennes framgång i år. Låten är precis som alltid, en typisk "Caroline-låt" med drag av Joplin och soul, och kan närmast jämföras med hennes senaste låt i Melodifestivalen "Snälla Snälla". Vi får se om det blir en repris på det. Personligen tror jag kanske att dammet har lagt sig nu efter 2009 och folk kanske vill se något annat än soul i finalen i år. Hon har också hamnat i en tuff deltävling, vilket jag tror kan innebära problem för henne att ta sig vidare. Men hon är alltjämt en kandidat till andra chansen - hon är som sagt oberäknerlig.
7. State of Drama – Falling
Ännu en grupp som blivit framgångsrika genom talangtävlingar. Denna grupp vann "Svensktoppen nästa 2009", och så sent som 2012 tävlingen "Metro on Stage". Trots detta har de inte nått speciellt långt med sin skivförsäljning och är alltjämt tämligen okända för gemene man. Detta är givetvis ett problem. Men jag måste ändå säga att jag förvånas över hur hög kvalitet låten har, detta är ett klassiskt stycke modern rockballad som lika gärna kunde varit skriven av amerikanska topproducenter. Det är riktigt snyggt och välproducerat - en perfekt radiolåt. Tyvärr innebär det också att den är tråkig i längden och behöver massor av draghjälp från scenen om den skall lyckas ta sig vidare. Att sjunga låten rakt upp och ned, som verkar vara planen, kommer troligen inte vara lösningen. Därför har jag en svag aning om att det kommer gäspas i tv-rummen runt om i Sverige medan detta bidrag framförs - vilket givetvis är synd. Detta är återigen ett exempel på bra musik vid fel tillfälle. Går inte vidare!
8. Janet Leon – Heartstrings
Ännu en gång satsar SVT på en grandios avslutning som är lika typisk för Melodifestivalen som ost är på pizza. Det som är intressant är dock här att låtskrivaren Fredrik Kempe faktiskt åstadkommit ett stycke musik som inte uppenbart är schlager eller alls hafsigt ihopslängt över en kopp kaffe. Snarare verkar detta vara en utveckling av Kempes musik - en ny nivå av musikaliskt skapande från hans sida. Tillsammans med Anton Malmberg Hård af Segerstad har han gjort den andra låten ikväll som jag faktiskt tror har en reell segerchans i Melodifestivalen 2013, och kanske i Eurovision likaså. Detta är en modern poplåt - som visserligen bär hörbara spår till "Hero" från 2008 (Charlotte Perrelli) och "The Girl" 2012 ( också Charlotte Perrelli) samt "Popular" 2011 (Eric Saade) men tar allting till en helt ny nivå! Detta är, till skillnad från det föregående bidraget, en låt som man vaknar upp av och helt verkar sakna lugna moment eller förutsägbarheter. Således en perfekt låt för Melodifestivalen. Janet Leon är dock frågetecknet här. Hon är visserligen etablerad artist, och har även hon varit med i talangprogramet "Made in Sweden" 2009, och haft hits på Sverigetopplistan. Men frågan är om det räcker? Jag hoppas att hon har så pass mycket utstrålning att det räcker för att bära den här låten till final - för där ska denna låt vara! Jag tror att Janet kommer få ett ordentligt genomslag med detta, men samtidigt ska vi komma ihåg att startfältet är tungt ikväll, till skillnad från förra veckan där SVT avsiktligen sett till att hålla konkurrensen till Sean Banan borta. Det lär blir en strid på knivspetsen om finalplatserna. Men Janet Leon måste vinna ikväll!
Jag tror sammanfattningsvis att kvällen kommer bli helt unik för årets Melodifestival. Samtliga artister (med undantag från Ravaillacz, Rolinski och af Ugglas) har bakgrunder i talangtävlingar - som lett dem hit ikväll för första gången. Några av dem är favoriter sedan tidigare. Andra lär bli favoriter efter kvällen är slut. Jag har hittat mina favoriter iallafall - Razaz och Leon - två artister med invandrarbakgrund som är hel outstanding ikväll. De lär gå vidare - som finalister eller som andra chansen tävlare. Men frågan är vad Amanda Fondell, Rolinski, af Ugglas och Ravaillacz kan åstadkomma? Någon av dessa måste bort - men vem? Det blir oerhört spännande i afton! Mitt tips (eller snarare vilda gissning) är att Rolinski och Fondell kniper andra chansen. Eller iallfall hoppas jag på dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar