onsdag 7 mars 2012

Uppdrag granskning om der führer: Är Björkmans sista potatis satt?


Äntligen har det granskande SVT-programmet Uppdrag Granskning valt att undersöka något som faktiskt är viktigt, nämligen SCHLAGER! Det timmeslånga programmet som sändes nu på onsdagskvällen lade 30 minuter på att trasha Björkman - om än att han faktisk fick möjlighet att bemöta all kritik (till skillnad från andra program Uppdrag Granskning gjort). Men avsikten var glasklar: Björkman är maktfullkomlig i melodifestivalen. Men det har vi vetat sedan 2002, det var absolut inga nyheter. Det som är intressant är snarare hur Björkman själv resonerar om sig själv, eller snarare självförnekar sig så till den milda grad att man faktiskt undrar om han ens är medveten om vem han faktiskt är... Nåja. Svenskar ska ju vara ödmjuka- om man inte är Ranelid eller Bert Karlsson.

Men programmet visar på ett otvivelaktigt faktum: Björkman har INTE avsikten att få rätt låt att vinna, utan att få de HÖGSTA tittarsiffrorna. Så är det bara. Han skulle inte själv förneka det. Han påpekar faktiskt ständigt att väljer låtar för att få den bästa showen, för att locka flest tittare. Därför har hans befogenheter blivit i stort sett ändlösa, hans expertis och ledarskap är inte ifrågasättbart eftersom det är han som är spindeln i nätet - entreprenören med kontakterna. Alla vet vem han är, alla vet hans bakgrund och hans vänner - ingen vågar då ifrågasätta honom. Klart att han inte ifrågasätter sig själv då, eller kritiskt granskar sina egna val, han är ju omgiven av ja-sägare. Björkman kan egentligen inte hållas skyldig för att Melodifestivalen inte producerat några mästare sedan 1999, även om svenska låtskrivare slagit stort i eurovision gång på gång de sista åren. Felet ligger i SVT, som inte alls delar svenska folkets strävan att faktiskt vinna eurovision. Snarare vill de konkurrera ut TV4:s Idol, och behålla makten över tittarna med årets största TV-arrangemang. Inte konstigt att så många tycker att Melodifestivalen fått storhetsvansinne, när klädbyten, pyroteknik och led-skärmar har blivit viktigare än bra låtar. Björkman myglar inte ens med det - enda anledningen till att Ranelid, Flinck och Sean Banan kom med i årets upplaga var för att skapa mer show och attraktion - för att locka till sig tittare som annars inte skulle kolla. Tyvärr ströks då antagligen låtar som faktiskt var bra, och som kanske rent av skulle kunna ha vunnit Eurovision, såsom "Running Scared" med svenska Sandra Bjurman som låtskrivare som istället vann eurovision för Azerbajdzjan 2011.
Det är just här som det största problemet ligger - hade Björkman varit en upplyst dispot som verkligen kämpat för att rätt låt skulle vinna, hade vi aldrig ifrågasatt honom. Visst, kanske hade artisterna som deltagit alla varit hans kompisar, men låtarna som de sjungit hade varit de bästa och Sverige hade haft en fullständig dominans i Eurovision. Nu är det dock så att Björkman bara ser till showen - och artister som kan skapa rabalder. Då blir det musikalisk pannkaka ála Ranelid. Björkman och hela hans SVT-regim är grunden till Melodifestivalens förfall, där proteströstandet är en så självklar del att den nästan blivit ett egenvärde - genom höjda tittarsiffror. Tyvärr skänker inte Uppdrag Granskning en endaste tanke åt detta, även om det är detta som gjort folk så ypperligt förbannade på Björkman.
Och med all rätta, prioriterar man skit framför guld så ska man få skit för det också.
En annan tanke som är central i Uppdrag Granskning är att Melodifestivalen skulle utge sig för att vara en folklig fest, där alla har en rättvis chans att delta - medan den tvärtom är genomkorrumperad och otroligt svår att komma in i. Att detta är sant är en given självklarhet - precis som "Så ska det låta" och "Doobidoo" så måste det vara en strikt kontroll på vem som får slösa SVT:s dyrbara sändningstid.
Men att tävlingen genom Björkman blivit så fruktansvärt korrumperad är helt oförsvarligt. Jag skäms över detta, det känns som jag bor i Ryssland (även om Ryssland faktiskt vinner Eurovision titt som tätt)... Men det värsta av allt är ändå att Björkman själv nog inte är att anklaga - han gör vad han tror är rätt, och använder alla sina artistkontakter. Att de sedan är kopplade till SAMMA skivbolag är bara ett deprimerande faktum i Sverige 2012. Men det visar snarare på skivbolagens genomruttna system, som aldrig varit en helt fungerande marknad. Tyvärr är Melodifestivalen en slav för detta system, trots att vi tv-licensbetalare står för notan. Jag håller med om att vi då faktiskt ska ha rätt att kräva att hålla ett så stort och viktigt program borta från sådana korrumperade system, och öppna dörrarna för alla - och låta sångens kvalitet vara det viktiga, inte vilket skivbolag som fick den och vilken artist som Björkman tycker den passar till. Sorgligt.

Men jag måste samtidigt ta Björkman i försvar. En Melodifestival utan stora namn och kända ansikten hade varit en tittarlös festival. Må hända att Sverige vunnit Eurovision, men ingen hade brytt sig. Vi skulle mycket sannolikt få tillbaka den situation som rådde på 90-talet, då redaktionen fick in kanske 50 låtar och trots detta inte kunde hitta en enda etablerad artist som haft en hit på listorna under året, att sjunga. Då fick vi istället låtar som "World Wide Webb" och "Venus Butterfly" som överträffade allt annat bara genom sin meningslöshet. Inga kända artister inga bra låtar, utom möjligtvis en - som sedan vann alltihop i Eurovision. Då var Sverige en stormakt i Europa, och Melodifestivalen ett efterblivet nischat program för sin närmaste fanklubb.
Men - det MÅSTE finnas ett mellanting! Självklart vill ingen ha tillbaka 90-talets mörka tid till Melodifestivalen, men jag är övertygad om att det finns stora vinster i att låta ändra urvalsprocessen - låta fler låtar med okända och oetablerade låtskrivare komma fram - Och nej Björkman, webbjoker är inte en lösning! Snarare ett problem, eftersom folk kan rösta på sina vänner och släktingar helt utan att bry sig om låten.
Vad som måste ske är att Björkman måste bort från den fullkomliga makten, eller iallafall dela med sig av den till tre-fyra andra människor som har kontakter bortom Mariann records och Lionheart. Dessutom måste kvoteringen bort, finns inga bra growl-låtar bland de 32 bästa låtarna - SKIT I DET!!!! Finns inga bra "poet-rapparlåtar-med-sunkig-melodislinga-i-bakgrunden-låtar - SKIT I DET!!!!
Det är heller inget farligt med att släppa in en helt okänd artist/låtskrivare i tävlingen om låten är bra! Se på David Lindgren - helt okänd för de flesta ändå är han en snackis och hans låt stor!
Vi behöver fler sådana! Vad som nu händer är istället att samma artister återanvänds år efter år efter år - eftersom Björkman är kompis med dem!!!!
MAN BEHÖVER INTE VARA KÄRNFYSIKER FÖR ATT FÖRSTÅ VAD PROBLEMET ÄR!

Jag tackar därför Uppdrag Granskning för ett mycket välgjort program, och hoppas att Björkman tar till sig kritiken. Men ärligt talat så har jag svårt att tro att Björkman har förmåga att förstå situationen - han lever i sin egen lilla rosa värld med sina vänner. Han kan inte förstå att det skulle kunna göras bättre annorlunda.
För den som är intresserad av en mer djupgående studie, kan ni läsa denna examensavhandling i Journalistik från 2010 där Björkmanregimen granskas ordentligt: http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/25121/1/gupea_2077_25121_1.pdf

Här kan ni se Uppdrag Granskning om ni inte har sett det redan:
http://svtplay.se/v/2734886/uppdrag_granskning/del_8_av_18__portrattet_christer_bjorkman?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2725502/sb,p103536,1,f,-1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar