Schlagermagistern om Eurovisionbomben - Australien deltar för första gången i år!

Australien i Eurovision Song Contest? Ja, det är tydligen verklighet efter att EBU i veckan släppte nyheten att det kängurubefolkade krokodilbrottande landet på andra sidan jordklotet ska tävla för första gången i årets Eurovision. För Eurovision-amatören kan detta verka helt vansinnigt - men för oss Eurovision-nördar låter detta faktiskt betydligt mer vettigt än man kan tro. Jag ska strax förklara varför. Men först ska vi reda ut vad EBU faktiskt har bestämt:


Australiens stora nationella Tv-bolag SBS är alltså INTE medlem i Europeiska radio och TV-unionen (EBU), utan har status som "associerad medlem" - en typ av juridisk status som innebär att man får ta del av EBU:s sändningar - men inte själv delta och besluta om dem. De som enligt reglerna får delta i exempelvis Eurovision Song Contest är bara de som är fullständiga medlemmar, d.v.s. de länder som tillhör det "Europeiska sändningsområdet" vilket innebär Europa, Nordafrika, Mellanöstern och numera även västra Centralasien. De nationella tv-bolag därifrån som är fullständiga medlemmar i EBU får alltså delta även i Eurovision - vilket är anledningen till att Israel får delta trots att landet inte är en Europeisk stat. Även Marocko deltog en gång, 1980 - med den i Europa då mycket kända sångerskan Samira. Landet slutade på näst sista plats. Emellertid så har flera andra länder, som inte alls räknas som europeiska, antytt att de vill vara med i Eurovision - såsom Libanon, Tunisien och Jordanien. Dessa skulle alltså kunna få delta, om de bara hade tagit beslut till att göra så - men oftast har de stört sig på Israels medverkan och därför avböjt deltagande. Brist på pengar har varit en annan anledning.

Australien däremot har inga problem med vare sig Israel eller pengar, men är dock inte en fullständig EBU-medlem eftersom de inte tillhör det europeiska sändningsområdet. Istället är det australiska tv-bolaget SBS associerad EBU-medlem och får därför bara SÄNDA Eurovision, vilket de gjort ända sedan 80-talet. Det som alltså dock hänt nu i år är att EBU, i linje med mottot för årets Eurovision "Building Bridges" och för att uppmärksamma Eurovision Song Contests 60 års-jubileum, gör ett tillfälligt undantag i reglerna och bjuder in Australien att delta. Detta innebär att SBS inte bara får sända, utan också skicka ett eget bidrag och rösta i Eurovision - men bara i år. Australiens låt kommer p.g.a. detta att vara ett automatiskt finalbidrag och behöver därmed inte kvala i någon semifinal men kommer däremot att få rösta i båda semifinalerna. Anledningen är att EBU inte vill att Australiens deltagande ska gå ut över något europeiskt lands deltagande - vilket innebär att man istället för 26 finalbidrag nu istället har 27. Det blir en lång final med andra ord... Och skulle sedan Australien faktiskt vinna årets Eurovision, ja då har EBU bestämt att man ska låta SBS bestämma ny värdstad - men den måste vara i Europa. Vi får då alltså inte något Eurovision 2016 i Sydney, om ni nu trodde det.

Nu kanske många ändå tycker att det hela känns väldigt konstigt. Varför ska ett land på andra sidan jorden plötsligt vara med i EUROvision? Eurovision är väl en europeisk angelägenhet? Vi kan väl inte bara släppa på den regeln och släppa in USA, Kina och Japan i Eurovision - då får man väl ha ett schlager-VM istället?
Förvisso.
Faktum är att man har diskuterat ett eventuellt "Worldvision" förut, men inte hamnat någonvart. Men konceptet Eurovision har exporterats till Asien, där Asiavision gick härom året. Även i USA finns ett liknande koncept. Men problemet är att det inte är i närheten av samma popularitet som i Europa - det är alltjämt en mycket konstig grej att länder ska tävla sinsemellan om musik. Det är inte helt lättsmält för utomstående länder att förstå. Dock har Australien alltid haft ett öga på Europa, eftersom landet är en del av det Brittiska samväldet och har därför alltid varit nära knutet till Storbritannien. Att Eurovision därför varit så oerhört populärt i Australien ända sedan 80-talet, trots att landet inte själva deltagit, är ett bevis på hur stark kulturell anknytning landet har till just Europa. Men sen kan ju påpekas att en mängd australiensiska artister deltagit för andra länder i Eurovision genom åren:
Olivia Newton John (Storbritannien 1974), Gina G (Storbritannien 1996), Sångerskan i Texas Ligthning (Tyskland 2006) och inte minst mr. Eurovision själv, Johnny Logan som faktiskt är född och uppvuxen i Australien, men senare blev hedersmedborgare på Irland efter alla sina Eurovisionvinster.

Med andra ord: Australien har alltid varit en del av Eurovision - om än osynliga för oss européer. Så om det finns något land utanför Europa som förtjänat en plats i Eurovision, så är det Australien - punkt slut.

Det som är det intressanta att spekulera i nu, är vad deras medverkan kommer att få för effekter. Vilka länder kommer de att rösta på? Sverige!?
Ja, inte omöjligt. De senaste åren har de australiensiska tv-tittarna kunnat rösta i Eurovision precis som alla vi andra - med undantaget att deras röster inte räknas utan är helt inofficiella. Resultatet publiceras dock alltid, så de kan se hur Australien hade röstat om de varit med - och nästan alltid stämmer det överens med resten av Europa. 2012 skulle de ha givit sin 12:a till Loreen, 2013 till Emmelie de Forest och 2014 till Conchita. Däremot har man ofta givit lite mer poäng till Irland, Grekland och Sverige än vad de flesta andra länder gjort. Självklart hoppas vi på att det mönstret återupprepas i år!
Samtidigt kan man ju fundera på vilka länder som kan tänkas ge poäng till Australien. Det är givetvis helt omöjligt att säga, men en vild gissning är väl att Storbritannien och Irland ger lite ströpoäng ditåt. Även Sverige kan nog gå den vägen.
Men det faktum att ett så fjärran land tävlar i "vårt" Eurovision kan nog ge dem rejält med uppmärksamhet ändå - och jag tvivlar inte en sekund på att Australien kommer få en bra slutplacering. Landet har en välutvecklad musikindustri och kan det där med popmusik - så om inte grannröstandet tar till sig absurda proportioner i år, så lär Australien få många långväga 12:or.

Melodifestivalen 2015 Inför Malmö: Lågvattenmärket

Den första deltävlingen i Göteborg blev en succé som gav rejäl mersmak trots mycket låga förväntningar. Medan debatten fortfarande rasar om röstningsappen, så rullar emellertid turnén vidare mot sydligare breddgrader igen, närmare bestämt Malmö - där turnén startade förra året.
Nu är förutsättningarna dock helt annorlunda. Inför första deltävlingen i Göteborg fanns en megafavorit på plats i form av Eric Saade - och ett gäng omtalade uppstickare. I Malmö finns nu knappt någon artist som ens omnämns i medierna - med möjligt undantag av Magnus Carlsson. Samtidigt är schlagerjournalisterna som övervakat repetitionerna rörande överens; det är jämnt. Och rätt dåligt faktiskt. Samtidigt var det redan på förhand det klart svagaste startfältet som hamnade i Malmö. Av de artister som var värda att nämna inför Mellon var nästan samtliga föredettingar, schlagerfosiler och dokusåpakändisar. Frågan är hur svenska folket kommer att motta ett sådant fall i kvalitet? I oddsen har det varit rena fruktsalladen på sistone, favoritskapet byts varannan timme där. I omröstningar på nätet ser vi också detta. Faktum är att denna deltävling kan komma att bli den svåraste att förutspå - någonsin!

1. ”Forever Starts Today” – Linus Svenning

Inga bröder, ingen pappa - ingen familj alls i årets Svenning-bidrag faktiskt. Men vibbarna finns där, även om Linus denna gång slängt in oljefatstrummorna på scenen (av någon oförklarlig anledning). Låten känns som en salig blandning av Veronica Maggios och Håkan Hellströms "Hela huset"och "Only teardrops" med Emmelie de Forest som vann för Danmark härom året. På något sätt har man anpassat alltihop till ett mer internationellt hållbart koncept - vilket förmodligen också är anledningen till att Linus nu också sjunger på engelska. Sen är det frågan om det hjälper, för även om låten är lite trallvänlig och gungig, så behövs nog betydligt mer om Linus ska trumma sig hela vägen till Wien. Dessutom förlorar Linus lite av den personliga anknytning som han hade ifjol - i år sticker han liksom inte ut på samma sätt. Han är mer en artist bland alla andra, vilket inte är positivt. Jag hade själv den stora lyckan att personligen få träffa Linus under välkomstfesten för Andra Chansen i Lidköping ifjol, och slogs av hur jordnära och genomtrevlig han faktiskt är. I år riskerar den delen att inte synas alls bakom oljefat och dansare. Däremot har årets låt som sagt mer internationell potential än "Bröder" - vilket kan vara ett plus om Linus lyckas ta sig till final. Och i detta startfält är han definitivt en finalist, allt annat vore fruktansvärt orättvist enligt mig.  

2. ”Där och då med dig” – Emelie Irewald

Emelie Irewald är, precis som de flesta numera, kommen ifrån en av alla myriader av tv-sända talangjakter, och är också en av de bittra artisterna som inte vann när det begav sig. Emelie vann dock "Allmänhetens tävling", ett av två sätt att nå Melodifestivalen utan att behöva känna Fredrik Kempe, Thomas G:son eller Christer Björkman personligen. Att Emelie dessutom skrivit låten själv förstärker känslan ytterligare - detta är en joker som nått mellon på egen kraft. All heder åt henne!
Men kvalificerar sig till finalen gör hon inte. Anledningarna är lika många som de är självklara:
1. Hon startar som nr. 2 - de går i princip aldrig vidare.
2. Det är en ballad om cancer - på svenska. Hon kan ju hoppas på en Linus Svenning-effekt, men med tanke på hur det gick för Daniel Gildenlöw förra veckan så ska hon nog inte sätta för höga förhoppningar.
3. Hon är fortfarande rätt anonym.
4. Så där värst bra är inte låten.
Summan av kardemumman: Inte i närheten av finalen tyvärr. Ännu en gång påvisas behovet av att ha etablerade låtskrivare och artister i Melodifestivalen..  

3. ”Groupie” – Samir & Viktor

Jaha, dags för årets "Sean Banan-bidrag", som i år består av en av Stureplans mest kända modebloggare, Viktor, och den ifrån "Paradise Hotel" kända hotelliggaren Samir. Tillsammans är de inte direkt några nobelprisvinnare, eller ens några Lili & Susie. Humle och Dumle är väl närmare sanningen kan jag tycka... Men men, de lyckades bli årets mest omtalade nybörjare, trots att de senast i somras hade en hit tillsammans; "Success", och dessutom har ett eget designmärke ihop. Lena Philipsson pyr av avundsjuka. Men vad blir kontentan av att man slår ihop en sex-och-samlevnads-"liberal" med en Stureplansmodebloggare? Man får huvudvärk - i form av ett bidrag som passande nog heter "Groupie". Och ja, den handlar om något så djupt och sublimt som att ta foton med sin mobiltelefon. Och den bär det fina budskapet med sig att "man ska inte vara självisk och ta en selfie - man ska tänka på varandra och ta en groupie". Nobels fredspris 2015 blev genast reserverat till Samir & Viktor. Tyvärr för alla fredsmäklare i Syrien och Ukraina...
Detta är om inte annat, ett av de senaste årens lågvattenmärken - om inte annat så intellektuellt och konstnärligt. Bidraget har redan flera gånger pekats ut som "sämst i år", utan att någon hunnit höra alla 28 bidrag. Ändå är jag nog beredd att hålla med. Däremot vet jag att sådana här låtar har en tendens att gå hem i stugorna ändå, väl medveten om hur Sean Banan slog till i Mellon. Att oddsen, just nu, dessutom utser dem till vinnare i deltävlingen lär antyda att detta IQ-befriade bidrag stormar hela vägen till Friends. Suck.

4. ”If I Was God For One Day” – Neverstore

Skövde-rock i år igen! Denna gång är det Thomas G:son som skrivit låten, och gruppen är denna gång Neverstore - som faktiskt är ett av de kändare Skövdebanden med vinster i MTV music awards och turnéer i Japan med Sum 41. Inte illa. Men i Sverige är de fortfarande något våta bakom öronen, och hoppas väl på ett verkligt genomslag nu i mellon, men frågan är om G:sons blotta närvaro hjälper här. Visst, hyfsad låt som går helt i linje med Green Day, Sum 41 och andra stora grupper i samma genre, men något nedtonad och lite tråkig. Har svårt att se någon som inte är punkrockälskare rösta på det här. Det är helt enkelt inte tillräckligt intressant.

5. ”Nonetheless” – Marie Bergman & Sanne Salomonsen

Och som i ett trollslag så var plötsligt två superveteraner tillbaka i mellon. Marie Bergman är den enda artisten i festivalens historia som som ett "perfect record" och samtidigt varit med 3 gånger i tävlingen - alltså vunnit 3 utav 3 gånger!! Visserligen med rejäla mellanrum; 1971,1972 och 1994. Och hon har dessutom aldrig vunnit som soloartist - utan alltid i en grupp (Family Four) eller i duett (med Roger Pontare). Sanne Salomonsen är den danska popens drottning, efter flera hits på 80-talet som till och med slog igenom i Sverige. 2005 försökte hon i Melodifestivalen, men kom bara till finalen där hon slutade 7:a. I år har dessa två golden ladies slagit sig samman, i vad som inte kan sägas vara något annat än en "fossil Öresundsbro", som kanske är årets mest svårtippade bidrag. Låten påminner om det holländska bidraget som slutade tvåa i Eurovision förra året "calm after the storm" och är en countryinspirerad ballad i mycket lugnt tempo. Egentligen väldigt typisk för Marie Bergman, och funkar riktigt bra med Sannes röst också. Däremot är det fortfarande lite svårt att svälja detta som ett modernt bidrag. Det funkade visserligen för Nederländerna ifjol, men funkar det här i Sverige? Det kan ju visserligen bli en Louise Hoffsten-effekt, vilket inte är omöjligt, men samtidigt är det oerhört svårt att avgöra på förhand. Jag måste dock utfärda en skrällvarning, eftersom detta bidrag inte är något av de mest omtalade eller förhandstippade - men väl så farliga!
   

6. ”Möt mig i Gamla Stan” – Magnus Carlsson

Magnus Carlsson är också en sådan artist som kvalificerar sig in i facket "schlager junkies". Han tycks tusan i mig aldrig kunna släppa det faktum att han aldrig vunnit tävlingen trots 7 försök - och ja, i och med årets bidrag går han om Sanna Nielsen! Det är bara att applådera denna disconörd som i princip införde discoschlagern i Sverige. Problemet för Magnus är dock just att han fortfarande är kvar i 00-talets Skaraschlagerstall, ivrigt uppbackad av Bert Karlsson fortsätter han att producera Alcazar/Barbados mash-ups. Det ironiska är ju att det ju inte ens funkade när det begav sig för 10 år sedan - han slutade ju alltid 2:a eller 3:a... Ändå så återkommer han nu alltså med en riktig schlagerdiscorökare, som hämtad ifrån förra decenniet. Men trots detta har mottagandet varit osedvanligt gott - han ligger 2:a i oddsen att ta sig till final, och lyckas lika bra i omröstningarna på nätet. Kanske är det Magnus som koncept som fortfarande håller - snarare än låten. Vissa fossiler har helt enkelt en tendens att aldrig bli för gamla, utan bara upputsade. Jag tror dock att jag personligen väljer något med bäst före-datum efter 2008.
 

7. ”Don't Stop Believing” – Mariette

Sist men inte minst kommer Mariette ut på scenen på lördag - med ett svårtippat bidrag som beskrivits som "Euphoria-aktigt". Mariette själv är, liksom alla numera, även hon kommen från diverse tv-sända talangjakter, men har samtidigt lång erfarenhet i branschen - dock mest i bakgrunden. I år gör hon dock debut som soloartist, och gör det med en låt skriven av Miss Li - och går dessutom ut som sista bidrag. D.v.s. att allt är upplagt för framgång direkt för Mariette. Har dock lite svårt att se det trots uppbackningen. Hela framförandet skriker Loreen, men hon själv känns mer som en Regina Lund imitatör som kuppat sig upp på scenen. Det är milsvitt avstånd mellan Mariettes och Loreens karisma, om man säger så. Emellertid får man givetvis konstatera att det hela är snyggt gjort, och mycket väl passar i finalen - vilket dock inte är detsamma som att säga att det är ett säkert finalbidrag. Tvärtom - mycket ska till för att svenska folket ska rösta henne vidare. Hon är populär hos både journalister och internetröstare - men bettingbolagen tror inte lika mycket på henne. Jag skulle troligen tippa henne vidare till iallafall Andra chansen - men därom blir det tuff fight. Hennes startposition borde dock hjälpa henne - rent statistiskt.

Summering
Genomgående sämre kvalitet än i förra deltävlingen - men betydligt jämnare. Jag vågar verkligen inte peka ut någon vinnare, även om det känns ganska lätt att peka ut Emelie och Neverstore på sistaplatserna. Men Viktor och Samir känns som gänget som antingen tar sig direkt till final och gör stor succé - eller hamnar absolut sist redan på lördag. Jag hoppas ju på det senare... Emellertid känns både Mariette, Sanne och Marie samt Magnus och Linus som de verkliga konkurrenterna om finalplatserna. Här är det för mig omöjligt att tippa, men personligen hoppas jag på Linus och Mariette - då dessa har lite mer tyngd i sina låtar.

Melodifestivalen 2015 Efter Göteborg: Skandalen, succén och skrällen.

Melodifestivalen 2015 är till slut igång och återigen är medierna tillbaka i sina gamla hjulspår - bland skandaler, succéer och skrällar. Varje år efter första deltävlingen så börjar mediedreven, och varje år finns det något nytt att skriva om. Förra året var det mest programledarnas dåliga manus som stod i centrum, men allting ifrån orakade armhålor till rösträkningskaos och grafikhaverier har blivit löpsedelmaterial de senaste åren. I år är det dock ganska uppenbart 3 stora grejer som fått mediernas uppmärksamhet:

1. SKANDALEN.

Ingen mellopremiär utan skandal. Allt som oftast är "skandalen" en nyhet i tävlingen som SVT kokat ihop. Så även i år. I år var det nämligen röstningsappen som vände upp och ner på hela tv-tittarsverige, då den "kraftigt missgynnade de tidiga låtarna" som "man inte hann rösta på". Nåja. Vette sjutton om den verkligen missgynnade de tidiga låtarna så mycket, även om Molly Pettersson Hammar förtjänade en bättre slutplacering än 6:a så var hon en joker - ett oprövat kort och inget annat... Oetablerad och med en låt i en relativt ovanlig genre (soulpop) - med andra ord inte direkt given i finalen . Samma får sägas om Daniel Gildenlöw - i vilkens fall allt annat än en sistaplats hade varit överraskande. Men visst, de två sista låtarna gick direkt till final. Men Eric Saade var fullständigt självklar finalist för 99% av alla som hört och sett bidraget på förhand. Jessica Andersson var visserligen inte det men blev ju skrällen för kvällen. Att skylla hela det överraskande resultatet på en röstningsapp som dessutom var en etablerad nyhet redan innan sändningen, vore att ta i. Emellertid är det ganska underligt att SVT tillåter användarna att se hur många andra app-användare som röstar på ett enskilt bidrag, så även om appen kanske inte påverkat resultatet i någon annan riktning än den som telefonomröstningen hade dragit den åt - så lär SVT modifiera den inför nästa deltävling.

2. SUCCÉN.

Äntligen fick programledarna bli den stora succén! I flera år har programledarna fått kämpa med svidande kritik efter första deltävlingen - de har alltid misslyckats med någonting: "Inte roliga", "Inte rakade under armhålorna", "Osäkra" eller "förvirrade". I år är dock i princip hela mediasverige eniga om att programledarna gjorde succé, och i synnerhet Sanna Nielsen. En del kulturjournalister har redan förutspått att hon får ett eget program i SVT till våren, och vissa har redan utnämnt henne till även detta års Mellodrottning. Och faktum är att jag för en gångs skull helt instämmer.
Sanna gjorde allting rätt och överträffade mina och alla andras (visserligen initialt låga) förväntningar - men gjorde det också på ett sätt som överglänser de mest etablerade och erfarna programledare. Jag tror aldrig jag varit med om att en artist, i sitt första uppdrag som programledare, visat en sådan självsäkerhet och professionalitet med glimten i ögat - som Sanna gjorde i Lördags. Hennes insats satte pricken över i:et för mellopremiären, då Robin även han gjorde en prickfri insats - om än dock en väntad sådan. Tillsammans kändes de som en "perfect match" - eller "raudarpaur" som det heter på skånska. Men samtidigt visade SVT att man kan göra manus som faktiskt funkar för en artist utan tidigare programledarerfarenheter. Grattis SVT! Ni misslyckades med Danny och Marie Serneholt - men inte här!
SVT lyckades också vända på slanten beträffande Sissela Benn alias "Fillipa Bark". Flera (jag inklusive), ansåg kanske att konceptet var lite väl gammalt vid det här laget, i synnerhet då Filippa Bark "föddes" redan 2006 - och fick sin storhetstid 2008 - alltså trots allt nästan 10 år sedan. Det kanske därför är passande att tala om en "comeback" för Filippa - som inte kunde ha gått mycket bättre. Hon tog över de delarna av Mellon som annars bara varit jobbiga utfyllnader, såsom artistintervjuerna där tidigare kåta dramatenskådespelare kunnat tafsa på programledare och där hypernstressade schlagerdivor desperat fejkat ödmjukhet inför kamerorna. I år slipper vi allt det och låter istället SVT:s "prao" sköta smutsjobbet. Och dessutom på ett förträffligt underhållande sätt. Förmodligen kläckte man idén när Anders Janssons alter ego "Tiffany Persson" förra året skötte artistintervjuerna i Andra chansen - en av det årets verkliga höjdpunkter.
Förutom programledarna, kändes produktionen dock betydligt starkare i år. Bristen på grafikhaverier och ljudproblem lyste med sin frånvaro. Samtidigt fick vi se en scen som vida överträffar de flesta andra - och till och med kunde konkurrera ut många eurovisionscener de sista åren! Imponerande är bara förnamnet! Kort sagt: Bra jobbat SVT!

3. SKRÄLLEN.

Förra året hette skrällen "SkrEllen". Benediktson i efternamn då. I år heter hon nog "Skressica" eller nått liknande, för Jessica Andersson blev oväntat den andra finalisten bakom Eric Saade. Orättvist? Nej, inte egentligen. Efter att ha lyssnat några gånger på låten så märkte jag att den faktiskt är rätt bra, helt i linje med moderna eurovisionballader. Hon hade troligen på ett eller annat sätt ändå tragglat sig till finalen i år igen. Däremot kan man fråga sig om låten var starkare än konkurrenternas? Visst, Dolly Style och Behrang Miri gjorde starka framföranden - men kom igen... Alltså, japanska lolitadockor? Rapp om hur illa segregationen är i Malmö?  Inte självklara schlagervinnare i mina ören iallafall... Däremot hade nog Elize Ryd och Rickard Söderberg mycket väl kunnat utmana Jessica om finalplatsen. Problemet var dock att Elizes och Rickards framförande saknade den där "umpfen" som krävs för att en sådan pampig låt ska kunna hålla på scenen. De rörde sig knappt. Inga dansare. Bara en massa teaterdimma och eggande blickar mot varandra. That's it. Till råga på allt detta så var faktiskt Elizes röstinsats ganska svag och lämnade mycket i övrigt att önska. Kort sagt, de hade bara låten att gå på. I den konkurrensen märktes det att Jessica hade både rutin, karisma och inte minst självsäkerhet vida överstigande alla andras. Dessutom en närmast fläckfri röstinsats och hennes "gyllene inramning" ej att förglömma! Alltså, mycket mer än bara en medioker låt - som dessutom lät riktigt bra efter några lyssningar. Värdig finalist, till slut (enligt mig) - men förmodligen ingen vinnare.
Eric Saade däremot var dock självskriven finalist i både mina och de flesta andras öron - en låt som lät riktigt bra redan vid första lyssningen - och enligt mig lär bli en favorit till vinsten också. Vad som däremot gjorde mig besviken var det tämligen röriga framförandet, som var alldeles för ambitiöst för låtens bästa. Medan Saade visserligen är en duktig dansare, så är alla konstiga svartvita videoklipp med saxofon, skynken och flygande ufon bara distraktioner och känns helt överflödiga. Tvärtom, hade man skalat ned hela numret något och sedan behållit det såsom man fick se i vinnarreprisen - med enbart spotlights i bakgrunden, då hade numret varit mycket bättre. Dessutom känns ufoidén som en nödlösning, när ingen glasbur eller scendusch fanns att tillgå. För att inte ufot ska krascha får Saade heller inte dansa så våldsamt på det, och det innebär att hela numret stannar upp strax innan slutet - när man egentligen vill att det ska dansas som mest!
ILLA! TÄNK OM, GÖR RÄTT, OCH VINN!

Slutbedömning av Deltävling 1: 
För en gångs skull lyckades SVT med i princip allting. Tag lärdom, så här gör man en lyckad melodifestivalspremiär! Få se om de kan upprepa detta i Malmö? 

Melodifestivalen 2015 Inför Göteborg - bland Saadeister, Barbies och Operadivor.

Som en stor varm (och tämligen rosa) filt kommer nu Melodifestivalen och lägger sig som ett fluffigt täcke över vintersverige. Plötsligt är vi tillbaka på ruta 1 igen, efter förra årets äventyr med Sanna Nielsen i Köpenhamn som så när lyckades ta tillbaka Eurovision till Sverige igen. Istället vann "skäggiga damen" Conchita Wurst från Österrike en avgörande seger, vilket innebär att vinnaren i årets mello får dra till Wien och dra en vals!
Faktiskt tävlade en "vals" för Sverige redan 1965 - "Annorstädes Vals" med operasångaren Ingvar Wixell, samt "Nygammal vals" med Lill Lindfors & Svante Thuresson året därpå 1966 - men ironiskt nog när tävlingen faktiskt gick i Wien 1967 så skickade Sverige istället bidraget "Som en dröm" med Östen Warnerbring. Troligen bli det någon annan typ av dans som får representera oss i Wien i år och föga överraskande så dansas det rätt friskt i den första deltävlingen av årets mello. Och i synnerhet är det en pojke som gjort sig känd för sitt dansande, som bär det tunga favoritskapet i denna deltävling - och faktiskt i hela Melodifestivalen just nu. Huruvida han står sig mot detta startfält, som inte kan beskrivas som annat än jämnt, spretigt och glamouröst - får vi helt enkelt vänta och se.

1. ”I'll Be Fine” – Molly Pettersson Hammar

Inte helt väntat, men väldigt typiskt för Melodifestivalen, så är den före-detta idoldeltagaren Molly Pettersson Hammar i rampljuset igen. 2011 blev hon 4:a i Idol, trots att hon bara var 15 år. Det skulle alltså dock dröja ytterligare 4 år innan hon klev fram i rampljuset igen - och givetvis då i Melodifestivalen som ju blivit en återfallsklinik för stage-junkies som blivit beroende av talangjakter. Hennes låt är inget annat än en soul-popdänga, som inte är helt malplacerad i schlagersammanhang. Tvärtom känns detta som 2010-talets schlager, helt i stil med vad man kan förvänta sig av årets startfält. Roligt, upplyftande och nästan bra - så där lagom helt enkelt. En bra start på mellon, så pass lite att man känner lite mersmak, och inte så pass mycket att man blir yr (som när Sean Banan öppnade mellon 2012). Molly gör sig bra på scenen, men trots det är det massor som måste göras för att göra det här bidraget minnesvärt. Just nu är hon inte i final - startfältet är alldeles för hårt för ett popbidrag utan hook eller flygande tefat. Men hon sjunger bra, och låten är bra - men som den cyniske realist jag är vet jag att det kommer bli alldeles för tufft!

2. ”Pappa” – Daniel Gildenlöw

Låt oss börja med faktumet: Han sjunger i falsett nästan halva låten. Det är inte en bra start. Minns ni Sylvester Schlegel förra året? INTE!? Nähä.. Det kan bero på att ni förträngt honom. Som den trummis (i The Ark) som han egentligen var, så hade ingen lärt honom att sjunga ordentligt och fick därför förlita sig på att sjunga falsett i sin låt. Han slutade sist i sin deltävling. Daniel Gildenlöw är visserligen inte avdankad trummis i ett glamrockband, men likväl sångare i metalbandet Pain of Salvation som chockade schlagersverige 2010 med att ta sig till Andra chansen och där bli utslagna av Pernilla Wahlgren. Men att Daniel egentligen är metalsångare hörs inget av nu. Istället sjunger han om sin pappa nu, i vad han beskriver som en "skillsmässobarnslåt". Hm. Ja, deppiga familjerelaterade låtar har ju blivit framgångsrika på sista tiden - minns "Bröder" med Linus Svenning. Att tro på en repris i år, men för en helt annan låt och artist, vette sjutton. Tror snarare på sistaplatsen faktiskt. Daniel har både startfältet, allas telefonröster och sin egen sångröst emot sig...


3. ”One By One” – Elize Ryd & Rickard Söderberg

En riktig joker i leken - om man ska tro omröstningarna på nätet, och de senaste oddsen. Detta är glammigt, pampigt, gay och fruktansvärt pretentiöst. Med andra ord, en typisk vinnare. Även om jag kanske tycker det blir lite väl mycket, så slår det här an på alla de strängar som behövs för att gå vidare till final och till och med vinna där. Conchita Wurst och dennes vinnarlåt "Rise like a Phoenix" är i samma genre, även om "One By One" är lite mer modern och lite mer metal - vilket kan förklaras av Elizes medverkan - som den metalsångerska hon egentligen är. Men helt uppenbart försöker de spela på Conchitas vinst ifjol; Rickard har både kajal och skägg, och alla politiskt insatta vet om hans bakgrund som hbtq-debattör - och när ljussättningen dessutom går i regnbågsfärger är det nästan som om SVT skriver oss på näsan. Nu bryr jag mig inte så mycket om det politiska här, eftersom låten är både bättre och modernare är "Rise like a Phoenix", men ibland undrar jag om folk röstar på låten eller artisterna och deras åsikter? Nåja. Till final lär det bära för detta bidrag, åsikter vid sidan om.

4. ”Hello Hi” – Dolly Style

Jaha, då var melodifestivalen igång igen. Plats på scenen för Barbie girl med AQUA - ehm, nej förlåt, det är ju inte 1997 längre förlåt... Alla vi som dansade på mellanstadiedisco till "Barbie girl" kan relatera till detta. Det som ju onekligen är lite störande med detta är att flickorna som sjunger knappt var födda när "Barbie girl" slog igenom. Faktum är att de tre tjejerna i Dolly Style alla är födda 1996, alltså året innan "Barbie girl" för evigt förstörde Skandinaviens poprykte och alla 80-talisters självbild. Men Holly, Molly och Polly som de själva kallar sig, baserar hela sitt koncept på något annat än barbie; nämligen den japanska lolitakulturen (som, ja, har vissa jädrigt obehagliga sexuella undertoner). Vi behöver kanske inte gå in djupare på vrickade japanska subkulturer - men umbärandet att försöka föra in japansk kultur till Sverige - har haft god bäring förut. Dock kanske på lite oanade sätt. Yohio, som var ruskigt stor i Japan innan han slog igenom i Sverige 2013 - blev ju en symbol för HBTQ-rörelsen genom sitt "könslösa uttryckssätt". Detta trots att han ju egentligen bara försökte driva det japanska musikgenrens "Visual Kei"s uttryckssätt - som är androgynt och lägger inga värderingar i det. Frågan är dock hur Dolly Style kommer tas emot? Detta är japansk musikkultur serverat i Sverige och med svenska glasögon - funkar det då? Låten är tuggummipop och framförandet är sockersött - som taget ur tomtens julverkstad. Jag tvivlar starkt på en Yohio-effekt, men samtidigt är detta så konstigt att den rent av kan ta sig till Andra Chansen. Inte "impossibru".

5. ”Det rår vi inte för” – Behrang Miri feat. Victor Crone

Och det politiska kampanjandet fortsätter, eller kanske inte ändå... Behrang har ju också gjort sig känd för sin politiska aktivism och förkärlek för antirasistiska "bokbål" av olika slag, och ställde i Melodifestivalen 2013 upp med den antirasistiska låten "Jalla dansa Sawa" som kom till Andra Chansen. I år verkar han ha växlat ned på sina politiska växlar, även om "Det rår vi inte för" har mycket budskap i sig. Framförallt verkar det som att Jay-Z varit inspirationen för låten och framförandet, vilket faktiskt får låten att kännas som en "riktig" hip-hoplåt. Vad nu det innebär...
Emellertid är Victor Crone helt anonym, och lär väl så förbli även efter Melodifestivalen. Frågan är dock hur pass anonym denna hyllningslåt till Malmö (?) kommer att förbli. Enligt både odds och internetomröstningar missar dessa herrar vidare avancemang, vilket nog är vad jag också skulle tippa. Visserligen är det ont om hip-hop i mellon numera, men jag tror kanske att folk fastnar lättare för annat i år...

6. ”Can't Hurt Me Now” – Jessica Andersson

Jessica Andersson gör sitt 6:e bidrag i mellon, men har bara varit i finalen tre gånger tidigare. Hon vann som bekant 2003 tillsammans med Magnus Bäcklund i Fame med "Give me your Love" som sedan slutade 5:a i Eurovision i Riga. Detta trots att den norske kommentatorn Jostein Pedersen jämförde gruppens utstrålning med IKEA-bokhyllan Ivar. Med eller utan utstrålning signerad Ingvar Kamprad, så har Jessica fortsatt i schlagerspåret. Även om det varit motigt i Mellon är hon alltjämt obesegrad i både "Doobidoo" och "Så ska det låta", trots 10 säsongers deltagande. Inte illa!
I år det en ballad av klassisk skola som hon ställer upp med, vilket funkade sist (2010) då hon gick till final. Frågan är dock om Jessica inte är lite efter sin tid nu, balladen är lite för gammal och hennes motstånd lite för ungt för att detta ska kännas relevant. Hade kanske funkat 2010, men inte i år. Tyvärr, det blir till att se finalen från IKEA-soffan "Stocksund" istället.

7. ”Sting” – Eric Saade

Vinnaren, enligt alla källor som går att få just nu. Min statistik (som presenterades i förra inlägget) samt de nuvarande bettingoddsen, internetomröstningar och schlagerjournalister (i hela världen) är överens: Saade är i final. Igen. Och troligen vinner han där också. Igen. Det finns i nuläget inget som talar emot Erics tredje raka final - alla är överens om att låten är den bästa i startfältet (kanske rent av den bästa han har tävlat med alls) och dansnumret är påkostat och i sedvanlig ordning välkoreograferat. Det ryktas till och med om ett UFO som ska forsla Saade över scenen. Blir detta den nya glasburen som ska sprängas? Nja... Spektakulärt lär det ändå bli och ärligt talat har jag svårt att kritisera det här. Det luktar seger lång väg... I synnerhet när man tittar på det gedigna låtskrivargäng som står bakom "Sting" - bl.a. Fredrik Kempe, Hamed ”K-one” Pirouzpanah och  David Kreuger som tillsammans skrev "Undo" som ju vann förra året. Spiken i kistan månne?
Nåja. Saade till final, end of story.

Summering:
Medan Saade är så självskriven att det nästan är fånigt, så känns det faktiskt som att Elize Ryd & Rickard Söderberg ligger bäst till att knipa finalbiljett 2. Molly Pettersson Hammar och Dolly Style är möjliga utmanare - men det känns som att allt handlar om att sticka ut på rätt sätt i denna deltävling. Medan programledarna förmodligen har många blickar på sig, i synnerhet efter förra årets kritiserade manus, så har SVT nog ett mycket oroligt öga på tittarsiffrorna, som ifjol svajade rejält jämfört med tidigare år. Frågan är om årets startfält kan öka attraktionen?
Spännande blir det om inte annat!

Inför Melodifestivalen 2015 - här är årets vinnare enligt statistiken

På lördag inleds Melodifestivalturnén igen och denna gång från Göteborg - som nu återtagit rollen som öppningsvärdar från Malmö. På något sätt känns det som att intresset för årets mello är något mindre i år, trots att Sverige lyckades med en strålande tredjeplacering ifjol och på de senaste 5 åren tagit hela två tredjeplatser och en vinst. Enbart Azerbajdjzjan kan mäta sig med den statistiken.
Dock är det i år ändå helt andra förutsättningar för melloartisterna. Färre bidrag än vanligt i mellon, nämligen 28 st (7x4) istället för 32 (8x4). Dessutom kommer finalen bestå av 12 låtar istället för 10, varav dessutom 4 kommer från andra chansen. Detta upplägg är ett resultat av att så många andrachansenlåtar blivit framgångsrika de senaste åren (Robin Stjernberg lyckades ju exempelvis vinna), men samtidigt återspeglar det förmodligen också en vilja att låta finalen bli viktigare.
Att man nu dessutom kommer släppa andrachansenlåtarna fria att spelas på radion - direkt efter varje deltävling, kommer innebära att dessa låtar får en stor fördel gentemot övriga i startfältet. Sannolikheten är stor att några tidiga andrachansenbidrag hinner bli radiohits under den månaden som leder fram till finalen. Frågan är om detta är ett problem som kommer snedvrida konkurrensen, eller om det blir verkningslöst? Debatten pågår än, men Björkman & Co brukar ju vilja ha det så.
Men det riktigt intressanta är ju ändå tävlingen i sig - vem vinner?

Statistiken som avslöjar vinnarna

Statistik baserad på alla delfinaler 2002-2014. Ju högre upp desto sämre slutplacering, ju mer åt höger desto senare startposition. Sambandet mellan startplacering och slutplacering är -.272, och är statistiskt signifikant (Sig= one-tailed <.001).

1. Startpositionerna

Förra året lyckades denna statistik pricka in 4 av 8 bidrag som gick direkt till final, samt 3 av 8 bidrag som gick direkt till andra chansen. Inte helt pricksäkert alltså, men då var ju å andra sidan statistiken helt baserad på startpositionerna - och inte låtarnas egentliga egenskaper. Men det finns faktiskt vetenskapliga belägg för att det första och det sista bidraget har störst chans att bli ihågkommet - något som inom psykologin kallas primacy och recency-effekter. Utan att bli alltför teknisk kan man sammanfatta det hela med att det är lättare att minnas de delar av informationen som inleder eller avslutar - man minns kanske de första och de sista minuterna av en föreläsning eller en film, men mer sällan själva mitten. Lärdomen vi drar av det, är helt enkelt att när det är dags att rösta är det den första och den sista låten som vi minns bäst. I melodifestivalen är det dock allra bäst att vara sist ut - då är man nästan säkrad en plats i finalen. Som vi ser på grafen är det dock näst bäst att vara 6:a ut - kanske för att låt nr. 7 är en "glömske-buffert" mot den sista låten som man ju minns bäst?
Spännande nog kommer sedan låt nr. 1 och låt nr. 5. Låt nr. 2 är för övrigt den enda startpositionen från vilken ännu inget bidrag i Melodifestivalen någonsin slutat etta på! Förmodligen beror detta på att man då startar bakom den mycket mer minnesvärda ettan...
Om vi dock ska använda oss av denna statistik på årets melodifestival, behöver vi ta i beaktande att det ju bara är 7 bidrag i varje deltävling i år - och inte 8 som annars. Vad innebär det? Jo, eftersom det fortfarande kommer att finnas en "recency" och "primacy" effekt, så kommer förmodligen en av mittenlåtarna att försvinna från beräkningarna - den placering som har medianvärdet. I detta fall exkluderar jag helt enkelt placering 4 - som ligger precis i mitten i år. Därför applicerar jag enbart statistiken från placeringarna 1-3 och 5-8 på årets startfält, vilket innebär att bidrag 7, 5, 1 och 4 har bäst chanser att gå vidare. Då ser vi följande resultat:

Klara för finalen i Friends Arena:
Eric Saade - "Sting"
Behrang Miri feat. Victor Crone - "Det rår vi inte för"
Mariette - "Don’t Stop Believing"
Marie Bergman & Sanne Salomonsen - "Nonetheless"
Jon Henrik Fjällgren - "Jag är fri (Manne Liem Frije)"
Isa - "Don't Stop"
Måns Zelmerlöw - "Heroes"
Dinah Nah - "Make Me (La La La)" 

Klara för Andra Chansen i Helsingborg:
Molly Pettersson Hammar - "I’ll Be Fine"
Dolly Style - "Hello Hi"
Linus Svenning - "Forever Starts Today"
Neverstore - "If I Was God For One Day"
Ellen Benediktsson - "Insomnia"
Andreas Johnson - "Living To Die"
Midnight Boy - "Don’t Say No"
Hasse Kvinnaböske Andersson - "Guld och gröna skogar"

Kommentar: Statistiken föreslår alltså att tunga namn som Andreas Weise, Jessica Andersson, Samir & Victor och inte minst Magnus Carlsson missar att ta sig vidare - vilket känns orimligt enligt mig. Samtidigt tar den in jokrar som Mariette, Jon Henrik Fjällgren, Isa och Dinah. Personligen tror jag många i Andra Chansenlistan snarare kommer sno finalbiljetterna - typ Ellen Benediktsson, Linus Svenning och Andreas Johnson. Molly och Midnightboy känns också mer troliga finalister.

2.Låtskrivarna

Låtskrivarna är den enda informationen som skvallrar om hur bidragen egentligen låter - innan vi hört dem. Alla låtskrivare har ju sin personliga stil, varav en del lyckats bli synonyma med "den riktiga schlagern" som typ Lasse Holm och Ingela Pling Forsman. Numera är det dock det typiska "G:son-soundet" som dominerar nämligen hockeykörer och stråkar. Även Kempe, med sin förkärlek till klassisk musik och disco har som bekant gjort avtryck i mellon. Numera kommer dock en rad nya stora låtskrivare fram och börjar ta över - den internationelle hitmakaren "K-one" och Anton Hård af Segerstedt - som specialiserat sig på den väldigt trendiga danspopen. Men faktum är att det finns statistiska samband mellan vilka bidrag som tar sig vidare - och vilka bidrag som har erfarna låtskrivare.

Statistik mellan 2002-2014. Ju högre upp desto bättre slutplacering i delfinalerna, ju längre åt höger desto fler tidigare bidrag har låtskrivarna fått med i melodifestivalen. Sambandet mellan låtskrivarnas meriter och bidragens slutplacering är -.203, och är statistiskt signifikant (Sig= one-tailed <.001).

 Även om grafen är lite svår att tolka, så är visar den att ju större meritlista som låtskrivarna bakom ett bidrag har, desto större chans har bidraget att få en bra slutplacering i delfinalerna. Bidrag där alltså låtskrivarna är nykomlingar har oftast svårt att ta sig vidare, medan veteranerna G:son och Kempe har relativt enkelt att ta sig vidare. Numera är det ju dessutom vanligt att man är flera låtskrivare på ett bidrag - kanske 4 eller 5 - och om de då är erfarna låtskrivare så ökar chansen att ta sig vidare rejält! Ett exempel är det bidrag som utgör den mest högra nedre punkten i diagrammet; nämligen Carolas "Evighet" (2006) skriven av Carola Häggkvist, Thomas G:son, Bobby Ljunggren och Henrik Wikström - en låtskrivargrupp som (om man räknar varje individs meriter) tillsammans haft inte mindre än 104 bidrag med i Melodifestivalen mellan 2002-2014! Den vann som bekant hela tävlingen, vilket återspeglar hur viktigt det är att ha erfarna låtskrivare. I årets melodifestival så finns inga så pass erfarna konstellationer, men däremot är det många med tung bakgrund. Tittar vi på vilka bidrag denna statistik pekar ut som vinnare, så blir det så här:

Direkt till finalen i Friends:
Eric Saade - "Sting"
Molly Pettersson Hammar - "I’ll Be Fine"
Magnus Carlsson - "Möt mig i Gamla stan"
Neverstore - "If I Was God For One Day"
Andreas Johnson - "Living To Die"
Andreas Weise - "Bring Out the Fire"
Annika Herlitz - "Ett andetag"
Måns Zelmerlöw - "Heroes"

Direkt till Andra Chansen i Helsingborg:
Behrang Miri feat. Victor Crone - "Det rår vi inte för"
Rickard Söderberg & Elize Ryd - "One By One"
Linus Svenning - "Forever Starts Today"
Samir & Viktor - "Groupie" 
Kalle Johansson - "För din skull"
Kristin Amparo - "I See You" 
Dinah Nah - "Make Me (La La La)" 
Hasse Andersson - "Guld och gröna skogar"

Kommentar: Den skiljer sig en del från startplaceringarnas statistik, framförallt då enbart 2 av 8 bidrag är samma på båda statistikernas finallista (Måns & Saade). Dessa två herrar känns också ganska givna i finalen måste sägas, men i övrigt är det svårt att säga något. Andreas Johnson och Weise kom med i finalen här, och med tanke på att de är tunga namn så lär de också kunna knipa en finalplats. Samma borde gå för Molly P-H och Magnus Carlsson. Annika Herlitz och Neverstore får dock kämpigt, jag tvivlar på att de klarar finalplatsen - i sådana fall är det storskräll på gång!

Jag tror på rak arm att denna statistik är lite bättre på att förutsäga resultatet i år, men jag tror framförallt att en kombination av låtskrivare och startplacering är den bästa vägen att gå. Det känns som att följande bidrag är rätt givna i finalen:

Eric Saade - "Sting"  
Måns Zelmerlöw - "Heroes" 
Molly Pettersson Hammar - "I’ll Be Fine" 
Linus Svenning - "Forever Starts Today" 
Andreas Johnson - "Living To Die" 
Dinah Nah - "Make Me (La La La)" 

I övrigt vågar jag nog inte säga annat än det blir jämnt som alltid. Vi får väl se vem som får rätt... 

Melodifestivalen 2015: Startfältet spikat - korvfesten ett faktum

I veckan kom beskeden vi väntat på sedan i maj, då Köpenhamns Eurovision stängde portarna och konkursboet för det hutlöst dyra arenabygget såldes. Björkman & Co presenterade nämligen nu laguppställningen över vilka artister som ska föra Eurovisionbucklan tillbaka till Sverige igen. Denna gången är det inte kvinnorna som ska göra det - tvärtom är korvfest på hög nivå som gäller.

Korvfesten 2015

De stora rubrikerna handlade nämligen om de manliga artisternas dominans, och i synnerhet tre riktigt stora Mellokillar som gör comeback: Måns Zelmerlöw, Eric Saade och Andreas Johnsson. Utan någon som helst tvekan lär denna trio tävla om favoritskapet att vinna Mellon, något som bettingbolagen redan tycks vara medvetna om då dessa tre redan toppar de tidiga oddsen.
Men är det verkligen redan avgjort - är inte detta bara ett gäng föredettingar?

Måns Zelmerlöw - 28 år ifrån Lund. Har sedan debuten i Idol 2005 och vinsten i Let's dance 2006 varit med i Melodifestivalen 3 gånger - 2 gånger som artist (3:e plats 2007 med Cara mia - som också vann OGAE:s (Eurovisionfancluben) Second Chance Contest, samt 4:e plats 2009 med Hope and Glory) och en gång som låtskrivare (2013, Hello Goodbye med Erik Segerstedt och Tone Damli). Mest framgångsrik har Måns dock onekligen varit som programledare, både i Melodifestivalen (2010) och senast i Allsång på Skansen (2011-2013). Måns har med andra ord gått från "bara" artist till att bli en nöjesprofil med många strängar på sin lyra. Frågan är om Måns klarar av att ställa om sig till "bara" artist igen? Det var trots allt 6 år sedan han senast tävlade i Mellon och många år sedan han hade en stor låtframgång överhuvudtaget. Risken finns att Mr. Z redan blivit för gammal för att vinna.

Eric Saade - 25 år från Kattarp (Skåne). Debuterade och slog igenom i Melodifestivalen 2010 med "Manboy" som slutade 3:a, och följde upp året därpå med "Popular" som vann Melodifestivalen och slutade 3:a i Eurovision i Düsseldorf 2011. Hans främsta bidrag till världen sedan dess är hans insats som Petra Medes sidekick i Green room under Eurovision i Malmö 2013, där han mest blev känd för sin konstanta upprepning av orden "hashtag" och "milf". Dock var det nu flera år sedan Eric producerat någon låt som fått någon typ av försäljningsframgång, istället har han mest omnämnts som möjlig programledare för Melodifestivalen - vilket vi dock lyckligtvis sluppit uppleva. Frågan är dock om Saade fortfarande har en fanbase? 2010 och 2011 var han uppkomlingen som fick alla 12-åriga tjejer att slänga sig över telefonerna - men vem kommer att rösta på Eric 2015? Kommer han fortsätta duscha eller slå sönder glasrutor för att vinna röster? Vad blir hans nästa move? Faktum är att Eric kanske redan hunnit bli en föredetting som därför måste hitta någon ny gimmick att locka röster med.

Andreas Johnsson - 45 år från Bjärred (ja, också det i Skåne). Slog igenom redan förra millenniet (1999) med "Glorious" som blev en världshit, och gjorde sedan "comeback" i Melodifestivalen 2006 där han slutade 3:a med "Sing for Me". Detta följdes upp med en 2:a plats 2007 (A little bit of Love), och dunderfiaskot tillsammans med Carola 2008 - "One love" som inte tog sig till final. 2010 tog han sig dock till final igen med "We can work it out" (6:e plats) men misslyckades igen 2012 med låten "Lovelight" som åkte ut i Andra Chansen. Andreas har dock aldrig givit upp, utan verkar ständigt vara motiverad att ställa upp i Melodifestivalen. Kanske är det bitterheten över att han aldrig lyckats vinna som driver honom, trots att han har både 2:a och 3:e platser i bagaget. Skam den som ger sig, för precis som för Sanna Nielsen så finns ju chansen att det någon gång ska gå hem! 6:e gången gillt? Eller är han för gammal?

Det mest intressant är ju dock låtarna som dessa herrar ska tävla med. Och även här så är det mycket jämnt. Måns Z tävlar med låten "Heroes" skriven av bl.a. Linnea Deb som vann  Melodifestivalen som låtskrivare bakom "You" med Robin Stjernberg, men också bakom "Busy doin nothing" med Ace Wilder som ju slutade tvåa i år. Tunga meriter bakom Måns' låt alltså!
Samtidigt ställer Eric Saade upp med låten "Sting" som är skriven av bl.a. Fredrik Kempe, Hamed "K-one" Pirouzpanah och David Kreuger - gänget bakom Sanna Nielsen's "Undo" som ju vann i år. Fredrik Kempe har ju dessutom legat bakom de flesta vinnarna de senaste åren. Blytunga meriter bakom Saade's låt också alltså.
Andreas Johnsson vill inte vara mycket sämre, men han har själv producerat sin låt "Living to Die" tillsammans med bl.a. Bobby Ljunggren - låtskrivaren bakom Carolas "Evighet", Charlotte Perrellis "Hero" och nu senast Helena Paparizous "Survivor". Ingen duvunge i sammanhanget alltså.
Ska man titta på statistiken så har dock Måns och Eric bättre chans att vinna, just p.g.a. att alla vinnarlåtar sedan 2011 enbart har haft ett ord i titeln (Popular, Euphoria, You, Undo). "Sting" och "Heroes" borde därför vara högst lämpade att vinna 2015 - om mönstret skall följas.

Men finns inga andra manliga utmanare då? Jodå, faktum är att årets startfält har lockat många schlagerrävar tillbaka - men framförallt idol- och talangstjärnor som borde varit med för länge sen!
Magnus Carlsson är en av få verkliga veteraner som gör comeback. Redan 2000 kom han 2:a med Barbados i Melodifestivalen, och har sedan dess tävlat med Alcazar och som soloartist - dock senast 2007. Sedan dess har det varit tyst från honom, men han är alltså nu tillbaka i Mellon med en svensk låt fylld av Stockholmsromantik "Möt mig i Gamla stan" skriven av bl.a. Thomas G:son. Potentialen finns, men detta lär knappast kandidera till favoritskapet.
Linus Svenning kommer tillbaka, tämligen förväntat efter succén i årets Mello. Denna gång inte med en egenskriven svensk låt, utan på engelska av bl.a. Fredrik Kempe. Återigen luktar det final om Linus. Mest överraskande var dock Hasse"Kvinnaböske" Anderssons debut - den skånska countryns fader som först nu som 67-åring ställer upp i Mellon. "Guld och gröna skogar" heter låten, som vi av allt kan förutsätta är en countrylåt. Således inte heller favorittippad.
Av resterande nybörjare så finns dock självklart ett antal artister värda att peka ut:
Andreas Weise - Arne Weises son som äntligen debuterar, 5 år efter succén i Idol.
Jon Henrik Fjällgren - den samisk-colombianske jojkaren som slog igenom i Talang 2014.
Samir Badran - känd från Paradise Hotel 2013-14. Tävlar tillsammans med modebloggaren Viktor Frisk. Tydligen kan de sjunga också - kan vi förmoda (Lex Björn Ranelid. Never forget!)
Rickard Söderberg - gayprofilen och operasångaren från västkusten som numera syns nästan överallt. Möjlig Conchita Wurst-effekt månne?
Behrang Miri - kulturdebattören som heller aldrig tycks ge sig.
Neverstore - Skaraborgsbandet som tydligen är Sveriges just nu mest framgångsrika punkband.

Men var är kvinnorna?!

Som de moderna jämställda människor vi är numera så måste vi fråga oss var alla kvinnliga artister håller hus? Ja, det är en bra fråga - troligen handlar det om en Sanna Nielsen-effekt, liksom den "Loreen-effekt" vi såg 2013. En stor kvinnlig artist vann året innan, då drar sig kvinnorna ifrån att tävla. Tydligen. Jag är dock en smula förvånad. Var är exempelvis Ace Wilder?????? Hon lär ju ha haft ett fantastiskt utgångsläge 2015, att följa upp den snöpliga andraplatsen i år! Men nej, hon är inte med.
Ingen Nanne Grönwall, ingen Marie Serneholt, ingen Shirley Clamp, ingen Jenny Silver, ingen Timoteij, ingen Sarah Dawn Finer.
De enda kvinnliga artisterna som skapat rubriker i år är Jessica Andersson (som gör sin 6:e Melodifestival, men vann på första försöket 2003), samt duon Marie Bergman & Sanne Salomonsen (Marie Bergman som för övrigt är den meste Melodifestivalvinnaren jämte Carola; 3 vinster:1971,72, 94). Jag känner dock inte att någon av dessa bör ha en rimlig chans att vinna nästa år, trots det faktum att Marie Bergmans comeback är en våt dröm för alla schlagernördar. Istället så tror jag mer på Ellen Benediktson, som nu försöker följa upp sin fantastiska framgång med "Songbird" i Mellon 2014 med ett egenskrivet stycke: "Insomnia". Intressant är också att den stora uppstickaren i Melodifestivalen 2005 - den då 19-åriga bossanova-sångerskan Caroline Wennergren som slutade 5:a, nu till slut gör comeback (efter 10 år!!!) - med den förmodade bossanovalåten "Black Swan". Kan bli väldigt spännande att se hur Sverige tar emot dessa låtar! Samtidigt kan jag ju inte undgå att peka ut att Linda Karlsson alias "Miss Li" ställer upp som låtskrivare till låten "Don't stop Believing" med artisten Mariette (Idol 2009). Men i övrigt är det ont om stora kvinnliga artistnamn 2015, de flesta kvinnliga artister kommer från något talangprogram (Idol, True talent eller X-factor), dock utan de stora vinnarnamnen. Frågan är dock om någon av dem kan skrälla - vi minns ju alla exempelvis just hur Ellen och Caroline kom från ingenstans och blev superskrällar när de tävlade sist! Det finns alltså ingen anledning att räkna bort kvinnorna ifrån vinsten 2015!

Så vem vinner?

Utan att analysera för mycket eller att ens ha hört låten: Eric Saade. Man kan helt enkelt inte förbise det faktum att han är känd sen tidigare, han är en bra artist och han har framförallt Melodifestivalen tyngsta låtskrivargäng i ryggen. Jag skulle iallafall inte bli förvånad om 2015 års vinnarlåt heter "Sting".   
 
   

Upplägget och programledarna för Melodifestivalen 2015 - en nygammal vals

Dammet har äntligen lagt sig efter debaclet i Köpenhamn, där Sanna Nielsen sopade hem en finfin tredjeplats åt Sverige. Björkman & Co har nu slickat såren och till slut filat fram hur nästa års Melodifestival ska se ut. Och i sedvanlig ordning har man presenterat ett tävlingsupplägg, mellostäderna och inte minst programledarna - ännu vet vi dock inget om det mest väsentliga, nämligen vilka låtar och artister som ska delta i nästa års tävling.
Men nyheterna för i år är stora - samtidigt som skåpmaten består. En Nygammal vals helt enkelt, för att citera vår mellovinnare från 1966.

Upplägget

Här kommer de stora nyheterna inför årets Mello, nu är det nämligen slut på 8 bidrag i deltävlingarna! Istället kommer nu enbart 7 att tävla varje vecka, varpå Andra Chansen istället skickar inte mindre än 4 (!) bidrag till finalen. Detta innebär att finalen nu innehåller 12 låtar och blir ett mastodontspektakel i stil med den Maltesiska finalen som kan hålla på en halv dag.
Givetvis har detta upplägg redan blivit starkt ifrågasatt av nöjesjournalister överallt - en "ren kapitulation" har upplägget blivit kallat. Och det är förståeligt. Den musikaliska kvaliteten har alltid blivit kritiserad i Melodifestivalen, men på senare år, i och med turnéupplägget, så har deltävlingarna blivit tämligen mättade på musik - i synnerhet när kvaliteten varit låg. Istället för att säkerställa en bra kvalitet har man därför valt att skära ned på antalet låtar - och satsa på annat istället. Man försvarar ändringarna med att man vill få in "mer luft i programmet" och ge "mer utrymme" till artisterna. Poängen är att ge mer av en "livekänsla" i varje program. Jag frågar mig det verkligen är något tv-publiken vill ha? Sådana liveprogram finns det ju redan gott om menar jag, så varför behöver just Melodifestivalen ändra sig för att likna de programmen mer? Risken är istället att artisterna får större plats än musiken - och då vet vi alla hur det går. Då skickar vi ut en artist till Europa som vi förälskat oss i genom andra program - med en låt som är helt värdelös. Samtidigt tvivlar jag på att "luftigheten" kommer förbättra upplevelsen så värst mycket - vad exakt ska man fylla ut det med? Korkade intervjuer där programledare frågar artisterna hur det känns? Klipp där artisterna får visa hur fult de kan måla hjärtan på glasskivor? Tack, vi kan redan det där, SVT. Nu är det upp till bevis att visa att ni kan faktiskt kan fylla ut 1h 30min Melodifestival varje lördag i 4 veckor, med enbart 21 minuter musik - till ett helt musikprogram värdigt att kalla sig melodifestival.

Emellertid kommer nu också Andra Chansen få en helt ny roll - 4 bidrag kommer ta sig vidare därifrån nu - vilket innebär att andra chansen blir betydligt enklare att överleva. De nya ändringarna innebär att det nu är 50% chans att gå vidare till finalen om man bara kom 3:a eller 4:a i deltävlingarna. Och eftersom det bara är 28 bidrag totalt nästa år, och det blir 12 bidrag i finalen - är chansen att nå finalen större än någonsin: 42 %!!!! Förr hade man 31 % chans.
Frågan är vad detta kommer att göra med kvaliteten på startfältet i finalen? Nu kommer ju nästan hälften av alla låtar i årets Mello med i finalen - som i jämförelse med deltävlingarna kommer bli rena maratonkvällen. Och då totalt enbart 28 låtar väljs ut, har därmed urvalsjuryn och SVT mer makt än någonsin att påverka finalstartfältet då svenska folket får mindre att välja mellan, men får mer plats i korgen så att säga.
SVT har givit sig ut på en osäker väg nu, men i vanlig ordning är det alltid lika intressant att se om de kommer att lyckas eller inte.

Mellostäderna 2015

Melodifestivalsturnén kommer 2015 att starta i Göteborg den 7 februari, och sedan fortsätta till Malmö (14 februari) Östersund (21 februari), Örebro (28 februari), Andra chansen i Helsingborg (7 mars) samt finalen i Solnas Friends Arena den 14 mars. De stora nyheterna här är givetvis att Östersund och Helsingborg gör debut som mellostäder - något överraskande då Östersund får representera hela Norrland, medan TVÅ skånska städer (som dessutom ligger rätt nära varandra (50 min med tåg) finns med på turnén. Men samtidigt är både Malmö och Helsingborg bland de största städerna i Sverige, vilket borde ha varit en faktor.
Det mest överraskande var dock snarare att vare sig Linköping eller Norrköping, Jönköping, Karlstad eller Växjö - som annars alltid får åtminstone en deltävling varje år,  alla hamnar lottlösa i år. Årets melloturné innehåller därför bara de 3 självklara städerna (Stockholm, Göteborg, Malmö) samt en tidigare mellostad (Örebro - arrangerade 2010). Det är återigen ett vågat drag av SVT att satsa så hårt på nya mellostäder - men samtidigt är det ju alltid kul att tävlingen kommer ut till alla i Sverige!

Programledarna

Sanna Nielsen och Robin Paulsson. Där har ni dem. Upplägget känns igen: En slipad komiker/programledare och en tidigare artist som gör debut som programledare. Jodå, samma gamla vals som alltid. Vi minns med skräck tillbaka på konstellationer som Rikard Olsson & Marie Serneholt (2011), eller Gina & Danny (2013). Vi vet att programlederi kan vara knepigt ibland, men att debutera i det största livesända programmet i Sverige - är galenskap. Danny och Marie (och vågar jag säga Måns Z också..) visade att man exempelvis kan stirra ned i sina manuskort 50 % av kameratiden, om man bara kan sjunga också. Men bra programledare blir man inte för det.
Det är ytterst sällan som artister faktiskt klarar av att vara bra programledare - och ännu mer sällan i Melodifestivalen, och jag förstår inte att Björkman & Co insisterar på att varje år skicka in en ny oerfaren artist in framför kameran utan sångtext men med manuskort och förvänta sig en bra show.
Jag hoppas innerligt att Sanna Nielsen överraskar mig positivt - hon är en fantastisk människa. Men det brukar tyvärr inte hjälpa.
Robin Paulsson däremot känns mer som ett "ÄNTLIGEN". Enligt Aftonbladet har han varit tilltänkt programledare i flera år nu, men har av olika anledningar fått tacka nej. I år så hade han dock inga hinder för att ställa upp - och ja, då är det ju bara att köra. I synnerhet när han fick med Sanna Nielsen som han tydligen fått väldigt bra kontakt med sedan hon besökte honom på hans program "Robins" i våras. Och ja, Robins har hållit på i snart 10 år - och börjar bli SVT:s längst sända talkshow. Att därför kalla Robin Paulsson för Sveriges Conan O'Brien är inte ur sin plats. Dessutom hade ju exempelvis Christian Luuk, som excellerade i två år i Melodifestivalen (2007-2008) sin bakgrund som framgångsrik talkshow värd också. Med andra ord: ROBIN WAS ABOUT F-KING TIME, SVT!

Så för att göra en summering: SVT bjuder verkligen upp till dans senare i vinter. Man gör de kanske största ändringarna i tävlingsupplägget sedan turnén infördes 2002, när man skär ned på antalet låtar total från 32 till 28 och samtidigt gör finalen till ett 12-låtarsmaraton. Om detta verkligen kommer förbättra tittarupplevelsen och mildra kritiken mot programmet vet ingen - och jag tvivlar på det. Det är ett steg rakt ut i mörkret.
Turnén drar dessutom ut till två helt nya städer, Östersund och Helsingborg - vilket befäster Skåne som Sveriges schlagerlandskap i nuläget när även programledarna kommer därifrån. Samtidigt lämnas nästan alla veteranstäder därhän - en markering om SVT:s förnyelse.
Avslutningsvis vet vi också att den ständigt aktuelle och tämligen rutinerade Robin Paulsson får uppdraget att leda Mellon - och han har definitivt de absolut bästa förutsättningarna att klara den biffen. Han får sällskap av förra årets vinnare, Sanna Nielsen som aldrig varit programledare förut. Henne talar i princip allt emot, med tanke på hur illa det gått för andra artister som försökt leda melodifestivalen. Min förhoppning står dock i att Sanna överraskar oss alla och överträffar alla förväntningar, för det är hon värd efter 7 bidrag i final genom tiderna.

Klang i kantarellen och tjång i medaljongen. Nu hoppas vi på bra låtar och artister också!