Ibland ges utmärkta tillfällen till att raljera över denna kära tävling - som när Melodifestivalen levererar klyschiga bidrag som bekräftar alla kritikers stereotypa fördomar mot den. Idag är ett sådant tillfälle!
Melodifestivalen 2013 hade inför dagens presentation av de 16 första artisterna alla möjligheter att bli något mycket stort - Sverige är regerande eurovisionmästare och producerade ett nyskapande bidrag som Euphoria som tog Europa med storm. När nu Sverige ska följa upp denna framgång kunde man ju tänka sig att hela artisteliten stod på rad för att komma med och representera Sverige på hemmaplan. Men Nej - tvärtom. De 16 artister som presenterades idag var istället ett gäng nobodies, has-beens och wannabes. Ingenstans här finns ens ett uns av Loreen-karisman eller nytänkandet - istället levererar man klyschor (tråkiga sådana) som "schlagertrion" Pernilla Wahlgren, Jenny Silver och Hanna Hedlund (Tre artister med framgångsrik historia i festivalen - men numera hopplöst uttjatade och alldeles för gamla. Tråkigt att Jenny Silver inte satsade på ännu ett sologigg- hon hade kunnat slå då!), eller Cookies 'n' beans (som misslyckades fullständigt i Melodifestivalen 2009). SKÅPMAT MED UTGÅNGSDATUM 2010!
Förutom dessa gamla schlagerveteraner så har man också lyckats släpa in artister som aldrig varit med förut - eftersom de varit alldeles för framgångsrika för det. Nu är de dock panka och nedgraderade till B-kändisar som gör vad som helst för att få komma med i TV igen. I år är det Erik Gadd och Joacim Cans (han från Hammerfall ni vet) två artister som var relevanta för en sisådär 10-20 år sedan och som nu ska göra en bejublad comeback (GÄSP).
Sen finns det ju givetvis de numera obligatoriska humor/WTF!!??-bidragen som SVT kvoterat in för att "öka underhållningvärdet" i Melodifestivalen. Då Torsten Flinck tydligen gjorde ett så gigantiskt intryck i 2012 års Melodifestival så har man nu tagit in en annan, nästan lika skrämmande artist/skådespelare i 2013 års Melodifestival: Rikard Wolff - som mest är känd för att ha spelat i Änglagård och gjort Scars röst i Lejonkungen. Nu är det visserligen så att Wolff har en bakgrund inom Melodifestivalen (han framförde exempelvis "Tusen och en natt" i Melodifestivalens 50-års jubileumsshow 2005, och dessutom har han återkommit i pausunderhållningen flera gånger sedan dess. Men han kommer ändå bli 2013 års Torsten Flinck. Men värst av allt är ändå att Sean Banan är tillbaka. IGEN. Den mannen ger tydligen aldrig upp hur dålig han än egentligen är. Det kallas nog förnekelse. Men det är klart, hans låt "Sean den förste Banan" blev årets mest spelade låt i Sveriges alla dagis och hans efterföljande film "Sean Banan inuti Seanfrika" (Förmodligen tidernas absolut sämsta film) lurade många barnfamiljer till biograferna i våras. Risken är att hans bidrag "Copacabana" blir en ännu sämre version av den redan vedervärdiga "Sola och bada i Piña Colada", och att dagisbarnen slänger sig på telefonerna för att rösta ännu en gång.
Är det så här det ska gå till när vi väljer artisten som ska representera Sverige på hemmaplan!??!
SVT har tydligen skitit fullständigt i kvalitet och standard - enbart för att kunna dra till sig fler tittare. Som vanligt alltså.
Men det som ändå måste sägas vara "nyheten" i de första 16 artisterna är utan tvekan alla nya okända artister och låtskrivare som kommit med. De allra flesta av dessa har nämligen aldrig varit i närheten av Melodifestivalen förut och vissa har knappt ens haft en karriär i Sverige. En del, som YOHIO, är istället mest kända i Japan, och andra, som Tone Damli, mest i Norge. Ändå så finns en del rutinerade (och relevanta -ta mig tusan!) som Anna Järvinen och Louice Hoffsten med - även om dessa har varit verksamma i olika musikaliska fält tidigare. Vad dessa kan åstadkomma förhåller jag dock mig betydligt mer tveksam till.
De verkliga utropstecken som finns bland de 16 är dock de som faktiskt varit med de senaste åren och fallit på mållinjen: David Lindgren och Erik Segerstedt. David Lindgren är utan tvekan den som har bäst chans att vinna bland dessa 16 artister, i synnerhet med tanke på hans stora framgångar 2012. Han är stor och i detta startfält lär han vara det namn som drar allra mest uppmärksamhet. Men även Erik Segerstedt är en artist att räkna med, och får ju numera ses som en "veteran". Frågan är om han och Tone Damli är ett par som kan slå tillsammans - Unioner med norrmän brukar vanligtvis inte hålla länge om man säger så...
Men än så länge tror jag inte vi har sett vinnaren, även om David Lindgren blir killen att hålla koll på. Utan att ens ha hört låtarna är det givetvis svårt att säga någonting om något, och helt ärligt så bryr sig Europa inte ett skit om vilken artist Sverige skickar - ingen vet ju ändå vem det är. Allt som betyder något är det som händer på scenen i Malmö - och då spelar det ingen roll hur häftig man var i fjolårets Melodifestival. Problemet är dock att vi svenskar tenderar att gå på artisternas historia snarare än deras faktiska låt när vi väl röstar - vilket riskerar att vi skickar en känd artist med ett dåligt bidrag - enbart för att vi känner att detta "representerar oss" - i synnerhet nu på hemmaplan när vi gärna vill visa upp något representativt svenskt.
Men om en vecka så vet vi vilka som utgör resten av startfältet och då kanske man får tillfälle att se lite ljusare på tillvaron. Vi får väl helt enkelt vänta o se.
måndag 19 november 2012
torsdag 15 november 2012
Det kommer att hända något stort i Malmö 2013
Från det att Malmö utropades som värdstad i Juli i år, har arbetet med arrangemanget växt radikalt - från en liten isolerad arbetsgrupp bestående av Björkman och hans närmaste förtrogna, till att bli ett regionprojekt som inkluderar alltifrån Malmö kommun, Region Skåne och SVT, till krogägare, hotellkedjor och lokalbefolkning. Alla vill vara med - och det är ju egentligen inte så konstigt: Malmö är en liten stad med nära till allt och för att allt ska fungera när 43 artister och tusentals turister kommer dit i Maj måste man visa att Malmö ändå var rätt val. Om det är någon som verkligen gått igång på allvar i sin planering måste det ju dock ändå vara Malmö kommun, som har fullständigt enorma planer på G - men med det är det inte sagt att de är omöjliga. Tvärtom. Eurovision i Malmö ska bli som Malmöfestivalen - en enorm folkfest med offentliga uppträdanden, marknader och mat - överallt. Varenda kvadratcentimeter av stan kommer att var Eurovision, ett faktum som verkligen kommer att skapa en otrolig stämning.
SVT har nog tänkt efter noga på just det här. Föregående värdstäder som Baku, Oslo och Moskva har alla lidit av sin storlek - allt blir opersonligt och stort, feststämningen reserverad till arenaområdet medan resten av staden fortsätter sitt vanliga liv. Malmö blir något helt annat.
Av vad vi fått höra ifrån planeringsgruppen så kommer 2013 års Eurovision dessutom att bli något helt annat än vad vi vant oss vid. Inga storslagna mastodontscener eller lyxiga och dyra produktioner. Istället vill man, precis som SVT alltid gjort när de fått arrangera Eurovision - förnya och utveckla programmet till något modernt och hållbart. 1985 tappade Lill Lindfors kjolen inför 100 miljoner tittare - och visade att programledare minsann kunde ha humor också. 1992 (när det faktiskt också gick i Malmö) behövde SVT inte anstränga sig särskilt mycket för att överglänsa föregående produktioner då 1991 års tävling i Rom kallas "Katastrofåret" i Eurovisionhistorien eftersom italienarna var fullständigt inkapabla till att sköta en så stor produktion. År 2000 tog vi Eurovision till en helt ny nivå, med den dittills största arenan (Globen) och dessutom introducerade LCD-skärmar för omvärlden. Sedan dess har detta blivit standard - med perfektionen uppnådd i Moskva 2009. Så därför måste man nu tänka helt nytt om man ska kunna utveckla Eurovision - tillbaka till mindre arenor och fokusera helt på att tv-produktionen blir en upplevelse. Exakt hur detta skall ske återstår att se, men planeringsgruppen har iallafall en lysande pr-strategi: Att släppa några nyheter varje vecka fram till Maj. Det blir alltså en lång schlagerperiod i år.
En ganska intressant men samtidigt kontroversiell nyhet är att SVT inte längre vill lotta startordningen i finalen - utan istället själva bestämma över varje lands startplacering. Detta vill man göra för att kunna se till att inga låtar som är lika varandra ska hamna bredvid varandra, utan se till att musiken hela tiden håller en jämn nivå. Det blir alltså helt enkelt bättre underhållning. Men givetvis, det är väldigt kontroversiellt. Många tv-bolag i Europa har redan protesterat eftersom man menar att svenskarna får för stor makt att manipulera startordningen - som ju ändå är väldigt viktig för ens chanser att vinna. Alla länder vill ju starta sist - eftersom statistiken visar att man då har allra bäst chanser att vinna. Men samtidigt har man ifrån SVT:s sida lovat att Sveriges startordning kommer att lottas, så att SVT inte kan påverka vårt egna bidrag. Men faktum kvarstår - SVT får en stor makt att spela ut de värsta konkurrenterna mot varandra genom att påverka deras startordning. Debatten har nog alltså bara börjat.
En annan intressant nyhet är att vi nu vet att programledaren nu kommer att vara ensam - vi slipper alltså 3 programledare utan engelskakunskaper som försöker sjunga Waterloo, eller ett komiskt par som "låtsas" vara kära. Det kan låta trivialt, men faktum är att den senaste gången Eurovision enbart hade en enda programledare var 1995 - men då var det kanske snarare ett resultat av budgetnedskärningar i det irländska tv-bolaget eftersom man då arrangerade sitt tredje Eurovision på tre år. Men varför är detta en sån "Big deal" då? Tänk efter. Finns det något annat program som har 2 eller 3 programledare? Nja, knappt. Och de som har haft så många har ganska snart gått ned på EN programledare igen. I Melodifestivalen har vi på senare år haft en ganska stor blandning av programledare, men faktum är att de mest framgångsrika är de som har varit ensamma - Christian Luuk, Petra Mede och Lena Ph. Och helt ärligt så var ju 2012 års programledare ganska värdelösa - om det inte vore för Gina Dirawi. Alltså är det en rejäl vinst att kapa programledarna ned till en enda - och slippa alla "dialoger", "kallprat" och skådespel som arrangörerna vill puckla på oss. Nu får vi äntligen en programledare som kan vara mer personlig och som alla kan känna igen. Tack för det! Tanken från SVT är också att programledaren ska kunna ses mer och vara mer aktiv i exempelvis "vykorten" mellan bidragen och synas lite mer runt omkring arrangemanget. Vykorten kommer dessutom att förändras helt i Malmö, eftersom SVT inte vill ha något "nationbranding" d.v.s. att Sverige ska skryta genom att visa turning torso i varje filmklipp mellan låtarna. Och lite skönt kommer det nog vara att slippa tro att man kollar på en tvåtimmar lång reklamfilm från ett resebolag, men exakt hur de kommer att se ut återstår att se.
I Maj smäller det som sagt, men innan dess så kommer ju en lång härlig Melodifestivalturné att rulla genom Sverige, och detta lär bli något att återkomma till snart!
söndag 8 juli 2012
Good evening Malmö!
Det blev Malmö Arena som ska stå som arrangör för Eurovision Song Contest 2013!
Detta stod klart idag, efter att SVT noga granskat och utvärderat de två kandidatstäderna Stockholm och Malmö. Detta faktum innebär alltså att Malmö kommer bli värdstad för Eurovision för andra gången, sedan man redan 1992 var värd för tävlingen första gången.
Men även om Malmö känns som en kanonstad att hålla tävlingen i så finns en del frågetecken.
Dels har vi det intressanta fenomenet att Melodifestivalen 2013 kommer att ha sin final i nybyggda Friends Arena, som är Sveriges största, medan Eurovision som tar emot ca. 40 nationer, kommer hållas i en inomhusarena med en fjärdedel av den publikkapaciteten! Malmö Arena är har nämligen inte plats för mer än 15,500 i publiken, som också innebär att publikantalet kommer att bli det minsta i Eurovision sedan 2007! Å andra sidan är detta exakt vad EBU vill; man gick redan innan Eurovisionfinalen i år ut med att man önskade göra Eurovision mindre och mer ekonomiskt, för att kunna öppna för mindre nationer att våga arrangera evenemanget. I det konceptet går Malmö som handen i handsken. Malmö Arena är Sveriges modernaste inomhusarena, och man har ju mycket god erfarenhet av Melodifestivalen och andra stora evenemang som Handbolls-VM och snart även Junior Ishockey-VM. På sätt och vis är det då skönt med en beprövad och välförberedd arena med rutinerade arrangörer, vilket vi nog inte kunnat få i den nybyggda Friends Arena.
Malmö blir en intressant värdstad, det råder inget tvivel alls om den saken. Skåne och Köpenhamn finns alldeles inpå, i en av Europas snabbast expanderande regioner - Öresundsregionen. Rent logistiskt är det en dröm - 1,5 miljoner skåningar och ungefär lika många själlandsbor och köpenhamnare inom ett pendlingsavstånd på mindre än en timme. Den rika kulturbyggden kommer definitivt slå världen med häpnad - på ett sätt som Stockholm aldrig kunde göra. Överhuvudtaget är Malmö både mycket mer stad och landsbyggd än Stockholm, mycket mer genuint och mer upplevelserikt. Förmodligen kommer inte bara Sverige att marknadsföras utan Skåne och Sydsverige i synnerhet - man får en regional prägel som inte bara fokuserar på Stockholm, vilket faktiskt ska bli skönt för omväxlings skull.
Malmö är dessutom Sveriges mest Europeiska stad, och är rent geografiskt mer eller mindre en del av kontinenten. Det känns därför som att Malmö med sin internationella prägel kommer passa in perfekt i Eurovision-andan. Dels har staden de extraordinära byggnadsprojekten som verkligen blivit svenska symboler, såsom Öresundsbron och Turning Torso, men också gamla områden som Lille Torg och grannstäder som Lund och Skanör & Falsterbo. Samtidigt lider ju staden av identitetsproblem efter alla medieuppmärksammade mord och kriminalitet som staden drabbats av. Integrationsfrågan är ständigt Malmös mest uppmärksammade, iallafall utanför Skåne, och många (SD-väljare) ser staden som ett skräckexempel på invandring och integration. Nu finns ju dock möjligheten att skapa något att samlas kring i staden, något som alla kan vara delaktiga i - precis vad staden behöver!
Det finns alltså mycket gott att bita i nu för Malmö, men också Sverige som kan visa en ny sida internationellt - och dessutom visa hur väl spritt schlagerintresset är i landet.
Malmö blir en av de väldigt få icke-huvustäder som fått arrangera Eurovision två gånger - endast Cannes och Haag (som iochförsig är den administrativa huvudstaden i Holland), har arrangerat tävlingen så många gånger. Senaste gången någon av städerna arrangerade var dock 1980 - och då var Haag värdstad.
Problemen för Malmö blir nu att kunna anpassa sig för de tusentals eurovisionfantaster (som jag) som kommer besöka staden i Maj nästa år. De få biljetterna kommer att gå åt i ett nafs och många kommer få stå utanför och följa tävlingen på de storskärmar som brukar finnas i städerna. Dessutom måste Malmö få kontroll över kriminaliteten och skapa ett säkert arrangemang, något som förhoppningsvis inte blir ett problem. Ett betydligt större potentiellt problem är för Skånetrafiken att undvika trafikstockning i citytunneln i Malmö och se till att tågtrafiken flyter på mellan Köpenhamn-Malmö-Lund-Helsingborg, ett stråk som redan nu är tungt belastat av förseningar och problem. Nåja, tur att det inte är vinter iallafall.
Lycka till Malmö iallafall! Vi ses där!
Detta stod klart idag, efter att SVT noga granskat och utvärderat de två kandidatstäderna Stockholm och Malmö. Detta faktum innebär alltså att Malmö kommer bli värdstad för Eurovision för andra gången, sedan man redan 1992 var värd för tävlingen första gången.
Men även om Malmö känns som en kanonstad att hålla tävlingen i så finns en del frågetecken.
Dels har vi det intressanta fenomenet att Melodifestivalen 2013 kommer att ha sin final i nybyggda Friends Arena, som är Sveriges största, medan Eurovision som tar emot ca. 40 nationer, kommer hållas i en inomhusarena med en fjärdedel av den publikkapaciteten! Malmö Arena är har nämligen inte plats för mer än 15,500 i publiken, som också innebär att publikantalet kommer att bli det minsta i Eurovision sedan 2007! Å andra sidan är detta exakt vad EBU vill; man gick redan innan Eurovisionfinalen i år ut med att man önskade göra Eurovision mindre och mer ekonomiskt, för att kunna öppna för mindre nationer att våga arrangera evenemanget. I det konceptet går Malmö som handen i handsken. Malmö Arena är Sveriges modernaste inomhusarena, och man har ju mycket god erfarenhet av Melodifestivalen och andra stora evenemang som Handbolls-VM och snart även Junior Ishockey-VM. På sätt och vis är det då skönt med en beprövad och välförberedd arena med rutinerade arrangörer, vilket vi nog inte kunnat få i den nybyggda Friends Arena.
Malmö är dessutom Sveriges mest Europeiska stad, och är rent geografiskt mer eller mindre en del av kontinenten. Det känns därför som att Malmö med sin internationella prägel kommer passa in perfekt i Eurovision-andan. Dels har staden de extraordinära byggnadsprojekten som verkligen blivit svenska symboler, såsom Öresundsbron och Turning Torso, men också gamla områden som Lille Torg och grannstäder som Lund och Skanör & Falsterbo. Samtidigt lider ju staden av identitetsproblem efter alla medieuppmärksammade mord och kriminalitet som staden drabbats av. Integrationsfrågan är ständigt Malmös mest uppmärksammade, iallafall utanför Skåne, och många (SD-väljare) ser staden som ett skräckexempel på invandring och integration. Nu finns ju dock möjligheten att skapa något att samlas kring i staden, något som alla kan vara delaktiga i - precis vad staden behöver!
Det finns alltså mycket gott att bita i nu för Malmö, men också Sverige som kan visa en ny sida internationellt - och dessutom visa hur väl spritt schlagerintresset är i landet.
Malmö blir en av de väldigt få icke-huvustäder som fått arrangera Eurovision två gånger - endast Cannes och Haag (som iochförsig är den administrativa huvudstaden i Holland), har arrangerat tävlingen så många gånger. Senaste gången någon av städerna arrangerade var dock 1980 - och då var Haag värdstad.
Problemen för Malmö blir nu att kunna anpassa sig för de tusentals eurovisionfantaster (som jag) som kommer besöka staden i Maj nästa år. De få biljetterna kommer att gå åt i ett nafs och många kommer få stå utanför och följa tävlingen på de storskärmar som brukar finnas i städerna. Dessutom måste Malmö få kontroll över kriminaliteten och skapa ett säkert arrangemang, något som förhoppningsvis inte blir ett problem. Ett betydligt större potentiellt problem är för Skånetrafiken att undvika trafikstockning i citytunneln i Malmö och se till att tågtrafiken flyter på mellan Köpenhamn-Malmö-Lund-Helsingborg, ett stråk som redan nu är tungt belastat av förseningar och problem. Nåja, tur att det inte är vinter iallafall.
Lycka till Malmö iallafall! Vi ses där!
torsdag 28 juni 2012
Eurovision 2013: När, Var och Vem?!
När nu nästan exakt en månad har gått sedan Loreens massaker i Baku's Chrystal Hall Arena, har världens blickar ännu en gång äntligen vänts mot Sverige. Nånstans i Stockholm har Christer Björkman hoppat jämfota i en månads tid av glädjen att få leka Europas Schlagergud i ett år lite drygt. Men samtidigt har detta faktum gjort hela Sverige till ett enda stort slagfält då kommunalråd från hela landet slängt sig in i striden om vem som ska bli arrangörsstad för Eurovision 2013. På detta lär också komma en våg av spekulationer om vilka som får äran att göra bort sig inför 500 miljoner tittare när de på dålig franska ska försöka förklara reglerna i omröstningen - alltså vara programledarna. Många turer lär det bli, så jag ska försöka ge lite klarhet hur förutsättningarna egentligen ser ut:
Var? Just nu är det bara två kandidater: Stockholm och Malmö. Den ena är per definition den enda staden som icke-svenskar känner till (Stockholm = Sweden), medan den andra är den enda staden som danskar bryr sig om (Öresundsbron = Malmö). Det ter sig internationellt sett som en tämligen ojämn kamp, medan Stockholm är synonymen till Sverige och ståtar med kungen, slottet, gamla stan och Nobelfesten, är Malmö en obskyr liten ort på gränsen till Danmark, som av danskarna (och flertalet icke-skåningar) snarare ses som en förort till Köpenhamn än som Sveriges tredje största stad. Inte konstigt att de sista kommentarerna från programledarna i Baku blev "-See you in Stockholm next year!". Och mycket riktigt så ökade besökstrycket på Stockholms turisthemsida med över 100% timmarna efter vinsten. Ingen är förvånad.
Men ur ett svenskt perspektiv har frågan aldrig varit avgjord. Stockholm är visserligen störst, men i jämställdhetens och demografins namn har SVT alltid haft som regel att växla stad för ESC-arrangemanget. Stockholm fick det första gången 1975 (då i Älvsjömässan), Göteborg 1985 (Scandinavium), Malmö 1992 (Isstadion) och senaste gången var det återigen Stockholms tur 2000 (då i Globen). Rent tekniskt skulle det alltså vara Göteborgs tur att hålla i evenemanget, men då Göteborgarna upptäckte att Scandinavium var bokat för hästhoppning just den aktuella helgen, så fick man avböja kandidaturen. Detta TROTS att Scandinavium inte alls är den enda arenan i Göteborg som skulle klara av att hålla i ESC, då både Nya och Gamla Ullevi finns till förfogande - och med betydligt bättre publikkapacitet än Scandinavium. Nåja.
Kvar i racet är dock Malmö - som i sådana fall skulle stå i tur efter Göteborg. Malmö har faktiskt också ett stort trumfkort: Malmö Arena - som är en av Sveriges modernaste inomhusarenor. Finalen i Handbolls-VM 2011 och finalen i Junior-VM i Ishockey 2014 är exempel på stora evenemang som har gått och kommer att gå i Arenan, båda som del i evenemang som hålls skilda från huvudstaden. Malmö Arena är dessutom den största LEDIGA inomhusarenan i Sverige under ESC-veckorna, då Globen är upptagen med Ishockey-VM samtidigt. Att Malmö sedan har mycket nära kommunikationer och förbindelser med Köpenhamn innebär att man faktiskt har fler lediga hotellplatser än Stockholm, vilket måste vara ganska viktigt.
Stockholm då o andra sidan är ju standardvalet. Alla förväntar sig att få åka till Stockholm 2013 och det råder inget tvivel om att staden klarar ännu ett ESC-evenemang. I sådana fall skulle det bli tredje gången, vilket skulle göra staden till den fjärde mesta ESC-värdsstaden genom tiderna (efter Dublin på 6 ggr, London & Luxemburg på 4 ggr vardera). Men det som ändå talar mest för Stockholm i nuläget är Friends Arena, Sveriges största arena. För ett evenemang av ESC:s storlek är det klart att Friends Arena är ett bra alternativ, med sin publikkapacitet på över 60,000 åskådare. Det ger dessutom möjligheter att producera stora saker, något som hör Eurovisionen till. Emellertid brottas Stockholmarna med faktumet att staden samtidigt huserar ishockey-VM, något som drar tusentals människor till staden - och därmed ockuperar hotellen. Visserligen menar man på att det inte utgör något problem, eftersom man har hanterat sådana situationer förut, men troligen dock inte av samma storlek som dessa. Att eventuellt flytta Ishockey-VM något framåt i tiden hade kanske löst en del, men frågan är om det ens är teoretiskt möjligt.
Saken kompliceras dessutom av att EBU vill minska evenemangets storlek, så produktionen blir mer intim och närgående. Kan visserligen förstå det, eftersom jag ju tyvärr minns mastodontproduktionen i Parken i Köpenhamn 2001, då man samlat nästan 40,000 danskar framför en scen som mer kändes som en läkarbrits. Något sådant vill vi ju inte ha igen. Men frågan är om Malmö därför är bättre lämpat? Det är ju faktiskt så att Malmö är den stad som skulle ha mest att tjäna på att arrangera ESC, då Stockholm redan arrangerar både nobelfester och hockey-VM, för att inte nämna finalen i Melodifestivalen.
Å andra sidan så skulle det kännas som en akt av storhetsvansinne att ha melodifestivalfinalen 2013 i Friends Arena (något som är bestämt, klappat och klart) och sedan hålla Eurovision i en arena som är tre gånger MINDRE. Vet inte om det skulle falla i så god jord internationellt. Nåja.
Mitt förhandstips ligger på Friends Arena trots allt. Storleken har nog trots allt betydelse.
Vem? Programledarskapet är alltid föremål för spekulationer och mygel. Dessutom är det ytterst det viktigaste jobbet av alla för värdlandet; Ett bra programledarskap kan lyfta ett dåligt startfält, och ett dåligt programledarskap kan göra värdlandet till ett åtlöje i hela världen. Azerbajdzjan är ett varnande exempel på detta, då programledarna vare sig kunde engelska eller franska mer än hjälpligt, eller för den delen sjunga två verser ur ABBA:s Waterloo. Däremot har Sverige tidigare haft mycket god erfarenhet av programledare. När Lill Lindfors 1985 "tappade" kjolen i direktsändningen från ESC i Göteborg blev hon omedelbart Mrs.Eurovision för all framtid. 1992 blev Harald Treutiger hyllad för sitt lugn och saklighet, iochförsig enbart i kontrast med sin italienske föregångare Toto Cotugno som inte kunde vare sig engelska, franska eller konsten att hålla käften. Nästa år så känns det som att Sverige har ett ypperligt läge att visa hur mycket bättre man kan sköta ett Eurovision än vad Azerbajdzjan lyckades med. Framförallt kan vi faktiskt prata engelska och förhoppningsvis franska. Dessutom kommer vi iallafall ha någon TV-vana så att vi slipper träna upp någon stackars väderpresentatör att presentera ett väl inövat manus på två språk.
Det finns enligt mig inte ett obegränsat antal kandidater till programledarskapet, utan endast ett fåtal av SVT:s profiler skulle ens passa in i Eurovisionkonceptet:
1. Måns Zelmerlöw En kille som har allt numera, utseendet, stilen, musiken och erfarenheten. Har både lett och sjungit i Melodifestivalen, leder Allsång på Skansen och har på mycket kort tid blivit en av de mest folkkära programledarna i Sverige. Hamnar tävlingen i Malmö är han given som en av programledarna, men även i Stockholm (där han annars leder Allsången) lär han passa in. Frågan är hur bra engelska han kan. Nåja.
2. Sarah Dawn Finer En tjej som också numera är synonym med schlagern, efter att ha deltagit två gånger i Melodifestivalen och lett tävlingen samt dessutom varit den svenske röstavgivaren i Eurovision. Att hon snackar bra engelska råder ingen tvekan om, tvärtom lär hon vara ett perfekt val för Eurovision.
3. Anders Lundin Var redan 2000 programledare för ESC, och gjorde ett strålande uppdrag. Är onekligen en joker inför 2013 års Eurovision, men är en folkkär och väldigt erfaren programledare.
4. Karin Hübinette En av SVT:s största och mest etablerade kvinnliga programledare, som bl.a. haft sin egen talkshow på bästa sändningstid. Visserligen har hon sin bakgrund inom den granskande journalistiken, men kan mycket väl komma att bli aktuell för programledarskapet i Eurovision.
5. Rikard Olsson Ve och fasa om Rikard blir programledare för ESC, men han är onekligen en av de mest troliga kandidaterna. Erfaren och tämligen utåtriktad programledare som tycks dyka upp i alla spekulationer om programledarskapet.
6. Alexandra Pascalidou Var med som programledare för en av deltävlingarna i Melodifestivalen 2005 och är onekligen en av de programledarinnorna med mest internationell etablering. Är faktiskt en riktig tung outsider till programledarskapet.
7. Kristian Luuk En av svensk TV:s meste programledare, och en av de starkaste kandidaterna från Humorsverige. Faran, som alltid med humor, är att det mycket sällan är internationellt. Även om Luuk är en duktig programledare så är hans största kvaliteter som komiker, och det vi tycker är roligt i Sverige är inte alltid roligt utomlands.
Men i jämförelse med andra komiker som haft programledarroller (Robin Paulsson, Anders & Måns, Fredrik Lindström, Christine Meltzer et.c..,) så är Luuk den mest etablerade och erfarne.
8. Charlotte Perrelli En av mycket få Eurovisionvinnare som faktiskt skulle kunna genomföra ett programledarskap i ESC på ett bra sätt. Hon har gott om erfarenhet och lär inte ha problem med engelskan (om än med en viss småländsk brytning).
Utöver dessa finns givetvis lite tråkigare jokrar såsom André Pops, Micke Leijnegard, Lotta Brommé och Adam Alsing. Men också möjliga överraskningar såsom Dolph Lundgren, Robyn, Alexander Skarsgård eller Björn Gustafsson. Eller varför inte herr Schlager själv; Christer Björkman? Han talar utmärkt franska!
Jag tror personligen på Sarah och Måns, men eftersom båda är artister egentligen lär SVT slänga in en "riktig" programledare också eller istället. Vi får väl se vem det blir.
När? 12e, 14e och 18e Maj 2013.
Vi ses väl då eller?
Var? Just nu är det bara två kandidater: Stockholm och Malmö. Den ena är per definition den enda staden som icke-svenskar känner till (Stockholm = Sweden), medan den andra är den enda staden som danskar bryr sig om (Öresundsbron = Malmö). Det ter sig internationellt sett som en tämligen ojämn kamp, medan Stockholm är synonymen till Sverige och ståtar med kungen, slottet, gamla stan och Nobelfesten, är Malmö en obskyr liten ort på gränsen till Danmark, som av danskarna (och flertalet icke-skåningar) snarare ses som en förort till Köpenhamn än som Sveriges tredje största stad. Inte konstigt att de sista kommentarerna från programledarna i Baku blev "-See you in Stockholm next year!". Och mycket riktigt så ökade besökstrycket på Stockholms turisthemsida med över 100% timmarna efter vinsten. Ingen är förvånad.
Men ur ett svenskt perspektiv har frågan aldrig varit avgjord. Stockholm är visserligen störst, men i jämställdhetens och demografins namn har SVT alltid haft som regel att växla stad för ESC-arrangemanget. Stockholm fick det första gången 1975 (då i Älvsjömässan), Göteborg 1985 (Scandinavium), Malmö 1992 (Isstadion) och senaste gången var det återigen Stockholms tur 2000 (då i Globen). Rent tekniskt skulle det alltså vara Göteborgs tur att hålla i evenemanget, men då Göteborgarna upptäckte att Scandinavium var bokat för hästhoppning just den aktuella helgen, så fick man avböja kandidaturen. Detta TROTS att Scandinavium inte alls är den enda arenan i Göteborg som skulle klara av att hålla i ESC, då både Nya och Gamla Ullevi finns till förfogande - och med betydligt bättre publikkapacitet än Scandinavium. Nåja.
Kvar i racet är dock Malmö - som i sådana fall skulle stå i tur efter Göteborg. Malmö har faktiskt också ett stort trumfkort: Malmö Arena - som är en av Sveriges modernaste inomhusarenor. Finalen i Handbolls-VM 2011 och finalen i Junior-VM i Ishockey 2014 är exempel på stora evenemang som har gått och kommer att gå i Arenan, båda som del i evenemang som hålls skilda från huvudstaden. Malmö Arena är dessutom den största LEDIGA inomhusarenan i Sverige under ESC-veckorna, då Globen är upptagen med Ishockey-VM samtidigt. Att Malmö sedan har mycket nära kommunikationer och förbindelser med Köpenhamn innebär att man faktiskt har fler lediga hotellplatser än Stockholm, vilket måste vara ganska viktigt.
Stockholm då o andra sidan är ju standardvalet. Alla förväntar sig att få åka till Stockholm 2013 och det råder inget tvivel om att staden klarar ännu ett ESC-evenemang. I sådana fall skulle det bli tredje gången, vilket skulle göra staden till den fjärde mesta ESC-värdsstaden genom tiderna (efter Dublin på 6 ggr, London & Luxemburg på 4 ggr vardera). Men det som ändå talar mest för Stockholm i nuläget är Friends Arena, Sveriges största arena. För ett evenemang av ESC:s storlek är det klart att Friends Arena är ett bra alternativ, med sin publikkapacitet på över 60,000 åskådare. Det ger dessutom möjligheter att producera stora saker, något som hör Eurovisionen till. Emellertid brottas Stockholmarna med faktumet att staden samtidigt huserar ishockey-VM, något som drar tusentals människor till staden - och därmed ockuperar hotellen. Visserligen menar man på att det inte utgör något problem, eftersom man har hanterat sådana situationer förut, men troligen dock inte av samma storlek som dessa. Att eventuellt flytta Ishockey-VM något framåt i tiden hade kanske löst en del, men frågan är om det ens är teoretiskt möjligt.
Saken kompliceras dessutom av att EBU vill minska evenemangets storlek, så produktionen blir mer intim och närgående. Kan visserligen förstå det, eftersom jag ju tyvärr minns mastodontproduktionen i Parken i Köpenhamn 2001, då man samlat nästan 40,000 danskar framför en scen som mer kändes som en läkarbrits. Något sådant vill vi ju inte ha igen. Men frågan är om Malmö därför är bättre lämpat? Det är ju faktiskt så att Malmö är den stad som skulle ha mest att tjäna på att arrangera ESC, då Stockholm redan arrangerar både nobelfester och hockey-VM, för att inte nämna finalen i Melodifestivalen.
Å andra sidan så skulle det kännas som en akt av storhetsvansinne att ha melodifestivalfinalen 2013 i Friends Arena (något som är bestämt, klappat och klart) och sedan hålla Eurovision i en arena som är tre gånger MINDRE. Vet inte om det skulle falla i så god jord internationellt. Nåja.
Mitt förhandstips ligger på Friends Arena trots allt. Storleken har nog trots allt betydelse.
Vem? Programledarskapet är alltid föremål för spekulationer och mygel. Dessutom är det ytterst det viktigaste jobbet av alla för värdlandet; Ett bra programledarskap kan lyfta ett dåligt startfält, och ett dåligt programledarskap kan göra värdlandet till ett åtlöje i hela världen. Azerbajdzjan är ett varnande exempel på detta, då programledarna vare sig kunde engelska eller franska mer än hjälpligt, eller för den delen sjunga två verser ur ABBA:s Waterloo. Däremot har Sverige tidigare haft mycket god erfarenhet av programledare. När Lill Lindfors 1985 "tappade" kjolen i direktsändningen från ESC i Göteborg blev hon omedelbart Mrs.Eurovision för all framtid. 1992 blev Harald Treutiger hyllad för sitt lugn och saklighet, iochförsig enbart i kontrast med sin italienske föregångare Toto Cotugno som inte kunde vare sig engelska, franska eller konsten att hålla käften. Nästa år så känns det som att Sverige har ett ypperligt läge att visa hur mycket bättre man kan sköta ett Eurovision än vad Azerbajdzjan lyckades med. Framförallt kan vi faktiskt prata engelska och förhoppningsvis franska. Dessutom kommer vi iallafall ha någon TV-vana så att vi slipper träna upp någon stackars väderpresentatör att presentera ett väl inövat manus på två språk.
Det finns enligt mig inte ett obegränsat antal kandidater till programledarskapet, utan endast ett fåtal av SVT:s profiler skulle ens passa in i Eurovisionkonceptet:
1. Måns Zelmerlöw En kille som har allt numera, utseendet, stilen, musiken och erfarenheten. Har både lett och sjungit i Melodifestivalen, leder Allsång på Skansen och har på mycket kort tid blivit en av de mest folkkära programledarna i Sverige. Hamnar tävlingen i Malmö är han given som en av programledarna, men även i Stockholm (där han annars leder Allsången) lär han passa in. Frågan är hur bra engelska han kan. Nåja.
2. Sarah Dawn Finer En tjej som också numera är synonym med schlagern, efter att ha deltagit två gånger i Melodifestivalen och lett tävlingen samt dessutom varit den svenske röstavgivaren i Eurovision. Att hon snackar bra engelska råder ingen tvekan om, tvärtom lär hon vara ett perfekt val för Eurovision.
3. Anders Lundin Var redan 2000 programledare för ESC, och gjorde ett strålande uppdrag. Är onekligen en joker inför 2013 års Eurovision, men är en folkkär och väldigt erfaren programledare.
4. Karin Hübinette En av SVT:s största och mest etablerade kvinnliga programledare, som bl.a. haft sin egen talkshow på bästa sändningstid. Visserligen har hon sin bakgrund inom den granskande journalistiken, men kan mycket väl komma att bli aktuell för programledarskapet i Eurovision.
5. Rikard Olsson Ve och fasa om Rikard blir programledare för ESC, men han är onekligen en av de mest troliga kandidaterna. Erfaren och tämligen utåtriktad programledare som tycks dyka upp i alla spekulationer om programledarskapet.
6. Alexandra Pascalidou Var med som programledare för en av deltävlingarna i Melodifestivalen 2005 och är onekligen en av de programledarinnorna med mest internationell etablering. Är faktiskt en riktig tung outsider till programledarskapet.
7. Kristian Luuk En av svensk TV:s meste programledare, och en av de starkaste kandidaterna från Humorsverige. Faran, som alltid med humor, är att det mycket sällan är internationellt. Även om Luuk är en duktig programledare så är hans största kvaliteter som komiker, och det vi tycker är roligt i Sverige är inte alltid roligt utomlands.
Men i jämförelse med andra komiker som haft programledarroller (Robin Paulsson, Anders & Måns, Fredrik Lindström, Christine Meltzer et.c..,) så är Luuk den mest etablerade och erfarne.
8. Charlotte Perrelli En av mycket få Eurovisionvinnare som faktiskt skulle kunna genomföra ett programledarskap i ESC på ett bra sätt. Hon har gott om erfarenhet och lär inte ha problem med engelskan (om än med en viss småländsk brytning).
Utöver dessa finns givetvis lite tråkigare jokrar såsom André Pops, Micke Leijnegard, Lotta Brommé och Adam Alsing. Men också möjliga överraskningar såsom Dolph Lundgren, Robyn, Alexander Skarsgård eller Björn Gustafsson. Eller varför inte herr Schlager själv; Christer Björkman? Han talar utmärkt franska!
Jag tror personligen på Sarah och Måns, men eftersom båda är artister egentligen lär SVT slänga in en "riktig" programledare också eller istället. Vi får väl se vem det blir.
När? 12e, 14e och 18e Maj 2013.
Vi ses väl då eller?
torsdag 31 maj 2012
Baku 2012 - Ett fiasko, ett uppvaknande och en succé
Nu är det snart fem dagar sen Loreen och låten Euphoria vann Sveriges femte Eurovisionvinst i Azerbajdzjans huvudstad Baku. Snart har dammet lagt sig, och redan håller svenska bloggare och journalister på att försöka analysera tävlingen, vinsten och framtiden. Så även jag eftersom jag har otroligt svårt att gå emot strömmen... Låt mig därför göra en analys över dessa tre ovan nämnda företeelser:
1. Tävlingen
Baku 2012 blev ett fiasko - iallafall sett ur en politisk, humanitär och kvalitetsmässig synvinkel. Detta var nog något som de allra flesta hade på känn redan förra året när Eldar och Nikki vann i Düsseldorf. Faktum är rent av att många nog skulle förstå hur illa det kunde bli om Azerbajdzjan skulle få arrangera tävlingen redan 2009 när Azerbajdzjans underrättelsetjänst jagade och fängslade tre män som misstänktes ha röstat på Armenien i Eurovisionfinalen - grannlandet som man har legat i krig med sedan Sovjetunionens upplösning. EBU (Europeiska TV-unionen) gav en reprimand till Azerbajdzjan efter detta, men knappast så hård att den hindrade dem från att delta igen. Med andra ord så visste man att Baku förr eller senare skulle stå som värd för tävlingen och man visste mycket väl att mänskliga och politiska rättigheter skulle brytas då. Men EBU har genom historien alltid valt att se mellan fingrarna på detta. 1969 sändes tävlingen från Madrid som då var fascistdiktatorn Francos högborg - i ett Spanien som försökte tvätta bort sin stämpel som en auktoritär rest av Tredje riket, och istället bli ett turistparadis. Franco lyckades med evenemanget och även om han dog 6 år senare så blev Spanien mycket riktigt ett turistparadis. I Moskva 2009 så slog poliser ner HBTQ-demonstranter på öppen gata, alldeles utanför arenan. Trots detta drev ryssarna i pausinslag med detta genom att parodiera på "fördomar" mot Ryssland - en parodi som klingar lite falskt med tanke på att de faktiskt hände samma dag.
I Azerbajdzjan radade dessa auktoritära krafter upp skäl på skäl på varför Baku är ett av de sämsta platser att ha ett Eurovision på - inte nog med att landets diktator rev bostadsområden för att kunna få plats till alla nya byggnader för tävlingen - han gjorde det utan att varna de boende. Hundratals hemlösa blev resultatet.
Vidare slogs demonstranter ned även här på öppen gata, och fängslades, och vad vi även har skäl till att tro mycket illa behandlade i fängelset (efter en koll på Azerbajdzjans placering på Amnestys ranking).
Samtidigt jagas homosexuella helt ostraffat i landet, ett resultat av en kultur som är fullständigt homofobisk. Organiserade hackare från landet slog t.o.m. ut de stora internationella Eurovisionfansidorna på internet, med budskapet att de spred homosexuell propaganda och att homosexuella inte var välkomna till Azerbajdzjan.
Bortsett från brotten mot de mänskliga och politiska rättigheterna så var ändå Baku 2012 inte ett lyckat evenemang. Tekniken strulade ett flertal gånger under de tre deltävlingarna - samtidigt som programledarna vare sig tycktes ha erfarenhet från programledarskap eller kunskaper i engelska eller franska. Ibland undrade man om de någonsin ens stått framför en kamera förut. Att de inte ens tagit sig tid att lära sig texten till Waterloo är bara sorgligt, men visar återigen på hur oförberett och inkapabelt ett U-land (sett medialt, politiskt och humanitärt) som Azerbajdzjan verkligen är.
Visst måste man säga att arenan var vacker och ljuseffekterna utanför var strålande och imponerande - och att den estetiska inramningen med Kaspiska havet var effektfullt, men där slutar också fördelarna.
EBU har nu mycket att tänka på i framtiden: Vad händer om exempelvis Georgien, Armenien eller (Gud förbjude!) Vitryssland vinner tävlingen??? Kan ett Eurovision verkligen arrangeras av ett land som är så isolerat och auktoritärt att inte ens turister släpps in? Enligt EBU:s nuvarande regler är det inget problem. Det borde det faktiskt vara. Jag hoppas att man tänker till ordentligt om det här för framtida tävlingar och Eurovisions själva existensberättigande.
Visserligen är det i allas intresse att Eurovision förblir en opolitisk tävling, men det ligger också i allas intresse att arrangörerna följer mänskliga rättigheter och att arrangemanget inte skadar människor rent fysiskt. Sker ingen bättring så lär vi se många länder bojkotta ett eventuellt Eurovision i Minsk.
2. Vinsten
För Sverige var dock vinsten en succé - och en väldigt efterlängtad sådan! Sedan 2002 då vi fick vår stora Melodifestivalturné har Sverige varit ett verkligt föregångsland i Europa - många länder har tagit efter och fått stora framgångar på hemmaplan med sina bidrag. I Eurovision har framgångarna dock hållit sig på en mycket blygsam nivå. När Bergendal dessutom misslyckades ta sig till final 2010 så trodde nog många svenskar att det hade blivit omöjligt att vinna tävlingen om man var svensk. Så fel vi hade... Efter att Eric Saade tog en tredjeplats (den bästa placeringen på 12 år) så var Sverige tillbaka på banan igen, och nu när Loreen äntligen såg till att Sverige slutade etta i Eurovision så har vi återigen bevisat att Sverige kan vinna det moderna Eurovision, liksom våra nordiska grannar Norge och Finland - som båda har vunnit tävlingen ganska nyligen. Det var iochförsig inte mer än 11 år sedan Danmark vann sist heller, så de nordiska länderna är tydligen de absolut starkaste i Europa på att vinna. Bör också poängtera att utöver de fyra stora nordiska länderna så har även Island två andraplaceringar i bagaget.
Vi är alltså en riktig musikkontinent här uppe i norr, något som märks obevekligen på statistiken. Men för just Sverige är denna vinst mer än bara en vinst - det är ett erkännande för hela nationen Sverige. Vi har lämnat forntiden bakom oss - representerat av "retroklassiker" som Charlotte Perrelli och Take me to your Heaven, Diggi-loo-diggi-ley, och Främling. För många i Europa var Sverige den klassiska schlagerns förlovade land, ett land som alltid skickade samma slags låtar år efter år utan förändring. Men efter Lordis vinst 2006 började svenska folket tänka om, och pröva sina vingar på annat än schlager. Då började misslyckandena hagla in tills vi hittade den moderna poplåten 2011 - i Saade och Loreen. Vinsten är ett kvitto på att Sverige inte längre är den gamla bakåtsträvande retronationen som alla trott, utan en modern musiknation. Ingen schlageropera, inga glamrockare, inga discoschlagers - bara modern pop.
För Loreen var givetvis vinsten ett erkännande utan dess like - hon som hela tiden hade favoritskapet och utnyttjade det för att belysa de mänskliga rättigheterna - hon vann med det största antal tolvor ett bidrag någonsin fått! Loreen fortsätter att dominera de internationella topplistorna och är Europas stora snackis. Vinsten är med andra ord en jackpott för Loreen, som troligen har ett långtgående kändisskap att vänta i Europas musikliv - något som få svenska eurovisionvinnare har lyckats med (möjligtvis med undantag av Carola och Abba).
3. Framtiden
Kan vi då återhämta oss efter den här vinsten? Förmodligen inte. Sverige har gått in i en tjock dimma av Eufori som förmodligen kommer vara fram till hösten. Loreen kommer antagligen vara gäst på alla program i Sommarsverige, och kanske i resten av Europa också. Men samtidigt måste vi ju förbereda oss på att arrangera en ny Melodifestival som ska kunna ta fram en värdig efterföljare till Loreen, OCH inte minst planera ett nytt Eurovision på hemmaplan. Men detta är med största sannolikhet ett gäng mycket kära problem, eftersom vi antagligen kommer kunna dra mycket nytta av Eurovisionvinsten. Jag skulle inte förvånas om de inskickade bidragen till Melodifestivalen slår rekord i år - förhoppningsvis lockas allt fler att skriva och spela in låtar om de tror att Sverige faktiskt har en chans att vinna - och dessutom göra det på hemmaplan. Jag skulle faktiskt också tro att många av de låtskrivare som tidigare tävlat för andra länder nu faktiskt känner sig manade att skicka sina bidrag till Melodifestivalen. Som vi såg, lyckades iallafall några svenskskrivna eurovisionbidrag att ta sig in i topp-10 - vilket är mycket inspirerande. Låt oss hoppas att nivån i Melodifestivalen 2013 blir högre än 2012, och att ingen Ranelid, Banan eller Flinck förstör festen. Nog för att de ökade underhållningsvärdet - men vi vill ju inte skämma ut oss på hemmaplan nästa år eller?
Planerandet inför Eurovision 2013 måste också påbörjas snart, och vi svenskar är, som tur är, väldigt organisatoriska. Förmodligen behöver vi inte bryta mot mänskliga rättigheter för att kunna genomföra ett välgjort Eurovision - snarare tror jag att man ifrån svenskt håll kommer fläska på ordentligt med kärnvärden och demokrati för att verkligen gnida in det hos auktoritära länder som Azerbajdzjan och Ryssland. Vi har t.o.m. den fantastiska möjligheten att förlägga hela tävlingen i "Friends arena" - ett faktum som är så underbart långt ifrån "Baku Chrystal hall" som bara möjligt.
Men även om det snackas och debatterats ordentligt om vilken stad som skall arrangera Eurovision så finns bör vi reda ut en del förutsättningar först:
1. Eurovision är större än någonsin- sedan 2007 har ingen värdarena haft färre än 15,000 i publikkapacitet - och en fingervisning är de närmare 60,000 pers som fick plats i Espirit Arena i Düsseldorf 2011.
Så mycket folk finns bara plats för i EN arena i Sverige: Friends arena i Solna. Globen kommer inte i närheten av den storleken.
2. Hockey-VM 2013 går i Globen under just Maj månad 2013 - ett förhållandevis stort arrangemang som lockar tusentals människor från hela världen - och ockuperar därmed både Globen och de stora hotellen i Stockholm.
3. Melodifestivalfinalen kommer 2013 att gå i just Friends Arena - efter vad Christer Björkman har sagt. Detta är kanske inte så konstigt, eftersom Melodifestivalen blir större och större för varje år.
Samtidigt hade det känts ganska konstigt att ha Melodifestivalfinalen i en arena som är större än Eurovisionfinalens arena. Jag tror inte att så kommer att bli fallet.
Jag tänker i nuläget inte säga var tävlingen kommer att hamna, men räkna med en het debatt i medierna - alla vill vara med och arrangera - från Kiruna i norr till Malmö i söder!
Jag vill dock slå ett slag för Lidköping och Sparbanken Lidköping Arena - visserligen bara 5000 personers kapacitet - men det lär bli ett rejält tryck!
Vi ses där!
1. Tävlingen
Baku 2012 blev ett fiasko - iallafall sett ur en politisk, humanitär och kvalitetsmässig synvinkel. Detta var nog något som de allra flesta hade på känn redan förra året när Eldar och Nikki vann i Düsseldorf. Faktum är rent av att många nog skulle förstå hur illa det kunde bli om Azerbajdzjan skulle få arrangera tävlingen redan 2009 när Azerbajdzjans underrättelsetjänst jagade och fängslade tre män som misstänktes ha röstat på Armenien i Eurovisionfinalen - grannlandet som man har legat i krig med sedan Sovjetunionens upplösning. EBU (Europeiska TV-unionen) gav en reprimand till Azerbajdzjan efter detta, men knappast så hård att den hindrade dem från att delta igen. Med andra ord så visste man att Baku förr eller senare skulle stå som värd för tävlingen och man visste mycket väl att mänskliga och politiska rättigheter skulle brytas då. Men EBU har genom historien alltid valt att se mellan fingrarna på detta. 1969 sändes tävlingen från Madrid som då var fascistdiktatorn Francos högborg - i ett Spanien som försökte tvätta bort sin stämpel som en auktoritär rest av Tredje riket, och istället bli ett turistparadis. Franco lyckades med evenemanget och även om han dog 6 år senare så blev Spanien mycket riktigt ett turistparadis. I Moskva 2009 så slog poliser ner HBTQ-demonstranter på öppen gata, alldeles utanför arenan. Trots detta drev ryssarna i pausinslag med detta genom att parodiera på "fördomar" mot Ryssland - en parodi som klingar lite falskt med tanke på att de faktiskt hände samma dag.
I Azerbajdzjan radade dessa auktoritära krafter upp skäl på skäl på varför Baku är ett av de sämsta platser att ha ett Eurovision på - inte nog med att landets diktator rev bostadsområden för att kunna få plats till alla nya byggnader för tävlingen - han gjorde det utan att varna de boende. Hundratals hemlösa blev resultatet.
Vidare slogs demonstranter ned även här på öppen gata, och fängslades, och vad vi även har skäl till att tro mycket illa behandlade i fängelset (efter en koll på Azerbajdzjans placering på Amnestys ranking).
Samtidigt jagas homosexuella helt ostraffat i landet, ett resultat av en kultur som är fullständigt homofobisk. Organiserade hackare från landet slog t.o.m. ut de stora internationella Eurovisionfansidorna på internet, med budskapet att de spred homosexuell propaganda och att homosexuella inte var välkomna till Azerbajdzjan.
Bortsett från brotten mot de mänskliga och politiska rättigheterna så var ändå Baku 2012 inte ett lyckat evenemang. Tekniken strulade ett flertal gånger under de tre deltävlingarna - samtidigt som programledarna vare sig tycktes ha erfarenhet från programledarskap eller kunskaper i engelska eller franska. Ibland undrade man om de någonsin ens stått framför en kamera förut. Att de inte ens tagit sig tid att lära sig texten till Waterloo är bara sorgligt, men visar återigen på hur oförberett och inkapabelt ett U-land (sett medialt, politiskt och humanitärt) som Azerbajdzjan verkligen är.
Visst måste man säga att arenan var vacker och ljuseffekterna utanför var strålande och imponerande - och att den estetiska inramningen med Kaspiska havet var effektfullt, men där slutar också fördelarna.
EBU har nu mycket att tänka på i framtiden: Vad händer om exempelvis Georgien, Armenien eller (Gud förbjude!) Vitryssland vinner tävlingen??? Kan ett Eurovision verkligen arrangeras av ett land som är så isolerat och auktoritärt att inte ens turister släpps in? Enligt EBU:s nuvarande regler är det inget problem. Det borde det faktiskt vara. Jag hoppas att man tänker till ordentligt om det här för framtida tävlingar och Eurovisions själva existensberättigande.
Visserligen är det i allas intresse att Eurovision förblir en opolitisk tävling, men det ligger också i allas intresse att arrangörerna följer mänskliga rättigheter och att arrangemanget inte skadar människor rent fysiskt. Sker ingen bättring så lär vi se många länder bojkotta ett eventuellt Eurovision i Minsk.
2. Vinsten
För Sverige var dock vinsten en succé - och en väldigt efterlängtad sådan! Sedan 2002 då vi fick vår stora Melodifestivalturné har Sverige varit ett verkligt föregångsland i Europa - många länder har tagit efter och fått stora framgångar på hemmaplan med sina bidrag. I Eurovision har framgångarna dock hållit sig på en mycket blygsam nivå. När Bergendal dessutom misslyckades ta sig till final 2010 så trodde nog många svenskar att det hade blivit omöjligt att vinna tävlingen om man var svensk. Så fel vi hade... Efter att Eric Saade tog en tredjeplats (den bästa placeringen på 12 år) så var Sverige tillbaka på banan igen, och nu när Loreen äntligen såg till att Sverige slutade etta i Eurovision så har vi återigen bevisat att Sverige kan vinna det moderna Eurovision, liksom våra nordiska grannar Norge och Finland - som båda har vunnit tävlingen ganska nyligen. Det var iochförsig inte mer än 11 år sedan Danmark vann sist heller, så de nordiska länderna är tydligen de absolut starkaste i Europa på att vinna. Bör också poängtera att utöver de fyra stora nordiska länderna så har även Island två andraplaceringar i bagaget.
Vi är alltså en riktig musikkontinent här uppe i norr, något som märks obevekligen på statistiken. Men för just Sverige är denna vinst mer än bara en vinst - det är ett erkännande för hela nationen Sverige. Vi har lämnat forntiden bakom oss - representerat av "retroklassiker" som Charlotte Perrelli och Take me to your Heaven, Diggi-loo-diggi-ley, och Främling. För många i Europa var Sverige den klassiska schlagerns förlovade land, ett land som alltid skickade samma slags låtar år efter år utan förändring. Men efter Lordis vinst 2006 började svenska folket tänka om, och pröva sina vingar på annat än schlager. Då började misslyckandena hagla in tills vi hittade den moderna poplåten 2011 - i Saade och Loreen. Vinsten är ett kvitto på att Sverige inte längre är den gamla bakåtsträvande retronationen som alla trott, utan en modern musiknation. Ingen schlageropera, inga glamrockare, inga discoschlagers - bara modern pop.
För Loreen var givetvis vinsten ett erkännande utan dess like - hon som hela tiden hade favoritskapet och utnyttjade det för att belysa de mänskliga rättigheterna - hon vann med det största antal tolvor ett bidrag någonsin fått! Loreen fortsätter att dominera de internationella topplistorna och är Europas stora snackis. Vinsten är med andra ord en jackpott för Loreen, som troligen har ett långtgående kändisskap att vänta i Europas musikliv - något som få svenska eurovisionvinnare har lyckats med (möjligtvis med undantag av Carola och Abba).
3. Framtiden
Kan vi då återhämta oss efter den här vinsten? Förmodligen inte. Sverige har gått in i en tjock dimma av Eufori som förmodligen kommer vara fram till hösten. Loreen kommer antagligen vara gäst på alla program i Sommarsverige, och kanske i resten av Europa också. Men samtidigt måste vi ju förbereda oss på att arrangera en ny Melodifestival som ska kunna ta fram en värdig efterföljare till Loreen, OCH inte minst planera ett nytt Eurovision på hemmaplan. Men detta är med största sannolikhet ett gäng mycket kära problem, eftersom vi antagligen kommer kunna dra mycket nytta av Eurovisionvinsten. Jag skulle inte förvånas om de inskickade bidragen till Melodifestivalen slår rekord i år - förhoppningsvis lockas allt fler att skriva och spela in låtar om de tror att Sverige faktiskt har en chans att vinna - och dessutom göra det på hemmaplan. Jag skulle faktiskt också tro att många av de låtskrivare som tidigare tävlat för andra länder nu faktiskt känner sig manade att skicka sina bidrag till Melodifestivalen. Som vi såg, lyckades iallafall några svenskskrivna eurovisionbidrag att ta sig in i topp-10 - vilket är mycket inspirerande. Låt oss hoppas att nivån i Melodifestivalen 2013 blir högre än 2012, och att ingen Ranelid, Banan eller Flinck förstör festen. Nog för att de ökade underhållningsvärdet - men vi vill ju inte skämma ut oss på hemmaplan nästa år eller?
Planerandet inför Eurovision 2013 måste också påbörjas snart, och vi svenskar är, som tur är, väldigt organisatoriska. Förmodligen behöver vi inte bryta mot mänskliga rättigheter för att kunna genomföra ett välgjort Eurovision - snarare tror jag att man ifrån svenskt håll kommer fläska på ordentligt med kärnvärden och demokrati för att verkligen gnida in det hos auktoritära länder som Azerbajdzjan och Ryssland. Vi har t.o.m. den fantastiska möjligheten att förlägga hela tävlingen i "Friends arena" - ett faktum som är så underbart långt ifrån "Baku Chrystal hall" som bara möjligt.
Men även om det snackas och debatterats ordentligt om vilken stad som skall arrangera Eurovision så finns bör vi reda ut en del förutsättningar först:
1. Eurovision är större än någonsin- sedan 2007 har ingen värdarena haft färre än 15,000 i publikkapacitet - och en fingervisning är de närmare 60,000 pers som fick plats i Espirit Arena i Düsseldorf 2011.
Så mycket folk finns bara plats för i EN arena i Sverige: Friends arena i Solna. Globen kommer inte i närheten av den storleken.
2. Hockey-VM 2013 går i Globen under just Maj månad 2013 - ett förhållandevis stort arrangemang som lockar tusentals människor från hela världen - och ockuperar därmed både Globen och de stora hotellen i Stockholm.
3. Melodifestivalfinalen kommer 2013 att gå i just Friends Arena - efter vad Christer Björkman har sagt. Detta är kanske inte så konstigt, eftersom Melodifestivalen blir större och större för varje år.
Samtidigt hade det känts ganska konstigt att ha Melodifestivalfinalen i en arena som är större än Eurovisionfinalens arena. Jag tror inte att så kommer att bli fallet.
Jag tänker i nuläget inte säga var tävlingen kommer att hamna, men räkna med en het debatt i medierna - alla vill vara med och arrangera - från Kiruna i norr till Malmö i söder!
Jag vill dock slå ett slag för Lidköping och Sparbanken Lidköping Arena - visserligen bara 5000 personers kapacitet - men det lär bli ett rejält tryck!
Vi ses där!
söndag 27 maj 2012
We are the winners of Eurovision!!!
Åh denna totala Eufori! Med hela 372 poäng och 18 (!!!) 12:or stod till slut alltså storfavoriten Loreen och låten Euphoria som vinnare av 2012 års Eurovision Song Contest - en fantastisk prestation!
Trots att Sverige i år var de mest tippade vinnarna i Eurovisionhistorien så kan man bara inte förbereda sig på något som det här! De svenska kommentatorerna Edward af Sillén och Gina Dirawi var ganska tydliga med just det här, efter det att det blivit klart att Sveriges ledning skulle hålla ända in i mål: "Jag är ledsen, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga längre... Vi var helt oförberedda på det här...." Och visst, något spännande var det ju i början, eftersom EBU har utvecklat en speciell röstningsalgoritm som tar fram en ultimat röstningsordning som ska maximera spänningen för tittarna. Detta ledde till att Balkan och Öststaterna röstade allra först - vilket ändå höll Sverige ganska jämsides med Ryssland och Serbien. Ett tag. Men Loreens överlägsenhet var svår att dölja och trots att i princip bara öststater röstat efter 5 länder så var Sverige fortfarande i topp, och då börjar man ana att någonting är på gång. Att Sverige sedan fick tio tolvpoängare på raken i slutet var bara en enda lång defilering. Loreen var överlägsen.
Loreens favoritskap höll alltså till vinst - en efterlängtad sådan för Sverige men kanske framförallt för Christer Björkman som arbetat i 10 år med att få ett svenskt bidrag i topp igen. Inte så konstigt att han spenderade söndagmorgonen med att bada i hotellets pool iklädd sin dyra kostym. Loreen däremot har varit cool som en filbunke genom hela spektaklet - något som kan bero på att hon inte riktigt förstod poänggivningen (hon trodde att jurygrupperna i varje land röstade först, och sedan folket, som i Melodifestivalen). När Björkman dock förklarade för henne att resultatet på tavlan var det totala resultatet från både juryn och folket så började nog Loreen också att nypa sig i armen.
Men maken till värdig vinnare får man leta efter. Under hela veckan har hon trots favoritskapet varit ödmjukheten själv och bara talat om känslan av att stå på scenen och göra Euphoria - men samtidigt tagit sig tid att lyfta fram den politiska situationen och brotten mot de mänskliga rättigheterna i Azerbajdzjan. Ingen annan artist har någonsin vågat ta den diskussionen, eller faktiskt ifrågasätta värdlandets politik. Loreen är alltså en fantastisk förebild, och gjorde dessutom kvällens mest fantastiska nummer. Personligen tyckte jag nog bäst om hennes vinnarrepris - där hon verkligen sjöng ut ordentligt. All heder åt henne!
Vad innebär då resultatet av årets eurovisionfinal?
1. Sverige tar sin 5:e vinst i Eurovision och vi blir därmed det näst mest framgångsrika landet i tävlingen efter Irland (7 segrar) och på delad andraplats med Storbritannien, Luxemburg och Frankrike. Ingen av dessa nämnda länder har vunnit någonting sedan 1997.
2. Sverige slog visserligen inte Rybaks poängrekord 2009 då han fick 387 poäng, men vi slog rekord i antalet 12:or som ett bidrag någonsin fått - 18 stycken 12:or jämfört med Rybaks 16.
3. Norge putsade sitt eget rekord i sistaplaceringar, och har nu sammanlagt 11 sistaplatser.
4. Albanien slog sitt personbästa och fick sin bästa placering någonsin - en femteplats!
5. De ryska babushkorna tog landets 3:e andraplats
6. Zeljko Joksimovic har nu kommit 2:a en gång och 3:a två gånger - och faktisk 6:a en gång utöver det också. Frågan är om det är femte gången gillt nästa gång?
7. Azerbajdzjan tar sin fjärde raka topp-5 placering - fullständigt unikt under 00-talet! Denna bedrivt överträffas endast av Storbritanniens fullkomligt sanslösa streak mellan 1967-1977 när man inte kom sämre än 4:a något år! Dock hade man ju storheter som Cliff Richards, Sandie Shaw, Lulu, Olivia Newton-John och Brotherhood of man - men Azerbajdzjan är inte omöjligt långt efter!
8. Grekland å andra sidan gör sin sämsta finalplacering sedan 2003 - och hamnar på en 17:e plats!
9. En av de stora favoriterna i oddsen, Italien - som ju faktiskt gjorde ett bra framträdande, floppade totalt och hamnade på 9:e plats - ett superfiasko för landet som inte gav Sverige ett ynka poäng! Åh, denna rättvisa!!!
10. Av de automatiskt kvalificerade länderna så klarade sig Azerbajdzjan bäst (4) medan Spanien, Tyskland och Italien alla precis klarade sig inom topp-10, en oerhört bra placering för Big-6 även om Storbritannien och Frankrike fick nöja sig med bottenplaceringar. Norden lyckades inte heller så bra förutom Sverige; Norge (sist) Danmark (23:e) och Island (20:e).
Sammanfattningsvis kan vi ju bara konstatera att Eurovision 2012 var ett intressant Eurovision ur svenska ögon sett - och förhoppningsvis öppnade det ögonen för problematiken med värdländer som bryter mot de mänskliga rättigheterna. EBU har en del att tänka på i framtiden. Inför nästa års Eurovision lär dock inga problem förekomma - i nya "Friends arena" i Solna är som namnet antyder - alla vänner. Vi ses där!
Kolla in de ryska babushkornas sång, som den svenska "översättningen" låter! Mycket bra!
lördag 26 maj 2012
Dagen D: Vem vinner?
Äntligen är det dags för årets viktigaste event: Åt fanders med Fotbolls-EM och London OS - Eurovision Song Contest är och förblir den viktigaste händelsen i år!
Ikväll klockan 21.00 smäller det, även om det alltså börjar 00.00 lokal tid i Baku (WTF?!?!), med en förhoppningsvis välorganiserad tillställning. Tyvärr tvivlar jag på att det blir så jäkla bra, Azerierna har ju hittills slagit rekord i misslyckanden måste jag säga; inte nog med att man bröt mot i princip alla mänskliga rättigheter som var teoretiskt möjligt när man byggde arenan och "renoverade" staden, man slog ner homosexuella som demonstrerade framför alla internationella journalister igår, och hotar med diskning åt alla artister som försöker prata om det. Som om inte detta vore nog har man valt programledare som knappt kan engelska eller franska, och som har ett manus som är så väl inövat och tillrättalagt att de förmodligen kunde gjort allt i sömnen. Att arrangörerna sedan inte verkar ha koll på vare sig teknik eller texten till Waterloo - det låter jag nog bli att uttala mig om för att undvika polisanmälningar.
Men den stora frågan är ju så klart: Vem vinner ikväll då?
Vissa år är denna fråga helt omöjlig att svara på, förra året kunde i princip vem som helst vunnit. Då föll favoriterna Frankrike pladask och var aldrig med i spelet. I år ser det dock annorlunda ut.
Enligt alla odds över hela världen, och alla internetomröstningar samt alla fanomröstningar så finns bara en vinnare: Loreen. Men innan vi får hybris så måste man poängtera att odds och omröstningar innan tävlingen bara är uppfattningar om vem folk TROR ska vinna, och i en liten utsträckning vem en begränsad skara människor hoppas ska vinna. Det är alltså inte skrivet i sten att Loreen vinner ikväll.
Men om vi ska gå på någon form av objektiv indikation så är det oddsen som är bäst, och de talar ett löjligt tydligt språk:
Sverige har lett oddsligan sedan första dag i mitten av Mars, och har faktiskt varit helt ohotad ända sedan dess. Grafen visar medeloddsen taget från braodds.com som sammanställt alla odds som finns på Eurovision i år. Där ser vi alltså att Sverige legat fullkomligt still på 3 i odds, fram till i förra veckan då vi seglat ned till under 3. Idag, tävlingsdagen är vi till och med nere i 2 - ett odds som inget eurovisionbidrag någonsin haft. Vi är alltså de största favoriterna i tävlingens historia!
Men lugn nu! Inget är avgjort än! Andraplatsen i ligan har pendlat mellan Ryssland (mörkturkos) och Italien (ljusgrön), men sedan i tisdags då de ryska babusjkorna tävlade i semifinal 1 så har Ryssland varit solklar tvåa med medelodds på 6,5. I dag så seglade dessutom Serbien upp som trea i ligan.
Vad innebär då det här? Jo, över hela världen så satsar människor pengar på att Sverige ska vinna - så till den milda grad att vissa bettingbolag nu stängt Sverige för insatser, eftersom det varit för många som satsat på just Sverige. Men hur säkra är oddsen då? Ja, de kan ju ha fel - Fransoserna var oddsens favorit ifjol, och då slutade man långt bakom topp-10. Men då hade ingen hört eller sett bidraget live på scenen förrän i finalen, och då imponerades ingen av detta upphausade bidraget. Loreen har redan sjungit i semifinalen så alla har redan hört hennes låt live, och vet hur den låter. Dessutom framförde Loreen låten live i Melodifestivalen - Fransmännen hade ingen livefinal förra året utan gjorde en färdig inspelning.
Andra år har dock oddsfavoriten vunnit - 2010 vann Lena för Tyskland, om än att oddsen hade henne nästan jämsides med Azerbajdzjan och Israel. Och Alexander Rybak var också en storfavorit i oddsen, men han kunde bara drömma om att vara så här tippad! Dima Bilan som vann för Ryssland 2008 var också oddsfavorit, men blev det bara under de sista dagarna innan tävlingen.
Så visst har Loreen chansen. Men vad säger de andra indikatorerna då? I eurovisionfansklubbarnas (OGAE) officiella omröstning så fick Sverige 375 poäng medan tvåan Italien fick 212 poäng. En liten och behändig differens på 163 poäng!!! Inte ens Rybak nådde upp till den summan. Nog för att fansen gillar Sverige, det gör de alltid, men det är väldigt sällan som ett bidrag är så omtyckt av fansen.
Men nu är det inte den hängivna fanskaran som avgör årets Eurovision, utan folket i Europa.
Och än så länge vet vi inte vad de tycker.
Men om jag får tillfälle att vara lite realist och anta att Sverige inte är så givna vinnare som alla indikatorer vill få oss att tro; så finns det en del låtar i år som är extra farliga:
Ryssland - Babusjkor. Jag säger bara Babusjkor. Sen är ju Ryssland alltid Ryssland, och den som kan sin eurovisionstatistik vet att det är ett faktum att att vara Ryssland är lika med att få extra mycket poäng som tack för att man är det stora och inflytelserika grannlandet. Något säger mig att dessa söta små mormödrarna kommer locka poäng ifrån varenda land som ser på. Men eftersom juryn också har lika mycket att säga till om så lär poängen inte bli den absolut bästa för Ryssland. Eftersom låten knappt är en låt som hade passat i lilla melodifestivalen, så tror jag knappast att en jury med musikalisk självrespekt hade givit Ryssland en 12:a. Det lär förhoppningsvis effektivt sätta stop för en ny rysk seger.
Serbien - Zeljko Joksimovic. Serbiens nationalartist och förmodligen Balkans Michael Jackson. Han är balkan personifierad och är dömd till att få massor med poäng därifrån. Och precis som i fallet Ryssland så är Serbien det grannland som oftast får gratis 12:or som på beställning. I år så är låten dock betydligt tråkigare än vanligt och få pratar allvarligt om att Serbien skulle vinna i år. Visserligen startar man som nummer 24, vilket är ett oerhört bra startnummer, men jag tvivlar på att det räcker för en ny vinst för Serbien.
Italien - Låten. Årets klart stiligaste låt, med touch av Amy Winehouse och italiensk charm. Jag ser denna låt som en stark utmanare till Loreen. Men Italien är inte ett land som brukar kamma hem telefonröster, utan snarare juryröster - något jag tror blir fallet ikväll. Detta går förmodligen över huvudet på de flesta européer, och jag skulle inte bli förvånad om det blir ett platt fall. Men förmodligen en topp-5 iallafall.
Sverige - Allt. Loreen är snackisen. Loreen är rösten. Loreen är framträdandet. Loreen är scenen. Loreen är upplevelsen. I princip så är det ingenting som är medelmåttigt eller gäsp med "Euphoria" eller Loreen, utan allt är speciellt och sticker ut å det grövsta. Dansen och scenframträdandet är så unikt att man undrar om man råkat byta kanal, rösten är den utan tvekan bästa och starkaste rösten i år (om än att hon inte använde den till sin fulla potential i semifinalen), och låten är mystisk och vacker på samma gång - helt olik någonting annat i år. Vad är det då som säger emot Loreen? Ja, det kanske är så illa att det här också går över folk huvuden, att man inte förstår sig på denna musik eller det konstiga dansnumret. Och visst, det här är inget traditionellt Eurovisionbidrag, det är något helt annat. Just det kan innebära problem för Loreen. En av de irländska schlagergeneralerna Keith Mills förstår exempelvis inte alls varför Loreen är favorittippad, eftersom han bara hör "90-tals techno ifrån Ibiza" - alltså gamla nyheter när han hör Euphoria. Det går alltså att inte tycka om Loreen, och det är något som vi lätt glömmer av här i höga norden.
I övrigt att se upp med ikväll:
Estland - Ott Lepland: VILKEN RÖST! Shiiittt!!
Ukraina - Kläderna: VAD I H-E!?????!
Albanien - Lilla My - Inspirationen hämtad från Tove Janssons figurer antar jag.
Azerbajdzjan - Klänningen - Ny teknik när den är som coolast. Jag säger bara: Varde ljus!
Irland - Fontänen - inte för att jag verkligen känner att den bidrar med något, men en fontän i Eurovision??? Nu har vi nog sett allt....
Turkiet - Båten - En av de klart sämsta låtarna, som kommer att få de näst högsta applåderna i afton - mest p.g.a. att man är grannlandet med stort G för Azerbajdzjan - och inte p.g.a. den fina båten.
Jag hoppas också för allt jag är värd att pausunderhållningen med presidentens svåger inte skämmer ut landet mer än det redan gjort. Baku 2012 är och förblir ett skämt som ingen skrattar år är jag rädd för.
Så vem vinner? Loreen såklart. Kom igen - odds på 2, 00??? Vinner inte Loreen ikväll är det onekligen det störasta fiaskot i Eurovisionens historia, och den grövsta felspekulering som den samlade bettingrörelsen någonsin gjort. För att inte tala om fanklubbarnas största felspekulering...
Nåja. Låt oss hålla tummarna för att de inte får fel! Heja Sverige! Kolla in videon här under förresten, den är Loreens klart bästa framförande någonsin på finska "the voice" i april. Hoppas hon sjunger så här på vinnarreprisen - jag garanterar att vartenda hårstrå på kroppen står upp!
Ikväll klockan 21.00 smäller det, även om det alltså börjar 00.00 lokal tid i Baku (WTF?!?!), med en förhoppningsvis välorganiserad tillställning. Tyvärr tvivlar jag på att det blir så jäkla bra, Azerierna har ju hittills slagit rekord i misslyckanden måste jag säga; inte nog med att man bröt mot i princip alla mänskliga rättigheter som var teoretiskt möjligt när man byggde arenan och "renoverade" staden, man slog ner homosexuella som demonstrerade framför alla internationella journalister igår, och hotar med diskning åt alla artister som försöker prata om det. Som om inte detta vore nog har man valt programledare som knappt kan engelska eller franska, och som har ett manus som är så väl inövat och tillrättalagt att de förmodligen kunde gjort allt i sömnen. Att arrangörerna sedan inte verkar ha koll på vare sig teknik eller texten till Waterloo - det låter jag nog bli att uttala mig om för att undvika polisanmälningar.
Men den stora frågan är ju så klart: Vem vinner ikväll då?
Vissa år är denna fråga helt omöjlig att svara på, förra året kunde i princip vem som helst vunnit. Då föll favoriterna Frankrike pladask och var aldrig med i spelet. I år ser det dock annorlunda ut.
Enligt alla odds över hela världen, och alla internetomröstningar samt alla fanomröstningar så finns bara en vinnare: Loreen. Men innan vi får hybris så måste man poängtera att odds och omröstningar innan tävlingen bara är uppfattningar om vem folk TROR ska vinna, och i en liten utsträckning vem en begränsad skara människor hoppas ska vinna. Det är alltså inte skrivet i sten att Loreen vinner ikväll.
Men om vi ska gå på någon form av objektiv indikation så är det oddsen som är bäst, och de talar ett löjligt tydligt språk:
Men lugn nu! Inget är avgjort än! Andraplatsen i ligan har pendlat mellan Ryssland (mörkturkos) och Italien (ljusgrön), men sedan i tisdags då de ryska babusjkorna tävlade i semifinal 1 så har Ryssland varit solklar tvåa med medelodds på 6,5. I dag så seglade dessutom Serbien upp som trea i ligan.
Vad innebär då det här? Jo, över hela världen så satsar människor pengar på att Sverige ska vinna - så till den milda grad att vissa bettingbolag nu stängt Sverige för insatser, eftersom det varit för många som satsat på just Sverige. Men hur säkra är oddsen då? Ja, de kan ju ha fel - Fransoserna var oddsens favorit ifjol, och då slutade man långt bakom topp-10. Men då hade ingen hört eller sett bidraget live på scenen förrän i finalen, och då imponerades ingen av detta upphausade bidraget. Loreen har redan sjungit i semifinalen så alla har redan hört hennes låt live, och vet hur den låter. Dessutom framförde Loreen låten live i Melodifestivalen - Fransmännen hade ingen livefinal förra året utan gjorde en färdig inspelning.
Andra år har dock oddsfavoriten vunnit - 2010 vann Lena för Tyskland, om än att oddsen hade henne nästan jämsides med Azerbajdzjan och Israel. Och Alexander Rybak var också en storfavorit i oddsen, men han kunde bara drömma om att vara så här tippad! Dima Bilan som vann för Ryssland 2008 var också oddsfavorit, men blev det bara under de sista dagarna innan tävlingen.
Så visst har Loreen chansen. Men vad säger de andra indikatorerna då? I eurovisionfansklubbarnas (OGAE) officiella omröstning så fick Sverige 375 poäng medan tvåan Italien fick 212 poäng. En liten och behändig differens på 163 poäng!!! Inte ens Rybak nådde upp till den summan. Nog för att fansen gillar Sverige, det gör de alltid, men det är väldigt sällan som ett bidrag är så omtyckt av fansen.
Men nu är det inte den hängivna fanskaran som avgör årets Eurovision, utan folket i Europa.
Och än så länge vet vi inte vad de tycker.
Men om jag får tillfälle att vara lite realist och anta att Sverige inte är så givna vinnare som alla indikatorer vill få oss att tro; så finns det en del låtar i år som är extra farliga:
Ryssland - Babusjkor. Jag säger bara Babusjkor. Sen är ju Ryssland alltid Ryssland, och den som kan sin eurovisionstatistik vet att det är ett faktum att att vara Ryssland är lika med att få extra mycket poäng som tack för att man är det stora och inflytelserika grannlandet. Något säger mig att dessa söta små mormödrarna kommer locka poäng ifrån varenda land som ser på. Men eftersom juryn också har lika mycket att säga till om så lär poängen inte bli den absolut bästa för Ryssland. Eftersom låten knappt är en låt som hade passat i lilla melodifestivalen, så tror jag knappast att en jury med musikalisk självrespekt hade givit Ryssland en 12:a. Det lär förhoppningsvis effektivt sätta stop för en ny rysk seger.
Serbien - Zeljko Joksimovic. Serbiens nationalartist och förmodligen Balkans Michael Jackson. Han är balkan personifierad och är dömd till att få massor med poäng därifrån. Och precis som i fallet Ryssland så är Serbien det grannland som oftast får gratis 12:or som på beställning. I år så är låten dock betydligt tråkigare än vanligt och få pratar allvarligt om att Serbien skulle vinna i år. Visserligen startar man som nummer 24, vilket är ett oerhört bra startnummer, men jag tvivlar på att det räcker för en ny vinst för Serbien.
Italien - Låten. Årets klart stiligaste låt, med touch av Amy Winehouse och italiensk charm. Jag ser denna låt som en stark utmanare till Loreen. Men Italien är inte ett land som brukar kamma hem telefonröster, utan snarare juryröster - något jag tror blir fallet ikväll. Detta går förmodligen över huvudet på de flesta européer, och jag skulle inte bli förvånad om det blir ett platt fall. Men förmodligen en topp-5 iallafall.
Sverige - Allt. Loreen är snackisen. Loreen är rösten. Loreen är framträdandet. Loreen är scenen. Loreen är upplevelsen. I princip så är det ingenting som är medelmåttigt eller gäsp med "Euphoria" eller Loreen, utan allt är speciellt och sticker ut å det grövsta. Dansen och scenframträdandet är så unikt att man undrar om man råkat byta kanal, rösten är den utan tvekan bästa och starkaste rösten i år (om än att hon inte använde den till sin fulla potential i semifinalen), och låten är mystisk och vacker på samma gång - helt olik någonting annat i år. Vad är det då som säger emot Loreen? Ja, det kanske är så illa att det här också går över folk huvuden, att man inte förstår sig på denna musik eller det konstiga dansnumret. Och visst, det här är inget traditionellt Eurovisionbidrag, det är något helt annat. Just det kan innebära problem för Loreen. En av de irländska schlagergeneralerna Keith Mills förstår exempelvis inte alls varför Loreen är favorittippad, eftersom han bara hör "90-tals techno ifrån Ibiza" - alltså gamla nyheter när han hör Euphoria. Det går alltså att inte tycka om Loreen, och det är något som vi lätt glömmer av här i höga norden.
I övrigt att se upp med ikväll:
Estland - Ott Lepland: VILKEN RÖST! Shiiittt!!
Ukraina - Kläderna: VAD I H-E!?????!
Albanien - Lilla My - Inspirationen hämtad från Tove Janssons figurer antar jag.
Azerbajdzjan - Klänningen - Ny teknik när den är som coolast. Jag säger bara: Varde ljus!
Irland - Fontänen - inte för att jag verkligen känner att den bidrar med något, men en fontän i Eurovision??? Nu har vi nog sett allt....
Turkiet - Båten - En av de klart sämsta låtarna, som kommer att få de näst högsta applåderna i afton - mest p.g.a. att man är grannlandet med stort G för Azerbajdzjan - och inte p.g.a. den fina båten.
Jag hoppas också för allt jag är värd att pausunderhållningen med presidentens svåger inte skämmer ut landet mer än det redan gjort. Baku 2012 är och förblir ett skämt som ingen skrattar år är jag rädd för.
Så vem vinner? Loreen såklart. Kom igen - odds på 2, 00??? Vinner inte Loreen ikväll är det onekligen det störasta fiaskot i Eurovisionens historia, och den grövsta felspekulering som den samlade bettingrörelsen någonsin gjort. För att inte tala om fanklubbarnas största felspekulering...
Nåja. Låt oss hålla tummarna för att de inte får fel! Heja Sverige! Kolla in videon här under förresten, den är Loreens klart bästa framförande någonsin på finska "the voice" i april. Hoppas hon sjunger så här på vinnarreprisen - jag garanterar att vartenda hårstrå på kroppen står upp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)