Och så var det äntligen dags igen! Precis som semlorna, minusgraderna och vinterkräksjukan är Melodifestivalen tillbaka nu i Februari och i 1½ månad framåt! Medan den fina kultureliten låser in sig med öronproppar och en flaska rött i ett skjul utan TV någonstans på Österlen, så firar fulkulturen julafton! Äntligen kommer hela den svenska musikscenen domineras av bananchocker, nakenchocker, sexchocker, och hårchocker. Åh vad vi har sett fram emot det här!
Men medan resten av Europa försöker motivera sig att alls ens ställa upp i Eurovision i år, så storsatsar man i SVT på att få Melodifestivalen tillbaka i vinnarspåret - och dängar därför till med ett koncept som är lika svenskt som Kalle Anka på julafton: Humor och musik. Och en utröstning på det.
På lördag kommer det nog att bli lika mycket musik som humor, med tanke på programledarparet - som utan tvekan är det mest udda, men ändå mest humorinriktade paret i Melodifestivalhistorien. Sedan Europa mer eller mindre chockat och unisont hyllade SVT för sin humorsatsning i Eurovision ifjol, fortsätter man på konceptet i årets Mello. Jag tackar för det! Samtidigt så är det mest skräckblandad förtjusning som man inväntar komediparets första framträdande; vad kommer det att bli för humor? Blir det Tiffany Persson? Blir det Bitterfittan? Blir det dåliga ordvitsar eller blir det buskis? Kommer de två ens att kunna samarbeta på scenen? Vem vet!? Det enda vi vet med säkerhet, är att det iallafall blir bättre än Danny Saucedos försök att leda tävlingen. Jag tvivlar på att vare sig Nour El-Refai eller Anders Jansson behöver ha manuskorten upptryckta i nyllet under hela sändningen.
Hur blir musiken då? Ja, enligt vad alla bedömare som hört låtarna innan säger - så är det snorjämnt. Förvånansvärt snorjämnt. Och ja, alla är faktiskt förvånade över att det just är så jämnt. Oddsmässigt har det svängt rejält det senaste - och många tror att de förhandstippade artisterna faktiskt kommer åka på stryk. Samtidigt så är det inte många som tvivlar på vilka 3 som har bäst chans på att gå till final på Lördag.
Efter att ha hört och sett en minut av varje bidrag på SVT:s hemsida gör jag följande bedömningar:
1. YOHIO - To The End
Jag var inte speciellt överraskad över att se YOHIO på listan över artister i Melodifestivalen 2014 när den kom i November. Tvärtom. Det är oerhört sällan som en debutant kommer tvåa i finalen och sedan håller sig borta från tävlingen. I YOHIOs fall var det ju också så att hen vann folkets röst, vilket ju innebär att hen vann den "moraliska finalen". Att Robin Stjernberg dock var en värdig och mycket bättre vinnare än vad YOHIO skulle varit enligt mig, det är glömt och arkiverat vid det här laget.
I år kör dock YOHIO på ett helt annat koncept än fjädrar och glitter. Redan där kan jag (med min gränslösa kännedom om vad svenska folket vill ha) konstatera att YOHIO inte kommer att gå lika långt som i fjol. Det är ett svart läderklädd EMO som har ersatt den blonde Ola Salo-lookaliken från ifjol, och låten påminner mer om Ulrik Munthers "Tell the world I'm here" från ifjol. Jag tror inte folk kommer känna igen YOHIO riktigt, det här känns som ett alltför stort ingrepp i det som gjorde hen så framgångsrik förra året. Det är alltid bra att förnya sig, men att ändra på ett vinnande koncept är bara korkat - i det här fallet tycker jag det blir ett stolpskott som riskerar studsa tillbaka upp i ansiktet på en igen.
Men, YOHIO är fortfarande YOHIO, och tydligen så betyder det mer än både musik och sång för svenska folket. Hen är alltjämt störste favorit på att gå direkt till final, och det ska nog mycket till för hen ska missa den. Min kvalificerade gissning är 2a-3e plats på Lördag, men då mest beroende på tidigare meriter.
2. Mahan Moin - Aleo
En bronsmedaljör från persiska idol 2010? Javisst, i Melodifestivalen är allt möjligt! Trots att hon närmast är totalt okänd i Sverige, än så länge, så tror Mahan Moin så pass mycket på sig själv att hon ställer upp i Mellon med en låt med en titel på ett påhittat språk. "Aleo" betyder enligt hennes egna utsago: "Styrka, Gemenskap och Vi". En låt med en titel som betyder något så fint måste man ju bara rösta på! På något underligt vänster vill jag också minnas att alla andra låtar med påhittade titlar i Melodifestivalens historia (Etymon 2006, Roma 2005 o.s.v.), också haft samma innebörd enligt sina artister. Konstigt. Antingen råkar låtskrivarna i Sverige har dålig fantasi i sina översättningar eller så är orden för "styrka, gemenskap och vi" på alla påhittade språk - väldigt bra anpassade för låttitlar. Var är språkforskarna när man behöver dem?!?!?
Nåja. Men funkar det här då? Nej. När ni hör låten så fattar ni varför den startar som nummer 2. Den har inte den blekaste chans till avancemang. Omotiverad och oinspirerad orientalism - som kunde ha gjorts tusen gånger bättre av typ Arash. Gäsp.
3. Linus Svenning - Bröder
En Youtube-gigant gör debut i Melodifestivalen - något överraskande! Däremot inte fel! Här presenteras vi för första gången den här säsongen med något som känns hyfsat berörande och äkta - inte helt olikt fjolårsvinnaren "You" med Robin Stjernberg. Kanske är likheterna inte så mycket musikaliskt och röstmässiga, utan snarare budskaps- och känslomässiga. Det är en riktig snyftare som Linus presenterar på scenen i Malmö - han sjunger om att förlora en familjemedlem. Det är modigt! Men kanske lite missplacerat kan jag känna... Visst berör det här, och visst minns man det - men det är inte uteslutande positivt. Melodifestivalen är en liten nöjesbubbla varje lördagskväll, och plötsligt då så kommer någon för att sjunga om döden av en familjemedlem mitt i chipsskålen och tacoresterna. Vad blir resultatet av det? Oftast när någon faktiskt gjort det - har det slutat med en 5e plats i deltävlingen - om man haft tur. Ainbusk sjöng om döden 2008 - och åkte ut direkt. Samma visa för Sonja Aldén 2012. Däremot funkar andra angränsande deprimerande ämnen såsom "misshandel inom förhållanden" (Sara Varga 2011), "Att bli dumpad av Eric Saade" (Molly Sandén 2012), eller varför inte "Bränna häxor på 1600-talet" (Nordman 2008).
Kommer Linus kunna locka röster med lockelse om döden? Enligt oddssättarna: JA. Där är han faktiskt nästfavorit numera. Jag håller mig till statistiken och schlagerhistorien och säger NEJ.
4. Elisa Lindström - Casanova
Och då var det äntligen dags för Linda Bengtzing igen... Öh ehm.. Förlåt, det var visst Elisa Lindström hon hette den här ja... Just det. Om ni lyssnar på låten så hör ni kanske varför jag blir en smula förvirrad. Inte nog med att deras låtar lika, deras genre är densamma och de kommer rent av ifrån varandras grannkommuner uppe i norra Västergötland. "Casanova" är dessutom skriven av Ingela Pling Forsman som också skrev "Jag ljuger så bra" som Linda Bengtzing tävlade med 2006. Ja, det finns fler likheter dem emellan, men jag orkar inte bry mig mer. Även om jag alltid uppskattar lite "äkta" schlager så är det här väldigt gammaldags numera, och jag tvivlar på att folk blir tillräckligt motiverade av alla fingerknäppningar och svan-poser för att faktiskt knappa in alla siffror som behövs på telefonen för att rösta. Men hon är glad iallafall, och då är hon en vinnare. Säger vi...
5. Alvaro Estrella - Bedroom
Och då var det dags för den förste av alla bakgrundsdansare som kliver framåt under Melodifestivalen 2014; Alvaro Estrella. Efter att stått bakom Danny Saucedo och Eric Saade står han nu längst fram och juckar sitt stativ på ett snabbköpsrullband. I en glasbur. Det är skönt att se att utvecklingen går framåt tillsammans med bakgrundsdansarna. På något underligt vänster känns det här dock rätt svängigt - som om Michael Jackson plötsligt återuppstått och skrivit en snuskig comebacklåt. Musiken, dansen och vissa textmoment påminner starkt om Jackson, medan texten i övrigt är en kaxig och tämligen snuskig version av något som snarare Justin Timberlake kunde hittat på. Men resultatet blir faktiskt bra - rent av kvällens enda riktiga danslåt. Visst är det lite fånigt rent generellt med denna typ av musik och dansnummer, men väl medvetna om hur bra det gått för alla moderna popdansnummer - så kan vi inte på något sätt räkna bort Alvaro från finalen. Trots de medelmåttiga oddsen känner jag att jag vill välkomna Alvaro till final - eller iallafall andra chansen!
6. Ellen Benediktson - Songbird
Det svarta fåret i kvällens deltävling - utan någon som helst tvekan. Här kan det skrällas! Trots att hon är totalt okänd för alla utanför Malmös gymnasiala musiklinjer, så har hon faktiskt stått på Eurovisionscenen. Som stand-in för ett gäng eurovisionartister under repetitionerna ifjol. Som av en händelse står hon nu i samma arena, men denna gång i livesändning, med en låt som inte är helt olik Hollands bidrag "Birds" från Eurovision ifjol. Jag älskade den låten - men "Songbird" är kanske något för avskalad för att komma på samma nivå som Hollands "Birds". Jag ser ett artistiskt och konstnärligt mästerverk här, men Ellen kommer att få svårt att sälja in låten svenska folket. Trots den magiska 6e positionen så är det mycket osäkert om Ellen har vad som krävs för att gå till final. Mycket kommer att vara beroende på hur väl tv-produktionen runt omkring blir. Ett mycket svårgissat bidrag!
7. Sylvester Schlegel - Bygdens Son
I The Ark spelade han trummor - vilket resulterade i en överlägsen vinst i Melodifestivalen. Nog för att vinsten mest berodde på Ola Salos nakna bringa, men likväl! Sylvester är en vinnare! Och han kan tydligen sjunga också! Som soloartist påminner han oerhört mycket om Lars Winnerbäck, och är till utseendet faktiskt inte helt olik Lars Winnerbäck heller. Texten är också rent av lite Lars Winnerbäckig. Summan av kardemumman är nog att om du gillar Lars Winnerbäck så gillar du nog det här - även om jag kanske känner att Lars nog har lite mer karisma än Sylvester och kanske en gnutta mer Umpfh! i sina låtar. Men men. Det är väl ändå ingen som bryr sig om Lars Winnerbäck numera, så det är kanske irrelevant att skriva mer om honom... Men lite skön, lättlyssnad och smårolig med en halvkänd artist - alla rätt för en låt som INTE går vidare från deltävlingen. Sylvester ligger pyrt till både i oddsen och i statistiken. Hans låt kommer inte kunna konkurrera med de övriga och jag ser inte mycket möjligheter till att det ska kunna ändras tills på Lördag. Sorry.
8. Helena Paparizou - Survivor
Avslutningen hålls av schlagerdrottningen Helena Paparizou - vars comeback har varit hela schlagercommunityns våta dröm i 9 år. Efter att ha vunnit Eurovision med Grekland 2005 är svensk-grekiska Helena äntligen tillbaka i schlagern igen - efter 9 år av konstant tjatande från Christer Björkman. Personligen är jag faktiskt ganska glad över comebacken - hon är den ende av våra tidigare vinnare som faktiskt skulle ha en rimlig chans att vinna Eurovision igen. Och bara av att läsa låttiteln "Survivor" ser vi att låtskrivarna menar allvar med låten - det här är tänkt som en vinnarlåt. Men håller det måttet eller kommer Helena göra ett lika stort magplask som den grekiska ekonomin? Svår fråga. Låten luktar Beyonce på något sätt, och framförandet är stilrent och sofistikerat. Grafiskt är det närmast perfekt. Men håller det? I nuläget tycker jag det, men av den minut som ligger ute drar jag slutsatsen att låten behöver en rejäl hook för att bli minnesvärd, och dessutom behöver något mer hända på scenen! Helena är stor för oss schlagernördar, men kanske inte lika stor för alla andra vanliga mugglare. Hon måste kunna sälja in sig själv för den nya schlagerpubliken också - och jag vet faktiskt inte om det här räcker. Men - och detta är ett viktigt MEN - hela schlagervärlden kommer rösta på henne, så sannolikheten att hon går till final är fortfarande enorm. I en eventuell final lär de internationella juryerna bara spruta tolvor över Helena dessutom, så passa er Sverige! Vi kan skapa ett monster om vi släpper Helena lös! Men, återigen, det är ju Melodifestivalen vi pratar om här. Då är allt naturligt.
Sammanfattningsvis: En spännande kväll ur många perspektiv. Kommer de blytunga förhandsfavoriterna Helena och YOHIO hålla för trycket? Kommer underdogsen Alvaro, Ellen och Linus att kunna påverka? Kommer det bli ett lyckat par Anders och Nour? Kommer Björn Gustafsson att göra något framträdande? Och framförallt: blir det någon Tiffany Persson?
Lördag 20.00 vet vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar