Det är nu bara några få dagar kvar innan Melodifestivalen 2013 avgörs och vinnaren som ska representera hemmanationen Sverige 2013 koras. Och 2013 är inte bara ett speciellt år på grund av det faktum att vi håller i Eurovision i år, utan även att Melodifestivalfinalen hålls i den största arena som någonsin byggts i detta land - Friends Arena i Solna. Årets final blir därför en helt unik händelse och kommer därmed markera slutet på den gamla Globen-epoken som höll i 10 år (2002-2012) och början på den svenska schlagerns storhetsvansinne. Att enbart en (ev. två beroende på hur man räknar) Eurovision-arenor har varit större än Friends Arena visar ju på hur stort självförtroende vi SVT har med Melodifestivalen. Det är faktiskt till och med så att finalen på lördag rent allmänt ses som årets stora händelse i Eurovisionvärlden, eftersom Eurovision i Malmö aldrig kommer komma upp i samma magnitud storleksmässigt. Även om Melodifestivalens storlek faktiskt överskuggar Eurovision i år, gör inte kvaliteten på låtarna det. Ironiskt nog är vår största Melodifestivalfinal genom tiderna också bland våra absolut sämsta. Hur cyniskt det än låter, håller nog de flesta med om det faktumet. Deltävlingarna har varit så jämna att de fullständigt ointresserade tittarna lyckats rösta fram skämt- och plojbidragen till final, medan ytterst få låtar med verklig internationell styrka tagit sig vidare. Samtidigt som finalen därför kommer vara ytterst svårberäknelig, har en tydlig fjäderprydd androgyn favorit bidat sin tid och framstår allt mer som den uppenbara favoriten - trots att de allra flesta ändå inte anser hen ha den bästa låten. Det råder kaoz i Mellosverige. Här har ni iallafall Schlagermagisterns betyg:
1. Ulrik Munther – Tell the World I'm Here
Som jag tidigare skrivit så var Ulrik favorit till att vinna Melodifestivalen 2013 från den stunden efter att Loreen lyft pokalen 2012, till den stunden YOHIO klev av scenen i Karlskrona för 5 veckor sedan. Ulrik är och har i några år varit ett unikum i svensk pop, en av de yngsta artisterna med de största fansskarorna. Ingen kan förneka att han varit framgångsrik, då han vunnit både lilla Melodifestivalen och folkets hjärtan i Talang. Vidare har vi hans SVT-programserie om hans turnéer i Japan. Det verkar som SVT verkligen lobbat allt vad de kunnat för att göra Ulrik framgångsrik. Hans låt är dessutom skriven av gänget bakom Euphoria. Hans scenshow är bland de dyraste och svåraste i år (med all teknisk utrustning som krävs för bakgrundsprojektionen). I sammanfattning kan vi säga att Melodifestivalen 2013 var format för hans stora framgång. Nu verkar det dock inte bli så. Även om jag nog tycker hans låt är bland de bästa i finalen, och definitivt Eurovisionmaterial, så håller inte längre Bettingbolagen alls med om det och inte heller deltagarna i webbundersökningarna. I princip verkar inte någon tro på Ulrik längre, något som kan bero på att låten är väldigt mainstream och kanske rent av uppfattas som tråkig. Samtidigt är allt annat i finalen också mainstream och tråkigt - vilket lätt glöms av. Ulrik har nog kanske den stora nackdelen att han inte sticker ut ordentligt. Han behöver synas och minnas, annars håller det inte - och just nu är det hela för tråkigt för att det ska hålla. MEN (och detta är ett stort MEN), han har sin fans - och de är många. Räkna aldrig bort dem. Han lär få många många röster ändå på Lördag, och dessutom brukar de internationella jurygrupperna kunna påverka enormt mycket när det är jämnt i telefonomröstningen. Och just nu är det faktisk fullständigt omöjligt att se hur de kommer att rösta i jurygrupperna. Min gissning är dock att Ulrik ligger bra till - detta är en Eurovisionlåt - som går i linje med tidigare danska topp 5 bidrag de senaste åren (Chanee & Evergreen 2010, A Friend in London 2011) och dessutom Belgiens Tom Dice (2010) som slutade 6:a. Han har förmodligen Europa på sin sida, vilket gör det hela mycket intressant. Så vad blir slutomdömet för Ulrik anno 2013? En av de klart värdigaste låtarna, men kanske för ointressant för att sticka ut tillräckligt i ett så jämntråkigt startfält. Kan absolut vinna, men gör han det så bör vi komma ihåg att Europa har sett sånt här förut, och då brukar det inte hålla längre än kanske till som bäst en 5:e plats - vilket ändå är väldigt bra i sammanhanget. Speciellt för ett värdland. Mest troligt är väl dock en placering mellan 8-12...
Lägsta odds (ladbrokes): 4,0
Trolig placering i Eurovision: 8:a
Schlagermagisterns Betyg: VG+
2. David Lindgren – Skyline
David Lindgren var faktiskt först ut i årets Melodifestival, och den artist jag faktiskt trodde mest på inför årets Melodifestival. Med tanke på hur stark han var ifjol, och vilket gensvar han fick då, var det inte konstigt att han valde att pröva lyckan ännu en gång. Men precis som det brukar vara med sådana artister är det svårt att följa upp en framgång med en ny. Skyline är inte årets bästa låt - tvärtom påminner den om allt vi redan sett i Melodifestivalen. Den påminner om Davids låt förra året, den påminner om Dannys Amazing förra året - samt Anton Ewalds låt nu i år. Det har gått inflation i denna typ av dansfyllda moderna popnummer - vi har sett allt och hört allt. Det blir jädrigt svårt att komma fram med nått som känns nytt och spännande då. Och tyvärr David, du är inte längre en nyhet. Det finns gott om nyare och mer spännande artister i år som kommer få mycket större uppmärksamhet. Tyvärr. Därför är Skyline inte en av favoriterna, och därför tror jag inte heller att David kommer att återupprepa sin framgång från ifjol. Visst tycker jag att låten är bra och defintivt har en viss Eurovision-touch över sig, men i sammanhanget sticker det inte ut och bland svenska folkets röster väger den förmodligen rätt lätt. Vill dock ge honom en eloge för att hans snygga koreografi, även om jag kanske tycker Anton Ewald lyckas bättre.
Summa summarum: Ett snyggt välgjort bidrag, men är gammalt och för likt så många andra låtar, samtidigt som det finns mycket annat som sticker ut mer. Skulle heller aldrig kunna slå ordentligt i Eurovision även om det är en snygg modern låt - men även där skulle den inte kunna sticka ut.
Lägsta odds (ladbrokes): 51,0
Trolig placering i Eurovision: 17:e
Schlagermagisterns Betyg: G+
3. State of Drama – Falling
Det här är det första av 4 bidrag denna afton som jag fortfarande inte förstår hur det hamnade i finalen. Jag har sedan den där ödesdigra kvällen i Skellefteå försökt komma underfund med hur i heklefjäll denna intetsägande skitlåt hamnat i final. Jag fattar faktiskt ingenting. Visst, det ska sägas att deltävlingen i Skellefteå senare fick namnet "Skrällefteå" med tanke på alla skrällar den kvällen, men ingen verkade då antyda att State of Drama var den stora överraskningen. Å andra sidan har ingen överhuvudtaget sagt nånting om dem - ungefär som att de inte fanns. Det är ungefär som "Ravaillacz och nån mer gick till final! Vilken skräll!!" Det enda jag har hört var i princip att Falling var en låt som var så harmlös och så mainstream att den i skuggan av "En riktig jävla schlager" fick "det vanliga folkets röster" medan plojlåten med Ravaillacz fick alla troll-röster - som en balans. Kanske var det så. Men det visar ju bara hur uppfuckad hela Melodifestivalen har blivit om inte annat. State of Drama är ett okänt band, vare sig man vill vara det eller inte, och deras låt sticker i finalen bara ut för att det är så medelmåttigt att allt annat i jämförelse blir extremt. Hade detta (Gud förbjude) vunnit, hade det gått i linje med bidrag som exempelvis Schweiz, Belgien eller kanske Ungern skickat - d.v.s. en sån låt som svenskarna (och alla andra européer) bara gäspat åt. Det finns inget unikt eller spännande med den här låten. Tvärtom verkar detta vara ett exempel på de konsekvenser en låg kvaltitetsnivå bär med sig i en musiktävling. State of Drama kom till finalen på grund av tillfälligheter - men kan inte räkna med att samma tillfälligheter ska hjälpa dem nu. De lär gå obemärkta förbi Internationella Juryn - och gissningsvis svenska folket. Om inte annat luktar detta en sista plats - om inte Ravaillacz eller Louise Hoffsten hinner före...
Lägsta odds (Unibet): 20,0
Trolig placering i Eurovision: 23:e
Schlagermagisterns Betyg: IG
4. Anton Ewald – Begging
Andra chansenvinnaren Anton gjorde ju verkligen ett genomslag i lördags, det måste man säga. Han var ju faktiskt totalt okänd för de allra flesta innan han i Göteborg presenterade sig. Trots att han dansat bakom typ varenda stor Melodifestivalartist de senaste åren, så var han en högoddsare för att ta sig till final, men jag tycker nog att han absolut passar här. Visst - han lider av exakt samma problem som David Lindgren - hans bidrag är redan gjort - hans dansshow är redan vardagsmat och hans låt är redan hörd hundratusentals gånger förut. Men skillnaden mot David är att Anton är yngre, sjunger bättre, snäppet modernare, och dessutom en nyhet! Nog för att det ju inte kommer att räcka ändå, men med sin pojkaktighet kommer han nog locka röstare från både Ulrik Munther och Robin Stjernberg. Han lär inte gå obelönad från finalen iallafall. Och jag måste ju säga att han gör sin grej mycket bättre än någon annan denna kväll - medan David Lindgren kör exakt samma sak, så excellerar Anton medan David bara går på sin vanliga skåpmat. Därför är Anton bäst på sin grej. Detta är alltså det bästa pop/dansnumret i finalen - vilket borde räcka till kanske en fin 5:e plats. Det är kanske möjligt att de internationella jurygrupperna (som är blinda för om artisten är känd sedan tidigare) ger Anton en topp 3 placering - men det lär inte räcka eftersom jag tvivlar på att svenska folket ger honom någonting bättre än 5:e plats... Men hade han kunnat fixa biffen i Eurovision då? Nej, absolut inte. Liksom David Lindgren hade denna genre varit svårsådd ännu en gång i Eurovision. Men jag sticker inte under stolen med att Begging är bättre än Davids låt, och har betydligt modernare drag. Han går också i linje med Saade och andra rätt framgångsrika liknande artister i Eurovision. Men jag hade starkt tvivlat på något bättre än kanske 10:e plats för Anton i Eurovision - och förmodligen hade dansen varit hans starkast kort då.
Lägsta odds (Svenska spel): 8,0
Trolig placering i Eurovision: 12:e
Schlagermagisterns Betyg: VG-
5. Louise Hoffsten – Only The Dead Fish Follow The Stream
Då var det dags för den enda kvinnan i årets final - en helt unik grej! Tänka sig! Av alla kvinnor som varit med i år - hade jag aldrig kunnat gissa att Louise skulle vara med i finalen. Tvärtom - detta var för mig alldeles för dåligt för att ens kunnat vara andra chansenmaterial! Men som av en händelse så var Louise precis rätt person att segla upp i skuggan av Sean Banan i Göteborg - och sno en finalplats framför en bunt andra låtar som var betydligt bättre egentligen. Många har spekulerat i hur detta gick till, i synnerhet i svallvågorna efter genusdebatten - och ja det har faktiskt spekulerats i om inte hennes sjukdom lett till sympatiröster. Detta skulle absolut inte vara första gången! Vi minns Suzzie Tapper som trots sin sjukdom 2008 tog sig helt otippat till Andra chansen och torskade mot Nordman. Sympati kan räcka långt ibland - i synnerhet när den ställs mot Sean Banan. Nu är det ju dessvärre så att de internationella jurygrupperna inte har den blekaste aning om vem Louise Hoffsten är och hur hennes hälsotillstånd ser ut. Där lär hon knappast ha någonting att hämta. Hennes låt är nämligen ungefär i samma genre som State of Dramas låt, och har ytterst lite att hämta från den europeiska publiken. Ärligt talat vet jag inte om hennes låt ens går att jämföra med något annat som varit med i Eurovision - trots att den är skriven av två tidigare Eurovisionvinnare. Den känns mest som något som Slovakien eller Rumänien skulle kunna komma dragande med - i ett desperat försöka att verka moderna med en amerikansk rocklåt som mer minner om tidigt 90-tal än 2010-tal... Dömt att misslyckas alltså. Men hos svenska folket är det svårare att sia. Risken finns att genusdebatten gör att hon fiskar röster från sympatiserande feminister som bryr sig mer om vad hon har mellan benen än hur bra låten är. Om så skulle vara fallet kanske hon ändå hamnar nånstans runt 6:e plats eller så, men annars lär detta vara en stark kandidat till sista platsen.
Lägsta odds (ladbrokes): 17,0
Trolig placering i Eurovision: 24:e
Schlagermagisterns Betyg: G-
6. Ralf Gyllenhammar – Bed on Fire
Det stora utropstecknet för i år, utan tvekan. Mustasch-Raffe var en oväntad artist att ropas upp när Björkman i November offentliggjorde artisterna för 2013 och jag tror ytterst få hade räknat med att han skulle också skulle ta sig till final. Om möjligt ännu färre hade nog trott att han skulle komma o bli något av en folkfavorit i finalen. Men faktum är att han lyckades med den bedriften - till och med jag är något överraskad över hur tilltalande hans bidrag är. Rent tekniskt är det dock inte mycket att hänga i granen - han sitter still vid ett piano och sjunger in i en mick medan det smäller och sprakar runt omkring honom. Knappast ett vinnande koncept. Men likväl har låten någonting helt unikt bland årets låtar - det är klassisk rock med musikaliska drag och kraftiga refränger. Det är jädrigt starkt. Ingen kommer undan den här låten, tvärtom lär den lyfta hela taket i Friends Arena och skaka läktarna i grunden. Detta är en fullständigt unik låt - och har också hyllats i princip unisont av folk och förståsigpåare. Kanske är det inte alls så konstigt att han därför nu är klar tvåa i oddsen efter YOHIO - folk tror faktiskt alltså att denna kan komma att skrälla till sig Eurovisionbiljetten! Fascinerande med tanke på vad det faktiskt handlar om. För en sak ska vi vara noga med att ha klart för oss: De internationella jurygrupperna kommer aldrig att godta den här låten. Detta är inte en låt som passar någonstans i Eurovision - tvärtom. Jag tror rent av att många européer skulle tro att att vi svenskar skickar ett skämtbidrag likt Irlands Kalkondocka 2008, eller Rambo Amadeus för Montenegro förra året. En rolig snubbe med rolig mustasch och mohikanfrisyr som sitter iförd fluga och lila skjorta vid en brinnande flygel och skriker. Hade jag inte vetat bättre hade jag också trott att det var ett skämt. Därmed är detta oavsett vad vi tycker dömt att misslyckats fullständigt i Europa. Men faktum är ju att det här är en bra låt som ligger varmt om hjärtat för rocktörstande svenskar. Visst gillar vi sånt här - och VI vet ju iallafall att detta är på allvar. Därför kommer den här låten att vara den största utmanaren till YOHIO - eller iallafall vara en av de låtar som har störst chans att slå hen. Jag vet egentligen inte om jag vågar spekulera i om den slutar högt eller lågt i finalen, men med tanke på att Internationella juryn känns skeptisk till låten antar jag att den lär sluta 3:a eller kanske 4:a i finalen - om inte en stor skräll inträffar. Vilket iofs inte är omöjligt... Personligen måste jag dock dänga till med att lyfta upp den låt på en piedestal och säga att den är den klart bästa låten i finalen - punkt. Det är den enda låten som berör mig och som jag faktiskt tycker om att höra om och om igen. Däremot undviker jag helst att se scennumret eftersom det tvärtom är bland kvällens sämsta. Men en solklar etta är det i min bok oavsett scennummer.
Lägsta odds (bet365): 2,60
Trolig placering i Eurovision: 22:a
Schlagermagisterns Betyg: MVG
7. Ravaillacz – En riktig jävla schlager
Jag måste ju först och främst uttrycka mitt hat över att denna låt alls kom till Melodifestivalen som ett tävlingsbidrag. Detta passar bäst i pausunderhållningen och inte som ett bidrag som på bra låtars bekostnad kan få finalbiljetter. Men till skillnad från Sean Banan som lyckligtvis kommer direkt efter de tjocka gubbarna på scenen, så har dessa bara en enda fangrupp: nämligen de som faktiskt hatar Melodifestivalen. Körberg själv, som frontfigur, har åtskilliga gånger uttryckt sitt hat mot Melodifestivalen - trots att han vunnit den två gånger. Men samtidigt så är det inte konstigt - han är (när han tar musiken på allvar) Sveriges bästa sångare. Här är han en patetisk bitter gammal gubbjävel som sjunger nidvisor om tävlingen som gjorde honom folkkär en gång i tiden. Han borde inte bara skämmas, han borde lägga av med musiken helt och hållet. Det räcker nu Körberg, du början bli senil. Hans kompisar är inte mycket bättre, Claes Malmberg är den sista personen jag tror någon hade velat se på Melodifestivalscenen igen, och vilka de andra dramatenfjantarna är bryr jag mig inte om. Det stora problemet här är (liksom hos Sean Banan) att Melodifestivalen de senaste åren växt till att bli något annat än en sångtävling - det är ett underhållningsprogram med storhetsvansinne. SVT är inte intresserade av att sålla fram bra musik att tävla med i Eurovision, utan att få så mycket tittarsiffror som möjligt. Och där har de minsann lyckats - varje vecka slår de numera tittarrekord! Grattis! Hoppas ni är nöjda. Föga vågar de väl reflektera över varför de slår tittarrekorden: Numera tittar även de som vanligtvis hatar Melodifestivalen - kanske för att de tvingas av flickvänner eller andra vänner som fortfarande uppskattar musiken - och då tvingas de in i tävlingen och röstar som hämnd på låtar som alla andra i gruppen hatar och som är löjligast - bara för att protestera och "trolla" Melodifestivalen. På så sätt markerar de sitt missnöje med hela tävlingen och förstör således för de som tvingat med dem att titta på spektaklet. Dessutom förstärks ju samtidigt Melodifestivalens image av att alltid ha "dålig musik" eftersom dessa personer alltid röstar på dem, och då fortsätter Björkman o CO att ta in sådana här plojbidrag. Hellre en Melodifestival med hälften av tittarsiffrorna - och en ytterligare Eurovisionvinnare - än skyhöga tittarsiffror och Ravaillacz i Eurovision. Må deras prostator ömma och deras rulatorer för evigt gnissla.
Lägsta odds (Williamhill): 41,0
Trolig placering i Eurovision: 25:e
Schlagermagisterns Betyg: IG
8. Sean Banan – Copacabanana
Först och främst vill jag ändå rikta ett tack till Björkman som placerat Sean Banan precis efter Ravaillacz - vilket innebär att de två plojnumren kommer ta ut varandra. Det kommer bli 6 minuter totalt trams - vilket kommer bli för mycket. Nu är det iofs så att Sean Banan främst biter på en annan publik än Ravaillacz - nämligen dagisbarnen. Det finns ingenting som är lika roligt som en snubbe med färgglada kläder som pratar roligt och slår kullerbyttor för ett dagisbarn. Självklart ska de också ha någonting att rösta på i Melodifestivalen. Björkman var ju så ödmjuk att han såg till att Sean Banan denna gång faktiskt skulle ta sig till finalen - och inte bli besegrad av bättre låtar som förra året. Då gjorde Björkman misstaget att placera Bananen i samma deltävling som Loreen. Det gjorde han inte i år, utan placerade honom i en deltävling kliniskt fri från intressanta låtar. Därmed var Bananen klar för final med en låta som påminner mer Bolibompa-introt än Euphoria. Ja, detta är också ett resultat av Melodifestivalens nya antimusikaliska trend, där spektaklet och underhållningsvärden för alla tittare går före musiken. Men här blir det nästan i sig en grej att det är så vansinnigt dåligt. Sean Banan är en image som går ut på att det ska vara avsiktligt dåligt. Hans film blev utsedd till den sämsta i svensk filmhistoria (den enda tidningen som tyckte den var bra var Kamratposten - surprise!), och all hans musik går ut på att uttala svenska fraser felaktigt och på ett roligt sätt. Nivån är alltså så låg att den praktiskt taget är omätbar. Detta är definitionen av SKIT. Det finns inget bättre sätt att beskriva det. Faktum är att jag skäms över att ens bli tvungen att visa upp det inför de internationella jurygrupperna - detta är ju inte vad svensk musik är. Detta är inte vad musik är någonstans - inte ens i Montenegro! Detta är sånt som folk ska skämmas över att ens tänka på! Jag mår dåligt av tanken av att denna låt ens har en teoretisk chans att representera Sverige i Eurovision... Fifan Svärje.... Vad har ni gjort?
Lägsta odds (Williamhill): 34,0
Trolig placering i Eurovision: 25:e
Schlagermagisterns Betyg: IG
9. Robin Stjernberg – You
Efter två av Melodifestivalens historiskt sämsta bidrag följer faktiskt en av de mest imponerande bidragen för i år. Robin är en av de ytterst få Idol-stjärnorna som lyckades ta sig till final - trots att drygt 8 stycken fanns med bland de startande i deltävlingarna i år. Av dessa skulle dessutom jag velat ha med åtminstone ytterligare 2 till final. Men så blev det inte... Robin var iallafall ett givet kort, kanske inte på förhand, men efter att ha hört hur fruktansvärt stark hans röst är och hur bra hans låt tar fram den - så är det inget tvivel om att han är den mest värdige finalisten i år. Jag (och många andra antar jag) blev riktigt hänförd av hans sånginsats i Malmö - då han verkligen fått en låt med enormt krävande röstprestationer. Och han lyckas hantera dem! Kanske är han lite svag i början av låten - där de mörka partierna är. Men shit, vilken röst! All heder åt honom! Men ska vi se förbi röstprestationerna och kika på röstmöjligheterna istället blir situationen annorlunda. Han är, till att börja med, en andra chansenvinnare. Han har alltså blivit finalist först efter att ha gått genom andra handssorteringen - det är aldrig en bra start. Ändå, lite överraskande, har han sedan i lördags seglat upp ganska bra i oddsen och ligger faktisk fyra - alltså bättre än de allra flesta. Artisterna har dessutom givit honom sitt stöd - vilket kanske nog mest beror på just hans röstprestationer. Men det går inte att förneka att han faktiskt har en fair chance att ta sig riktigt högt i finalen, även om låten inte är en sådan som svenska folket brukar rösta på. Men en intressant faktor är ju de internationella jurygrupperna - vad kommer de tycka om Robin? Vi vet faktiskt att röstprestationer är mycket viktigare i Europa, än vad låten är! Se på Albaniens bidrag ifjol; "Suus" med Rona Nishliu - en låt som slutade 5:a helt otippat - enbart genom en helt otrolig röstinsats av Rona. Hon fick stående ovationer för den. Nu är inte Robin Stjernberg riktigt i samma klass som den, men i sammanhanget tror jag faktiskt att de internationella jurygrupperna kommer gilla Robin betydligt bättre än vad svenska folket kommer göra. Om jag får spekulera vilt, tror jag rent av att Robin kan skrälla till sig de flesta av de internationella jurypoängen - om de andra favoriterna visade sig vara så mainstream och tråkiga som jag menar att de är. Tro mig, röstprestationer väger tungt i Europa! Bli inte förvånade om Robin ligger i ledning innan Folket röster har publicerats. Men skulle den funka i Eurovision då? Njae, kanske kanske. Men bara kanske. Detta är en låt som jag nog skulle kunna se i topp 10 där, och den är väldigt nordeuropeisk. Kanske nått som Tyskland, Storbritannien, Holland eller Danmark hade kunnat skicka. Den är väl kanske inte så svensk egentligen, men det brukar inte spela nån roll. Men det är nog inte någon vinnare - så bra är låten inte i sin helhet. Robin som person och artist däremot är värd vinsten - men jag tvivlar starkt på något bättre än en 10:e plats i Eurovision. Förutsatt att han får folkets röster i Melodifestivalen - vilket han inte kommer att få.
Lägsta odds (Betathome): 7,0
Trolig placering i Eurovision: 10:e
Schlagermagisterns Betyg: VG+
10. YOHIO – "Heartbreak Hotel"
Slutligen så, den låt som sedan 5 veckor varit den odiskutable favoriten: YOHIO. Det är lite intressant faktiskt, men YOHIO har verkligen gått från en nobody i Sverige till att bli riktigt folklig - en intressant utveckling för en artist som mest fokuserat på Japan hela sin karriär (som dessutom inte varit så lång med tanke på att hen fortfarande är tonåring). Detta är ett unikum - helt och hållet. Att vara så okänd, med en så kulturspecifik still som den japanska - och gå o bli folklig i Sverige. Helt sjukt - det har aldrig hänt tidigare iaf... Men hur kommer det då att gå för YOHIO? Först och främst måste vi konstatera en sak: Melodifestivalen 2013 är redan YOHIO:s Melodifestival. Så är det bara, det är ingen idé att diskutera. Hen har varit i fokus sedan hen klev upp på scenen i Karlskrona i sina fjädrar och glitter och roliga hår. Vad som än händer i finalen så är detta Melodifestivalen då YOHIO presenterade sig för Sverige. Det är därmed iofs inte sagt att hen kommer att vinna - men det ska verkligen till ENORMT mycket för att så inte ska bli fallet. När en artist blir så här uppmärksammad så sticker den ut - den blir minnesvärd och därmed kommer folk oavsett vad de tycker om den att rösta på den. Det är en oerhörd fördel som YOHIO har - no questions! Men, givetvis föreligger ett jobbigt faktum - detta är inte en enormt bra låt. Heartbreak hotel är mainstream, rätt tråkig och - om det inte vore för YOHIO - tämligen intetsägande. Ingen annan artist hade kunnat ta denna låt till final. INGEN. Här handlar allt om YOHIO - eller kanske främst om hens image. Alltså det androgyna japanska konceptet, med fjädrar, frisyrer och glitter - konsten att se ut som något könslöst - en klassisk hen. Visst, i det genusmedvetna Sverige är väl YOHIO allas våta dröm - och då spelar det lite eller ingen roll hur bra låten är eftersom artisten representerar det "moderna Sverige" - ja, eller snarare "det moderna Japan". (???) Jag vet inte hur det går ihop helt ärligt, men så länge ni är glada så... Men det är så det är iallafall, YOHIO skulle kunna sälja sin egen mamma till svenska folket, och vi skulle mest applådera och buga och bocka inför hens fjädrar och känna oss moderna. Så är det.
Funkar det i Europa då - det är ju ändå den centrala frågan här - inte hur hen ser ut... Och där är svaret självklart nej - sååå in i H-E NEJ! Sverige är visserligen en fantastisk schlagernation med stort cred i Europa - men vi kan inte sända vad som helst till Eurovision. Vi har försökt med androgyna män i fjädrar och paljetter och roliga frisyrer förut (Roger Pontare 2000 - alltså gången vi var hemmanationen, samt The Ark 2007). Båda misslyckades kapitalt. Varför? Därför att hur politiskt korrekta svenska folket än vill vara så ÄR INTE EUROPEISKA FOLKET DET. De vill ha sina könsroller intakta. De vill inte ha män i fjädrar och paljetter - om det inte handlar om någon som gör det på skoj (som Verka Serduchka - den glittrande teletubbien från Ukraina 2007). De vill ha bra musik och en seriös artist som de kan känna igen sig i. Loreen var en sådan artist. YOHIO är inte det. Japansk kultur är ännu inte inkorporerad med Europeisk kultur. Därför lär YOHIO föra Sverige till en värdig 20:e plats i Eurovision i Malmö. Frågan är om de Internationella Jurygrupperna kommer ge en försmak av det? I sådana fall lär hen få svårt att vinna - eller iallafall blir det nog ganska jämnt även om hen vinner folkets röst överlägset.
Svenska folket - ni är varnade nu iallafall!
Lägsta odds (Williamhill): 1,44
Trolig placering i Eurovision: 20:e
Schlagermagisterns Betyg: VG-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar