måndag 19 november 2012

De första artisterna klara för Melodifestivalen 2013

Ibland ges utmärkta tillfällen till att raljera över denna kära tävling - som när Melodifestivalen levererar klyschiga bidrag som bekräftar alla kritikers stereotypa fördomar mot den. Idag är ett sådant tillfälle!

Melodifestivalen 2013 hade inför dagens presentation av de 16 första artisterna alla möjligheter att bli något mycket stort - Sverige är regerande eurovisionmästare och producerade ett nyskapande bidrag som Euphoria som tog Europa med storm. När nu Sverige ska följa upp denna framgång kunde man ju tänka sig att hela artisteliten stod på rad för att komma med och representera Sverige på hemmaplan. Men Nej - tvärtom. De 16 artister som presenterades idag var istället ett gäng nobodies, has-beens och wannabes. Ingenstans här finns ens ett uns av Loreen-karisman eller nytänkandet - istället levererar man klyschor (tråkiga sådana) som "schlagertrion" Pernilla Wahlgren, Jenny Silver och Hanna Hedlund (Tre artister med framgångsrik historia i festivalen - men numera hopplöst uttjatade och alldeles för gamla. Tråkigt att Jenny Silver inte satsade på ännu ett sologigg- hon hade kunnat slå då!), eller Cookies 'n' beans (som misslyckades fullständigt i Melodifestivalen 2009). SKÅPMAT MED UTGÅNGSDATUM 2010!

Förutom dessa gamla schlagerveteraner så har man också lyckats släpa in artister som aldrig varit med förut - eftersom de varit alldeles för framgångsrika för det. Nu är de dock panka och nedgraderade till B-kändisar som gör vad som helst för att få komma med i TV igen. I år är det Erik Gadd och Joacim Cans (han från Hammerfall ni vet) två artister som var relevanta för en sisådär 10-20 år sedan och som nu ska göra en bejublad comeback (GÄSP).

Sen finns det ju givetvis de numera obligatoriska humor/WTF!!??-bidragen som SVT kvoterat in för att "öka underhållningvärdet" i Melodifestivalen. Då Torsten Flinck tydligen gjorde ett så gigantiskt intryck i 2012 års Melodifestival så har man nu tagit in en annan, nästan lika skrämmande artist/skådespelare i 2013 års Melodifestival: Rikard Wolff - som mest är känd för att ha spelat i Änglagård och gjort Scars röst i Lejonkungen. Nu är det visserligen så att Wolff har en bakgrund inom Melodifestivalen (han framförde exempelvis "Tusen och en natt" i Melodifestivalens 50-års jubileumsshow 2005, och dessutom har han återkommit i pausunderhållningen flera gånger sedan dess. Men han kommer ändå bli 2013 års Torsten Flinck. Men värst av allt är ändå att Sean Banan är tillbaka. IGEN. Den mannen ger tydligen aldrig upp hur dålig han än egentligen är. Det kallas nog förnekelse. Men det är klart, hans låt "Sean den förste Banan" blev årets mest spelade låt i Sveriges alla dagis och hans efterföljande film "Sean Banan inuti Seanfrika" (Förmodligen tidernas absolut sämsta film) lurade många barnfamiljer till biograferna i våras. Risken är att hans bidrag "Copacabana" blir en ännu sämre version av den redan vedervärdiga "Sola och bada i Piña Colada", och att dagisbarnen slänger sig på telefonerna för att rösta ännu en gång.
Är det så här det ska gå till när vi väljer artisten som ska representera Sverige på hemmaplan!??!
SVT har tydligen skitit fullständigt i kvalitet och standard - enbart för att kunna dra till sig fler tittare. Som vanligt alltså.

Men det som ändå måste sägas vara "nyheten" i de första 16 artisterna är utan tvekan alla nya okända artister och låtskrivare som kommit med. De allra flesta av dessa har nämligen aldrig varit i närheten av Melodifestivalen förut och vissa har knappt ens haft en karriär i Sverige. En del, som YOHIO, är istället mest kända i Japan, och andra, som Tone Damli, mest i Norge. Ändå så finns en del rutinerade (och relevanta -ta mig tusan!) som Anna Järvinen och Louice Hoffsten med - även om dessa har varit verksamma i olika musikaliska fält tidigare. Vad dessa kan åstadkomma förhåller jag dock mig betydligt mer tveksam till.
De verkliga utropstecken som finns bland de 16 är dock de som faktiskt varit med de senaste åren och fallit på mållinjen: David Lindgren och Erik Segerstedt. David Lindgren är utan tvekan den som har bäst chans att vinna bland dessa 16 artister, i synnerhet med tanke på hans stora framgångar 2012. Han är stor och i detta startfält lär han vara det namn som drar allra mest uppmärksamhet. Men även Erik Segerstedt är en artist att räkna med, och får ju numera ses som en "veteran". Frågan är om han och Tone Damli är ett par som kan slå tillsammans - Unioner med norrmän brukar vanligtvis inte hålla länge om man säger så...

Men än så länge tror jag inte vi har sett vinnaren, även om David Lindgren blir killen att hålla koll på. Utan att ens ha hört låtarna är det givetvis svårt att säga någonting om något, och helt ärligt så bryr sig Europa inte ett skit om vilken artist Sverige skickar - ingen vet ju ändå vem det är. Allt som betyder något är det som händer på scenen i Malmö - och då spelar det ingen roll hur häftig man var i fjolårets Melodifestival. Problemet är dock att vi svenskar tenderar att gå på artisternas historia snarare än deras faktiska låt när vi väl röstar - vilket riskerar att vi skickar en känd artist med ett dåligt bidrag - enbart för att vi känner att detta "representerar oss" - i synnerhet nu på hemmaplan när vi gärna vill visa upp något representativt svenskt.
Men om en vecka så vet vi vilka som utgör resten av startfältet och då kanske man får tillfälle att se lite ljusare på tillvaron. Vi får väl helt enkelt vänta o se.

1 kommentar: