Inför Eurovision 2015: Serbien, Ungern, Vitryssland & Ryssland

9. Serbien: Bojana Stamenov - "Beauty Never Lies"

Betyg delmoment
Tidigare statistik:B-
Konkurrenskraft gentemot övriga: B-
Bettingodds: D
Schlagermagisterns slutbetyg: D

Serbien blev 2007 det första landet (förutom Schweiz 1956) att vinna Eurovision på första försöket - även om landet ju i all ärlighet deltagit flera gånger som del av Jugoslavien ända sedan 60-talet, samt som del av Serbien & Montenegro under 2004-2005. Men segern för Marija Serifovic 2007 blev faktiskt den första vinsten för något ex-jugoslaviskt land, trots att resten av Europa under senare delen av 00-talet konstant klagade på Balkans dominans i tävlingen. Serberna har dock aldrig riktigt lyckats följa upp sin första seger, även om Zeljko Joksimovic kom nära 2012 när han hamnade 3:a bakom Loreen. 2013 i Malmö missade man finalen och måste ha blivit lite bittra av detta, eftersom man valde att hoppa av tävlingen ifjol. I år är man dock återigen tillbaka, och för första gången med en sång på engelska!
Årets serbiska bidrag framförs av Bojana Stamenov, en bastant dam som är mest känd genom sitt deltagande i den serbiska upplagan av "Talang" 2012 - där hon dock slutade 4:a. För det mesta är hon tydligen dock sysselsatt med att sjunga i barnföreställningar i Belgrad. Även om Bojana har en rejäl röst och utöver detta även bär många andra likheter med exempelvis svenska Nana (2004, 2005), maltesiska Chiara (1998, 2005, 2009), och inte minst isländska Hera Björk (2010), så har låten helt andra bäringar än den typiska balladen. Låten är faktiskt skriven av amerikanen Charlie Mason - upphovsmannen bakom "Rise Like A Phoenix" som Conchita Wurst vann med ifjol. Mason har också tidigare skrivit låtar åt Eric Saade, Danny Saucedo samt Miley Cyrus. Men det märks inte här...
Tvärtom känns detta som ännu ett stolpskott från Balkans minst uppdaterade land. Medan grannar som Makedonien och Slovenien och inte minst Rumänien ständigt kommer med ny modern musik till Eurovision står Serbien kvar någonstans på 00-talet och undrar vad allt oväsen kommer ifrån. Detta är gammalt, sunkigt och lite klyschigt. Bojana kan visserligen sjunga riktigt bra, men den känns inte som att rösten räcker för att låten ska bli bra. Man hade kunnat dra nytta av att man skickat en upptempolåt när det är så många ballader i tävlingen - men istället blir det bara dåligt. Ingen final i år heller för Serbien...

10. Ungern: Boggie - "Wars for Nothing"

Betyg delmoment
Tidigare statistik: B
Konkurrenskraft gentemot övriga: C-
Bettingodds: D+
Schlagermagisterns slutbetyg: C-

Ungern har länge varit Eurovisions "coola snubbe", som sedan 1994 levererat coola alternativa låtar till tävlingen. Framförallt har man dock fokuserat på ballader genom åren och redan debutåret 1994 slog man till med en fjärdeplats (Friderika Bayer - "Kinek Mondjam Ei Vetkeimet?") som också är landets bästa placering hittills. Eftersom balladgenren funkade så bra för ungrarna fortsatte de på detta spår ett bra tag - gärna med lite inslag av jazz, hipsters eller pojkband. Dock har vi på senare tid även fått se lite etnodans och lite modern discodans från dem, men alltid i moll. Av någon anledning har nämligen de ungerska bidragen alltid varit lite sorgliga. Vi minns ju ifjol då Andras Kallay-Saunders sjöng om familjemisshandel, så pass duktigt att det räckte till femteplatsen. 
I år kör ungrarna återigen på samma linje - dock bär årets bidrag många likheter med landets allra första kvalificerade bidrag från 1994. Vi har en ballad med en tjej med en gitarr, som givetvis sjunger något sorgligt. Svårare än så tycker ungrarna tydligen inte att det behöver vara. Årets artist heter Boggie, fast det gör hon egentligen inte utan hon heter ju Boglárka Csemer. Men Boggie är ju helt klart enklare att uttala... Så mycket Boggie är det dock inte över denna tjej, tvärtom är detta en mycket inåtvänd och samhällskritisk tjej. Hon gjorde sig känd över världen genom Youtube under 2014 då musikvideon till hennes låt "Parfüm" spreds som en löpeld över nätet. I videon (och låten) kritiserade hon skönhetsidealen i skönhetsindustrin genom att bilden av henne sakta retuscherades tills hon nått oigenkännlighet. I Eurovision är det dock inte skönhetsindustrin som står i skottfånget, utan världens politiker. Förmodligen har hon ett visst land i öster i åtanke, *HOST HOST RYSSLAND HOST*, men detta förblir tursamt nog inte uttalat med tanke på att det skulle leda till diskvalificering. Nåja. Gillar man fredstörstande gitarrtjejer så lär ju detta gå hem, men inte hos någon annan. Visserligen så slår detta den andra fredsballaden från Ryssland med hästlängder, eftersom detta faktiskt känns äkta och inte statligt ordinerat av Putin, som ryssarnas låt. Men trots detta - ännu en ballad i mängden - och ännu en kissepaus...

11. Vitryssland: Uzari & Maimuna - "Time"

Betyg delmoment
Tidigare statistik: C
Konkurrenskraft gentemot övriga: C
Bettingodds: C+
Schlagermagisterns slutbetyg: D

Då var det dags för en av Europas tuffaste diktaturer att ta plats på scenen - Vitryssland. Genom åren har detta land mest gjort sig kända för att välja ett bidrag - och sedan dra tillbaka det då "höga chefer" inte tyckte det var bra nog för Eurovision. Redan 2005 fick Angelica Agurbash byta sin vinnarlåt "Boys and Girls" mot "Love Me Tonight" efter diskussioner med det statliga TV-bolaget. Därefter har mönstret upprepats ett antal gånger. I år behövde man dock inte byta låt, eftersom den vitryska uttagningen ändrat röstningsreglerna så att allmänhetens telefonomröstning bara utgjorde drygt 10 % av den totala röstningen. Resten av poängen sköttes av juryn. Detta innebar att även om Uzari & Maimuna enbart kom på tredje plats i telefonomröstningen och därmed bara fick 8 poäng av folket, så fick de 68 poäng av juryn och fick därför en ganska behaglig seger.
Det vitryska bidraget är en hyllning till fiolen och följer ett mönster som vi är väldigt vana vid i Eurovision. Det blir pianoballad, som sen övergår i någon halvtempo danslåt med fiolslingor. Och självklart får vi en dyr musikvideo som innehåller en vacker kvinna instängd i ett timglas med sin fiol och en mjölksnok. Lägg till lite vindmaskin, rökmaskin och pyro så har vi en typisk klyschig Eurovisionmusikvideo. Orkar Europa med sånt här fortfarande? Tydligen. I vanlig ordning lär vitryssarna lägga halva sin statsbudget på scennumret - även om jag inte är säker på att det kommer att räcka. Alls. Visst har låten lite högre tempo än övriga låtar, men det lär inte räcka för att sticka ut. Inte på långa vägar...

12. Ryssland: Polina Gagarina - "A Million Voices"

Betyg delmoment
Tidigare statistik: A
Konkurrenskraft gentemot övriga: C
Bettingodds: B+
Schlagermagisterns slutbetyg: D

Ryssland var en smula osäkra på om de skulle ställa upp i Eurovision igen. Landets enväldige president Vladimir Putin uppskattade inte det faktumet att en transvestit med skägg från västlandet Österrike vann fjolårets upplaga. Tvärtom gick han ut och fördömde Eurovision som moraliskt degenererat och presenterade lösa planer på att starta en egen musiktävling tillsammans med Vitryssland och Azerbajdzjan - utan homosexuella. Nu blev det inte så, istället har Putin accepterat att man i år ännu en gång blir tvungen att visa transvestiter i skägg i bästa sändningstid - då Conchita ju är en av programledarna. Kämpigt, herr Putin! Speciellt när landets lagar förbjuder "homosexuell propaganda"... Nåja.
Årets ryska bidrag valdes ut internt (Putin fick bästamma själv), vilket innebar en fredsballad med en oskuldsfull flicka klädd i vitt. Detta ifrån ett land som aktivt invaderade ett annat Eurovisionland för inte så länge sedan... Ironi kallas det. Tyvärr rimmar det mycket illa med vad Eurovision står för och även om Eurovision aldrig har varit en uttalad politisk tävling så lär detta inte bli väl emottaget i Wien. Redan ifjol buade Eurovisionpubliken åt det ryska bidraget på grund av Kriminvasionen och anti-homolagarna. Trenden bör med all sannolikhet återupprepa sig, för situationen har ju inte direkt ändrats sedan ifjol. Denna falskklingande fredsballad är faktiskt emellertid skriven av en samling förvirrade svenskar, Joakim Björnberg och Katrina Noorbergen. Vet Putin om det undrar jag? Hmm.. Nåja, tröttnar man på alla glada barn i videon, som ju bara vill ha fred på jorden och en helrysk värld, så lär väl även den ryska staten pumpa in pengar till ett storstilat scenframförande. Själv undrar jag dock om Polinas sång kommer att höras i alla burop? Vi får väl se. Vinna lär detta aldrig göra, men eftersom Ryssland är Ryssland tar detta sig garanterat till final. Igen.
Dock utan min, eller någon annan från Västeuropas hjälp.

I nästa del av "Inför Eurovision 2015" ger jag mig på vårt grannland i söder, som grävt upp Beatles igen. Vi möter även Albaniens största internationella stjärna, Rumäniens välgörenhetsprojekt för utsatta barn (snälla - rädda barnen i den ryska videon!!!), samt årets första G:sonbidrag - från Georgien! Missa inte! 

Inför Eurovision 2015: Finland, Grekland, Estland & Makedonien

5. Finland: Pertti Kurikan Nimipäivät - "Aina mun pitää"

Betyg delmoment
Tidigare statistik: C
Konkurrenskraft gentemot övriga: A
Bettingodds: B-
Schlagermagisterns slutbetyg: B-

Finland har ju alltid varit Eurovisions fula ankunge - det där konstiga landet med det underliga språket som ingen verkar kunna förstå sig på. De senaste 15 åren har man till och med lyckats förstärka denna särställning genom att skicka så monumentalt underliga bidrag som både monsterrockband (Lordi, 2006), tangovirtuoser (Jari Sillanpää, 2004) en eurodancerappgrupp (Waldo's people, 2009) och inte minst "the runaway lesbian bride" som skapade kristen moralpanik i Ryssland (Krista Siegfrids, 2013). Till den listan kan vi nu också lägga ett punkband med Downs syndrom. Frågan är dock om de kan överträffa förra årets finska succé, då gruppen Softengine tog en 11:e plats i finalen - Finlands näst bästa placering sedan 1989! Att en elfteplats kan ses som en historisk framgång kan låta skrattretande för oss svenskar, men då finnarna verkligen inte är bortskämda med topplaceringar så förstår man att detta var viktigt för det finska självförtroendet.
I år hoppas man på ännu en "Lordieffekt" - nämligen att chocka schlagerpubliken med något fullständigt unikt, radikalt och i många öron rent opassande. Punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät (eller på svenska: "Bert Kurikkas namnsdag") formades i ett välgörenhetsprojekt för utvecklingsstörda 2009 och blev mycket uppmärksammade i dokumentären "The Punk Syndrome". Deras kändisskap på hemmaplan ledde bland annat till att man fick göra en välgörenhetskonsert med Lordi 2014 varpå man sedan hade öppen väg in i finska melodifestivalen UMK. Trots att låten är 1 minut och 40 sekunder lång och därmed den kortaste låten i Eurovisionhistorien, och vars text dessutom handlar om att man inte vill städa, gå upp eller bädda sängen - så har bidraget blivit årets kanske mest uppmärksammade. Vilket ju inte är så konstigt om man ser nyktert på saken... Detta kommer att bli det konstigaste som någonsin stått på en Eurovision scen (och det vill inte säga lite!), och torde därför bli fullständigt livsfarligt i konkurrensen. Redan på ett tidigt stadium såg jag att detta kommer bli den stora utmanaren till segern, helt i linje med hur Lordi och inte minst Conchita Wurst sent (dagarna innan finalen) seglade upp som favoriter. När Europa fått se detta punkfenomen tror jag att detta kommer ta över favoritskapet. Tyvärr, måste tilläggas, då musiken knapp går att lyssna på och fullständigt förstör tanken med tävling "i musik". Men likväl - underskatta aldrig kraften i att sticka ut! 

6. Grekland: Maria-Eleni Kyriakou - "One Last Breath"

Betyg delmoment
Tidigare statistik: A
Konkurrenskraft gentemot övriga: D
Bettingodds: C
Schlagermagisterns slutbetyg: C

Grekerna drabbades av sin sämsta placering någonsin ifjol då Freaky Fortune feat. RiskyKidd bara lyckades ta landet till en 20:e plats. Chocken måste ha varit stor, i synnerhet då man sedan 2001 i princip dominerat tävlingen med idel topp-10 placeringar. Intressant nog så tvingade finanskrisen den grekiska uttagningen att möbleras om rejält. Sedan det statliga tv-bolaget lades ned 2013, så har den grekiska uttagningen hoppat mellan stationer. I år kombinerade det nya tv-bolaget tävlingen med en egen 60-årsjubileumsshow med en rad av tidigare grekiska eurovisiondeltagare, bl.a. Helena Paparizou. I kontrast mot denna show var utbudet i själva uttagningen rätt skral.
Årets grekiska vinnare blev grek-cypriotiska Mari-Eleni Kyriakou, som vann grekiska "The voice" 2014 och därmed blev ett känt namn i området. Låten är dock en chansning för grekerna, med tanke på att man oerhört sällan skickar renodlade ballader till Eurovision. Och när man väl sedan gjort det brukar det aldrig fungera särskilt bra (vi minns ju Anna Vissis fiasko 2006). Jag tvivlar på att detta skulle få ett annorlunda resultat. Pianostycket får låten att nå Disney-proportioner och hennes brutala inandningar får en ibland att misstänka att hon har astmatiska anfall. Kort sagt lär detta inte fungera. Alls. Jag skulle därför inte bli förvånad om Grekland i år för första gången missar en finalplats - även om det givetvis ska mycket till för att det ska hända. Men helvetet måste ju frysa till is någon gång?

7. Estland: Elina Born & Stig Rästa - "Goodbye to Yesterday"

Betyg delmoment
Tidigare statistik: B-
Konkurrenskraft gentemot övriga: B+
Bettingodds: A
Schlagermagisterns slutbetyg: A

Estland är ett av de östländer som faktiskt lyckats bäst i Eurovision - även om det bara blivit en vinst (hittills) och då ironiskt nog med ett av landets sämre bidrag genom åren (Tanel Padar & Dave Benetton & 2XL, 2001). Med totalt åtta stycken topp-10 placeringar sedan debuten 1994, har landet aldrig riktigt gått att avskriva från toppstriderna, även om det nu är 13 år sedan landet faktiskt tog medalj (Sahlene, 3:a, 2002). Helt klart är dock att landet upplever en musikalisk uppsving just nu, och efter årets estniska melodifestival så var det många som snackade om en ny estnisk eurovisionseger.
Bidraget som man valde ut blev omedelbart en monsterhit på hemmaplan och i oddsen singlade esterna fort upp som favoriter (tills Måns vann Melodifestivalen, då de flyttades från favoritskapet rätt snabbt). I år blev det nämligen en duett mellan den 21-åriga talangjaktsstjärnan Elina Born och den betydligt mer rutinerade 35-årige pop-rock stjärnan Stig Rästa. Trots att det fullkomligt haglar duetter i årets Eurovision så blev detta mycket tidigt en stor favorit, vilket i stor del kan bero på att den bygger vidare på samma koncept som den nederländska duon The Common Linnets, som ju överraskande kom 2:a ifjol. Här har vi en alternativ poplåt i balladform - som inte riktigt låter som någonting man hört förut i Eurovision. För, precis som The Common Linnets ifjol, är detta både unikt, fängslande och välproducerat. Det jobbiga är dessutom att "Goodbye to Yesterday" också fastnar i huvudet på ett sätt som den holländska låten ifjol aldrig gjorde. Kort sagt: Det finns goda skäl till varför detta är en favorit. De stora frågetecknen är givetvis hur scenframträdandet kommer se ut och hur väl Europa faktiskt kommer ta emot en alternativ popballad? Vi såg ifjol att ballader funkar mycket väl numera, men alltjämt handlar det också om att skapa en unik stämning på scenen - och faktiskt få balladen ut genom tv-rutan. Alla klarar inte det - och såsom framförandet såg ut i estniska finalen, så har Elina & Stig långt kvar innan de når Eurovisionkvalitet. Men samtidigt ställer jag mig frågan hur långt det ändå skulle bära för Estland, väl medveten om att eurovisionpubliken är rätt konservativ i sin musiksmak. Jag har en svag känsla av att detta kan bli en juryvinnare, men förmodligen ingen folkvinnare - definitivt inte i södra och östra Europa. Men samtidigt är jag övertygad om att detta är ett topp-5 bidrag både hos jury och folk - så oavsett om Estland tar vinsten i år eller inte, så blir detta ett av deras största framgångar på 13 år.
 

8. Makedonien: Daniel Kajmakoski - "Autumn Leaves"

Betyg delmoment
Tidigare statistik: D-
Konkurrenskraft gentemot övriga: B-
Bettingodds: C
Schlagermagisterns slutbetyg: B-

Makedonien är utan tvekan Balkans minst framgångsrika land - iallafall sett ur perspektivet att landet tävlat total 15 gånger sedan debuten 1998, men aldrig slutat bättre än 12:a i finalen. Sedan 2007 har landet dessutom bara nått finalen EN gång, nämligen 2012 (Kaliopi, 13:e plats i finalen). Onekligen berodde detta på de regeländringar som infördes 2008 som skulle motverka blockröstning - vilket gjorde att landet som tidigare alltid hade kunnat räkna med stödröster från sina grannländer på Balkan plötsligt hamnade på fel sida om kvalifikationsstrecket i semifinalen. Emellertid är det heller inte omöjligt att den låga kvaliteten på de makedonska bidragen spelade viss roll, med tanke på att man satte det i system att skicka medelålders gubbrockband till Eurovision ett tag. Detta har man senare varierat med 70-åriga romska divor, hipp-hopp i fedorahatt, och inte minst rockopera.
I år bryter Makedonierna dock sin egna norm och skickar något modernt, snyggt och riktigt radiomässigt till Eurovision. Och som dessutom har en svensk upphovsman, Joacim Persson, som bland annat skrivit låtar åt Agnes och Darin tidigare. Daniel Kajmakoski är x-factorvinnaren som sjunger bidraget, som redan i November ifjol utsågs att representera landet. Makedonska Melodifestivalen har ett röstningssystem i finalen där man, precis som i Sverige, har olika internationella jurygrupper samt en tittaromröstning som delar på 50% av poängen. Ironiskt nog så hade man valt ut internationella jurygrupper utan att ha koll på vilka länder som faktiskt ställer upp i Eurovision längre - bland de 7 jurygrupperna som röstade i finalen så representerade bara 4 av dem länder som faktiskt deltar i årets Eurovision. Att länder som Turkiet, Kroatien och Bulgarien numera alltså inte deltar i Eurovision verkade ha gått Makedonierna helt förbi. Att dessutom vinnarlåtens enda 12-poängare från juryn kom från just Kroatien och Turkiet måste därför svida rejält så här i efterhand. Men "Autumn Leaves" fick faktiskt högsta poäng av folket och vann därmed tävlingen helt rättvist. Man lyckades, trots ett illa genomtänkt juryupplägg, välja ut det bästa makedonska bidraget på oerhört många år - och jag känner på mig att det kommer att räcka till final. Visserligen är pianoballaderna även de många, men få håller samma klass som denna låt. För en gångs skull - grattis Makedonien!

I nästa del av "Inför Eurovision 2015" kommer vi välkomna tillbaka Serbien, och deras svar på "Nana" (om ni minns henne), men också fredstörstande ungrare och ryssar, samt vitryssar som hittat den gamla Rybak-fiolen igen.

Inför Eurovision 2015: Moldavien, Armenien, Belgien och Nederländerna

Då var det dags igen. 40 bidrag kommer att tävla - från Narvik i norr till Tasmanien i söder, från Las Palmas i väster till Vladivostok i öster. Nu är nämligen Eurovision större än någonsin rent geografiskt, då även Australien tävlar trots att landet ligger på andra sidan jorden. Men alla är välkomna, även om Australien bara är "gästnation".
Semifinal 1 går av stapeln den 19 maj, i Wiener Stadthalle - samma arena där Sverige för övrigt vann VM-guld i ishockey 1987. Men även om matchen mot Sovjet då var en rejäl rysare, så tror de flesta experter att årets första semifinal i Eurovision blir en större rysare - då startfältet är mycket jämnt. Troligen kommer småsaker i slutändan fälla avgörandet här - såsom vilket startnummer man har.

Semifinal 1:

1. Moldavien: Eduard Romanjuta - "I Want Your Love"

 
Betyg delmoment
Tidigare statistik: C
Konkurrenskraft gentemot övriga: B
Bettingodds: F
Schlagermagisterns slutbetyg: C

Moldavien är som vi alla vet Eurovisions egna lilla husclown, som alltid bjuder på udda och ibland rent episka uppträdanden. Vi minns alla mormodern som slog på stora trumman (Zdob şi Zdub 2005) och inte minst den så kallade "Epic Saxophone Guy" (Eller rättare sagt: SunStroke Project & Olia Tira, 2010) som blev ett av det lilla landets mest sedda musiknummer på Youtube någonsin. Möjligtvis är den slagen av den gamla superhitten "Numa Numa" som plågade internet 2004...
I år får Moldavien den stora äran att inleda hela Eurovision, och gör det med en av årets få upptempolåtar. Och inte nog med det, vi får även höra årets enda ukrainska artist - eftersom Ukraina (av förståeliga anledningar) inte ställer upp i år. Eduard Romanjuta är faktiskt ukrainare och dessutom försökt vinna den ukrainska melodifestivalen 3 gånger (!) - utan framgång. I Moldavien gick det bättre, vilket nog snarare kan förklaras av en ganska tunnsådd upplaga av den moldaviska Melodifestivalen i år.
Årets moldaviska bidrag sticker dock ut, tack vare alla ballader - ett faktum som jag tror kommer rädda den här något stereotypa danspoplåten med erotiska undertoner... Jag kan fatta att arrangörerna väljer att öppna hela tävlingen med det här, eftersom den iallafall skapar partystämning. Det är mer än vad man kan säga om resten av bidragen i semifinal 1, som mest passar på begravningar. Nåja, trots ett mediokert och lite krystat dansnummer ifrån Moldavien så lär de kunna ta sig till final i år, men det ska de nog tacka arrangörerna och alla balladländerna för.

2. Armenien: Genealogy - "Face the Shadow"

 
Betyg delmoment
Tidigare statistik: B-
Konkurrenskraft gentemot övriga: D
Bettingodds: C
Schlagermagisterns slutbetyg: F

Förra året så trodde alla bookmakers att Armenien skulle vinna Eurovision  - fram tills man faktiskt fick se låten live. Då havererade oddsen totalt, och landet fick nöja sig med en 4:e plats i finalen. Å andra sidan är det mycket som talar för att Aram Mp3 (som representerade Armenien ifjol) sköt sig själv i foten när han uttalade sig homofobt i en intervju ett par veckor innan tävlingen. Inte populärt i schlagervärlden om man säger så...
I år lyckas Armenien dock göra sig impopulära på andra sätt, till exempel genom att skicka ett sådant här bidrag som hade klassificerats som tortyr av Genevekonventionen om det använts i krig. Detta är nämligen vidrigt, för alla sinnen, samtidigt! Visst är det kul att se Inga ifrån duon "Inga & Anush" som representerade landet 2009 med det klassiska "Jan Jan". Visst är det också kul att hon bildat en ny grupp tillsammans med utvandrade ex-armenier ifrån så vitt skiljda länder som Etiopien, Australien, USA, Japan och Frankrike. Men glädjen drunknar fullkomligt i detta oväsen som landet valt att skicka till Wien. Detta är alldeles för dåligt för Eurovision 2015, och kan med lätthet förpassas till sistaplatsen. Allt annat vore en enorm sensation, och samtidigt en total travesti av närmast bibliska mått.

3. Belgien: Loïc Nottet - "Rhythm Inside"

 
Betyg delmoment
Tidigare statistik: C-
Konkurrenskraft gentemot övriga: C-
Bettingodds: C+
Schlagermagisterns slutbetyg: C

Belgarna har haft varierad framgång de sista åren - eller kanske snarare alltid haft varierad framgång. Landet har bara vunnit EN gång (Sandra Kim - 1986), trots att man varit med sedan tidernas begynnelse (1956). I snitt brukar man hamna på en sådär 15:e plats, och har därför sedan semifinalerna infördes 2004, haft svårt att kvalificera sig. Bara två gånger, 2010 och 2013 har man lyckats ta sig vidare från semifinalen - och 2010 lyckades Tom Dice rent av ge belgarna en 6:e placering i finalen.
Tyvärr får man i år dock se sig om i stjärnorna efter en ny 6:e plats... Även om Loïc Nottet är en av de starkare belgiska artisterna på senare tid (som kom tvåa i belgiska The Voice 2014), så känns det som att belgarna återigen begivit sig in i en musikalisk återvändsgränd. Coolt, modernt och rytmiskt - men knappast något som kommer att locka röster i Eurovision. Då tävlingen också drunknar i andra liknande bidrag, så känns detta som en rejäl felspekulering. Med årets kanske mest obehagliga och mest svårförståeliga musikvideo sitter man dessutom i sjön redan innan bidraget ska visats upp live i Wien. Kort sagt: Stolpe ut för Belgien.

4. Nederländerna: Trijntje Oosterhuis - "Walk Along"

 
Betyg delmoment
Tidigare statistik: C
Konkurrenskraft gentemot övriga: C+
Bettingodds: D
Schlagermagisterns slutbetyg: B

Det andra Beneluxlandet i semifinal 1 är Nederländerna, som liksom sin granne Belgien haft förtvivlat svårt att ta sig till final sedan 2005. Men i Malmö 2013 vände olyckan och Anouk tog landet till den första Eurovisionfinalen på 9 år - där man slutade 9:a. The Common Linnets överträffade dock denna bedrift, då man överraskande tog silvret i Köpenhamn ifjol. Det nationella medieuppbådet kring The Common Linnets efter tävlingen visade att holländarna blev helt tagna på sängen av detta, och som ett brev på posten har man nu fått ett rejält ökat självförtroende tack vare det.
Den holländska artist som på något vänster ska kunna följa upp fjolårets framgång är 42-åriga Trijntje Oosterhuis, som sedan 90-talet varit en av landets mest kända sångerskor. I alla fall på hemmaplan. Precis som Anouk så har Trijntje en lång karriär bakom sig, men i motsats till Anouk så har Trijntje aldrig riktigt slagit igenom utanför de holländska gränserna. Som plåster på såren får hon därför chansen i Eurovision istället. Och visst, detta är en av de bättre balladerna i år, även om man kanske suger lite väl länge på just ordet "why" i låttexten (typ 60 % av låttexten består av just det ordet). Men det är snyggt producerat och låter riktigt bra. Men precis som för Belgien, så har årets holländska bidrag mördande konkurrens i samma genre och det ska mycket till om Nederländerna ska kunna kvalificera sig en tredje raka gång till finalen. Fast med tanke på att detta faktiskt är bra - borde någon världslig rättvisa iallafall se till att få in detta bidrag i finalen. Men något nytt silver i finalen lär det inte bli frågan om tyvärr. 

I nästa "inför Eurovision 2015" så ska jag avhandla det finska punkbandet med Downs syndrom, den grekiska balladkulten, Estlands nya vinsthopp och inte minst ett makedonskt bidrag som faktiskt INTE är ett medelålders gubbrockband (!!!). 

Analysen av startfältet i Eurovision 2015: Måns mot balladerna

Den Tisdagen den 19:e maj smäller det - då öppnar Wiener Stadthalle upp portarna för Eurovision Song Contest 2015. I nästan två månader får vi alltså hålla ut innan vi vet om Måns Zelmerlöw kommer motsvara förväntningarna och vinna Eurovision. Men tills dess får vi alltså nöja oss med att spekulera vilt - vilket vi ju gärna gör!

Årets startfält i Eurovision kan för enkelhetens skull beskrivas som en kamp mellan Måns Zelmerlöw  och balladerna. Ni som lyssnat igenom alla låtar i år märker ganska fort att det är balladerna som dominerar i år. Hela 29 stycken av årets låtar kan räknas som ballader!
Jag har en svag aning om att anledningen till detta var att i princip ALLA låtar i topp-5 förra året var ballader. 
Även om "Rise like a Phoenix" kanske inte var ett skolboksballad, så kan den nog bäst beskrivas som en "James Bondballad". Både Nederländerna och Sverige skickade ju dock "riktiga" ballader, medan Armenien och Ungern (som slutade 4:a och 5:a) skickade ballader med upptemporefränger/partier.
Kort sagt: Förra året var balladerna väldigt framgångsrika. Därför försöker nu alla länder anpassa sig och skickar därför också ballader till årets Eurovision. Detta hade i och för sig inte varit ett problem, om de bara hade varit lite originella och distinkta sinsemellan. Men nej, i år har Schlagergudarna bestämt att alla ballader ska stöpas i samma form - och detta innebär att vi kommer att få ett startfält där oerhört många låtar i princip låter likadant. För att bespara er tid och energi har jag därför gjort en klassificering av årets ballader så ni lättare kan hålla koll på dem:

Kategori 1: "Den nedstämda duetten" eller "vi som kopierar Nederländernas bidrag från ifjol"

Estland: Elina Born & Stig Rästa - "Goodbye to Yesterday"

Tjeckien: Marta Jandová & Václav Noid Bárta - "Hope Never Dies"

Norge: Mørland & Debrah Scarlett "A Monster Like Me"

San Marino: Michele Perniola & Anita Simoncini "Chain of Lights"

Denna grupp bidrag är tydligt inspirerade av Nederländernas The Common Linnets, duon som skrällde sig till en andraplats i förra årets Eurovision. En väldigt avskalad duett mellan en man och en kvinna - tydligen funkar det väldigt bra ibland. De som i år har lyckats allra bäst i denna kategori är Estland och Norge. Estlands bidrag "Goodbye to Yesterday" är ett rent mästerverk - trots att den har ett lite högre tempo än Nederländernas låt ifjol. Men mellantempoballader funkar oerhört bra! Norge kör nästan exakt samma race, men där går tempot ned betydligt - men blir istället mer pampigt. Också helt klart ett mästerverk. Tyvärr är de inte ensamma, utan har billiga efterapningar ifrån Tjeckien och San Marino efter sig - som inte alls håller måttet. De kan ni bara förtränga. 

Kategori 2: "Tjejen med Gitarrballaden"

Albanien: Elhaida Dani - "I'm Alive"

Nederländerna: Trijntje Oosterhuis -  "Walk Along"

Ungern: Boggie - "Wars for Nothing"

Frankrike: Lisa Angell - "N'oubliez pas"

Gitarrerna går fortfarande varma i Eurovision, trots att de inte får spelas live längre. I år är det gitarrtjejerna som stormar Eurovision, eftersom gitarrkillarna i år faktiskt är försvinnande få.
På något underligt sätt verkar det dessutom som att samtliga artister i denna kategori har samma stylist. Samtliga är mörkhåriga med kraftig mascara och en tom blick. Coincidence? I think not... Medan Albanien som vanligt gått bort sig i schlagerdjungeln och Ungern återigen sjunger om krig och misshandel och Frankrike är - ja, ehm, Frankrike helt enkelt, så är Nederländerna ännu en gång landet att lyssna på här! De lär inte ha med toppstriden att göra med i år, men Trijntje Oosterhuis upprätthåller samma höga nivå som Nederländerna haft de senaste 2 åren. En snygg mellantempoballad som fastnar. Klart värd en extra lyssning!   

Kategori 3: "Tjejen med Pianoballaden"

Grekland: Maria Elena Kyriakou -  "One Last Breath"

Ryssland: Polina Gagarina - "A Million Voices"

Portugal: Leonor Andrade - "Há um mar que nos separa"

Polen: Monika Kuszyńska - "In the Name of Love"

Irland: Molly Sterling - "Playing with Numbers" 

Den mest klassiska av alla klassiska Eurovisiongenre är givetvis pianoballaden! Och den sjungs ju allra bäst med en lidelsefull kvinna vid micken - så även i år! I år är det "de vanliga misstänkta" som dyker upp i denna kategori; balladländerna Irland, Polen och Portugal som alltid tycks falla tillbaka på sina gamla balladtraditioner trots att de inte haft någon framgång med en ballad sedan tiden innan Jesu födelse. Fortsätt dunka huvudet i väggen - snart kommer ni igenom!
Ryssland måste givetvis också sjunga en fin fredsballad - vilket ju lär bli uppfattat som tävlingens största skämt! Hoppas buropen når ända bort till Kreml... Och för en gångs skull kommer även Grekland med en ballad, vilket känns helt felplacerat. De har aldrig haft några stora framgångar med en ballad i Eurovision - varför tror de att det skulle ändras i år? En stor flopp av ett land som ändå aldrig skulle ha råd att vinna igen. 

Kategori 4: "Den coola tjejen med Elektroballaden" eller: "Vi som kopierar Sanna Nielsen från ifjol"

Lettland: Aminata - "Love Injected"

Malta: Amber - "Warrior"

Schweiz: Mélanie René - "Time to Shine"

Spanien: Edurne -  "Amanecer"

Serbien: Bojana Stamenov  - "Beauty Never Lies"

Island: María Ólafs - "Unbroken"

Georgien: Nina Sublatti - "Warrior"

Den kategori som helt klart fått sig ett uppsving med Sanna Nielsens tredjeplats ifjol är de moderna elektroballaderna - en typ av ballad som tillåter lite mer "umpppffff" i refrängerna. Problemet ligger i att Lettland, Malta, Schweiz, Georgien och Island i princip skickar samma låt till Eurovision.  För av någon anledning så är just dessa bidrag oerhört lika varandra - i tempo och i framförande. I Georgiens och Maltas fall är dessutom låttitlarna desamma - "Warrior". Med andra ord råder det tuff konkurrens - för att inte säga mördande. Dock bör påpekas att båda Warrior-låtarna helt klart är de bästa i denna genre. I Georgiens fall är bidraget dessutom skrivet av Thomas G:son. Jodå - han är med igen! Och det blir värre!
Spanien försöker nämligen skaka liv i Loreen-genren igen, med bidraget "Amanecer" skrivet av Thomas G:son (jodå - du läste rätt, han har två bidrag med i år!) och Peter Boström - samma duo som ju också skrev "Euphoria". Årets "spanska Loreen"  heter dock Edurne, men där slutar också likheterna, för detta lär inte ha någon chans på något poängrekord av något slag, tvärtom är detta en väldigt blek Loreenkopia jämfört med originalet.
Och medan Spanien går tillbaka 3 år i tiden för att hitta sitt bidrag, går Serbien tillbaka ca 10 år för sin ballad. "Beauty never lies" är som hämtat ur Eurovision 2005, och Bojana som sjunger den - är slående lik Chiara som kom tvåa för Malta det året. Serbien lär dock bara få drömma om en andraplats...

Kategori 6: "De coola Balladkillarna"

Österrike: The Makemakes - "I Am Yours"

Rumänien: Voltaj -  "De la capăt (All Over Again)"

Belgien: Loïc Nottet - "Rhythm Inside"

Makedonien: Daniel Kajmakoski - "Autumn Leaves"

Montenegro: Knez - "Adio"

Italien: Il Volo - "Grande amore"

Azerbaijdzjan: Elnur Hüseynov -  "Hour of the Wolf"

Cypern: John Karayiannis - "One Thing I Should Have Done" 

Killarna är i klar minoritet i år, och de flesta ställer upp med en ballad (surprise)! Intressant nog så är nästfavoriten i oddsen ännu Italien, som i år representeras av operatrion Il Volo, som försöker slå liv i operapopen. Att slå liv i den genren är dock lönlöst - vilket vi lärde oss av Malena Ernman 2009, och inte minst den spektakulära floppen Amaury Vassili som representerade Frankrike 2011 och som var monsterfavorit hos oddssättarna! Han slutade på 15:e plats. Enough said.
Italien lär alltså inte ha med toppstriden att göra.

Cypern kör på killen med gitarren - igen. Sist de gjorde det, lyckades man ganska bra (2010) och tog sig till final. Det lär de inte göra igen, med tanke på hur hård konkurrensen är i "gitarrballadträsket" i år.  
Österrike kör boyband, medan Belgien och Makedonien för en gångs skull gör riktiga moderna radioballader. Makedonien hoppar över hårdrockare i medelåldern, för att istället ge sig på Coldplayplagiat - vilket faktiskt låter riktigt bra. Belgien har dessutom hittat en riktigt cool kille vars röst gränsar till kastratsångare. Men låten är helt okej.
Även om detta är ballader bland många andra i årets startfält, är det trevligt med lite kvalitet från dessa två länder för en gångs skull!

Samtidigt fortsätter Montenegro med sina etnoballader (såsom kutymen är), och Rumänien försöker sig på en hemmasnickrad ballad på rumänska, vilket kanske är lite väl optimistiskt...
Landet som aldrig tycks kunna misslyckas (*mutor*), Azerbaijdzjan, skickar landets allra första Eurovisionartist, Elnur, i repris till Wien med en smörig gospelballad som verkar vara tagen ur en disneyfilm... Så länge han dock inte sjunger den inlåst i en glasbur så lär han inte komma nånvart i resultatlistan förhoppningsvis.

Det övriga startfältet domineras av fullständigt av TVÅ bidrag:
Sveriges Måns Zelmerlöw och Finlands Pertti Kurikan Nimipäivät.

Medan Sverige är än så länge är stora oddsfavoriter och klart mest uppsnackade bidraget i tävlingen ännu - är Finland i år den mest udda fågeln. Pertti Kurikan Nimipäivät är ett ålderstiget punkband där alla medlemmar har Downs Syndrom. Jodå. Det våras för handikapps-punken i Eurovision! De sjunger sin låt "Aina mun Pitää" som handlar om att de alltid måste städa sitt rum. Låten är för övrigt strax under 1½ minut lång - vilket skulle göra den till historiens kortaste Eurovisionbidrag. Snacka om att sticka ut! Även om detta verkligen är årets Ranelid i Eurovision, lär finnarna få MÅÅÅÅNGA röster i år bara för att det är så annorlunda. Räkna inte bort dem från segern...

En av de kanske mest uppmärksammade snackisarna i år är det tyska bidraget - eller kanske snarare hur det tyska bidraget valdes. I "Unser Star für Österreich" (tyska melodifestivalen) vann den karismatiske skäggige it-teknikern med änglarösten, Andreas Kümmert, finalen ÖVERLÄGSET. Alltså, ÖVERLÄGSET - till och med Måns ligger i lä för hur mycket röster Andreas Kümmert fick i guldfinalen mot tvåan Ann-Sophi: 78,7 % av rösterna gick till honom! Men trots detta väljer Andreas att ge Eurovisionbiljetten till Ann-Sophi - och lämnar helt enkelt walk-over. I princip säger han till den tyska befolkningen - ni valde fel! Buropen lät inte vänta på sig. Hela sekvensen kan ses här, och är en av de konstigaste ögonblicken i Eurovisionhistorien. Mig veterligen har det aldrig hänt tidigare, men nu är tvåan Ann-Sophi iallafall tyskarnas representant i Wien, med låten "Black Smoke" som inte lär bli något annat än en 3 minuters kissepaus.
 
En annan snackis är den stora nykomlingen i år - Australien - som representeras av Guy Sebastian med bidraget "Tonight Again". Låten är - lyckligtvis - inte en ballad, utan en närmast dansk-inspirerad feel-good-låt, som absolut kan bli farlig i konkurrensen. Och med tanke på hur många ballader som deltar, så kommer det vara ett välkommet inslag från andra sidan jordklotet!
Nu skickar ju även Danmark en "dansk-inspirerad" feel-good-låt, trots artistens något osympatiska namn "Anti-Social Media". Visst blir detta lite väl glatt - till den nivå att man kanske börjar undra vilka substanser som ligger bakom danskarnas klämkäcka humör. Men oavsett doping, så kommer även danskarna kommer nog bli farliga i år.

Två andra riktigt intressanta bidrag som ni MÅSTE kolla upp är Slovenien och Storbritannien. Slovenien har ju gjort sig kända för sin "skandinaviska musiksmak", men har emellertid aldrig riktigt lyckats få till den där framgången som så väl förtjänar. Men i år har de faktiskt en riktigt radiomässig låt och en skicklig sångerska, Maraaya - "Here for you", som (om det finns någon rättvisa i världen) borde sluta högt upp i resultatlistan i år.
Storbritannien däremot lär ännu en gång få glömma en topplacering, men det betyder inte att de har en låt som är minnesvärd - TVÄRTOM! Electro Velvet och deras bidrag "Still in Love with You" kombinerar modern elektronisk musik med rytmer från 1920-talet, och med lite Charlestondans och coola syntar sätter sig detta direkt på minnet. Kort sagt: detta är vansinnigt underhållande! En riktig partyhöjare!

Årets bottennotering går emellertid till Armenien som tycks ha fått en musikaliskt nervsammanbrott efter fjärdeplatsen ifjol. Gruppen Genealogy genomför vad som inte kan benämnas som annat än en "tumultartad massaker" - på låten "Face the Shadow". Håll för öronen och be om nåd!

Men så till sist till väsentligheterna: Vem vinner? Måns eller balladerna?

Just nu talar allt för att Sverige får sin sjätte seger i Eurovision och att Måns blir vår förste manlige soloartist att ta hem bucklan. Anledningen är att Måns ganska klart leder oddsen (ca. 2,4) före Italien (ca. 5) och Estland (ca. 6), vilket ändå får sägas vara en solklar ledning. Nu skall vi dessutom minnas att inte ens Loreen hade odds så låga som 2,4 redan en och en halv månad innan Eurovision ens sparkat igång. Faktum är att Loreen som lägst hade ca 2,0 i odds - vilket hon fick dagen innan finalen när de flesta bidragen redan framförts. Måns ligger alltså redan väldigt bra till.
Loreens närmaste motståndare var dock hela tiden väldigt långt ifrån henne i oddsen - Ryssland och Serbien låg på 7 och 8 i odds fram till finaldagen. Där är ännu inte Italien eller Estland, som faktiskt ju inte är så vansinnigt långt ifrån Måns ännu. Det är alltså fortfarande tävling - men Måns är på god väg att ta död på den.
Fortsätter oddsen sjunka i denna takt för Sverige, lär de sista veckorna innan Eurovisionfinalen bara bli en enda lång defilering mot Eurovisionbucklan för Måns.

Men det betyder ju inte att det finns bra musik att lyssna på ändå!
I synnerhet rekommenderar Schlagermagistern följande låtar att lyssna in sig på fram till 19:e maj:

1. Storbritannien 
2. Estland
3. Nederländerna
4. Norge
5. Australien
6. Danmark
7. Finland
8. Malta
9. Slovenien
10. Georgien

Och glöm inte att titta på Eurovisions 60-årsjubileumsgala från London nu i början av April! Petra Mede och Englands svar på Jonas Gardell; Graham Norton, leder galan. Helt klart värt att se! 

Schlagermagisterns topplista: Best and Sämst of Melodifestivalen 2015

Bäst of Melodifestivalen 2015:

11. Filippa Bark

Vi var många som var förvånade över att se henne i Melodifestivalen.
Igen.
För jo, hon var med redan 2007, men då som en högst tillfällig sidekick till Kristian Luuk. I år, 8 år senare, så fick hon en mer permanent roll - och blev genast folkkär. Bättre sent än aldrig, som man brukar säga... Men årets upplaga av Filippa Bark hade givetvis ett framgångsrecept: Ta över den jobbigaste och mest pinsamma momentet i programmet; green-roomintervjuerna, och driva med dem. Rejält!
För en gångs skull slapp vi "Hallå PUUUBLIKEEEEENN!" och sånt snack, och fick istället något som var genuint roligt. Som när Filippa drar oneliners om Malmös cykelsituation och sin björndräkt.

10. Mr. Klitos Klitou

Vi har sett hundratals juryrepresentanter komma och gå i Melodifestivalen genom åren, men enbart EN har lyckats locka hela publiken till skratt - utan att ens ha öppnat munnen. Det är givetvis Cyperns jurygruppsrepresentant som jag talar om, den ärevördige Mr. Klitos Klitou. Han är verkligen pricken över i:et i detta sammanhang...

9. Mariette

Av alla bidrag i årets festival, så var Mariette en av de som gjorde allra störst intryck på mig. En fantastiskt unik låt skriven av Miss Li, med ett fullständigt perfekt scenframträdande som osade Loreen lång väg. Mariette gick med "Don't stop Believing" från Idols skräphink till att bli en stor mellostjärna - med en imponerande 3:e plats i finalen. Och låten hade lika gärna kunnat vinna Eurovision - frågan är om inte Mariette mycket väl hade kunnat överskugga Loreen om hon bara hade fått chansen?

8. Sanna misshandlar sina dansare

Alla som någonsin sett Sanna Nielsen i en intervju vet att hon är en fruktansvärt sympatisk människa, utan några egentliga aggressivitetsproblem eller undertryckt ilska i kroppen. Just därför är det väldigt roligt när hon (visserligen helt oavsiktligt) lyckas med konststycket att misshandla en av sina dansare, inte bara en - utan två gånger! Ibland är det skönt att veta att även de mest snälla och försynta tjejerna har förmågan att knocka en fullvuxen man till golvet. 
 

7. Måns Zelmerlöw

Man kommer inte ifrån Måns Z i år - Melodifestivalen 2015 var hans melodifestival. Anledningen var givetvis "Heroes" som skrev in honom i historieböckerna på allvar. Och även så här nu i efterhand måste vi konstatera att framförandet är ren magi - ett verkligt modernt mästerverk.

6. Loreens nakenkupp

Den stora snackisen under Andra Chansen var faktiskt Loreens comeback, och inget annat. Alla artister hamnade liksom i skymundan när Loreen intog scenen - barbröstad. Jodå, ni läste rätt: Barbröstad. Eller så gott som iallafall, för hon hade faktiskt inga kläder på överkroppen utan förlitade sig helt på sitt eget hår för att dölja de mest vitala delarna. Det är så man skapar rubriker - och det är så man gör om man verkligen ska sätta ett avtryck i schlagervärlden.

5. Kristin Amparo

Frågar ni mig, så var detta årets låt i Melodifestivalen i år. En ballad som grep tag i en och vägrade släppa - och med en av de absolut svåraste sångpartierna kanske NÅGONSIN. Ändå förlorade Kristin mot 67-årige Hasse "Kvinnaböske" Andersson, i Andra Chansen. Ibland är tävlingen orättvis - och ibland rent förjävlig till och med. 

4. Ylvis - Stonehenge

De borde faktiskt redan varit med 2014 - året efter genombrottet med "What Does the Fox Say". Men då var de upptagna med världsturnén och sin egna show hemma i Norge. Så därför var de ju självskrivna som pausunderhållning i Mellofinalen i år istället - en extrem hedersbetygelse ur ett svenskt perspektiv. Men med tanke på hur framgångsrika Ylvis har varit hittills - är de nog den största artisten (möjligtvis näst efter Roxette som var pausunderhållning 2001), som någonsin fått det uppdraget. Och ingen blev besviken.
Och att Lili & Susie fick extraroller som upphetsade fruar är bara ren skär episkhet.

3. Christer Björkman som stand-in för Conchita Wurst

Den enda gången under årets Melodifestival då min haka bokstavligen höll på att åka ned i golvet, var när Christer Björkman gjorde en stand-in för Conchita Wurst i generalrepititionen inför finalen. Då Conchita just samma kväll skulle landa på Arlanda, fanns hen inte på plats för genrepet. Då tog Christer B över skägget och genomförde "Rise Like A Phoenix" - prickfritt. Visst, han är betydligt äldre än Conchita, och således rynkigare - men likheterna var i övrigt slående. Helt fantastiskt framförande av en man som gav upp sin halvtaskiga artistkarriär - för snart 15 år sedan.

2. Teckentolken som blev världskändis

Hade denna lista varit internationell - hade detta ohotat hamnat på plats 1. Detta är nämligen inte bara en snackis i Sverige - utan i hela världen. Tommy Krångh blev "Epic Sign Language Guy" över en natt - och skapade ett internetfenomen som faktiskt nådde nyhetskanaler enda över till USA. Och det är egentligen inte så konstigt. Tommy ägde verkligen alla artister i årets Melodifestival. Frågan är om inte han är den moraliske vinnaren i år?

1. "Åkarp"

Ja, det var på tiden att någon satte metropolen Åkarp på kartan. Byn är ju trots allt Burlövs kommuns näst största tätort!
Kanske är detta den bästa hyllningslåten som någonsin gjorts till någon tätort överhuvudtaget i Burlövs kommun!
Kort sagt: Episkt!

Sämst of Melodifestivalen 2015:

4. Samir drar i tröjan 30 gånger

En Twitteranvändare utlyste inför finalen en rolig tävling som utmanade alla att ta en shot varje gång Samir drog i sin tröja. En livebloggare kommenterade emellertid ifrån pressrummet i Andra Chansen att den samlade journalistkåren på plats räknade ihop 30 tröjdragningar under de tre minuter Samir stod på scenen. Ur det perspektivet så var shottävlingen inte bara rolig utan rent av livsfarlig. Det blir ju 30 shots á 4 cl = 120 cl eller 1,2 liter på knappt 3 minuter! Samirs tvångsmässiga tröjdragningar var således alltså inte bara fruktansvärt störande, de var förmodligen den direkta dödsorsaken för många twitteranvändare denna lördagskväll...

3. Dinah Nah "trashtalkar" Dolly Style

Ingen Melodifestival blir komplett utan trashtalk, speciellt inte i Andra Chansen. Det roliga är att trashtalken drabbade Dolly Style - den kanske mest udda fågeln i årets gökbo. Inför varje bidrag fick motståndaren säga några ord om sin motkombatant - och Dinah Nah sade i princip vad vi alla tänkte om Dolly Style. Vilket ju inte var helt positivt kanske - speciellt inte när SVT klippte bort allt onödigt "hyllande" och lämnade kvar de beskare kommentarerna. Dinah Nah fick nys om det och krävde att dessa redigerades bort - och vips! Plötsligt fick Dinah bara säga en mening: "Det var ju glatt iallafall!".
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/article20429008.ab

2. Röst-appens förbannelse

Och så årets största fiasko - röstappen som skapade mer elände än den kunde lösa. I första deltävlingen hade folk inte förstått att den ens existerade förrän programledarna berättade om den alldeles i början av programmet. Då hann folk inte ladda hem den förrän första bidraget hade spelats klart - vilket innebär att den inte kunde användas för att rösta på det bidraget. Resultatet? Bidrag ett gick aldrig vidare.
SKANDAL!
I finalen däremot hade alla redan blivit väl bekantade med appen - så pass många att hela system kollapsade under trycket. Därför fick man be folket att sluta använda appen, och de redan angivna rösterna fick istället lämnas åt sidan för att aldrig räknas.
SKANDAL!

