Efter att "Amazing"s toner ljudit klart i Malmö i Lördags började spekulationerna rasa: Vem blir vinnaren av Melodifestivalen 2012 - Danny eller Loreen? Alla verkar nämligen vara överens om att det är mellan dessa två artister som tävlingen står just nu, två artister med förvånansvärt lika låtar och spektakulär scenografi. Bettingbolagen ger båda lika låga odds, nedladdningslistorna ger Loreen ett svagt försprång före Danny, och i de sociala medierna verkar fullständigt kommentarskrig råda. Alla möjligheter finns för en av tidernas mest spännande finaler!
I bakvattnet av de två storfavoriterna finns Molly Sandén och David Lindgren - Molly som lyckats samla en relativt stor internationell fanskara med sin Sanna Nielsen-aktiga låt, och David Lindgren som slog ner som en blixt från klar himmel i Melodifestivalen. Ingen av dessa två lär dock vara med i den absoluta toppstriden.
Lisa Miskovsky blev annars namnet på allas läppar efter att ha - mycket rättvist enligt mig - tagit sig vidare till final i Lördagens deltävling. Personligen trodde jag nog att hennes låt kanske var lite för mörk och dyster för Melodifestivalen, men ack så fel jag hade! Istället blir Lisa en ypperlig motvikt till MC Ranelid och growlen från Dead by April i finalen - Tack Lisa!!!!!!
Det enda mysteriet i Lördagens deltävling är hur i helvete Charlotte Perrelli kunde bli utslagen??? Det var helt uppenbart en av kvällens bästa låtar som telefonröstarna valde bort - istället gick mumien och Dracula (Lotta och Christer) till andra chansen med en låt som påminde oss alla om den nära förestående döden. Brrrr.... Ibland känns resultaten inte helt logiska. Nåja.
Just nu är dock livet som svensk i schlagerlandet ganska behagligt - Både Irland, Norge, Malta och Cypern har valt att skicka svenskskrivna låtar till Eurovision. Som om inte detta vore nog valde Finland i Lördags att för andra gången i historien skicka en låt på svenska till Eurovision:
Pernilla Karlsson och hennes bror Jonas har skrivit denna vackra låt som utan tvivel skulle kunna passa in i svenska Melodifestivalen. Förhoppningsvis behåller man den svenska låttexten till Eurovision - det skulle lova ett magiskt ögonblick för alla svensktalande!
Håll även ett öga på den österrikiska bidraget i år, skulle Danny vinna Melodifestivalen skulle han få hård konkurrens i sin självlysande kostym med dessa två herrar, som uppenbarligen tar det stolta alplandets traditioner på allvar:
Börja ladda inför Lördagens helt meningslösa Andra Chans nästa lördag!
måndag 27 februari 2012
fredag 24 februari 2012
Inför Malmö - Post-Ranelid syndrom eller Post-Saade syndrom att vänta?
På Lördag börjar läkeprocessen efter Ranelidchocken i Leksand förra veckan. Det har varit en brutal vecka efter detta nationella trauma - Ranelid har blivit både hyllad och häcklad - precis som Melodifestivalen i allmänhet. Han har till och med blivit en egen hemsida - där man kan göra sina egna Ranelidlåtar med "MC Ranelid". Fantastiskt.
Samtidigt måste ju Melodifestivalen rulla vidare, och då glöms allt som hände förra veckan.
Dessutom är det ju faktiskt den sista deltävlingen som står i tur och det betyder oftast att vinnarbidraget ska sållas fram till sist.
1. Charlotte Perrelli - "The Girl"
Återigen är Charlotte Perrelli tillbaka - och återigen i sista deltävlingen i Malmö. Denna gång är det dock inte alls säkert att hon är favorit till vinsten - tvärtom bär vi alla smärtsamma minnen från 2008 då - två gånger med hjälp av juryn - vann melodifestivalen före Sanna Nielsens Empty Room (som har utsetts till årtiondets bästa icke-vinnare) och dessutom gick vidare från Eurovisionsemifinalen (trots att hon slutade långt bakom topp-10 i telefonomröstningen). I finalen hann dock verkligheten ikapp "Challe" och hon slutade på en förödmjukande 18:e plats. Även om Björkman fann detta förvånande, så var många européer förvånade över att en transvestit kunde komma så långt i Eurovision. Och ja, lite förvånande var det nog.
I år har hon en mycket modernare låt, som inte är alldeles för långt ifrån Eric Saades vinnarlåt ifjol. Kanske för att det är samma upphovsman - Kempe - bakom båda. Låten är onekligen en av de bästa i år, och scenframträdandet är exklusivt. Tyvärr är Challe helt fel artist - någon yngre, vackrare och med bättre röst hade gjort detta till en klar vinnarlåt. Men just nu är det bara en trött kopia av "Popular" med en "häftig tant" som låtsas vara "tjej".
2. OPA - "Allting blir bra igen"
Tämligen okänd grupp från Malmö som tydligen åkte på grek-sjukan och numera känner behov av att spela musik från landet som gav oss vitlökssås med gurka, demokrati och budgetkris. Nu är de i melodifestivalen och jobbar hårt för att städa upp det grekiska förtroendet igen. Tyvärr är låten fullständig skit. Om inte annat så hatar man Grekland ännu mer efter detta. En hopplös rap-fusion med Bouzouki och håriga greker. SUCK.
3. Dynazty - "Land Of Broken Dreams"
Hårdrocksbandet som gjorde världsdebut förra året i Melodifestivalfinalen, men då med en cover på Anna Bergendahls vinnarlåt från året innan (Ja, hon vann faktiskt!). Illvilliga rykten säger att enda anledningen till att bandet fick spela i finalen var för att Peter Stormare (som deltog i de mycket konstiga pausvideorna) hade som krav att Dynazty skulle spela i finalen - de är nämligen signade på Stormares eget skivbolag. Nåja. I år spelar de en låt av G:son istället, och det låter lite mer som hårdrock den här gången. Så gillar man det så tycker man nog om denna låt också. Men i övrigt så finns inget unikt i låten som gör den minnesvärd för alla oss andra "normala". Det luktar andra chansen om den här långa vägar!
4. Lotta Engberg & Christer Sjögren - "Don't Let Me Down"
Dinosaurierna har återuppstått. Igen. Den ena skrämde en hel kontinent med "I love Europe" 2008, den andra har plågat Europa med Boogaloo dansa rock'n'rola sedan 1987. Som om inte detta vore nog har Schlagerguden Lasse Holm skrivit text och musik.
Följdaktligen så är låten ett museiföremål som skall beundras och begrundas men inte röras på - och definitivt inte röstas på! Själv är jag både imponerad av att sådana här låtar fortfarande skrivs - men lika förbannad på att de kommer in i Melodifestivalen 2012. Även om Lotta med sina skatteproblem och Christer med sina groupies kommer att ha beundrare - så råder inget tvivel om denna kalkon är överkokt och nått bäst-före datum. Ingen final denna gången.
5. Hanna Lindblad - "Goosebumps"
Hanna Lindblad är fortfarande - 2 år efter sitt uppträdande i Melodifestivalen 2010 med låten "Manipulated" - totalt okänd för de flesta svenskar. Något säger mig dessutom att hon kommer fortsätta vara det i fortsättningen. Goosebumps är en medioker poplåt som nog inte lämnar någon berörd på något sätt. Däremot kommer scenframträdandet att slå en del färgrekord. Nog för att färger är trevliga - men det är inget som får oss att höja på ögonbrynen, iallafall inte sedan färg-tv:ns ankomst på 1960-talet.
6. Axel Algmark - "Kyss mig"
En fantastisk blandning av Veronica Maggio, Håkan Hellström och Bob Hund - fast på LSD.
Återigen en fullständigt okänd artist som tror sig kunna slå i Melodifestivalen, denna gång med en låt som mest låter tra lalalalalala.... Dumnaivt möjligtvis och troligen rätt dåligt. Jag tvivlar inte på att Axel kommer sist på Lördag, men frågan är hur han själv tänkte här? Visst är det likt Hellström, men lugna ner dig lite grann snälla - du är inte en Ranelid.
7. Lisa Miskovsky - "Why Start A Fire"
Åh, äntligen en riktig artist med en bra låt! Lisa har varit med sedan det glada 90-talet och har gjort stora insatser för att sätta Sverige på musikkartan. Efter många år i bakgrunden är hon nu tillbaka - och för första gången i Melodifestivalen!
Enligt mig är detta en solklar finalist, men låten är något dyster och tempofattig för den svenska pöbeln - alltså troligen ingen final här. Kanske andra chansen. Tråkigt på en så bra låt.
8. Danny Saucedo - "Amazing"
En klar vinnare ikväll - kanske i finalen också. Nog för att Danny har varit favorit till vinsten ända sedan Saade stod som vinnare i Globen ifjol. Men inget är givet...
Visserligen kommer Danny att sopa banan med sin LCD dans - det kommer nog aldrig överträffas i Sverige. Det som är svårt att säga är om hans låt håller hela vägen - det är ingen tuff låt som "in the club" ifjol, det är snarare en kärlekslåt fast i modern diskoanda. Vet faktiskt inte hur bra det är egentligen... Men på Lördag smäller garanterat Danny högst - en säker finalbiljett.
Som jag ser det finns bara två kandidater till finalen härifrån: Danny och Challe. Men svenska folket brukar kunna ställa till med oreda - låt oss hoppas att man håller Christer Sjögren borta från finalen i år. Andra chansen: Dynazty och Lisa Miskovsky. Klart slut!
Samtidigt måste ju Melodifestivalen rulla vidare, och då glöms allt som hände förra veckan.
Dessutom är det ju faktiskt den sista deltävlingen som står i tur och det betyder oftast att vinnarbidraget ska sållas fram till sist.
1. Charlotte Perrelli - "The Girl"
Återigen är Charlotte Perrelli tillbaka - och återigen i sista deltävlingen i Malmö. Denna gång är det dock inte alls säkert att hon är favorit till vinsten - tvärtom bär vi alla smärtsamma minnen från 2008 då - två gånger med hjälp av juryn - vann melodifestivalen före Sanna Nielsens Empty Room (som har utsetts till årtiondets bästa icke-vinnare) och dessutom gick vidare från Eurovisionsemifinalen (trots att hon slutade långt bakom topp-10 i telefonomröstningen). I finalen hann dock verkligheten ikapp "Challe" och hon slutade på en förödmjukande 18:e plats. Även om Björkman fann detta förvånande, så var många européer förvånade över att en transvestit kunde komma så långt i Eurovision. Och ja, lite förvånande var det nog.
I år har hon en mycket modernare låt, som inte är alldeles för långt ifrån Eric Saades vinnarlåt ifjol. Kanske för att det är samma upphovsman - Kempe - bakom båda. Låten är onekligen en av de bästa i år, och scenframträdandet är exklusivt. Tyvärr är Challe helt fel artist - någon yngre, vackrare och med bättre röst hade gjort detta till en klar vinnarlåt. Men just nu är det bara en trött kopia av "Popular" med en "häftig tant" som låtsas vara "tjej".
2. OPA - "Allting blir bra igen"
Tämligen okänd grupp från Malmö som tydligen åkte på grek-sjukan och numera känner behov av att spela musik från landet som gav oss vitlökssås med gurka, demokrati och budgetkris. Nu är de i melodifestivalen och jobbar hårt för att städa upp det grekiska förtroendet igen. Tyvärr är låten fullständig skit. Om inte annat så hatar man Grekland ännu mer efter detta. En hopplös rap-fusion med Bouzouki och håriga greker. SUCK.
3. Dynazty - "Land Of Broken Dreams"
Hårdrocksbandet som gjorde världsdebut förra året i Melodifestivalfinalen, men då med en cover på Anna Bergendahls vinnarlåt från året innan (Ja, hon vann faktiskt!). Illvilliga rykten säger att enda anledningen till att bandet fick spela i finalen var för att Peter Stormare (som deltog i de mycket konstiga pausvideorna) hade som krav att Dynazty skulle spela i finalen - de är nämligen signade på Stormares eget skivbolag. Nåja. I år spelar de en låt av G:son istället, och det låter lite mer som hårdrock den här gången. Så gillar man det så tycker man nog om denna låt också. Men i övrigt så finns inget unikt i låten som gör den minnesvärd för alla oss andra "normala". Det luktar andra chansen om den här långa vägar!
4. Lotta Engberg & Christer Sjögren - "Don't Let Me Down"
Dinosaurierna har återuppstått. Igen. Den ena skrämde en hel kontinent med "I love Europe" 2008, den andra har plågat Europa med Boogaloo dansa rock'n'rola sedan 1987. Som om inte detta vore nog har Schlagerguden Lasse Holm skrivit text och musik.
Följdaktligen så är låten ett museiföremål som skall beundras och begrundas men inte röras på - och definitivt inte röstas på! Själv är jag både imponerad av att sådana här låtar fortfarande skrivs - men lika förbannad på att de kommer in i Melodifestivalen 2012. Även om Lotta med sina skatteproblem och Christer med sina groupies kommer att ha beundrare - så råder inget tvivel om denna kalkon är överkokt och nått bäst-före datum. Ingen final denna gången.
5. Hanna Lindblad - "Goosebumps"
Hanna Lindblad är fortfarande - 2 år efter sitt uppträdande i Melodifestivalen 2010 med låten "Manipulated" - totalt okänd för de flesta svenskar. Något säger mig dessutom att hon kommer fortsätta vara det i fortsättningen. Goosebumps är en medioker poplåt som nog inte lämnar någon berörd på något sätt. Däremot kommer scenframträdandet att slå en del färgrekord. Nog för att färger är trevliga - men det är inget som får oss att höja på ögonbrynen, iallafall inte sedan färg-tv:ns ankomst på 1960-talet.
6. Axel Algmark - "Kyss mig"
En fantastisk blandning av Veronica Maggio, Håkan Hellström och Bob Hund - fast på LSD.
Återigen en fullständigt okänd artist som tror sig kunna slå i Melodifestivalen, denna gång med en låt som mest låter tra lalalalalala.... Dumnaivt möjligtvis och troligen rätt dåligt. Jag tvivlar inte på att Axel kommer sist på Lördag, men frågan är hur han själv tänkte här? Visst är det likt Hellström, men lugna ner dig lite grann snälla - du är inte en Ranelid.
7. Lisa Miskovsky - "Why Start A Fire"
Åh, äntligen en riktig artist med en bra låt! Lisa har varit med sedan det glada 90-talet och har gjort stora insatser för att sätta Sverige på musikkartan. Efter många år i bakgrunden är hon nu tillbaka - och för första gången i Melodifestivalen!
Enligt mig är detta en solklar finalist, men låten är något dyster och tempofattig för den svenska pöbeln - alltså troligen ingen final här. Kanske andra chansen. Tråkigt på en så bra låt.
8. Danny Saucedo - "Amazing"
En klar vinnare ikväll - kanske i finalen också. Nog för att Danny har varit favorit till vinsten ända sedan Saade stod som vinnare i Globen ifjol. Men inget är givet...
Visserligen kommer Danny att sopa banan med sin LCD dans - det kommer nog aldrig överträffas i Sverige. Det som är svårt att säga är om hans låt håller hela vägen - det är ingen tuff låt som "in the club" ifjol, det är snarare en kärlekslåt fast i modern diskoanda. Vet faktiskt inte hur bra det är egentligen... Men på Lördag smäller garanterat Danny högst - en säker finalbiljett.
Som jag ser det finns bara två kandidater till finalen härifrån: Danny och Challe. Men svenska folket brukar kunna ställa till med oreda - låt oss hoppas att man håller Christer Sjögren borta från finalen i år. Andra chansen: Dynazty och Lisa Miskovsky. Klart slut!
tisdag 21 februari 2012
Ranelid - blir han melodifestivalens död?
Det har aldrig snackats så mycket om ett svenskt melodifestivalbidrag förut. Sekunderna efter Ranelids och Sara Li:s framträdande i Lördagens delfinal i Leksand var hashtråden #Ranelid det mest twittrade ämnet i hela världen. Impressive.
Ingen man har förut varit lika kontroversiell i en sådan här tävling.
Varför kan man då fråga sig?
Svaret är svårt att förstå, men man måste nog först komma till insikten att Melodifestivalen är mer än bara ett tv-program. Det är en institution. Även om vi vet att "bara" var tredje svensk aktivt följer varje deltävling, så är Melodifestivalen ett ämne som ALLA har en åsikt om: Antingen hatar du melodifestivalen eller så Älskar du den. Du kan inte vara neutral i din åsikt här. Så är det bara. Det blir ett ställningstagande - antingen tycker man om melodifestivalen med allt som det innebär (schlager, danser och kläder) eller så tycker du att det är det fånigaste som finns. Problemet blir bara det att Melodifestivalen är en föränderlig institution som är tänkt att omfamna alla musiksmaker - även de som ligger utanför schlagergenren. Ibland öppnas därför dörrar till melodifestivalen för artister och låtar som antingen bryter mot alla de traditionellt antagna normer som finns i melodifestivalen, eller driver dem till sin spets. När sådana låtar och artister kommer in i melodifestivalen möts dem oftast med total kyla från alla schlagerälskare, men välkomnas som frälsare av alla schlagerhatare. Schlagerhatarna är de som annars aldrig kollar på melodifestivalen - om det inte finns något bidrag som bryter mot schlagernormen ordentligt. Då uppstår något som kan beskrivas som en proteströstningseffekt - alla som hatar schlager och Melodifestivalen röstar på det bidrag som bryter mest mot schlagernormen, enbart för att man kan och för att bevisa en poäng. Resultatet blir stundtals katastrofalt - i vissa länder går det hela så långt att låten vinner och representerar landet i Eurovision där det blir utskrattat och sågat längs fotknölarna. I sådana länder förlorar Melodifestivalen många av sina tittare p.g.a. man inte tar det seriöst längre, men samtidigt förlorar landet respekt utomlands. Ingen vinner på det alltså. Så illa gick det för Portugal förra året, där skämtlåten "Luta e alegria" vann och fick publiken att lämna salen innan vinnarnumret framfördes igen. Den anrika portugisiska melodifestivalen "Festivale Cancao" har inte återhämtat sig än.
Kan man då verkligen jämföra Ranelids "Mirakel" med det här då? Mycket talar för det. För det första är de allra flesta överens om att det är Ranelid som person som är det intressanta - sången (och Sara Li) är bara bihang. Ranelid är som person ytterst kontroversiell - egotrippad, pompös, självgod, solariebränd och framförallt teatralisk. Hans personlighet har skapat debatt i Jantelagssverige och många har fullt rättvist uttalat sitt stöd för honom i alla hatkampanjer mot honom p.g.a. sin osvenska personlighet. Ranelid är och kommer alltid att vara en kontroversiell figur, som lockar lika många till skratt som till gråt som till förundran. Med detta sagt; är han rätt artist i Melodifestivalen? Alla som älskar schlagernormen säger NEJ. Alla som hatar schlagernormen säger JA. Ranelid är den person som innan November 2011 förknippades minst med Melodifestivalen - idag är han kanske tvärtom den som mest förknippas med den. Schlagerhatarna har utsett Ranelid till sin kung - kanske mest ironiskt - men likväl fick han massivt röstningsstöd i Lördags. Medan många emellertid tilltala av hans annorlunda personlighet - finns nog få som tilltalas av den vansinnigt dåliga låten. YTTERST FÅ av de som röstade på Ranelid i Lördags skulle någonsin kunna tänka sig att lyssna extensivt på "Mirakel", helt enkelt eftersom låten bryter, inte bara mot schlagernormen, utan mot ALLA normer om hur en bra låt ska vara. Man skriker inte "ja - nu kör vi" eller "nu kommer det" och man läser inte texten rakt upp och ner helt i otakt med musiken. Man "försöker" inte sjunga med i smyg i refrängen om man inte kan sjunga. Dessutom är ironin i det hela att låtens musik är en parodi på en platt stereotypisk schlagerlåt - precis sådana som schlagerhatarna själva hatar. Ingenting blir rätt här!!! Allt beror på att Ranelid är en så kontroveriell person - han kunde varit med i vilket program som helst - Big Brother, Talang, Idol, Jerringpriset - och vunnit problemfritt med hjälp av telefonröstarna. Allt för att se honom bryta normer.
Nu tror jag kanske inte att han går och vinner i Globen - men man vet aldrig. Han är iallafall garanterad att få 0 poäng av de internationella jurygrupperna - om de inte vänt sig emot oss och vill skada oss.
Nåja, vi får väl se. Med de tre veckor som återstår till Melodifestivalfinalen så har Ranelid gott om tid att fundera på sig själv (som han brukar)
men också att ta lite lektioner i hur man parkerar bilar: Hur parkerar du egentligen Ranelid?
Ingen man har förut varit lika kontroversiell i en sådan här tävling.
Varför kan man då fråga sig?
Svaret är svårt att förstå, men man måste nog först komma till insikten att Melodifestivalen är mer än bara ett tv-program. Det är en institution. Även om vi vet att "bara" var tredje svensk aktivt följer varje deltävling, så är Melodifestivalen ett ämne som ALLA har en åsikt om: Antingen hatar du melodifestivalen eller så Älskar du den. Du kan inte vara neutral i din åsikt här. Så är det bara. Det blir ett ställningstagande - antingen tycker man om melodifestivalen med allt som det innebär (schlager, danser och kläder) eller så tycker du att det är det fånigaste som finns. Problemet blir bara det att Melodifestivalen är en föränderlig institution som är tänkt att omfamna alla musiksmaker - även de som ligger utanför schlagergenren. Ibland öppnas därför dörrar till melodifestivalen för artister och låtar som antingen bryter mot alla de traditionellt antagna normer som finns i melodifestivalen, eller driver dem till sin spets. När sådana låtar och artister kommer in i melodifestivalen möts dem oftast med total kyla från alla schlagerälskare, men välkomnas som frälsare av alla schlagerhatare. Schlagerhatarna är de som annars aldrig kollar på melodifestivalen - om det inte finns något bidrag som bryter mot schlagernormen ordentligt. Då uppstår något som kan beskrivas som en proteströstningseffekt - alla som hatar schlager och Melodifestivalen röstar på det bidrag som bryter mest mot schlagernormen, enbart för att man kan och för att bevisa en poäng. Resultatet blir stundtals katastrofalt - i vissa länder går det hela så långt att låten vinner och representerar landet i Eurovision där det blir utskrattat och sågat längs fotknölarna. I sådana länder förlorar Melodifestivalen många av sina tittare p.g.a. man inte tar det seriöst längre, men samtidigt förlorar landet respekt utomlands. Ingen vinner på det alltså. Så illa gick det för Portugal förra året, där skämtlåten "Luta e alegria" vann och fick publiken att lämna salen innan vinnarnumret framfördes igen. Den anrika portugisiska melodifestivalen "Festivale Cancao" har inte återhämtat sig än.
Kan man då verkligen jämföra Ranelids "Mirakel" med det här då? Mycket talar för det. För det första är de allra flesta överens om att det är Ranelid som person som är det intressanta - sången (och Sara Li) är bara bihang. Ranelid är som person ytterst kontroversiell - egotrippad, pompös, självgod, solariebränd och framförallt teatralisk. Hans personlighet har skapat debatt i Jantelagssverige och många har fullt rättvist uttalat sitt stöd för honom i alla hatkampanjer mot honom p.g.a. sin osvenska personlighet. Ranelid är och kommer alltid att vara en kontroversiell figur, som lockar lika många till skratt som till gråt som till förundran. Med detta sagt; är han rätt artist i Melodifestivalen? Alla som älskar schlagernormen säger NEJ. Alla som hatar schlagernormen säger JA. Ranelid är den person som innan November 2011 förknippades minst med Melodifestivalen - idag är han kanske tvärtom den som mest förknippas med den. Schlagerhatarna har utsett Ranelid till sin kung - kanske mest ironiskt - men likväl fick han massivt röstningsstöd i Lördags. Medan många emellertid tilltala av hans annorlunda personlighet - finns nog få som tilltalas av den vansinnigt dåliga låten. YTTERST FÅ av de som röstade på Ranelid i Lördags skulle någonsin kunna tänka sig att lyssna extensivt på "Mirakel", helt enkelt eftersom låten bryter, inte bara mot schlagernormen, utan mot ALLA normer om hur en bra låt ska vara. Man skriker inte "ja - nu kör vi" eller "nu kommer det" och man läser inte texten rakt upp och ner helt i otakt med musiken. Man "försöker" inte sjunga med i smyg i refrängen om man inte kan sjunga. Dessutom är ironin i det hela att låtens musik är en parodi på en platt stereotypisk schlagerlåt - precis sådana som schlagerhatarna själva hatar. Ingenting blir rätt här!!! Allt beror på att Ranelid är en så kontroveriell person - han kunde varit med i vilket program som helst - Big Brother, Talang, Idol, Jerringpriset - och vunnit problemfritt med hjälp av telefonröstarna. Allt för att se honom bryta normer.
Nu tror jag kanske inte att han går och vinner i Globen - men man vet aldrig. Han är iallafall garanterad att få 0 poäng av de internationella jurygrupperna - om de inte vänt sig emot oss och vill skada oss.
Nåja, vi får väl se. Med de tre veckor som återstår till Melodifestivalfinalen så har Ranelid gott om tid att fundera på sig själv (som han brukar)
men också att ta lite lektioner i hur man parkerar bilar: Hur parkerar du egentligen Ranelid?
lördag 18 februari 2012
Slaget om Leksand
Även om det är Björn Ranelids ego som är det stora dragplåstret ikväll, är det knappast han som bidrar mest med musikalisk elegans under kvällen. Musiken kommer att komma från alla andra deltagare, möjligtvis med undantag av Andreas Johnson som "lånat" sin musik ifrån alla rockartister verksamma i England under 90-talet.
Youngblood - ett pojkband med peniskomplex som sjunger om sig själva i en översättning som närmast kan liknas vid "lammkött". Tänkt att appellera till alla ensamstående medelålders MILFar som tillsammans med ett glas vin och pyjamas sitter och tittar på Melodifestivalen ikväll. Musiken kan snarast beskrivas som ett orkeslöst misch masch av backstreet boys fast utan livsvilja, framfört med en buffe av 100 varianter av stereotypa pojkbandsposer. Grattis. Hoppas ni blir feta.
Maria Benhajji - Startfältets ende artist som antagligen inte har ett rykte att förstöra. Det jobbiga är att sådana här okända artister alltid drabbas av mediaskuggan och fryser bort ur publikens ögon. Trots en låt som faktiskt är kvällens bästa, så känns det fånigt att hysa någon förhoppning över att rättvisan ska segra. Må mest kända artist vinna!
Mattias Andreasson - ex-EMD:aren tror sig nu kunna klara sig lika bra solo som sin BFF Danny Saucedo. Men där blir svaret Nej - bestämt NEJ! Det går inte att köra R'n'B-ballader på svenska med moppemustasch. Suck. Visst, låten är okej, men sjung för helvete på ren ENGELSKA; "baby förlåt mig" är mellanmjölkssvengelska som aldrig borde få användas annat än i dåliga B-filmer med Sean Banan och Kikki Danielsson!
Love Generation - ett hopplöst tjejband som fortfarande lever på att man blivit RedOnes återvinningsstation. Fjolårets meningslösa bidrag "Dance alone" har nu blivit den ännu mer värdelösa "Just a little bit" som bara överglänser "Dance alone" i sitt ännu mer värdelösa dansnummer. Tråkigt och ångestframkallande!
Carolina Wallin Perez - äntligen någon som inte försöker så jädra hårt! Synd bara att hon aldrig heller varit känd. Det blir ingen final för henne heller. Sen är ballader av det här slaget inga stämningshöjare heller, tvärtom lär denna förpassas till botten i resultatlistan. Att Carolinas röst sedan verkar göra mer skada än nytta i låten är en annan historia.
Andreas Johnson - som tidigare nämnt, en av de mest framgångsrika låttjuvarna hittills. Kanske blev han inspirerad av de danska eurovisionrepresentanterna "A friend in London" som ifjol sjöng sin låt "A new Tomorrow" som inte hade lånat måttligt från Andreas låt "Sing for me". Nåja. Lovelight är iallafall kvällens bästa låt - no questions! En låt som känns genuin och minnesvärd, utan krusiduller eller överambitiösa akrobater. Hoppas han håller för Ranelid.
Molly Sandén - Saades ex sjunger en mollstämd ballad om att göra slut. Redan där borde segern vara given för Molly. Och ja, den är bra, dock kanske inte så bra som den borde vara för att verkligen bli en hit. Det finns inget lyft - inga bombastiska höjningar eller stagringar. Kanske folk tycker om det när det är lite västgötaklimax över det hela? Nåja. Jag vill gärna se Molly i finalen - men frågan är om hon håller upp låten på scenen... Vi får la se.
Björn Ranelid feat Sara Li - ”om kvinnan vägrar att ta emot mannens säd i 60 år så dör mänskligheten ut”. Jag behöver egentligen inte säga mer om bidraget än den textraden. Det mest intressanta är dock hur man löser problemet med att få upp Ranelids stora ego på scenen. Vi får se.
Jag ser på bettinglistorna till min glädje att Molly leder före Youngblood och Andreas Johnson. Hur Youngblood kan få sånt sjukt stöd är oförklarligt - möjligtvis gör Sveriges alla salongsberusad MILFar gemensam sak och röstar... Ranelid kommer att få hela JÄVLA schlagerhatar Sverige att rösta, vilket antagligen ger honom iallafall en andra chansen-biljett - där han kan få bråka med rumptaffsaren Torsten Flinck om vad kärlek är. Det blir nog en catfight utan dess like.
Mjau!
Youngblood - ett pojkband med peniskomplex som sjunger om sig själva i en översättning som närmast kan liknas vid "lammkött". Tänkt att appellera till alla ensamstående medelålders MILFar som tillsammans med ett glas vin och pyjamas sitter och tittar på Melodifestivalen ikväll. Musiken kan snarast beskrivas som ett orkeslöst misch masch av backstreet boys fast utan livsvilja, framfört med en buffe av 100 varianter av stereotypa pojkbandsposer. Grattis. Hoppas ni blir feta.
Maria Benhajji - Startfältets ende artist som antagligen inte har ett rykte att förstöra. Det jobbiga är att sådana här okända artister alltid drabbas av mediaskuggan och fryser bort ur publikens ögon. Trots en låt som faktiskt är kvällens bästa, så känns det fånigt att hysa någon förhoppning över att rättvisan ska segra. Må mest kända artist vinna!
Mattias Andreasson - ex-EMD:aren tror sig nu kunna klara sig lika bra solo som sin BFF Danny Saucedo. Men där blir svaret Nej - bestämt NEJ! Det går inte att köra R'n'B-ballader på svenska med moppemustasch. Suck. Visst, låten är okej, men sjung för helvete på ren ENGELSKA; "baby förlåt mig" är mellanmjölkssvengelska som aldrig borde få användas annat än i dåliga B-filmer med Sean Banan och Kikki Danielsson!
Love Generation - ett hopplöst tjejband som fortfarande lever på att man blivit RedOnes återvinningsstation. Fjolårets meningslösa bidrag "Dance alone" har nu blivit den ännu mer värdelösa "Just a little bit" som bara överglänser "Dance alone" i sitt ännu mer värdelösa dansnummer. Tråkigt och ångestframkallande!
Carolina Wallin Perez - äntligen någon som inte försöker så jädra hårt! Synd bara att hon aldrig heller varit känd. Det blir ingen final för henne heller. Sen är ballader av det här slaget inga stämningshöjare heller, tvärtom lär denna förpassas till botten i resultatlistan. Att Carolinas röst sedan verkar göra mer skada än nytta i låten är en annan historia.
Andreas Johnson - som tidigare nämnt, en av de mest framgångsrika låttjuvarna hittills. Kanske blev han inspirerad av de danska eurovisionrepresentanterna "A friend in London" som ifjol sjöng sin låt "A new Tomorrow" som inte hade lånat måttligt från Andreas låt "Sing for me". Nåja. Lovelight är iallafall kvällens bästa låt - no questions! En låt som känns genuin och minnesvärd, utan krusiduller eller överambitiösa akrobater. Hoppas han håller för Ranelid.
Molly Sandén - Saades ex sjunger en mollstämd ballad om att göra slut. Redan där borde segern vara given för Molly. Och ja, den är bra, dock kanske inte så bra som den borde vara för att verkligen bli en hit. Det finns inget lyft - inga bombastiska höjningar eller stagringar. Kanske folk tycker om det när det är lite västgötaklimax över det hela? Nåja. Jag vill gärna se Molly i finalen - men frågan är om hon håller upp låten på scenen... Vi får la se.
Björn Ranelid feat Sara Li - ”om kvinnan vägrar att ta emot mannens säd i 60 år så dör mänskligheten ut”. Jag behöver egentligen inte säga mer om bidraget än den textraden. Det mest intressanta är dock hur man löser problemet med att få upp Ranelids stora ego på scenen. Vi får se.
Jag ser på bettinglistorna till min glädje att Molly leder före Youngblood och Andreas Johnson. Hur Youngblood kan få sånt sjukt stöd är oförklarligt - möjligtvis gör Sveriges alla salongsberusad MILFar gemensam sak och röstar... Ranelid kommer att få hela JÄVLA schlagerhatar Sverige att rösta, vilket antagligen ger honom iallafall en andra chansen-biljett - där han kan få bråka med rumptaffsaren Torsten Flinck om vad kärlek är. Det blir nog en catfight utan dess like.
Mjau!
fredag 17 februari 2012
Inför Leksand - eller vem kommer bli först med att döda Björn Ranelid?
Inför Melodifestivalens 3:e deltävling från Leksand på Lördag finns inga givna favoriter, bara snackisar. En snackis, eller "den stora snackisen" är Björn Ranelid. Hans debut i Melodifestivalen kommer att bli minnesvärd, eftersom den markerar den slutliga döden för både hans och melodifestivalens karriär. Det värsta är att han nog kommer vinna, bara just för att han är med.
De få glada nyheterna som finns med Leksands deltävling är iallafall att standarden nu höjs - ganska rejält. Inga fler Banankungar, 17 åriga Bob Dylan-wannabees eller growlande mohikaner.
Nu blir det lite ordning i leden igen, med Andreas Johnsson, Molly Sandén och Love Generation.
1. Youngblood - Youngblood
En av tävlingens flataste låtar, med sviktande röstinsatser och överambitiös akrobatik. Inte imponerad. Låten påminner om en avslagen version av "Baby goodbye" med EMD för några år sedan. Det blir inte bättre av att en av medlemmarna i Youngblood har jobbat med Westlife, Backstreet Boys och fan o hans moster - pojkband är ondska. Hoppas de blir feta allihopa.
2. I mina drömmar – Maria BenHajji
Webjokern Maria Benhajji gör något som många många tusen MF-fans längtat efter - hon tar oss tillbaka till den gamla goda tiden! I mina Drömmar är en klassisk retroballad enligt den gamla skolan - inte allt för olik irländarnas ständiga ballader som brukade vinna Eurovision för en sisådär 15-20 år sedan. Men - då ställer sig givetvis alla frågan - kommer det att funka i Melodifestivalen 2012? Knappast. Efter Saades vinst förra året är det House och elektropop som är tidens melodi, inte 90-tals ballader. Men det är ju trevligt med omväxling, i synnerhet efter Sean Banan.
3. Förlåt mig – Mattias Andréasson
EMD-stjärnan Mattias Andréasson tar tillbaka tävlingen till 2000-talet igen, med en låt som väl kanske iallafall är lättlyssnad. Den som vill ha drag får nog vänta på nästa buss, för Mattias moderna ballad är trög - för att använda ett milt uttryck. Egentligen vet jag inte vad han förväntar sig uppnå - han är långt ifrån den mest kända ur EMD, och han har knappast någon chans att nå finalen med en sådan här låt... Jag antar att han är med mest för att försäkringskassan tvingat honom...
4. Just a Little Bit – Love Generation
Love Generation är egentligen fullkomligt ointressanta i sammanhanget - de är bara dockor i tajta kläder som sjunger - istället är det intressanta textförfattarna: RedOne! Vår mest framgångsrike musiker just nu, som av någon oförklarlig anledning skriver låtar för Love Generation - en svensk tjejgrupp utan status eller profil. Varför undrar man då? Kan det vara så att Redone skickar sina refuserade låtar till MF bara för att dra in lite extra pengar från den lukrativa samlings-CD:n som släpps varje år? Kanske. För inte fan är "Just a little bit" tänkt att slå sig fram till Eurovision - även om den är miiiiiiiil bättre än de flesta andra låtar under de föregående deltävlingarna. Så populära är varken RedOne eller Love Generation att en sånn tråkig halvhjärtad ursäkt till modern poplåt kan nå final.
5. Sanningen – Carolina Wallin Pérez
Förra året slog Sara Varga och Pernilla Andersson igenom med välskrivna trubadurballader, och i år är det nog tänkt att Carolina Wallin Perez skulle göra samma sak. Tyvärr håller "Sanningen" inte alls samma kvalitet, och istället blir Carolina dömd till sistaplatsen. Tråkigt och sant.
6. Lovelight – Andreas Johnson
Eller kanske snarare: Beautiful ones - Suede
Aldrig trodde jag att Andreas Johnson skulle sjunka så lågt att han faktiskt stjäl en Suede-låt rakt av - men det verkar vara det som hänt här. Inget illa så - Beautiful Ones är en av de bästa låtarna från Suede, men den skrevs på 90-talet och inte 2012. Må så hända att alla som inte hört Suede förut kommer tycka om den här låten, men de 70% som var med på 90-talet kommer knappt kunna andas i stanken av plagiat! SUCK. Men en klar vinnare ikväll likt förbaskat.
7. Why Am I Crying – Molly Sandén
Molly är tillbaka, kanske något uppskakad av separationen med Eric Saade - något som skulle kunna förklara denna något moll-stämda ballad. Det skall inte stickas under stolen att detta är en klar finalist, även om vi vid det här laget nog är rätt trötta på ballader. Men Molly är stark i sin röst, vilket de flest idag inte verkar vara. Tyvärr är "Why Am I Crying" inte riktigt i "Empty Room"-klass, och Molly inte Sanna Nielsen. Men hon försöker iallafall - i min bok är det ett stort plus
8. Mirakel – Björn Ranelid feat. Sara Li
Detta superpretentiösa atombombnedslag är troligen det värsta som någonsin hänt tävlingen sedan Bert Karlsson föddes. Här har vi en uppblåst självupptagen skånsk poet som aldrig har sjungit något i hela sitt liv - ståendes halvrappande en egenskriven kärleksdikt på dramatenskånska - till tonerna av moderna diskotakter och blinkande ljus och en löjligt mallplacerad Sara Li i bakgrunden. Det hela är en circus av sällan skådat slag där Ranelids robotlika stämma skär som en överhettad svetslåga i öronen, medan Melodifestivalens hatare röstar tills tummarna blöder och telefonerna smälter. Någon måste döda Björn Ranelid. Suck. Var är Dolph Lundgren när man behöver honom?
Hoppas nu för H-E att svenska folket är tillräckligt vänliga för att rösta igenom något annat än Ranelid. SNÄLLA! Vi behöver inte en Björn Ranelid med större ego än vi redan har!
De få glada nyheterna som finns med Leksands deltävling är iallafall att standarden nu höjs - ganska rejält. Inga fler Banankungar, 17 åriga Bob Dylan-wannabees eller growlande mohikaner.
Nu blir det lite ordning i leden igen, med Andreas Johnsson, Molly Sandén och Love Generation.
1. Youngblood - Youngblood
En av tävlingens flataste låtar, med sviktande röstinsatser och överambitiös akrobatik. Inte imponerad. Låten påminner om en avslagen version av "Baby goodbye" med EMD för några år sedan. Det blir inte bättre av att en av medlemmarna i Youngblood har jobbat med Westlife, Backstreet Boys och fan o hans moster - pojkband är ondska. Hoppas de blir feta allihopa.
2. I mina drömmar – Maria BenHajji
Webjokern Maria Benhajji gör något som många många tusen MF-fans längtat efter - hon tar oss tillbaka till den gamla goda tiden! I mina Drömmar är en klassisk retroballad enligt den gamla skolan - inte allt för olik irländarnas ständiga ballader som brukade vinna Eurovision för en sisådär 15-20 år sedan. Men - då ställer sig givetvis alla frågan - kommer det att funka i Melodifestivalen 2012? Knappast. Efter Saades vinst förra året är det House och elektropop som är tidens melodi, inte 90-tals ballader. Men det är ju trevligt med omväxling, i synnerhet efter Sean Banan.
3. Förlåt mig – Mattias Andréasson
EMD-stjärnan Mattias Andréasson tar tillbaka tävlingen till 2000-talet igen, med en låt som väl kanske iallafall är lättlyssnad. Den som vill ha drag får nog vänta på nästa buss, för Mattias moderna ballad är trög - för att använda ett milt uttryck. Egentligen vet jag inte vad han förväntar sig uppnå - han är långt ifrån den mest kända ur EMD, och han har knappast någon chans att nå finalen med en sådan här låt... Jag antar att han är med mest för att försäkringskassan tvingat honom...
4. Just a Little Bit – Love Generation
Love Generation är egentligen fullkomligt ointressanta i sammanhanget - de är bara dockor i tajta kläder som sjunger - istället är det intressanta textförfattarna: RedOne! Vår mest framgångsrike musiker just nu, som av någon oförklarlig anledning skriver låtar för Love Generation - en svensk tjejgrupp utan status eller profil. Varför undrar man då? Kan det vara så att Redone skickar sina refuserade låtar till MF bara för att dra in lite extra pengar från den lukrativa samlings-CD:n som släpps varje år? Kanske. För inte fan är "Just a little bit" tänkt att slå sig fram till Eurovision - även om den är miiiiiiiil bättre än de flesta andra låtar under de föregående deltävlingarna. Så populära är varken RedOne eller Love Generation att en sånn tråkig halvhjärtad ursäkt till modern poplåt kan nå final.
5. Sanningen – Carolina Wallin Pérez
Förra året slog Sara Varga och Pernilla Andersson igenom med välskrivna trubadurballader, och i år är det nog tänkt att Carolina Wallin Perez skulle göra samma sak. Tyvärr håller "Sanningen" inte alls samma kvalitet, och istället blir Carolina dömd till sistaplatsen. Tråkigt och sant.
6. Lovelight – Andreas Johnson
Eller kanske snarare: Beautiful ones - Suede
Aldrig trodde jag att Andreas Johnson skulle sjunka så lågt att han faktiskt stjäl en Suede-låt rakt av - men det verkar vara det som hänt här. Inget illa så - Beautiful Ones är en av de bästa låtarna från Suede, men den skrevs på 90-talet och inte 2012. Må så hända att alla som inte hört Suede förut kommer tycka om den här låten, men de 70% som var med på 90-talet kommer knappt kunna andas i stanken av plagiat! SUCK. Men en klar vinnare ikväll likt förbaskat.
7. Why Am I Crying – Molly Sandén
Molly är tillbaka, kanske något uppskakad av separationen med Eric Saade - något som skulle kunna förklara denna något moll-stämda ballad. Det skall inte stickas under stolen att detta är en klar finalist, även om vi vid det här laget nog är rätt trötta på ballader. Men Molly är stark i sin röst, vilket de flest idag inte verkar vara. Tyvärr är "Why Am I Crying" inte riktigt i "Empty Room"-klass, och Molly inte Sanna Nielsen. Men hon försöker iallafall - i min bok är det ett stort plus
8. Mirakel – Björn Ranelid feat. Sara Li
Detta superpretentiösa atombombnedslag är troligen det värsta som någonsin hänt tävlingen sedan Bert Karlsson föddes. Här har vi en uppblåst självupptagen skånsk poet som aldrig har sjungit något i hela sitt liv - ståendes halvrappande en egenskriven kärleksdikt på dramatenskånska - till tonerna av moderna diskotakter och blinkande ljus och en löjligt mallplacerad Sara Li i bakgrunden. Det hela är en circus av sällan skådat slag där Ranelids robotlika stämma skär som en överhettad svetslåga i öronen, medan Melodifestivalens hatare röstar tills tummarna blöder och telefonerna smälter. Någon måste döda Björn Ranelid. Suck. Var är Dolph Lundgren när man behöver honom?
Hoppas nu för H-E att svenska folket är tillräckligt vänliga för att rösta igenom något annat än Ranelid. SNÄLLA! Vi behöver inte en Björn Ranelid med större ego än vi redan har!
torsdag 16 februari 2012
Värsta Schlagertexten - 54 år av humbug och nödrim
Den sista tiden har det varit mycket snack om låttexterna i Melodifestivalen - vad som funkar och vad funkar inte... Men även om kärlek, gyllene skor och stormvindar är säljande koncept, så finns det en otroligt djup grav av schlagertexter som, ja... Inte riktigt är helt... hm... De suger - om jag säger så. Denna dag har jag samlat och listat de värsta låttexterna i Melodifestivalen de senaste 54 åren. Vissa är gamla godingar som har så uppenbart dåliga texter att vi numera glömt vad de sjunger om, och andra är nya fräckisar som skapat rabalder hos det pryda svenska folket.
Först har vi ett gäng bubblare som inte passar in på topp-10 men som ändå är värda att sågas:
Sol och Vår - Inger Berggren 1962
"När det är sol och vår och man är nitton år
Är det så lite man förstår
Och alla flickor små bör låsas inne då
När vintern går mot sol och vår"
(Avdelning: Innan genusdebatten kom in och förstörde allt det roliga på TV)
Scheherazade - Gunnar Wiklund 1963
"Du lärde mig tro
De vackra orden som du sa
Farväl Scheherazade
Dadida"
(Avdelning: Konsten att välja ett kvinnonamn som inte är Jennie eller Eloise och som ingen kan uttala)
Ding Dong - Lasse Berghagen 1973
"Ding – Dong, jag sjunger den när jag är glad – och det är jag!
Rababaditu dididonde ribabataditodidi dojng dojng!"
(Avdelning: Fyllesång tillsammans med Lasses ding dong - kan det bli bättre?)
Den sista sommar’n av mitt liv - Lena Bergqvist 1974
"Leva om hela skiten – den underbara igen"
(Avdelningen: Första fula ordet i Melodifestivalen. Numera har vi Sean Banan.)
Ska vi plocka körsbär i min trädgård - A-C Bärnsten 1975
"Plocka allt du törs där i min trädgård
Ta vad du vill ha"
(Avdelning: Snusk!)
Michelangelo - Björn Skifs 1975
"Michelangelo, men så svara då
Kan du komma hit och ta med stafflit
Och måla av min vän, woah woah oh
Om han kunde visa hela världen hur du ler
Så skulle Mona-Lisa be om att få plockas ner, woah woah oh"
(Avdelning: Var det inte da Vinci som målade Mona-Lisa Hörru?!)
Var det här bara början? - Py and the Gang 1979
"Och jag sprang nerför berget, jag var Akilles hack i häl,
Jag tänkte örn men var en kråka och jag visste det väl
Jag var upprymd av ett under, lika vanlig som en nit
Att sova vaken är en blunder och säga allt är sig likt"
(Avdelning: Knark, någon?)
Mycke mycke mer - Chips 1980
"Jag, vill ha huset här fullt av ungar (Lasse)
Ja, om vi delar på allt besvär (Kikki)
Jag, lovar läsa om troll och kungar (Lasse)
Bra, men glöm inte min karriär" (Kikki)
(Avdelning: Genuspatrullen till er tjänst!)
Ingenting går som man vill - Therese Löf 1992
"Vi letar upp ett ställe att äta
(Vad står på menyn, vi glömde vårt lexikon)
Och vad vi åt får vi aldrig veta"
(Avdelning: Tågluffschlager - you can't beat it!)
Refrain Refrain - Pay TV 2005
"Success
Won't come unless
You get undressed
Have public sex and then go tell the press"
(Avdelning: Pay TV delar med sig av sina erfarenheter som artister)
Åh, när ni tar saken i egna händer - After Dark 2007
"Ernst, hans tanke är fin
Han skakar liv i en slaknad ruin
Han pular och pålar och ser: han får opp'et
Nu trallar han i sommartorpet
Han trallar på torpet
Åh, när ni tar saken i egna händer
Åh, när ni gör som dom på tv gör
Då ska ni se att livet får en ny kick
Prova deras sköna trick"
(Avdelning: På engelska blir titeln "Master debater")
Då kikar vi närmare på Schlagermagisterns topp 10: Värsta Schlagertexterna
Plats 10: Boogaloo dansa rock’n’rola - Lotta Engberg 1987
"Boogaloo dansa rock’n’rola
Spela freestyle med fräck musik"
(Avdelning: Fyra Bugg och en coca-cola blev för mycket varumärken för Eurovision, så man bytte ut det mot det solklara alternativet Boogaloo dansa rock'n'rola - Boogaloo som betyder grovhångel på Brittisk Engelska. Självklart en klar favorit.)
Plats 9: För Kung och fosterland - Magnus Uggla 2007
"Har vi tråkigt min fru och jag
Ringer vi in en skum polack
Källar'n blir till ett hemma-spa
Inga halvmesyrer, tack!"
(Avdelning: Polska ambassaden lämnar in en officiell skrivelse till SVT dagen efter tävlingen och KRÄVER att Uggla ändrar "skum polack" till något annat. Hitten i Polen var given efter detta.)
Plats 8: Beatles - Forbes 1977
"Farfars far, kan ge svar vem de var
Beatles, Beatles"
(Avdelning: Grammatik uppfanns först på 80-talen. Det vet farfarsfar också.)
Plats 7: "Fröken Ur Sång - Titi Sjöblom 1974
"Räknar för stunden, har rätt på sekunden
Fick en finger i kläm, stämplar ut efter fem"
(Avdelning: Nödrim, någon?)
Plats 6: Venus Butterfly - Angel 1992
"Nu vet jag vad jag söker
Längtar att få pröva Venus Butterfly (Venus Butterfly)
Att kunna explodera
Känna kroppen vibrera, Venus Butterfly (Venus Butterfly)
Om du finns någonstans så finner jag dig"
(Avdelning: Ja, de sjunger om oralsex, googla om du inte tror mig! Saken blir inte bättre av att Bert Karlsson faktiskt är officiell textförfattare till låten)
Plats 5: Vad du än trodde så trodde du fel - Arja Saijonmaa 2005
"Framåt eller bak
Du har ingen smak
En sån kalabalik
Våran kärlek har gått oss förbi"
(Avdelning: På tal om snusk, Arja verkar ha fått allt om bakfoten)
Plats 4: Eld och lågor - Göran Folkestad 1985
"Stjärnor kan ha makt
Det har någon sagt
Vad tror du?"
(Avdelning: Ett mycket positivistiskt definitivt besked från Göran.)
Plats 3: Rocky Mountain - Janne Lucas 1981
"Ta en sväng o åk till bergen, man blir glad långt in i märgen,
det kan hända klockan elva, lyssna själva klockan elva!
Det är ganska svårt att fatta, sitting bull och Hiawata,
att dom sjunger hela natten, lyssna själva klockan elva!"
(Avdelning: NÖÖÖÖDRIIIIMM!!!!!!!!!!!!!!!!)
Plats 2: Sommar'n som aldrig säger nej - Malta 1973
"Dina bröst är som svalor som häckar"
(Avdelning: *FNISS*...)
Plats 1: Jag minns dig nog - Göran Fristorp 1974
"Jag tänker på dig varje gång mina rakblad tar slut"
(Avdelning: Romantik på hög nivå. Schlager blir inte bättre än så här!)
Ett måste i detta sammanhang är också att ge en salut till århundradets bästa improviserade låttext:
Björn Skifs 1978 - Det blir alltid värre framåt natten
"Dagarna och kvällarna, då lever jag - röppni fälls, örr ur i knön, och gniblisaa på kvällen"
Först har vi ett gäng bubblare som inte passar in på topp-10 men som ändå är värda att sågas:
Sol och Vår - Inger Berggren 1962
"När det är sol och vår och man är nitton år
Är det så lite man förstår
Och alla flickor små bör låsas inne då
När vintern går mot sol och vår"
(Avdelning: Innan genusdebatten kom in och förstörde allt det roliga på TV)
Scheherazade - Gunnar Wiklund 1963
"Du lärde mig tro
De vackra orden som du sa
Farväl Scheherazade
Dadida"
(Avdelning: Konsten att välja ett kvinnonamn som inte är Jennie eller Eloise och som ingen kan uttala)
Ding Dong - Lasse Berghagen 1973
"Ding – Dong, jag sjunger den när jag är glad – och det är jag!
Rababaditu dididonde ribabataditodidi dojng dojng!"
(Avdelning: Fyllesång tillsammans med Lasses ding dong - kan det bli bättre?)
Den sista sommar’n av mitt liv - Lena Bergqvist 1974
"Leva om hela skiten – den underbara igen"
(Avdelningen: Första fula ordet i Melodifestivalen. Numera har vi Sean Banan.)
Ska vi plocka körsbär i min trädgård - A-C Bärnsten 1975
"Plocka allt du törs där i min trädgård
Ta vad du vill ha"
(Avdelning: Snusk!)
Michelangelo - Björn Skifs 1975
"Michelangelo, men så svara då
Kan du komma hit och ta med stafflit
Och måla av min vän, woah woah oh
Om han kunde visa hela världen hur du ler
Så skulle Mona-Lisa be om att få plockas ner, woah woah oh"
(Avdelning: Var det inte da Vinci som målade Mona-Lisa Hörru?!)
Var det här bara början? - Py and the Gang 1979
"Och jag sprang nerför berget, jag var Akilles hack i häl,
Jag tänkte örn men var en kråka och jag visste det väl
Jag var upprymd av ett under, lika vanlig som en nit
Att sova vaken är en blunder och säga allt är sig likt"
(Avdelning: Knark, någon?)
Mycke mycke mer - Chips 1980
"Jag, vill ha huset här fullt av ungar (Lasse)
Ja, om vi delar på allt besvär (Kikki)
Jag, lovar läsa om troll och kungar (Lasse)
Bra, men glöm inte min karriär" (Kikki)
(Avdelning: Genuspatrullen till er tjänst!)
Ingenting går som man vill - Therese Löf 1992
"Vi letar upp ett ställe att äta
(Vad står på menyn, vi glömde vårt lexikon)
Och vad vi åt får vi aldrig veta"
(Avdelning: Tågluffschlager - you can't beat it!)
Refrain Refrain - Pay TV 2005
"Success
Won't come unless
You get undressed
Have public sex and then go tell the press"
(Avdelning: Pay TV delar med sig av sina erfarenheter som artister)
Åh, när ni tar saken i egna händer - After Dark 2007
"Ernst, hans tanke är fin
Han skakar liv i en slaknad ruin
Han pular och pålar och ser: han får opp'et
Nu trallar han i sommartorpet
Han trallar på torpet
Åh, när ni tar saken i egna händer
Åh, när ni gör som dom på tv gör
Då ska ni se att livet får en ny kick
Prova deras sköna trick"
(Avdelning: På engelska blir titeln "Master debater")
Då kikar vi närmare på Schlagermagisterns topp 10: Värsta Schlagertexterna
Plats 10: Boogaloo dansa rock’n’rola - Lotta Engberg 1987
"Boogaloo dansa rock’n’rola
Spela freestyle med fräck musik"
(Avdelning: Fyra Bugg och en coca-cola blev för mycket varumärken för Eurovision, så man bytte ut det mot det solklara alternativet Boogaloo dansa rock'n'rola - Boogaloo som betyder grovhångel på Brittisk Engelska. Självklart en klar favorit.)
Plats 9: För Kung och fosterland - Magnus Uggla 2007
"Har vi tråkigt min fru och jag
Ringer vi in en skum polack
Källar'n blir till ett hemma-spa
Inga halvmesyrer, tack!"
(Avdelning: Polska ambassaden lämnar in en officiell skrivelse till SVT dagen efter tävlingen och KRÄVER att Uggla ändrar "skum polack" till något annat. Hitten i Polen var given efter detta.)
Plats 8: Beatles - Forbes 1977
"Farfars far, kan ge svar vem de var
Beatles, Beatles"
(Avdelning: Grammatik uppfanns först på 80-talen. Det vet farfarsfar också.)
Plats 7: "Fröken Ur Sång - Titi Sjöblom 1974
"Räknar för stunden, har rätt på sekunden
Fick en finger i kläm, stämplar ut efter fem"
(Avdelning: Nödrim, någon?)
Plats 6: Venus Butterfly - Angel 1992
"Nu vet jag vad jag söker
Längtar att få pröva Venus Butterfly (Venus Butterfly)
Att kunna explodera
Känna kroppen vibrera, Venus Butterfly (Venus Butterfly)
Om du finns någonstans så finner jag dig"
(Avdelning: Ja, de sjunger om oralsex, googla om du inte tror mig! Saken blir inte bättre av att Bert Karlsson faktiskt är officiell textförfattare till låten)
Plats 5: Vad du än trodde så trodde du fel - Arja Saijonmaa 2005
"Framåt eller bak
Du har ingen smak
En sån kalabalik
Våran kärlek har gått oss förbi"
(Avdelning: På tal om snusk, Arja verkar ha fått allt om bakfoten)
Plats 4: Eld och lågor - Göran Folkestad 1985
"Stjärnor kan ha makt
Det har någon sagt
Vad tror du?"
(Avdelning: Ett mycket positivistiskt definitivt besked från Göran.)
Plats 3: Rocky Mountain - Janne Lucas 1981
"Ta en sväng o åk till bergen, man blir glad långt in i märgen,
det kan hända klockan elva, lyssna själva klockan elva!
Det är ganska svårt att fatta, sitting bull och Hiawata,
att dom sjunger hela natten, lyssna själva klockan elva!"
(Avdelning: NÖÖÖÖDRIIIIMM!!!!!!!!!!!!!!!!)
Plats 2: Sommar'n som aldrig säger nej - Malta 1973
"Dina bröst är som svalor som häckar"
(Avdelning: *FNISS*...)
Plats 1: Jag minns dig nog - Göran Fristorp 1974
"Jag tänker på dig varje gång mina rakblad tar slut"
(Avdelning: Romantik på hög nivå. Schlager blir inte bättre än så här!)
Ett måste i detta sammanhang är också att ge en salut till århundradets bästa improviserade låttext:
Björn Skifs 1978 - Det blir alltid värre framåt natten
"Dagarna och kvällarna, då lever jag - röppni fälls, örr ur i knön, och gniblisaa på kvällen"
söndag 12 februari 2012
Vi får iallafall ett bra nordiskt bidrag i år...
Det blev överraskande den barnpedagogstuderande ex-modellen från Iran; Tooji även kallad, som vann Norsk Melodi Grand Prix i Lördags kväll! Precis som jag hoppades! Hans svenskskrivna låt "Stay" vann med enorma röstsiffror över tvåan Nora Foss Al-Jabri och trean Bobby Bare och Petter Øien. Storfavoriterna Plumbo med det Nordman-inspirerade bidraget "Ola Nordmann" kom faktiskt bara fyra, trots de absolut lägsta oddsen. Men Plumbo hade nog blivit utskrattade i Baku, men det kommer definitivt inte Tooji att bli. Trots att Tooji är ett namn som kanske är mer vanligt hos hundar än artister, så lär denna Eric Saade-kopia att bli storfavorit i Eurovision i vår. Det skrämmande är ju faktiskt hur otroligt lika Eric Saade och Tooji Keshtkar (som hans fulla namn är) verkligen är.Inte nog med att de kommer ifrån mellanöstern ursprungligen båda två, de har båda svenska låtskrivare och samma musiksmak, likadana dansare och klädsmak, frisyr och dansnummer. Fantasifullt, Norge. Nåja, det är en bra låt som lär få ordentligt med röster ifrån både Sverige och annorstädes. Om ni undrar så lät den så här:
På Island valdes det också för Eurovision, och därifrån kommer en tidigare Eurovisiondeltagare; Jónsi (som tävlade för Island 2004) i år tillsammans med Greta Salóme i den bombastiska och mystiska "sagan om ringen"-dynamiska låten "Mundu eftir mér" (Kom ihåg mig), som förmodligen inte kommer att ha så mycket med toppstriden att göra i Eurovision.
I Sverige verkar det dock som att det står stiltje hos telefonröstarna. Inte i att de röstar; aldrig tidigare har så mycket röster kommit in i de första deltävlingarna, men inte fan har man röstat rätt för det! Visserligen är David Lindgren ett av de största utropstecknen vi haft sen Saade slog igenom, men ULRIK MUNTHER!?!?!? UNGEN ÄR JU FAN SOM TAGEN UR "EMIL I LÖNNEBERGA"! Suck. Aldrig förr har kvaliteten varit så här låg i Melodifestivalen - just nu är ingen av finalbidragen i stånd att nå en Eurovisionfinal - möjligtvis (men observera endast MÖJLIGTVIS) Loreen med Euphoria - men det är bara p.g.a. sitt fantastiska och nyskapande scennummer. David Lindgren har visserligen allt utom den perfekta låten - visserligen var han bäst i Lördags (med ljusårs avstånd) men han har 0 % chans i Eurovision. Hade Sverige varit ett öststatsland hade en sådan låt tagit oss till final, men lyckligtvis har vi både yttrandefrihet och deodorant här så vi måste skärpa oss i Eurovision! Ryssland körde med en liknande låt ifjol, som ju gick till final, men vi skrattade mest åt den här i Sverige - med rätta. Nu riskerar vi själva att skicka en sådan låt om inte de kommande två veckorna bjuder på något mycket mycket bättre... Mitt hopp ligger nu på Danny Saucedo som har varit favoriten till segern sedan i våras. Får se om det håller i sista deltävlingen. Först ska vi se om Leksand har nått annat än pest och kolera att bjuda på.
Avslutningsvis måste jag få raljera över hur jädra dålig kvalitet det blivit på Melodifestivalen överlag i år - humorn (som en gång var en stabil grundsten i tävlingen) är nu totalt borta - istället är det homohumor för hela slanten, och drifter med kön åt höger och vänster. SUCK. Visserligen är Gina Dirawi en ljuskälla i mörkret, men tyvärr rätt ensam. Inte ens Helena Bergström som annars kan ge lite stjärnglans är borta - med viktigare uppdrag på Dramaten. FAIL. Inga roliga inslag, inget roligt manus. NADA. Och B-kändisar som sjunger playback till remixade låtar som misslyckades i förra årets Melodifestival.
SUCK. Jag flyttar till Norge.
På Island valdes det också för Eurovision, och därifrån kommer en tidigare Eurovisiondeltagare; Jónsi (som tävlade för Island 2004) i år tillsammans med Greta Salóme i den bombastiska och mystiska "sagan om ringen"-dynamiska låten "Mundu eftir mér" (Kom ihåg mig), som förmodligen inte kommer att ha så mycket med toppstriden att göra i Eurovision.
I Sverige verkar det dock som att det står stiltje hos telefonröstarna. Inte i att de röstar; aldrig tidigare har så mycket röster kommit in i de första deltävlingarna, men inte fan har man röstat rätt för det! Visserligen är David Lindgren ett av de största utropstecknen vi haft sen Saade slog igenom, men ULRIK MUNTHER!?!?!? UNGEN ÄR JU FAN SOM TAGEN UR "EMIL I LÖNNEBERGA"! Suck. Aldrig förr har kvaliteten varit så här låg i Melodifestivalen - just nu är ingen av finalbidragen i stånd att nå en Eurovisionfinal - möjligtvis (men observera endast MÖJLIGTVIS) Loreen med Euphoria - men det är bara p.g.a. sitt fantastiska och nyskapande scennummer. David Lindgren har visserligen allt utom den perfekta låten - visserligen var han bäst i Lördags (med ljusårs avstånd) men han har 0 % chans i Eurovision. Hade Sverige varit ett öststatsland hade en sådan låt tagit oss till final, men lyckligtvis har vi både yttrandefrihet och deodorant här så vi måste skärpa oss i Eurovision! Ryssland körde med en liknande låt ifjol, som ju gick till final, men vi skrattade mest åt den här i Sverige - med rätta. Nu riskerar vi själva att skicka en sådan låt om inte de kommande två veckorna bjuder på något mycket mycket bättre... Mitt hopp ligger nu på Danny Saucedo som har varit favoriten till segern sedan i våras. Får se om det håller i sista deltävlingen. Först ska vi se om Leksand har nått annat än pest och kolera att bjuda på.
Avslutningsvis måste jag få raljera över hur jädra dålig kvalitet det blivit på Melodifestivalen överlag i år - humorn (som en gång var en stabil grundsten i tävlingen) är nu totalt borta - istället är det homohumor för hela slanten, och drifter med kön åt höger och vänster. SUCK. Visserligen är Gina Dirawi en ljuskälla i mörkret, men tyvärr rätt ensam. Inte ens Helena Bergström som annars kan ge lite stjärnglans är borta - med viktigare uppdrag på Dramaten. FAIL. Inga roliga inslag, inget roligt manus. NADA. Och B-kändisar som sjunger playback till remixade låtar som misslyckades i förra årets Melodifestival.
SUCK. Jag flyttar till Norge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)