Melodifestivalen 2014: Vinnaren - enligt statistiken och enligt vetenskapen

Då var det dags för lite statistik igen och denna gång ska vi kika närmare på finalen - en mycket avancerad historia numera. Sedan 2002 har vinnaren utsetts genom 50% telefonröster och 50% juryröster - och (för att göra saken än mer komplicerad) sedan 2009 med internationella juryer - och (till sist) sedan 2011 enbart med internationella juryer. Numera kan man alltså säga att det är svenska folket tillsammans med internationella expertgrupper som avgör vinnaren i Melodifestivalen. Dessa två poler brukar inte alltid vara överens, men det är väldigt sällan som det spelar någon större roll.

Så vad blir resultatet i Melodifestivalen 2014? Vem vinner? 

Ja, vi kan börja med att kika på det totala resultatet i finalen baserat på finalstatistik mellan 2002-2013. Vad jag har gjort här kallas en "Envägs-ANOVA" och redovisar medelvärden av alla slutplaceringar utefter deras startpositioner. Ni ser i stapeln till vänster alla startplaceringar som är möjliga (1-11 - glöm inte att 2009 var det ju 11 finalister!) och ni kan i stapeln "Mean" se medelvärdet av slutplaceringen som varje bidrag brukar få givet den startpositionen.

Stapeln längst till vänster: Möjliga startpositioner (1-11). N: Antal bidrag som hamnat på varje placering (12 år, 12 bidrag på varje placering). Mean: Medelvärdet av slutplaceringen - ju lägre (närmare 1) desto närmare vinsten. Std. Deviation: Standardavvikelse - hur mycket ett bidrag på denna startposition oftast brukar avvika från medelvärdet av slutplaceringen. Minimum & Maximum: De lägsta och högsta observerade slutplaceringarna för bidragen på denna startposition.

Här ser vi ganska tydligt att startposition 1 och 10 & 11 (alltså att start allra först och allra sist) är det absolut bästa. Att gå ut först verkar dock vara allra bäst - i snitt slutar man då på placering 2,33. Att gå ut sist i startfältet är också mycket bra - i snitt slutplacering 3. Det som dock förstör denna statistik något är att man 2009 hade 11 bidrag i finalen - och 11:an vann då alltihopa, medan 10:an kom sist. Detta bevisar att det inte har att göra med att vara det 10:e bidraget som avgör - utan att gå ut sist i startfältet. Om vi stryker 2009 års konstiga upplägg från statistiken så ser vi att det i princip blir helt jämnt mellan att gå ut 1:a som 10:a. Och det allra mest fascinerande är att första och sista bidraget aldrig har slutat sämre än 4 i finalen!!!! Helt otroligt egentligen! Det innebär att det rent statistiskt är 75% sannolikhet att dessa två bidrag ingår i topp 3! Och iallafall 100% sannolikhet att något av bidragen gör det! Helt galet.

Men varför är det då så oerhört bra att gå ut först eller sist? 

I psykologisk och kognitionsvetenskaplig forskning pratar man om "Primacy-effekten" och "Recency-effekten" - alltså seriepositionseffekter på minnet. När vi människor får mycket information (till exempel under en föreläsning eller en Melodifestival) så kan vi/orkar vi inte alltid minnas allt. Vissa saker fastnar lättare i minnet - då främst den information som kom först - och den som kom sist. "Primacy effekten" innebär att den information som kom allra först är den vi minns bäst, eftersom dess startposition får den att sticka ut. Man kan kanske se det som att den är svårare att bland ihop med annan liknande information eftersom den kom först i ordningen - då är den enklare att minnas. Jämför exempelvis med hur man minns en rolig historia eller en låt - man kan oftast början väldigt bra - mer sällan minns man mitten.
"Recency-effekten" menar å andra sidan att man bäst minns den senaste informationen - det man hörde sist. Det ligger ju närmast i tiden, och konkurrerar således inte med annan viktig information som kommer efteråt. Därför är det heller inte så konstigt om du bara kommer ihåg slutet på vissa filmer, eller slutposén i ett dansnummer - det är alltid slutklämmen man minns bäst.
Slår man ihop dessa så ser vi att Melodifestivalen kan förklaras av forskningen - eftersom vi oftast röstar efter att alla bidrag spelats. Då gör vi en bedömning av vilka bidrag vi tycker bäst om - oftast de vi har lättast att komma ihåg. Då kommer dessa seriepositionseffekter in, och vi får automatiskt lättare att komma ihåg första och sista bidraget.

Så hur slutar Melodifestivalen 2014 enligt forskningen och statistiken?

• 1. Anton Ewald
• 2. Ace Wilder
• 3. Sanna Nielsen
• 4. Yohio
• 5. Helena Paparizou
• 6. Oscar Zia
• 7. Panetoz
• 8. Linus Svenning
• 9. Alcazar
• 10. Ellen Benediktson

Internationella Jurygrupper

Men om vi nu bryter ned resultaten lite - och kikar på de internationella juryerna.
De internationella jurygrupperna är ju trots allt professionella - de jobbar ju med musik i sina hemländer, de är ansvariga för sitt lands egna uttagning till Eurovision. De borde ju logiskt sett, inte kunna påverkas av ordningseffekter eller annat irrelevant utan bara gå på kvaliteten i låtarna? Nja... Låt oss se...

Stapeln längst till vänster: Möjliga startpositioner (1-11). N: Antal bidrag som hamnat på varje placering (5 år, 5 bidrag på varje placering). Mean: Medelvärdet av slutplaceringen hos de internationella jurygrupperna - ju lägre (närmare 1) desto närmare vinsten. Std. Deviation: Standardavvikelse - hur mycket ett bidrag på denna startposition oftast brukar avvika från medelvärdet av slutplaceringen hos int. jurygrupperna. Minimum & Maximum: De lägsta och högsta observerade slutplaceringarna hos int. jurygrupperna för bidragen på denna startposition.

Vi kan här se att det skiljer sig en del från den totala statistiken för finalen. Först och främst baserar sig den här statistiken på resultaten från internationella jurygruppernas totala slutresultat mellan 2009-2013. 2009 var det bara EN internationell jury - 2010 var det bara 5 internationella jurygrupper och sedan 2011 är det 11 jurygrupper. Statistiken redovisar dessa jurygruppers sammanlagda röstning.
Vi ser tydligt att även om det fortfarande är bäst att börja först och sist (ignorera svansen längst till höger i grafen - det är det 11:e bidraget 2009- Malena Ernman med La Voix - som int. Juryn ratade), så är medelvärdena generellt mycket högre hos int. Juryn än i den tidigare totala statistiken. Det innebär att seriepositionseffekten INTE är lika tydlig hos internationella jurygrupperna som i den totala röstningen. Jämför vi så ser vi: Bidrag 1 har medelvärde 3,40 hos int. Jury, medan samma bidrag har 2,33 i den totala statistiken. Alltså skiljer det mer än 1 placering mellan juryerna och den totala röstningen! Att variationen är större ser vi också på standardavvikelsen hos int. jurygrupperna - jämfört med den totala röstningen. Allt detta innebär att det är mycket svårare att förutsäga hur internationella juryn ska rösta med hjälp av statistiken. Men helt klart är ändå att första och sista bidrag har bättre chanser även här.

Hur röstar då svenska folket?

Här kan vi använda statistik från 2002-2013, vilket innebär lite säkrare data. Rent tekniskt så borde det framgå att folket röstar lite mer efter psykologi än annat här - vi borde alltså förvänta oss mer recency och primacy-effekter här! Blir det så då? Jodå!

Stapeln längst till vänster: Möjliga startpositioner (1-11). N: Antal bidrag som hamnat på varje placering (12 år, 12 bidrag på varje placering). Mean: Medelvärdet av slutplaceringen hos folkets röstning - ju lägre (närmare 1) desto närmare vinsten. Std. Deviation: Standardavvikelse - hur mycket ett bidrag på denna startposition oftast brukar avvika från medelvärdet av slutplaceringen hos folket. Minimum & Maximum: De lägsta och högsta observerade slutplaceringarna hos folket för bidragen på denna startposition.

Som på beställning ser vi att det är första och sista bidraget som har störst chanser att gå hem hos folket! Till skillnad från internationella juryerna - så är det sista bidraget helt klart bäst hos svenska folket! Det är har ett medelvärde på 2,42 - och förmodligen ännu lägre om vi räknar med Malena 2009 - som gick ut som nr 11. Helt klart är iallafall att sista bidraget har oerhört mycket större chanser hos svenska folket än alla andra. Stort plus för Ace Wilder i år alltså. Vi ser dock att spridningen är ganska hög hos svenska folket jämfört med den totala röstningen - de som startar först eller sist har hamnat allt emellan 1:a till 8:a hos svenska folket - i den totala omröstningen så var samma statistik 1:a och 4:a (om man räknar in Malena Ernman 2009). Det är alltså inte alltid som svenska folket röstat helt efter ordningen, även om det är tydligt att de gör det mer än internationella juryn. Annars visar denna statistik att folket inte skiljer sig nämnvärt från resten av resultatet.
Folket är mer påverkat av "Recency-effekten" (den nyaste och senaste informationen är den man minns bäst), än internationella juryn som snarare påverkas av "Primacy-effekten" (den första informationen är den man minns bäst). Vad kan detta bero på? Ingen vet. Jurygrupperna kanske koncentrerar sig mer ifrån början - och börjar tröttna mot slutet? Svenska folket kanske äter tacos och pratar mer under första delen av tävlingen så att de koncentrerar sig bättre mot slutet? Det är min teori iallafall.

Jag måste ju dock till sist konstatera att det är fullt möjligt att vinna Melodifestivalen även från andra placeringar än bara första och sista. Om vi tittar över tabellen på hur många som vunnit från varje startposition så ser vi att det även går att vinna från position 6, 7 och 9! Däremot verkar det rätt lönlöst att starta från position 4 och 5 - som aldrig varit i topp 3 under de senaste 12 åren! Dåliga nyheter för Oscar Zia och Linus Svenning:  

   
Så varför är statistiken ett bra sätt att förutspå vinnaren för Melodifestivalen? Jo, Christer Björkman vet självklart om statistiken - och därför sätter han in de bidrag han tror mest på, på de startpositioner som ger dem störst chans att vinna. Det blir en självuppfyllande profetia. Om vi kikar på bettinglistorna så ser vi också att Sanna Nielsen (startnummer 8) och Ace Wilder (startnummer 10) ligger bäst till i oddsen - och har hyfsade startpositioner. Däremot har Björkman sett till att Sanna startar från en position som INGEN någonsin har vunnit från - 8. Han vill kanske inte se Sanna vinna på Lördag? Hmmm. Mysteriet är dock Anton Ewald, som inte alls är med i toppen i oddsen - men ändå går ut först. Kan det vara något scentekniskt som ligger bakom det beslutet? Vem vet. På Lördag får vi dock se om statistiken håller...

Schlagermagisterns topp-10: Låtar som borde ha vunnit

Mina damer och herrar! Det är äntligen finalveckan - tiden på året då alla schlagernördar hyperventilerar konstant och alla kultursnobbar låser in sig på toaletten med öronproppar och några flaskor rödvin. På Söndag vet vi vem som tar hem segern i Melodifestivalen 2014 och Sverige går tillbaka till sitt gråa vardagslunk igen. Därför är det hög tid att maxa schlageryran så mycket som går innan Söndag - och därför kommer jag nu bidra med lite schlagernostalgi i form av min topp-10 lista över de där låtarna som borde vunnit - men inte gjorde det. Vissa låtar minns vi eftersom de både vann grammisar och blev sönderspelade på radion, andra minns vi mest som svaga suddiga minnen långt bak i huvudet. Och en del har ni förmodligen aldrig hört talas om. Men nu är ju jag lite av en schlagerhipster så det får ni bara acceptera...
Mycket nöje!

Först Några Bubblare:


Maria Rådsten - Vad Som Än Händer (1992)
Placering: 3:a
Vinnare: Christer Björkman - Imorgon Är En Annan Dag
1992 är känt som ett "svart år" i Melodifestivalens historia. Inte nog med att Bert Karlsson för första (och enda) gången ställer upp som textförfattare till ett bidrag, utan rent allmänt sög nästan alla bidrag rejält. Vinnare blev blivande schlagerfühern Christer Björkman - som kusligt likt Niklas Strömstedt sjunger "Imorgon är en annan dag" till en nästsista plats i Eurovision i Malmö senare. Enda bidraget han slår där var Finlands monsterhit "Yamma Yamma". Den enda riktigt bra låten i Mellon 1992 kom från Maria Rådsten - som senare skulle tävla med gruppen One more time 1996 - och vinna.



Björn Skifs - Michelangelo (1975)
Placering: 5:a
Vinnare: Lasse Berghagen - Jennie Jennie
 Detta är antagligen Björns största hit i Mellon - någonsin. Att detta mästerverk inte vann över Lasse Berghagen är ett under... Men Sverige hade antagligen inte råd att vara värdar för Eurovision ett år till efter ABBA:s vinst 1974.



Tina Röklander - Kom Och Dela Min Hemlighet (1994)
Placering: 5:a
Vinnare: Marie Bergman & Roger Pontare - Stjärnorna
Ett annat år som vanligtvis brukar avfärdas som ett "skitåår" var 1994. Själv tycker jag nog att det fanns en del guldkorn - iallafall om man gillar riktig schlager! Tina Röklander var okänd då och okänd nu, men enligt mig en klart vinnare det året!



10. Greta & Malou - Åh Vilken Sång (1977)
Placering: 4:a
Vinnare: Forbes - Beatles
1977 års vinnare Forbes skulle jag utan tvekan vilja utnämna till årtusendets sämsta Mellovinnare någonsin. I princip samtliga andra bidrag i det årets Mello överträffade deras vinnarlåt "Beatles", ur alla möjliga hänseenden. Klart kitchigast och mest minnesvärda bidraget var dock enligt mig Greta &a Malou vars discodansdänga "Åh Vilken Sång" nog blev lite mycket för juryn det året... Men showen! Men låten! AHHHH 70-TALET - VART TOG DU VÄGEN?!



9. Lisa Nilsson - Du (Öppnar Min Värld) (1989)
Placering: 4:a
Vinnare: Tommy Nilsson - En Dag
Tro det eller ej, men Lisa Nilsson gjorde faktiskt sitt genombrott i just Melodifestivalen som 18-åring - men fick på dängen av Tommy Nilsson och hans frisyr som orsakat permanenta hål i ozonlagret. Lisa måste dock lyftas fram som detta års stora utropstecken, även om det tog några år innan hon på allvar började toppa de svenska musiklistorna. "Du (öppnar min värld)" är dock en klassiker.



8. Lena Philipsson - Dansa I Neon (1987)
Placering: 5:a
Vinnare: Lotta Engberg - Fyra Bugg och En Coca-Cola
Oavsett vad folk tycker så hävdar jag fortfarande att "Dansa I Neon" är Lenas absolut bästa låt. Punkt. Trots detta är det också hennes sämst placerade låt någonsin - hon blev ju akterseglad av en gravid Lotta Engberg, en arg finsk FN-ambassadör och Style i axelvaddar större än Öresundsbron. Problemet var nog kanske att Dansa I Neon var lite för bra och lite för modern. Juryn var helt enkelt inte redo.



7. Andreas Johnson - Sing For Me (2006)
Placering: 3:a
Vinnare: Carola - Evighet
Inget ont om Carola det här året, men ärligt talat var Andreas Johnsson min absoluta favorit! Aldrig förr hade en sådan stark Beatles-inspirerad låt spelats i Melodifestivalen, och jag tvivlar starkt på att vi någonsin får höra något liknande igen. "Sing for Me" är en unik låt som förtjänar att hyllas - och tyvärr för Andreas, så kommer inget bidrag han skriver igen överträffa det här.



6. Cecilia Vennersten - Det Vackraste (1995)
Placering: 2:a
Vinnare: Jan Johansen - Se På Mig
Sällan har en Melodifestival haft två så klara favoriter som i Mellon 1995! Jan och Cecilia var i princip de enda bidragen med någon form av kvalitet - och stred en bitter strid om topp-poängen. Vann gjorde tyvärr Jan Johansen - som visserligen fick en beaktningsvärd 3:e plats i Eurovision. Men Cecilias låt blev en odödlig klassiker, som dessutom vann en grammis för bästa låt 1995 - i konkurrens med just "Se på Mig". Hade hon kommit till Eurovision hade vi garanterat vunnit.



5. Pernilla Emme - I Dina Ögon (1993)
Placering: 3:a
Vinnare: Arvingarna - Eloise
Jag måste erkänna att jag gillade Eloise - som egentligen kanske förtjänade att vinna. Iallafall om det inte vore för Pernilla Emme - som inte kan förklaras som något annat än en blond Bohuslänsk Carola. Trots ett enormt röstregister och en helt otrolig låt så är detta en av många bortglömda schlagerlåtar som borde ha vunnit. Och dessutom kan vi inte skylla på juryn här - finalen avgjordes för första gången med telefonomröstning detta år - vilket vi sen inte skulle få se igen förrän 1999. Mest för att telefonsystemet brakade ihop p.g.a. trycket och inte återhämtade sig förrän 1999.



4. Timoteij - Kom (2010)
Placering: 5:a
Vinnare: Anna Bergendahl - This Is My Life
Anna Bergendahl var kanske det minst smarta vinnarvalet som svenska folket gjort sedan telefonomröstningarna infördes. Jag förstår fortfarande inte hur hon kunde slå både Salem al-Fakir och Darin... Men ännu mindre förstår jag hur hon kunde slå Timoteij - som lyckades göra århundradets etnopop. Personligen skulle jag säga att "Kom" är en sådan schlagerklassiker som helt enkelt är oumbärlig på ett schlagerparty numera, och skulle sopat banan med allt motstånd i Eurovision. Tråkigt nog för Timoteij så höll det inte längre än till en 5:e plats. Däremot vann de Eurovisionfanclubarnas "Second Chance Contest" rätt överlägset - ett tecken på att de iallafall hade fansens stöd.



3. Carola - Mitt i Ett Äventyr (1990)
Placering: 2:a
Vinnare: Edin/Ådahl - Som En Vind
Bert Karlsson beskrev detta år som frikyrkornas krig. Edin/Ådahl representerade Pingstkyrkan och Carola Livets Ord. Mycket skedde bakom kulisserna och förmodligen även på andra ställen - då Nackasändaren plötsligt lade av mitt i Carolas nummer - så en stor del av Sverige missade Carolas bidrag. Självklart var allt en del i frikyrkokriget... Men även om Pingskyrkan vann då, så är detta enligt mig Carolas helt klart bästa låt. Någonsin. Hon kunde lika lätt vunnit i Eurovision med denna låt, som med "Fångad Av En Stormvind" året därpå. Istället fick vi vänta ett år på den där Eurovisionvinsten...



2. Sanna Nielsen - Empty Room (2008)
Placering: 2:a
Vinnare: Charlotte Perrelli - Hero
Detta bidrag är nog generellt det som flest människor hade hållit med mig hade förtjänat vinna. "Empty Room" vann folkets röstning - överlägset. Men p.g.a. den dåvarande poängräkningen så togs inte hänsyn till hur överlägset ett bidrag än var över tvåan. Detta gjorde att "Hero" vann - och sedan floppade totalt i Eurovision. Hade de nuvarande reglerna gällt - hade Sanna vunnit ganska klart - och förmodligen även i Eurovision. Det är bara att acceptera att Mellon inte alltid varit rättvis.



1. BIG - Ingen Annan Väg (1998)
Placering: 2:a
Vinnare: Jill Johnsson - Kärleken Är
På något sätt har många missat detta fullständiga guldkorn. BIG är ingen känd artist utanför hängivna kristna kretsar - trots att de var oerhört nära att slå Jill Johnsson. Deras låt "Ingen Annan Väg" är en bättre version av "Sing For Me" - som jag ju fullständigt älskar. Dessutom lyckas de göra låten på ett fantastiskt sätt - på den tiden det fortfarande var livemusik! Kort sagt - en riktig diamant i schlagergruvan!

Melodifestivalen 2014: Efter Lidköping - två finalister och ett fiasko

Efter 5 veckor på turné runt i Sverige, så har vi nu äntligen ett finalstartfält. Andra chansen i Lidköping skickade Linus Svenning och Helena Paparizou till Friends, även om grafiken stundtals ville något annat. Här är min summering av Andra Chansen i Lidköping:

1. Helena & Linus - favoriten och uppstickaren
Okej - inför Lördagen hade jag i princip inte träffat en enda person som INTE trodde att Helena Paparizou skulle gå vidare. Sällan har väl schlagersamhället varit så rörande överens om att ett bidrag skulle gå vidare. Frågan är verkligen vad detta konsensus kan bero på. Var det en totalt överlägsen låt? Njae, hon blev ju frånåkt i sin deltävling av bl.a. YOHIO (som knappt ens hade en låt) och Ellen Benediktsson (som hade en väldigt stillsam ballad). Att säga att Helenas låt är en dunderhit som slår direkt - vore ganska fel att säga enligt mig. Var den bäst i Lidköping då? Ja - tydligen iallafall. Men samtidigt var det ett oerhört spretigt och svårtolkat startfält som mötte henne i Lidköping - Paparizou erbjöd något vant och lättigenkännligt. Personligen tror jag att det var det som fick Helena till finalen - snarare än att låten excellerade. Men med tanke på att finalen annars skulle gått miste om en ren skär schlagergudinna om hon inte vunnit - så var resultatet högst rättvist.

Linus Svenning å andra sidan - var knappast en stor favorit. Egentligen var det nog inte ens speciellt många som faktiskt på allvar trodde att han skulle fajtas om en plats i duellerna. Men "Bröder" växer ju mer man hör den - en riktig Andra Chansen-låt! Därför är det kanske inte så konstigt att Linus faktiskt klarade biffen. Han är en person som svenska folket lärt känna väl under de senaste veckorna, i synnerhet då han är en fantastisk sympatisk person - vilket jag själv kan intyga. Tufft skal - men mjuk insida - då går man hem hos svenska folket. Frågan är om detta rent av är Robin Stjernberg-material? Linus och Robin kommer ju ifrån samma område i Skåne, och sjunger båda halvballader. Men räcker det för att även kamma hem finalen? Tveksamt. Medan Robin kunde visa upp ett imponerande röstregister i en mycket svår låt, har Linus enbart sin emotionella låttext att sälja (förutom sig själv). Det borde inte räcka för att vinna menar jag - men konstigare saker har ju faktiskt hänt.

2. SVT:s grafikteam dabbar sig. Igen. 
Det är uppenbart ett mycket avancerat och svårhanterligt datasystem som SVT använder under Mellosändningarna. Det måste ju kunna visa exakt rätt grafik vid exakt rätt tillfälle. Det är ju rena raketvetenskapen! SVT ligger ju verkligen i framkant när det gäller just modern grafikforskning - de använder sig av avancerade logaritmer och superdatorer för att få ut sin grafik i tv-bilden. Genom sin storsatsning har man tagit Melodifestivalen till forskningens framkant - då tv-grafikforskare över hela världen attraheras till Melodifestivalgrafikteamet. Med dessa experter på plats för att övervaka den ömtåliga och känsliga utrustningen, byggd på senaste nanoteknologi, så är det väl teoretiskt omöjligt att misstag händer!? (Ja, detta var Ironi! *Duuuh..*)
Jag vet ingenting om SVT:s grafikdatorer eller de program eller tekniker som använder dem. Jag vet bara att de har en vana att haverera någon gång varje år. Inför en miljon tittare. Och i princip förstöra spänningsmomenten på kuppen. Och varje gång försvarar sig Björkman med: "Sånt händer... Tough shit." Det känns skönt att veta att vårt mest folkkära program leds av någon som vill ta tag i problem som faktiskt allvarligt förstör spänningsmomenten i tävlingen och får Mellon att framstå som något jädra fuskbyggt ryskt skrytbygge. Det hela är väldigt enkelt, Björkman: När man får ett allvarligt problem - så tar man tag i det och löser det. Det kallas ledarskap och ingår i rollen som ledare. Även i Melodifestivalen. PUNKT.
Om Christer Björkman verkligen vill att SVT och Melodifestivalen ska framstå som seriösa så måste man få tummen ur röven och faktiskt göra något åt teknikstrulet - sparka folket som inte kan hantera det, eller byt/uppgradera programmen som styr det, ELLER skaffa något enklare datorsystem! Fördelaktigt ett grafiksystem som era tekniker KAN HANTERA. Svårare än så är det inte.
Och, Herr Björkman, tro inte att Melodifestivalen är något jädra "Titanic" som inte kan sjunka! Ju längre dessa grafikfiaskon får fortsätta - desto färre kommer ta SVT på allvar. I allafall utomlands.
Om man inte ens kan hantera sin egen grafik - hur kan man då förvänta sig att få högkvalitativa shower?

3. Rocklåtarna som försvann
Trots att hela 3 bidrag i Andra Chansen var i rockgenren, så lyckades ingen av dem att ta sig vidare. Ammotrack, Skövdebandet med garagedörren, kom sist. State of Drama, fjolårets stora succé, lyckades bara med en försmädlig 5e plats. Och Outtrigger, som faktiskt hade en favoritstämpel, blev slagna av Helena Paparizou i duellen. Varför denna totala genomklappning för rockbidragen?
Min teori är att de tog ut varandra, genom att slåss om samma röstare. Det finns kanske helt enkelt inte tillräckligt många rockentusiaster för att täcka 3 artisters behov av röster - i samma deltävling. Det är kanske därför inte så konstigt om det tar stopp tidigt för 2 av låtarna. När den 3:e dessutom ställs mot Helena Paparizou i sin duell - så blir det mycket tungt.

Något överraskande gick heller inte JEM vidare, trots att de (enligt mig) hade det snyggaste och modernaste scennumret och låten som någonsin gjorts i Melodifestivalen.
Samtidigt lyckades Martin Stenmarck sluta i topp 4, trots sin svensktopplåt och fula hatt. Vad hände där??? Att arenan i Lidköping också skanderade "Martin" - var snudd på obehagligt. Men nu blev det lyckligtvis ingen repris på 2005 - tacksamheten är gränslös!

4. Emmelie de Forest & Åsa Jinder - njaee.....
Jag måste säga att "Rainmaker" som ska bli den officiella låten i Eurovision - suger rejält!!!! REJÄLT! Oinspirerad är bara förnamnet! Visst är Emmelie trevlig på scenen men det räcker inte på långa vägar för att täcka upp för den här dåliga låten... Nu var jag inget stort fan av "Only Teardrops" heller, men i jämförelse så framstod den som kvällens räddare! Åsa Jinder befriade oss dessutom från ännu en dansk flöjtmassaker - i ett annars ganska lamt pausnummer.
Tiffany Persson drog som förväntat mest skratt - och är ju guld värd i greenroom. Hon är som gjord för pinsamma artistintervjuer. Att mycket blir under bältet - ja, det uppskattades nog mest bara av publiken i Lidköping. Men då ska vi också påminnas om att Stefan & Krister fortfarande är stora där....

Vad tar vi vidare från Andra Chansen då? Jo, två bidrag som vi inte kommer kunna bortse ifrån - hur mycket vi än skulle vilja. Förhoppningsvis får SVT bakläxa på grafikstrulet - för händer detta igen så är det bara avgång som gäller för Björkmans team. Vi har nu en spännande finalvecka framför oss - fullpackad med nya skandaler och utspel. Och förmodligen en och annan mediekupp... 

En Schlagermagister mitt i Schlagerhysterin - på plats i Schlagerland

Säg vad du vill. Västergötland är och förblir Schlagerland. PUNKT. Det finns inget annat att säga.
Som av en händelse blev jag utvald att delta i en "bloggresa" runt omkring och i Lidköping - där Andra Chansen avgörs på Lördagskvällen. I egenskap av att vara Lidköpings "ende" (?) schlagerbloggare så fick jag därigenom möjligheten att följa med 5 andra bloggare från övriga Sverige runt omkring Skaraborg - till platser där schlagerhistoria har skrivits och kommer att skrivas.
De senaste 2 dagarna har vi upplevt allt från prisbelönta lokala restauranger till Bert Karlsson och kända inspelningsstudios. I Torsdags besökte vi även välkomstfesten i Lidköping - där man drabbades av en schlagerkändisöverdos som heter duga. Låt oss bara säga att det blev närgånget...

Försnack med arrangörerna

 

Först fick vi träffa Lidköpings f.d.  Kommundirektör Kent Lindström - han som drog Melodifestivalen till Lidköping. Bredvid honom står vår reseledare Gunilla Davidsson.

Vi fick även besök av projektledaren Glenn Rytterfjäll som berättade om hur man resonerade i Lidköpings mello-kandidatur.

Välkomstfesten 20.00-00.00 (På Vänermuséet/Galejan i Lidköping)

Vänermuséet vid Vänerns strand - här kom artisterna in för att först se Melloutställningen och sedan fortsätta in till Välkomstfesten i intilliggande Restaurang Galejan.

Jorå, då var Schlagermagistern på plats!

Stora Salen i Galejan - Christer Björkman sitter i soffan med Clara Henry (västgöte), som är webbprogramledare (också västgöte).

Schlagerpimpat!

Skumpa är en självklarhet när Melodifestivalen är på besök.

Clara Henry med vänner. Vi satt nästan bredvid varandra, men hon var så populär att det inte gick att prata med henne.

Mellobelysning

Lidköpings kommunalråd, den så oerhört karismatiske (obs, ironi) Kjell Hedvall - hälsar alla välkomna.

Lidköping vid Vänern - till skillnad från Linköping (ej vid Vänern) som höll i deltävling 2.

Råkade på Redaktionen för "Fredagskväll med Malin: Malin Olsson (programledare) samt Fredrik Ekelund (Producent). De var imponerade av Lidköping - och charmade av småstadskänslan. Shoppingen inne i stan var tydligen något Malin speciellt gillade.

Sångaren i Boogie Fever, Michael Sosinski, var kvällens konferencier. Ingen förstod varför förrän han började sjunga..

Vår förrätt; "bakad vänerlax på kavring, toppat med löjrom från Spiken"

Två Starke Män: Den ene starke man i "Svinarp" och den andra i Lidköping. Gissa vem som är vem. Ledtråd: den ene har ett drag-alterego.

Martin Stenmarck posar med Ida - en av oss Schlagerbloggare.

Vår huvudrätt: "Dovhjortsrostbiff med ramslöksås och potatis- och rotsaksbakelse".

Vi schlagerbloggare hade inga problem att hitta folk att fotografera. Överallt var det schlagerkändisar.

Det var ös.

Schlagermagistern tillsammans med Fredrik Kempe - flerfaldig mellovinnare och (förmodligen) årets vinnare.

Jan Fransson - Världens bäste f.d. rektor, samt nybliven kommundirektör i Lidköping.

Linus Svenning pratar med Helena Paparizou. Tyvärr stack Helena sedan så henne såg vi inte mer under kvällen...

Schlagermagistern träffar Skövdesonen Calle Kindbom - låtskrivaren bakom Ammotracks "Raise Your Hands" men också mellovinnaren "Give me Your Love" med Fame 2003.

Linus Svenning - kanske den snällaste och mest sympatiske artisten jag träffade under kvällen.

70-tals disco med Boogie Fever.

En enorm discokula med en enorm schlagernörd.

Stefan Koro och Rikard Olausson från State of Drama blir närgångna. Lite väl närgångna. Men man kommer väl nära varandra i band antar jag.

Schlagermagistern (som ser galen ut här), med världens vackraste tjej Ellinore Holmer.

Joy Deb - med journalist

Nej det är inte Skrillex som joinar Boogie Fever på scenen, men däremot JEM.

Schlagermagistern does disco

Två Lundabor.

Vi hade kul.

Anders Jansson tog förresten dessa fotografier - han satt mitt emot Nour under hela kvällen.

Schlagermagistern posar med sångaren och skövdesonen Mikael i Ammotrack.

Jeremie ifrån JEM - vem den vite killen är vette sjutton.

Ellie och Mergime från JEM Posar

Ljudteknikern för kvällen - en av medlemmarna i ZZ-top.

Bloggresegänget - Ida, Gunilla, Lena och Felix. Felix är en jädra linslus.

Melodifestivalen 2014: Inför Lidköping - We built this city on rock'n'roll?

Jodå, det var Lidköping som Starship sjöng om i sin hit från 1985 - för de hade förmodligen på känn att Lidköping skulle komma att vara värdstad för en Andra Chansen späckad med rocklåtar! 3 av 8 låtar på Lördag kommer gå i rockens tecken, något som tidigare inte har hänt i Melodifestivalen. Ammotrack, som går först ut, får hård konkurrens av State of Drama och Outtrigger. Visst, det kanske är en smula n00bigt att placera alla 3 låtar i samma rockgenre - de skiljer ju sig ganska tydligt åt sinsemellan. Ammotrack står för den typiska "nitar o läder o långt hår"-hårdrocken (ni vet, de som hatar synthare mer än något annat), medan State of Drama är det mer popiga arenarocken som försöker blanda "Backstreet Boys med "Backyard Babies", medan Outtrigger är typisk metalrock som försöker blanda growl med Hannibal Lecter. Svårt att jämföra dessa bidrag med andra ord. Nåja, jag ska ändå göra ett försök! Dock måste poängteras att storfavoriten på Lördag heter Helena Paparizou - och inget annat. Eurovisionstjärnan är och förblir den tyngste att någonsin stå på en scen i lilla Lidköping - det kan jag lova er!


1. Ammotrack - Raise Your Hands
Andra Chansen inleds med riktig hårdrock - på alla sätt och vis. Redan när kamerorna riktas mot scenen ser vi tydligt att bandet vill skapa den där klassiska garageband-känslan, genom att ha en gigantisk garagedörr som öppnar sig. Kaxigt. Att det dessutom står motorcyklar på scenen samtidigt, är kanske att ta garagekänslan lite väl långt - men intentionen är god. Skövdebandet spelar ju dessutom mer eller mindre på hemmaplan, och vare sig man vill det eller inte - så kommer bidraget att få rejält med röster av alla headbangers där ute. Det är bara att konstatera - Ammotrack lär ta sig till semifinalen. Däremot vet jag inte om de kommer vinna sin duell - risken finns att andra bidrag smäller högre där.


2. Linus Svenning - Bröder
Oerhört tufft att sia om Linus Svenning! Detta är en av kvällens mest svårtippade bidrag då både Linus och hans låt är så oerhört känslomässiga och annorlunda. Att en så tillsynes "tuff" kille som Linus sjunger om saknaden av en bortgången bror, är helt unikt i Melodifestivalen och gick ju med stor sannolikhet vidare till Andra Chansen just genom sin unikhet. Frågan är hur detta kommer att stå sig mot hårdrock och schlagerdivor? I nuläget är det så tuff konkurrens som det är, och Linus' startposition är sämsta tänkbara. Har därför svårt att se denna i final trots att den faktiskt är ganska bra.


3. JEM - Love Trigger
Här har vi en rejäl skrällvarning faktiskt - jag flaggade för detta bidrag redan i andra deltävlingen, då jag såg skrällpotentialen. Detta är helt klart den enda låten i Melodifestivalen som verkligen känns 2014, och den sticker helt klart ut även i detta startfält. Kameraarbetet och de snygga övergångarna talar starkt för att JEM kan komma att dänga till med en ny skräll på Lördag. Det enda som talar emot dem är dock just att inga talar OM dem. Uppmärksamheten kring bandet är nära nog 0%, ett faktum som nog lätt förklaras av rockgrupperna och Helena Paparizou - som snor allt rampljus. Personligen välkomnar jag gärna JEM i en eventuell final, eftersom det är en låt som faktiskt hör hemma där - med tanke på hur ont det har varit om bra moderna upptempolåtar i år.


4. State of Drama - All We Are
Konstigt nog så är detta Lördagens bästa låt enligt mig - en variant på "A New Tomorrow" med A Friend in London (Danmarks bidrag 2012). Visst, man kan höra att de snott introt från "Beautiful Day" med U2, men ärligt talat slår refrängen allt annat denna kväll. Trots att jag avskydde deras låt från ifjol, så hoppas jag faktiskt nu själv att de går till final. Men som i en ironisk twist, så är de inte alls oddsmakarnas favoriter längre, tvärtom förväntas de komma nästan sist på Lördag - trots deras stora framgångar tidigare. Kanske är deras mjukare rock inte lika attraktiv som de övriga rocklåtarna? Svårt att säga helt ärligt...


5. Ellinore Holmer - En Himmelsk Sång
Jag håller fast vid att denna dam är den klart vackraste i Melodifestivalen i år - det är något mycket speciellt med just hennes karisma på scenen. Kan det vara det där norrländska lugnet som hon utstrålar? Eller kan det vara att hon har samma färg på klänningen som Carola hade 2006 när hon vann med "Evighet"? Vem vet, men jag tror att det var något av det som fick henne att ta sig till Andra Chansen iallafall! Låten tror jag inte hjälpte nämnvärt - för så bra är inte den. Jämför vi den dessutom med de ballader som redan är i final så ser vi att både Songbird och Undo spelar i en helt annan division ur kvalitetssynpunkt. Tyvärr för Ellinore, luktar det inte lingon om det här utan snarare tågbiljett hem.


6. Martin Stenmarck - När Änglarna Går Hem
Detta är dessvärre det bidrag som jag tycker minst om i årets Andra Chans. Det beror inte så mycket på den enorma ljusmonter som Martin har i bakgrunden (som för övrigt ser ut exakt som den i "Independence Day", när man försöker kommunicera med utomjordingarna och sedan blir sprängda i luften), utan snarare på Martin i sig. Och låten som är skitdålig. För det första så försöker Martin dölja sin begynnande skallighet genom att ha hatt på sig. Han passar inte i hatt... För det andra låter han (och ser ut) som Lasse Holm. Det hade varit okej om året var 1986, men det är det mig veterligen inte. För det tredje känns låten som en desperat upphottad version av en svensktoppslåt från 90-talet. Nej tack... Låt oss bara hoppas att numret inte provocerar utomjordingarna att spränga upp hela staden som hämnd - som de gjorde i Independence Day.


7. Helena Paparizou - Survivor
Återigen måste jag poängtera: Detta är årets största stjärna - end of discussion! Bara det faktum att hon valt att ställa upp i Melodifestivalen kan betraktas som en stor ära för Sverige och att ha henne i Lidköping är enormt stort. Men samtidigt finns det ju en anledning till att hon är i Andra Chansen och inte direktkvalificerad till finalen. Survivor är inte hennes bästa låt, tvärtom tar den god tid på sig att komma igång - och kommer aldrig upp på den nivå som man kanske kunde förvänta sig. Den står liksom och stampar på samma ställe hela tiden, även om Helena gör vad hon kan för att den ska komma igång på riktigt. Det är nästan lite frustrerande att lyssna på den, för jag vill ju gärna gilla det här - eftersom detta är vår kanske största schlagerstjärna någonsin. Men ack, sådan är schlagervärlden. Även om den är storfavorit att gå vidare, är jag tveksam på om den räcker hela vägen - i konkurrensen mot de mindre konventionella bidragen som JEM, Outtrigger och kanske Ammotrack... Skulle hon missa - ja, då lär landssorg utlysas i Grekland och bland Eurovisionfansen - alla vill ju se Helena tillbaka i Eurovision igen. Inklusive jag.


8. Outtrigger - Echo
Jag tror inte att det någonsin hade hänt förut, men Outtriggers framförande fick ju som bekant panikändras innan livesändningen i deltävling 3, eftersom "det kunde skrämma barnen". Och ja, Hannibal Lecter masker, tvångströjor och burar - och lite growl på det! Nog sjutton skulle det skrämma livet ur vilken 6-åring som helst! I allafall de som inte är vana vid metalkonserter... Men just p.g.a. detta är Outtriggers framförande också det mest genomarbetade i årets Melodifestival - på många sätt blir det som en musikvideo optimerad för att skapa den där härliga ångestfyllda metal-känslan. Kort sagt; detta är unikt. Även om du kollar utomlands. Jag tror kanske inte att detta är det mest optimala att skicka till Köpenhamn kanske, men visst hade det platsat i finalen. Outtrigger representerar något som är genomtänkt och välproducerat - trots allt growl och tvångströjor. Samtidigt har jag full förståelse för om folk tycker illa om det här - för detta är inte mainstream på något sätt. Tvärtom: Här är det nischat som bara tusan! Kommer de få tillräckligt med röster då? Ja, med tanke på att de konkurrerar om rock-rösterna med 2 andra grupper under kvällen - så kan de få det svårt! Jag skulle dock ändå tippa att de är med i semifinalduellerna iallafall...

Summan av Kardemumman: det är svårt att sia om Andra Chansen i år - med tanke på att tre rocklåtar krigar mot en internationell schlagerstjärna och ett gäng andra mycket väsensskilda låtar. Att bara peka ut två självklara finalkandidater vore otroligt svårt - vi vet ännu inte om rockfansen kommer att rösta (eller på vem de röstar). Är Helena Paparizou tillräckligt folklig för att ro hem en finalbiljett? Kommer JEM:s moderna låt locka unga röster och skrälla till sig en finalplats? I nuläget är det omöjligt att säga.
Mina favoriter för Lördagen är dock State of Drama och faktiskt Helena Paparizou. Säga vad man vill men Helena behövs i finalen tycker jag - vi behöver stjärnglansen!

Melodifestivalen 2014: Dessa går vidare från Andra Chansen - enligt statistiken!

Okej, det är ännu ett tag kvar innan Andra Chansen går av stapeln i Lidköping - men redan nu kan jag avslöja, typ, vilka som kommer att gå vidare. Iallafall om man rådfrågar statistiken.
Hur då undrar ni?
Jo, Andra Chansen har ju sedan turnékonceptet utvecklades 2002, existerat i alla möjliga former och skepnader:

2002: Det var det första året som Melodifestivalen turnerade runt i Sverige, och uppsamlingsheatet hette då istället "Vinnarnas val" och gick ut på att en panel bestående av gamla schlagervinnare (som till exempel Lasse Holm, Siw Malmkvist och Roger Pontare) valde ut 2 vinnare bland alla 3:or och 4:or ifrån deltävlingarna. Bidragen var bandade och framfördes inte live - och dessutom gick programmet på en fredag, hela 14 dagar (!) efter den sista ordinarie deltävlingen p.g.a. vinter-OS. Vann gjorde Barbados och Jan Johansen.

2003: Nu hette det istället "Tittarnas Val", och sändes på Söndagen efter sista deltävlingen. Programmet var en del av "Söndagsöppet" - där alla bidrag visades (bandade), och en enkel telefonomröstning avgjorde vilka två som gått vidare till finalen i Globen. Alcazar och Bubbles gick vidare denna gång.

2004: Först nu heter tävlingen "Andra Chansen", men sändes fortfarande på söndagen efter sista deltävlingen. Denna gång var det glamourösa Hotel Rival i Stockholm som var inspelningsplatsen - medan bl.a. "Grynet" och Liza Marklund var programledarna. En enkel telefonomröstning avgjorde även denna gång och vinnarna blev Shirley Clamp och Andrés Esteche.

2005: Andra Chansen flyttade från Hotel Rival till Berns salonger - och fick en ny röstningsomgång där 5 bidrag gjorde upp om de sista två finalbiljetterna. Annars var allt sig likt, då programmet sändes på Söndagen efter sista deltävlingen. Denna gång var det Linda Bengtzing och Alcazar (igen) som gick vidare till finalen.

2006: Andra Chansen blev detta år en del av programmet "TV-huset" men sändes återigen dagen efter sista deltävlingen. Återigen blev det två röstningsomgångar, där 5 bidrag gjorde upp om finalbiljetterna i den sista omgången. Vann denna gång gjorde Rednex och Magnus Bäcklund.

2007: Detta år förvandlades Andra Chansen till det program som vi känner igen idag. Programmet blev en egen deltävling som sändes på en Lördag - en vecka efter sista deltävlingen precis som numera. Ett turneringssystem infördes där de kvalificerade bidragen lottades mot varandra i dueller efter "Kvartsfinaler" och efterföljande "semifinaler" tills enbart två bidrag återstod - som skulle få finalbiljetterna. Nyköping blev den första värdstaden att ha den "nya" Andra chansen. Vilka vann den "första riktiga" Andra chansen då? Jo, Sanna Nielsen och Sonja Aldén!

2008: Man fortsatte på samma koncept som 2007, med turneringen och lottningen. Denna gång tog man dock Melodifestivalen så långt norrut som bara möjligt i Sverige - nämligen till Kiruna! Här fick Carola & Andreas Johnsson på nöten - medan Sibel och Nordman (mycket passande namn med tanke på värdstaden) fick åka till Globen.

2009: Turneringsupplägget bestod, men denna gång var den Norrköping som var värdstaden. Vinnare blev Caroline af Ugglas och Sarah Dawn Finer. Intressant att tillägga är även att "Den internationella juryns wildcard" offentliggjordes under detta års Andra Chansen - där en internationell jury (bestående av Christer Björkmans internationella motsvarigheter) plockade fram ett elfte finalbidrag - där valet föll på "Alla" med Sofia Berntson (som sedan kom näst sist i finalen).

2010: Nu var det Örebro som agerade värdstad - annars var upplägget detsamma. Den internationella juryn hade tagits bort nu, och flyttats till finalen istället. Vinnare i Örebro blev veteranerna Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson.

2011: Sundsvall tog nu över värdskapet, men i övrigt inga nya ändringar i upplägget. SVT lyckades för första gången dabba sig rejält när man blandade ihop telefonnummer till bidragen i de första kvartsfinalerna. Turligt nog åtgärdades felet innan semifinalerna, även om det ännu är osäkert hur mycket misstaget påverkade resultatet. Vann gjorde iallafall Sara Varga och The Moniker.

2012: Andra Chansen är tillbaka i Nyköping! Inte många förändringar har skett till denna gång, om än att lottningen in i de olika kvartsfinalerna numera sker så att två bidrag från samma deltävling inte kan mötas i kvartsfinalen - men däremot i semifinalen. Vinnare detta år blev Top Cats och Torsten Flinck.

2013: Karlstad blev värdstaden när Andra Chansen förändrades i grunden - igen. Turneringssystemet slopades nu - delvis, då alla bidragen framfördes löpandes precis som i deltävlingarna, men efter första röstningsomgången sorterades ned till 4 - där 1:an och 4:an ställdes mot varandra i en duell, liksom 2:an och 3:an. Vinnarna ur dessa "semifinaler" gick sedan till final. Vinnare denna gång blev Anton Ewald, och Robin Stjernberg - den ende Andra chansen-vinnaren som sedan också gått och vunnit Melodifestivalfinalen!

I Lidköping på Lördag är det samma upplägg som 2013 - vilket innebär 8 bidrag som framförs löpande. I telefonomröstningen därpå sorteras 4 bidrag ut - som ställs mot varandra i två dueller.

Vad kan statistiken säga om detta då?
Jo, Christer Björkman har ju själv tagit hand om startordningen i Andra Chansen. Därmed kan vi applicera tidigare schlagerstatistik även här - som säger att startnummer 8, 1, 6 och 5 är bäst att hamna på om man vill gå vidare. På lördagens startfält innebär det att; Outtrigger (8), Ammotrack (1), Martin Stenmarck (6) och Ellinore Holmer (5) går vidare till den andra omgången. Då kommer Outtrigger ställas mot Ellinore Holmer, medan Ammotrack ställs mot Martin Stenmarck i "semifinalerna".
Vem vinner dessa semifinaler då?
Jo, sedan 2007 har ju Andra Chansen haft "dueller". Problemet med dessa dueller är ju att ett bidrag ställs mot ett annat - vilket innebär att man också kan rösta negativt. Det vill säga att om du hatar bidrag A mer än du gillar bidrag B - så kan du rösta på bidrag B för att på det sättet påverka bidrag A negativt. Detta gör det egentligen mycket svårt att säga något om huruvida det är bäst att gå först eller sist ut i en duell - eftersom motståndet är så viktigt. Men kollar man på de dueller som Andra Chansen innehöll mellan 2007-2012, så ser vi att i hela 75 %  av fallen (18 av 24 gånger) så går bidrag 2 vidare ur duellen! ALLTSÅ: Det är bättre att gå ut som 2:a - efter sin duellmotståndare! Det råder alltså egentligen inget tvivel om att ordningen är viktig även i duellerna.
Nu vet vi inte vilken ordning bidragen kommer att tävla i i de olika semifinalduellerna, eftersom det lottas då. Men 2013 var det helt tydligt att de 2 bidrag som fått flest röster i första omgången - också gick vinnande ur semifinalduellerna. Det är därför mest troligt att Outtrigger och Ammotrack blir vinnare i Lidköping. Nu tycker dock oddssättarna att Helena Paparizou är mer trolig finalist än Ammotrack - men Outtrigger verkar ha både odds och statistik med sig!  Vi får väl se om de har rätt....

Melodifestivalen 2014: Efter Örnsköldsvik - kvällen då Alcazar återuppstod från de döda

Ja, lite som i bibeln så har discofrälsarna återuppstått igen ifrån de döda - efter att i praktiken varit borträknade ifrån att någonsin vinna Melodifestivalen under så många år. Över en natt så gick Alcazar från att vara föredettingar, till att bli den stora snackisen inför finalen - även om jag kanske tycker att det är lite överdrivet att kalla dem favoriter. I bakgrunden hamnade den tidigare favorittippade Anton Ewald, som trots startfältets sämsta röst och klart klychigaste låt, gick till final.
De enda skrällarna under kvällen kom från Ammotrack och inte minst Ellinor Holmer som båda gick till andra chansen - trots att Linda Bengtzing och Josef Johansson var de stora snackisarna inför deltävlingen.
Kanske var det dock programledarna som gjorde det största intrycket under kvällen, med pausunderhållning som inte kan beskrivas som annat än klockrent. Och Ledin - en norrländsk schlagergud!

Vinnarna
Alcazar kom bokstavligen ner som en skänk från ovan, i en stor diskokula - och räddade ett annars rätt tunnsått startfält i Ö-vik. Visst, "Blame It On The Disco" är en riktig Alcazar-pekoral som lika gärna kunde varit producerad 2003 - men som trots detta faktum blev det ett välkommet igenkännbart upptempo-inslag. Förutsägbart, lättlyssnat och inte minst dansvänligt discoschlagernummer enligt konstens alla regler. Det räckte för att bärga en säker finalbiljett, och lämnade dessutom en konstig känsla av att den kan ha med toppstriden att göra även i finalen. Det var, tyvärr kanske, kvällens bästa låt - och kommer nog faktiskt övertrumfa de flesta andra bidrag i finalen också. De är redan 2:a i oddsen - en bit ifrån Sanna Nielsen som ännu leder. Men om vi faktiskt ställer oss frågan - är detta vad Sverige bör skicka till Eurovision 2014? Väldigt många schlagerfans skulle antagligen säga ja - Alcazar har vunnit två gånger och kommit tvåa en gång i "OGAE Second Chance Contest" alltså eurovisionfansens eget Eurovision med utslagna låtar från de nationella uttagningarna. Alcazar är den enda artisten som vunnit den tävlingen två gånger. Men bortser man från alla galna schlagerfans, och möjligtvis gaycommunityn (som dock i stor utsträckning överlappar varandra), så ser nog många Alcazar fortfarande något av en "novelty-act". De är udda fåglar i Sverige alltjämt, och discon är onekligen den mest klassiska av roliga retrogenres. Kort sagt, det krävs nog mycket innan svenska folket blir så kaxiga att de skickar Alcazar till Eurovision.

Anton Ewald lyckades emellertid, precis som förväntat, locka till sig alla tonårstjejers telefonröster under kvällen. Finalen var ju i princip säker redan innan deltävlingen, så det är nog knappast någon som höjer på ögonbrynen. Däremot är det nog få som verkligen tycker att han förtjänar finalplatsen, med tanke på att han knappt kunde sjunga, eller att låten knappt gick att lyssna på. För mig kändes låten som tagen från 90-talet, inte långt ifrån det som Dr. Alban ställde upp med för en vecka sedan! Och på något underligt vänster lyckas Anton också få in en gospelkör mitt i alltihopa. Där brast det totalt för mig, för sånt ska vi inte behöva genomlida i Melodifestivalen 2014. Kändes helt malplacerat och bara fullständigt löjligt. Tur för Anton att han iallafall kunde dansa - han är ju EGENTLIGEN bakgrundsdansare. Och det märks sannerligen.
Slutligen: Var det bara jag som kände WTF när han fick en ny mick som studsade upp ur ingenstans? Jag menar, han hade ju redan ett headset på sig! Behövde han plötsligt två mikrofoner? LÖJLIGT PUBLIKFRIERI. Hoppas han får en stor finne i ansiktet till finalen....

Andra Chansen
Ammotrack stod för hårdrocken - och gjorde det bra. Personligen var detta lite av min favorit under kvällen, så att kunna få se dem på "hemmaplan" i Andra Chansen känns riktigt najs. Visst, det är kanske inte det bästa man har hört inom hårdrocksgenren någonsin, men sånt här behövs! Riktiga riff och ös! Män med långt hår och nitar som headbangar hejdlöst i bakgrunden! Alla tummar upp!
Den verkliga skrällen var ju dock Ellinor Holmer - som helt otippat slog sig in till Andra Chansen före bl.a. Linda Bengtzing. Helt rätt enligt mig, för Ellinor gjorde det mest stabila intrycket under kvällen. Visserligen hade hon kanske inte någon enorm scennärvaro, men sånginsatsen var god och hon lyckades göra kvällens enda riktigt bra ballad - att nå ut genom rutan. All heder även till stylisten som dessutom fick henne att bli kvällens vackraste och bäst klädda tjej!

De utslagna
Janet Leon! Ännu en gång ett platt fall - och denna gång en förnedrande sistaplats. Helt vansinnigt. När ska det lossna för den här tjejen!??! Jag tvivlar på att vi någonsin får se henne i Melodifestivalen igen efter detta totala nederlag, men samtidigt så hoppas jag att hon någon gång ska få allt att gå ihop. Hon, om någon, förtjänar en framgång! Hennes låt var ju inte dålig, och hon sjöng hyfsat ändå. Men hon är ju inte tillräckligt folklig än, och då är det bara vinka adjö till finalen.
Någon som också fick vinka adjö till finalen var ju Linda Bengtzing som, sin folklighet till trots, fick se sig placerad som 5:a denna gång. Och därmed gör hon Shirley Clamp sällskap detta år. Ärligt talat förstår jag inte varför dessa schlagerstofiler ständigt återvänder till tävlingen, de har inte längre något att hämta tycker jag. Medan Shirleys låt i år visserligen var hennes kanske bästa någonsin, så var ju Lindas "Ta mig" helt värdelös. Kul nummer var det visserligen, men Linda har inte längre något att ge Melodifestivalen. En 5:e plats var nästan i snällaste laget för Linda denna gång, när hon nu alltså för första gången missar finalen.
I övrigt finns nästan inget intressant att nämna. I.D.A. var en stor gäspning - trots en riktigt hyfsad låt. Josef Johansson likaså.

Showen & Programledarna

Wow. Äntligen har det lossnat på allvar för Anders och Nour! Skönt! Deras satir av den finkulturella hipstereliten är så klockren att den borde ersätta Fröken Ur. Att de båda sedan faktiskt kunde sjunga så bra som de gjorde, var faktiskt något oväntat. Men återigen, de experimenterar sig framåt i humordjungeln - vilket inte alltid uppskattas av gemene man. Denna gången lyckades man dock så till den milda grad att många hellre hade velat se den i final än de andra bidragen. Och ja, Anton Ewalds finalbiljett hade den ju faktiskt rättmätigt kunnat ta tycker jag nog.... Men men, regler är ju regler. Tomas Ledin ska också höjas till skyarna med sin mellanakt, som var 200% i min smak. Folkmusik är det alldeles för lite av i Melodifestivalen, och Tomas Ledin är det alldeles för lite av också. Att kombinera de två var ett genidrag av SVT och Christer Björkman - helt underbart! Visst, det är kanske lite väl enkelt och okomplicerat att bara slänga upp en gammal schlagerartist på scenen för att dra några av sina gamla låtar - men det räcker för att få en bra pausunderhållning! Det blev som "så mycket bättre" och dessutom blev det LIVE MUSIK. Återigen: Tack SVT! Äntligen kvalitet!

Nästa vecka blir det andra chansen - då kommer Schlagermagistern att finnas på plats live i sin hemstad Lidköping för att ta schlagerpulsen på bandystaden som gav oss "Vi bor på landet" med Bröderna Djup och Anna-Charlotta Gunnarsson. Vi ses då!!!