Schlagermagisterns Countdown to Malmö - del 3

11. Vitryssland: "Solayoh" – Alyona Lanskaya

Först och främst måste jag här påpeka att det inte på något sätt var en självklarhet att Vitryssland i år ens skulle få vara med i Eurovision. Medan en del länder hade finansiella problem som hindrade medverkan i år, (som Polen och Portugal) så hade Vitryssland istället hamnat i EBU:s (alltså Europeiska TV-unionens) blickfång, p.g.a. det faktum att landet är en totalitär stat. Efter att bl.a. SVT (och brittiska BBC) gjort djupgående kritiska dokumentärer om situationen i Azerbajdzjan (förra årets värdland) började EBU nu få upp ögonen för mänskliga rättigheter i samband med Eurovision - och dilemmat med hur man skulle hantera att totalitära länder som Vitryssland eventuellt arrangerar tävlingen. Flera länder hade sannolikt bojkottat tävlingen då och EBU hade fått ta emot mycket kritik, liksom de fick göra för förra årets tävling i Baku (där hela bostadskvarter revs utan förvarning för att bygga den nya arenan). Man övervägde att faktiskt föra in en klausul om detta i reglerna, men resultatet blev urvattnat och Vitryssland hade inga problem med att stanna kvar i tävlingen. Men trots detta har de lyckligtvis inte en chans att vinna tävlingen, eftersom det föreligger följande problem med deras bidrag:
- Alyona kan inte sjunga rent
- Alyona kan inte engelska
- Alyona kan inte sjunga på engelska
- Låten vann aldrig den vitryska uttagningen
- Vitryssland är en upp-fuckad stat
Vi kan börja med det uppenbara: Alyona är ingen idealisk artist för Vitryssland. Dels kan hon inte sjunga ordentligt, vilket bara det är ett enormt problem - men hon kan (liksom de allra flesta vitryssar) inte heller prata engelska. Varför? Vitryssland är en av världens mest isolerade stater - det är lugn i fasen att lära sig ett annat språk ordentligt då. Resultatet blir att Alyona framför låten på den mest brutna engelskan i tävlingens nästan 60-åriga historia - stundtals är det omöjligt att höra vad hon sjunger. Nu kunde väl iochförsig inte öststaterna bry sig mindre om engelskt uttal (se på Dima Bilan som vann 2008 med en låt på delvis oförståelig engelska), men de bryr sig iallafall om hur låten är. Och faktum är att detta är den sämsta vitryska låten någonsin. Varför skickar man en sån här dålig låt då? Jo, man har en fin tradition i det totalitära Lukanshenko-Vitryssland: Man håller en nationell tv-sänd uttagning där tittarna röstar fram en vinnare som ska "representera" Vitryssland i Eurovision. Sedan byter TV-bolaget (läs diktator Lukashenko) ut låten (och ibland artisten) eftersom de (han) oftast inte tyckte om folkets val. Resultatet blir ibland att låten blir något bättre, ibland döps låten om till "I love Belarus" som förra årets bidrag blev omdöpt till. Ibland blir det bara patetiskt - och den här låten hade aldrig vunnit någon folklig omröstning - men nu är ju inte demokrati Vitrysslands främsta egenskap. Låten som faktiskt vann den vitryska uttagningen hette "Rythm of Love" och var visserligen rätt harmlös, men vansinnigt mycket bättre än detta fullkomliga stolpskott.

Betyg: IG
Kommentar: Grattis till nedgraderingen Lukashenko.

 

12. Moldavien: "O mie" – Aliona Moon

Ironiskt nog så följer ännu en Aliona på tur och som om inte detta vore nog så kan inte hon heller sjunga på engelska. Fascinerande. Moldavien fortsätter visserligen ett imponera med väldigt ambitiösa bidrag för att vara ett så fattigt land; Europas fattigaste. Ändå har de, till skillnad ifrån andra rikare länder, upprätthållit sitt deltagande i Eurovision - och skördat stora framgångar. I år representeras Moldavien dock bara av en klänning verkar det som, eftersom det är klänningen på Aliona som gör bidraget intressant. Den blir effektfullt belyst av en mycket dyr projektionsteknik som Azerbajdzjan försökte sig på förra året - med viss framgång. Resultatet blir imponerande, i synnerhet med tanke på omgivningen i övrigt - och bidraget kommer att bli en visuell upplevelse på scenen. Men låten och artisten glömmer vi gärna, eftersom Aliona uppenbarligen inte kan engelska och därmed knappt gör sig förstådd på scenen. Vidare ligger hennes röst precis på gränsen till vad som är falskt eller rent, något som är enerverande. Hon är ingen optimal sångerska, även om hon överlag sjunger hyfsat. Men då hon inte kan engelska så är det i princip en låt utan text - och dessutom en ganska platt och händelsefattig låt. Jag blir nästan lite deprimerad, eftersom detta är en låt med en fantastiskt bra grund egentligen! Bryggan i varje refräng är nästintill perfekt och unik i sammanhanget - det finns moment som skulle kunnat bli något riktigt bra. Tyvärr verkar det som att låtskrivarna bara gav upp och nöjde sig med det de fått ihop, vilket gjorde att produktionen blev halvfärdig. Inget lyft, ingen hook - ingenting intressant. I samspel med den knappt godkända röstprestationen och den icke-befintliga engelskan blir resultatet pannkaka. De ska vara mycket glada om de ens kommer i närheten av att gå till final i år.

Betyg: G-
Kommentar: "I know nooothing - I learned English from a book!"

13. Irland: "Only Love Survives" – Ryan Dolan

Irland är en underlig nation i Eurovisionsammanhang. Trots att man vunnit flest gånger av alla länder i tävlingens historia (7 totalt varav 4 gånger under 90-talet) och dessutom med en legendar som Johnny Logan - så har man de senaste 10 åren haft extremt jobbigt att närma sig den moderna musiken. Liksom sina grannar Storbritannien så har Irland harvat sig fram i ett nostalgiskt träsk där gammal unken musiksmak varit det enda valet - och stundtals har man nästan inte trott sin öron när irländarna (med en sådan framgångsrik musikhistoria) skickar kalkondockor till Eurovision. Men 2011 och 2012 hittade man tillbaka till det mer aktuella musiklivet igen, då duon Jedward slog till i Eurovision och blev en omedelbar hit. I Sverige blev det ju nästan lite överdrivet till och med - med tanke på deras uppträdande som pausnummer i Melodifestivalen tidigare i år. Irland lyckades ju inte vinna med dem, men de återupprättade sannerligen sin image som musiknation igen. Hur fortsätter man efter Jedward då? Går det? Ja, den irländska uttagningen är fortfarande liten (sker i en talkshow (typ som Skavlan) med 5 låtar på en liten studioscen) men kvaliteten är förvånansvärt hög - trots att artisterna är i princip helt oerfarna. I årets irländska uttagning var exempelvis en av artisterna egentligen diskare i det irländska tv-bolagets cafeteria. Ändå var låtarna oerhört välgjorda - då man tagit hjälp av den kvarvarande musikelit som fortfarande finns på ön. Vann gjorde dock det bidrag som utan tvekan kändes mest "2013", en "club anthem" som inte är helt olik Euphoria. Faktum är att jag nog skulle säga att detta är den bästa låten inom Euphoria-genren i år, d.v.s. club anthem-genren. Den är klassiskt uppbyggd och väldigt typisk för sin musikstil - och Ryan kan faktiskt sjunga lika bra som i musikvideon. Detta är en låt som faktiskt låter bra både live och i studio. Problemen ligger snarare i hur detta blir visuellt - blir det ett avskalat intimt Euphorianummer eller ett dansfyllt disconummer? Ingen vet i nuläget. Detta blir det avgörande - utan en bra scenshow blir det heller inga framgångar för Irland i år, detta är en typ av låt som behöver grafisk framtoning också. Visst, jag tycker att låten håller ändå, men jag är medveten om att refrängen är rätt svag och förmodligen inte håller i konkurrensen. Därför måste nått intressant hända på scenen - fånga känslor, fånga uppmärksamheten! Kör en Euphoria!

Betyg: VG+
Kommentar: Ryan Dolan - det rimmar ju på Johnny Logan! Coincidence? Ja. Eller??

14. Cypern: "An Me Thimáse" – Despina Olympiou

Cypern, denna lilla ö som hållit Europa i ekonomiskt strypgrepp de senaste månaderna, hade tydligen pengar nog till att delta i årets Eurovision. Det såg dock faktiskt ut som att den lilla ön skulle missa sitt första Eurovision sedan 1988 - p.g.a. just den stora ekonomiska krisen. Men icke - istället skickar man nu ännu en artist till Eurovision - och dessutom på sitt modermål grekiska. Cyprioterna har de senaste åren blivit mycket duktiga på att variera språket i sina bidrag, både grekiska, engelska, italienska och franska (!) har trängts i deras låttexter, men vad syftet har varit undgår mitt och många andras förstånd. I år är det dock en cypriotisk Rihanna-variant som representerar landet, med en väldigt finstämd och lättlyssnad ballad om kärlek. Som vanligt.
Ironiskt nog känns låten faktiskt lite mer intressant på grekiska än den hade gjort på engelska - av någon anledning blir den lite mystisk så här, lite mer spännande och tilltalande. Engelskan har ju en förmåga att vulgarisera låttexter ibland - och den här låten hade definitivt blivit en fullständigt ointressant disney-låt i mängden av alla andra. Men nu är situationen något annorlunda, även om jag nog är fullt införstådd med att detta förmodligen inte håller speciellt långt ändå. Denna typ av ballad brukar inte vara en kioskvältare, och även om jag tycker grekiskan kryddar låten så kommer de flesta bara avfärda alltihopa eftersom det är rena grekiskan för dem. Man hade nog behövt lyfta låten rejält om det skulle hålla ända in till finalen, kanske göra en musikvideo som inte är en turistvideo och se till att ge Despina lite karisma. Först då tror jag att denna låten hade haft något tilltalande element för TV-tittarna. Men som det ser ut nu så lutar det åt att Grekland får lägga sin 12:a på något annat land i finalen.

Betyg: G
Kommentar: Cypern behöver tydligen mer än bara ett ekonomiskt krispaket...

15. Belgien: "Love kills" – Roberto Bellarosa

Belgarna är ett roligt folk, som aldrig slutar överraska i Eurovision. Bara en sådan sak som att Belgien är det enda landet som vunnit Eurovision med en artist som enligt reglerna egentligen inte ens fick delta (Sandra Kim var ju bara 13 år när hon vann 1986, i passet uppgavs dock felaktigt att hon var 15 år - ESC-reglerna stipulerade 15 årsgräns). Sedan 2002 har belgarna prövat allt, med varierande framgång: Etnofolklore på fantasispråk (2003), barnvisor på fantasispråk (2008), Elektrofunk (2007), Elviskopior (2009), Acapella (2011), Kate Ryan (2006) och douchebag-trubadur (2010). I år har man faktiskt normaliserat sig en smula, med en låt som förvånansvärt nog låter ganska mainstream för Eurovision. "Love kills" är något så ovanligt som en riktig Eurovision-låt; ballad i medeltempo med en tydlig modern house-bakgrund. Jag blir förvånad, eftersom detta är en riktigt bra låt i sammanhanget. Det är inte vad Belgien brukar komma dragandes med, tvärtom är detta en väldigt tydlig skandinaviskt influerad modern schlagerpoplåt. Låtskrivarna är också mycket riktigt inte belgare - tvärtom är det en finne, en grek och en brittisk (som skrivit för One Direction förut) som skrivit låten tillsammans. Detta är med andra ord en specialskriven låt för den europeiska marknaden, och det märks! Det är en låt som bär alla signalement av en Eurovisionlåt - kanske inte en vinnare - men väl en finallåt. Bellarosa var för övrigt en av de allra första artister som presenterades för årets Eurovision - han valdes internt redan i somras och fick låten specialskriven för Eurovision. Även om han är relativt etablerad så är jag inte 100% på hur han kommer att låta på scenen i Malmö, detta är en krävande låt och det lär behövas ordentligt med scennummer för att få den här låten att nå ut genom rutan. Ärligt talat är jag tveksam på om Roberto har tillräckligt med utstrålning själv för att klara av biffen - i videon ser han ju livrädd ut! Och det är i en video! Hur ska det då se ut på scenen undrar jag?? Jag är tveksam alltså. Men jag tror ju på låten, och med tanke på att motståndet han möter är så vansinnigt svagt, har han en vettig chans på finalplatsen.

Betyg: VG-
Kommentar: Roberto - ta det lugnt! Andas! Ja, 120 miljoner tittar på dig - men de kan inte göra dig illa. Än. I alla fall inte så länge de filmar dig...

 

16. Serbien: "Ljubav je svuda" – Moje 3

Det brukar vara så att Eurovision aldrig blir helt komplett utan någon ängel och någon demon. Jag kommer osökt att tänka på Azerbajdzjans premiärbidrag 2008 (det enda i landets historia som inte var skriven av en svensk), men självklart också Lordi (2006)... Ovanligt är dock att det är Serbien som står för fanskapet denna gång - ett land som egentligen är det mest överskattade i tävlingens historia. Serbien är ju det land på Balkan som faktiskt vunnit och varit mest framgångsrikt de senaste åren, med sin vinst 2007 med Molitva. Förutom Marija Serifovic och legenden Zeljko Joksimovic är dock Serbien helt tomt på musikalisk kvalitet - alla låtar som landet skickat, som inte blandat in Marija eller Zeljko, har misslyckats totalt och det med all rätta. I år har ingen av dessa två att göra med bidraget - och således är det piss. Moje 3 tar oss med på en nostalgiresa igen (i denna semifinal man blir åksjuk av alla nostalgitrippar) till tidigt 2000-tal då denna typ av dumschlager var populär. Jag skrev dessutom tidigare om att engelskan ibland kan förstöra mystiken i en låt - men i detta fall hade en engelsk översättning nog räddat låten - eller iallafall lite grann. Vad vi istället har här är en serbisk schlager (känn bara på de orden: SERBISK SCHLAGER!! - Lite som om Slobodan Milosevic och Kicki Danielsson fått barn), med 3 tjugoåriga tjejer där en har en halloweenutklädnad á la "slutty she devil". Pastischerna haglar... Som om inte detta fullständigt förnedrande scennumret räckte så är låten 10 år för sent ute - och dessutom totalt oförståelig för 98% av Europa. Grattis! Jag har en svag aning om att serberna inte kommer på topp 3 i år igen, snarare så ska de vara glada om deras grannländer (som är många i denna semifinal) kan rösta dem vidare till final. Detta är inget som borde vara i Eurovision 2013, men jag är rädd för att det räcker med att vara Serbiens bidrag för att ta det till final. Tyvärr är ju det problemet med Eurovision, och årets upplaga blir nog inte annorlunda tidigare år ur det perspektivet.      

Betyg: IG
Kommentar: Serbiens motto: "Zeljko, Marija och Blockröstandet - våra enda sanna vänner"

I nästa del så kommer jag analysera semifinal 2; med lettiska "Disco-Per", finsk bröllopspop, makedonsk etno-disco-mashup på romani, årets svenska Azerbajdzjanska bidrag och så slänger vi in en skrällvarning från ESC minsta medlemsnation San Marino! Tills dess;
Hau dä brau seå seis vi snaurt ejän!