Melodifestivalen 2014: En historisk final på så många sätt

Då var Melodifestivalen slut för denna gång, men årets final bjöd på oerhört många spännande saker! Visst, det blev publikrekord för Melodifestivalen när över 30,000 åskådare var på plats i Friends Arena - men det fanns även många andra intressanta detaljer också:

• Sanna Nielsen vann, till slut, efter hela 6 tidigare försök - ingen tidigare vinnare har försökt så många gånger innan första vinsten. Den artisten som kommer närmast efter är Tomas Ledin som tävlade 4 gånger innan han vann (1972,1977,1978,1979 och vann 1980)
• Vinstmarginalen (på 2 poäng) var den minsta sedan 1987 då Lotta Engberg slog Arja Saijonmaa med 1 ynka poäng. Men med tanke på hur många poäng som faktiskt delades ut i år, (946 poäng totalt) jämfört med i Mellon 1987 (279 poäng totalt) så är årets resultat betydligt mer anmärkningsvärt.
• Det var tredje gången i mellohistorien som Svenska folket "körde över" juryn! Sanna kom ju bara två i juryns omröstning, men vann svenska folket med tillräckligt bred marginal för att vinna alltihop. Detta har bara skett 2 gånger tidigare - 2006 då folket röstade fram Carola som vinnare (trots att Andreas Johnsson vann juryns omröstning) och 2009 då folket röstade fram Malena Ernman som vinnare (trots att Måns Zelmerlöw vann hos juryn). Räknar man dock bara de Internationella juryerna under det nuvarande systemet - så var det första gången i år som folket körde över de internationella jurygrupperna. Annars brukar det vara tvärtom - att juryn "kör över" folket - som ifjol då Robin vann tack vare internationella juryn.
• Sanna är den ensammaste att vinna Melodifestivalen sedan liveorkestern togs bort 2001. Hon står helt ensam på scen, något som ingen tidigare vinnare gjort - Lena Philipsson och Anna Bergendahl hade förvisso inga dansare med sig, men hade synliga bakgrundskörer på scenen bakom sig. 
• Sanna blev den 3:e skånska vinnaren på 4 år - Eric Saade och Robin Stjernberg var ju också skåningar. Den senaste skånske vinnaren innan 2011 var ju Jill Johnsson 1998.
• Fredrik Kempe hade fyra bidrag (!) i finalen - de enda som lyckats med den bedriften tidigare var gänget Niklas Edberger, Johan Fransson, Tim Larsson, Tobias Lundgren som tillsammans skrev 4 låtar i 2005 års final - bl.a. vinnarlåten "Las Vegas". 
• Sannas röstningsandel av folkets röst (25,8%) var den näst största efter Loreens 2012 (32,2%). Iallafall om man räknar den nuvarande röstningssystemet.
• Årets melodifestival var också en av de mest ojämna någonsin - i praktiken var det bara Sanna och Ace som tävlade. Skillnaden mellan 2:an (Ace) och 3:an (Alcazar) i årets final var 100 poäng! Den enda gången det varit ett större poängglapp mellan 2:an och 3:an var just 2012 - 110 poängs skillnad mellan Danny (2:a) och Ulrik Munther (3:a).
• Ace Wilder är den tvåa som fått flest poäng - någonsin i Melodifestivalen. Hennes 210 poäng slår dessutom de flesta vinnarna de senaste åren. Den tvåa som kommer närmast i poängskörd efter henne är Nanne Grönvall (2005) på 209 poäng.
• Tvåorna de senaste åren är också rätt unika. Ace och Yohio har det gemensamt att de aldrig tidigare varit med i svensk TV - och därmed varit i praktiken okända här. Utomlands däremot, har båda varit framgångsrika - Ace i USA och Tyskland, och Yohio i Japan. I princip inga tidigare Mellofinalister har varit så framgångsrika utomlands, men så totalt okända i Sverige.
• Ace är för övrigt den äldsta tvåan sedan 2009 - med sina 31 år är hon betydligt äldre än de flesta tvåorna sedan 2002 - Caroline af Ugglas slår henne då hon var hela 37 år när hon kom tvåa 2009. 
• Alcazar lyckas med prestationen att komma 3:a för tredje gången (2003,2005, 2014). Ingen annan grupp har lyckats med det tidigare i Melodifestivalen. 
• Roligt nog fick en utomeuropeisk invandrare för första gången vinna tävlingen som låtskrivare! Hamed ”K-One” Pirouzpanah har bakgrund i Iran, men är sedan länge svensk medborgare. 
• Av någon anledning så var det i år 6:e året i rad då 2 bidrag i finalen var på svenska. Varje år sedan 2009 har alltså 2 av bidragen i finalen varit på svenska - vare sig fler eller färre.  
• Lite placeringsstatistik: För femte gången slutade bidrag nummer 5 också 5:a i finalen! Linus' femteplats cementerar 5:e platsen på just slutplacering 5...
• I och med Aces andraplats fick dock placering 10 den statistiskt mest sannolika slutplaceringen av alla: 2:a! Att bidrag 10 slutar 2:a i resultatlistan är numera alltså det statistiskt mest sannolika resultatet i Melodifestivalen - överlägset.
• När Sanna vann bröts också förbannelsen över bidrag 8 -  för första gången vann nämligen ett bidrag från position 8!
• Motsatsvis kan vi också konstatera att det är första gången bidrag 1 kommer sist i resultaten. Det första bidraget har tidigare aldrig kommit sämre än 4:a! Det såg alltså Anton Ewald till att ändra på genom att komma sist istället - detta ifrån den bästa möjliga positionen enligt vinnarstatistiken.

Rent allmänt var Melodifestivalen 2014 full av nyheter och intressanta detaljer, på många olika nivåer:

• Programledarna var för första gången ifrån samma stad och t.o.m. samma stadsdel - Norra Fäladen i Lund. 
• Det var första gången som Melodifestivalen kvoterat in kvinnliga låtskrivare i tävlingen - minst 20% av bidragen skulle ha kvinnliga låtförfattare. Dock blev det istället hela 47%, mycket tack vare Linnea Deb och Sharon Vaughn. I finalen var det dock bara 3 av 10 låtar som hade kvinnliga låtskrivare. 
• Ellinore Holmer blev den första autistiska artisten att tävla i Melodifestivalen
• 7-åriga Sigrid blev den yngsta pausunderhållaren i Melodifestivalen någonsin.
• Helena Paparizou blev den andra "utländska" Eurovisionvinnaren i historien att ställa upp i Melodifestivalen. 2005 försökte Katarina (som vann tillsammans med gruppen The Waves för Storbritannien 1997) men åkte ut i Andra Chansen. 
• Med undantag av första deltävlingens förinspelade "planeringsmöte i Köpenhamn" så var all pausunderhållning i Melodifestivalen 2014 helt live. Detta är helt unikt då man sedan 2002 har haft iallafall åtminstone ett förinspelat inslag som pausunderhållning varje deltävling. 
• För första gången deltog personer som blivit kända genom Youtube - Linus Svenning och webbprogramledaren Clara Henry. 
• Melodifestivalen 2014 kan också ses som "jubileumsfestivalen" då hela 3 stora vinnarjubiléer firades - 40 år sedan Abba vann med "Waterloo", 30 år sedan Herreys vann med "Diggiloo-Diggiley" och 15 år sedan Charlotte Perrelli vann med "Take Me To Your Heaven". Alla uppmärksammades på något sätt under turnén.

 

Melodifestivalen 2014: Dagen Efter: Den Sanna Vinnaren Vann Till Slut

Sannas Resa

Klockan 22.00 i Lördags kväll, tog en 13 år och 13 dagar lång väntan slut för Sanna Nielsen när hon till slut vann Melodifestivalen.
Den 23:e Februari 2001 debuterade hon i Melodifestivalen som redan då rutinerad 16-åring - och slog igenom rejält med låten "Igår, Idag" som fick flest 12:or av juryn men ändå slutade på en 3:e plats bakom Friends och Barbados.
2003 kom hon tillbaka, med "Hela Världen För Mig" som denna gång slutade 5:a, men lyckades dominera Svensktoppen i 35 veckor i följd.
2005 gjorde hon sitt tredje framträdande i Mellon, då i duett tillsammans med Fredrik Kempe (som sedan dess stadigt arbetat som hennes låtskrivare) med låten "Du och Jag mot Världen" - en låt som "bara" slutade 8:a i finalen - hennes sämsta placering, faktiskt. Jag skyller på Kempe. Men som Mark Levengood (programledare i finalen 2005) sade; Om man spelar den låten riktigt högt sent på kvällen kommer det att bli "Du och Jag mot Hyresvärden" istället. Finsk humor.
2006 skulle hon ha sjungit "Evighet" men SVT valde Carola istället. Vi vet alla hur det slutade...
2007 kom hon dock tillbaka igen, denna gång med "Vågar du, Vågar jag" en av hennes bättre låtar - som trots det gick via Andra Chansen till final - där hon slutade på 7:e plats.
2008 - ja då minns vi alla hur det slutade. "Empty Room" som kanske är en av de största mellolåtarna under
 2000-talet, blev i princip ratat av den då fortfarande helsvenska regionjuryn - men vann folkets röst med 19% över Charlotte Perrellis 16%. Trots det, slutade Sanna 2:a eftersom Charlotte nästan lyckats sno hem alla 12:or hos juryn och i princip hade en ointaglig ledning. Efter Charlottes flopp i Belgrad ändrades juryreglerna, så att internationella juryn infördes - för att se till att samma misstag inte återupprepades igen.
"Empty Room" vann dock Eurovisionfansens "Second Chance Contest" det året och låg på Svensktoppen i 45 veckor!
2011 gjorde hon comeback med sitt 6:e bidrag - "I'm in Love" som gick bra hem hos internationella juryn, men inte lika bra hos folket - och slutade 4:a bakom Eric Saade, Danny Saucedo och The Moniker.
2014, på 7:e försöket - så vinner hon till slut Melodifestivalen med en ballad skriven av Fredrik Kempe. Denna gång vann hon folkets röst med mindre marginal än "Empty Room", men med fler röster totalt. Denna gång valde juryn också ett annat bidrag, men Sanna blev klar tvåa - hack i häl denna gång och var aldrig borta från tätstriden. Till slut var det bara 2 poäng som avgjorde tävlingen - den minsta vinstmarginalen sedan 1987.


Det är som om säcken till slut knyts ihop nu. Är det inte oerhört passande att den då 16-åriga tjejen med det danska efternamnet Nielsen, som tävlade om att få tävla i Eurovision i Köpenhamn 2001 med en ballad, nu 13 år senare nu äntligen faktiskt får åka just till Köpenhamn och representera Sverige med en ballad? Resan har varit lång, men Sanna - du var väl värd att äntligen vara framme!

Melodifestivalen 2014: Inför Finalen i Friends Arena - Hon vinner

Med bara ett dygn kvar till den stora finalen 2014 så framstår det allt tydligare att Melodifestivalen 2014 kommer att avgöras mellan två kombatanter - Ace Wilder och Sanna Nielsen. Det verkar inte finnas någon annan överhuvudtaget som kommer kunna utmana dessa två damer om segern. Helena Paparizou är väl kanske den som kommer närmast efter - men även hon får nog konstatera sig som en passiv åskådare när striden avgörs. Frågan är väl dock - vem går vinnande ur striden? Veteranen eller uppkomlingen? Kanske kommer det bli juryn som avgör - igen.

Här är iallafall schlagermagisterns betygsättning av finalens låtar (A,B,C,D & F):


1. Anton Ewald - Natural
Medelodds: 32,00
Trolig placering hos Internationella Juryn: 6:a
Trolig placering hos Folket: 7:a
Schlagermagisterns betyg: C-
Okej, först av allt: Han kan inte sjunga ordentligt. Anton är en dansare - inget annat. Och till och med dansen känns tröttsam när han tar sig på skrevet för 200:e gången på 3 minuter. 2½ minuter in i låten så kommer dessutom en gospelkör in och gör saken ännu värre - en gospelkör som inte syns på bild, och som definitivt inte skulle få vara med i Eurovision eftersom man inte får ha förinspelade röster med där. Kort sagt: Detta är inte bra - på gränsen till godkänt faktiskt. Vi minns alla hans "Begging" från ifjol - en bra låt som han faktiskt kunde sjunga rätt hyfsat. Men precis som David Lindgren gjorde ifjol - så försöker Anton söka upp en imponerande framgång från föregående året - med en betydligt sämre låt nu. Trots att tusentals pubertala flickor skriker, så finns Oscar Zia med i detta startfält, men en betydligt bättre låt. Tråkigt för Anton! Och tråkigt för Melodifestivalen - för sämre öppning får man leta efter! Skäms Björkman - du kunde ha satt upp en bättre startordning!



2. Ellen Benediktson - Songbird
Medelodds: 26,50 
Trolig placering hos Internationella Juryn: 4a
Trolig placering hos Folket: 5:a
Schlagermagisterns betyg: B
Hon avfärdas av många - eftersom hon sjunger en väldigt enkel ballad SAMT deltog i första deltävlingen för 5 veckor sedan. Ingen minns henne längre... Ändå så är detta definitivt en bubblare! Anledningen till varför Ellen överhuvudtaget gick vidare var ju för att hon stack ut så vansinnigt mycket. Det gör hon fortfarande. Hon har den klart mest unika rösten, mest unika låten och mest unika framförandet i finalen - vilket borde räcka rätt långt. Kanske vill svenska folket ha något annat - men internationella juryn brukar fästa sig vid vackra röster och svårsjungna låtar - minns Robin Stjernberg! Minns Loreen! Nu är inte Songbird i samma klass som Loreen, men nog lär Ellen kunna skrälla sig upp i topp 5! Hon är outsidern som kommer överraska - från totalt okänd gymnasieelev till schlagerstjärna. The story of the year.



3. Alcazar - Blame It On The Disco
Medelodds: 14,50 
Trolig placering hos Internationella Juryn: 5:a
Trolig placering hos Folket: 3:a
Schlagermagisterns betyg: B-
Ner från himlen kom de igen - discofrälsarna i den stora discokulan. Alcazar är det där gänget som aldrig ger upp men heller aldrig lyckas vinna. Det beror nog mest på att de fortfarande sysslar med en genre som dog ut på 80-talet. Att de överhuvudtaget lyckas få in discon i det moderna samhället igen är ett smärre under - men också ett bevis på att Alcazar är mycket mer än bara musik. De är ett fenomen - en livsstil och ideologi. Glam, glamour, gay pride och party med paljetter. De är ikoner utan dess like i gayrörelsen - med all rätt. Få grupper i Sverige har lika mycket partystämpel som Alcazar - man kan inte annat än smittas av dansglädjen de förmedlar. Ändå kommer det skita sig i år igen för Alcazar - även om jag nog tror det räcker till en fin 4:e plats kanske denna gång. Ett värdigt farväl av en grupp som satt färg på ett helt decennium av svensk musik. Men till Köpenhamn bär det inte denna gång - alldeles för svag låt, och alldeles för kitchig. Och alldeles för Alcazar för att gå hem hos hela svenska folket...



4. Oscar Zia - Yes We Can
Medelodds: 28,00
Trolig placering hos Internationella Juryn: 7:a
Trolig placering hos Folket: 8:a
Schlagermagisterns betyg: C+
Oscar var ju den stora snackisen inför Melodifestivalen i år, han var ju nykomlingen som många trodde på. Nu snackas det inte längre lika mycket om honom eftersom han ju egentligen inte riktigt kan sjunga. Han är, liksom Anton Ewald, mest en dansare. Och dansa gör han ju - riktigt bra dessutom. Inte lika mycket skrevgrepp som Anton - och dessutom till en mycket bättre låt. Jag gillar dessutom hur SVT producerat scenframträdandet - tv-skärmarna används på ett mycket intressant sätt. Visst, det är inget nytt i sammanhanget - redan Martin Svensson sjöng duett med sig själv i en tv 1999 med "Du är så (yeah yeah wow wow)". Men i år är Oscar ensam om det. Dock måste jag poängtera att Oscar oundvikligen kommer slåss om samma publik som Anton Ewald - och det kommer att kosta mycket! Vi såg hur det gick i Andra Chansen där rocklåtarna blev utslagna en efter en - p.g.a. att de alla tävlade om samma publik. Samma sak lär hålla Oscar och Anton borta från segern - även om jag hoppas att Oscar iallafall slår Anton i denna interna strid - eftersom han ju har en hyfsat bra låt. Synd att han inte kan sjunga bara...
 



5. Linus Svenning - Bröder
Medelodds: 63,00
Trolig placering hos Internationella Juryn: 8:a
Trolig placering hos Folket: 9:a
Schlagermagisterns betyg: B
Jag höjer en varningens finger för Linus! Underskatta inte den här låten, för uppenbarligen så går hans karisma och känslofyllda låt hem i stugorna! Han slog trots allt ut många bra låtar i Andra Chansen, med en låt som inte var förhandstippad. Onekligen är han på gång med något stort - även om jag nog tvivlar på vinst för honom. Hos internationella juryn lär detta inte funka. Därmed är nog segermöjligheterna borta. Men svenska folket har gång på gång visat att man kan ta speciella Andra Chansen låtar och göra dem till vinnare, vilket inte får tas ur beräkningen. Det är ju liksom något speciellt med Linus - han har en image, en karisma som ingen annan artist har eller ens kommer i närheten av. Det går hem hos många! Samtidigt är låten kanske något svår att smälta, men eftersom han gått igenom Andra Chansen så tyder det på att svenska folket fått höra den lite mer än de andra - och då har Linus en fördel. Folk har vant sig vid låten.
Vad är det då som talar emot en framgång för Linus på Lördag? Jo, dels kommer inte juryn bry sig om den här låten. Den hör egentligen inte hemma i Eurovision, och dessutom har Linus inte den bästa rösten i startfältet. Dessutom är det alltid en smula bekymmersamt att sjunga om döden och saknad i Melodifestivalen. Här ska det handla om party, glitter och storstilade schlagers - inte om gamla minnen, sorg och död. Kort sagt; Linus är kanske på lite för stort allvar för Melodifestivalen. Sånt är aldrig bra.



6. Helena Paparizou - Survivor
Medelodds: 18,50
Trolig placering hos Internationella Juryn: 1:a
Trolig placering hos Folket: 4:a
Schlagermagisterns betyg: B-
Hade jag aldrig hört låten, så hade jag definitivt utsett Helena till den stora favoriten i årets final. Hon är ju trots allt - en internationell MEGAkändis. Hon är i princip så stor som man kan bli i schlagervärlden - och i synnerhet i Grekland och Balkan. Hade hon aldrig gått till final så hade vi startat ett tredje världskrig i Andra Chansen! Men, nu är inte Helena den stora favoriten. Anledning: En lite för svag låt, som inte riktigt gör Helena rättvisa. "Survivor" är visserligen som gjuten för Eurovision i många avseenden. Men den har alldeles för svaga verser, som inte alls klarar av att bära resten av låten. Visst är refrängerna fantastiska - men det räcker helt enkelt inte. Vi kan inte skicka en schlagergudinna till Köpenhamn - med en låt som inte känns färdig! Det saknas alldeles för mycket på den för att den skulle kunna konkurrera om en finalplats i Eurovision. Det hela riskerar att bli en Charlotte Perrelli-effekt där vi (och alla andra schlagerexperter) tror på vinst - men floppar fullständigt eftersom hon (a.) är för gammal och (b.) har en alldeles för svag låt. Ska man vinna i Eurovision krävs en stark låt och en relativt fräsch artist - Helena är och har ingendera. Tror dock att Internationella juryn kommer ösa 12:or över Helena, även om inte Grekland är representerade där denna gång. Hon är ett för stort namn för att de ska kunna ignorera henne.



7. YOHIO - To The End
Medelodds: 18,00
Trolig placering hos Internationella Juryn: 9:a
Trolig placering hos Folket: 6:a
Schlagermagisterns betyg: D
Hen var ju den stora favoriten ifjol - helt överlägsen alla andra och vann dessutom folkets röst med hyfsat stor marginal. Det räckte lyckligtvis inte till segern, eftersom de internationella jurygrupperna placerade hen näst sist - helt rättvist enligt mig. "Heartbreak hotel" var en halvtaskig låt som aldrig skulle tagit sig till final om den inte sjungits av YOHIO - som aldrig hyllats för sin sångförmåga utan egentligen för helt andra, irrelevanta, saker, nämligen genus. Som Sigrid sade har ju YOHIO en "Könsöverskridande personlighet", vilket ju är förnämligt i sig, men knappast relevant i Melodifestivalen - där vare sig sexualitet, kön eller etnicitet någonsin varit av vikt. Ändå var det just detta som folk hakade upp sig på ifjol.
Men i år är YOHIO gamla nyheter, och med all rätta! To the End är finalens sämsta låt - tråkig och ointressant på alla sätt. Ingen pratar om hen, ingen pratar om låten - kort sagt: Detta lär inte funka. Tråkigt.



8. Sanna Nielsen - Undo
Medelodds: 1,92
Trolig placering hos Internationella Juryn: 2:a
Trolig placering hos Folket: 1:a
Schlagermagisterns betyg: A
Jag sticker inte under stol med att Sanna var (och alltid varit) min stora favorit. Hon är den enda schlagerstjärna som jag verkligen skulle unna en mellovinst - efter de fem tidigare försök hon gjort! Jag har fortfarande inte smält chocken efter att "Empty Room" bara kom 2:a 2008 - en låt som är och förblir hennes bästa låt någonsin. Men trots att hon varit med så många gånger är hon ju faktiskt bara 29 år - nästan ung fortfarande alltså! Rent tekniskt borde hon fortfarande kvalificera sig som en fräsch artist och inte som "en gammal trött veteran". Men därom tvistar de lärde - för många tycker faktiskt att hon är lite för gammal för att vinna. Och visst, medelåldern på de senaste vinnarna är runt 19 - även om Loreen faktiskt var närmare 29 när hon vann 2012. Frågan är dock om det spelar någon roll på Lördag? Christer Björkman beskrev Sannas låt som "en ballad som lika gärna Beyonce hade kunnat göra", vilket faktiskt är sant. Detta är helt klart det modernaste som framförs på Lördag, och kanske den modernaste balladen hittills i Melodifestivalhistorien. "Undo" för mina tankar till "Believe in" med Dima Bilan 2008 som vann för Ryssland, visserligen en låt som jag hatade eftersom Dima inte kan sjunga, MEN ÄNDÅ - den vann! Rent Eurovisionmässigt så är därför denna låt den jag tror mest på - modern, utmanande och med en stark röst. Dessutom är Sanna vansinnigt vacker - allt talar för henne. Det enda som egentligen inte talar för henne, är att det just är en ballad - hittills har det varit tunnsått med balladvinster i Mellon. Folk tenderar att glömma dem ganska fort - och dessutom när det finns andra upptempolåtar att lägga fokus på. Jag tror att man hade behövt pimpa upp bidraget lite - lägga till någon extra hook och dessutom se till att vässa scenframförande lite. Då hade Sanna varit given vinnare. Som det är nu kommer hon dock få kämpa....



9. Panetoz - Efter Solsken
Medelodds: 83,00
Trolig placering hos Internationella Juryn: 10:a
Trolig placering hos Folket: 10:a
Schlagermagisterns betyg: C+
Det är lätt att hacka på det enda hip-hop bidraget, så varför inte göra det enkelt för sig? Detta är givet på sistaplatsen, oavsett hur mycket man än gillar Panetoz. Jag känner personligen att detta absolut är den bästa hip-hopplåten genom tiderna i Melodifestivalen - men det räcker ändå inte för att slå sig upp på övre delen av resultatlistan. Det har aldrig riktigt funkat med denna genre i Sverige, tvärtom har vi flera gånger sett hur dessa låtar hamnar sist. När de dessutom sjunger på svenska - ja, då kan vi också räkna bort internationella juryn från att komma till deras räddning. Glad och faktiskt rätt fin låt - men hur ska de internationella experterna förstå det? Nej, det här är det redan kört. Men tack för en fin show killar!



10. Ace Wilder - Busy Doin' Nothin'
Medelodds: 2,20
Trolig placering hos Internationella Juryn: 3:a
Trolig placering hos Folket: 2:a
Schlagermagisterns betyg: D+
Och så, till sist - den som Christer Björkman tydligen vill ska vinna. Ace Wilder är, för att göra saken extra irriterande för mig, den enda artist som jag personligen inte förstår hur hon kunde komma till finalen. Låtens refräng är ju amelodisk och hon skriker ju i princip hela refrängen! Jag kan bara inte gilla det! Det är omöjligt! Ändå så har jag, av alla jag träffat, förstått att detta är så udda och modernt att det faktiskt kan leda till en vinst ändå. Jag kan, om man bortser från låten, se varför. Hon klär sig udda - vilket är oerhört viktigt för många. Myskläder är väl kanske inget jag själv hade valt att ha på scenen - men det sticker ut och det är ju det som räknas. Vidare är det en kaxig låt - med många vändningar. Det innebär att folk vaknar till och reagerar - således minnesvärd. Att låtens sensmoral är att vara lat och inte jobba - ja det ligger väl i det moderna samhällets moral idag. "Ung och Bortskämd" nästa för Ace Wilder månne? Men framförallt är det nog hennes ungdomlighet och kaxighet som folk, i synnerhet unga tjejer, dras till. Hon är cool. Pure and simple. Då behöver låten inte hålla internationell klass - för det räcker med att artisten och låten ger samma tuffa känsla. Problemet för Ace kommer nog dock bli internationella juryn - som brukar föredra melodiska refränger framför amelodiska refränger. Punkt. Är inte helt främmande för att det kan bli en YOHIO grej av det här igen - där Ace hamnar typ på 9:e plats hos internationella juryn men vinner folkets röst överlägset. Har dock svårt att se hur hon skulle kunna vinna så överlägset hos svenska folket när Sanna Nielsen är med samtidigt och slåss om vinsten... Jag är helt säker på att Ace slutar i topp 2, men hon lär behöva sluta i topp 5 hos internationella juryn om hon ska ha chans att slå Sanna Nielsen i folkets omröstning. Men oavsett vad som händer så är detta Aces genombrott - hon kommer vara den nya schlagerstjärnan.

Slutsummering:
Jag hoppas på Sanna Nielsen - mest för att jag älskar henne fullständigt (och alltid gjort) och för att jag faktiskt tror att "Undo" är tillräckligt modern och stark för att funka i Eurovision. Ace kommer att sluta högt också - men jag klarar bara inte av hennes låt, eller hennes röst. Dessutom brukar sådana låtar sluta rätt sist i Eurovision - jämför med "Euphoria" eller "Only Teardrops" som de senaste vinnarlåtarna heter - så hör även ni att "Busy Doin' Nothin'" inte har en uns av chans till vinsten där. Kort sagt; rösta med hjärnan Sverige! Vi ska vinna tillbaks bucklan i Köpenhamn!

Melodifestivalen 2014: Vinnaren - enligt statistiken och enligt vetenskapen

Då var det dags för lite statistik igen och denna gång ska vi kika närmare på finalen - en mycket avancerad historia numera. Sedan 2002 har vinnaren utsetts genom 50% telefonröster och 50% juryröster - och (för att göra saken än mer komplicerad) sedan 2009 med internationella juryer - och (till sist) sedan 2011 enbart med internationella juryer. Numera kan man alltså säga att det är svenska folket tillsammans med internationella expertgrupper som avgör vinnaren i Melodifestivalen. Dessa två poler brukar inte alltid vara överens, men det är väldigt sällan som det spelar någon större roll.

Så vad blir resultatet i Melodifestivalen 2014? Vem vinner? 

Ja, vi kan börja med att kika på det totala resultatet i finalen baserat på finalstatistik mellan 2002-2013. Vad jag har gjort här kallas en "Envägs-ANOVA" och redovisar medelvärden av alla slutplaceringar utefter deras startpositioner. Ni ser i stapeln till vänster alla startplaceringar som är möjliga (1-11 - glöm inte att 2009 var det ju 11 finalister!) och ni kan i stapeln "Mean" se medelvärdet av slutplaceringen som varje bidrag brukar få givet den startpositionen.

Stapeln längst till vänster: Möjliga startpositioner (1-11). N: Antal bidrag som hamnat på varje placering (12 år, 12 bidrag på varje placering). Mean: Medelvärdet av slutplaceringen - ju lägre (närmare 1) desto närmare vinsten. Std. Deviation: Standardavvikelse - hur mycket ett bidrag på denna startposition oftast brukar avvika från medelvärdet av slutplaceringen. Minimum & Maximum: De lägsta och högsta observerade slutplaceringarna för bidragen på denna startposition.

Här ser vi ganska tydligt att startposition 1 och 10 & 11 (alltså att start allra först och allra sist) är det absolut bästa. Att gå ut först verkar dock vara allra bäst - i snitt slutar man då på placering 2,33. Att gå ut sist i startfältet är också mycket bra - i snitt slutplacering 3. Det som dock förstör denna statistik något är att man 2009 hade 11 bidrag i finalen - och 11:an vann då alltihopa, medan 10:an kom sist. Detta bevisar att det inte har att göra med att vara det 10:e bidraget som avgör - utan att gå ut sist i startfältet. Om vi stryker 2009 års konstiga upplägg från statistiken så ser vi att det i princip blir helt jämnt mellan att gå ut 1:a som 10:a. Och det allra mest fascinerande är att första och sista bidraget aldrig har slutat sämre än 4 i finalen!!!! Helt otroligt egentligen! Det innebär att det rent statistiskt är 75% sannolikhet att dessa två bidrag ingår i topp 3! Och iallafall 100% sannolikhet att något av bidragen gör det! Helt galet.

Men varför är det då så oerhört bra att gå ut först eller sist? 

I psykologisk och kognitionsvetenskaplig forskning pratar man om "Primacy-effekten" och "Recency-effekten" - alltså seriepositionseffekter på minnet. När vi människor får mycket information (till exempel under en föreläsning eller en Melodifestival) så kan vi/orkar vi inte alltid minnas allt. Vissa saker fastnar lättare i minnet - då främst den information som kom först - och den som kom sist. "Primacy effekten" innebär att den information som kom allra först är den vi minns bäst, eftersom dess startposition får den att sticka ut. Man kan kanske se det som att den är svårare att bland ihop med annan liknande information eftersom den kom först i ordningen - då är den enklare att minnas. Jämför exempelvis med hur man minns en rolig historia eller en låt - man kan oftast början väldigt bra - mer sällan minns man mitten.
"Recency-effekten" menar å andra sidan att man bäst minns den senaste informationen - det man hörde sist. Det ligger ju närmast i tiden, och konkurrerar således inte med annan viktig information som kommer efteråt. Därför är det heller inte så konstigt om du bara kommer ihåg slutet på vissa filmer, eller slutposén i ett dansnummer - det är alltid slutklämmen man minns bäst.
Slår man ihop dessa så ser vi att Melodifestivalen kan förklaras av forskningen - eftersom vi oftast röstar efter att alla bidrag spelats. Då gör vi en bedömning av vilka bidrag vi tycker bäst om - oftast de vi har lättast att komma ihåg. Då kommer dessa seriepositionseffekter in, och vi får automatiskt lättare att komma ihåg första och sista bidraget.

Så hur slutar Melodifestivalen 2014 enligt forskningen och statistiken?

• 1. Anton Ewald
• 2. Ace Wilder
• 3. Sanna Nielsen
• 4. Yohio
• 5. Helena Paparizou
• 6. Oscar Zia
• 7. Panetoz
• 8. Linus Svenning
• 9. Alcazar
• 10. Ellen Benediktson

Internationella Jurygrupper

Men om vi nu bryter ned resultaten lite - och kikar på de internationella juryerna.
De internationella jurygrupperna är ju trots allt professionella - de jobbar ju med musik i sina hemländer, de är ansvariga för sitt lands egna uttagning till Eurovision. De borde ju logiskt sett, inte kunna påverkas av ordningseffekter eller annat irrelevant utan bara gå på kvaliteten i låtarna? Nja... Låt oss se...

Stapeln längst till vänster: Möjliga startpositioner (1-11). N: Antal bidrag som hamnat på varje placering (5 år, 5 bidrag på varje placering). Mean: Medelvärdet av slutplaceringen hos de internationella jurygrupperna - ju lägre (närmare 1) desto närmare vinsten. Std. Deviation: Standardavvikelse - hur mycket ett bidrag på denna startposition oftast brukar avvika från medelvärdet av slutplaceringen hos int. jurygrupperna. Minimum & Maximum: De lägsta och högsta observerade slutplaceringarna hos int. jurygrupperna för bidragen på denna startposition.

Vi kan här se att det skiljer sig en del från den totala statistiken för finalen. Först och främst baserar sig den här statistiken på resultaten från internationella jurygruppernas totala slutresultat mellan 2009-2013. 2009 var det bara EN internationell jury - 2010 var det bara 5 internationella jurygrupper och sedan 2011 är det 11 jurygrupper. Statistiken redovisar dessa jurygruppers sammanlagda röstning.
Vi ser tydligt att även om det fortfarande är bäst att börja först och sist (ignorera svansen längst till höger i grafen - det är det 11:e bidraget 2009- Malena Ernman med La Voix - som int. Juryn ratade), så är medelvärdena generellt mycket högre hos int. Juryn än i den tidigare totala statistiken. Det innebär att seriepositionseffekten INTE är lika tydlig hos internationella jurygrupperna som i den totala röstningen. Jämför vi så ser vi: Bidrag 1 har medelvärde 3,40 hos int. Jury, medan samma bidrag har 2,33 i den totala statistiken. Alltså skiljer det mer än 1 placering mellan juryerna och den totala röstningen! Att variationen är större ser vi också på standardavvikelsen hos int. jurygrupperna - jämfört med den totala röstningen. Allt detta innebär att det är mycket svårare att förutsäga hur internationella juryn ska rösta med hjälp av statistiken. Men helt klart är ändå att första och sista bidrag har bättre chanser även här.

Hur röstar då svenska folket?

Här kan vi använda statistik från 2002-2013, vilket innebär lite säkrare data. Rent tekniskt så borde det framgå att folket röstar lite mer efter psykologi än annat här - vi borde alltså förvänta oss mer recency och primacy-effekter här! Blir det så då? Jodå!

Stapeln längst till vänster: Möjliga startpositioner (1-11). N: Antal bidrag som hamnat på varje placering (12 år, 12 bidrag på varje placering). Mean: Medelvärdet av slutplaceringen hos folkets röstning - ju lägre (närmare 1) desto närmare vinsten. Std. Deviation: Standardavvikelse - hur mycket ett bidrag på denna startposition oftast brukar avvika från medelvärdet av slutplaceringen hos folket. Minimum & Maximum: De lägsta och högsta observerade slutplaceringarna hos folket för bidragen på denna startposition.

Som på beställning ser vi att det är första och sista bidraget som har störst chanser att gå hem hos folket! Till skillnad från internationella juryerna - så är det sista bidraget helt klart bäst hos svenska folket! Det är har ett medelvärde på 2,42 - och förmodligen ännu lägre om vi räknar med Malena 2009 - som gick ut som nr 11. Helt klart är iallafall att sista bidraget har oerhört mycket större chanser hos svenska folket än alla andra. Stort plus för Ace Wilder i år alltså. Vi ser dock att spridningen är ganska hög hos svenska folket jämfört med den totala röstningen - de som startar först eller sist har hamnat allt emellan 1:a till 8:a hos svenska folket - i den totala omröstningen så var samma statistik 1:a och 4:a (om man räknar in Malena Ernman 2009). Det är alltså inte alltid som svenska folket röstat helt efter ordningen, även om det är tydligt att de gör det mer än internationella juryn. Annars visar denna statistik att folket inte skiljer sig nämnvärt från resten av resultatet.
Folket är mer påverkat av "Recency-effekten" (den nyaste och senaste informationen är den man minns bäst), än internationella juryn som snarare påverkas av "Primacy-effekten" (den första informationen är den man minns bäst). Vad kan detta bero på? Ingen vet. Jurygrupperna kanske koncentrerar sig mer ifrån början - och börjar tröttna mot slutet? Svenska folket kanske äter tacos och pratar mer under första delen av tävlingen så att de koncentrerar sig bättre mot slutet? Det är min teori iallafall.

Jag måste ju dock till sist konstatera att det är fullt möjligt att vinna Melodifestivalen även från andra placeringar än bara första och sista. Om vi tittar över tabellen på hur många som vunnit från varje startposition så ser vi att det även går att vinna från position 6, 7 och 9! Däremot verkar det rätt lönlöst att starta från position 4 och 5 - som aldrig varit i topp 3 under de senaste 12 åren! Dåliga nyheter för Oscar Zia och Linus Svenning:  

   
Så varför är statistiken ett bra sätt att förutspå vinnaren för Melodifestivalen? Jo, Christer Björkman vet självklart om statistiken - och därför sätter han in de bidrag han tror mest på, på de startpositioner som ger dem störst chans att vinna. Det blir en självuppfyllande profetia. Om vi kikar på bettinglistorna så ser vi också att Sanna Nielsen (startnummer 8) och Ace Wilder (startnummer 10) ligger bäst till i oddsen - och har hyfsade startpositioner. Däremot har Björkman sett till att Sanna startar från en position som INGEN någonsin har vunnit från - 8. Han vill kanske inte se Sanna vinna på Lördag? Hmmm. Mysteriet är dock Anton Ewald, som inte alls är med i toppen i oddsen - men ändå går ut först. Kan det vara något scentekniskt som ligger bakom det beslutet? Vem vet. På Lördag får vi dock se om statistiken håller...

Schlagermagisterns topp-10: Låtar som borde ha vunnit

Mina damer och herrar! Det är äntligen finalveckan - tiden på året då alla schlagernördar hyperventilerar konstant och alla kultursnobbar låser in sig på toaletten med öronproppar och några flaskor rödvin. På Söndag vet vi vem som tar hem segern i Melodifestivalen 2014 och Sverige går tillbaka till sitt gråa vardagslunk igen. Därför är det hög tid att maxa schlageryran så mycket som går innan Söndag - och därför kommer jag nu bidra med lite schlagernostalgi i form av min topp-10 lista över de där låtarna som borde vunnit - men inte gjorde det. Vissa låtar minns vi eftersom de både vann grammisar och blev sönderspelade på radion, andra minns vi mest som svaga suddiga minnen långt bak i huvudet. Och en del har ni förmodligen aldrig hört talas om. Men nu är ju jag lite av en schlagerhipster så det får ni bara acceptera...
Mycket nöje!

Först Några Bubblare:


Maria Rådsten - Vad Som Än Händer (1992)
Placering: 3:a
Vinnare: Christer Björkman - Imorgon Är En Annan Dag
1992 är känt som ett "svart år" i Melodifestivalens historia. Inte nog med att Bert Karlsson för första (och enda) gången ställer upp som textförfattare till ett bidrag, utan rent allmänt sög nästan alla bidrag rejält. Vinnare blev blivande schlagerfühern Christer Björkman - som kusligt likt Niklas Strömstedt sjunger "Imorgon är en annan dag" till en nästsista plats i Eurovision i Malmö senare. Enda bidraget han slår där var Finlands monsterhit "Yamma Yamma". Den enda riktigt bra låten i Mellon 1992 kom från Maria Rådsten - som senare skulle tävla med gruppen One more time 1996 - och vinna.



Björn Skifs - Michelangelo (1975)
Placering: 5:a
Vinnare: Lasse Berghagen - Jennie Jennie
 Detta är antagligen Björns största hit i Mellon - någonsin. Att detta mästerverk inte vann över Lasse Berghagen är ett under... Men Sverige hade antagligen inte råd att vara värdar för Eurovision ett år till efter ABBA:s vinst 1974.



Tina Röklander - Kom Och Dela Min Hemlighet (1994)
Placering: 5:a
Vinnare: Marie Bergman & Roger Pontare - Stjärnorna
Ett annat år som vanligtvis brukar avfärdas som ett "skitåår" var 1994. Själv tycker jag nog att det fanns en del guldkorn - iallafall om man gillar riktig schlager! Tina Röklander var okänd då och okänd nu, men enligt mig en klart vinnare det året!



10. Greta & Malou - Åh Vilken Sång (1977)
Placering: 4:a
Vinnare: Forbes - Beatles
1977 års vinnare Forbes skulle jag utan tvekan vilja utnämna till årtusendets sämsta Mellovinnare någonsin. I princip samtliga andra bidrag i det årets Mello överträffade deras vinnarlåt "Beatles", ur alla möjliga hänseenden. Klart kitchigast och mest minnesvärda bidraget var dock enligt mig Greta &a Malou vars discodansdänga "Åh Vilken Sång" nog blev lite mycket för juryn det året... Men showen! Men låten! AHHHH 70-TALET - VART TOG DU VÄGEN?!



9. Lisa Nilsson - Du (Öppnar Min Värld) (1989)
Placering: 4:a
Vinnare: Tommy Nilsson - En Dag
Tro det eller ej, men Lisa Nilsson gjorde faktiskt sitt genombrott i just Melodifestivalen som 18-åring - men fick på dängen av Tommy Nilsson och hans frisyr som orsakat permanenta hål i ozonlagret. Lisa måste dock lyftas fram som detta års stora utropstecken, även om det tog några år innan hon på allvar började toppa de svenska musiklistorna. "Du (öppnar min värld)" är dock en klassiker.



8. Lena Philipsson - Dansa I Neon (1987)
Placering: 5:a
Vinnare: Lotta Engberg - Fyra Bugg och En Coca-Cola
Oavsett vad folk tycker så hävdar jag fortfarande att "Dansa I Neon" är Lenas absolut bästa låt. Punkt. Trots detta är det också hennes sämst placerade låt någonsin - hon blev ju akterseglad av en gravid Lotta Engberg, en arg finsk FN-ambassadör och Style i axelvaddar större än Öresundsbron. Problemet var nog kanske att Dansa I Neon var lite för bra och lite för modern. Juryn var helt enkelt inte redo.



7. Andreas Johnson - Sing For Me (2006)
Placering: 3:a
Vinnare: Carola - Evighet
Inget ont om Carola det här året, men ärligt talat var Andreas Johnsson min absoluta favorit! Aldrig förr hade en sådan stark Beatles-inspirerad låt spelats i Melodifestivalen, och jag tvivlar starkt på att vi någonsin får höra något liknande igen. "Sing for Me" är en unik låt som förtjänar att hyllas - och tyvärr för Andreas, så kommer inget bidrag han skriver igen överträffa det här.



6. Cecilia Vennersten - Det Vackraste (1995)
Placering: 2:a
Vinnare: Jan Johansen - Se På Mig
Sällan har en Melodifestival haft två så klara favoriter som i Mellon 1995! Jan och Cecilia var i princip de enda bidragen med någon form av kvalitet - och stred en bitter strid om topp-poängen. Vann gjorde tyvärr Jan Johansen - som visserligen fick en beaktningsvärd 3:e plats i Eurovision. Men Cecilias låt blev en odödlig klassiker, som dessutom vann en grammis för bästa låt 1995 - i konkurrens med just "Se på Mig". Hade hon kommit till Eurovision hade vi garanterat vunnit.



5. Pernilla Emme - I Dina Ögon (1993)
Placering: 3:a
Vinnare: Arvingarna - Eloise
Jag måste erkänna att jag gillade Eloise - som egentligen kanske förtjänade att vinna. Iallafall om det inte vore för Pernilla Emme - som inte kan förklaras som något annat än en blond Bohuslänsk Carola. Trots ett enormt röstregister och en helt otrolig låt så är detta en av många bortglömda schlagerlåtar som borde ha vunnit. Och dessutom kan vi inte skylla på juryn här - finalen avgjordes för första gången med telefonomröstning detta år - vilket vi sen inte skulle få se igen förrän 1999. Mest för att telefonsystemet brakade ihop p.g.a. trycket och inte återhämtade sig förrän 1999.



