Plötsligt händer det!
Man ska aldrig säga att Melodifestivalen är helt förutsägbar och tråkig - för om inte annat så är den full av överraskningar (båda bra och dåliga). I Lördags hette överraskningen Ellen Benediktsson, en 18-årig gymnasietjej vars största scenerfarenhet dittills varit att vara stand-in sångerska på de tekniska genrepen i Eurovision ifjol. Då var publiken ett tiotal håriga tv- och ljudtekniker i Iron Maiden t-shirts. Nu var publiken någon dryg miljon svenskar som slagit på TV:n med höga förväntningar, och som dessutom 20 minuter tidigare blivit rätt grundligt besvikna på sin stora favorit YOHIO. Att i det läget sjunga en sådan låt helt ensam på en liten satellitscen endast ackompanjerad av en gitarr - är modigt. Men också smart. Det fanns inget bidrag den kvällen som kunde likna sig vid den känslan som Ellen spred de 3 minuterna hon sjöng sin sång. När hon dessutom gjorde en fantastisk röstinsats - som i princip dominerade hela arenan - fick iallafall jag ståpäls! Inga "Boom Boom Boom" eller eldfyrverkerier i världen skulle kunna få mig att känna samma sak!
Kort sagt: Ellen Benediktsson gjorde en Carola; hon slog igenom på 3 minuter. TV-historia när den är som bäst!
Jag skulle kunna hylla Ellen hur länge som helst, men jag vill ju vara en balanserad människa, så jag måste ändå lyfta fram lite annat också! En krönikör i Aftonbladet (bitterhetens härskare tydligen) förbarmar sig över att "Disney-ballader" och "Disney-historier" numera väger tyngre än annat i Melodifestivalen. Han kallar "Songbird" för något som är "så sockersött att man får Karies". Och visst, det går att tolka hennes låt på det sättet om man vill. Liksom många kristna tolkade Lordi för satanister 2006. Eller de utländska bedömare som trodde att Charlotte Perrelli 2008 var en transvestit. Absolut.
Den stora frågan är dock; So F-ing What!?
Är det bra så spelar det ingen roll om det är sockersött eller inte - så länge det är bättre än allt annat. Ibland får jag exempelvis försvara valet av Eric Saade 2011 - visst var Popular en smula cheesy och tillgjord - men det var den bästa låten, därför att Eric lyckades göra konceptet så bra!
Krönikören i Aftonbladet drar också paralleller med Anna Bergendahl 2010 - ni vet, hon som vann Melodifestivalen (och alla var så glada över att vi valt "genuint" och "äkta" och trodde på vinst) men som inte ens kvalificerade sig till final. Det finns likheter mellan henne och Ellen - även jag ser dem - men samtidigt är det en enorm skillnad. Songbird är avskalad ner till Ellen och gitarren i bakgrunden. Anna hade fullt ackompanjemang med stråkar och hela tjottaballongen. Dessutom är Ellen en tusenmiljoner gånger bättre sångerska än Anna. Att jämföra dessa två damer vore som att jämföra Zlatan med han om klipper gräsmattan på Nya Ullevi.
Så, min åsikt är helt klar: Ellen är en pretendent på vinsten i år - därför att hon och hennes bidrag är något helt unikt i Melodifestivalen. Hittills. Sen får vi väl se om det kommer någon bättre framöver, det är ju trots allt 3 deltävlingar kvar...
I övrigt: YOHIO gick vidare till final (som väntat) men lämnade en bitter eftersmak denna gång. Jag tror de flesta blev lite besvikna på låten, som inte direkt fick någon att höja på ögonbrynen (ja bortsett från eldfyrverkerierna då). Men YOHIO behöver ingen bra låt för att ta sig till final - det visade hen förra året. Skillnaden är nog dock att hen i år inte är någon nyhet - ingen spännande uppkomling som bryter något mönster. Uppståndelsen kring YOHIO var således mycket mindre i år, och detta märktes tydligt i medieuppbådet efter deltävlingen - där alla skrev om Ellen och bara nämnde YOHIO i förbifarten. Så YOHIO kommer att stå i skuggan inför finalen - om ni frågar mig.
En annan skräll var att favorittippade Helena Paparizou inte gick direkt till final, utan fick biljett till Lidköping istället. Hoppsan! Hon som vann Eurovision 2005 med 230 poäng fick se sig förvisad till Andra Chansen denna gången - kanske inte helt vad hon räknat med. Eller jag heller för den delen. Men, hon lär bli enorm favorit där, för hennes låt är en finallåt. Hon råkade nog mest ha oturen att dela deltävlingen med YOHIO (som ju i princip var garanterad en plats i finalen redan i November) och Ellen (som ingen skulle kunnat stoppa). Helena behöver således inte gråta - ett fläckfritt framförande och röstinsats. Ingen lär stoppa henne i Lidköping!
Linus Svenning var ju den stora snackisen innan, och jag tror det var oerhört många som blev tagna av hans framträdande i Lördags. Härligt! Återigen är det roligt att en sådan här artist dyker upp ibland och rör om ordentligt i tävlingen! Linus fick många i mitt sällskap att snyfta, och helt ärligt så är det en stark låt. Jag hade inte blivit helt förvånad om den tagit sig till final - men som sagt hamnade han i fel deltävling för det. Personligen så har jag svårt att se hur han ska kunna få samma effekt på publiken en andra gång, och sedan en eventuell tredje gång i Andra Chansen - men kanske kanske, bara kanske håller låten ändå. Oavsett resultatet så är Linus mycket värd sin framgång.
Resten av startfältet gick det ju som bekant lite knackigt för. Alvaro Estrella - min förhandsfavorit, juckade kanske lite väl hårt mot stativet och såg inte riktigt ut att hinna med alla kamerabyten. Ärligt talat, framförandet var sådär... Men "Boom boom boom" - är helt klart värt att minnas ändå!
Elisa Lindström chockade alla med sin 5:e plats. De flesta blev nog chockade på ett högst obehagligt sätt, även om vi nog var några stycken som bara njöt av situationen. Ryktet om gladschlagerns död är betydligt överdrivet. Liksom nyttan av de fina grimaserna som hennes dansare fick till. Mr. Bean hade varit avundsjuk.
Mahan Moin kunde tydligen inte sjunga alls och gjorde sig välförtjänt av sin nästsista plats, medan Sylvester lyckades med prestationen att låta som Ernst Billgren på helium och tämligen lätt snodde sistaplatsen.
Efter sändningen var det tydligen många tittare som reagerade på programledarna och manuset: Det var rörigt. Det var inte roligt. Och det var orakat. Jaha....
Folk är väldigt duktiga på att ha åsikter, det visste vi ju sedan förut. Att de dessutom tydligen bryr sig om petitesser mer än relevans - det visste vi också.
Men jag vill gärna poängtera följande: Det var roligt. PUNKT.
De gjorde faktiskt ett riktigt jädra hästjobb både Anders och Nour - men framförallt Nour (som helt uppenbarligen var rejält nervös). Deras samspelthet och humor fick mig bitvis att ROFLMAO (för att använda ett uttryck som känns mer 2006 än något annat). De gjorde något som ingen annan i Melodifestivalens historia vågat förut - att tänja på gränserna om vad man får skämta om i Melodifestivalen - oavsett om det är snuskigt, långdraget eller danskfientligt. I synnerhet lyckades Nour (och Webb-TV ledaren Clara "kiss i trosan" Henry) att tänja på gränserna kring hur snuskiga kvinnliga programledare får vara. BRA! Efter 10 år med "Den Rakade Bävern" (Alla vi som har traumatiska minnen av Henrik Schyfferts indianimitation i andra deltävlingen 2005 suckar och lägger oss i fosterställning) och lite Torsten "rör ej" Flinck, så var det på tiden tjejerna också blev lite "snuskiga".
MEN; Jag håller med om att det faktiskt blev lite rörigt. Det kan bero på att man testar sig fram i den första deltävlingen, det kan bero på att man inte vet hur Anders och Nour ska samarbeta och det kan också vara bögarnas fel (om man får tro Grotesco-gänget). Personligen tror jag att det är en kombination av premiärnerver, manusförvirring och publikförvirring - ingen var beredd på den humornivå som Nour och Anders lade upp. Allt blev skämt, allt hade en poäng - och det var ingen beredd på. Således är det inte svårt att förstå om vi TV-tittare och framförallt publiken i Malmö stundtals satt som fågelholkar. Ska Melodifestivalen hålla en sådan stor mängd humor på en sådan hög nivå - ja, då måste vi få tid att vänja oss. Till finalen är jag dock säker på att Anders och Nour hunnit bli utsedda till de bästa programledarna någonsin.
Sen får vi väl se om SD kan lära sig acceptera Nours armhålor. Världen håller andan!
Avslutningsvis: Fler historiska genombrott ifrån de första deltävlingarna! Visst minns vi:
söndag 2 februari 2014
fredag 31 januari 2014
Melodifestivalen 2014: Inför Malmö - jämnt men ändå inte
Och så var det äntligen dags igen! Precis som semlorna, minusgraderna och vinterkräksjukan är Melodifestivalen tillbaka nu i Februari och i 1½ månad framåt! Medan den fina kultureliten låser in sig med öronproppar och en flaska rött i ett skjul utan TV någonstans på Österlen, så firar fulkulturen julafton! Äntligen kommer hela den svenska musikscenen domineras av bananchocker, nakenchocker, sexchocker, och hårchocker. Åh vad vi har sett fram emot det här!
Men medan resten av Europa försöker motivera sig att alls ens ställa upp i Eurovision i år, så storsatsar man i SVT på att få Melodifestivalen tillbaka i vinnarspåret - och dängar därför till med ett koncept som är lika svenskt som Kalle Anka på julafton: Humor och musik. Och en utröstning på det.
På lördag kommer det nog att bli lika mycket musik som humor, med tanke på programledarparet - som utan tvekan är det mest udda, men ändå mest humorinriktade paret i Melodifestivalhistorien. Sedan Europa mer eller mindre chockat och unisont hyllade SVT för sin humorsatsning i Eurovision ifjol, fortsätter man på konceptet i årets Mello. Jag tackar för det! Samtidigt så är det mest skräckblandad förtjusning som man inväntar komediparets första framträdande; vad kommer det att bli för humor? Blir det Tiffany Persson? Blir det Bitterfittan? Blir det dåliga ordvitsar eller blir det buskis? Kommer de två ens att kunna samarbeta på scenen? Vem vet!? Det enda vi vet med säkerhet, är att det iallafall blir bättre än Danny Saucedos försök att leda tävlingen. Jag tvivlar på att vare sig Nour El-Refai eller Anders Jansson behöver ha manuskorten upptryckta i nyllet under hela sändningen.
Hur blir musiken då? Ja, enligt vad alla bedömare som hört låtarna innan säger - så är det snorjämnt. Förvånansvärt snorjämnt. Och ja, alla är faktiskt förvånade över att det just är så jämnt. Oddsmässigt har det svängt rejält det senaste - och många tror att de förhandstippade artisterna faktiskt kommer åka på stryk. Samtidigt så är det inte många som tvivlar på vilka 3 som har bäst chans på att gå till final på Lördag.
Efter att ha hört och sett en minut av varje bidrag på SVT:s hemsida gör jag följande bedömningar:
1. YOHIO - To The End
Jag var inte speciellt överraskad över att se YOHIO på listan över artister i Melodifestivalen 2014 när den kom i November. Tvärtom. Det är oerhört sällan som en debutant kommer tvåa i finalen och sedan håller sig borta från tävlingen. I YOHIOs fall var det ju också så att hen vann folkets röst, vilket ju innebär att hen vann den "moraliska finalen". Att Robin Stjernberg dock var en värdig och mycket bättre vinnare än vad YOHIO skulle varit enligt mig, det är glömt och arkiverat vid det här laget.
I år kör dock YOHIO på ett helt annat koncept än fjädrar och glitter. Redan där kan jag (med min gränslösa kännedom om vad svenska folket vill ha) konstatera att YOHIO inte kommer att gå lika långt som i fjol. Det är ett svart läderklädd EMO som har ersatt den blonde Ola Salo-lookaliken från ifjol, och låten påminner mer om Ulrik Munthers "Tell the world I'm here" från ifjol. Jag tror inte folk kommer känna igen YOHIO riktigt, det här känns som ett alltför stort ingrepp i det som gjorde hen så framgångsrik förra året. Det är alltid bra att förnya sig, men att ändra på ett vinnande koncept är bara korkat - i det här fallet tycker jag det blir ett stolpskott som riskerar studsa tillbaka upp i ansiktet på en igen.
Men, YOHIO är fortfarande YOHIO, och tydligen så betyder det mer än både musik och sång för svenska folket. Hen är alltjämt störste favorit på att gå direkt till final, och det ska nog mycket till för hen ska missa den. Min kvalificerade gissning är 2a-3e plats på Lördag, men då mest beroende på tidigare meriter.
2. Mahan Moin - Aleo
En bronsmedaljör från persiska idol 2010? Javisst, i Melodifestivalen är allt möjligt! Trots att hon närmast är totalt okänd i Sverige, än så länge, så tror Mahan Moin så pass mycket på sig själv att hon ställer upp i Mellon med en låt med en titel på ett påhittat språk. "Aleo" betyder enligt hennes egna utsago: "Styrka, Gemenskap och Vi". En låt med en titel som betyder något så fint måste man ju bara rösta på! På något underligt vänster vill jag också minnas att alla andra låtar med påhittade titlar i Melodifestivalens historia (Etymon 2006, Roma 2005 o.s.v.), också haft samma innebörd enligt sina artister. Konstigt. Antingen råkar låtskrivarna i Sverige har dålig fantasi i sina översättningar eller så är orden för "styrka, gemenskap och vi" på alla påhittade språk - väldigt bra anpassade för låttitlar. Var är språkforskarna när man behöver dem?!?!?
Nåja. Men funkar det här då? Nej. När ni hör låten så fattar ni varför den startar som nummer 2. Den har inte den blekaste chans till avancemang. Omotiverad och oinspirerad orientalism - som kunde ha gjorts tusen gånger bättre av typ Arash. Gäsp.
3. Linus Svenning - Bröder
En Youtube-gigant gör debut i Melodifestivalen - något överraskande! Däremot inte fel! Här presenteras vi för första gången den här säsongen med något som känns hyfsat berörande och äkta - inte helt olikt fjolårsvinnaren "You" med Robin Stjernberg. Kanske är likheterna inte så mycket musikaliskt och röstmässiga, utan snarare budskaps- och känslomässiga. Det är en riktig snyftare som Linus presenterar på scenen i Malmö - han sjunger om att förlora en familjemedlem. Det är modigt! Men kanske lite missplacerat kan jag känna... Visst berör det här, och visst minns man det - men det är inte uteslutande positivt. Melodifestivalen är en liten nöjesbubbla varje lördagskväll, och plötsligt då så kommer någon för att sjunga om döden av en familjemedlem mitt i chipsskålen och tacoresterna. Vad blir resultatet av det? Oftast när någon faktiskt gjort det - har det slutat med en 5e plats i deltävlingen - om man haft tur. Ainbusk sjöng om döden 2008 - och åkte ut direkt. Samma visa för Sonja Aldén 2012. Däremot funkar andra angränsande deprimerande ämnen såsom "misshandel inom förhållanden" (Sara Varga 2011), "Att bli dumpad av Eric Saade" (Molly Sandén 2012), eller varför inte "Bränna häxor på 1600-talet" (Nordman 2008).
Kommer Linus kunna locka röster med lockelse om döden? Enligt oddssättarna: JA. Där är han faktiskt nästfavorit numera. Jag håller mig till statistiken och schlagerhistorien och säger NEJ.
4. Elisa Lindström - Casanova
Och då var det äntligen dags för Linda Bengtzing igen... Öh ehm.. Förlåt, det var visst Elisa Lindström hon hette den här ja... Just det. Om ni lyssnar på låten så hör ni kanske varför jag blir en smula förvirrad. Inte nog med att deras låtar lika, deras genre är densamma och de kommer rent av ifrån varandras grannkommuner uppe i norra Västergötland. "Casanova" är dessutom skriven av Ingela Pling Forsman som också skrev "Jag ljuger så bra" som Linda Bengtzing tävlade med 2006. Ja, det finns fler likheter dem emellan, men jag orkar inte bry mig mer. Även om jag alltid uppskattar lite "äkta" schlager så är det här väldigt gammaldags numera, och jag tvivlar på att folk blir tillräckligt motiverade av alla fingerknäppningar och svan-poser för att faktiskt knappa in alla siffror som behövs på telefonen för att rösta. Men hon är glad iallafall, och då är hon en vinnare. Säger vi...
5. Alvaro Estrella - Bedroom
Och då var det dags för den förste av alla bakgrundsdansare som kliver framåt under Melodifestivalen 2014; Alvaro Estrella. Efter att stått bakom Danny Saucedo och Eric Saade står han nu längst fram och juckar sitt stativ på ett snabbköpsrullband. I en glasbur. Det är skönt att se att utvecklingen går framåt tillsammans med bakgrundsdansarna. På något underligt vänster känns det här dock rätt svängigt - som om Michael Jackson plötsligt återuppstått och skrivit en snuskig comebacklåt. Musiken, dansen och vissa textmoment påminner starkt om Jackson, medan texten i övrigt är en kaxig och tämligen snuskig version av något som snarare Justin Timberlake kunde hittat på. Men resultatet blir faktiskt bra - rent av kvällens enda riktiga danslåt. Visst är det lite fånigt rent generellt med denna typ av musik och dansnummer, men väl medvetna om hur bra det gått för alla moderna popdansnummer - så kan vi inte på något sätt räkna bort Alvaro från finalen. Trots de medelmåttiga oddsen känner jag att jag vill välkomna Alvaro till final - eller iallafall andra chansen!
6. Ellen Benediktson - Songbird
Det svarta fåret i kvällens deltävling - utan någon som helst tvekan. Här kan det skrällas! Trots att hon är totalt okänd för alla utanför Malmös gymnasiala musiklinjer, så har hon faktiskt stått på Eurovisionscenen. Som stand-in för ett gäng eurovisionartister under repetitionerna ifjol. Som av en händelse står hon nu i samma arena, men denna gång i livesändning, med en låt som inte är helt olik Hollands bidrag "Birds" från Eurovision ifjol. Jag älskade den låten - men "Songbird" är kanske något för avskalad för att komma på samma nivå som Hollands "Birds". Jag ser ett artistiskt och konstnärligt mästerverk här, men Ellen kommer att få svårt att sälja in låten svenska folket. Trots den magiska 6e positionen så är det mycket osäkert om Ellen har vad som krävs för att gå till final. Mycket kommer att vara beroende på hur väl tv-produktionen runt omkring blir. Ett mycket svårgissat bidrag!
7. Sylvester Schlegel - Bygdens Son
I The Ark spelade han trummor - vilket resulterade i en överlägsen vinst i Melodifestivalen. Nog för att vinsten mest berodde på Ola Salos nakna bringa, men likväl! Sylvester är en vinnare! Och han kan tydligen sjunga också! Som soloartist påminner han oerhört mycket om Lars Winnerbäck, och är till utseendet faktiskt inte helt olik Lars Winnerbäck heller. Texten är också rent av lite Lars Winnerbäckig. Summan av kardemumman är nog att om du gillar Lars Winnerbäck så gillar du nog det här - även om jag kanske känner att Lars nog har lite mer karisma än Sylvester och kanske en gnutta mer Umpfh! i sina låtar. Men men. Det är väl ändå ingen som bryr sig om Lars Winnerbäck numera, så det är kanske irrelevant att skriva mer om honom... Men lite skön, lättlyssnad och smårolig med en halvkänd artist - alla rätt för en låt som INTE går vidare från deltävlingen. Sylvester ligger pyrt till både i oddsen och i statistiken. Hans låt kommer inte kunna konkurrera med de övriga och jag ser inte mycket möjligheter till att det ska kunna ändras tills på Lördag. Sorry.
8. Helena Paparizou - Survivor
Avslutningen hålls av schlagerdrottningen Helena Paparizou - vars comeback har varit hela schlagercommunityns våta dröm i 9 år. Efter att ha vunnit Eurovision med Grekland 2005 är svensk-grekiska Helena äntligen tillbaka i schlagern igen - efter 9 år av konstant tjatande från Christer Björkman. Personligen är jag faktiskt ganska glad över comebacken - hon är den ende av våra tidigare vinnare som faktiskt skulle ha en rimlig chans att vinna Eurovision igen. Och bara av att läsa låttiteln "Survivor" ser vi att låtskrivarna menar allvar med låten - det här är tänkt som en vinnarlåt. Men håller det måttet eller kommer Helena göra ett lika stort magplask som den grekiska ekonomin? Svår fråga. Låten luktar Beyonce på något sätt, och framförandet är stilrent och sofistikerat. Grafiskt är det närmast perfekt. Men håller det? I nuläget tycker jag det, men av den minut som ligger ute drar jag slutsatsen att låten behöver en rejäl hook för att bli minnesvärd, och dessutom behöver något mer hända på scenen! Helena är stor för oss schlagernördar, men kanske inte lika stor för alla andra vanliga mugglare. Hon måste kunna sälja in sig själv för den nya schlagerpubliken också - och jag vet faktiskt inte om det här räcker. Men - och detta är ett viktigt MEN - hela schlagervärlden kommer rösta på henne, så sannolikheten att hon går till final är fortfarande enorm. I en eventuell final lär de internationella juryerna bara spruta tolvor över Helena dessutom, så passa er Sverige! Vi kan skapa ett monster om vi släpper Helena lös! Men, återigen, det är ju Melodifestivalen vi pratar om här. Då är allt naturligt.
Sammanfattningsvis: En spännande kväll ur många perspektiv. Kommer de blytunga förhandsfavoriterna Helena och YOHIO hålla för trycket? Kommer underdogsen Alvaro, Ellen och Linus att kunna påverka? Kommer det bli ett lyckat par Anders och Nour? Kommer Björn Gustafsson att göra något framträdande? Och framförallt: blir det någon Tiffany Persson?
Lördag 20.00 vet vi.
Men medan resten av Europa försöker motivera sig att alls ens ställa upp i Eurovision i år, så storsatsar man i SVT på att få Melodifestivalen tillbaka i vinnarspåret - och dängar därför till med ett koncept som är lika svenskt som Kalle Anka på julafton: Humor och musik. Och en utröstning på det.
På lördag kommer det nog att bli lika mycket musik som humor, med tanke på programledarparet - som utan tvekan är det mest udda, men ändå mest humorinriktade paret i Melodifestivalhistorien. Sedan Europa mer eller mindre chockat och unisont hyllade SVT för sin humorsatsning i Eurovision ifjol, fortsätter man på konceptet i årets Mello. Jag tackar för det! Samtidigt så är det mest skräckblandad förtjusning som man inväntar komediparets första framträdande; vad kommer det att bli för humor? Blir det Tiffany Persson? Blir det Bitterfittan? Blir det dåliga ordvitsar eller blir det buskis? Kommer de två ens att kunna samarbeta på scenen? Vem vet!? Det enda vi vet med säkerhet, är att det iallafall blir bättre än Danny Saucedos försök att leda tävlingen. Jag tvivlar på att vare sig Nour El-Refai eller Anders Jansson behöver ha manuskorten upptryckta i nyllet under hela sändningen.
Hur blir musiken då? Ja, enligt vad alla bedömare som hört låtarna innan säger - så är det snorjämnt. Förvånansvärt snorjämnt. Och ja, alla är faktiskt förvånade över att det just är så jämnt. Oddsmässigt har det svängt rejält det senaste - och många tror att de förhandstippade artisterna faktiskt kommer åka på stryk. Samtidigt så är det inte många som tvivlar på vilka 3 som har bäst chans på att gå till final på Lördag.
Efter att ha hört och sett en minut av varje bidrag på SVT:s hemsida gör jag följande bedömningar:
1. YOHIO - To The End
Jag var inte speciellt överraskad över att se YOHIO på listan över artister i Melodifestivalen 2014 när den kom i November. Tvärtom. Det är oerhört sällan som en debutant kommer tvåa i finalen och sedan håller sig borta från tävlingen. I YOHIOs fall var det ju också så att hen vann folkets röst, vilket ju innebär att hen vann den "moraliska finalen". Att Robin Stjernberg dock var en värdig och mycket bättre vinnare än vad YOHIO skulle varit enligt mig, det är glömt och arkiverat vid det här laget.
I år kör dock YOHIO på ett helt annat koncept än fjädrar och glitter. Redan där kan jag (med min gränslösa kännedom om vad svenska folket vill ha) konstatera att YOHIO inte kommer att gå lika långt som i fjol. Det är ett svart läderklädd EMO som har ersatt den blonde Ola Salo-lookaliken från ifjol, och låten påminner mer om Ulrik Munthers "Tell the world I'm here" från ifjol. Jag tror inte folk kommer känna igen YOHIO riktigt, det här känns som ett alltför stort ingrepp i det som gjorde hen så framgångsrik förra året. Det är alltid bra att förnya sig, men att ändra på ett vinnande koncept är bara korkat - i det här fallet tycker jag det blir ett stolpskott som riskerar studsa tillbaka upp i ansiktet på en igen.
Men, YOHIO är fortfarande YOHIO, och tydligen så betyder det mer än både musik och sång för svenska folket. Hen är alltjämt störste favorit på att gå direkt till final, och det ska nog mycket till för hen ska missa den. Min kvalificerade gissning är 2a-3e plats på Lördag, men då mest beroende på tidigare meriter.
2. Mahan Moin - Aleo
En bronsmedaljör från persiska idol 2010? Javisst, i Melodifestivalen är allt möjligt! Trots att hon närmast är totalt okänd i Sverige, än så länge, så tror Mahan Moin så pass mycket på sig själv att hon ställer upp i Mellon med en låt med en titel på ett påhittat språk. "Aleo" betyder enligt hennes egna utsago: "Styrka, Gemenskap och Vi". En låt med en titel som betyder något så fint måste man ju bara rösta på! På något underligt vänster vill jag också minnas att alla andra låtar med påhittade titlar i Melodifestivalens historia (Etymon 2006, Roma 2005 o.s.v.), också haft samma innebörd enligt sina artister. Konstigt. Antingen råkar låtskrivarna i Sverige har dålig fantasi i sina översättningar eller så är orden för "styrka, gemenskap och vi" på alla påhittade språk - väldigt bra anpassade för låttitlar. Var är språkforskarna när man behöver dem?!?!?
Nåja. Men funkar det här då? Nej. När ni hör låten så fattar ni varför den startar som nummer 2. Den har inte den blekaste chans till avancemang. Omotiverad och oinspirerad orientalism - som kunde ha gjorts tusen gånger bättre av typ Arash. Gäsp.
3. Linus Svenning - Bröder
En Youtube-gigant gör debut i Melodifestivalen - något överraskande! Däremot inte fel! Här presenteras vi för första gången den här säsongen med något som känns hyfsat berörande och äkta - inte helt olikt fjolårsvinnaren "You" med Robin Stjernberg. Kanske är likheterna inte så mycket musikaliskt och röstmässiga, utan snarare budskaps- och känslomässiga. Det är en riktig snyftare som Linus presenterar på scenen i Malmö - han sjunger om att förlora en familjemedlem. Det är modigt! Men kanske lite missplacerat kan jag känna... Visst berör det här, och visst minns man det - men det är inte uteslutande positivt. Melodifestivalen är en liten nöjesbubbla varje lördagskväll, och plötsligt då så kommer någon för att sjunga om döden av en familjemedlem mitt i chipsskålen och tacoresterna. Vad blir resultatet av det? Oftast när någon faktiskt gjort det - har det slutat med en 5e plats i deltävlingen - om man haft tur. Ainbusk sjöng om döden 2008 - och åkte ut direkt. Samma visa för Sonja Aldén 2012. Däremot funkar andra angränsande deprimerande ämnen såsom "misshandel inom förhållanden" (Sara Varga 2011), "Att bli dumpad av Eric Saade" (Molly Sandén 2012), eller varför inte "Bränna häxor på 1600-talet" (Nordman 2008).
Kommer Linus kunna locka röster med lockelse om döden? Enligt oddssättarna: JA. Där är han faktiskt nästfavorit numera. Jag håller mig till statistiken och schlagerhistorien och säger NEJ.
4. Elisa Lindström - Casanova
Och då var det äntligen dags för Linda Bengtzing igen... Öh ehm.. Förlåt, det var visst Elisa Lindström hon hette den här ja... Just det. Om ni lyssnar på låten så hör ni kanske varför jag blir en smula förvirrad. Inte nog med att deras låtar lika, deras genre är densamma och de kommer rent av ifrån varandras grannkommuner uppe i norra Västergötland. "Casanova" är dessutom skriven av Ingela Pling Forsman som också skrev "Jag ljuger så bra" som Linda Bengtzing tävlade med 2006. Ja, det finns fler likheter dem emellan, men jag orkar inte bry mig mer. Även om jag alltid uppskattar lite "äkta" schlager så är det här väldigt gammaldags numera, och jag tvivlar på att folk blir tillräckligt motiverade av alla fingerknäppningar och svan-poser för att faktiskt knappa in alla siffror som behövs på telefonen för att rösta. Men hon är glad iallafall, och då är hon en vinnare. Säger vi...
5. Alvaro Estrella - Bedroom
Och då var det dags för den förste av alla bakgrundsdansare som kliver framåt under Melodifestivalen 2014; Alvaro Estrella. Efter att stått bakom Danny Saucedo och Eric Saade står han nu längst fram och juckar sitt stativ på ett snabbköpsrullband. I en glasbur. Det är skönt att se att utvecklingen går framåt tillsammans med bakgrundsdansarna. På något underligt vänster känns det här dock rätt svängigt - som om Michael Jackson plötsligt återuppstått och skrivit en snuskig comebacklåt. Musiken, dansen och vissa textmoment påminner starkt om Jackson, medan texten i övrigt är en kaxig och tämligen snuskig version av något som snarare Justin Timberlake kunde hittat på. Men resultatet blir faktiskt bra - rent av kvällens enda riktiga danslåt. Visst är det lite fånigt rent generellt med denna typ av musik och dansnummer, men väl medvetna om hur bra det gått för alla moderna popdansnummer - så kan vi inte på något sätt räkna bort Alvaro från finalen. Trots de medelmåttiga oddsen känner jag att jag vill välkomna Alvaro till final - eller iallafall andra chansen!
6. Ellen Benediktson - Songbird
Det svarta fåret i kvällens deltävling - utan någon som helst tvekan. Här kan det skrällas! Trots att hon är totalt okänd för alla utanför Malmös gymnasiala musiklinjer, så har hon faktiskt stått på Eurovisionscenen. Som stand-in för ett gäng eurovisionartister under repetitionerna ifjol. Som av en händelse står hon nu i samma arena, men denna gång i livesändning, med en låt som inte är helt olik Hollands bidrag "Birds" från Eurovision ifjol. Jag älskade den låten - men "Songbird" är kanske något för avskalad för att komma på samma nivå som Hollands "Birds". Jag ser ett artistiskt och konstnärligt mästerverk här, men Ellen kommer att få svårt att sälja in låten svenska folket. Trots den magiska 6e positionen så är det mycket osäkert om Ellen har vad som krävs för att gå till final. Mycket kommer att vara beroende på hur väl tv-produktionen runt omkring blir. Ett mycket svårgissat bidrag!
7. Sylvester Schlegel - Bygdens Son
I The Ark spelade han trummor - vilket resulterade i en överlägsen vinst i Melodifestivalen. Nog för att vinsten mest berodde på Ola Salos nakna bringa, men likväl! Sylvester är en vinnare! Och han kan tydligen sjunga också! Som soloartist påminner han oerhört mycket om Lars Winnerbäck, och är till utseendet faktiskt inte helt olik Lars Winnerbäck heller. Texten är också rent av lite Lars Winnerbäckig. Summan av kardemumman är nog att om du gillar Lars Winnerbäck så gillar du nog det här - även om jag kanske känner att Lars nog har lite mer karisma än Sylvester och kanske en gnutta mer Umpfh! i sina låtar. Men men. Det är väl ändå ingen som bryr sig om Lars Winnerbäck numera, så det är kanske irrelevant att skriva mer om honom... Men lite skön, lättlyssnad och smårolig med en halvkänd artist - alla rätt för en låt som INTE går vidare från deltävlingen. Sylvester ligger pyrt till både i oddsen och i statistiken. Hans låt kommer inte kunna konkurrera med de övriga och jag ser inte mycket möjligheter till att det ska kunna ändras tills på Lördag. Sorry.
8. Helena Paparizou - Survivor
Avslutningen hålls av schlagerdrottningen Helena Paparizou - vars comeback har varit hela schlagercommunityns våta dröm i 9 år. Efter att ha vunnit Eurovision med Grekland 2005 är svensk-grekiska Helena äntligen tillbaka i schlagern igen - efter 9 år av konstant tjatande från Christer Björkman. Personligen är jag faktiskt ganska glad över comebacken - hon är den ende av våra tidigare vinnare som faktiskt skulle ha en rimlig chans att vinna Eurovision igen. Och bara av att läsa låttiteln "Survivor" ser vi att låtskrivarna menar allvar med låten - det här är tänkt som en vinnarlåt. Men håller det måttet eller kommer Helena göra ett lika stort magplask som den grekiska ekonomin? Svår fråga. Låten luktar Beyonce på något sätt, och framförandet är stilrent och sofistikerat. Grafiskt är det närmast perfekt. Men håller det? I nuläget tycker jag det, men av den minut som ligger ute drar jag slutsatsen att låten behöver en rejäl hook för att bli minnesvärd, och dessutom behöver något mer hända på scenen! Helena är stor för oss schlagernördar, men kanske inte lika stor för alla andra vanliga mugglare. Hon måste kunna sälja in sig själv för den nya schlagerpubliken också - och jag vet faktiskt inte om det här räcker. Men - och detta är ett viktigt MEN - hela schlagervärlden kommer rösta på henne, så sannolikheten att hon går till final är fortfarande enorm. I en eventuell final lär de internationella juryerna bara spruta tolvor över Helena dessutom, så passa er Sverige! Vi kan skapa ett monster om vi släpper Helena lös! Men, återigen, det är ju Melodifestivalen vi pratar om här. Då är allt naturligt.
Sammanfattningsvis: En spännande kväll ur många perspektiv. Kommer de blytunga förhandsfavoriterna Helena och YOHIO hålla för trycket? Kommer underdogsen Alvaro, Ellen och Linus att kunna påverka? Kommer det bli ett lyckat par Anders och Nour? Kommer Björn Gustafsson att göra något framträdande? Och framförallt: blir det någon Tiffany Persson?
Lördag 20.00 vet vi.
torsdag 30 januari 2014
Melodifestivalen 2014: Här har ni vinnarna - enligt statistiken!
Som av en händelse har någon givit ett statistikbearbetningsprogram i händerna på en schlagernörd. Resultatet? Jo, ett statistiskt säkerställt resultat på VEM som VINNER Melodifestivalen 2014!
Eller ja, typ iallafall - statistiken stämmer ju bara "för det mesta"... Men faktum är att resultatet för årets Melodifestival ändå inte är helt oväntat.
Allt som ni läser här nedan är alltså statistiska analyser baserat på alla resultat från tidigare Melodifestivaler mellan 2002-2013 alltså sedan det nuvarande systemet med semifinaler och telefonröster/juryröster infördes. Det baserar sig därför i princip helt och håller på startordningen i deltävlingar och finaler - en ordning som bestäms av ledningen (läs Christer Björkman).
Vi börjar med deltävlingarna - vilka går vidare och vilka går till Andra Chansen?
Om vi kikar på statistiken för vilka startpositioner som är bäst i deltävlingar, så ser vi följande:
I tabellen ser vi först längst till vänster de 8 olika startpositionerna i deltävlingarna. I kolumnen bredvid (N) ser vi hur många bidrag som haft den startpositionen (vi har haft 48 deltävlingar hittills - alltså har 48 olika bidrag haft varje startposition). Under nästa kolumn (Mean) ser vi det genomsnittliga medelvärdet på vilken slutplacering varje bidrag på den startpositionen har fått genom åren. Ju lägre värde, desto närmare förstaplatsen har bidragen på den startpositionen slutat i resultatlistan.
Vi ser oerhört tydligt att startposition 8 är klart bäst - i snitt så hamnar bidrag 8 bland de tre bästa nästan jämnt (i snitt får den placering 2,63 - mellan 2:a och 3:e plats)! Vi kan därför säga att bidrag 8 med stor sannolikhet går vidare - antingen till final eller andra chansen. Under kolumnen bredvid som innebär standardavvikelse (std. Deviation) ser vi hur mycket det brukar variera från den genomsnittliga placeringen. För bidrag 8 innebär det att den varierar 1,794 placeringar från genomsnittsplaceringen 2,63. Det innebär att ett bidrag 8 (med 95% sannolikhet) hamnar mellan placering (2,63-1,794=) 0,836 och (2,63+1,794=) 4,424. Något förenklat slutar man som bidrag nr.8 i 95% av fallen mellan 1:a och 5:e plats, och i de allra flesta fallen på 2:e-3:e plats.
Näst bästa startposition har faktiskt bidrag nr.6! Här slutar man oftast i snitt på placering 3,42 - eller mellan 3:e-4:e plats! Dessutom är det oerhört sällan bidrag nr.6 slutar sämre än 6:a!
Tredje bäst är startposition nr.1, där man i snitt slutar på 4:e plats, och aldrig sämre än 6:a.
I diagrammet här under ser ni tydligare hur situationen ser ut - ju längre ned desto bättre.
I princip så är det alltså bidrag 8 och 6 som går direkt till final - och bidrag 1 samt 5 som går till Andra Chansen. Att hamna på startposition 2 är döden - klart sämsta startpositionen! Även 3 och 4 är riktigt dåliga startnummer, medan däremot nr.9 har störst chans att nå andra chansen. Dessvärre riskerar man dock mest att hamna på den där förhatliga 5:e placeringen - som ingen gillar.
Så vilka går till final/andra chansen i årets Melodifestival då, baserat på statistiken?
Deltävling 1:
Till Final: Helena Paparizou (nr.8) och Ellen Benediktsson (nr.6)
Till Andra Chansen: Yohio (nr.1) och Alvaro Estrella (nr.5)
Deltävling 2:
Till Final: Martin Stenmarck (nr.8) och Sanna Nielsen (nr.6)
Till Andra Chansen: J.E.M. (nr.1) och Pink Pistols (nr.5)
Deltävling 3:
Till Final: Dr.Alban & Jessica Folcker (nr.8) och Cajsa Stina Åkerström (nr.6)
Till Andra Chansen: Outtrigger (nr.1) och State of Drama (nr.5)
Deltävling 4:
Till Final: Anton Ewald (nr.8) och Linda Bengtzing (nr.6)
Till Andra Chansen: Alcazar (nr.1) och Josef Johansson (nr.5)
Vi skulle alltså få en final bestående av
Helena Paparizou (en oddsfavorit)
Ellen Benediktsson (en dark horse)
Martin Stenmarck (etablerad artist)
Sanna Nielsen (stor oddsfavorit)
Dr. Alban & Jessica Folcker (Sean Banan-effekten kanske?)
Cajsa Stina Åkerström (folkkär, och kanske en Louise Hoffsten-effekt?)
Anton Ewald (ännu en oddsfavorit)
Linda Bengtzing (Veteran, har aldrig missat en final)
Ganska stark lista trots allt! Även om jag kanske tror att YOHIO och State of Drama slår sig in på den, men vi vet alla att stora favoriter har fallit förut - Andra Chansen är inte alltid en skräphink.
Vem går vidare från Andra Chansen, och vem vinner i den stora finalen då? Det får ni veta tids nog!
Ha ett trevligt schlagerliv tills vidare!
Eller ja, typ iallafall - statistiken stämmer ju bara "för det mesta"... Men faktum är att resultatet för årets Melodifestival ändå inte är helt oväntat.
Allt som ni läser här nedan är alltså statistiska analyser baserat på alla resultat från tidigare Melodifestivaler mellan 2002-2013 alltså sedan det nuvarande systemet med semifinaler och telefonröster/juryröster infördes. Det baserar sig därför i princip helt och håller på startordningen i deltävlingar och finaler - en ordning som bestäms av ledningen (läs Christer Björkman).
Vi börjar med deltävlingarna - vilka går vidare och vilka går till Andra Chansen?
Om vi kikar på statistiken för vilka startpositioner som är bäst i deltävlingar, så ser vi följande:
Vi ser oerhört tydligt att startposition 8 är klart bäst - i snitt så hamnar bidrag 8 bland de tre bästa nästan jämnt (i snitt får den placering 2,63 - mellan 2:a och 3:e plats)! Vi kan därför säga att bidrag 8 med stor sannolikhet går vidare - antingen till final eller andra chansen. Under kolumnen bredvid som innebär standardavvikelse (std. Deviation) ser vi hur mycket det brukar variera från den genomsnittliga placeringen. För bidrag 8 innebär det att den varierar 1,794 placeringar från genomsnittsplaceringen 2,63. Det innebär att ett bidrag 8 (med 95% sannolikhet) hamnar mellan placering (2,63-1,794=) 0,836 och (2,63+1,794=) 4,424. Något förenklat slutar man som bidrag nr.8 i 95% av fallen mellan 1:a och 5:e plats, och i de allra flesta fallen på 2:e-3:e plats.
Näst bästa startposition har faktiskt bidrag nr.6! Här slutar man oftast i snitt på placering 3,42 - eller mellan 3:e-4:e plats! Dessutom är det oerhört sällan bidrag nr.6 slutar sämre än 6:a!
Tredje bäst är startposition nr.1, där man i snitt slutar på 4:e plats, och aldrig sämre än 6:a.
I diagrammet här under ser ni tydligare hur situationen ser ut - ju längre ned desto bättre.
Så vilka går till final/andra chansen i årets Melodifestival då, baserat på statistiken?
Deltävling 1:
Till Final: Helena Paparizou (nr.8) och Ellen Benediktsson (nr.6)
Till Andra Chansen: Yohio (nr.1) och Alvaro Estrella (nr.5)
Deltävling 2:
Till Final: Martin Stenmarck (nr.8) och Sanna Nielsen (nr.6)
Till Andra Chansen: J.E.M. (nr.1) och Pink Pistols (nr.5)
Deltävling 3:
Till Final: Dr.Alban & Jessica Folcker (nr.8) och Cajsa Stina Åkerström (nr.6)
Till Andra Chansen: Outtrigger (nr.1) och State of Drama (nr.5)
Deltävling 4:
Till Final: Anton Ewald (nr.8) och Linda Bengtzing (nr.6)
Till Andra Chansen: Alcazar (nr.1) och Josef Johansson (nr.5)
Vi skulle alltså få en final bestående av
Helena Paparizou (en oddsfavorit)
Ellen Benediktsson (en dark horse)
Martin Stenmarck (etablerad artist)
Sanna Nielsen (stor oddsfavorit)
Dr. Alban & Jessica Folcker (Sean Banan-effekten kanske?)
Cajsa Stina Åkerström (folkkär, och kanske en Louise Hoffsten-effekt?)
Anton Ewald (ännu en oddsfavorit)
Linda Bengtzing (Veteran, har aldrig missat en final)
Ganska stark lista trots allt! Även om jag kanske tror att YOHIO och State of Drama slår sig in på den, men vi vet alla att stora favoriter har fallit förut - Andra Chansen är inte alltid en skräphink.
Vem går vidare från Andra Chansen, och vem vinner i den stora finalen då? Det får ni veta tids nog!
Ha ett trevligt schlagerliv tills vidare!
söndag 26 januari 2014
En vecka kvar till Melodifestivalen 2005
Jodå, ni läste rätt. Det är redan bara en vecka kvar till Melodifestivalen 2005. Igen. Hur kan detta ens vara möjligt undrar ni då givetvis? Jo, ni kanske är vana vid att tiden uppfattas som en kontinuerlig obruten ström, ett flöde i vilket rumtidsdimensionen fortlöper obehindrat i oförändrad takt. Einsteins relativitetsteori påvisade dock att tidsdimensionen är högst subjektiv och att saker som ligger i framtiden för en person, mycket väl kan ligga i dåtiden hos en annan person. En annan gammal tysk, nämligen Friedrich Nietzsche skrev att tiden egentligen är cyklisk - d.v.s. att allt som händer oupphörligen kommer att hända igen.
Christer Björkman och SVT är tydligen stora fans av tyska filosofer och fysiker, eftersom de framgångsrikt konstruerat en tidsmaskin som kommer att ta Melodifestivalen tillbaka 9 år till 2005 - året då 6 Juni blev en helgdag, Angela Merkel blev tysk förbundskansler, Youtube grundades och stormen Gudrun välte träd i Småland. Det var också året som Eurovision fyllde 50 år - ett jubileum som firades med en gala i Köpenhamn (där Eurovision hålls i år). Som om inte detta vore nog så har även vinnaren från 2005 års Eurovision valt att göra comeback just i år. Liksom barnbarnen till de personer som framförde den låt som utsågs till Eurovisions bästa bidrag genom historien på jubileumsgalan i Köpenhamn. Mer om det senare!
Årets Melodifestival innehåller enormt mycket referenser till 2005 års Melodifestival. Hela 12 bidrag/artister kan omedelbart kopplas till 2005:
1. Helena Paparizou - vann Eurovision 2005 med "My Number One". Har sedan dess inte deltagit i schlagersammanhang.
2. Sanna Nielsen - tävlade för 3e gången i Melodifestivalen, tillsammans med Fredrik Kempe med låten "Du och Jag mot Världen", som slutade 8:a i finalen.
3. Martin Stenmarck - vann Melodifestivalen 2005 (tack vare juryn) med "Las Vegas" som slutade 19:e plats i Eurovision. Har sedan dess inte deltagit i schlagersammanhang. I år tävlar han med en låt som är skriven av Alexander Bard - som också gjorde comeback i Melodifestivalen 2005 tillsammans med BWO och låten "Gone" som inte gick vidare från sin deltävling.
4. Great Little Things - med Charlie och Felix Grönvall, barn till Nanne Grönvall som kom 2:a i Melodifestivalen 2005 med "Håll om Mig" och Peter Grönvall som är son till Benny Anderson (alias ABBA-Benny) som vann Eurovision 1974 med "Waterloo" - låten som utsågs till Eurovisions bästa bidrag någonsin på jubileumsgalan i Köpenhamn 2005.
5. Shirley Clamp - som kom 4:a i Melodifestivalen 2005 med "Att älska dig".
6. Jessica Folcker - tävlade för första gången i Melodifestivalen 2005 med låten "Om Natten" som inte gick vidare från sin deltävling.
7. Alcazar - som slutade 3:a i Melodifestivalen 2005 med låten "Alcastar".
8. Linda Bengtzing - som gjorde sin debut (!) i Melodifestivalen 2005 med "Alla Flickor" som slutade sist i Finalen.
9. Pink Pistols - med gruppmedlemen Conny Bäckström som är med i den nuvarande uppsättningen av "After Dark" - som ledde pausunderhållningen i Melodifestivalfinalen 2005. Rickard Engfors som också var med i After Dark då, valde istället att tävla solo i Melodifestivalen 2005 med "Ready for Me".
10. Elisa Lindström - har inte tävlat förr i Melodifestivalen men hennes låtskrivare Jimmy Jansson, Ingela "Pling" Forsman och Bobby Ljunggren är veteraner. Jimmy debuterade i Melodifestivalen 2005 med "Vi kan Gunga" och slutade 6a i finalen. Ingela "Pling" skrev "Håll om mig" som slutade 2:a i samma final och Bobby Ljunggren skrev "Att älska dig" som slutade 4:a och "Du och Jag mot Världen" som slutade 8:a.
11-12. Linus Svenning samt Oscar Zia - båda tävlar med låtar skrivna av Fredrik Kempe som nämnt ovan slutade 8:a i Melodifestivalen 2005.
Dock upphör kopplingarna där, men faktum kvarstår att 2005 års 1:a (i både Eurovision och Melodifestivalen), 2:a, 3:a, 4:a, 6:a, 8:a och 10:a (samt en rad icke-finalbidrag) kan kopplas nästan direkt till artister i årets tävling.
Frågan är om kvaliteten är samma som 2005? Enligt mig var 2005 ett mycket svart år för Melodifestivalen - kvaliteten var enormt låg och upplägget var kaosartat. Vinnaren "Las Vegas" vann p.g.a. juryn, men fick storstryk av Nannes "Håll om mig" i Folkets röstning - vilket sporrade till en utdragen debatt om juryns existensberättigande. Det var faktiskt också första gången sedan införandet av telefonomröstningen som juryns röst avgjorde en Melodifestivalfinal, då både juryn och folket tidigare varit helt överens om vinnaren. Numera är vi dock vana vid motsatsen; 2008, 2009, 2010 och inte minst 2013 är år som blivit ihågkomna för sina spännande omröstningar.
Problemet 2005 var dock att juryns vinnare floppade katastrofalt i Eurovision, och fick hela nationen att skämmas. Att Stenmarck sedan inte satte sin fot i schlagersammanhang igen förrän nu, är bevis nog för det. Att Helena Paparizous vinst i Eurovision däremot räddade vår heder, ska vi vara tacksamma för. Hennes stjärnstatus i schlagervärlden är det få som åtnjuter, så att se henne göra comeback är helt otroligt.
Men det målande i allt detta är hur OERHÖRT LITE som hänt i Melodifestivalen sedan 2005, eftersom så mycket artister och låtskrivare är samma då som nu. Ta Alcazar och Linda Bengtzing till exempel. Alcazar gjorde då sitt andra bidrag i tävlingen och Linda sitt första, men även om ingen av dem sedan dess har haft några stora hits (bortsett från Lindas "Värsta Schlagern"), så är de ändå med i årets Melodifestival och blir förstasidesstoff. Shirley Clamp har exakt samma problem, trots att hon inte kvalificerat sig till en ny final sedan 2005 har hon deltagit massor med gånger sedan dess.
Visst kan vi egentligen också räkna in Sanna Nielsen hit - även om hon faktiskt alltid kvalificerat sig till finalen och alltid fått lite "hitlåt" över sina bidrag. Men Jessica Folcker har det ju varit helt tyst om sedan 2005 - vad gör hon ens här nu? Ingen vet.
Än värre blir det ju om man tittar på låtskrivarna, även om Fredrik Kempe "bara" har 4 låtar med i år, Bobby Ljunggren 3, och Thomas G:son 2. Melodifestivalen är helt tydligt fortfarande en elittävling, där veteranerna har förtur - och tydligen också alltid har haft...
Det återstår dock att se om årets upplaga blir bättre än sina föregångare. Det lär vi snart bli varse om.
Måste dock avsluta med lite Eurovisionnyheter!
Det står klart att 37 länder tävlar i Köpenhamn - alltså inte det deltagarfiasko som hotade i höstas. Det blir ungefär lika många deltagarländer som i Malmö. Redan nu har flera länder valt sina bidrag, och återigen kan vi glädjas över den klassiska mångfalden.
Varför inte börja med Vitryssland som i år tydligen kör på det gamla Cheesecake-spåret.
Italien dängar på med något som kan bli det bästa italienska bidraget någonsin i tävlingens historia, även om man säkert stupar på mållinjen som vanligt..
Albanien (asså seriöst... Albanien - vad går ni på för droger egentligen???!).... Enjoy!
Christer Björkman och SVT är tydligen stora fans av tyska filosofer och fysiker, eftersom de framgångsrikt konstruerat en tidsmaskin som kommer att ta Melodifestivalen tillbaka 9 år till 2005 - året då 6 Juni blev en helgdag, Angela Merkel blev tysk förbundskansler, Youtube grundades och stormen Gudrun välte träd i Småland. Det var också året som Eurovision fyllde 50 år - ett jubileum som firades med en gala i Köpenhamn (där Eurovision hålls i år). Som om inte detta vore nog så har även vinnaren från 2005 års Eurovision valt att göra comeback just i år. Liksom barnbarnen till de personer som framförde den låt som utsågs till Eurovisions bästa bidrag genom historien på jubileumsgalan i Köpenhamn. Mer om det senare!
Årets Melodifestival innehåller enormt mycket referenser till 2005 års Melodifestival. Hela 12 bidrag/artister kan omedelbart kopplas till 2005:
1. Helena Paparizou - vann Eurovision 2005 med "My Number One". Har sedan dess inte deltagit i schlagersammanhang.
2. Sanna Nielsen - tävlade för 3e gången i Melodifestivalen, tillsammans med Fredrik Kempe med låten "Du och Jag mot Världen", som slutade 8:a i finalen.
3. Martin Stenmarck - vann Melodifestivalen 2005 (tack vare juryn) med "Las Vegas" som slutade 19:e plats i Eurovision. Har sedan dess inte deltagit i schlagersammanhang. I år tävlar han med en låt som är skriven av Alexander Bard - som också gjorde comeback i Melodifestivalen 2005 tillsammans med BWO och låten "Gone" som inte gick vidare från sin deltävling.
4. Great Little Things - med Charlie och Felix Grönvall, barn till Nanne Grönvall som kom 2:a i Melodifestivalen 2005 med "Håll om Mig" och Peter Grönvall som är son till Benny Anderson (alias ABBA-Benny) som vann Eurovision 1974 med "Waterloo" - låten som utsågs till Eurovisions bästa bidrag någonsin på jubileumsgalan i Köpenhamn 2005.
5. Shirley Clamp - som kom 4:a i Melodifestivalen 2005 med "Att älska dig".
6. Jessica Folcker - tävlade för första gången i Melodifestivalen 2005 med låten "Om Natten" som inte gick vidare från sin deltävling.
7. Alcazar - som slutade 3:a i Melodifestivalen 2005 med låten "Alcastar".
8. Linda Bengtzing - som gjorde sin debut (!) i Melodifestivalen 2005 med "Alla Flickor" som slutade sist i Finalen.
9. Pink Pistols - med gruppmedlemen Conny Bäckström som är med i den nuvarande uppsättningen av "After Dark" - som ledde pausunderhållningen i Melodifestivalfinalen 2005. Rickard Engfors som också var med i After Dark då, valde istället att tävla solo i Melodifestivalen 2005 med "Ready for Me".
10. Elisa Lindström - har inte tävlat förr i Melodifestivalen men hennes låtskrivare Jimmy Jansson, Ingela "Pling" Forsman och Bobby Ljunggren är veteraner. Jimmy debuterade i Melodifestivalen 2005 med "Vi kan Gunga" och slutade 6a i finalen. Ingela "Pling" skrev "Håll om mig" som slutade 2:a i samma final och Bobby Ljunggren skrev "Att älska dig" som slutade 4:a och "Du och Jag mot Världen" som slutade 8:a.
11-12. Linus Svenning samt Oscar Zia - båda tävlar med låtar skrivna av Fredrik Kempe som nämnt ovan slutade 8:a i Melodifestivalen 2005.
Dock upphör kopplingarna där, men faktum kvarstår att 2005 års 1:a (i både Eurovision och Melodifestivalen), 2:a, 3:a, 4:a, 6:a, 8:a och 10:a (samt en rad icke-finalbidrag) kan kopplas nästan direkt till artister i årets tävling.
Frågan är om kvaliteten är samma som 2005? Enligt mig var 2005 ett mycket svart år för Melodifestivalen - kvaliteten var enormt låg och upplägget var kaosartat. Vinnaren "Las Vegas" vann p.g.a. juryn, men fick storstryk av Nannes "Håll om mig" i Folkets röstning - vilket sporrade till en utdragen debatt om juryns existensberättigande. Det var faktiskt också första gången sedan införandet av telefonomröstningen som juryns röst avgjorde en Melodifestivalfinal, då både juryn och folket tidigare varit helt överens om vinnaren. Numera är vi dock vana vid motsatsen; 2008, 2009, 2010 och inte minst 2013 är år som blivit ihågkomna för sina spännande omröstningar.
Problemet 2005 var dock att juryns vinnare floppade katastrofalt i Eurovision, och fick hela nationen att skämmas. Att Stenmarck sedan inte satte sin fot i schlagersammanhang igen förrän nu, är bevis nog för det. Att Helena Paparizous vinst i Eurovision däremot räddade vår heder, ska vi vara tacksamma för. Hennes stjärnstatus i schlagervärlden är det få som åtnjuter, så att se henne göra comeback är helt otroligt.
Men det målande i allt detta är hur OERHÖRT LITE som hänt i Melodifestivalen sedan 2005, eftersom så mycket artister och låtskrivare är samma då som nu. Ta Alcazar och Linda Bengtzing till exempel. Alcazar gjorde då sitt andra bidrag i tävlingen och Linda sitt första, men även om ingen av dem sedan dess har haft några stora hits (bortsett från Lindas "Värsta Schlagern"), så är de ändå med i årets Melodifestival och blir förstasidesstoff. Shirley Clamp har exakt samma problem, trots att hon inte kvalificerat sig till en ny final sedan 2005 har hon deltagit massor med gånger sedan dess.
Visst kan vi egentligen också räkna in Sanna Nielsen hit - även om hon faktiskt alltid kvalificerat sig till finalen och alltid fått lite "hitlåt" över sina bidrag. Men Jessica Folcker har det ju varit helt tyst om sedan 2005 - vad gör hon ens här nu? Ingen vet.
Än värre blir det ju om man tittar på låtskrivarna, även om Fredrik Kempe "bara" har 4 låtar med i år, Bobby Ljunggren 3, och Thomas G:son 2. Melodifestivalen är helt tydligt fortfarande en elittävling, där veteranerna har förtur - och tydligen också alltid har haft...
Det återstår dock att se om årets upplaga blir bättre än sina föregångare. Det lär vi snart bli varse om.
Måste dock avsluta med lite Eurovisionnyheter!
Det står klart att 37 länder tävlar i Köpenhamn - alltså inte det deltagarfiasko som hotade i höstas. Det blir ungefär lika många deltagarländer som i Malmö. Redan nu har flera länder valt sina bidrag, och återigen kan vi glädjas över den klassiska mångfalden.
Varför inte börja med Vitryssland som i år tydligen kör på det gamla Cheesecake-spåret.
Italien dängar på med något som kan bli det bästa italienska bidraget någonsin i tävlingens historia, även om man säkert stupar på mållinjen som vanligt..
Albanien (asså seriöst... Albanien - vad går ni på för droger egentligen???!).... Enjoy!
fredag 29 november 2013
Melodifestivalen 2014 - starfältet som alla förväntade sig
Med sedvanlig pompa och ståt, och sedvanligt förtida läckande i media, avslöjades artisterna för nästa års melodifestival nu i veckan. Och denna gång lyckades journalisterna i princip förhandstippa varenda en. Till och med jag själv hade inga problem med peka ut en del uppenbara artister. Tråkigt?
Nja, Melodifestivalen är ett underhållningsprogram och då behöver folk ha lite kontinuitet. Det är väl för den goda stämningens skull som Alcazar och Linda Bengtzing är med för 40 000:e gången. Någon annan anledning lär inte finnas...
I ett tidigare inlägg delade jag in årets potentiella artister i: Gamla rävar, Comebackers, och fullständiga nybörjare. Låt oss för enkelhetens skull börja med de gamla rävarna, en skara artister som egentligen är alldeles för gamla för att egentligen vara favoriter, men utses ändå till favoriter eftersom de brukade vara bra när de var yngre:
1. Sanna Nielsen - Undo (Skriven av bl.a. Kempe).
Klart att Sanna ska vara med igen, hon är en av de få veteranerna som aldrig missat en final, och lär inte göra det nu heller. I synnerhet inte när hon ska sjunga en ballad på engelska - såsom 2008 och Empty Room. Min stora förhandsfavorit i år. Hon förtjänar vinsten.
2. Linda Bengtzing - Ta mig (Skriven av Nicke Borg (WTF!?))
Jag trodde jag var klar med Linda Bengtzing när hon kom sist hos telefonröstarna i Melodifestivalen 2011. Att ganska klart säga "din låt var sämst" hjälpte tydligen inte. Och trots att låten hette "E de fel på mej" så förstod inte Linda vad problemet var och nu är hon tillbaka. Låt oss se om hon går till final nu igen; hon, precis som Sanna Nielsen, har aldrig missat en final. Håll tummarna för att detta blir första gången!
3. Alcazar - Blame it on the Disco (Kempe, igen..)
Andreas fucking Lundstedt har följt tävlingen som en könsvårta sedan 1996 och verkar aldrig förstå hur gammal han och hans band har blivit. Den enda anledningen till varför de gång på gång på gång gör comeback måste vara för att Björkman tydligen har dålig fantasi och har Andreas allra först på sin telefonlista. Suck. Visst kommer Stockholms gaycommunity rösta tills fingrarna blöder här, men vi andra kommer bara konstatera att allt var bättre förr. Inklusive Alcazar.
4. Shirley Clamp - Burning Alive (Bobby Ljunggren)
Hon är nog den schlagerdiva som lyckats sämst med sina comebacker de senaste åren. Sedan "Min Kärlek" 2004 har hon bara floppat - som den magnifika sistaplatsen i en deltävling 2009 med "Med hjärtat fyllt av ljus". Dessutom minns vi ju Shirleys Angels från 2011 som blev mer humor än sång och heller aldrig nådde finalen. Räcker det med en sång på engelska av Bobby Ljungren? Nej. Gammal är äldst.
Vilka är det som gör Comeback då? Jo här flockas de som kom 2:a, 3:a eller 4:a i fjolårets tävling och som tror att framgången håller i sig ett år till. Samt de artister som trodde de skulle vinna allt förra året men åkte ut innan finalen av 5 gubbar som sjöng kuplett. Dessutom hittar vi även i denna grupp artister som varit med för länge sedan, vunnit allt, och sedan dragit sig tillbaka för att aldrig mer komma tillbaka - bara för att komma tillbaka 10 år senare när alla pengar är slut och man börjar närma sig 50-års dagen.
1. Helena Paparizou - Survivor (Bobby Ljunggren)
Den stora snackisen bland årets artister! Egentligen gör hon heldebut eftersom Helena aldrig varit med i Svenska Melodifestivalen utan bara grekiska - som hon vunnit 2 gånger (2001, 2005) och sedan vunnit Eurovision med Grekland 2005. Hon är en av schlagervärldens stora namn och är fortfarande den kanske största grekiska artisten genom alla tider. Ja, men hon är ju då egentligen svensk - dessutom göteborgare. Skönt att ha dig tillbaka! Men räkna inte med några större framgångar, du är föredetting och inget kan ändra på den saken.
2. YOHIO - To the End (Andreas Johnsson och Peter Kvint!!!!!!)
Tyvärr är hen tillbaka. Igen. Som jag varnade för. Ingen är förvånad och allra minst jag. Hen fick flest röster av folket 2013 och har en enorm fanskara runt om i landet inklusive Japan. Där har inget förändrats. Det som dock har förändrats är att låten i år är skriven av Andreas Johnsson och Peter Kvint - männen bakom "Glorious" och "Sing for Me". Det bådar fruktansvärt gott! Inget jädra mediokert humbugg som "Heartbreak hotel" - nu vädras kvalitet! Hoppas jag. Men återigen: YOHIO är solklar finalist p.g.a. att hen har fjädrar i håret och inte går att könsbestämma. Men i finalen kommer hen ändå inte få en enda röst av internationella juryn som ju som bekant A: Bryr sig mest om låtens kvalitet, och B: Är homofober.
3. Martin Stenmarck - När änglarna går hem (bl.a. skriven av Alexander Bard)
Det är inte Melodifestival utan Alexander Bard i shorts! En smula oväntat att han skulle skriva en låt på svenska till Martin Stenmarck - en av mina önskeartister. KUL! Har väntat länge på att få se Martins comeback, trots hans hemska sejour med "Las Vegas" 2005 (som innan Whatshername Bergendahl och "This is my life" var den sämsta vinnaren någonsin. "Beatles" med Forbes 1977 inräknat.) Men Martin är en bra artist och hans hit "Sjumilakliv" för några år sedan visade ju att han hade en karriär utöver schlagern. Tyvärr är det lite sent för honom kanske, han är lite väl gammal för att vara aktuell för finalen, men om låten håller så kanske kanske det lyckas igen... Men då måste Bard ha sin shorts på sig!
4. Sylvester Schlegel - Bygdens Son
De flesta har nog inte hört talas om honom, och det är inte så konstigt. Sist du såg honom hade han rolig hatt och var skymd av en hög Ola Salo i fjäderboa och kroppsglitter. Han var trummisen i The Ark, som ju som bekant vann Melodifestivalen 2007. Det gick också som bekant åt helvete. Nu är gruppen splittrad och Sylvester kör sitt eget race. Hade det här istället varit Ola Salo här, så hade tävlingen redan varit avgjord. Nu är det dock den halvfete trummisen istället, så det lär inte finnas någon risk för final för denna comebackmannen.
5. Anton Ewald - Natural
Jag vill påminna mig om att ha förutspått även hans comeback. Inte så konstigt, efter att han helt otippat dängat till med en 4:e plats tätt efter Ulrik Munther i 2013 års Melodifestivalfinal. Och många har, med all rätta, påpekat att han nog var den förutom YOHIO och Robin, som slog igenom på allvar 2013. Enligt mig hade han dessutom varit en värdig vinnare. Men låten var lite svag då, frågan är om det har ändrats till 2014? Låtskrivaren heter John Lundvik och är helt okänd i dessa sammanhang. Funkar det? Låt oss hoppas det.
6. Janet Leon - Hollow (Bl.a. skriven av Jimmy Jansson)
Janet fick stryk av gubbtjuvarna i Ravaillacz 2013, och fick aldrig komma till finalen trots att hon enligt mig hade den klart bästa låten i hela det årets startfält. Lyckat! Då var jag inte bara arg - hade inte tågbiljetterna varit så förbannat dyra hade jag åkt till Skellefteå och bränt ner staden. Men därför är det inte så underligt att hon gör comeback i år, för ärligt talat så är hon gjord för finalen. Frågan är om hennes låt håller i år? "Hollow" är ett namn som för mina tankar till den äckligt äckliga Kempe-låten med Peter Jöback 2010, som fortfarande ger mig rysningar. Att årets låt är skriven av Jimmy Jansson gör inte saken bättre.
7. State of Drama - All we are
Jag trodde aldrig i mitt liv att dessa skulle komma till final 2013 - detta är inte musik som folk borde kunna tycka om. Men jag hade tydligen fel. Nu är de tillbaka igen och av någon anledning så tror de på att göra om sin prestation. Jag tvivlar. Jag kan bara konstatera ännu en kissepaus inplanerad.
Och så till sist: Nybörjarna! Den utan tvekan största skaran artister i de allra flesta Melodifestivaler! Här finns generellt 4 grupper: 1. Föredettingar som efter 15 år sedan förra hitten beslutar sig för att vara med för att få gratis publicitet. 2. Före detta Idol-deltagare. 3. Före detta X-faktor deltagare 4. Bakgrundsdansare eller bakgrundssångare till artister i förra årets Melodifestival:
1. Alvaro Estrella - Bedroom
Bakgrundsdansare bakom bland annat Danny Saucedo 2012. Kan han sjunga då? Ja tydligen... Bevisat? Inte än...
2. Dr. Alban och Jessica Folcker - Around the World
Äntligen är Dr. Alban tillbaka! Eller ja, så jävla glada är nog ingen över det. Medan Jessica Folcker faktiskt gör Comeback efter att varit med 2005 och 2006 är Dr. Alban (som tydligen upptäckte Jessica på 90-talet) helt ny i sammanhanget. Den enda kontakten han har här är banankontakten med Sean Banan i Sveriges sämsta film i världshistorien "Sean Banan inuti Seanfrika" (där Dr. Alban spelar den mycket svårspelade rollen som sig själv). Nu är han tillbaka för sjunga, förmodligen för att pengarna är slut. (Det är för övrigt plojvarning på det här bidraget).
3. Cajsa Stina Åkerström - En enkel Sång
Med vetskapen om att Dr. Alban är med, så är det skönt att konstatera att Cajsa Stina väljer att göra sin debut samma år. Hon är en av Sveriges kanske mest älskade artister, eller var iallafall det under 90-talet. Nu anar man väl att även hennes pengar är slut, men hon känns mer välkommen in i rampljuset igen iallafall. Skulle dock inte förvänta mig någon "Louise Hoffsten"-effekt här, även om potentialen finns. Detta är en visdrottning, en genre som är ovanlig i Melodifestivalen. Men kan det funka 2014? Fråga stjärnorna!
4. Oskar Zia - Yes we Can
Ännu en bakgrundsdansare/sångare. Han körade bakom Behrang Miri ifjol och har sedan dess gjort rubrik för sig - och avslöjades av allehanda tidningar redan i Oktober vara aktuell för Melodifestivalen 2014.
5. Elisa Lindström - Casanova
Trodde ni att dansbanden var borta från Melodifestivalen? HA! Så fel ni hade! Elisa Lindström är Sveriges okrönta dansbandsdrottning och är lika oväntad som självklar i Melodifestivalen 2014. Och OJ vad sist hon kommer att komma....
6. Panetoz - Efter Solsken
Den kanske mest oväntade debuten i år är garanterat gänget bakom "Dansa Pausa", Panetoz, som är lite för populärt för att ha förhandstippats. Det är ovanligt att populära artister söker sig till Melodifestivalen faktiskt - varför undrar man ju? Det går så bra för dem, varför vill de förstöra allt med att ställa upp här? Nåja. Någon plats för modern musik måste det ju också finnas numera....
7. Pink Pistols - I am somebody
After Dark + Let's Dance + rosa. Allt blir dessutom ännu bättre av att Susie Päivärinta skrivit låten! Detta kan ju bara bli bra! Och gay så det smäller om det...
8. Little Great Things - Set yourself free
Jag skiter i alla andra debutanter som ingen någonsin hört talas om, och aldrig lär höra igen, MEN detta är oerhört roligt! Gruppen Little Great Things består bl.a. av Charlie och Felix Grönvall - barn till Nanne och Peter Grönvall - Peter som är barn till Benny Andersson i ABBA. Tredje generationens ABBA alltså! Och i familjen finns två Melodifestivalsegrar och 1 Eurovisionvinst samt en 3:e plats. Förutom det faktum att de är Sveriges största musikexport någonsin. Inte illa... Frågan är om upplagan 2014 är lika bra? Det återstår att se i Februari 2014, nästan exakt 40 år sedan Farfar Benny stod på Melodifestivalscenen sist....
Vad är då slutomdömet av årets startfält? Ja, det är iallafall bättre än 2013 - mer intressanta namn! Bortsett från de oinspirerade och bara slentrianmässiga standardnamnen som Linda Bengtzing och Alcazar, så är alla från Cajsa Lisa och Helena Paparizou till 2013 års stora namn Anton och Yohio riktiga tungviktare. Plus en rad intressanta debutanter som Panetoz och Little great things. Sanna och Martin får inte glömmas heller! Kort sagt är det en ganska intressant blandning som inte verkar tillrättalagd på samma sätt som ifjol - inga uppenbara plojnummer eller ihopsatta grupper där man skall driva med hela konceptet. Bortsett från Pink Pistols och Dr. Alban finns heller inget som känns oseriöst heller. Ingen Sean Banan eller Ranelid. Nu är det bara musik, och det är ett stort jädra plus! Allt detta bådar gott - och jag vågar nog vara förhoppningfull trots allt. Nu är det bara att vänta på att få höra musiken. Det är ju trots allt den allt handlar om..... Har jag hört.....
Nja, Melodifestivalen är ett underhållningsprogram och då behöver folk ha lite kontinuitet. Det är väl för den goda stämningens skull som Alcazar och Linda Bengtzing är med för 40 000:e gången. Någon annan anledning lär inte finnas...
I ett tidigare inlägg delade jag in årets potentiella artister i: Gamla rävar, Comebackers, och fullständiga nybörjare. Låt oss för enkelhetens skull börja med de gamla rävarna, en skara artister som egentligen är alldeles för gamla för att egentligen vara favoriter, men utses ändå till favoriter eftersom de brukade vara bra när de var yngre:
1. Sanna Nielsen - Undo (Skriven av bl.a. Kempe).
Klart att Sanna ska vara med igen, hon är en av de få veteranerna som aldrig missat en final, och lär inte göra det nu heller. I synnerhet inte när hon ska sjunga en ballad på engelska - såsom 2008 och Empty Room. Min stora förhandsfavorit i år. Hon förtjänar vinsten.
2. Linda Bengtzing - Ta mig (Skriven av Nicke Borg (WTF!?))
Jag trodde jag var klar med Linda Bengtzing när hon kom sist hos telefonröstarna i Melodifestivalen 2011. Att ganska klart säga "din låt var sämst" hjälpte tydligen inte. Och trots att låten hette "E de fel på mej" så förstod inte Linda vad problemet var och nu är hon tillbaka. Låt oss se om hon går till final nu igen; hon, precis som Sanna Nielsen, har aldrig missat en final. Håll tummarna för att detta blir första gången!
3. Alcazar - Blame it on the Disco (Kempe, igen..)
Andreas fucking Lundstedt har följt tävlingen som en könsvårta sedan 1996 och verkar aldrig förstå hur gammal han och hans band har blivit. Den enda anledningen till varför de gång på gång på gång gör comeback måste vara för att Björkman tydligen har dålig fantasi och har Andreas allra först på sin telefonlista. Suck. Visst kommer Stockholms gaycommunity rösta tills fingrarna blöder här, men vi andra kommer bara konstatera att allt var bättre förr. Inklusive Alcazar.
4. Shirley Clamp - Burning Alive (Bobby Ljunggren)
Hon är nog den schlagerdiva som lyckats sämst med sina comebacker de senaste åren. Sedan "Min Kärlek" 2004 har hon bara floppat - som den magnifika sistaplatsen i en deltävling 2009 med "Med hjärtat fyllt av ljus". Dessutom minns vi ju Shirleys Angels från 2011 som blev mer humor än sång och heller aldrig nådde finalen. Räcker det med en sång på engelska av Bobby Ljungren? Nej. Gammal är äldst.
Vilka är det som gör Comeback då? Jo här flockas de som kom 2:a, 3:a eller 4:a i fjolårets tävling och som tror att framgången håller i sig ett år till. Samt de artister som trodde de skulle vinna allt förra året men åkte ut innan finalen av 5 gubbar som sjöng kuplett. Dessutom hittar vi även i denna grupp artister som varit med för länge sedan, vunnit allt, och sedan dragit sig tillbaka för att aldrig mer komma tillbaka - bara för att komma tillbaka 10 år senare när alla pengar är slut och man börjar närma sig 50-års dagen.
1. Helena Paparizou - Survivor (Bobby Ljunggren)
Den stora snackisen bland årets artister! Egentligen gör hon heldebut eftersom Helena aldrig varit med i Svenska Melodifestivalen utan bara grekiska - som hon vunnit 2 gånger (2001, 2005) och sedan vunnit Eurovision med Grekland 2005. Hon är en av schlagervärldens stora namn och är fortfarande den kanske största grekiska artisten genom alla tider. Ja, men hon är ju då egentligen svensk - dessutom göteborgare. Skönt att ha dig tillbaka! Men räkna inte med några större framgångar, du är föredetting och inget kan ändra på den saken.
2. YOHIO - To the End (Andreas Johnsson och Peter Kvint!!!!!!)
Tyvärr är hen tillbaka. Igen. Som jag varnade för. Ingen är förvånad och allra minst jag. Hen fick flest röster av folket 2013 och har en enorm fanskara runt om i landet inklusive Japan. Där har inget förändrats. Det som dock har förändrats är att låten i år är skriven av Andreas Johnsson och Peter Kvint - männen bakom "Glorious" och "Sing for Me". Det bådar fruktansvärt gott! Inget jädra mediokert humbugg som "Heartbreak hotel" - nu vädras kvalitet! Hoppas jag. Men återigen: YOHIO är solklar finalist p.g.a. att hen har fjädrar i håret och inte går att könsbestämma. Men i finalen kommer hen ändå inte få en enda röst av internationella juryn som ju som bekant A: Bryr sig mest om låtens kvalitet, och B: Är homofober.
3. Martin Stenmarck - När änglarna går hem (bl.a. skriven av Alexander Bard)
Det är inte Melodifestival utan Alexander Bard i shorts! En smula oväntat att han skulle skriva en låt på svenska till Martin Stenmarck - en av mina önskeartister. KUL! Har väntat länge på att få se Martins comeback, trots hans hemska sejour med "Las Vegas" 2005 (som innan Whatshername Bergendahl och "This is my life" var den sämsta vinnaren någonsin. "Beatles" med Forbes 1977 inräknat.) Men Martin är en bra artist och hans hit "Sjumilakliv" för några år sedan visade ju att han hade en karriär utöver schlagern. Tyvärr är det lite sent för honom kanske, han är lite väl gammal för att vara aktuell för finalen, men om låten håller så kanske kanske det lyckas igen... Men då måste Bard ha sin shorts på sig!
4. Sylvester Schlegel - Bygdens Son
De flesta har nog inte hört talas om honom, och det är inte så konstigt. Sist du såg honom hade han rolig hatt och var skymd av en hög Ola Salo i fjäderboa och kroppsglitter. Han var trummisen i The Ark, som ju som bekant vann Melodifestivalen 2007. Det gick också som bekant åt helvete. Nu är gruppen splittrad och Sylvester kör sitt eget race. Hade det här istället varit Ola Salo här, så hade tävlingen redan varit avgjord. Nu är det dock den halvfete trummisen istället, så det lär inte finnas någon risk för final för denna comebackmannen.
5. Anton Ewald - Natural
Jag vill påminna mig om att ha förutspått även hans comeback. Inte så konstigt, efter att han helt otippat dängat till med en 4:e plats tätt efter Ulrik Munther i 2013 års Melodifestivalfinal. Och många har, med all rätta, påpekat att han nog var den förutom YOHIO och Robin, som slog igenom på allvar 2013. Enligt mig hade han dessutom varit en värdig vinnare. Men låten var lite svag då, frågan är om det har ändrats till 2014? Låtskrivaren heter John Lundvik och är helt okänd i dessa sammanhang. Funkar det? Låt oss hoppas det.
6. Janet Leon - Hollow (Bl.a. skriven av Jimmy Jansson)
Janet fick stryk av gubbtjuvarna i Ravaillacz 2013, och fick aldrig komma till finalen trots att hon enligt mig hade den klart bästa låten i hela det årets startfält. Lyckat! Då var jag inte bara arg - hade inte tågbiljetterna varit så förbannat dyra hade jag åkt till Skellefteå och bränt ner staden. Men därför är det inte så underligt att hon gör comeback i år, för ärligt talat så är hon gjord för finalen. Frågan är om hennes låt håller i år? "Hollow" är ett namn som för mina tankar till den äckligt äckliga Kempe-låten med Peter Jöback 2010, som fortfarande ger mig rysningar. Att årets låt är skriven av Jimmy Jansson gör inte saken bättre.
7. State of Drama - All we are
Jag trodde aldrig i mitt liv att dessa skulle komma till final 2013 - detta är inte musik som folk borde kunna tycka om. Men jag hade tydligen fel. Nu är de tillbaka igen och av någon anledning så tror de på att göra om sin prestation. Jag tvivlar. Jag kan bara konstatera ännu en kissepaus inplanerad.
Och så till sist: Nybörjarna! Den utan tvekan största skaran artister i de allra flesta Melodifestivaler! Här finns generellt 4 grupper: 1. Föredettingar som efter 15 år sedan förra hitten beslutar sig för att vara med för att få gratis publicitet. 2. Före detta Idol-deltagare. 3. Före detta X-faktor deltagare 4. Bakgrundsdansare eller bakgrundssångare till artister i förra årets Melodifestival:
1. Alvaro Estrella - Bedroom
Bakgrundsdansare bakom bland annat Danny Saucedo 2012. Kan han sjunga då? Ja tydligen... Bevisat? Inte än...
2. Dr. Alban och Jessica Folcker - Around the World
Äntligen är Dr. Alban tillbaka! Eller ja, så jävla glada är nog ingen över det. Medan Jessica Folcker faktiskt gör Comeback efter att varit med 2005 och 2006 är Dr. Alban (som tydligen upptäckte Jessica på 90-talet) helt ny i sammanhanget. Den enda kontakten han har här är banankontakten med Sean Banan i Sveriges sämsta film i världshistorien "Sean Banan inuti Seanfrika" (där Dr. Alban spelar den mycket svårspelade rollen som sig själv). Nu är han tillbaka för sjunga, förmodligen för att pengarna är slut. (Det är för övrigt plojvarning på det här bidraget).
3. Cajsa Stina Åkerström - En enkel Sång
Med vetskapen om att Dr. Alban är med, så är det skönt att konstatera att Cajsa Stina väljer att göra sin debut samma år. Hon är en av Sveriges kanske mest älskade artister, eller var iallafall det under 90-talet. Nu anar man väl att även hennes pengar är slut, men hon känns mer välkommen in i rampljuset igen iallafall. Skulle dock inte förvänta mig någon "Louise Hoffsten"-effekt här, även om potentialen finns. Detta är en visdrottning, en genre som är ovanlig i Melodifestivalen. Men kan det funka 2014? Fråga stjärnorna!
4. Oskar Zia - Yes we Can
Ännu en bakgrundsdansare/sångare. Han körade bakom Behrang Miri ifjol och har sedan dess gjort rubrik för sig - och avslöjades av allehanda tidningar redan i Oktober vara aktuell för Melodifestivalen 2014.
5. Elisa Lindström - Casanova
Trodde ni att dansbanden var borta från Melodifestivalen? HA! Så fel ni hade! Elisa Lindström är Sveriges okrönta dansbandsdrottning och är lika oväntad som självklar i Melodifestivalen 2014. Och OJ vad sist hon kommer att komma....
6. Panetoz - Efter Solsken
Den kanske mest oväntade debuten i år är garanterat gänget bakom "Dansa Pausa", Panetoz, som är lite för populärt för att ha förhandstippats. Det är ovanligt att populära artister söker sig till Melodifestivalen faktiskt - varför undrar man ju? Det går så bra för dem, varför vill de förstöra allt med att ställa upp här? Nåja. Någon plats för modern musik måste det ju också finnas numera....
7. Pink Pistols - I am somebody
After Dark + Let's Dance + rosa. Allt blir dessutom ännu bättre av att Susie Päivärinta skrivit låten! Detta kan ju bara bli bra! Och gay så det smäller om det...
8. Little Great Things - Set yourself free
Jag skiter i alla andra debutanter som ingen någonsin hört talas om, och aldrig lär höra igen, MEN detta är oerhört roligt! Gruppen Little Great Things består bl.a. av Charlie och Felix Grönvall - barn till Nanne och Peter Grönvall - Peter som är barn till Benny Andersson i ABBA. Tredje generationens ABBA alltså! Och i familjen finns två Melodifestivalsegrar och 1 Eurovisionvinst samt en 3:e plats. Förutom det faktum att de är Sveriges största musikexport någonsin. Inte illa... Frågan är om upplagan 2014 är lika bra? Det återstår att se i Februari 2014, nästan exakt 40 år sedan Farfar Benny stod på Melodifestivalscenen sist....
Vad är då slutomdömet av årets startfält? Ja, det är iallafall bättre än 2013 - mer intressanta namn! Bortsett från de oinspirerade och bara slentrianmässiga standardnamnen som Linda Bengtzing och Alcazar, så är alla från Cajsa Lisa och Helena Paparizou till 2013 års stora namn Anton och Yohio riktiga tungviktare. Plus en rad intressanta debutanter som Panetoz och Little great things. Sanna och Martin får inte glömmas heller! Kort sagt är det en ganska intressant blandning som inte verkar tillrättalagd på samma sätt som ifjol - inga uppenbara plojnummer eller ihopsatta grupper där man skall driva med hela konceptet. Bortsett från Pink Pistols och Dr. Alban finns heller inget som känns oseriöst heller. Ingen Sean Banan eller Ranelid. Nu är det bara musik, och det är ett stort jädra plus! Allt detta bådar gott - och jag vågar nog vara förhoppningfull trots allt. Nu är det bara att vänta på att få höra musiken. Det är ju trots allt den allt handlar om..... Har jag hört.....
onsdag 20 november 2013
En udda Lundaduo - programledarna som ingen förväntade sig
Och så konstigt var nog kanske inte det. Trots att duon faktiskt bor och är uppväxta i samma stad (kunskapsstaden Lund) och dessutom delar den akademiska lundahumorns arv - så är detta två HELT olika personer som aldrig har kunnat kopplats till varandra. Eller ja, de var ju faktiskt båda med i Melodifestivalen 2008, Anders som "Morgan Pålsson" i pausinslagen och Nour bakom scenen där hon mest mjölkade artisterna på klassiska "hur känns det?". Men bortsett ifrån allt ovanstående så är de ju inga som man kopplar ihop direkt. Anders, som ju mest är känd tillsammans med Johan Wester i "Hipp Hipp", har ju i princip blivit så etablerad i sin humorroll att man har svårt att se honom utan Johan. Samtidigt så har Nour en helt annan profil, då hon flitigt uppkommer i olika sammanhang - senast bl.a. som programledare i Musikhjälpen.
Så kan det här funka tro?
SVT har gjort det omöjligt att svara på den frågan. Eftersom detta är en helt ny konstellation så har vi verkligen inga referensramar och poängen är nog att vi heller inte ska kunna förvänta oss något.
Medan Anders är en blek skånsk gubbe som brukar klä ut sig till kvinna, så är Nour en ung invandrartjej som är känd för sin utmanande humor och politiska engagemang. I och för sig har Anders spelat en kommunpamp med politiskt "engagemang", men jag tror inte det räknas.
Mina egna förväntningar på duon är dock lite högre än man kan tro - det är trots allt två komiker som är duktiga och vana vid att leda program och underhålla. Båda är jädrigt kvicka och jag är helt säker på att vi kommer få se en del sketcher och framträdanden med dem - och mycket mer humor än vi är vana vid efter 3 år med artister som programledare. Tack SVT. Låt oss inte glömma att Melodifestivalen redan har musik så det räcker, så att balansera det med humor är ett mycket bra recept anser jag. Frågan är i nuläget bara hur slutprodukten kommer se ut? Spännande!
Här är iallafall det bästa ifrån nästa års programledare enligt mig:
tisdag 29 oktober 2013
Inför Melodifestivalen 2014 - förhoppningar och mardrömmar
Det är nu inte långt fram till December månad - den månad då artisterna till nästa års melodifestival brukar avslöjas. Redan nu håller man på att sålla fram låtarna till tävlingen - som drar igång i början av Februari nästa år. Det är sedan tidigare klart att städerna som kommer att hålla i deltävlingarna är Malmö, Göteborg, Linköping, Örnsköldsvik, Stockholm och LIDKÖPING. Jag gläds verkligen åt att min gamla hemstad Lidköping äntligen får vara värd för annat än bandymatcher, porslinsfestivaler och raggarträffar. Sedan man byggde Sparbanken Lidköping Arena (eller "Ostkupan" som jag kallar den) så har jag ständigt väntat på att man faktiskt ska locka till sig Melodifestivalen - eftersom det trots allt är en väldigt modern arena. Dessutom har Lidköping fött upp stjärnor som Hanna Sundblad och schlagerexperten Anna Charlotta Gunnarsson. Från trakterna runt omkring (Skara, Vara, Skövde m.m.) så kan vi dessutom samla på oss i princip hela schlagervärlden de senaste 30 åren, mycket tack vare Bert Karlsson (som lär vara på plats i Lidköping!)... Det fanns alltså goda skäl till varför man valde att ge Lidköping den där Andra Chansen platsen och jag kan bara konstatera att jag iallafall kommer vara där och välkomna dem på plats. Låt oss hoppas att vi inte skämmer ut oss mer än vanligt...
Men det mest relevanta är ju givetvis innehållet: Artisterna, Låtarna och Programledarna. I nuläget vet vi faktiskt ingenting av det ovanstående, med undantag av en artist - Eko. Denna trio vann tävlingen "Svensktoppen nästa" som SR håller i; någon slags ersättning för det misslyckade "Webbjokern" som tidigare år har öppnat för alla glada amatörer att komma med i Melodifestivalen. Eko verkar på första lyssning vara ett band som verkligen har tagit de senaste Eurovisionvindarna till sig, då man hör både Loreen och Emmelie de Forest i deras musik. Deras vinnarlåt "Yellow" kommer dock inte vara den de tävlar med i Melodifestivalen, vilket vi nog ska vara tacksamma för, den är helt enkelt inte bra. Men potentialen finns där, om vi verkligen vill kopiera friskt från Loreen och Emmelie. Nåja. Sannolikheten för att EKO vinner i Friends Arena i Mars är mindre än minimal.
Men i övrigt vet vi ju ingenting om vilka som kommer att vara där!
Vi vet att 2628 bidrag skickades in, vilket är fler än ifjol, men lägre än alla andra år bak till 2002. Enligt der führer Björkman så är det på förfrågan av SVT själva att musikbolagen skall skicka in färre bidrag - och bara de som de tror allra mest på. Jag förhåller mig tveksam till om det verkligen var en så bra idé - det tar ju makten från urvalsjuryn och lägger den på musikbolagen. Sist så resulterade det i en katastrofal Melodifestival som blev ett lågvattenmärke rent musikaliskt. Frågan är om årets skörd är bättre? Jag tvivlar.
Men vad vill vi höra? Vad vill vi se? Vilka vill vi se? Och vad vill vi absolut inte se? Här är min lista:
10 st. Moderna danslåtar (säkert med en massa elektro-skit, eller dubstep).
4 st. Hopplöst utdaterade ballader (disneyballader eller nått annat helt bortkastat Ingela "pling" Forsmanskit)
6 st. Gammalschlager (old school - så alla schlagerfascister håller käft)
3 st. Skämt- och plojlåtar (Som går ut på att marknadsföra pruttar och roliga löständer)
2 st. Raggarrock, mangarock eller pudelrock (Vilken rock som helst, bara man får tända eld på scenen och ha mycket kemikalier i håret)
5 st. Odefinierbara diverse "konst genres" (ni vet sådana där låtar som är "konst" och som har till syfte att göra melodifestivalen bredare rent genremässigt. Skitdåligt alltså.)
2 st. Afrikansk rapp eller någon indiandans eller nått (SVT kvoterar ju alltid in något multikulti så man slipper ansvaret för att SD skiter på sig av upphetsning varje lördagskväll).
I denna röra finns alltså en vinnare, oftast. Det tråkiga är ju dock att Melodifestivalen numera är så förbaskat förutsägbar. Alla genres har blivit homogeniserade känns det som - alla "schlagerlåtar" låter verkligen exakt likadant nu, och är dessutom nästan alltid skrivna av samma person (G:son). Alla ballader har samma problem, medan rock och etno/hipphopp eller jazz eller vad sjutton det blir, ständigt inkvoteras i tävlingen - oavsett om det faktiskt är bra eller inte. Det känns som om Björkman redan vet att vissa låtar aldrig kommer ha en blekaste chans att vinna - men tar med dem bara för att bredda fältet och försöka uppnå någon typ av "kulturell nivå". Min mardröm (helt seriöst) är att hälften av alla låtar nästa år kommer att vara afrikansk jazzfusion eller samisk strupsångs-dubstep, och andra hälften plojnummer med Loa Falkman i kanindräkt sjungande "Trollololololo"...
I Norge lyckas man få in både country och syntdisco, och dessutom vanlig hederlig pop - något som vi blivit radikalt sämre på i Sverige. Mer radioanpassad pop! Mer Avicii! Mer Maggio! Mer Robyn! Ska vi vinna igen, då måste vi bli mer lyhörda på vad Europa förväntar sig av oss - och då är det musik som gäller, inte scenshow med glasburar eller sminkade tonårspojkar med fjädrar i håret! Bra musik - that's it!
Det finns dock ett litet antal artister som jag verkligen vill ställer upp, som har något som kan lyfta tävlingen från den gråa massan. Här är artisterna jag VILL ska debutera i Melodifestivalen 2014:
1. Robyn. (Kräver ingen förklaring)
2. Avicii ( Skrev intromarchen i Eurovisionfinalen tillsammans med Björn & Benny - det borde ge smak!)
3. Veronica Maggio (Högst otroligt att hon ställer upp - hon är alldeles för populär som hon är just nu)
4. Marie Fredriksson (En av våra allra största stjärnor - som dessutom har allt att vinna)
5. Håkan Hellström (lär aldrig hända)
Men som saken är så har redan de allra flesta bra svenska artister redan varit med en gång i Melodifestivalen. Och bland dessa så har jag givetvis en STOR önskelista på comebacker jag skulle vilja se:
1. Sanna Nielsen. (Kan aldrig få nog av henne)
2. BWO (Säg vad man vill, men det är inte Melodifestival utan en Alexander Bard i shorts)
3. Sarah Dawn Finer (Klass. Både som artist och som programledare.)
4. Martin Stenmarck (Las Vegas sög visserligen, men Martin är en fantastisk sångare)
5. Loreen (En gång till. Vi gör en Johnny Logan!)
6. Arvingarna (Vi behöver riktig musik)
7. Östen Med Resten (Kanske det bästa som gjorts i Melodifestivalen någonsin).
8. Salem Al-Fakir (det är värt ett nytt försök)
9. Linda Pritchard (Fantastisk Sångerska, men tämligen ouppskattad)
10. Danny Saucedo (Är den ende i historien att komma tvåa två år i rad.)
Det finns givetvis fler, men någon måtta får man ju ha.
Sedan finns ju såklart mardrömslistan. Det tragiska här är att jag är rätt säker på att majoriteten här kommer att komma med i Melodifestivalen vare sig jag vill det eller inte. Björkman hatar mig.
1. YOHIO. (Den androgyna Japanrockaren som inte har musik men väldigt häftigt smink. YTLIGT - och därmed folkligt. Given att göra comeback och ta revansch från andraplatsen)
2. Sean Banan. (Gör han ett tredje försök att vinna spränger jag Stockholm i småbitar)
3. Eric Saade. (Lär göra comeback, det har varit alldeles för tyst från honom sedan han skämde ut oss som värd i Green Room i Malmö)
4. Pernilla Wahlgren (Det räcker nu Pernilla. Ingen gillar dig längre.)
5. Shirley Clamp (Oj. Nej tack...)
6. Carola. (Hahaha, ehm. Nej.)
7. Lotta Engberg (En av ytterst få schlagerdrottningar jag vill döda. Långsamt. Mest p.g.a. duetten med Christer Sjögren några år sedan)
8. Andreas Lundstedt (Mr. Schlager. Gå hem och dra nått gammalt över dig.)
9. Alcazar rent generellt (Oj, jädrar vad gamla ni är nu. Ge upp nån gång!)
10. Caroline af Ugglas (SNÄLLA SNÄLLA INTE MER!)
Ytterligare ett gäng artister lär göra comeback, även om jag inte har något emot det; Anton Ewald (faktiskt klart den bäste dansaren i Melodifestivalen 2013), Ulrik Munther (borde vunnit 2013) Timoteij (alltid relevanta numera), Brolle (Solklar egentligen) Linda Sundblad (också solklar), och Darin (Lär ju göra comeback nån gång...)
Det jag däremot vet med all säkerhet är att minst tre fjärdedelar av alla nya debutanter kommer vara (1) bakgrundssångare till artister i 2013 års Melodifestival, (2) bakgrundsdansare till artister i 2013 års Melodifestival (3) artister från Idol 2011, 2012, och eventuellt redan från årets Idol. Resten av debutanterna kommer dock antingen känna eller ha kontakt med någon som redan känner Christer Björkman. Till exempel vara svågrar till Björkman...
Nåja.
Men vågar SVT satsa på ännu ett upplägg med artist och proffs? Eller slänger man in en till joker - en Dolph? Eller kör man på soloupplägg 2014?
Här är mina drömprogramledare:
1. Kristian Luuk (inte trolig att göra comeback, men man kan drömma)
2. Lasse Kronér (Programledare för MF 1993, men är nog lite för omodern för 2014 års upplaga)
3. Robin Paulsson (Faktiskt en lågoddsare - men kanske lite uppenbar? Inte SVT:s stil, trots att han är proffs)
4. Sarah Dawn Finer (Behöver inga förklaringar)
5. Babben Larsson & Sissela Kyle (Lär inte hända men det är en humorduo som heter duga)
6. Anders och Måns (Det har verkligen snackats om dem, men sannolikheten är liten)
7. Kalle Moraeus (Lågoddsare - men så oerhört skön!)
8. Kodjo Akollor och Hanna Hellquist (ev. Soran Ismail). (Programledare i Morgonpasset - men tränade även framför kameror numera. Liten skrällvarning på dessa alltså!)
9. Björn Skiffs och Kicki Danielsson (Drömma kan man ju alltid)
10. Timo Räisänen (störtskön alltså!)
Men samtidigt finns min mardrömslista:
1. Eric Saade (NEJ! NEEEEEEEEJ!)
2. Petra Mede (Lysande i Eurovision, men enough is enough.)
3. Jonas Gardell (döda mig om han blir utsedd)
4. Rikard Sjöberg (Världens sämsta människa)
5. Peter Jidhe. (Sport och schlager bör inte blandas.)
6. Sean Banan. (MARDRÖMMEN)
7. Thorsten Flinck & Ranelid (MARDRÖMMMMMMMEEEEEEEEN)
Nåja. Någon gång i November eller December vet vi vilka vi får se och höra i Melodifestivalen nästa år. Låt oss hoppas att vi slipper skämmas.
Men det mest relevanta är ju givetvis innehållet: Artisterna, Låtarna och Programledarna. I nuläget vet vi faktiskt ingenting av det ovanstående, med undantag av en artist - Eko. Denna trio vann tävlingen "Svensktoppen nästa" som SR håller i; någon slags ersättning för det misslyckade "Webbjokern" som tidigare år har öppnat för alla glada amatörer att komma med i Melodifestivalen. Eko verkar på första lyssning vara ett band som verkligen har tagit de senaste Eurovisionvindarna till sig, då man hör både Loreen och Emmelie de Forest i deras musik. Deras vinnarlåt "Yellow" kommer dock inte vara den de tävlar med i Melodifestivalen, vilket vi nog ska vara tacksamma för, den är helt enkelt inte bra. Men potentialen finns där, om vi verkligen vill kopiera friskt från Loreen och Emmelie. Nåja. Sannolikheten för att EKO vinner i Friends Arena i Mars är mindre än minimal.
Men i övrigt vet vi ju ingenting om vilka som kommer att vara där!
Vi vet att 2628 bidrag skickades in, vilket är fler än ifjol, men lägre än alla andra år bak till 2002. Enligt der führer Björkman så är det på förfrågan av SVT själva att musikbolagen skall skicka in färre bidrag - och bara de som de tror allra mest på. Jag förhåller mig tveksam till om det verkligen var en så bra idé - det tar ju makten från urvalsjuryn och lägger den på musikbolagen. Sist så resulterade det i en katastrofal Melodifestival som blev ett lågvattenmärke rent musikaliskt. Frågan är om årets skörd är bättre? Jag tvivlar.
Men vad vill vi höra? Vad vill vi se? Vilka vill vi se? Och vad vill vi absolut inte se? Här är min lista:
Låtar
Redan nu vet vi alltså att Loreens sensuella discodunk och Emmelie de Forrest etnotrummor är hetaste trenden i schlagervärlden, vilket bekräftas av den enda artisten som vi faktiskt redan nu vet kommer vara med. Men är det bara det som gäller? Nja. Jag satsar 100 spänn på att av de 32 låtar som tävlar i 2014 års Melodifestival så kommer det vara:10 st. Moderna danslåtar (säkert med en massa elektro-skit, eller dubstep).
4 st. Hopplöst utdaterade ballader (disneyballader eller nått annat helt bortkastat Ingela "pling" Forsmanskit)
6 st. Gammalschlager (old school - så alla schlagerfascister håller käft)
3 st. Skämt- och plojlåtar (Som går ut på att marknadsföra pruttar och roliga löständer)
2 st. Raggarrock, mangarock eller pudelrock (Vilken rock som helst, bara man får tända eld på scenen och ha mycket kemikalier i håret)
5 st. Odefinierbara diverse "konst genres" (ni vet sådana där låtar som är "konst" och som har till syfte att göra melodifestivalen bredare rent genremässigt. Skitdåligt alltså.)
2 st. Afrikansk rapp eller någon indiandans eller nått (SVT kvoterar ju alltid in något multikulti så man slipper ansvaret för att SD skiter på sig av upphetsning varje lördagskväll).
I denna röra finns alltså en vinnare, oftast. Det tråkiga är ju dock att Melodifestivalen numera är så förbaskat förutsägbar. Alla genres har blivit homogeniserade känns det som - alla "schlagerlåtar" låter verkligen exakt likadant nu, och är dessutom nästan alltid skrivna av samma person (G:son). Alla ballader har samma problem, medan rock och etno/hipphopp eller jazz eller vad sjutton det blir, ständigt inkvoteras i tävlingen - oavsett om det faktiskt är bra eller inte. Det känns som om Björkman redan vet att vissa låtar aldrig kommer ha en blekaste chans att vinna - men tar med dem bara för att bredda fältet och försöka uppnå någon typ av "kulturell nivå". Min mardröm (helt seriöst) är att hälften av alla låtar nästa år kommer att vara afrikansk jazzfusion eller samisk strupsångs-dubstep, och andra hälften plojnummer med Loa Falkman i kanindräkt sjungande "Trollololololo"...
I Norge lyckas man få in både country och syntdisco, och dessutom vanlig hederlig pop - något som vi blivit radikalt sämre på i Sverige. Mer radioanpassad pop! Mer Avicii! Mer Maggio! Mer Robyn! Ska vi vinna igen, då måste vi bli mer lyhörda på vad Europa förväntar sig av oss - och då är det musik som gäller, inte scenshow med glasburar eller sminkade tonårspojkar med fjädrar i håret! Bra musik - that's it!
Artister
Det är alltid en massiv spekulationsvåg som föregår Melodifestivalens artistpresentationer. Alltid är det någon comeback, någon gammal räv och någon nybörjare. De senaste åren har man varit duktiga på att sålla fram ordentligt med nybörjare - även om de flesta "nybörjare" numera är artister som har hållit på lääääänge innan de till slut förstått att de blivit "gamla nyheter" och därför beslutar sig för att göra Melodifestivalen så de får gratis publicitet och dessutom turnera med Lasse Holm på sommaren efteråt.Det finns dock ett litet antal artister som jag verkligen vill ställer upp, som har något som kan lyfta tävlingen från den gråa massan. Här är artisterna jag VILL ska debutera i Melodifestivalen 2014:
1. Robyn. (Kräver ingen förklaring)
2. Avicii ( Skrev intromarchen i Eurovisionfinalen tillsammans med Björn & Benny - det borde ge smak!)
3. Veronica Maggio (Högst otroligt att hon ställer upp - hon är alldeles för populär som hon är just nu)
4. Marie Fredriksson (En av våra allra största stjärnor - som dessutom har allt att vinna)
5. Håkan Hellström (lär aldrig hända)
Men som saken är så har redan de allra flesta bra svenska artister redan varit med en gång i Melodifestivalen. Och bland dessa så har jag givetvis en STOR önskelista på comebacker jag skulle vilja se:
1. Sanna Nielsen. (Kan aldrig få nog av henne)
2. BWO (Säg vad man vill, men det är inte Melodifestival utan en Alexander Bard i shorts)
3. Sarah Dawn Finer (Klass. Både som artist och som programledare.)
4. Martin Stenmarck (Las Vegas sög visserligen, men Martin är en fantastisk sångare)
5. Loreen (En gång till. Vi gör en Johnny Logan!)
6. Arvingarna (Vi behöver riktig musik)
7. Östen Med Resten (Kanske det bästa som gjorts i Melodifestivalen någonsin).
8. Salem Al-Fakir (det är värt ett nytt försök)
9. Linda Pritchard (Fantastisk Sångerska, men tämligen ouppskattad)
10. Danny Saucedo (Är den ende i historien att komma tvåa två år i rad.)
Det finns givetvis fler, men någon måtta får man ju ha.
Sedan finns ju såklart mardrömslistan. Det tragiska här är att jag är rätt säker på att majoriteten här kommer att komma med i Melodifestivalen vare sig jag vill det eller inte. Björkman hatar mig.
1. YOHIO. (Den androgyna Japanrockaren som inte har musik men väldigt häftigt smink. YTLIGT - och därmed folkligt. Given att göra comeback och ta revansch från andraplatsen)
2. Sean Banan. (Gör han ett tredje försök att vinna spränger jag Stockholm i småbitar)
3. Eric Saade. (Lär göra comeback, det har varit alldeles för tyst från honom sedan han skämde ut oss som värd i Green Room i Malmö)
4. Pernilla Wahlgren (Det räcker nu Pernilla. Ingen gillar dig längre.)
5. Shirley Clamp (Oj. Nej tack...)
6. Carola. (Hahaha, ehm. Nej.)
7. Lotta Engberg (En av ytterst få schlagerdrottningar jag vill döda. Långsamt. Mest p.g.a. duetten med Christer Sjögren några år sedan)
8. Andreas Lundstedt (Mr. Schlager. Gå hem och dra nått gammalt över dig.)
9. Alcazar rent generellt (Oj, jädrar vad gamla ni är nu. Ge upp nån gång!)
10. Caroline af Ugglas (SNÄLLA SNÄLLA INTE MER!)
Ytterligare ett gäng artister lär göra comeback, även om jag inte har något emot det; Anton Ewald (faktiskt klart den bäste dansaren i Melodifestivalen 2013), Ulrik Munther (borde vunnit 2013) Timoteij (alltid relevanta numera), Brolle (Solklar egentligen) Linda Sundblad (också solklar), och Darin (Lär ju göra comeback nån gång...)
Det jag däremot vet med all säkerhet är att minst tre fjärdedelar av alla nya debutanter kommer vara (1) bakgrundssångare till artister i 2013 års Melodifestival, (2) bakgrundsdansare till artister i 2013 års Melodifestival (3) artister från Idol 2011, 2012, och eventuellt redan från årets Idol. Resten av debutanterna kommer dock antingen känna eller ha kontakt med någon som redan känner Christer Björkman. Till exempel vara svågrar till Björkman...
Nåja.
Programledare
Säga vad man vill, men programledarna är alltid en stor snackis. Alla har en åsikt! De senaste åren har dominerats av damer - eller iallafall av Gina Dirawi. Hon har verkligen bytt på könsrollerna, och fått sina manliga partners att se ut som blåsta bimbos (Danny). Jag har dock svårt att se Gina göra en tredje raka Melodifestival - om inte Luuk fick göra det så har jag mycket svårt att se Gina göra det. Melodifestivalen behöver något nytt - och intressant. Programledarexperimenten har haglat i Melodifesitvalen - från ett system med två nya programledare varje deltävling (2005) till Lena PH:s skandalomsusade soloprogramlederi 2006, och varför inte trion Luuk/Björn Gustafsson/Nour el-refai 2008? Och glöm inte Dolph Lundgren 2010! Problemet de senaste åren har dock varit samma som i Eurovision - man använder ett proffs och en amatör (oftast artist med vackert ansikte). Medan Gina växte till ett slipat proffs, var Danny mer som en femteklassare som skulle hålla i en projektredovisning. Samma hände Marie Serneholt 2011. Suck. Det enda undantaget är Sarah Dawn Finer som inte bara var en duktig artist och programledare, utan dessutom visade sig ha humorkompetens - som ett år senare skulle underhålla hela Europa.Men vågar SVT satsa på ännu ett upplägg med artist och proffs? Eller slänger man in en till joker - en Dolph? Eller kör man på soloupplägg 2014?
Här är mina drömprogramledare:
1. Kristian Luuk (inte trolig att göra comeback, men man kan drömma)
2. Lasse Kronér (Programledare för MF 1993, men är nog lite för omodern för 2014 års upplaga)
3. Robin Paulsson (Faktiskt en lågoddsare - men kanske lite uppenbar? Inte SVT:s stil, trots att han är proffs)
4. Sarah Dawn Finer (Behöver inga förklaringar)
5. Babben Larsson & Sissela Kyle (Lär inte hända men det är en humorduo som heter duga)
6. Anders och Måns (Det har verkligen snackats om dem, men sannolikheten är liten)
7. Kalle Moraeus (Lågoddsare - men så oerhört skön!)
8. Kodjo Akollor och Hanna Hellquist (ev. Soran Ismail). (Programledare i Morgonpasset - men tränade även framför kameror numera. Liten skrällvarning på dessa alltså!)
9. Björn Skiffs och Kicki Danielsson (Drömma kan man ju alltid)
10. Timo Räisänen (störtskön alltså!)
Men samtidigt finns min mardrömslista:
1. Eric Saade (NEJ! NEEEEEEEEJ!)
2. Petra Mede (Lysande i Eurovision, men enough is enough.)
3. Jonas Gardell (döda mig om han blir utsedd)
4. Rikard Sjöberg (Världens sämsta människa)
5. Peter Jidhe. (Sport och schlager bör inte blandas.)
6. Sean Banan. (MARDRÖMMEN)
7. Thorsten Flinck & Ranelid (MARDRÖMMMMMMMEEEEEEEEN)
Nåja. Någon gång i November eller December vet vi vilka vi får se och höra i Melodifestivalen nästa år. Låt oss hoppas att vi slipper skämmas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)