Countdown till Melodifestivalen 2013

På lördag den 2a Februari drar Melodifestivalen 2013 äntligen igång - en melodifestivalturné som har helt andra förutsättningar än tidigare års melodifestivalturnéer. Det är nämligen första gången det "nya" melodifestivalkonceptet med turné runt om i landet har bevisats vara framgångsrikt i Europa - vi vann ju faktiskt förra året. Efter 11 år med konstanta klagomål har Christer Björkman äntligen bevisat att den nya Melodifestivalen kan producera Eurovisionvinnare - och att det går att hitta svenska artister som håller internationellt. Därmed kan man nog utan större problem hävda att Melodifestivalen i år har betydligt bättre självförtroende än på många år. Frågan är om detta kommer att märkas även i musiken? Det återstår att se. Men med bara knappt två veckor kvar till startskottet i Karlskrona så känner jag att det är dags att gå igenom mina förväntningar och mina funderingar - eller rättare sagt mina utropstecken och frågetecken:

Utropstecken:

1. Finalen i Friends arena - årets största schlagerevent!

Det var uppenbart redan i somras att Melodifestivalen 2013 skulle komma att ha storhetsvansinne. Vår svenska final kommer att ske i Skandinaviens största arena, Friends Arena, inför nästan 60.000 åskådare medan den internationella finalen, Eurovisionfinalen, kommer ske i Malmö Swedbank arena inför knappt en femtedel av Friends arenas publikkapacitet (15.000) i publiken. Melodifestivalens final kommer alltså bli den största schlagerhändelsen i världen i år, då inget annat land ens kommer i närheten av en sådan final - och bevisligen inte heller den internationella finalen. Detta känns väldigt konstigt, men faktum är att Melodifestivalens final dessutom kan bli den största schlagerhändelsen i världshistorien - det finns ingen arena som arrangerat vare sig en nationell final eller Eurovision som har haft större publikkapacitet än Friends Arena. Med andra ord lär finalen bli en sjuk schlagerupplevelse - iallafall för de som är på plats i arenan. Risken är ju dock givetvis att detta inte märks i tv:n för alla som tittar på det. En så stor arena kan ha förmågan att få hela arrangemanget att se litet och obetydligt ut - något som hände när Köpenhamn lade Eurovision i Parken 2001. Den arenan var hälften så stor som Friends arena är. Men det lär bli en helt unik upplevelse och jag är helt övertygad om att Sverige kommer att etablera sin ställning som Eurovisionlandet nummer 1 efter finalen den 9e Mars. Inget annat land kommer någonsin att kunna slå en final i Friends Arena.

2. Stora stjärnor mot nya stjärnskott

Man kan tala hur mycket man vill om arenor och grafik, men det är ju trots allt musiken som är det viktiga i Melodifestivalen. Ofta är det ju skit alltihop - om man ska gå på den allmänna uppfattningen, men de senaste åren kan ju ingen förneka att det gått riktigt bra för bidragen i Melodifestivalen. Bara en sådan sak som att Loreen toppat alla listor i Europa och blivit en av tävlingens mest framgångsrika låtar någonsin - bevisar ju ett och annat! Men kommer det att bli likadant i år? Möjligheten finns. Även om det väl inte finns någon omedelbar självklar vinnare av Melodifestivalen på förhand har bettingbolagen redan satt sina odds på vinnaren, även om det är jämnt i toppen:
(Lägsta oddsen)
Ulrik Munther 4,50
David Lindgren 5,00
Army Of Lovers 5,00
Yohio 6,00
Janet Leon 6,00
Amanda Fondell 7,00
Anton Ewald 10,00
Robin Stjernberg 12,50
Eddie Razaz 17,00

Tonårsflickidolen Ulrik Munther verkar ha ett överläge - kanske för att han blivit fullständigt överexponerad i media - och framförallt i SVT det senaste året. Han har bland annat haft ett eget tv-program om sin turné i Japan, och deltagit i diverse tv-program i SVT:s regi. Frågan är om Ulrik kan slå sin tredjeplats från ifjol - då behöver han en bra låt till skillnad från den juvenala skitlåt han hade förra året. David Lindgren har också haft mycket att göra, men har till skillnad från Ulrik precis slagit igenom - i förra årets Melodifestival. Frågan är om Skyline är låten som ska ta honom ett steg högre? Nu är han ingen debutant längre - många har förväntningar på honom. O andra sidan är han van vid att prestera, så nog kommer Skyline gå i taket ändå.
Förutom dessa hittar vi också ett stort gäng debutanter i toppen, som har stora förväntningar på sig. Amanda Fondell, idolvinnaren och hitmaskinen, har mycket att bevisa trots att hon aldrig varit med tidigare. Men historien har ju tidigare visat att idol-deltagare har lyckats bra i Melodifestivalen, så Amanda lär finnas med på scenen i Friends Arena. Även Robin Stjernberg är ju en gammal idolstjärna, så det känns ganska uppenbart att dessa  idolprofiler kommer i gott sällskap. Frågan är dock om låtarna matchar deras popularitet. Det återstår att se. Några extra utropstecken på Anton Ewald (som tidigare endast deltagit som bakgrundsdansare till Danny) och Janet Leon (med bakgrund i tonårsbandet Play och R'n'b sångerska). Även Yohio - som faktiskt är är Melodifestivalens största stjärna - iallafall i Japan, är värd att nämna. Frågan är dock om Yohio passar ihop med Melodifestivalen, eller om J-pop är en hopplös genre för den svenska allmänheten. Inget är ju avgjort än...

3. Eurovision i fokus!

För mig så är den största övriga förhoppningen att få se en Melodifestival som för en gångs skull fokuserar på Eurovision - som ju i år faktiskt går i Sverige. Kommer programledaren för Eurovision presenteras i Melodifestivalen? Kommer eurovisionscenen visas i första gången i Melodifestivalen? Kommer överhuvudtaget någon nyhet om Eurovision presenteras live i Melodifestivalen??! När vi för en gångs skull har chansen att faktiskt utnyttja vårt eurovisionvärdskap så tycker jag att vi ska göra det i Melodifestivalen. Svenska folket måste känna sig delaktiga i Eurovision på hemmaplan, och det sker ju allra bäst i Melodifestivalen. En öppen process är den allra bästa metoden för att Sveriges värdskap skall lyckas i Malmö!
 

Mina Frågetecken:

1. Programledarna: Kling och Klang eller Bill och Bull?

Gina Dirawi och Danny Saucedo. Det är programledarna för Melodifestivalen i år. Är detta verkligen ett smart val? Både ja och nej, men framförallt är det väldigt typiskt SVT: Alltid någon etablerad och populär programledare, tillsammans med en sliten artist som egentligen ville vara med på scenen och tävla men som kan nöja sig med att stå på scenen och presentera istället. 2010 var det Måns Zelmerlöw (som senare blev mr. Allsång på Skansen) 2011 var det Marie Serneholt (som lyckligtvis fortsatte sjunga istället för att satsa på en karriär som programledare), 2012 var det Sarah Dawn Finer (som senare blev miss Julvärd). Något alla dessa har gemensamt är att de är framgångsrika artister som aldrig vunnit Melodifestivalen. Något alla dessa INTE har gemensamt är dock att de framgångsrika programledare. Visserligen tycker jag att både Måns och Sarah har lyckats bra i rollen som programledare, men Marie Serneholt var ett stolpskott. Det är alltså ingen självklarhet att bara för att man är bra på att sjunga på en scen, innebär det också att man är en bra programledare på scen. Danny har massor att bevisa. För att göra saken ännu mer osäker så BÖR poängteras att Gina Dirawi hittills bara gjort Melodifestivalen som programledare. Hon var inför 2012 ett helt oprövat kort (som visserligen slog väl ut) men hon är knappast rutinerad... Det finns alltså en stor risk att Gina får rollen som den ansvarsfulla programledaren (trots att hon 2012 var den roliga som alla gillade) medan Danny får gå omkring och göra pinsamma och krystade intervjuer med artisterna. Låt oss hoppas ingen av dem gör bort sig och att de besvarar mina frågetecken med bra programledarframföranden!
 

2. Scenen - tillbaka till 90-talet?

En liten bagatell i sammanhanget, men dock mer en ekonomisk sådan - Scenen. I år är den klinisk fri från LCD teknik. Detta innebär: Inga fler häftiga bakgrunder såsom i "Oh my god" med The Moniker 2011 eller "Oh my God" med Le Kid 2011 (För övrigt de häftigaste någonsin), inga fler wow-ögonblick och inga fler "Hur kan de ha råd med det här?". Med andra ord så kommer Melodifestivalen inte längre vara ögongodis utan bara örongodis- iallafall i de fall då låtarna är tillräckligt bra utan bakgrund. Vi är då alltså tillbaka på 90-talet igen - då scenen var enkel och avskalad och strikt funktionell - med några fina blommor i ett hörn och någon trevlig skylt där det står vilket år det är och att det är Melodifestivalen man tittar på. Faktum är att scenen beskrivas som enbart en "sinnesstämnings-sättare" den skall alltså m.a.o. bara ge en stämning till låten. Logiken bakom detta är att Loreen vann utan någon egentlig bakgrund, utan BARA genom en viss "stämning". Samma logik biter dock inte på någon annan vinnare i vare sig Melodifestivalen eller Eurovision, då samtliga vinnare dragit stor fördel av häftiga bakgrunder. Bäst vore nog om SVT bara erkände faktum: Man vill spara pengar till arrangemanget i Eurovision. DET KAN JAG KÖPA IALLAFALL.

3. Gimmick och dagisdisko - tar Sean Banan revansch och vad i h-e kommer Army of Lovers göra?

Min absolut största fruktan är att Sean Banan tar revansch i år eller att Alexander Bard och hans erotiska trio ska ta nakenchocken till en ny nivå. Det främsta som Melodifestivalen INTE BEHÖVER är mer gimmickar - mer skämtbidrag och mer spektakel för spektaklets skull. Sean Banan är ingen sångare, ingen rappare eller knappt ens komiker längre. Han är en barnidol som pruttar och pratar på ett roligt sätt. Och dessutom sjunger han "Copacabana" som ju sannerligen låter som en högklassig låt. Eller inte...
Självklart ska dagisbarnen också ha något roligt att titta på i Melodifestivalen men då måste folk också förstå när man kritiserar Melodifestivalen för att vara dålig på att hålla en hög musikalisk nivå.
Vad beträffar Army of Lovers är det bara att konstatera att detta blir årets HBTQ-bidrag. Jag som är så gammal att jag minns när dessa var stora på 90-talet, vet också att den här gruppen inte har några hämningar. Precis vad som helst kan hända - vilket nog är precis vad Bard vill få oss att tro. Det som dock är spännande är ju att Bard själv de senaste 10 åren producerat hits på hits, med BWO. Om han behållit sin förmåga att skriva bra poplåtar så finns inget skäl till att tro att Army of Lover anno 2013 skulle bli någon pannkaka. Risken är kanske dock att deras image snarare skrämmer iväg röster från en bra låt, än som lockar till sig röster. Vi får helt enkelt se.