1. Eurovisionmedleyt från Helvetet

Den största skändningen under årets Mello skedde dock i Andra Chansen där SVT tydligen hade bestämt att de två programledarna och bakgrundskören/dansarna skulle ta de mest älskade Eurovisionlåtarna genom alla tider - och slakta dem med dålig sång, brist på koreografi och slapstick-skämt. Resultatet blev en smärtsam påminnelse om varför brittiska TV-bolaget BBC får uppdraget att producera Eurovisionens 60-årsjubileumsgala - och inte SVT. *SKÄMSKUDDE*

Melodifestivalen 2015 - nördanalysen

• Måns Z vann med den största poängsumman någonsin, 288 p (tidigare rekordet var Loreen, 2012, 268 p).
• Måns Z vann med den största marginalen någonsin, 149 p (tidigare rekordet var ABBA, 1974, 90p)
• Måns Z vann med den näst största mängden 12:or ifrån juryn någonsin - nio 12:or. (rekordet är Carola 1983 - elva 12:or -full pott).
• Måns Z vann med den näst största totala mängden telefonröster - 545 601 (rekordet är Loreen, 2012: 670 551)
• Måns Z blev den förste vinnaren sedan Loreen 2012, att vinna både folkets röst och juryns röst. 
• Måns Z vann från startposition 6, precis som Carola 2006, Lena PH 2004 och Roger Pontare 2000.
• Måns Z blev den tredje raka vinnaren från Skåne - och den fjärde på fem år (Eric Saade, 2011, Robin Stjernberg 2013, Sanna Nielsen 2014).
• Måns Z vann på tredje försöket som soloartist, vilket bara han, Lasse Berghagen, Ted Gärdestad och Björn Skifs gjort tidigare.
• "Heroes" blir det andra svenska eurovisionbidraget med hjältar som tema i titeln. Enbart Sverige har någonsin skickat "hjälte-bidrag" till Eurovision ("Hero" Charlotte Perrelli 2008)
• Måns Z - blir det andra svenska "Zätat" att tävla i Eurovision. Monica Zetterlund blev det första.
• "Heroes" blir den andra raka vinnarlåten med enbart EN synlig "fysisk" person på scenen. "Undo" blev förra året det första sådana bidraget (utan synlig bakgrundskör/dansare).

• "Manne leam Frijje" blev första bidrag på samiska i Mellon någonsin.
• Jon Henrik Fjällgren fick totalt 166 p - samma antal poäng som Robin Stjernberg fick 2013 (som då vann).
• Jon Henrik blev förste Colombianskfödde att delta i Mellofinalen. Dock finns gott om artister med sydamerikanskt ursprung representerat i tidigare finaler; Danny Saucedo (Bolivia), Gladys Del Pilar (Equador), Caroline Wennergren (Brasillien), Mendez (Chile).
• "Manne leam Frijje" blev första icke-engelska låt att komma i topp-3 sedan 2009, då var det "Snälla, Snälla" med Caroline af Ugglas som kom 2:a.

• Hasse Andersson blev äldsta artisten någonsin att komma i topp-5 i Melodifestivalen (67 år).
• JTR fick det lägsta antalet telefonröster (14 236) något finalbidrag fått i finalen sedan 2001 ("Jag känner dig" - Popson: 7551).
• Högsta antalet finalbidrag skrivna helt/delvis av kvinnliga låtskrivare: 9 av 12 finalbidrag.
• Röstetalen i deltävlingarna blev de högst noterade någonsin - tack vare röstappen. I snitt kom det in 2,5 miljoner röster per deltävling i år - i jämförelse med ca 370 000 röster i snitt förra året.
• För första gången någonsin var det dock inte finalen som fick flest antal röster - eftersom röstappen togs ur bruk mitt under finalen. Istället kom bara 1,2 miljoner röster in i finalen - näst sämst jämfört med de andra deltävlingarna under turnén. Dock fler än i fjolårets final, som "bara" fick in 1,1 miljoner röster.
• Alla bidrag med startposition 7 i deltävlingarna gick DIREKT till final.
• Hälften av alla bidrag med startposition 6 i deltävlingarna gick DIREKT till final.
• För första gången gick inga bidrag från startposition 1 i deltävlingarna DIREKT till final - inget slutade heller bättre än 4:a (Linus Svenning, deltävling 2).
• Förbannelsen över startposition 2 håller i sig: Inget bidrag på startposition 2 i deltävlingarna fick en topplacering (7:a, 6:a, 6:a, 5:a). I finalen slutade bidrag 2 dessutom allra sist - med den lägsta röstandelen sedan 2001 (JTR).

Melodifestivalen 2015 i backspegeln: Katastrofen som vändes till en succé

När SVT i September ifjol presenterade upplägget för årets Mello, så var vi många som skakade på huvudet. Melodifestivalen skulle nämligen genomgå sin absolut största förändring sedan turnékonceptet infördes 2002 - och allt berodde på sjunkande tittarsiffror. 2014 hade nämligen varit ett katastrofår sett på tittarsiffrorna. Under 2014 lyckades Melodifestivalen inte locka mer än i snitt 3,2 miljoner tittare, och finalen sågs "bara" av 3,3 miljoner tittare - vilket var den sämsta tittarsiffran för en Melodifestivalfinal sedan 1999. Helvetet bröt löst hos SVT, eftersom Mellon är SVT:s flaggskepp. Är det något program som SVT är känt för, även ute i Europa, så är det just Melodifestivalen. Därför var det en oerhörd prestigeförlust med denna katastrofala tittarsiffra, trots det faktum att Mellon 2014 pågick under brinnande vinter-OS, vilket alltid drar tittare ifrån programmet. Hur som helst föranledde detta SVT att dra slutsatsen att programupplägget var orsaken. Därför gjorde man en vild chansning på att skära ned antalet bidrag, göra Andra Chansen viktigare, men framförallt att göra finalen större. Vi kan nu se att det lyckades - man kunde faktiskt vända trenden, om än marginellt.

Finalen 2015 hade 420 000 fler tittare än förra årets final, vilket givetvis är en förbättring, men som vi ser på grafiken ovanför så är årets final fortfarande inte över 4 miljonersstrecket, vilket de flesta finaler brukar vara. Generellt så var dock årets melodifestival mer tittad på än förra året, i snitt lite mer än 250 000 fler tittare än förra året.

Som vi ser på grafen ovan ligger är Mellons medeltittarsiffror rätt stabila - även om de gick ned ganska kraftigt varje år det var Vinter-OS (2002, 2006, 2010 & 2014). Att SVT fick panik av fjolårets dåliga tittarsiffror var därför kanske lite överdrivet, speciellt med tanke på att de ändå ligger i linje med många tidigare års statistik. Rekordåret 2013 kan dock bara förklaras med att vi vann Eurovision 2012, en ren Loreen-effekt alltså.

Årets Mello råkade dock givetvis ut för en rad skandaler - i vanlig ordning. Den första skandalen var röst-appen, som var en del av det nya upplägget. Redan i deltävling 1 stormade tittarna, eftersom den tycktes gynna de sista bidragen i startfältet då folk inte hann ladda ned den i tid. Kritiken avtog dock fram till andra deltävlingen då folket hade hunnit ladda ned den innan sändning. I finalen brakade dock helvetet löst igen, då appen brakade ihop, systemet dog och SVT var tvungen att ta bort app-rösterna från tävlingen. Alla blev rasande. Och visst, det kan ha påverkat resultatet, men förmodligen inte särskilt mycket. Huruvida det var en organiserad hackerattack mot SVT vet vi inte än, men självklart hade ju det varit ett intressant hackermål.
Den andra stora kritiken kom, precis som vanligt, mot manuset och mellanakterna. Denna gång var det dock bara Andra Chansen som drabbades av denna kritikstorm - troligen hade SVT inte riktigt tänkt igenom den deltävlingen ordentligt. Det verkade som att alla dåliga idéer hamnade i just Andra Chansen, och genomfördes också väldigt mediokert. Eurovisionmedleyt ska vi för alltid förtränga, och hela det nya upplägget för Andra chansen kändes som en nödlösning. Det ändras garanterat till nästa år.

Men 2015 blev ett hyfsat år för Melodifestivalen iallafall. 
Nu i efterhand kan vi se att det lyckades mest tack vare 3 faktorer:

1. Måns (och de andra artisterna)

Årets startfält skulle bli en korvfest - det visste vi. Mansdominansen var brutal, även om finalen till slut kom att innehålla 4 kvinnor (d.v.s 1/3-del av alla artister). Man brukar alltid se sådana effekter vartannat år - efter att Loreen vann 2012 så blev 2013 ett manligt dominerat år. Då vann Robin Stjernberg - och 2014 blev ett relativt kvinnligt dominerat år. Efter Sannas vinst ifjol blev det alltså ett manligt dominerat år i år - vilket framförallt märktes i resultatlistan. Av de 4 kvinnliga artisterna så slutade 2 av dem sist respektive näst sist - medan Mariette var den ende som lyckades hamna i topp-5.

Men vi visste ju samtidigt, långt i förväg, att årets Mello skulle bli en uppgörelse mellan de stora manliga artisterna i avsaknad på stora kvinnliga utmanare. Eric, Måns och Andreas Johnsson var de stora affischnamnen - men enbart Måns var den som faktiskt överlevde favoritskapet. Och det med råge... Medan Eric redan i deltävling 1 förlorade sitt favoritskap efter att låten blivit bemött med en gäspning av tittarna - medan Andreas floppade totalt och blev sist i sin deltävling.
Istället kom Jon Henrik Fjällgren fram som det nya namnet på allas läppar - med sin jojk tog han sig från Talang-skuggan in i det verkliga strålkastarljuset. Vi kan hylla Måns hur mycket vi vill, men jag tvivlar inte på att Jon Henrik var den artist som fick sitt stora genombrott i årets Melodifestival. Han förde på allvar in samisk kultur i den svenska underhållningsvärlden, vilket i sig är en makalös bedrift med tanke på hur lite samisk kultur vi vanligtvis brukar se i svensk media. Och tänka sig, att det bara krävdes en colombianskfödd renskötare från Härjedalen! Något säger mig att han ligger högt på listan över artister som Björkman vill ska göra comeback nästa år. Han och Ace Wilder...

Men Jon Henrik kunde knappast göra något åt Måns Zelmerlöw - han blev den sista förhandsfavoriten som överlevde. Måns var ju redan etablerad som en av de mest folkliga personligheter vi har i detta land, och därför visste vi att det skulle bli en utmaning för honom att faktiskt bli en artist igen. I alla fall en artist som faktiskt kunde vinna Melodifestivalen.
I efterhand så känns det dock ganska uppenbart att detta var Måns' år. Han fick hedersuppdraget att gå ut som sista bidrag i sista deltävlingen - och fick dessutom med ett annat bidrag som låtskrivare ("Det rår vi inte för"). Att han sedan cyklades fick vara med i "Åkarp-videon" och därigenom fick lite extra uppmärksamhet, visade om inte annat att Måns alltjämt är den mest populära artisten vi har i Sverige. Inte konstigt att han även skulle komma att vinna allt denna gång.

Men bortsett från Måns och Jon Henrik, så hade SVT lyckats få tag i ett antal artister som i sig var stora utropstecken:
Samir &Viktor - även om killarna egentligen är lika mycket artister som ett paket grillchips, så kan ingen förneka att de blev en av de mest uppmärksammade artisterna i år. Bidraget sög visserligen stenhårt och det tycktes också många människor vilja framföra till dem över diverse internetforum. Självklart blev det näthat av alltihopa, vilket även det blev ett journalistdrev som de båda givetvis drog nytta av. Vågar man säga att Samir & Viktors framgång i Mellon främst beror på allting annat än just musiken?
Hasse Andersson gick från att vara ett desperat inslag för att bemöta landsbygdsbefolkningen - till att bli en av få artister att faktiskt få hela Friends Arena att dansa. Hasse växte - från deltävling 4 till finalen - och blev en folkfavorit. Till och med stadsbor från Stockholm vågade sjunga med i refrängen, trots att den var på så grov skånska att inte ens danskarna hade förstått den! Hasse gjorde samtidigt något som är helt unikt i Mellohistorien - han är den förste artisten över 65 års ålder att hamna i topp-5 i melodifestivalen! Detta är ju i sig något mycket imponerande, speciellt med tanke på att medelåldern på de senaste årens vinnare har legat på ca 27 år.
Andra artister som fick mycket fokus var ju Magnus Carlsson, som gjorde en av årets mest uppmärksammade comebacker, trots en halvtaskig finalplacering. Även JTR lyckades ju definitivt etablera sig i Sverige - efter att ha varit så framgångsrika i Australien.
 

2. Programledarna

Sanna och Robin blev de stora snackisarna i början av årets Melloturné. Ja, och givetvis Sissela Benn (alias Filippa Bark). Det var inte många som trodde att Sanna Nielsen skulle klara jobbet när hon och Robin i September ifjol blev utsedda att leda årets Mello. Vi minns ju dessvärre så väl tidigare artister som försökt vara programledare, men inte riktigt lyckas (Danny 2013, Marie Serneholt 2011, m.fl...). Men Sanna visade att hon har fler strängar på sin lyra än bara vara briljant sångerska, och fick unisona hyllningar från hela nöjessverige. Och visst var hon bra! Tillsammans med en väldigt rutinerad programledare som Robin Paulsson så framstod de som säkerheten själva, vilket var väldigt skönt då de två senaste årens programlederi har vacklat lite på den punkten.
Men den mest omtalade stående punkten var ju ändå Filippa Bark, som i år gjorde comeback i Melodifestivalen. Även om hon existerat som karaktär i nästan 10 år, blev hon ändå ett nytt ansikte för många. Lite ironiskt är det ju, som Sissela Benn sedan också kommenterade, att folk fortfarande inte riktigt kan greppa Filippa - är hon menad som en elak nidbild eller bara som en kärleksfull komisk karaktär? Denna tvist har resulterat i en splittring där man antingen hatar eller älskar Filippa - vilket ju å andra sidan är en typisk Mellogrej det med. Ingen lämnas neutral.
Men framgången består nog mest i det faktum att hon övertog en mycket jobbig del av programlederiet - green room snacket, som sedan uppkomsten bara har inneburit skäms-ögonblick. Alla minns vi när Thosten Flinck tafsade på Gina Dirawi 2012. Vi minns när Lena Philipsson dissade Carola 2006. Och vi har givetvis försökt förtränga alla värdelösa "Hur känns det?-frågor", som aldrig någonsin har fått ett intressant svar, utan oftast bara ett skrik - och "VILKEN PUBLIK!!! WOHOOO". Tack snälla Filippa för att vi slapp den biten i år. Istället blev hela green room en sketch som alltid bjöd på underhållning, det får vi ju ändå säga var ett stort steg framåt för Melodifestivalen!

3. Produktionen

Jag tillhörde definitivt skeptikerna inför det nya upplägget, när SVT presenterade hur 2015 år Mello skulle utformas. Av de enda 28 bidrag som skulle tävla, skulle hela 42% ta sig till final, 12 stycken, vilket innebar det största antalet finalbidrag sedan 90-talet! Jag såg framför mig en maratonsändning där folk skulle tröttna efter halva sändningen - och allting bli en stor pannkaka. 
Men man fick faktiskt finalen att gå ihop, även om startfältet var så stort att många bidrag inte alls egentligen var tillräckligt bra för att vara där. Men finalen blev, till skillnad från tidigare år, ett program med fokus på låtarna och omröstningen. Av de totalt 2 timmarna, tog låtarna upp ca 1h 5 min av tiden, och omröstningarna ca 25 minuter. Det är så en final ska vara - totalt fokus på tävlingen, ett koncept som helt klart fungerade i år. Vi behövde inte genomlida tre kvart absurda dansföreställningar eller pretentiösa musikalnummer som ingen bryr sig om. Inga långa intervjuer, och inga långa utläggningar av programledarna. Musiken fick stå i centrum, vilket var ett smart drag.

Men om det var någonting som gjorde årets Mello så speciellt, var det nog scenproduktionen som sådan. Vi fick se helt ny tv-teknik användas, nya grepp gjorde på framträdandena och i princip en helt ny teknisk era för Melodifestivalen skapades. Visst kan vi alla tralla på Måns' vinnarlåt "Heroes", men hans helt nyskapande framförande var ju det som avgjorde allt. Streckgubben "MP" tog bidraget från att vara "en okej poplåt", till att bli "större än ABBA". Bakgrundsprojektionen blev en fantastisk teknisk detalj som satte spiken i kistan för Måns. Men även Mariette, Eric Saade och Samir & Viktor använde sig av "dual framing" alltså två tv-bilder samtidigt, förinspelade klipp och lösa kameror på scenen. Dessutom var scenen välanpassad för grafisk förändring, och omslöt hela tävlingen väldigt effektfullt.
I slutändan blev nog ändå årets mello den snyggaste produktionen på oerhört länge.