Det blev till slut 2 hyfsade låtar till finalen - efter 3 omgångar av mer eller mindre skit. Tack Sverige! Äntligen! Jag kan något lättad dra slutsatsen att vi nu iallafall har en låt i finalen som överhuvudtaget hade kunnat passa i Eurovision. Av vad jag kunde döma av gårkvällens framträdanden är det bara Ulrik Munther som passar i Eurovision - och som har en fighting chance att komma i topp 5 i Eurovision. Varför det är så ska jag förklara senare.
Jag kan också glatt konstatera att Ralf Gyllenhammar gick direkt till final, med en låt som förmodligen är den bästa rockballaden i Melodifestivalens historia (bör dock poängtera att denna genre är relativt liten än så länge). Såsom Ralf tar i från tårna för att lyfta låten är inte värt annat än en finalplats, och detta trots att han gör (enligt mig) ett av de största misstagen man kan göra om man vill nå ut "utanför TV-rutan": Han sitter still vid ett piano och dessutom inte vänd mot publiken. Hade Ralf rört på sig, haft ett schysst band i bakgrunden och ett mikrofonstativ att skrika vid - då hade det blivit äkta och engagerande på riktigt. "Bed on Fire" är ju egentligen mycket mer än "bara" en ballad - det skulle kunna vara ett finalnummer i en rockmusikal, eller ett klassiskt verk av Queen, Journey eller Aerosmith. Detta är en rockpärla som borde behandlas som en rockpärla. Det tycker jag inte att Ralf gör genom att sitta vid pianot. Så därför blir det lite smärtsamt att se hans framträdande - en fantastisk sång men så lamt framförd, trots pyrotekniken!
I övrigt så är jag ändå rätt nöjd med de som gick till Andra Chansen också. Ingen kan säga annat än att Robin Stjernberg stod för den bästa röstprestationen för kvällen - även om han har svårt för de lite mörkare partierna i början av låten. Som tur är är refrängen fullkomligt solid och Robin briljerade med röstinsatsen - helt klart en värdig Andra Chansendeltagare (och kommer vara en stark utmanare där också). Behrang Miri var ju på hemmaplan, vilket märktes då han verkligen livade upp arenan med sitt framförande. Att han gick till Andra Chansen var därför inte svårtippat, men jag hoppas och tror inte att han kommer igenom den med det motstånd han har där.
Självklart var den stora skrällen för kvällen (enligt kvällspressen iaf) att Army of Lovers inte gick vidare. Själva trodde de att de "var lite för mycket av allt" för det svenska folket. NO SHIT SHERLOCKS! Jag är visserligen imponerad över idén att samla tre ufon i en grupp och låta dem producera musik tillsammans. Det är humor! Det är också fantastiskt kul att de dessutom själva är medvetna om hur roligt koncept de själva är, och kan bjuda på one-liners på sin egen bekostnad vid intervjuer. Deras greenroomintervju med Gina Dirawi var ju klockren och föga överraskande rubrikskapande i kvällspressen. Kallhygge fick ju exempelvis en ny betydelse under kvällen. Tack La Camilla!
Men det är skönt att slippa kärleksarmén i finalen, där finns redan tillräckligt mycket skräp (Sean Banan, Ravaillacz).
Är också nöjd med showen i övrigt. Kvällspressen har visserligen hakat upp sig på sketchen med Sarah Dawn Finer som tydligen var "PLAGIAT!".
Stoppa pressarna allihopa! SVT har snott en idé från USA!!! SKANDAL! Huvuden måste rulla - idén till en dialog som använts på en gala i USA används även i Melodifestivalen!!!!!!!! Aftonbladet är chockat och får nu kollektivt gå i terapi i 14 år för detta nationella trauma...
Detta medan vi andra mest rycker på axlarna och konstaterar att så jävla rolig var inte sketchen, inte så många har heller sett originalet och det faktum att man snor idén från USA är mer tråkig och likgiltig än skandalös och traumatisk. Men det jag måste säga att jag gillar konceptet med att hela tiden ta in gamla programledare i årets Melodifestival; Luuk, Lena Ph, Sarah Dawn Finer, Petra Mede... Det är bara Dolph som fattas - men han dyker nog också upp. Petra Mede ja... Malmö fick sin drottning installerad igårkväll, och jag hyser inte längre något tvivel om att hon kommer fixa biffen i Maj - med den franskan och den elegansen som hon visade! Och äntligen vågar någon driva med de vansinnigt dåliga programledarna i Eurovision förra året! TACK Gina & Danny! Jädrar va kul! Hoppas den där smilfinken från Azerbajdzjan som inte kunde texten till Waterloo tittade igår!
Plus till SVT för att man dessutom använder skånevinjetten från Malmös Eurovision 1992 - Nostalgi kallas sånt!
Jag måste också tillägga att det är jädrigt skönt att Alcazar har slutat. Deras tid var då - det är nu bevisat.
Avslutningsvis måste jag så återkomma till Ulrik Munthers finalchanser. Dygnet efter att hans finalbiljett kungjordes, sjönk oddsen på hans vinst i Melodifestivalfinalen. Det är nu "snorjämnt" mellan Yohio (1:a), Munther (2:a) och faktiskt fortfarande Ralf (3:a) - Yohio ligger på runt 2,15 i odds, Munther på 2,90 i odds och Ralf på 4,40. Närmast efter dessa tre kommer Sean Banan (WTF???) på 18,00 i odds. Fattar ni vilken skillnad??! Dessa odds är solklara: Det finns tre låtar som ens har skuggan av en chans till att vinna Melodifestivalen - och i princip är det enbart Yohio och Munther som kan göra upp om segern. Det är bara två veckor kvar till finalen, men mycket kan hända under den tiden. Att Munther på ett dygn klättrat nästan 1,00 i odds och blivit i princip jämsides med Yohio tyder på att folket kommer bli väldigt splittrade i sin röstning. Detta kommer nog antagligen gynna Munther - hans största fans är ännu i den åldern där de inte får spela på betting, vilket gör att deras röstningsstyrka inte ses i den statistiken. Därmed får vi räkna med att Munther har lite starkare stöd än oddsen visar. Yohio är ännu relativt ny för svenskarna jämfört med Munther - det brukar innebära att om vi får välja mellan två likvärdiga bidrag - väljer man oftast den man är mest van vid. Fördel Munther alltså. Således är det mycket som ändå talar för Munther - och jag tror allra mest på honom i Eurovision. Varför? Jo, han kommer att bli något unikt men ändå något man känner igen. Exempelvis använder han sig av en bakgrund som ingen annan kommer att använda sig av - han har därmed ett helt unikt shownummer - trots att det egentligen är ganska enkelt. Inga dansare, ingen bakgrundskör. Bara en skärm. Ingen kan förneka att hans framförande var det mest stämningsfulla av alla under kvällen. Visst, han har en del att slipa på - rösten exempelvis. Men hade han nått Eurovision hade han haft en låt som är unik och anthemliknande - och skriven av förra årets vinnare. Dessutom är han en flickidol, vilket hjälper (se Eric Saade som slutade 3:a i Eurovision 2011). Jag vill dock inte överdriva hans chanser i Eurovision - det kommer inte att gå hela vägen till vinst igen tror jag, men jämfört med övriga låter i Melodifestivalfinalen så är han det bästa vi kan skicka. Yohio har visserligen också en helt okej låt, men den är inte riktigt SÅ bra och saknar hook och egentligt musikaliskt kännetecken. Det är dock en snygg poplåt (eller vilken genre det nu var) med mycket oh-oh-oh-oh - men Heartbreak hotel är verkligen ingen vinnarlåt. Yohio är väl egentligen det enda som gör bidraget intressant, genom sina fjädrar och paljetter och roliga japanska hår - går han över heteronormen och får alla genusgeneraler att få orgasm. Visst hen är karismatisk på ett högst osvenskt sätt, liksom Loreen, men det är ju inte personligheten som skall avgöra - det är låten. Där är Munther något starkare.
Vi får väl se vem som drar det längsta strået om två veckor. Där emellan kommer dock en Andra Chans som helt uppenbart saknar betydelse - ingen där lär ha chans att påverka topp 3 i finalen. Visst finns det russin även i andra chansenkakan - men jag tvivlar på att svenska folket plockar dem till finalen. Vi får väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar