Oj oj, ibland behärskar SVT verkligen konsten att förundra och förvåna allmänheten - man lyckas ständigt hitta udda folk som är villiga att ställa upp i Melodifestivalen. I vissa fall rent av människor som man inte trodde kunde sjunga, eller som man ens trodde levde heller för den delen.
När SVT i morses tillkännagav de sista artisterna i nästa års melodifestival var det ett gäng rejäla smockar i ansiktet på musiksverige - ett comebacktätt startfält med både älskade och mer eller mindre hatade artister. De som kanske framförallt fick uppmärksamhet var givetvis "Army of Lovers", den gamla 90-tals gruppen som Alexander Bard och Jean-Pierre Barda startade på medeltiden - som nu är det kitschigaste vintagebandet som någonsin satt sin fot på schlagerscenen. Men samtidigt borde ingen vara förvånad, Alexander Bard har ju varit ifrån Melodifestivalen under hela 3 år, och eftersom BWO har splittrats och han själv inte kan sjunga annat än hjälpligt så fanns ju inget annat att göra än att lappa ihop sin gamla käpphäst Army of lovers igen. Får vi se läderpiskor? Halvnakna strippor? Vem vet?! Det som är det mest spännande är ju just osäkerheten kring vad vi faktiskt kommer att få se av dessa gamla erotiska popstjärnor - vi kan ju ens knappast gissa oss till hur Army of Lovers anno 2013 kommer att låta. Enligt Bards mycket eleganta och sofistikerade utsago kommer de låta som " Swedish house mafia och Gangnam style inkastat i en tvättmaskin tillsammans med ett ton crack".
Vilka slutsatser vi kan dra av det kommer de lärda tvista om. Det enda vi vet är att det blir ett jädra drag.
En annan comeback som fått varenda flicka under 18 att kissa på sig, är givetvis Ulrik Munthers. Han var ju tyvärr så framgångsrik förra året att han slutade 3:a efter suveränerna Loreen och Danny (varav ingen tävlar i år), med en låt som skulle fått Bob Dylan att rotera åtskilligt i sin grav om han vore död. Just nu verkar det dock som att Ulrik, tack vare sin enorma fankrets seglar upp som storfavorit till segern nästa år, ungefär som Eric Saade 2011. Nu är det väl bara att be en stilla bön att låten inte är någon typ av taskig Bob Dylan rip-off som skämmer ut Sverige hemmaplan. Allt återstår att se.
En annan person som nog kan betecknas som kontroversiell är Caroline af Ugglas, som gör sitt tredje framträdande i Melodifestivalen. Senast var hon ju snornära att faktiskt vinna hela schottaballongen, men föll med 3000 rösters marginal till Malena Ernman 2009. Bättre lycka den här gången? Kanske. Men med ett nyktert öga på saken är det nog mer troligt att svenska folket inte tycker att det känns lika spännande och utmanande tredje gången - Caroline är alldeles för etablerad nu. Folk vet vad hon handlar om och jag gissar starkt på att hennes låt "Hon har inte" inte kommer skilja sig nämnvärt från hennes tidigare alster. Men en rejäl färgklick är det verkligen.
Något av de mest absurda inslagen kommer nog, utan någonsomhelst tvekan vara kvartetten Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander - fyra äldre herrar med silver i håret och "en riktig jädra schlager" som låten heter. Körberg, som senast deltog 1988 med Stad i Ljus, lär ha sagt att han aldrig mer vill sätta foten i tävlingen igen - men är tydligen nu den person som drog igång hela projektet. Kan man anta att det är en grupp med en hyfsad dos självironi som ställer sig på scenen i Mars? Med tanke på att Claes Malmberg har förvirrat sig in i gänget kan man bara anta det...
Men är fältet kliniskt fritt från potentiella vinnare? Nja, det återkommer en del stjärnor som nu går in solo för första gången i tävlingen. Martin Rolinski har ju kommit både 2:a och 3:a tillsammans med BWO under förra decenniet, men är alltså nu för första gången med ensam på scenen. Förmodligen har han betydligt bättre chans nu än när han hade en förväxt pojke med skägg och kortbyxor i bakgrunden. Rolinski lär bli en artist att hålla ögonen på, mycket talar för att han kommer att gå långt denna gången också.
Ralf Gyllenhammar, känd från gruppen Mustasch gör också schlagerdebut - precis som Joakim Cans (som presenterades förra veckan) ifrån gruppen Hammerfall.
Ralf kommer antagligen att fylla ut hårdrocksgenren i startfältet, men frågan är om det inte hade varit betydligt mer intressant att se hela Mustasch på scenen istället för bara den stackars sångaren. Troligen har både Hammerfall och Mustasch fått frågan om att delta, men bara Joakim och Ralf har haft motivationen att säga ja. Nåja. Hårdrocken måste ju vara med iallafall, det är ju tradition.
I övrigt måste man ju påpeka att vissa divor aldrig blir för gamla, såsom Sylvia Vrethammar som gör comeback efter 11 års frånvaro från Melodifestivalen. Mer än nostalgi lär det dock inte bli.
Vi kan också konstatera att Fredrik Kempe (som ju skrev i princip alla vinnare mellan 2008-2011) i år enbart fått med 3 bidrag, medan fjolårets vinnare Tomas G:son och Peter Boström fått med 4 respektive 3. Noterbart är ju dock att Bobby Ljunggren - som tillsammans med Kempe stått för de flesta vinnarbidragen de senaste åren, inte ett enda bidrag med i år. Systemskifte? Tack gärna, vi slipper helst en ny Anna Bergendahl - med en Bobby Ljunggren låt som ingen minns längre.
Vem av de ovanstående som lyckas bäst återstår att se, men när vi nu vet vilka det kommer att handla om känns det som att startfältet i 2013 års final börjar ta form. Här är min troliga uppställning:
Hello Goodbye - Erik Segerstedt & Tone Damli
Annelie - Joacim Cans (Rocklåtarna klarar sig ju alltid till final)
Skyline - David Lindgren
Tell The World I’m Here - Ulrik Munther
Rockin’ The Ride - Army of Lovers
In And Out Of Love - Martin Rolinski
Copacabanana - Sean Banan
En förlorad sommar - Rikard Wolff
Begging - Anton Ewald (relativt okänd artist men en Kempe-låt)
Alibi - Eddie Razaz (Låtskrivarna Boström och G:son vann ju ifjol)
Utan att ha hört nån av låtarna är det ju omöjligt att säga nånting egentligen - men dessa artister/låtskrivare känns gedigna och de första sex känns helt självklara. Vi får se om jag får rätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar