Melodifestivalen 2015: Måns blev större än ABBA

Det blev aldrig ens riktigt spännande. Tvärtom. I princip kom Melodifestivalen 2015, från artistpresentationerna i November ifjol tills det att finalens eftertexter rullat klart - att handla om Lundasonen, Let's dancevinnaren, allsångsledaren, melodifestivalprogramledaren och Idoldeltagaren m.m.: Måns Zelmerlöw. Visst snackades det först mycket även om Eric Saade, Jon Henrik Fjällgren och inledningsvis även om Andreas Johnsson - men efter att Måns i sista deltävlingens sista nummer visat vad han går för i år - så var det slutsnackat. Han var helt enkelt bäst.
Nu kanske många sitter där hemma och tycker att, "ja, vad dårå - han är väl en vinnare som alla andra eller?". Men nej, han är inte en "vanlig" vinnare. Jag ska nu förklara exakt varför Måns Zelmerlöw igår kväll blev TIDERNAS STÖRSTE VINNARE i Melodifestivalen.  

1. Rekordslakten

Låt oss börja med det mest spektakulära: Han satte nämligen alla tiders poängrekord i Melodifestivalen. Redan innan finalen såg vi antydningar till att Måns kunde komma att slå poängrekord:

1. Oddsen sjönk dag för dag - på Lördagseftermiddagen innan finalen låg Måns på 1,15 i odds, d.v.s. lägre än Loreen gjorde 2012. Loreen tog tävlingens dittills största segern 2012. Och vann sen Eurovision stort.
2. Webbundersökningarna och genrepspublikundersökningarna visade att 42% ville se Måns som vinnare. 42%!!!!! Nästan varannan person! 

Vi kunde även se och höra "Heroes" på radio och spotify, som en av de mest spelade låtarna under veckan. Allt, precis allt, talade för att Måns skulle bli den store vinnaren i år.
Men det stora (och enda) orosmomentet var att ingen ännu kunde veta hur den Internationella Juryn skulle reagera på låten. Måns är ju ett känt namn i Sverige - med sin bakgrund inom i princip varje folkkärt program vi har i det här landet (Det enda programmet med mer tittarsiffror än de program han redan lett/deltagit i är Kalle Anka på Julafton - men snart lär han ju bli SVT:s julvärd han med...).

Detta kan ju ha påverkat vår attityd till honom och låten, medan juryn förmodligen inte alls har samma erfarenheter om honom. Jag tror exempelvis inte att Mr. Klitos Klitou (ja, han heter så) från Cyperns jury brukade följa Allsång på Skansen mellan 2010-2013.
Men trots att Internationella juryn inte har följt Måns' tidigare karriär, så fick han 12:or på 12:or på 12:or av Europas juryer - han fick faktiskt 12:or från 9 av 11 möjliga jurygrupper - och var därmed enbart 10 poäng ifrån "perfect score" som ju hade varit 132 poäng. Måns fick 122 poäng - enbart Israel och Storbritannien missade att ge honom full pott.
Som jämförelse kan påpekas att Loreen fick 6 av 11 möjliga 12:or när hon vann Mellon 2012.
Den enda artist som faktiskt fått full pott av jurygrupperna var Carola 1983 - när hon vann med "Främling". Då var det en gammal hederlig regional svensk "folkjury" som bestämde - och ingen internationell europeisk jury som idag. Det var med andra ord betydligt mer homogen smak i jurygrupperna då, än nu när de 11 jurygrupperna kommer från helt olika delar av Europa - från Nordsjön till Kaspiska havet.
När internationella juryns ledamöter dessutom kläcker ur sig saker som "I thought Estonia was going to win this year, but when I heard Måns I realized that Sweden is going to win again..." då vet man att Måns har en mycket god chans att klara sig i Eurovision också.

Måns' 122 poäng är den största poängsumman ett bidrag i Melodifestivalen någonsin fått av juryn. Dessutom är den den procentuellt största poängsumman ifrån den internationella juryn någonsin - den har aldrig varit så här enig om vinnarlåten.

Men då folket fortfarande är nyckfullt, så kunde man ju inte veta exakt hur folket skulle rösta ändå. Skulle juryns i princip eniga stöd till Måns leda till att folk slutade rösta på Måns för att man trodde att saken var avgjord? Eller tvärtom - gav alla andra upp för att man trodde det redan var avgjort?
Nog kände man på sig att Måns skulle vinna folkets röst - men säker på slutresultatet var man ju ändå inte för än till slutet. Resultatet ifrån folkets röstning var dock lika ospännande som juryns - så till den grad att det nästan blev en fars.
Efter att 9 av 12 bidrag hade fått sina poäng av folket, hade enbart 32% av rösterna delats ut - d.v.s. ca 151 poäng. Inte ens en tredjedel av poängen alltså!!
Sen kom visserligen Hasse Andersson upp till 14,3 % och Jon Henrik till 18,6 % - alltså sammanlagt 32,9 % vilket var lite överraskande. Men först då förstod man att Måns skulle komma att få mer poäng än Loreen fick 2012, och man förstod att det skulle bli mer än 1/3-del av alla telefonröster. Utan att visa statistiken (som måste ha havererat) så började publiken skrika tillsammans med Måns och programledarna. Vi som räknat på det kom fram till 166 poäng, och därmed 35,1 % av rösterna till Måns - d.v.s. den största poängsumman hittills utdelad av folket.
Som jämförelse så fick Loreen 32% av folkets röst 2012, och hon var då helt unik i den siffran.
De som varit närmast henne är:
Sanna Nielsen ("Undo") 2014: 25%
Nanne Grönwall ("Håll om mig") 2005: 24%
The Ark ("The Worrying Kind") 2007: 23%
Sett ur det perspektivet är Måns' 35%-iga stöd i princip surrealistiskt. Ett poängrekord som förmodligen kommer att stå sig länge.

Och totalt sett, efter att slagit både poängrekord hos juryn och folket, så fick han ihop 288 poäng, och vann därmed dels med den största totala poängsumma någonsin, men också med den största skillnaden någonsin. Jon Henrik Fjällgren slutade ju 2:a med 139 poäng - alltså 149 poäng bakom Måns.
För att sätta denna segermarginal i perspektiv:

1. ABBA - "Waterloo 1974 - 91 poängs vinstmarginal
2. Afro-dite - "Never Let It Go" 2002 - 86 poängs vinstmarginal
3. Roger Pontare "När Vindarna Viskar Mitt Namn" 2000 – 81 poängs vinstmarginal
4. Loreen - "Euphoria" 2012 – 70 poängs vinstmarginal
5. Charlotte Nilsson - "Tusen och En Natt" 1999 – 69 poängs vinstmarginal

Måns vann alltså med 58 poängs större vinstmarginal än ABBA gjorde 1974!!! Visserligen var poängssystemet annorlunda 1974, men ändå! Jämför man med en mer nutida vinnare som Loreen som vann i exakt samma poängssystem som idag - så är skillnaden 79 poäng - alltså dubbelt så stor vinstmarginal mot vår största Eurovisionvinnare. Och titta gärna på listan ovanför - inte mindre än 3 Eurovisionvinnare finns med där, alla blir väsentligt utklassade av Måns.

Måns tog alltså inte bara flest poäng någonsin - han vann med den största marginalen någonsin.
Han är störst helt enkelt - punkt slut.

2. Framförandet bröt ny mark i Melodifestivalen

Inte nog med en poängslakt till synes sanktionerad av Gud - han blev också den förste mellovinnaren att ha på sig en enfärgad grå helärmad tröja på scenen. Dressed for Success? Ja, det är i det glittriga schlagersammanhanget iallafall den mest unika vinnarklädseln någonsin - så utomordentligt fredagsmysig. Men utan den tröjan hade han knappast kunna projicera sig med röda ådror och stjärnor och allt vad det var - för det var det nyskapande högteknologiska framförandet som var hans vinnande koncept. Bakgrundsprojektioner har vi sett förr i Melodifestivalen, men aldrig på det sätt som Måns gjorde det. Scennumret blev en musikvideo där Måns leker trollkarl - och därmed för in ett helt nytt förhållningssätt till scenframförandet.
Detta brukar vara en viktig ingrediens hos Eurovisionvinnare - ABBA skapade en helt ny typ av framförande med sina galna kläder, medan Loreen visade att man även kan skala ned framförandet till sina minsta beståndsdelar.
Man behöver alltså både synas och höras i Eurovision - och det lyckas ju Måns ganska bra med - om de nu bara behåller bakgrundsprojektionen.
Då spelar det ingen roll om hans tröja är enfärgat grå - han lär bli svår att glömma ändå.

3. Redan nu ligger Sverige som favorit att vinna Eurovision

Kort efter att Måns defilerat som vinnare av Melodifestivalen, kom oddsen som visar att Sverige återigen är favorit att vinna Eurovision. Medan Sverige och Italien dock alltjämt just nu delar favoritskapet så fick alltså Måns' vinst i Mellon en direkt effekt även internationellt. Han är den nya snackisen och lär fortsätta vara det fram till i Maj när Wien öppnar portarna för Eurovision. Måns ligger tillsammans med Italien, på ca. 3,00  i odds, men kryper hela tiden nedåt. Om trenden håller i sig, kommer han snart ned i samma odds som Loreen hade 2012 - då hon vann med det största antalet 12:or i Eurovisionhistorien. Håll tummarna!

Melodifestivalen 2015 Inför Finalen: Fruktansvärt jämnt - men en självklar vinnare

Då var man här igen. Om bara några få timmar brakar årets stora svenska tv-händelse igång igen - finalen av Melodifestivalen. Jag vet att det är klyschigt att säga det, men finalen av melodifestivalen är ju det program som ingen säger sig titta på - men alla ändå gör det. Det tycks liksom som att hela Sverige har en åsikt om Melodifestivalen, och alla har sin favorit - oavsett vad man lyssnar på för musik vanligtvis. Det är ju faktiskt det som är charmen med Mellon, samtidigt som det ju givetvis även gör folk väldigt upprörda - helvetet brakar lätt löst om fel låt vinner. Sedan 1999 har man dock lyckats begränsa sådana katastrofer eftersom tittarna får telefonrösta och vara med att påverka utfallet - om än att man bara har 50% av rösterna.
I finalen i år är det dessutom 12 bidrag - vilket innebär att tittarnas röster måste delas mellan fler bidrag än förr - vilket kan innebära större spridning på poängen och därmed mindre poäng. Folket riskerar alltså mindre inflytande än förr, iallafall om folket inte är enigt.
Nu tyder visserligen alla mätningar (och odds m.m.) att folket nog redan är enigt om att Måns Z ska åka till Wien - en glad nyhet för lundapågen som försökt 2 gånger förut - och dukat under för ett stort favoritskap.

1. Samir & Viktor - "Groupie"

"En musikalisk framgångssaga om en 20-årig sörmlänning som blivit känd för att skiva om vilka kläder han tycker om och en 25-årig dokusåpadeltagare som blivit känd för sitt tv-mässiga sexliv."

Aldrig förr har artisterna i ett öppningsnummer i Melodifestivalen dragit så mycket i sina tröjor. Vet inte varför, men när dessa två herrar tävlade i deltävling 2 så drog de så mycket i sina tröjor att man trodde de skulle gå sönder. Ticks? Oro för att tröjorna var för korta? Religiös rit? Vem vet...
Hånade, hyllade och favoriserade - Samir & Viktor lyckades göra sig gångbara i Melodifestivalen med en låt som handlar om att ta kort på sig själva med mobiltelefonen - ett ämne som nog är lika ytligt som de själva är - vågar jag nog säga. Likt ett brev på posten blev de därför självklart favoriter, inte minst hos de yngre som ännu inte lärt sig något om "den riktiga världen" utanför dokusåpor och modebloggar. Detta är årets "Ranelid" och även om de säkert har haft det "jättejobbig" med att hantera allt näthat, så är detta inte mer värt än den sistaplatsen som de så oerhört mycket förtjänat. Och droppen som fick schlagerbägaren att rinna över, var när de båda på fullt allvar (om det nu någonsin kan bli det med dem) i nyhetsmorgon dagarna efter Andra Chansen - frågade vad som händer om man vinner finalen. Ja, för er del skulle man komma sist i Eurovision, och eventuellt få en rondell i Eskilstuna döpt efter sig.

DOMEN:
Folkets röst: 8:a (Hundra spänn på att alla ungar röstar på den här...)
Internationella Juryn: 12:a (SIST!!! T.o.m. Hasse Andersson har större chans internationellt än det här)
Schlagermagistern: 12:a och absolut sist. Detta är kanske årets sämsta bidrag enligt mig...

2. JTR - "Building it Up"

"Tre bröder från Alingsås, som slog igenom i Australiens X factor - debuterar i Melodifestivalen samma år som Australien debuterar i Eurovision. Det är nästan som om SVT hade planerat det här".

Pojkbanden har haglat tätt i Melodifestivalen genom åren, men i år är det bara JTR som verkligen kan kopplas till den kategorin. Medan den vuxna delen av befolkningen koncentrerade sig på Måns Z så blev JTR flickidolerna - nu i konkurrens med Samir & Viktor. Trots att det ju var en skräll att de tog sig till final, är jag försiktig med att säga att det var en överraskning. Sånt här går alltid hem, och dessutom var låten inte dålig. En typisk enkel poplåt utan krusiduller. Men ingen höjer speciellt mycket på ögonbrynen nu - JTR nämns knappt alls av media och med sin startposition lär bandet vara hjälplöst i konkurrensen. Här finns ingenting som talar för vinst - och istället blir detta kvällens första möjlighet till toalettbesök. Välkommen till melodifestivalen pojkar - ni är kissepausen!
DOMEN:
Folkets röst: 7:a - och mest tack vare alla underåriga flickors röster.
Internationella juryn: 6:a. De är ju faktiskt mest kända utomlands!
Schlagermagistern: 7:a - låten är medelmåttig, men radiomässig. Helt klart lyssningsbar.

3. Dinah Nah - "Make Me (La La La)"

"En virtuos av 90-tal, rosa hår och modern house. I en värld bestående av nostalgiska medelålders stockholmare hade detta vunnit utan konkurrens".

Visst var hon nederlagtippad inför sin deltävling, och inför Andra Chansen. Men Dinah visade rätt tydligt att även om hon är en föredetting så har hon något att ta med sig till festen - något som tävlingen faktiskt saknar: En riktig danslåt. Jag vågar rent av säga att Melodifestivalen nuförtiden generellt brukar sakna genuina danslåtar - men när de väl dyker upp blir de klassiker. Jag minns exempelviss "Stjärna på Himmelen" med Drömhus 1999, eller BWO:s samtliga låtar i Mellon. Till och med Velvet, som ju aldrig lyckades ta sig till final trots 3 försök (2006, 2008, 2009), slog istället igenom med sina mellobidrag på dansgolven ute i landet - efter att festivalen tagit slut. Dinah är chanslös - jag vet det - men jag är bombsäker på att detta blir en hit efter festivalen. Klubbrökare, som är gjord för dansgolvet. Kan vi bara slippa få se det rosa håret också, så har vi en riktig framgångssaga framför oss här!
DOMEN:
Folkets röst: 10:a (Men lär bli hit i sommar)
Internationella juryn: 5:a (Europa är alltid svaga för klubbrökare)
Schlagermagistern: 5:a (Jag är också alltid svag för klubbrökare)

4. Jon Henrik Fjällgren - "Jag Är Fri (Manne Liem Frijje)

"Den jojkande colombianen gjorde det till synes omöjliga: Han väckte liv i den svenska etnon - utan att vara en tjock norrlänning med färgad mohikanfrisyr, indianfjädrar och fågelkranier."

Schlagersverige hamnade i någon typ av chock när Jon Henrik Fjällgren slog till i deltävling 3. På hemmaplan i Östersund lyckades han nämligen sopa banan med motståndet - med en jojk. Många höjde på ögonbrynen, eftersom jojken i princip aldrig varit med som annat än exotisk pausunderhållning i Melodifestivalen. Nu blev den helt plötsligt het - nästan lika het som fejkelden på scenen med de dansande samerna. Plötsligt började det nämligen stå klart att en låt, i princip utan text - men med en väldig massa "heejoheeja" och hängande samiska spöken kunde få bära den svenska fanan i Wien. Och tjusningen fanns där - det där ovanliga men samtidigt genuina etno-soundet, som vi i princip aldrig hör längre. Egentligen är det inte så konstigt att folk föll för detta bidrag - och det är nog också därför Jon Henrik alltjämt är nästfavoriten. Han är "one of a kind" - lite för speciell för att kunna ignoreras.
Därför kommer det att sluta bra för honom, även om jag personligen tror att hans popularitet inte riktigt håller så långt som många tror - hans startposition skvallrar om en högst begränsad framgång.
Men sen har vi problemet med den internationella juryn. Vad ska de tänka om det här? Älskar de det? Hatar de det? Omöjligt att säga. Detta samiska kulturarv kanske ligger dem helt i smaken - men samtidigt är detta ju aldrig något som hade sålt internationellt - eller?? Här känns det verkligen  som att man bara kan gissa... Omöjligt att sia om detta unikum!
DOMEN:
Folkets röst: 2:a. Solklar tvåa - även om han lär hamna långt efter Måns.
Internationella juryn: 7:a (En VILD gissning. Han kan lika gärna sluta etta - som sist här)
Schlagermagistern: 6:a. Bidraget i sin helhet är inte i min smak, men låten är fantastisk att BARA lyssna på. Framförandet är dessvärre bara jobbigt att titta på.)

5. Jessica Andersson - "Can't Hurt Me Now"

"Från Fame Factory till Friends Arena på 13 år - Jessica är mer än som Bert Karlsson sade, "kåta ögon", hon är en svensk schlagerinstitution som aldrig ger upp. Ens när hon borde."

Jessica är svensk schlager. Så är det med den saken! Medan Talang- X factor- och Idoldeltagarna haglar igenom Melodifestivalen, så finns arketypen av dem fortfarande vid liv: Fame Factory deltagarna! För 13 år sedan utgjorde de stommen för det nya melodifestivalkonceptet med turné och deltävlingar. Jessica var den förste av dessa artisterna att vinna (tillsammans med Magnus Bäcklund i Fame). Sedan dess har hon bitit sig fast i tävlingen likt en fransk bulldog på sin favoritleksak, och är således ett stående inslag i tävlingen. Trots många försök (5) så har hon bara varit i final en gång tidigare som soloartist (2010). Och denna gång är hon återigen med, med en ballad - som råkar vara finalens enda riktiga ballad. Det kommer givetvis att hjälpa henne, men framförallt kommer denna förgyllda västgötska gudinna att dra nytta av sitt namn denna kväll. Hennes tyngsta attraktion är helt enkelt hon själv. Problemet är kanske just därför att hon har tufft motstånd av många andra som är sig själva denna kväll - Måns, Hasse, Linus et.c....
Karisma och skönhet är en sak. Att lyckas i Melodifestivalen kräver oftast något mer. Oftast iallafall.
DOMEN:
Folkets röst: 9:a. I ett startfält som är rena getingboet kommer Jessica omöjligen att kunna hitta sin konkurrensfördel. Motståndet är för bra denna kväll.
Internationella juryn: 8:a. Hon är känd för eurovisionexperterna ute i Europa. Men det är Måns och Eric också.
Schlagermagistern: 8:a. En mycket fin ballad - kanske den finaste hon någonsin tävlat med. Men som jag skrev här ovan - konkurrensen är mördande. Hon ska vara glad om hon slipper bottenplaceringen.

6. Måns Zelmerlöw - "Heroes"

"2007 dansade han in i Melodifestivalens finrum. 2009 stod han för tävlingens stora fiasko. 2015 tänkte han och ett gäng streckgubbar skriva ny schlagerhistoria"

Detta är ju killen som alla pratar om. Vi minns "Cara mia", 2007. Då var han Idol-mannen som hade vunnit Let's Dance - och många kvinnors hjärtan på kuppen. Dansen förde honom till Melodifestivalfinalen - där han enbart blev slagen The Ark och Andreas Johnsson. 2 år senare, 2009 gjorde han comeback med "Hope & Glory". Låten, som var mer upptempo än "Cara mia", tog sig till finalen och var tungt favorittippad. Men han föll långt innan mållinjen - och slutade bitter 4:a, och blev därmed det stora fiaskot. Det skulle dröja 6 år innan Måns vågade sig på en tredje gång, förmodligen efter rätt mycket tjat ifrån Christer Björkman. Diskussionen innan deltävling 4 handlade ju om Måns verkligen skulle kunna gå från programledare tillbaka till artist - något som han bevisade en gång för alla i Örebro. Dock såg vi, att mycket kom att handla om scennumret, med bakgrundsprojektioner och streckgubbar. I skymundan kom låten - som däremot motbevisade alla och blev en av de mest spelade låtarna under den gångna veckan. Måns har alltså vunnit slag på slag hittills i vår. Frågan är om han pallar favorittrycket - han är en av de största favoriterna NÅGONSIN i tävlingens historia. Detta trots att vi inte har en aning om hur internationella juryn kommer att rösta. Går detta hem i Europa? Jag tror det mycket väl kan gå. Men jag tror alltjämt att låten saknar alltför mycket av det där som gör en låt minnesvärd - vilket innebär att vi kommer att skicka ett paket mellanmjölk med bakgrundsprojektion till Wien om han vinner. Men bakgrundsprojektioner är ju coolt, så helt utan attraktion är det ju inte.
DOMEN:
Folkets röst: 1:a.Det var länge sen sist ett bidrag var så överlägset favorittippat inför finalen. Frågan är dock om det räcker hela vägen.
Internationella juryn: 2:a. Ännu en vild chansning, eftersom detta lika väl kan sluta på 8:e plats, som någon annanstans. Som jag skrev, låten är svagare än framförandet.
Schlagermagistern: 2:a. Älskar framförandet - som är det mest unika i Mellohistorien. Det kommer ta honom till segern. Låten är för svag för att vinna i Europa - men tillräcklig för att få mig att gå igång. Dock ej den bästa för kvällen.

7. Linus Svenning - "Forever Starts Today"

"En svärmorsdröm - förutsatt att din svärmor driver en tattueringsfirma. Linus är tuffingen med den mjuka insidan - som plötsligt slår på oljefat och sprutar eld."

Linus gjorde ett rejält avtryck ifjol med sin "Bröder" som dels lyckades föra in döden i Melodifestivalen på allvar, men också lansera konceptet "Linus Svenning"; En mjuk kille med ett hårt yttre. Ett ganska spännande koncept, och en väldigt sympatisk människa. Faktum är att Linus nog var mer populär än låten, och det är med stor sannolikhet därför han nu är i final igen - denna gång med en låt som balanserar på plagiat av 2013 års danska vinnarlåt "Only Teardrops". För är det inte väldigt mycket buller och bång och flöjter? Känns inte låten lite väl tillrättalagd - och lite väl lite "Linus Svenning"? Han hade nog egentligen behövt en annan typ av låt, som passat honom lite bättre. Tydligen fick han dessutom sänka låten några tonarter från deltävlingen till Andra Chansen för att alls kunna sjunga den. I nuläget så kör han bara på med sin grej, till en låt som nog egentligen är mer lämpad för någon annan. Då vinner man inga finaler...
DOMEN:
Folkets röst: 11:a. Näst sist - mest för att han är helt fel ute i år - och dessutom redan avskalad.
Internationella juryn: 9:a. Flera 12:or förra året, men knappast någon full pott i år. Låten är för svag i år.
Schlagermagistern: 10:a. Klart bland de sämre finalbidragen, och jag hade gärna hellre sätt Kristin Amparo här. Men Linus sjunger bra, och gör sin grej. Men det räcker inte längre än så här.

8. Isa - Don't Stop

"Hon är en tjej som trots sin 16 år hunnit med både Talang, lilla Melodifestivalen och Sommarkrysset. Hon borde ju ha tjänat något på det, så varför hade hon inte råd att köpa en tröja som täckte även magen?
Man kan säga vad man vill om tonårsartisterna i Sverige, men det är numera jävligt svårt att märka på dem hur gamla de faktiskt är. Jag minns tiden när Bubbles slog igenom - där var det helt uppenbart tonårstjejer som larvade runt sig i någon slags billig plastig poplåt. Numera är tonårsartisterna drillade sen barnsben - i Isas fall har hon i princip varit i TV sen hon började gå. Redan 2003 var hon som femåring med i Småstjärnorna i TV4. Sen har det bara fortsatt - och är helt enkelt ett fullblodsproffs. Hon gör det här bidraget så säkert, snyggt och bra att det hade räckt till vinsten i vilket annat land som helst. Synd att det blev Sverige bara, för här är konkurrensen redan superhård. Men i min bok så har Isa en guldstjärna som det stora stjärnskottet för året - hon kommer tillbaka och jag garanterar att hon vinner Melodifestivalen någon gång de kommande 10 åren. Detta är ett framtidsnamn att lägga på minnet. Dessutom är låten som klippt och skuren för radio.
DOMEN:
Folkets röst: 5:a. Hon kommer att besegra stora namn som Jessica Andersson och Magnus Carlsson. Men större framgång än så här lär Isa inte kunna knipa på första försöket.
Internationella juryn: 4:a. Pop á la Katy Perry? Ja tack säger Europa.
Schlagermagistern: 4:a. Pop á la Katy Perry? Ja tack säger Schlagermagistern också.

9. Magnus Carlsson - "Möt mig i Gamla Stan"

"Gammelschlagerns återkomst! - skrek Bill. Nostalgiröster från schlagerfansen! - skrek Bull."

Tidigare nämnde jag Jessica Andersson som en schlagerinstitution. Vad är då Magnus Carlsson? Med sin bakgrund i bandet Barbados (2000, 2001, 2002) och i Alcazar (2003, 2005) och som enträgen soloartist (2006, 2007) har han varit med sedan hedenhös. I år går han rent av om Sanna Nielsen i antalet deltaganden i Melodifestivalen, även om han missade finalen 2007, och därmed bara går upp jämsides med henne i antalet finaler (7st). Men Magnus är, precis som Carola, ett koncept. Magnus hör hemma i Melodifestivalen - och därmed så stämmer allt när han är med. Han är som dopp i grytan på julafton, ingen tycker egentligen om det, men den ska stå där - annars är det inte jul! Magnus är därför även han en fin svensk tradition - som ska vara i finalen. Men låten då? Bidraget? Det är sekundärt - ingen bryr sig egentligen om det. Således lär det heller inte få så många röster, för alla kommer vara upptagna med att rösta på sin favorit - inte på "doppet i grytan".
Magnus Carlsson gamle, trevligt att du lever än...
DOMEN:
Folkets röst: 12:a. En chansning är att Magnus snor sistaplatsen denna gång. Gammelschlager heter gammelschlager för att det just är GAMMAL SCHLAGER. Inget man skickar till Wien 2015.
Internationella juryn: 10:a. Det svenska schlagersoundet är internationellt känt. Och internationellt hatat. I rest my case.
Schlagermagistern: 11:a. Kvällens sämsta låt, enbart överträffad av killarna med fejksolbränna som sjunger om att ta kort på sig själva med sin mobiltelefon.
  

10. Eric Saade - "Sting"

"Han har avverkat en dusch och en glasbur - och ger sig nu på ett ufo. Eric är artisten som har tagit scenframträdandet från den ohygieniska träburen - in i rymdåldern" 

Han vann 2011, och blev Mr."Popular" i hela Europa. 4 år senare gör han comeback - och blir en av de tidiga favoriterna. Snackisen var givetvis scenframförandet - vad skulle han göra den här gången? Svaret blev: Ett Ufo. Och förinspelade klipp med en saxofon. Och en stor duk med bakbelysning och coola skuggeffekter. Där dog hans vinstchanser...
Eric Saade var visserligen en av de få återkommande artisterna som faktiskt fortfarande är populära - och ännu mitt inne i sina karriärer. Medan Måns i princip lagt av och börjat med annat (Programledare), så har Eric fortsatt med sjungandet non-stop sen 2011, med undantag för inhoppet i Eurovisionet i Malmö som Green room-värd. Men hans comeback i Mellon fick inte tillräckligt med uppmärksamhet - och det beror nog egentligen helt på scennumret, som borde ta till sig det gamla uttrycket "less is more". Gillar man att bli förvirrad och se alldeles för många dansare ur olika vinklar - visst, då kommer man älska det här. Jag gör det däremot inte. Ett mer traditionellt nummer - och Eric hade fått åka till Wien. Låten som sådan, är nämligen den klart bästa enligt mig. Den skulle stå sig i vilket motstånd som helst - en sådan där poplåt som man känner igen, men inte riktigt kan sätta fingret på var man hört den förut. Då vet man att den fastnar - då är det en låt som slår. Men i detta fall vill vi gärna slippa se den framföras...
DOMEN:
Folkets röst: 3:a. Eric kommer inte kunna slå förhandsfavoriterna Måns eller Jon Henrik, men däremot tror jag han faktiskt kommer kunna slå Mariette - som inte har lika stark folklig förankring som Eric.
Internationella juryn: 3:a. Typisk internationella juryn-låt. Detta torde funka hos dem, speciellt då Eric fortfarande är färskt i minnet på Eurovisionpubliken.
Schlagermagistern: 1:a. Min klara favorit. Perfekt för dansgolvet - perfekt för att göra vem som helst glad. Årets låt enligt mig. Synd med framförandet bara...

11. Mariette - "Don't Stop Believing"

"Med vindmaskin och Dreadlocks - Mariette kom, såg och segrade. Och dessutom valde hon en låttitel som redan är en historiens bästa partyhöjare (Tack, Journey!)"

Näst sist i ett startfält där de stora favoriterna redan gått ut - ovanligt i melodifestivalsammanhang. Mariette stod däremot för den stora skrällen i deltävlingarna - från att ha varit en relativt obskyr Idol-deltagare utan direkta framgångar, så drämde hon till rejält i deltävling 2 och tog sig direkt till final. Dessutom med en låt som bär spår av allt det där som egentligen gör en Eurovisionvinnare. Det skriker LOREEN om det här. Jag har med andra ord inget problem med att se henne i Wien - men jag vet också att det knappast lär hända. Mariette kommer att stå för den sista seriösa låten för kvällen - och står därför som det moraliska sista bidraget. Därigenom har hon en gyllene chans, som lär göra avtryck i slutresultatet - det kommer den internationella juryn se till! Den stora frågan är dock var folket ställer sig. Jag tvivlar på att denna kommer få den uppmärksamhet den förtjänar...
DOMEN:
Folkets röst: 4:a. Jag tvekar kring huruvida svenska folket klarar den här låten igen. Svag fjärdeplats.
Internationella juryn: 1:a. Typisk internationella juryn-låt. Det skriker Loreen, och om det finns någon som älskar Loreen så är det Europa.
Schlagermagistern: 3:a. Älskar låten. Älskar framförandet. Hade gott förtjänat att vinna också. Men verkligheten ser ju annorlunda ut, tyvärr.

12. Hasse Andersson - "Guld Och Gröna Skogar"

"Plötsligt har ena halvan av Olsen Brothers rymt till Sverige och försökt lära sig svenska - till synes utan framgång. Med sig upp på scenen tar han två fullt utslagna björkar, trots att det fortfarande är vinter. Välkommen till Narnia!"

Han var publikens kelgris i Helsingborg när han i Andra Chansen slog ut Kristin Amparo. I svallvågorna därefter visade det sig att låten var anklagad för plagiat av en japansk låt (!!!!). Jodå, välkommen till Narnia! Att Hasse Kvinnaböske Andersson är i Mellofinal är underligt nog som det är, men att det skulle gå till på det här viset är nästan värt att skriva en bok om - som sedan hade kunnat filmatiseras. På SVT:s hemsida kom ett avslöjande i veckan om att "Guld Och Gröna Skogar" hade varit nära att komma med i Melodifestivalen redan 2010 - men blev slagen av Kalle Moraeus' "Underbart" - eftersom genren var densamma. Kalle bedömdes vara mer folkkär - och valdes därför då av urvalsjuryn. Nu däremot fick Hasse vara med, och då tog han sig direkt till final - trots att det rent tekniskt inte ska gå att ta sig så här långt med en låt på halvförståelig skånska och med en danslog med fejkade björkar på scenen. Inte 2015!
Men bönderna ska ha sitt också lär Gustav Vasa ha sagt, så nu är han i final på bekostnad av Kristin Amparo - som lätt hade vunnit Eurovision om hon kommit dit. Men nej nej, jag är inte bitter. Nejdå...
Jag kan bara konstatera att Hasse blir kvällens andra Ranelid-bidrag - eller iallafall "Östen Med Resten-bidrag", eftersom detta nog går hem mer hos landsbygdspubliken som inte riktigt tycker om modern musik lika mycket som "stadsborna". Nåja, tur att landsbygdsbefolkningen inte är tillräckligt stor att själva kunna avgöra finalen - ens om båda två ringer och röstar. Höhö.
DOMEN:
Folkets röst: 6:a. Hasse lär få rösthjälp av trollen - och bönderna. Det räcker nog längre än man tror, så jag dängar till med en 6:e plats- utan att jag själv hoppas på det.
Internationella juryn: 11:a. Detta är så långt ifrån Europa man kan komma. Problemet är nu däremot om juryn tolkar detta som någonting exotiskt och spännande. Då har vi skapat ett monster!
Schlagermagistern: 9:a. Skämslåten. Det är inte meningen att man ska gilla det här, men det svänger ju faktiskt! Ångesten man får när man dansar till den här låten alltså...

Summering av det troliga resultatet:

Internationella Juryn:
1. Mariette
2. Måns Z
3. Eric Saade
4. Isa
5. Dinah Nah
6. JTR
7. Jon Henrik
8. Jessica Andersson
9. Linus Svenning
10. Magnus Carlsson
11. Hasse Andersson
12. Samir & Viktor

Folkets röst:
1. Måns Z
2. Jon Henrik
3. Eric Saade
4. Mariette
5. Isa
6. Hasse Andersson
7. JTR
8. Samir & Viktor
9. Jessica Andersson
10. Dinah Nah
11. Linus Svenning
12. Magnus Carlsson

Schlagermagistern:
1. Eric Saade
2. Måns Z
3. Mariette
4. Isa
5. Dinah Nah
6. Jon Henrik
7. JTR
8. Jessica Andersson
9. Hasse Andersson
10. Linus Svenning
11. Magnus Carlsson
12. Samir & Viktor

Melodifestivalen 2015: Vem vinner? All statistik och alla odds inför finalen.

På Lördag avgörs Melodifestivalen 2015 i Friends arena - en arena som ju passande nog (och förmodligen oavsiktligt) är döpt efter mellovinnarna 2001 - gruppen Friends.
Hur det nu än är med den saken så är allas fokus just nu på tävlingen - vem vinner?

I vanlig ordning så ska vi kika på all tillgänglig statistik för att försöka hitta vinnaren - även om de flesta experter redan verkar vara överens om vem det blir.

Oddsen

Speloddsen är alltid en väldigt god prediktor på vem som vinner Melodifestivalen, men kanske framförallt bäst på att förutspå vilket bidrag som får flest röster av folket. I alla övriga fall är oddsen ganska värdelösa faktiskt...
Alla spelodds baseras ju på hur många som har satsat pengar på att ett visst bidrag skall vinna - ju fler som satsar pengar på att Måns Z ska vinna, desto lägre odds får hans bidrag. Men spelbolagen vet ju ingenting om hur internationella juryn kommer att rösta. De bryr sig inte så mycket om vem som kommer 2:a, 3:a eller sist heller - eftersom det är betydligt färre som satsar pengar på att exempelvis Hasse Kvinnaböske Andersson ska hamna sist.
Årets odds är - till skillnad från förra året - solklara över vem som kommer att vinna folkets röst på Lördag:

1. Måns Zelmerlöw 1.25 
2. Jon Henrik Fjällgren 4.50 
3. Mariette Hansson 11.00 
4. Erik Saade 13.00 
5. Isa 25.00 
6. Hasse Andersson 35.00 
7. Linus Svenning 41.00 
8. Jessica Andersson 51.00 
9. Dinah Nah 51.00 
10. Jtr 51.00 
11. Samir & Viktor 67.00 
12. Magnus Carlsson 80.00 

Oddsen är nästan pinsamt klara över att Måns Z kommer resa till Wien i vår: 1,25 i odds för en Måns-seger är bland de absolut lägsta oddsen ett melodifestivalbidrag någonsin har haft. Som jämförelse kan vi se att Loreen (2012), hade 1,20 i odds att vinna Melodifestivalen (lägst någonsin) - medan Danny Saucedo (som slutade 2:a efter Loreen 2012) var tvåa även i oddsen det året med 4,50 i odds - precis som Jon Henrik ju är i år. Det året fick Loreen den största poängen någonsin av folket i mellon - och vann sedan Eurovision med det största antalet 12:or någonsin. Repris för Måns i år kanske?
De senaste årens oddsfavoriter har varit Sanna Nielsen, odds: 1,90 (2014) och Yohio, odds: 1,41 (2013). Intressant är ju att Yohio var överlägsen i oddsen 2013 - närmast efter honom kom Anton Ewald på 4,50! Robin Stjernberg som ju faktiskt vann hela Melodifestivalen 2013, var långt efter i oddsen: 8,00. Robin vann ju mest p.g.a. den internationella juryn - som ratade Yohio fullkomligt, men istället plockade fram Robin som favorit. Det avgjorde hela tävlingen, vilket visar att allting kan hända i Mellon - oavsett hur starka oddsen än är. Måns Z behöver inte nödvändigtvis gå hem hos juryn, och det kan innebära att han missar vinsten även om svenska folket är rörande överens om att "Heroes" är den bästa låten...
Men jag vågar nog säga att Måns lär vinna folkets röst i år - och det med råge!

Startordningen

Slutplacering i finalen, jämfört med startpositionen. Ju lägre ned, desto bättre slutplacering.

Startordningen i finalen är faktiskt den enda statistik som är helt tillförlitlig i att avslöja vinnaren numera. Hur då undrar ni?
Jo, som jag berättat i tidigare inlägg så finns två tydliga psykologiska effekter som påverkar vilken information man minns bäst: "Primacy" och "Recency"-effekterna, som alltså innebär att man minns inledningen och avslutningen allra bäst. I fallet Melodifestivalen innebär detta alltså att det är bäst att vara först ut i tävlingen (starta som bidrag nummer 1) eller vara sist ut i tävlingen (starta som bidrag 10, eller i årets fall som nummer 12). Som vi kan se på diagrammet ovanför, är det i princip lika bra att starta allra först eller allra sist, men så fort man har något startnummer mellan 2-9 så blir det omedelbart mycket svårare. Diagrammet visar medelvärdet av alla slutplaceringar utifrån startordningen, och visar alltså inte den vanligaste slutplaceringen för varje startnummer - utan snarare den totala statistiska riktningen för varje startnummer. Diagrammet visar dock en signifikant trend, som hittills nästan varit allmän lag i melodifestivalen: Mellan 2002-2014 (alltså 13 festivaler) har Melodifestivalen vunnits 4 gånger av bidrag 1 och 3 gånger av sista bidraget, men också 2 gånger av näst sista bidraget. Bidrag 2, 3, 4 och 5 har aldrig vunnit, och bidrag 5 har faktiskt aldrig ens slutat i topp-4!!! Det är alltså helt tydligt så att vissa startnummer är bra - andra väldigt dåliga.

Men sedan ett antal år tillbaka bestämmer SVT själva startordningen i finalen - och brukar då alltid sätta favoriterna som bidrag 1 och 10 - därmed har denna statistik blivit en självuppfyllande profetia. I år däremot - har SVT börjat leka med elden! Man har, för det första, numera 12 finalbidrag istället för 10! Men dessutom har man placerat de stora favoriterna någonstans i mitten av startfältet - och givit Samir & Viktor startnummer 1, och Hasse Kvinnaböske Andersson startnummer 12! Dessa artister är de klart MINST favorittippade - vilket SVT nog vet om. Frågan är nu hur stark denna statistik är? Kommer Hasse att vinna genom sin startposition???? Hoppas inte...
Men däremot kan vi nästan utgå ifrån att alla bidrag som har startnummer 2-5 kommer få en dålig slutplacering, vilket innebär dödsstöten för Jon Henrik Fjällgren. Han går ut som nummer 4: en startposition som ALDRIG ens har slutat i topp-3!!! Kan detta bli spiken i kistan för den jojkande colombianen?
Den stora favoriten Måns Z går ut som nr. 6 - vilket inte är en bra startplacering men heller ingen dålig. Faktum är att två (!) mellovinnare har startat som 6:a de senast åren - Lena PH 2004, och Loreen 2012. Att Loreen också gick ut som 6:a i finalen bådar kanske gott för Måns?
De oddsfavoriter som fick bäst startplacering var dock Eric Saade och Mariette - som går ut som 10:a respektive 11:a i finalen. Detta kan absolut vara en stor fördel för de två bidragen som jagar Jon Henrik och Måns i hasorna.
Statistiken talar alltså för Eric, Mariette och Måns - och talar emot Jon Henrik.

Låttiteln

Antal bokstäver i låttiteln jämfört med slutplacering i finalen. Ju lägre ned desto bättre slutplacering.

En hypotes som jag haft tidigare - är att ju mer kompakt låttiteln är - desto större chans att vinna. Jag kan faktiskt bevisa att den stämmer, även om effekten inte är helt statistiskt signifikant. Som vi kan se på diagrammet så sluttar hela linjen tydligt uppåt - vilket innebär att ju fler bokstäver låttiteln har, desto sämre slutsplacering får man i finalen. Teorin är att korta låttitlar är lättare att minnas - såsom "Undo", "Hero", "Popular" eller "Euphoria" (Alla slutade 1:a) - till skillnad från längre låttitlar såsom "Hon kommer med solsken", eller "Jag tror på människan" (båda slutade sist).  Och som vi ser på diagrammet är den ultimata låttiteln 3 bokstäver - som "You" som ju vann 2013. I år så är Eric Saades "Sting" kortast med 5 bokstäver - och Måns Z:s "Heroes" näst kortast med 6 bokstäver - vilket dock i diagrammet är den enda riktigt dåliga mängden bokstäver. Vad detta beror på vet nog dock ingen...
Mest illa är detta för den längst låttiteln Jon Henrik, vars "Jag är Fri (Manne liem frijje)" är 23 bokstäver - vilket skulle innebära en mycket dålig medelplacering för Jon Henrik. Nu är det visserligen så att orden i parentesen inte sjungs ut i refrängen - så egentligen är det bara 8 bokstäver i titeln - vilket plötslig innebär en rätt bra slutplacering. Då är det istället Linus Svenning och Hasse Andersson som ligger mest illa till - båda har 18 bokstäver i sina låttitlar. De har med andra ord ingenting med segern att göra!

Antal författare

Antalet låtförfattare på ett bidrag jämfört med slutplacering i finalen. Ju lägre ned, desto bättre slutplacering.

Antalet låtförfattare på ett bidrag är något som faktiskt spelar roll - ju fler kockar innebär inte en sämre soppa! Faktum är att om man har 5 låtskrivare på en låt så har man betydligt bättre chans att vinna än om man "bara" har 3. Visserligen är inte detta samband signifikant, men det ger en fingervisning om hur viktigt det är att ha ett stort team bakom sig. Skulle detta bli avgörande, så är det ironiskt nog JTR eller Isa som står som vinnare på Lördag - båda har nämligen 5 låtskrivare bakom sig. Enligt statistiken, som visar att 3 låtskrivare är sämst att ha - ja då är det kört för Måns Z och Linus Svenning, som båda har 3 låtskrivare....

Deltävling

Vilken deltävling ett bidrag kommer ifrån jämfört med slutplacering i finalen. Ju lägre ned, desto bättre slutplacering.

Spelar det någon roll ifrån vilken deltävling ett bidrag kommer ifrån? Ja, det är faktiskt en viss skillnad, även om sambandet inte är signifikant. Som vi kan se på diagrammet så är det lättare att vinna Melodifestivalen om man kommer ifrån deltävling 4 - än om man kommer från deltävling 3. Det kan finnas goda förklaringar till detta: de som vann deltävling 4 ligger kanske färskast på minnet inför finalen - alltså samma effekt som vi såg att sista startnumret hade i själva finalen. Detta bådar ju gott för Måns Z, och eventuellt JTR som ju blev de stora vinnarna i deltävling 4. De som emellertid är markerade som "Deltävling 5" i diagrammet här är Andra chansen-deltagarna. De har ju bara haft en vinnare genom åren - Robin Stjernberg - men de har alltjämt större chans att vinna melodifestivalen än de från deltävling 3. Detta är givetvis dåliga nyheter för Isa och Jon Henrik Fjällgren!

Skillnader mellan Juryn och Folket

Antalet röster från folket (i %) jämfört med startpositioner i finalen. Ju lägre ned desto färre poäng från folket.

Antalet jurypoäng jämfört med startposition i finalen. Ju lägre ned desto färre jurypoäng.

Det är alltid spännande att jämföra skillnaderna mellan hur juryn resonerar och hur folket resonerar. Under de senaste 13 tävlingarna åren 2002-2014 har juryn och folket bara varit överens 6 gånger (!!!), senast förra året valde ju juryn Ace Wilder före Sanna Nielsen. Mest spektakulärt var ju när Yohio var folkets favorit - men ratades så till den milda grad av juryn att Yohio låg näst sist efter att juryn röstat - medan folket hade honom som överlägsen 1:a. Eftersom juryn istället valde Robin Stjernberg, och folket hade honom så klar 2:a, så blev han vinnaren 2013. Senaste gången vi var överens om vinnaren var 2012 när Loreen sopade banan med alla - även hos juryn.
I statistiken så ser vi också tydligt att det finns en fundamental skillnad i hur stor ordningseffekten blir på juryn respektive folket:
I det första diagrammet här ovanför ser vi att folket nästan alltid föredrar sista bidraget - medan juryn nästan alltid föredrar det första bidraget! Skillnaden är signifikant, och visar att juryn och folket blir olika påverkade av startfältet. Men det intressanta är fortfarande att bidrag 2-5 har klart sämre förutsättningar både hos juryn och folket, vilket styrker teorin om att dessa bidrag helt enkelt glöms bort lättast - oavsett om du är en musikexpert som får betalt för att analysera och ge poäng åt låtarna, eller om du är en tv-tittare som äter tacos och pratar högljutt med din kompis genom hela programmet. Huruvida vi faktiskt kommer att se dessa effekter i år är däremot svårt att säga, eftersom jag knappast tror att Samir & Viktor tar hem juryns 12:or, men heller inte att Hasse Andersson tar hem folkets fullpott.

Antalet röster från folket (i %) jämfört med vilken deltävling bidraget kommer ifrån. Ju lägre ned desto färre röster.

Antalet jurypoäng jämfört med vilken deltävling bidraget kommer ifrån. Ju lägre ned desto färre poäng.

Intressant nog så ser också skillnader mellan hur man värderar bidrag från olika deltävlingar. Folket brukar helt klart föredra bidrag från den fjärde deltävlingen, men även från den första deltävlingen. Juryn däremot, går oftast till bidragen från den andra deltävlingen - men även den fjärde. Medan folket dessutom överlägset ratar bidragen från Andra chansen - tenderar juryn att behandla dem mer måttligt, på samma nivå som bidrag från deltävling 3. Juryn tycker alltså tydligen mycket om deltävling 2, till skillnad från folket. Och sannolikheten att Mariette blir en juryfavorit är inte liten - tvärtom tippar jag på att hon kommer gå hem ganska bra hos de internationella musikexperterna.

Frågan är om denna statistik återspeglar någon typ av obalans mellan jury och folket - i vad de minns bäst? Eller är det helt enkelt så att bidragen i deltävling 3 alltid är sämre - att SVT konsekvent bestämt det? Mycket tyder faktiskt på det. Samtidigt så vet vi ju att Andra Chansen är ett uppsamlingsheat av bidrag som inte räckte till innan - därigenom är det förväntat att hitta de bidragen långt ned. Men kan det vara så att skillnaderna mellan jury och folket utifrån deltävling 1,2 och 4 - är en återspegling av att juryn inte får lyssna på låtarna förrän i finalen, medan folket har varit med sedan första deltävlingen och därför har fler låtar längre i huvudet? Kanske.
Men oavsett så kan vi se att juryn har lite omvända preferenser gentemot folket. Jag skulle satsa mina pengar på att Måns Z vinner stort hos folket, men att exempelvis Mariette tar hem juryns poäng.

Visst är det kul med statistik?!  

Melodifestivalen 2015 Efter Andra Chansen: Sämsta någonsin?

Melodifestivalen 2015 har hittills bjudit på stor underhållning - på ganska hög nivå jämfört med föregående år. SVT bestämde sig för att satsa på nya koncept och såg bland annat till att omstöpa Andra Chansen och ge 4 bidrag finalbiljetter istället för 2. Detta innebär en final på 12 bidrag - en siffra som balanserar på smärtgränsen för vad en final kan klara av. Eftersom man samtidigt skurit ned det totala antalet bidrag i tävlingen till 28 stycken - så innebär detta att nästan hälften av alla bidrag i årets Melodifestival går till final (12 av 28). Avsikten med att skära ned antalet bidrag till 28, var förmodligen att skapa mer svängrum i delfinalerna och att öka den totala kvaliteten på startfältet (plocka bort de mest osäkra korten). De osäkra korten detta år måste ha varit hårdrocksbidragen - för de lyser med sin frånvaro i år. Samtidigt var nog tanken med att ha 12 bidrag i finalen - att ge möjlighet för fler låtar att synas och höras, men också att sätta mer av tävlingens fokus på just finalen.
Det stora problemet är att man genom att ta in så många bidrag i finalen sänker kvaliteten väsentligt, och minskar svängrummet för produktionen i finalen. Om ni frågar mig, så skulle jag säga att årets final förmodligen blir den sämst producerade och den rörigaste sedan turnékonceptet startade. Det kommer inte finnas utrymme för snygg produktion med 12 låtar. Och dessutom kommer Folkets röst bli mindre värd, eftersom den sprids ut på 12 istället för 10 låtar. Vi ger därmed mer makt i händerna på juryn.

Men förutom det minskade utrymmet i finalen, så har vi nu också sett vad motsatsen har lett till - Andra chansen var ju nämligen totalt omgjord för att öka svängrummet till max: 8 bidrag framfördes live - men bara en gång var! I deltävlingarna tävlade visserligen 7 låtar, men de två vinnarlåtarna fick framföras live igen - sammanlagt 9 liveframträdanden per program alltså! Dessutom fanns i deltävlingarna två röstningsomgångar, med två snabbrepriser. I Andra Chansen fanns enbart en snabbrepris per duell. Detta gjorde att det plötsligt frigjordes mycket tid som SVT kunde lägga på annat - som pausunderhållning och dialog. Hur förvaltade man detta - i denna ocean av TV-tid inför 3 miljoner tittare? Man gör ett Eurovisionmedley med några av de minst kända låtarna och låter programledarna slakta dem. Kritiken mot pausunderhållningen var stenhård från alla möjliga håll denna kväll - Måns Zelmerlöw lär ha twittrat "Idétorka hos SVT?". Nöjeskrönikörer på kvällstidningarna lyfte fram att de få humorinslagen denna kväll bestod av att Sanna inte kunde passa in sitt huvud i en pappkuliss och att Robin lekte med armen på en pappkuliss som skulle föreställa Djingis Khan. Hög nivå på humorn alltså. Och jag håller nog med. Robins tonala ångvält över "Nel Blu Dipinto di Blu (Volare)" och Sannas våldtäkt på det franska språket i Celine Dions vinnarlåt "Ne Partez pas sans Moi" - fick mig att sucka djupt. Här nådde SVT och de så hyllade programledarna sin botten detta år. Lyckligtvis fixade Sanna Nielsen en fantastiskt fin hyllning till Monika Z, och Loreens halvnakna framträdande var som taget ur en helt annan värld av kvalitet jämfört med all övrig musik denna kväll. Dessa framföranden räddade produktionen i Helsingborg!
För inget annat i vare sig upplägg eller bidrag gjorde någonting för att förbättra kvaliteten.

Eftersom det nya konceptet med 4 bidrag direkt till final tillämpades genom dueller - gavs nu plojbidragen möjlighet att systematiskt slå ut seriösa bidrag. Folk som helt enkelt röstar mest för att förstöra kan "rösta bort" låtar som faktiskt är bra. Vi såg nu detta hända med Kristin Amparo, som hade en av årets absolut bästa låtar - men föll emot Hasse Kvinnaböske Andersson. Han sjöng om en danslog. Vi såg också hur Samir & Viktor tog sig till final genom att sjunga om hur man bör ta bilder på sig själv med en mobiltelefon - även om deras motstånd nu bara var marginellt mer seriösa. Något förvånad var jag dock över att Dolly Style inte tog sig till final - Dinah Nahs housechock blev tydligen mer uppskattat än vad någon hade kunnat räkna med innan. Vi fick också, något överraskande se Linus Svenning ta sig till final - igen. Weises soulpop räckte tydligen inte för att stoppa oljefaten och eldkastarna. I år såg vi dock att Andra Chansen faktiskt var just det uppsamlingsheat som det var tänkt att vara ursprungligen - en "bronsmatch" för låtar som inte riktigt var bra nog att gå direkt till finalen. Ingen av de låtar som vann i lördags, kommer ha ens en strimma av chans till en bra placering i finalen - vare sig om ni frågar mig, oddssättare eller nöjesjournalister.

Det sammanlagda resultatet innebär att vi nu får en final med både Hasses logdans, "Groupie-sticks" och housedängor. Det hade faktiskt finalen kunnat klara sig utan. Frågan är dock hur internationella juryn kommer att reagera på Hasse. Jag har redan börjat göra tankeexperiment där han blir tolkad som den nya medlemmen i "Olsen Brothers", gör rent bord hos internationella juryn och samlar alla trollröster hos tittarna - att det räcker till en vinst. Hasse Kvinnaböske Andersson till Wien? Det är en faktiskt möjlighet, tack vare lördagskvällens resultat.

PS. Jag lägger 100 spänn på att Loreen gör comeback i Melodifestivalen nästa år. Hon är definitivt på gång med något stort nu! DS.

Melodifestivalen 2015 Inför Andra Chansen: Slagfältsanalys i Helsingborg

Klockan är 19.59 den 7 mars 2015 - platsen är Helsingborgs Arena. På en yta fotsvarande ungefär en hockeyrink, har 8 lättbeväpnade arméer samlats - 4 av dem kommer om några timmar att stå som segrare, men först efter 4 mycket blodiga skärmytslingar. Slaget i Helsingborg ska dock i sin helhet avgöra kriget mellan de två fundamentalt åtskilda krigsmakterna: De "riktiga" låtarna mot plojbidragen.
I flera år har små skärmytslingar sidorna emellan utkämpats. Vi minns när general Ranelid och denne allierade Sara Li triumferande slog bl.a. mellokrigsveteranen Andreas Johnson på slagfältet i Leksand 2012. När Ranelid försökte inta huvudstaden blev han dock i grunden besegrad av ett överväldigt motstånd - bland annat en internationell allians av jurygrupper som enbart stödde hans krigståg med en ynka poäng (som för övrigt kom från det krigsdrabbade Bosnien, som ju vet hur hårt krig kan vara).
Men i år är plojbidragens allians för första gången (kanske någonsin) förenat på ett slagfält, där de nu ges möjligheten att en gång för alla krossa de kvalitativa seriösa bidragen, och invadera huvudstaden ivrigt påhejade av sina tondöva fans.

Duell 1

Den första skärmytslingen tar plats på högerflanken och består enbart av förtrupper från plojalliansen under ledning av general Weise, medan de seriösa bidragen skickar en av sina tyngsta artilleridivisioner under ledning av den välmeriterade mellokrigsveteranen general Svenning.
Medan Weise har beväpnat sig och sin kvinnliga armé av dansare med krutgnistor som ska avskräcka fienden, är hans kanske största vapen sin bakgrund som son till legendaren Arne Weise (ett vapen som dock inte är särskilt hemligt). Med sin sliskiga personlighet och träffsäkra röst går Andreas Weise ursinnigt till attack, först av alla denna kväll.
Hans motståndare, Linus Svenning, är dock väl förberedd. Hans många piercingar och tatueringar vittnar om en hög smärttröskel - så han räds knappast lite gnistor. Tvärtom kontrar denne veteran, med eldkastare - och barrikaderar sig med oljefat för att undgå Weises anfall. Kanske är strategin att använda oljefaten även som offensivt vapen? Lättantändliga med eld från eldkastarna kan de användas mot Weises hetlevrade souldänga - och kanske till slut få tyst på Mr. Slisk? Svårt att sia om strategin i nuläget dock - men kunniga schlagermilitärexperter tippar på ett jämnt och tämligen blodigt första slag. Medan Svenning har fördelen av att ha hemmaplan och civilbefolkningens stöd i arenan, så har Weise en igenkänningsfaktor som rikssymbol för hela befolkningen. Frågan är om Weise kan mobilisera tillräckligt många röster för att besegra Svenning?
Mitt tips är att Svennings erfarenhet och förtrogenhet med det lokala skånska slagfältet kommer bli en avgörande fördel, plus att han är beväpnad med en betydligt tyngre låt som bör kunna övertrumfa både gnistfyrverkeri och son-till-julvärds-propaganda.

Duell 2

Den andra skärmytslingen blir kvällens stora frontalangrepp där de två kanske tyngst beväpnade arméerna möts i vad som riskerar att bli det avgörande slaget i konflikten. Den tunga favoriten för de seriösa bidragens allians består av den unga stjärngeneralen Kristin Amparo - som trots stora framgångar på innan mellokriget, fick se sig besegrad av en samisk jojkarmé och en ISA-styrka i sitt första melloslag. Detta trots att hon var beväpnad med vad experterna länge hävdade var en perfekt låt: ett högteknologiskt massförstörelsevapen i dessa sammanhang. Ikväll blir hon attackerad av en riktig joker, en skånsk snapphane som i skydd av skogen och logen på scenen bedriver ett vildsint gerillakrig mot "de seriösa bidragen". Gerillaledaren heter Hasse "Kvinnaböske" Andersson, och har redan ställt till oreda i mellokriget då han slog ut tunga militärstrateger med gedigen meritlista såsom Annika Herlitz och Caroline Wennergren i slaget vid Örebro. Kamrat Hasse blir dock tvungen att inleda offensiven med den mest förlegade schlagervapenteknologin som finns att tillgå; folkparkscountry - en nackdel som han dock effektivt vänder till sin fördel. Hasse inleder med att inta skogen och kan i skydd av träden och den danslog som han har installerat som skyddsbunker på scenen, attackera motståndarna med både fiol och ackustisk gitarr. Detta är dock hans lätta artilleri, för den tyngsta eldkraften består av kraftiga skånska diftonger och det vita, nästan hypnotiserande, skägget. Genèvekonventionen har försökt förbjuda både diftongerna och skägget men misslyckats. I bakgrunden håller hans gerillasoldater iförda uniformer ifrån 50-talet, på med en aggressiv krigsdans som ska hetsa civilbefolkningen.

På andra sidan väntar en colombiansk armé på att bomba skiten ur gerillaupproret; Kristin Amparo. Med sitt huvudsakliga vapen, låten - framtagen av schlagerbombexperterna Fredrik Kempe och David Kreuger (som avgjorde förra årets mellokrig med ultravapnet "Undo"), kommer Kristin att satsa allt på ett kort - precisionsbombning med "I See You"- rakt genom TV-rutan. Vapnet är gjort till perfektion och kan mycket väl leda Sverige till vinst på de Europeiska slagfälten i Maj, när svenskarna ska försöka inta Wien. Men frågan är om man kan använda ett sådant massförstörelsevapen på en liten skånsk snapphanegerilla? Schlagermilitärexperterna ställer sig frågande... Hasse har gjort sig känd för sina överlevnadsegenskaper trots nära-döden-upplevelser tillsammans med sin änglahund. Även om krigsoddsen talar för General Amparo, så har Hasse fortfarande alla fördelar av sin gerillataktik och kan räkna med ett stort stöd från bönderna som aktivt kommer ge honom understöd. Frågan är om Amparo kan räkna med liknande understöd från den musikälskande stadsbefolkningen? Svårt att säga. Det vi kan räkna med är iallafall att OM Amparo faller - riskerar hon att dra med sig hela den seriösa schlageralliansen i fallet. Hennes vapen är alliansens tyngsta, och att förlora det vore ett stort bakslag.

Duell 3

Den tredje skärmytslingen blir ett brutalt anfallskrig mellan de båda axelmakternas mest fruktade krigare. Det första anfallet kommer från plojalliansen, och består av ett kamikazekompani inpirerat av japansk krigskonst. Tungt beväpnat med dockor och klistriga nonsensrefränger kommer därför Dolly Style generera ett starkt understöd från alla under 15 år. Utnyttjande av barnsoldater alltså. Djupt omoraliskt om ni frågar mig! Men detta bryr sig inte Dolly Style-stabben om. Tvärtom, dessa anonyma kamikazesoldater har gått under täckmantel som Holly, Polly och Molly för att undvika identifiering, samtidigt som deras riktiga hårfärger döljts i skydd av plastiga peruker. Kanske klokt, eftersom deras strategi har varit att infiltrera slagfältet genom att sticka ut så mycket som möjligt. Hade de sett ut som alla andra, hade uppdraget misslyckats. Men nu har dessa tre japanofila kamikazesoldater siktet inställt på Friends Arena - väl medvetna om sitt stöd från den underåriga civilbefolkningen.
Motståndaren, försvarar sig dock med anti-terrorteknik från 90-talet. Under ledning av kommandosoldaten Dinah-Nah ska de seriösa bidragen bemöta de japanska hoten. Hennes uppdrag har länge varit att uppdatera sin ryktbarhet, då hon inkasserade stora framgångar på både de inhemska och internationella slagfälten under 90-talet. Nu försöker hon, i sällskap av en armé av dansare, att återupprätta sitt status inom den musikaliska hierarkin - kanske stiga i graderna och så småningom bli krönt schlagerdrottning. Hennes vapen på slagfältet i Helsingborg blir en halvmodern discolåt som blandar modern house med 90-tal. Väl medveten om sina motståndare, har hon också valt att färga håret rosa - för att på så sätt göra en kontring i "hårkriget" mot dockorna. Lyckas denna kontring tro? Svårt att säga, Dolly Style-kompaniet använder ju sig av en japansk strategi som är oförutsägbar i den svenska slagfältskontexten. De nästan robot-lika rörelserna bär en skarp kontrast till de hetsiga och aggressiva manövrarna som Dinah anfaller med.
Men schlagermilitärexperterna har missat en vital faktor - man får aldrig underskatta understödet från barnsoldaterna!! När en armé lyckas mobilisera underåriga i civilbefolkningen är detta nästa alltid en avgörande faktor på slagfältet. Med tung dock-propaganda, kan Dolly Style mycket väl stå som segrare i detta anfallskrig.

Duell 4

Den avslutande drabbningen i slaget i Helsingborg, blir en tuff gänguppgörelse mellan två mycket vältränade insatsstyrkor - med sina bakgrunder i både ghettokrig och underjordisk politisk mobilisering. Även om de båda styrkorna är till synes nästan identiska - skiljer de sig åt på ett ideologiskt plan, vilket också är anledningen till att de nu representerar olika allianser. På ena sidan står specialförbandet Behrang Miri & Victor Crone och på andra sidan specialförbandet Samir & Viktor. Båda är tvåmannastyrkor på specialuppdrag: Att sprida en politisk idé och föra propagandakrigsföring. Medan Behrang Miri & Victor Crone har blivit pionjärer för den anti-fascistiska aktionsdivisionen, har Samir & Viktor istället grundat den politiska aktiviströrelsen "var inte självisk - ta en groupie istället". Båda vill förändra världen och indoktrinera befolkningen på sin idé, men som vi alla vet kan dessa två ideologier inte samtidigt bli upphöjda till allmän lag. En måste krossas, för att den andre ska kunna segra.
I Helsingborg avgörs alltså slutligen vilken av dessa ideologier som ska bli den förhärskande i schlagersverige. Samir & Viktor har länge varit de bäst beväpnade i denna uppgörelse: En selfie-stick som förvandlas till en "groupie stick". "Alla får vara med på bilden" - en propagandaslogan som även tilltalar den delen av civilbefolkningen som aldrig sett det politiska manifestet "Paradise hotel". Just därför har dessa två kommandosoldater varit stora favoriter till segern här - men krigslyckan har nyligen vänt för dem. I veckan fick nämligen Behrang Miri och Victor Crone förstärkningar i form av Malena Ernman - som är en ledande chefsideolog för Behrangs och Victors rörelse. Genom sin blotta närvaro och karisma är det menat att hon ska avgöra slaget - utan att behöva göra något mer än att synas. Frågan är hur hennes ankomst till slagfältet kommer tas emot av lokalbefolkningen? Kommer hon tas emot som en befriare eller kommer hon ses som ett desperat försök att vinna ett omöjligt krig? Att använda Malena som vapen kan visa sig ödesdigert, och riskerar att skrämma undan stödet från lokalbefolkning mer än att säkerställa den.
Det är en mycket vågad strategi - men i det trängda läget som Behrang och Victor är i - måste de satsa på överraskningsmomentet för att kunna skaffa sig en fördel gentemot det tunga budskapet hos Samir & Viktor.

"Krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet en styrka" skrev George Orwell i sin roman "1984". Även om meningarna går isär kring vad han egentligen menade med detta, står det klart att krig ibland är nödvändigt för att skapa fred, liksom slaveri ibland behövs för att skapa frihet, medan okunnighet i många fall är en styrka. Melodifestivalen 2015 kan ses som ett krig som syftar till att skapa fred i schlagervärlden. Vi förslavas av schlagern i två månader för att sedan kunna njuta av den musikaliska friheten, och under denna tid gör vi bäst i att glömma och spela okunniga om omvärlden och den "riktiga musiken" - för att inte bli galna. Andra Chansen i Helsingborg blir ett slag där dessa uppfattningar kommer ställas på sin spets. 

Andra Chansen genom tiderna: Statistiken avslöjar vinnarna

På Lördag smäller det i Helsingborg - när Andra chansen intar staden likt danskarna en gång gjorde. Men denna gång är det inte uniformerade danskar beväpnade med musköt och gammeldansk som ockuperar staden utan snarare paljettklädda män beväpnade med fjäderboor. Nåväl. Andra chansen är helt klart en av de deltävlingar som SVT verkar vilja experimentera mest med - ända sedan Melodifestivalen förvandlades till en lång turné 2002, så har denna deltävling varierat i format och betydelse. Från att ha varit ett tills synes ganska värdelöst extrainslag, så har det nu blivit tävlingens kanske viktigaste deltävling (bortsett från Finalen). Här kan ni se hur "Andra Chansen" förändrats och behandlats genom åren:

2002: "Vinnarnas Val"

Premiäråret 2002 var konceptet med melodifestivalturnén helt nytt och SVT brottades rejält med att få svenska folket att ta till sig idén om 5 tävlingar istället för 1. Kritiken var massiv, i synnerhet mot låtkvaliteten - men konceptet blev likväl en tittarsuccé. Problemet var att SVT inte kunde vara helt säkra på denna succé då man planerade upplägget, och vågade därför inte chansa på att svenska folket skulle vara så intresserade av ett uppsamlingsheat för alla 3:or och 4:or på samma villkor som de andra deltävlingarna. Dessutom fick ju ingen jury vara med i deltävlingarna - enbart telefonröster avgjorde ju vilka finalbidragen skulle bli. Som en kompromiss bestämdes därför att en kändisjury i ett specialprogram skulle besluta om vilka 3:or och 4:or som skulle få de två sista finalbiljetterna till Globen. Detta skulle bli ett eget program som skulle sändas efter deltävling 4 - dock hela två veckor efter då vinter-OS i Salt Lake City tvingade SVT att flytta alla sina program. Programmet fick heta "Vinnarnas Val" eftersom juryn bestod av gamla avdankade mellovinnare (Bl.a Tommy Nilsson, Lasse Holm, Charlotte Perrelli och Claes af Geijerstam) - och sändes från en steril studio i TV-huset. Vi känner numera igen konceptet från "Inför Eurovision"-programmen - man får se klipp från en låt och sedan pratar en massa "experter" om dem, ofta helt utan intelligenta tankar. Otroligt tråkigt koncept så här i efterhand, inte konstigt att de begravde denna idé. Däremot var juryns val helt korrekta så här i efterhand - båda vinnarna fick respektabla placeringar i Globen och visade att även "andrasorteringen" kan sluta bra i finalen.
Vinnare: Jan Johansen (7: i finalen), Barbados (4:a i finalen). 

2003: "Tittarnas Val"

Detta år hade Melodifestivalen utvecklats till en riksangelägenhet efter föregående års succé. Tittarsiffrorna växte och uppmärksamheten kring varje deltävling hade blivit nästan groteskt stor. Emellertid nedprioriterades uppsamlingsheatet för 3:orna och 4:orna, då man detta år beslöt att stöpa om konceptet inkludera det som ett extrainslag i programmet "Söndagsöppet", under titeln "Tittarnas Val". Denna gång fick dock tittarna själva bestämma vilka låtar de ville ha i final, så ingen "expertjury" fick prata sönder programmet. Programmet sändes på söndagen efter 4:e deltävlingen, vilket innebar att 2 av låtarna låg i väldigt färskt minne hos tittarna (varifrån en av vinnarna sedan skulle komma). Detta år fick faktiskt dessutom alla artister som tävlade i "Tittarnas val" vara med i studion - men fick inte sjunga. Istället visades det bandade framförandet från deltävlingarna. Visserligen röstade svenska folket lika bra som i de andra deltävlingarna, men konceptet att inkludera andra chansen i ett annat program var dömt att misslyckas. Egentligen handlade det nog mest om att rädda tittarsiffrorna för långköraren "Söndagsöppet" som tidigare varit ett flaggskepp för SVT, men som stadigt mist tittarnas intresse genom åren. Programmet lades sedan ner i December 2003, efter 13 år i sändning.Vinnarna i "Tittarnas Val" var dock självklara redan innan programmet, Alcazar var enorma favoriter och fick 102 000 röster vilket var nästan 1/3 av samtliga röster den kvällen. Bubbles fick nöja sig med 55 000, men gick ändå klart vidare.
Vinnare: Alcazar (3:a i finalen), Bubbles (9:a i finalen)

2004: "Andra chansen" Stockholm

Detta år föddes "Andra chansen" på riktigt - inget panelprogram med "expertjury" eller extrainslag i "Söndagsöppet". Nu blev Andra chansen ett eget koncept, men dock skiljt från övriga deltävlingar. Det sändes återigen på söndagen efter 4:e deltävlingen, vilket märktes rejält på resultatet då båda artisterna från 4:e deltävlingen vann och fick Globenbiljetten. Emellertid sändes hela tävlingen från Hotell Rival i Stockholm och liknade mer ett mingelparty än en deltävling i Melodifestivalen. Bidragen var fortfarande bandade, så den enda livemusiken som spelades var Benny Anderssons Orkester som stod i hotelfoajén tillsammans med Mona Sahlin (!). Artistintervjuerna sköttes av Grynet, som många av oss lyckligtvis förträngt. Det mest minnesvärda var helt klart dock Alcazars pausnummer i hotelltrappan med det ratade bidraget "Grillvagn" som skevs av Killinggängets "hitmakare" Jonas Inde.
Vann? Ja, det gjorde Shirley Clamp som fram till 2013 var den mest framgångsrike andra chansen-artisten med sin andraplats i finalen.
Vinnare: Shirley Clamp (2:a i finalen), Andres Esteche (9:a i finalen)

2005: Andra Chansen, Stockholm

Nu flyttade man alltihop till Berns Salonger i Stockholm, men konceptet var fortfarande det samma. Dock införde man nu två röstningsomgångar - så att man först sorterade ut 4 bidrag som fick tävla om de två finalbiljetterna. Men bidragen var fortfarande bandade - och startordningen var precis som alla tidigare år ordnad efter i vilken deltävling bidragen framförts. Hela konceptet fortsatte på temat "mingel", men blev lite mer spännande genom de två röstningsomgångarna. Vann?
Ja, återigen tog sig Alcazar vidare, men bakom dem så var striden hård: LaGaylia Fraizer och Linda Bengtzing slogs om den andra Globenbiljetten - och med endast 1120 rösters skillnad lyckades Linda sno biljetten.
Vinnare: Alcazar (3:a i finalen), Lind Bengtzing (10:a i finalen)

2006: Andra Chansen, Stockholm

Nog fasen hade SVT inte lärt sig sin läxa, utan som i ett trollslag flyttades Andra Chansen in i ett annat program "TV-huset" (ett desperat försök att återuppliva nedlagda Söndagsöppet) - och sändes söndagen efter sista deltävlingen. Förutom att vi nu slapp allt jädra "mingel" så behöll man dock upplägget ifrån tidigare år, med två röstningsomgångar. Medan vinnarna här detta år skötte sig hyfsat bra i finalen innebar upplägget dödsstöten för Andra chansenkonceptet såsom SVT hade haft det de senaste åren. Och det innebar även dödsstöten för programmet "TV-huset" som lades ned senare under 2006 - never to be seen again...
Vinnare: Rednex (6:a i finalen), Magnus Bäcklund (5:a i finalen)

2007: Andra Chansen, Nyköping

Nu, och först nu, fick Andra Chansen sitt nuvarande utseende - som en äkta egen deltävling sänd på en lördag ifrån sin egen arena på turnén. Nu fick plötsligt alla bidrag framföras live, på scenen inför publik. SVT valde dock att hålla alltihopa i Nyköping, och en av de mindre arenorna som fanns tillgängliga. Dock blev upplägget en succé, då man också lade fram turneringskonceptet - med dueller i kvartsfinal och semifinal, där de två semifinalvinnarna fick Globenbiljetten. Konceptet blev en jättesuccé då över en miljon röster registrerades, vilket var deltävlingsrekord.
Vinnare: Sanna Nielsen (7:a i finalen), Sonja Aldén (6:a i finalen)

2008: Andra Chansen, Kiruna

Plötsligt tog man Andra Chansen så långt norr upp som fysiskt går i Sverige, i en flygplatshangar i Kiruna. Denna gång var upplägget helt identiskt med föregående år - t.o.m. programledaren var den samma. Det mest minnesvärda detta år var givetvis Carola-fiaskot - då Carola & Andreas Johnson i sin duell fick möta Nordman - och förlorade stort. Duellen samlade hela svenska folket vid telefonerna - om än i två skiljda läger: För eller emot Carola. Medan de andra duellerna samlade mellan 150-180 000 röster var, samlade Nordman-Carola/Andreas duellen ensam hela 520 000 röster (!!!!), där 202 000 gick till Carola/Andreas och 316 000 gick till Nordman. Kanske tidernas mest minnesvärda duell. Men Nordman gick faktiskt till final sen, men i semifinalduellen mot Suzzie Tapper fick han bara 166 000 röster - vilket dock räckte mer än väl mot Suzzies 88 000.
Vinnare: Nordman (6:a i finalen), Sibel (7:a i finalen)

2009: Andra Chansen, Norrköping

Statusen för Andra Chansen hade växt rejält nu, och skulle växa ännu mer efter 2009. I Norrköping fanns ett startfält som var oerhört ovisst inför tävlingen, och det kryllade av favorittippade artister och skrällmöjligheter. Medan favoriter som Scotts, BWO och Amy Diamond åkte ut redan i de första duellerna, fick storfavoriten Lili & Susie stryk i semifinalduellen av en annan storfavorit: Sarah Dawn Finer. Den största skrällen stod dock Caroline af Ugglas för, då hon slog Star Pilots i semifinalduellen, med ynka 4000 röster.
Vinnare: Caroline af Ugglas (2:a i finalen) Sarah Dawn Finer (6:a i finalen)

2010: Andra Chansen, Örebro

Efter förra årets dramatik, och framgången för Caroline af Ugglas i finalen 2009, så var Andra Chansen nu plötsligt något positivt. Det sågs som en fördel att hamna här, vilket dock kanske var att dra förhastade slutsatser. Upplägget följde de tidigare årens upplägg, men denna gång i Örebro.
Vinnarna Jessica och Pernilla blev detta år de minst framgångsrika Andra chansen-artisterna i finalen.
Vinnare: Jessica Andersson (8:a i finalen), Pernilla Wahlgren (10:a i finalen).

2011: Andra Chansen, Sundsvall

Detta året ledde teknikstrul med telefonnumren till ett stort rabalder. I den första duellen hade fel nummer visats för respektive bidrag, vilket lett till att mängder av folk röstat på fel låt. Eftersom ingen av dessa sedan dock gick till final, blev det ingen större utredning kring det. Istället kunde The Moniker och Sara Varga relativt enkelt inkassera sina finalbiljetter
Vinnare: The Moniker (3:a i finalen), Sara Varga (9:a i finalen)

2012: Andra Chansen, Nyköping

Inga stora skillnader mot tidigare år nu heller. Det mest minnesvärda var väl dock Thorsten Flincks semifinalduell mot Sean Banan - en av de mest absurda duellerna i mellohistorien. Med sina sammanlagt 300 000 röster är detta säkerligen den duell efter Nordman-Carola/Andreas duellen 2008 som dragit flest röster.
Vinnare: Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern (8:a i finalen), Top Cats (6:a i finalen)

2013: Andra Chansen, Karlstad

Nu ändrades Andra chansen om igen - istället för kvartsfinaler så införde man nu samma regler som för de vanliga deltävlingarna 2009 - där alla tävlade mot alla i första omröstningen och där de 4 bästa sedan tävlade i två semifinaler om finalbiljetterna. Intressant är att Robin Stjernberg, som ju skulle vinna finalen sedan, faktiskt inte fick flest röster i Andra chansen - det fick Anton Ewald. Robin lyckades dock slå Martin Rolinski i sin semifinal - med enbart 3000 rösters skillnad! Detta faktum gjorde Robins succé i finalen så oerhört mycket större - och jag tror inte vi kommer se något liknande någonsin hända igen.
Vinnare: Robin Stjernberg (1:a i finalen), Anton Ewald (4:a i finalen)

2014: Andra Chansen, Lidköping

Samma upplägg som 2013 - med ändringen att man nu hade två röstningsomgångar innan semifinalduellerna. Först plockades alltså 5 låtar ut i första röstningen, sedan röstades en av dessa bort i andra röstningen och de kvarvarande 4 delades in i två semifinaler där vinnarna gick till finalen i Friends. Rörigt? Ja! Några andra som hade det rörigt denna kväll på Västgötaslätten var SVT:s teknik-team som lyckades med konststycket att få grafiksystemet att kollapsa. Två gånger! Bland annat genom att visa att fel låt gått vidare - och senare att visa att rätt låt gått vidare, långt innan programledarna ens hunnit börja prata om vilka som gått vidare. Kaoset förstörde både spänningen för tittarna och ledde till "amatördiskussionen" om SVT:s produktion. I år har man dock lyckats utan teknikstrul - grattis SVT!
Vinnare: Helena Paparizou (4:a i finalen), Linus Svenning (5:a i finalen)


Sedan 2007 har duellsystemet hållit i sig, och utifrån dessa 7 års duellstatistik så ser vi att det är en svag fördel av att vara nr. 2 i duellerna - dessa har vunnit 24 av 40 gånger. Men även om denna effekt finns, så är den svag, då enbart 60% av tvåorna vinner sina dueller. I princip kan det alltså gå hur som helst, även om det är en svag fördel att gå ut efter sin motståndare.

Det som dock är intressant är att Andra Chansen inte längre är något negativt för artisternas chanser i finalen - genom åren har andra chansenlåtarna fått alla möjliga slutplaceringar i finalen, och inte minst vunnit (2013) samt kommit tvåa (2004, 2009).
I år kommer 4 av de 8 artisterna i Andra chansen att gå till final, och de kommer att mötas i kvartsfinaldueller för att avgöra vilka som gör upp om finalbiljetterna.
Statistiken talar svagt för att följande tar sig till final:
Linus Svenning
Dinah Nah
Kristin Amparo
Samir & Viktor

Få nu se om detta stämmer månne? Oddsen håller med, med undantag ifrån Linus Svenning som istället tippas förlora mot Andreas Weise.
Spännande lär det bli.

Melodifestivalen 2015 Efter Örebro: Hjältar som dög och svanar som inte flög

Det som hittills varit det mest fascinerande med årets melodifestival är inte direkt låtarna, programledarna eller produktionen - utan alla spekulationer runt omkring och det faktum att alla experter verkar helt förvirrade. Även om en sak är klar så här långt - alla ursprungliga verkliga storfavoriter har gått till final (Saade, Zelmerlöw, Jon Henrik Fjällgren och Magnus Carlsson) så är skrällarna lika många som de var självklara: Jessica Andersson, Mariette, JTR och Isa - skrällar som egentligen var ganska förutsägbara. I alla fall om man ser till deras respektive statusar. Jessica har länge varit en folkkär artist, Mariette välkänd från Idol, JTR stora stjärnor i Australien och uppenbara flickidoler, och Isa en rutinerad (trots sin ålder) sångerska från allehanda tv-produktioner. Tack vare starka låtar och i vissa fall även spektakulära scenframträdanden blev de självklara finalister.
Samtidigt så har Mellon i år även bjudit på negativa skrällar - bidrag som lidit så hårt av favoritskapet att de kollapsat under trycket och misslyckats med att ta sig vidare direkt till finalen. Samir & Victor - som trots en av de sämsta låtarna i år var en av de favorittippade, hamnade i andra chansen istället för finalen. Samma öde råkade upp-hausade Kristin Amparo ut för, trots ett unisont hyllande från experter. Molly Pettersson Hammar floppade däremot på det där snöppliga sättet då hon precis hamnade utanför topp 4 och inte ens tog sig vidare till andra chansen, liksom uppsnackade Caroline Wennergren och Ellen Benediktsson. Andreas Johnson däremot - han missade helt och kom sist i sin deltävling trots "sin bästa låt någonsin".
Dessa resultat var på förhand omöjliga att gissa, men nu så här i efterhand känns det ganska logiskt (med undantag av Andreas Johnson).  Det har varit ett jämnt startfält i år - jämnare än det kanske rent av någonsin varit.
Och experterna bävar - vilket märks både hos kvällstidningarnas krönikörer och på oddsen. Fast medan krönikörerna simmar runt i ett hav av spekulationer och desperat försöker greppa tag om badringar i form av utpekade "publikfavoriter" (såsom Måns och Jon Henrik) för att hålla huvudet över ytan, så är bettingbolagen redan medvetna om hur lite de vet.
Kvällen efter deltävling 4 ligger nämligen både Måns och Jon Henrik Fjällgren på ca. 2 i odds att ta hem mellosegern - med Mariette strax därpå på ca 6 och Saade på 10. Men dessa odds ändras varje timme - och varje timme är det någon ny som seglar upp som favorit. Det är ett verkligt getingbo i år. Frågan är hur detta kommer att synas nästnästa Lördag, när röstningen slutligen ska avgöras för i år.

Men efter deltävling 4 står det iallafall klart att Måns Zelmerlöw är tillbaka - och vägrar att ge upp. Storfavorit redan innan någon hört låten - och desto större favorit för många nu efteråt. Och visst, Måns bjöd på en uppvisning som redan nu känns lite episk - en påkostad scenproduktion som utnyttjar den senaste tekniken till fullo. En bakgrundsprojektion som kanske en gång för alla har förändrat synen på hur ett Melodifestivalbidrag kan framföras. Det är inget dåligt resultat för Måns, oavsett hur det går i finalen. Och all denna framgång trots att hans scenkläder bestod av en långärmad helgrå tröja och svarta byxor. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att han kommit direkt hemifrån tv-soffan.
Men oavsett klädvalet visade han att han fortfarande håller måttet - dans och sång var utarbetat till perfektion. Supersäker och med glimten i ögat lär Måns nu storma mot Friends Arena, för ett sådan oförglömligt scennummer och framförande kan mycket väl räcka hela vägen till Wien. Sedermera är låten i sig kanske inte den mest uppenbara vinnaren, även om refrängen är klistrig (minst sagt). Det är nog kanske rent av den där blandade känslan som gör att fokuset hamnar på framförandet - det blir liksom det bästa med hela bidraget, då själva låten hamnar i bakgrunden. Just därför tvekar jag ännu på om detta är något som vi BÖR skicka till Wien - bättre låtar har faktiskt missat finalen.

Bortsett från Mr. Z var lördagen full av total ovisshet. Att JTR skulle gå vidare, talade faktiskt både odds och deras potentiella fanbase för. Trots det var alla förvånade över deras finalbiljett och Alingsås-brödraskapet utsågs till kvällens "skräll". Visst, det fanns bättre låtar - men särskilt överraskande att ett ungt pojkband går vidare till final kan man aldrig säga att det är numera. Tvärtom - finns potential för att 14-åriga tjejer ska tycka om det - då kommer det att gå till final. Och troligen sluta bra där också.
För mig var dock superskrällen snarare att Caroline Wennergren missade finalplatsen, trots en fantastisk låt helt i stil med Amy Winehouse eller valfritt italienskt eurovisionbidrag de senaste åren. Emellertid kan det ha varit hennes raspiga röst som skjälpte henne denna gång, samt det faktum att svenska folket hittade Hasse Kvinnaböske att skojrösta på - ett bidrag som balanserar på gränsen mellan buskis och Östen med Resten. Årets Ranelid alltså - HEEEERRRRRRRREEEE GUD!!!!!!!!!

Men medan Hasse kunde segla på Ranelid-vågen, är jag fortfarande lite svarslös på hur Dinah Nah kunde nå andra chansen. 90-tal med dubstep? Funkar det, så hade väl för tusan Andreas Johnson också kunnat funka förra lördagen? Jag förstår mig inte alltid på denna tävling alltså...

Nåja. Slutsatsen? Starplacering 7 har uteslutande tagit sig till final nu, men 1:an, 2:an och 4:an har konstant misslyckats. Trend? Ja: ju senare - desto bättre. Få se vad det kommer få för inverkan på finalen!
Och Andra chansen tornar upp till att bli en verkligt högintressant historia, där nu 4 bidrag ska få ta sig till final. Frågan är vilka som drar det längsta strået då. Sist ut även där kanske?