Det är numera ganska sällan som Andra Chansen överhuvudtaget är intressant, eftersom det oerhört sällan kommer med låtar som har ens strimman av ett hopp att vinna i finalen. De senaste åren har de allra flesta bidrag som hamnat här varit precis vad de var tänkta att vara - andrahandssorteringar. I några få fall har dock övriga finalstartfältet varit så svagt att andra chansenvinnarna går upp högt - Shirley Clamp (Min kärlek, 2004 - 2:a) Caroline af Ugglas (Snälla, Snälla, 2009 - 2:a) och senast The Moniker (Oh my God, 2011 - 3:a). Den gemensamma faktorn var ju här att finalsstartfältet var extremt jämnt, då är det faktiskt en fördel att publiken har hört en av låtarna två extra gånger. Går vi tillbaka till Alcazar-eran 2003-2005 så kan vi ju se hur de ständigt gjorde Andra Chansen använd för att ta sig till toppen - även om det aldrig räckte till vinst. Men de senaste åren har topplåtarna i finalen varit så överlägsna att andrasorteringen aldrig fått en chans; Danny & Eric Saade 2011, Danny & Loreen 2012 - och i år verkar det bli en kamp mellan YOHIO, Ulrik Munther och Ralf Gyllenhammar (något överraskande). Det finns dock en intressant faktor här - finalstartfältet i år suger hårt. Det finns ytterst få bra låtar, vilket tyder på att vinnarna i Andra chansen har mer än en måttlig chans att faktiskt få en bra slutplacering i Finalen (dock förmodligen ej som vinnare). Av de låtar som är med i kvällens tävling, passar åtminstone 3 av dem betydligt bättre i finalen än alla de andra. Två av dem skulle dessutom enligt mig ha god chans på att komma tvåa eller trea i finalen. Men nu blir det troligen inte så, istället lär det väl bli det gamla vanliga slaffset som tar sig till final - d.v.s. de kändaste artisterna.
Äntligen har SVT nu dock valt att ta bort turneringsschemat som tidigare varit gällande i Andra Chansen (ett helt uppfuckat system utan egentligt syfte), och ersatt detta med ett kvasiturneringssystem som möjliggör att SVT får ha kvar kakan men ändå äta den. Nu är det alltså menat att alla artisterna framför låtarna som i en helt vanlig deltävling först, sedan röstas det precis som i en vanlig deltävling och därefter ställs vinnaren från den första röstningsomgången mot fyran, och tvåan mot trean i dueller - vinnarna i de båda duellerna går till final. Det är lite som Elitserien i Bandy, fast ointressant. Och utan Villa-Lidköping.
Eftersom du nu har tagit dig tid o läsa allt detta vill du säkert veta vem som går till finalen ikväll. Och ärligt talat vet jag inte om det går att förutsäga längre. Årets Melodifestival har varit full av skit och således full av skrällar. I Andra Chansen ikväll finns för mig 3 riktigt bra låtar - "You" med Robin Stjernberg, "Begging" med Anton Ewald och "In and out of love" med Martin Rolinski. Av dessa borde Robin och Anton gå vidare anser jag. Robin är den klart bästa sångaren ikväll (det går inte att argumentera emot) och Anton har den klart mest moderna och snyggaste låten och dansnumret ikväll. Det är klasskillnad mellan dem och resten av startfältet ikväll. Martin Rolinski har en klassiskt snygg BWO-låt i vanlig ordning, men min tro på att den låten skulle kunna ta sig till finalen försvann när dansarna började slänga yoghurt omkring sig.
Resten av låtarna är oerhört intetsägande enligt mig.
Caroline kommer oftast upp som favorit, eftersom hon klarat biffen här tidigare. Jag hoppas inte hon gör det denna gång, hon är inte intressant eller relevant längre (om hon någonsin varit det). Det är en trött ballad, visserligen med en intressant text, men så sjukt tråkig.
Eric Gadd halvgillar jag lite i år, men mest för att han överhuvudtaget lever. Han är en retroupplevelse och det ska han ha cred för, men till final är han inte värdig att ta sig. Så bra är inte hans låt. Alls.
Cookies 'n' beans är jag förvånad över att de ens tog sig till Andra Chansen. Den låten är en sådan låt som aldrig ens tar sig förbi första röstningsomgången. Jag har om möjligt, ännu svårare att tro att de nu skulle klara två omröstningar till - varav en i duell. Detta var inte en intressant låt för 4 veckor sedan, och är fortfarande inte det.
Behrang Miri - PK-generalen som tagit sitt personliga politiska korståg ända till Karlstad, är och kommer fortfarande efter Melodifestivalen vara mest känd som politiker och opinionsbildare än musiker. Hans låt är dock en av de kandidater som lyfts fram i oddsen, men jag tvivlar på att han skulle överleva en duell mot någon av de andra. Så kul och upplyftande är inte hans hiphopalster.
Slutligen Erik Segerstedt och Tone Damli, de artister jag är mest besviken på i år. Potentialen i deras artistskap är enorm, ändå väljer de att tävla med en ballad som försöker låta som Beatles, men misslyckas kapitalt. Detta är den MINST intressanta låten ikväll, helt värdelös på alla sätt och i dessa Skid-VM tider borde vi inte acceptera fler norska framgångar. Speciellt inte i Karlstad, där unionen upplöstes 1905.
Det är inga givna vinnare ikväll dock, jag tror nog att det kommer att bli väldigt jämnt. Dock vågar jag nog säga att det i slutduellerna kommer stå mellan Robin, Anton, Martin och förmodligen Caroline.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar