Schlagermagisterns Countdown to Malmö - del 1

Tiden går fort och om mindre än en månad är Eurovision Song Contest åter på svensk mark - för andra gången detta årtusende. Sverige är således det första landet att vara värd för två Eurovision under 2000-talet! Vi ska vara mycket nöjda med det! Men oavsett hur kul det än är att arrangera världens största direktsända tv-program så är det inte värdlandet som borde vara i fokus - utan musiken som tävlar. Därför har 39 länder i år skickat representanter till Malmö för att slåss om att följa i Loreens fotspår - en kamp som jag redan nu förutspår kommer bli en rysare. Och för dig som läsare - kom ihåg att alla införprogram du ser och alla andra "recensioner" av årets låtar baserar sig på "riktiga musikers" utlåtande - alltså inte schlagerexperter som undertecknad. Att en låt faktiskt har hög musikalisk kvalitet innebär inte per automatik att den vinner Eurovision Song Contest - snarare tvärtom. Detta är ett musikaliskt lotteri - men ett väldigt underhållande sådant. Låt oss därför börja med de första 5 låtarna som tar ton i Semifinal 1 i Malmö den 14:e Maj:

1. Österrike: Natália Kelly – "Shine"

Österrike, detta härliga alpland som gav oss Hitler och Mozartkulor, har länge gått en musikalisk kräftgång i Eurovision. Stundtals har österrikarna fått nog och helt sonika hoppat av tävlingen för att man aldrig lyckats - ibland återkommer de med hits som "Woki mit deim popo" (med Trackshittaz förra året). Det är dock mycket svårt att jämföra årets österrikiska bidrag med förra årets rumpskakarorgie, men det är ju trevligt att man iallafall försöker återfinna nån typ av musikalisk standard igen. "Shine" kan väl snarast beskrivas som en angenäm medeltempolåt som ändå är rätt hyfsat producerad. Jag har heller inget speciellt att anmärka på Natalia Kellys framförande, mer än att hon kanske inte "når ut genom rutan". Dock är det just precis det som är problemet för dem, detta är medelmåttigt och föga entusiasmerande. Ska man lyckas ta sig till final i Eurovision behöver man vara mer än "medelmåttig" - man behöver vara minnesvärd och intressant. Sedan 1939 har Österrike inte gjort en fluga förnär, och helt ärligt ser jag inte hur någon skulle bry sig om dem i år heller. Don't get me wrong -  det är en helt okej låt med en sångerska som verkligen är skillad för sin ålder (18), men det finns inte en chans att detta blir en finallåt. No way! Hellre lite Woki woki mit deim popo (OH! OH!) än det här i sådana fall. 

Betyg: G
Kommentar: Mindre Celine Dion, mer "Sir Mix-a-lot"...

2. Estland: Birgit – "Et Uus Saaks Alguse"

Som ett av mina tidigare favoritländer har Estland de senaste åren varierat kraftigt i kvalitet. Jag fullkomligt älskade balladen "Kuula" förra året - men det var ett undantag. Allt sedan Anna Sahlene representerade esterna på deras hemmaplan i Tallinn 2002 så har man fallit ner i ett mycket träsk av bitvis tråkig rock, oförståelig pop eller rent av dumschlager. Botten var väl antagligen nådd 2008 när man skickade skämtbidraget "Leto svet" med två tjocka gubbar som drev med Eurovision på ett sätt som ingen tyckte var roligt. Visserligen har esterna skärpt sig sedan dess, men i år vet jag inte om man riktigt tänkt helt rätt. Återigen en ballad - återigen på det mycket vackra hemspråket - men denna gång med en kvinnlig sångerska; Birgit Öigemeel. Birgit är esternas egna Agnes Carlsson, en idolvinnare som tidigare testat lyckan i "Eurolaul" som esternas Melodifestival heter men ändå misslyckats trots sin popularitet. I år fick hon dock chansen, men med fel låt enligt mig. Visst är det härligt att höra estniska igen, men den här låten saknar känsla och bäring och Birgit har inte en röst som är anpassad för den här låten. Den blir platt som en pannkaka i vakuum. Visst är den fin låten, men i sammanhanget (i synnerhet efter Österrikes bidrag) hamnar den omedelbart i glömska - och när man inte ens kan uttala namnet på låten blir det givetvis ännu svårare. Jag har mycket, för att inte säga oerhört svårt att se denna låten i finalen. Tyvärr, för Birgit Öigemeel som gjort så mycket bättre låtar förut.

Betyg: G-
Kommentar: Nej det heter STEN sax PÅSE!

3. Slovenien: Hannah – "Straight Into Love"

Ännu ett alpland, men denna gång ett land som jag aldrig slutat älska; Slovenien. Det har lite skämtsamt kallats för "Balkans Sverige" eftersom deras schlagermässiga musikstil alltid skiljt sig från andra ex-jugoslaviska länder. När man lyssnar på årets bidrag förstår man varför. Detta är kanske årets mest discomässiga låt, och slår an en helt ny ton i tävlingen med sin dub-step schlager. Vem hade trott att Slovenien skulle komma med en dub-step först av alla i Eurovision? Nåja, vi ska nog ta det med en nypa salt. Detta är framförallt en låt som färgats starkt av Loreens vinst ifjol - ensam sångerska, mörk bakgrund, modern discolåt - Slovenien försöker hänga på en vinnande trend. Frågan är bara om trenden verkligen är så vinnande? Vi får väl se. Hanna gör av allt att döma ett helt perfekt framförande av låten - tonsäkerheten är öronbedövande - till skillnad ifrån Birgit i föregående nummer. Redan där borde Slovenien ha en finalbiljett fixad. Men något annat som också talar för final är låten - som i princip är helt unik i år, trots Loreen-likheterna. Det borde ändå betyda något för både jury och telefonröstare med en dub-stepschlager som andas Eurovision och 2013 samtidigt. Å andra sidan borde väl läggas till att Hanna INTE är Loreen, vilket märks smärtsamt tydligt i det att medan Loreen flyger omkring som en plastkasse i vinden på scenen, ser Hanna ut att vara fastcementerad på scenen. Här finns massor av jobb för slovenerna om de vill åstadkomma något stort i Malmö - det är en modern danslåt - RÖR PÅ ER FÖR H-E!!! Visst har denna låt potential att nå väldigt lång - faktiskt - men då måste man tänka på scenshowen också. Varför inte låna in Dannys LED-dansare i bakgrunden?

Betyg: VG
Kommentar: Var är Tony Irving när man behöver honom?

4. Kroatien: Klapa s Mora – "Mižerja"

Det härliga med Eurovision är (och har alltid varit) det minst sagt "blandade" musikutbudet. Rap blandas med folkmusik, och pianoballader med turkisk hårdrock. I år följs slovensk dub-step av kroatisk folkmusikballad, nämligen den UNESCO-skyddade genren Klapa. Och vips, så går vi från 2013 tillbaka till medeltiden! Eurovision - you can't beat it! Självklart är detta chanslöst i Malmö - även om det är lite gulligt och har en skön Disney-känsla som man sällan får numera. Jag kan faktiskt personligen inte hjälpa att bli lite kär i den här okomplicerade och nostalgiska balladen, som påminner mig om varför man älskade denna tävlingen från början! Balkanballader <3. Men om vi ska se det hela nyktert så ser vi att detta inte håller till finalen. Kroatien har de senaste åren misslyckats fullständigt med att ta sig till final - trots riktigt bra låtar (iallafall enligt mig). Visst kan det vara smart att pröva något nytt, men det var länge sedan etno funkade i Eurovision - iallafall om man inte är ett gäng sibiriska tanter i folkdräkt som bakar kakor på scenen. Ändå måste jag säga att detta nog har blivit lite av en personlig favorit, som definitivt kommer öka mångfalden i Malmö. Jag tror dessutom att det är lite nyttigt med sådana här bidrag då och då - för att påminna oss om vårt musikaliska arv.
Betyg: VG-
Kommentar: Nästa gig på Medeltidsveckan i Visby kanske? Valdemar måste ju få känna lite Mižerja också!

5. Danmark: Emmelie De Forest – "Only Teardrops"

Danskarna är givetvis mycket nöjda inför årets Eurovision - inte nog med att Eurovision hålls i en förort till Köpenhamn, men själva är man dessutom skyhöga favoriter till vinsten - bland både fans och oddssättare. Det är både lätt och svårt att förstå varför. Först och främst är det lite kul att Emmelie faktiskt i tredje led är släkt med Drottningen av England. Dessutom är hon halvsvensk. Om vi nu också tittar lite på numret och låten ser vi ännu lite svenskinspirerat - hon har i princip kopierat Loreens koncept - hon börjar liggandes på marken och springer sedan barfota på scenen. Detta är ett koncept som många vinnare genom alla tider använt - från Sandie Shaw 1967 till Dima Bilan 2008. Självklart har experter lagt märke till detta och utropat en segrare. Sen är det så att de nordiska bidragen haft en vansinnigt framgångsrik period de senaste åren - Sedan 2009 har de nordiska bidragen i princip prenumererat på topp 5 - och bidrag med nordiska låtskrivare har vunnit tävlingen de senaste 2 åren. Danskarna har definitivt inte underpresterat, även om förra året blev ett bottennapp. Emmelie vann Danska melodi grand prix överlägset - trots väldigt hög kvalitet på låtarna - åtskilligt mycket modernare och bättre än svenska Melodifestivalen. Men trots att danska finalen innehöll dub-step och modern pop - så vann en etno-ballad! När hände det sist? Den stora frågan är hur etno-balladen kan göra comeback i Eurovision 2013!? Och bli favorit?! Jag förstår faktiskt inte det. Emmelie kan visserligen själv vara svaret - en perfekt artist med en fantastisk utstrålning. Klart jämförbar med Loreen - på väldigt många sätt! Men låten??!?! Detta är av en genre som i princip dog ut 2006 - och som dessutom inte varit speciellt framgångsrik sedan 2005. Att danskarna nu livar upp denna gamla bortglömda nostalgiska genre igen - med irländsk tin whistle och marschtrummor - är snudd på surrealistiskt. Kan detta verkligen funka 2013? Jag förstår att schlagerfansen jublar - det finns ingen schlagerfantast som inte gillar nostalgi - men vad ska tv-tittare och jurygrupper säga? Jag tillhör faktiskt de som tror att danskarnas favoritskap är tämligen övervärderat - detta är det bidrag som har störst risk att floppa allra mest i år. Det var länge sedan europeiska folket tyckte om irländska etno-ballader, och även om låten är skön och behaglig på det där typiska danska sättet, så är det ingen låt som är självskriven vinnare 2013. Tidlös - javisst, men vinnare - nej. Men final blir det!

Betyg: VG
Kommentar: 2,0 i odds i all ära - men att flytta Eurovision 4 mil västerut till nästa år är väl kanske lite onödigt eller? 
Nästa del kommer behandla  de ständiga tungviktarna Ryssland och Ukraina, men också Montenegro som tydligen fortfarande är i någon form av LSD-rus, samt Litauen och min allra största hjärtefavorit Nederländerna. Tills dess: Hau dä brau seå seis vi snaurt ejän!