måndag 14 oktober 2013

Eurovision 2014: Copenhagen calling! Men vilka?



I September stod det klart att alla tidigare spekulationer om var nästa års Eurovision skall hållas - var fel. Det blev visserligen Köpenhamn (IGEN FÖR 3:E FUCKING GÅNGEN) men inte i någon av de typ 10 olika arenorna som pekats ut som kandidater av media - NEJ, danskarna ville inte vara så mainstream! Istället gör man något mycket speciellt; nämligen förlägger ett av världens största musikevenemang i en varvslokal på en liten halvö. Ja, det är sant, och NEJ jag överdriver inte. B&W-hallerne heter stället dit hela Europas blickar kommer att riktas i Maj nästa år och det ligger på en liten halvö som heter Refshaleøen precis utanför centrala Köpenhamn. Lokalen är en gammal varvshall från 60-talet som visserligen har rätt storlek, men i princip aldrig har använts till någonting som överhuvudtaget går att definiera som underhållning. Det blir alltså till att investera mycket pengar i lokalen om den skall kunna husera en produktion som den Malmö presterade. Nu verkar dock danska televisionen DR ha tänkt väl igenom detta val, vilket ju alltid är en fördel. Och jag måste säga att det faktiskt ska bli spännande att se vad resultatet blir - eftersom allting kommer att ske på en halvö. För att enklast kunna ta sig till Refshaleøen, kan man åka den kommunala båtlinjen, om man inte är van vid att köra bil över myllret av broar som leder ut till Christiania och Köpenhamns industriområden. Refshaleøen planeras under Eurovision att gå från en tråkig tom industritomt till att bli en "Eurovisionö", full med events och musik av alla slag. Med tanke på att Refshaleøen inte är större än Västra hamnen i Malmö, lär det bli ganska högt tryck. Samtidigt kommer man helrenovera B&W-hallerne till en fullt fungerande arena, om än med en något rustik framtoning. Resultatet kommer att bli en publikkapacitet på runt 12,000 alltså lite mindre än Malmö Arena. Däremot har man den stora fördelen att man kan anpassa hela hallen för Eurovision - vilket (hoppas jag) lär leda till ett imponerande scenbygge. Redan snackar man om laser och 3D projektioner - något som vi var för snåla för i Sverige. Nåja.
Det ska iallafall bli spännande att åka över sundet igen, för att se hur storstaden Köpenhamn hanterar Eurovision. Risken blir överhängande, att det bara blir en väldigt isolerad händelse som köpenhamnarna i gemen inte kommer märka av. I Malmö fanns ju fördelen att hela staden engagerades i tävlingen, och det var inte för inte som Malmös värdskap hyllades som unikt och epokgörande. Hur Köpenhamn nu bygger vidare på detta återstår att se - men kostnaderna för det är redan långt över de som SVT hade klarat av.

Frågan i nuläget är dock hur många som verkligen kommer att få uppleva nästa års Eurovision. Redan nu har många länder lämnat återbud, bl.a. Turkiet, Portugal, Polen, Cypern, Kroatien, Bosnien & Hercegovina, men också Greklands deltagande är hotat (mest för att man ju faktiskt lagt ned hela den statliga tv-stationen p.g.a. att man ju faktiskt är bankrutt). Tidigare Eurovisionländer som Tjeckien, Slovakien, Monaco, Andorra och Luxemburg har också nekat en återkomst till tävlingen, och ännu har inte Bulgarien eller Serbien meddelat sitt beslut i frågan. Faktum är att nästa års Eurovision riskerar att bli det minsta sedan semifinalsystemet infördes för 10 år sedan, något förmodligen är lika mycket orsakat av finanskriser som nordisk dominans. Stornationer i Eurovision, såsom Turkiet och nu kanske också Grekland lämnar tävlingen p.g.a. dåliga finanser men också som protestaktion mot vad som numera upplevs som en västeuropeisk komplott. Faktumet är ju att av de senaste 5 årens vinnare har 3 varit ifrån Skandinavien, 1 ifrån Tyskland och bara 1 ifrån Östeuropa. Jämför man detta med perioden 2002-2008 så var bara en vinnare ifrån Skandinavien, och 6 ifrån Östeuropa! Då talade man istället om Östeuropas dominans - vilket ledde till flera avhopp från tävlingen av Västeuropeiska länder som ansåg att det var omöjligt att vinna tävlingen.
Nu är trenden alltså tvärtom, även om jag tvivlar att Azerbajdzjan och Ryssland lär hoppa av tävlingen inom den närmaste tiden. Men faktum är att EBU nu måste börja lyssna på alla upprörda öststater - framförallt vad gäller röstningen (IGEN!). Reglerna om juryröstningen har därför ändrats (IGEN!) även om man denna gång istället fokuserar på att göra juryresultatet mer öppet. Exempelvis ska man publicera alla länders juryresultat omedelbart efter sändningen - så alla kan se vad de enskilda jurygrupperna röstat på. Samtidigt skall man öka kontrollen på vem som sitter med i juryn - mer professionalitet verkar vara slagordet.
Samtidigt förstår ju jag att detta inte kommer ändra ett skvatt på det faktiska resultatet - sedan jurygrupperna kom in 2009 har väst totalt dominerat, vilket jag nämnde ovan. Frågan är om effekten är bättre kvalitet på vinnarna? Ja, det skulle jag nog säga. Samtidigt så är det knappast så det helt väger upp för många öststaters kompisröstande. Att Ryssland och Azerbajdzjan varit så vansinnigt framgångsrika de senaste åren har nog inte någon jurygrupp förklaring till - snarare ett massivt telefonröstande från ett folk i konsensus om att rätt grannland måste vinna.
Nåja.
Vi ska iallafall vara glada över att slippa dra till Baku igen, till en skrytarena som numera i princip står oanvänd, med undantag från enstaka konserter med världsartister med storhetsvansinne. 

När Eurovision nu ändå kommer till Köpenhamn för tredje gången i historien, är det två imponerande rekord som slås. Inte nog med att staden blir den första att arrangera två Eurovision under 2000-talet, det är också den kortaste förflyttningen mellan två konsekutiva Eurovisionarenor (som inte ligger i samma stad) - den sammanlagda sträckan mellan Malmö Arena och B&W-hallerne är strax under 3 mil - en resa på ca. 40 minuter. Det tidigare rekordet var mellan Tallinn (2002) och Riga (2003) - en resa på 27 mil. Det är ett mycket imponerande rekord, med tanke på hur stort Europa är.
Låt oss hoppas att det inte blir ett bottenrekord i deltagarländer bara...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar