Efter Semifinal 2: Slaget om Europa kan börja

Från sektion A19 i Malmö Arena hade jag igår kväll den stora glädjen att faktiskt se Semifinal 2 live, vilket var en fantastisk upplevelse. Inte bara p.g.a. den fantastiska stämningen i arenan bland alla fans, men också de sinnessjuka scenshowerna - som är betydligt häftigare och effektfullare när du ser dem live.
Jag kan dra några exempel: Albaniens låt var inte favorittippat, gick inte vidare och ingen brydde sig. Men i arenan så var stämningen helt annan; mycket beroende på det vansinniga gitarrsolot med gnistor som tog sig in publiken - helt klart ett oförglömligt ögonblick. Lettland gick samma öde till mötes som Albanien, men arenan fullkomligt kokade av partystämning när sångaren stagediveade - något som aldrig tidigare skett i Eurovision (eftersom det aldrig varit möjligt tidigare p.g.a. att det aldrig funnits ståplatser vid scenen tidigare). Helt oförglömligt var också stämningen i arenan när Islands bidrag framfördes. Hela arenan blev blå, scenen blev en fantastisk stämningsfull bakgrund med en isländsk fiskeby om kvällen (helt unik i årets Eurovision) och när refrängen kom så hela arenan gunga och sjunga med - även om ingen kunde isländska. En närmast utomkroppslig upplevelse. Även Malta lyckades få hela publiken att sjunga allsång - liksom Schweiz (även om de inte tog sig vidare). Mest jubel fick dock i vanlig ordning de nordiska bidragen - Norge, Finland och Island. Finnarna lyckades också med konststycket att få i princip en hel läktare med eurovisionfans i bröllopsklänning till Arenan. De blev snabbt populära fotograferingssubjekt. Men publiken visade också en del mörka sidor - när både Armenien och Azerbajdzjan utropats som finalkvalificerade bidrag buade större delen av publiken - förmodligen p.g.a. det uppenbara grannröstandet (hela Kaukasus var ju med i denna semifinal) men också då deras bidrag inte alls gick hem i arenan. De var inte bra live helt enkelt - även jag tyckte att de var bland de sämre bidragen - i synnerhet Armenien och Azerbajdzjan. Men, det är ju så Eurovision är.
Av allt vad jag har hört så är numera både Petra Mede och "Lynda Woodruff" helgonförklarade i Eurovisionfanskretsar. I princip hela arenan skrattade hejdlöst åt dessa damer och i alla reportage kan man läsa om hur humorn nu etablerat intrycket av Sverige. En chansning av SVT, som faktiskt gick hem. Klockrent! Lite kul är det också att höra av Sarah Dawn Finer - alias Lynda Woodruff - att många tar henne på allvar fortfarande och tror att Lynda är en riktig person och inte bara en karaktär. Dessutom har tydligen en del av britterna tagit henne på lite för stort allvar - och tror att det handlar om att driva med engelsmän överlag. Och ja, det anser jag också - och det är därför det är så roligt. Skickar man Engelbert Humperdinck som britterna gjorde ifjol, då får man allt stå ut med att någon driver med en också!!!

Men så till det faktiska resultatet, som var historiskt och mycket intressant ur flera perspektiv:
1. Norden tog storslam - alla nordiska länder i final. Att Danmark tog sig till final i tisdags var föga oväntat, men att nu också Norge, Island och Finland gör sällskap dit var mindre väntat. Norge var visserligen stora favoriter och förtjänade verkligen finalplatsen - men Finland brukar ha svårt att nå dit. Kristas show kommer nog dock aldrig att glömmas, inte minst p.g.a. den legendariska kyssen. Klart värdig sin finalbiljett med andra ord. Hade inte Island gått vidare hade allt mitt hopp för Eurovision dött ut, för Eythor lyckades skapa något oerhört vackert på scenen i Malmö - och blev min nya stora personliga favorit.

2. Alla utom ett ex-Sovjetiska länder gick till final. Alla länder som gränsar till Ryssland och var en del av Sovjetunionen (utom Lettland) gick till final och bildar ett starkt och kanske avgörande röstningsblock i finalen. Att Kaukasusländerna Armenien, Azerbajdzjan och Georgien skulle ta sig dit var alla oddssättare på det klara med, men de gör alltså nu sällskap med många andra tunga länder - som dock har varierande kvalitet. Ska vi räkna Östblocket i stort så är också Rumänien och Moldavien samt Ungern med - vilket cementerar en mycket stark röstningsmakt i finalen.

3. Bara ett land från Balkan tog sig till final. Bara Grekland med sin 100%iga kvalificeringsratio tog sig till final - i övrigt är finalen kliniskt fri från Balkanländer. Inget ex-jugoslaviskt land för första gången sedan 1985, och heller inget annat land ifrån området (Turkiet hoppade ju av, liksom Bosnien). Grekerna är alltså helt ensamma ifrån sin del av Europa. 

4. Väst är starkare än någonsin. Det visste vi redan innan finalen, då big 5 består av idel Västeuropeiska stormakter, men de får alltså sällskap av Irland och Malta, men även för första gången på länge av både Nederländerna och Belgien. Tillsammans med Norden utgör det gamla Eurovisiongänget en enorm maktfaktor i finalen - trots att San Marino (som var tippat att gå vidare trots sin dåliga eurovisionhistoria) och vare sig Schweiz eller Österrike gick vidare.
 
Vad innebär då detta? Jo Europa är delat - igen. 

Det går en skarp gräns rakt genom Europa mellan Öst och Väst i finalen - där de Mellaneuropeiska länderna saknar bidrag i finalen, och därmed kan bli vågmästare ifall finalomröstningen blir jämn - vilket jag tror. De vita länderna på kartan är länder som missat finalen, och de svarta länderna är länder som inte ens deltar i år. Vi ser att Öst kommer ha många länder som deltar - liksom Norden och Västeuropa - men i södra Centraleuropa finns få deltagande länder - vilka ska de rösta på? De brukar rösta på varandra, men det kan de ju inte nu eftersom de inte har bidrag i finalen. Ska de röst på Danmark? Eller röstar de på Rumänien eller Grekland - som har urusla bidrag i år? Jag tror att Moldavien ligger bra till - en bra låt i rätt område av Europa inklämt mellan Rumänien och Ukraina - de kan dra många röster! Balkan har annars mycket få alternativ - eftersom de ogärna röstar på Nordiska länder eller Västeuropeiska länder. I de andra blocken så kommer man rösta på varandra, även om Västeuropa och Norden nog kommer göra gemensam sak för Danmark om oddsen får rätt. Öst däremot behöver ju ena sig om ett land för att klara det - men de riskerar nu att sno röster från varandra då de är så många i finalen. Jag tror dock att rösterna från Balkan kommer avgöra lördagens final. Inget är i nuläget givet - mer än att Cypern ger 12:a till Grekland, och Island, Sverige och Norge sina 12:or till Danmark.