4. Timoteij - Kom (2010)
Placering: 5:a
Vinnare: Anna Bergendahl - This Is My Life
Anna Bergendahl var kanske det minst smarta vinnarvalet som svenska folket gjort sedan telefonomröstningarna infördes. Jag förstår fortfarande inte hur hon kunde slå både Salem al-Fakir och Darin... Men ännu mindre förstår jag hur hon kunde slå Timoteij - som lyckades göra århundradets etnopop. Personligen skulle jag säga att "Kom" är en sådan schlagerklassiker som helt enkelt är oumbärlig på ett schlagerparty numera, och skulle sopat banan med allt motstånd i Eurovision. Tråkigt nog för Timoteij så höll det inte längre än till en 5:e plats. Däremot vann de Eurovisionfanclubarnas "Second Chance Contest" rätt överlägset - ett tecken på att de iallafall hade fansens stöd.



3. Carola - Mitt i Ett Äventyr (1990)
Placering: 2:a
Vinnare: Edin/Ådahl - Som En Vind
Bert Karlsson beskrev detta år som frikyrkornas krig. Edin/Ådahl representerade Pingstkyrkan och Carola Livets Ord. Mycket skedde bakom kulisserna och förmodligen även på andra ställen - då Nackasändaren plötsligt lade av mitt i Carolas nummer - så en stor del av Sverige missade Carolas bidrag. Självklart var allt en del i frikyrkokriget... Men även om Pingskyrkan vann då, så är detta enligt mig Carolas helt klart bästa låt. Någonsin. Hon kunde lika lätt vunnit i Eurovision med denna låt, som med "Fångad Av En Stormvind" året därpå. Istället fick vi vänta ett år på den där Eurovisionvinsten...



2. Sanna Nielsen - Empty Room (2008)
Placering: 2:a
Vinnare: Charlotte Perrelli - Hero
Detta bidrag är nog generellt det som flest människor hade hållit med mig hade förtjänat vinna. "Empty Room" vann folkets röstning - överlägset. Men p.g.a. den dåvarande poängräkningen så togs inte hänsyn till hur överlägset ett bidrag än var över tvåan. Detta gjorde att "Hero" vann - och sedan floppade totalt i Eurovision. Hade de nuvarande reglerna gällt - hade Sanna vunnit ganska klart - och förmodligen även i Eurovision. Det är bara att acceptera att Mellon inte alltid varit rättvis.



1. BIG - Ingen Annan Väg (1998)
Placering: 2:a
Vinnare: Jill Johnsson - Kärleken Är
På något sätt har många missat detta fullständiga guldkorn. BIG är ingen känd artist utanför hängivna kristna kretsar - trots att de var oerhört nära att slå Jill Johnsson. Deras låt "Ingen Annan Väg" är en bättre version av "Sing For Me" - som jag ju fullständigt älskar. Dessutom lyckas de göra låten på ett fantastiskt sätt - på den tiden det fortfarande var livemusik! Kort sagt - en riktig diamant i schlagergruvan!

Melodifestivalen 2014: Efter Lidköping - två finalister och ett fiasko

Efter 5 veckor på turné runt i Sverige, så har vi nu äntligen ett finalstartfält. Andra chansen i Lidköping skickade Linus Svenning och Helena Paparizou till Friends, även om grafiken stundtals ville något annat. Här är min summering av Andra Chansen i Lidköping:

1. Helena & Linus - favoriten och uppstickaren
Okej - inför Lördagen hade jag i princip inte träffat en enda person som INTE trodde att Helena Paparizou skulle gå vidare. Sällan har väl schlagersamhället varit så rörande överens om att ett bidrag skulle gå vidare. Frågan är verkligen vad detta konsensus kan bero på. Var det en totalt överlägsen låt? Njae, hon blev ju frånåkt i sin deltävling av bl.a. YOHIO (som knappt ens hade en låt) och Ellen Benediktsson (som hade en väldigt stillsam ballad). Att säga att Helenas låt är en dunderhit som slår direkt - vore ganska fel att säga enligt mig. Var den bäst i Lidköping då? Ja - tydligen iallafall. Men samtidigt var det ett oerhört spretigt och svårtolkat startfält som mötte henne i Lidköping - Paparizou erbjöd något vant och lättigenkännligt. Personligen tror jag att det var det som fick Helena till finalen - snarare än att låten excellerade. Men med tanke på att finalen annars skulle gått miste om en ren skär schlagergudinna om hon inte vunnit - så var resultatet högst rättvist.

Linus Svenning å andra sidan - var knappast en stor favorit. Egentligen var det nog inte ens speciellt många som faktiskt på allvar trodde att han skulle fajtas om en plats i duellerna. Men "Bröder" växer ju mer man hör den - en riktig Andra Chansen-låt! Därför är det kanske inte så konstigt att Linus faktiskt klarade biffen. Han är en person som svenska folket lärt känna väl under de senaste veckorna, i synnerhet då han är en fantastisk sympatisk person - vilket jag själv kan intyga. Tufft skal - men mjuk insida - då går man hem hos svenska folket. Frågan är om detta rent av är Robin Stjernberg-material? Linus och Robin kommer ju ifrån samma område i Skåne, och sjunger båda halvballader. Men räcker det för att även kamma hem finalen? Tveksamt. Medan Robin kunde visa upp ett imponerande röstregister i en mycket svår låt, har Linus enbart sin emotionella låttext att sälja (förutom sig själv). Det borde inte räcka för att vinna menar jag - men konstigare saker har ju faktiskt hänt.

2. SVT:s grafikteam dabbar sig. Igen. 
Det är uppenbart ett mycket avancerat och svårhanterligt datasystem som SVT använder under Mellosändningarna. Det måste ju kunna visa exakt rätt grafik vid exakt rätt tillfälle. Det är ju rena raketvetenskapen! SVT ligger ju verkligen i framkant när det gäller just modern grafikforskning - de använder sig av avancerade logaritmer och superdatorer för att få ut sin grafik i tv-bilden. Genom sin storsatsning har man tagit Melodifestivalen till forskningens framkant - då tv-grafikforskare över hela världen attraheras till Melodifestivalgrafikteamet. Med dessa experter på plats för att övervaka den ömtåliga och känsliga utrustningen, byggd på senaste nanoteknologi, så är det väl teoretiskt omöjligt att misstag händer!? (Ja, detta var Ironi! *Duuuh..*)
Jag vet ingenting om SVT:s grafikdatorer eller de program eller tekniker som använder dem. Jag vet bara att de har en vana att haverera någon gång varje år. Inför en miljon tittare. Och i princip förstöra spänningsmomenten på kuppen. Och varje gång försvarar sig Björkman med: "Sånt händer... Tough shit." Det känns skönt att veta att vårt mest folkkära program leds av någon som vill ta tag i problem som faktiskt allvarligt förstör spänningsmomenten i tävlingen och får Mellon att framstå som något jädra fuskbyggt ryskt skrytbygge. Det hela är väldigt enkelt, Björkman: När man får ett allvarligt problem - så tar man tag i det och löser det. Det kallas ledarskap och ingår i rollen som ledare. Även i Melodifestivalen. PUNKT.
Om Christer Björkman verkligen vill att SVT och Melodifestivalen ska framstå som seriösa så måste man få tummen ur röven och faktiskt göra något åt teknikstrulet - sparka folket som inte kan hantera det, eller byt/uppgradera programmen som styr det, ELLER skaffa något enklare datorsystem! Fördelaktigt ett grafiksystem som era tekniker KAN HANTERA. Svårare än så är det inte.
Och, Herr Björkman, tro inte att Melodifestivalen är något jädra "Titanic" som inte kan sjunka! Ju längre dessa grafikfiaskon får fortsätta - desto färre kommer ta SVT på allvar. I allafall utomlands.
Om man inte ens kan hantera sin egen grafik - hur kan man då förvänta sig att få högkvalitativa shower?

3. Rocklåtarna som försvann
Trots att hela 3 bidrag i Andra Chansen var i rockgenren, så lyckades ingen av dem att ta sig vidare. Ammotrack, Skövdebandet med garagedörren, kom sist. State of Drama, fjolårets stora succé, lyckades bara med en försmädlig 5e plats. Och Outtrigger, som faktiskt hade en favoritstämpel, blev slagna av Helena Paparizou i duellen. Varför denna totala genomklappning för rockbidragen?
Min teori är att de tog ut varandra, genom att slåss om samma röstare. Det finns kanske helt enkelt inte tillräckligt många rockentusiaster för att täcka 3 artisters behov av röster - i samma deltävling. Det är kanske därför inte så konstigt om det tar stopp tidigt för 2 av låtarna. När den 3:e dessutom ställs mot Helena Paparizou i sin duell - så blir det mycket tungt.

Något överraskande gick heller inte JEM vidare, trots att de (enligt mig) hade det snyggaste och modernaste scennumret och låten som någonsin gjorts i Melodifestivalen.
Samtidigt lyckades Martin Stenmarck sluta i topp 4, trots sin svensktopplåt och fula hatt. Vad hände där??? Att arenan i Lidköping också skanderade "Martin" - var snudd på obehagligt. Men nu blev det lyckligtvis ingen repris på 2005 - tacksamheten är gränslös!

4. Emmelie de Forest & Åsa Jinder - njaee.....
Jag måste säga att "Rainmaker" som ska bli den officiella låten i Eurovision - suger rejält!!!! REJÄLT! Oinspirerad är bara förnamnet! Visst är Emmelie trevlig på scenen men det räcker inte på långa vägar för att täcka upp för den här dåliga låten... Nu var jag inget stort fan av "Only Teardrops" heller, men i jämförelse så framstod den som kvällens räddare! Åsa Jinder befriade oss dessutom från ännu en dansk flöjtmassaker - i ett annars ganska lamt pausnummer.
Tiffany Persson drog som förväntat mest skratt - och är ju guld värd i greenroom. Hon är som gjord för pinsamma artistintervjuer. Att mycket blir under bältet - ja, det uppskattades nog mest bara av publiken i Lidköping. Men då ska vi också påminnas om att Stefan & Krister fortfarande är stora där....

Vad tar vi vidare från Andra Chansen då? Jo, två bidrag som vi inte kommer kunna bortse ifrån - hur mycket vi än skulle vilja. Förhoppningsvis får SVT bakläxa på grafikstrulet - för händer detta igen så är det bara avgång som gäller för Björkmans team. Vi har nu en spännande finalvecka framför oss - fullpackad med nya skandaler och utspel. Och förmodligen en och annan mediekupp... 

En Schlagermagister mitt i Schlagerhysterin - på plats i Schlagerland

Säg vad du vill. Västergötland är och förblir Schlagerland. PUNKT. Det finns inget annat att säga.
Som av en händelse blev jag utvald att delta i en "bloggresa" runt omkring och i Lidköping - där Andra Chansen avgörs på Lördagskvällen. I egenskap av att vara Lidköpings "ende" (?) schlagerbloggare så fick jag därigenom möjligheten att följa med 5 andra bloggare från övriga Sverige runt omkring Skaraborg - till platser där schlagerhistoria har skrivits och kommer att skrivas.
De senaste 2 dagarna har vi upplevt allt från prisbelönta lokala restauranger till Bert Karlsson och kända inspelningsstudios. I Torsdags besökte vi även välkomstfesten i Lidköping - där man drabbades av en schlagerkändisöverdos som heter duga. Låt oss bara säga att det blev närgånget...

Försnack med arrangörerna

 

Först fick vi träffa Lidköpings f.d.  Kommundirektör Kent Lindström - han som drog Melodifestivalen till Lidköping. Bredvid honom står vår reseledare Gunilla Davidsson.

Vi fick även besök av projektledaren Glenn Rytterfjäll som berättade om hur man resonerade i Lidköpings mello-kandidatur.

Välkomstfesten 20.00-00.00 (På Vänermuséet/Galejan i Lidköping)

Vänermuséet vid Vänerns strand - här kom artisterna in för att först se Melloutställningen och sedan fortsätta in till Välkomstfesten i intilliggande Restaurang Galejan.

Jorå, då var Schlagermagistern på plats!

Stora Salen i Galejan - Christer Björkman sitter i soffan med Clara Henry (västgöte), som är webbprogramledare (också västgöte).

Schlagerpimpat!

Skumpa är en självklarhet när Melodifestivalen är på besök.

Clara Henry med vänner. Vi satt nästan bredvid varandra, men hon var så populär att det inte gick att prata med henne.

Mellobelysning

Lidköpings kommunalråd, den så oerhört karismatiske (obs, ironi) Kjell Hedvall - hälsar alla välkomna.

Lidköping vid Vänern - till skillnad från Linköping (ej vid Vänern) som höll i deltävling 2.

Råkade på Redaktionen för "Fredagskväll med Malin: Malin Olsson (programledare) samt Fredrik Ekelund (Producent). De var imponerade av Lidköping - och charmade av småstadskänslan. Shoppingen inne i stan var tydligen något Malin speciellt gillade.

Sångaren i Boogie Fever, Michael Sosinski, var kvällens konferencier. Ingen förstod varför förrän han började sjunga..

Vår förrätt; "bakad vänerlax på kavring, toppat med löjrom från Spiken"

Två Starke Män: Den ene starke man i "Svinarp" och den andra i Lidköping. Gissa vem som är vem. Ledtråd: den ene har ett drag-alterego.

Martin Stenmarck posar med Ida - en av oss Schlagerbloggare.

Vår huvudrätt: "Dovhjortsrostbiff med ramslöksås och potatis- och rotsaksbakelse".

Vi schlagerbloggare hade inga problem att hitta folk att fotografera. Överallt var det schlagerkändisar.

Det var ös.

Schlagermagistern tillsammans med Fredrik Kempe - flerfaldig mellovinnare och (förmodligen) årets vinnare.

Jan Fransson - Världens bäste f.d. rektor, samt nybliven kommundirektör i Lidköping.

Linus Svenning pratar med Helena Paparizou. Tyvärr stack Helena sedan så henne såg vi inte mer under kvällen...

Schlagermagistern träffar Skövdesonen Calle Kindbom - låtskrivaren bakom Ammotracks "Raise Your Hands" men också mellovinnaren "Give me Your Love" med Fame 2003.

Linus Svenning - kanske den snällaste och mest sympatiske artisten jag träffade under kvällen.

70-tals disco med Boogie Fever.

En enorm discokula med en enorm schlagernörd.

Stefan Koro och Rikard Olausson från State of Drama blir närgångna. Lite väl närgångna. Men man kommer väl nära varandra i band antar jag.

Schlagermagistern (som ser galen ut här), med världens vackraste tjej Ellinore Holmer.

Joy Deb - med journalist

Nej det är inte Skrillex som joinar Boogie Fever på scenen, men däremot JEM.

Schlagermagistern does disco

Två Lundabor.

Vi hade kul.

Anders Jansson tog förresten dessa fotografier - han satt mitt emot Nour under hela kvällen.

Schlagermagistern posar med sångaren och skövdesonen Mikael i Ammotrack.

Jeremie ifrån JEM - vem den vite killen är vette sjutton.

Ellie och Mergime från JEM Posar

Ljudteknikern för kvällen - en av medlemmarna i ZZ-top.

Bloggresegänget - Ida, Gunilla, Lena och Felix. Felix är en jädra linslus.