I denna sista delen av Schlagermagisterns Countdown till Baku kommer vi att kika närmare på de sex länder som är automatiskt kvalificerade till finalen på Lördag, nämligen "the big six" - ett gäng länder som i princip inte har några andra kvaliteter mer än att de har stora plånböcker. Dessa är Storbritannien, Spanien, Frankrike, Tyskland, Italien och värdlandet som i år är Azerbajdzjan. De fyra första har sedan Eurovision 2000 varit garanterade en plats var i finalen eftersom de är de största finansiärerna av tävlingen - något som EBU (Europeiska tv-unionen) uppskattar. Dessutom hade det kanske varit lite demotiverande för dem att vara stora finansiärer om de missat finalen (vilket hade varit fallet många många gånger). Efter att ha varit frånvarande från tävlingen i 14 år gjorde Italien comeback förra året - och blev då garanterade en plats i finalen som del av "the big six". Och givetvis har alltid värdnationen en plats i finalen - i år alltså Azerbajdzjan.
Alla dessa länder fick sin startposition i finalen redan i april, när man drog startpositionerna för årets Eurovision, och det är denna ordning vi följer i denna del.
#1: Storbritannien: Engelbert Humperdinck - Love will set you free
"If you love someone, follow your heart, 'Cause love comes once if you're lucky enough, Though I'll miss you forever, the hurt will run deep, Only love can set you free"
Det satsas stort av Storbritannien i år igen, denna gång med den 76-årige (!!!) legendaren Engelbert Humperdinck. Britterna är fast beslutna om att återupprätta sitt rykte i Eurovision, kosta vad det kosta vill. Men frågan är om ens denne legendar kan återupprätta britternas rykte som den musikaliska supermakt de faktiskt är? Jag har svårt att tro det faktisk. Fram till slutet av 90-talet var Storbritannien en av Eurovisions absolut starkaste länder, mycket på grund av den enormt höga kvaliteten på de brittiska bidragen - som tydligt återspeglade den moderna musikaliska utvecklingen i landet. Storheter som Cliff Richards, Brotherhood of Man och Lulu gjorde Storbritannien till en nation att alltid räkna med i topp. Men så under slutet av 90-talet hände något - efter att Katarina and the Waves vann tävlingen 1997 för Storbritannien, började britterna tydligen tappa intresset. Man hamnade därför i greppet på den lilla men hängivna skaran Eurovision-fans som fanns i landet, vilket ledde till att landet nu gick från den högkvalitativa moderna popmusiken till regelrätta schlagers och galna gimmickar. Resultatet blev att landet nu blev känt för sina sistaplaceringar i tävlingen- man blev till och med nollad 2003, en fullständig chock för landet som har 15 andraplaceringar (!!!) och 5 vinster i tävlingen. Sedan dess har det varit svårt för dem att återhämta sig, även om Andrew Lloyd Weber lyckades ta landet till en 5:e placering 2009 - mycket tack vare juryn. Förra året slog man på stora trumman och skickade det avdankade pojkbandet Blue till Düsseldorf - en satsning som slutade på en ganska besvikande 11:e plats. I år så valde man dock att gå på erfarenhet, något som man ju ändå måste säga att Engelbert har efter en sisådär 60 år i branschen. Faktum är att om det inte hade varit för de ryska babushkorna hade han varit den äldste deltagaren någonsin i Eurovisionhistorien. Men trots det så är han rätt känd, då han under 60-talet hade ett antal superhits världen över, bl.a. med "Release me" och "The last Waltz". Nu är han dock mer av ett museiföremål, precis som låten. Kan detta föra Storbritannien till seger? Nej, jag tror nog inte det. Både låten och artisten är utdaterad och borde stå i en monter nånstans på "Brittish museum". I Eurovision är den tyvärr bara ännu ett plojnummer även om låten faktiskt är rätt fin och han sjunger förvånansvärt bra. Men Eurovision måste hålla sig uppdaterat i någon utsträckning, även om kanske jurygrupperna kanske tycker om låten. Men vinner gör den knappast, och applåderna kommer nog först och främst vara till för att visa respekt för hans långa karriär - snarare än låten.
Betyg: VG-
Kommentar: 1936: Charlie Chaplins långfilm Moderna tider har biopremiär i USA, Adolf Hitler presenterar den första Volkswagenbilen och Engelbert Humperdinck föds.
#9. Frankrike: Anggun - Écho (You and I)
"We're confused, we hope, Somewhere we get lost, One day we will see each other again"
Fransmännen är också en nation som försöker återupprätta sin status i tävlingen - och har dessvärre bara gått på minor de senast åren. Eller egentligen ändå sedan 1977 då man sist vann Eurovision. Trots att man är en av tävlingens mest framgångsrika länder så har man alltså varit segerfria sedan '77, en imponerande bragd för Europas 3:e folkrikaste nation. Kanske är det för att man envisats med att behålla sitt franska modersmål, även efter det att språkreglerna avreglerades 1999? Mycket möjligt. Franska är visserligen ett av de vackraste europeiska språken, men samtidigt ett av de mest omoderna och mest svårförståeliga språken. Dessutom är franskan numera bara förståelig i 3 deltagarländer i Eurovision - av de sammanlagt 42 som deltar. Med andra ord är det en liten marknad för franska låtar. Patricia Kaas lyckades visserligen med en 8:e plats 2009 med en helt underbar fransk ballad som verkligen höjde fransmännens rykte - men efter chocken förra året, då Amaury Vassili var mycket favorittippad med sin korsikanska operainspirerade sång "Sognu" - en låt som trots sitt favoritskap föll storslaget i finalen och slutade på 15:e plats, så är Frankrike tillbaks på ruta ett. Anggun är en väletablerad artist i Frankrike, som har många fina kvaliteter. I just denna låt är det dock frågan om hon verkligen kommer till sin bästa dager... Visst är detta en skönt modern låt som verkligen stärker Frankrike som en modern musiknation - men oj så intetsägande den är! Trots den fina produktionen så är detta en av de mest anonyma låtarna i år, ett faktum som Frankrike verkligen inte behöver. Men tyvärr så lär Anggun inte bättra på låten med ett spektakulärt scenframträdande, och jag tvivlar på en hög placering för fransoserna i år heller. Sorry...
Betyg: G+
Kommentar: Ännu ett misslyckat år är jag rädd för, men: C'est la vie!
#10. Italien: Nina Zilli - L'amore è femmina (Out of love)
"Have you turned to stone? King without a throne, You're great, but not impressive, lots of up and low, It's so typical: when it's time to go, You knock me on the floor – my heart goes boom, boom, boom"
Italien gjorde alltså sin storslagna comeback i fjol - efter 14 års frånvaro! Hela schlagervärlden jublade, mycket på grund av Italiens otroligt starka rykte i tävlingen - man är onekligen det land av "the big six" som har starkast status. Enda sedan starten 1956 har Italiens bidrag varit av yppersta kvalitet, och har ett imponerande facit i resultatlistan. Fram till och med 1997 när man gjorde sitt sista framträdande innan de 14 årens frånvaro, var man i princip i topp-10 hela tiden, och ofta i topp-5. Men som italienarna gärna erkänner sig, så har man också en fallenhet av att få hybris - trots de fina placeringarna så lyckades man bara vinna två gånger, något som fick italienarna att tröttna. När Silvio Berlusconis mediaimperium dessutom tog över makten i Italien 1994, så var man plötsligt alldeles för fina för Eurovision och slutade delta (med undantag av 1997). Istället höll man sig till sin egen San Remo-festival - den ursprungliga Melodifestivalen. Den vackra italienska musikens frånvaro förstärktes av Östländernas dominans, och Italien hänvisade ofta till just det som skäl för att inte komma tillbaka. Sedan juryns återtåg i tävlingen så har Italienarna dock ändrat åsikt, och sedan i fjol är man alltså med igen. Då, 2011 lyckades man nå en imponerande andraplats med Raphael Gualazzi och låten "Madness of Love". Många höjde på ögonbrynen, eftersom Italien var långt ifrån favoriter. Men tack vare juryn lyckades de ta sig om Eric Saade med ynka 4 poäng och ta andraplatsen. Juryn uppskattade då den musikaliska renheten och klassiska framförande som Raphael Gualazzi lyckades förmedla - och låten var ju faktiskt helt okej även om den kanske inte var helt modern. I år kör visserligen Italien på samma spår, men nu med en låt som har betydligt modernare tongångar - men behållit sitt klassiska skal. Nina Zilli valdes ut ur "Nykomlingskategorin" i San Remo-Festivalen och blev genast väldigt populär. Låten hon framförde där blev primärt anmäld som Italiens officiella bidrag, men eftersom den verkligen saknade allt som en bra Eurovisionlåt behöver tog man hjälp av ett gäng svenska låtskrivare och fick till en mycket bättre låt - L'amore è femmina - Kärleken är kvinnlig. Det låter kanske inte svenskt, och titeln är väl kanske inte helt genusjusterad, men låten är kvalitet - objektifierad. Detta är en av tävlingens absolut bästa låtar - ren, klassisk och modern - på samma gång. Jag är såld! Italien har dessutom fått med sig oddsen i år - något som tyder på att folk har förstått att denna typ av låtar kommer att funka, om än kanske bara hos jurygrupperna. Men mer solklart MVG får man leta efter! Problemet är väl kanske bara det att italienarna inte kan vinna Eurovision, eftersom man förmodligen inte kommer att ha råd att vara värdland nästa år - ett problem som förhoppningsvis kan undvikas genom en ny fin andraplats för Italien mån tro?
Betyg: MVG
Kommentar: Måste ju ta tillfället i akt och specifikt poängtera att kärleken inte är könsbundet - så det så! Det är en hen!
#13. Azerbajdzjan: Sabina Babayeva - When the music dies
"You, you are my best friend, You are my everything, so don't leave me now, You, you are the best of me, The reason that I believe, so don't leave me now"
Hemmalaget bjuder som hemmalaget alltid gör, på något helt annat än vad man vann på förra året. Den enda kontinuiteten i Azerbajdzjan är faktiskt att man skickar ännu ett svenskt bidrag (ja, vi är verkligen överallt i år!). Förra året var det ett vinnande koncept då Iain Farquharson, Sandra Bjurman och Stefan Örn skrev vinnarlåten "Running Scared" som vann för Azerbajdzjan. I år så är bidraget också skrivet av Sandra och Stefan, men i sällskap av Anders Bagge och Johan Kronlund. En riktigt svensk låt alltså! Trots detta är låten en typiskt "azerisk" låt med azeriska instrument och mentalitet. Men då ska vi komma ihåg att Azerbajdzjan bara en enda gång tävlat med en låt som inte varit skriven av en svensk: 2008 när man gjorde sin debut och slutade 8:a - sin sämsta placering! Man har alltså ett imponerande facit, ett faktum som antagligen kommer se till att man hamnar högt även i år. Men - och detta är ett stort MEN - Värdlandet lyckas numera aldrig göra bra ifrån sig. Det senaste landet som faktiskt lyckades nå en topp-5 på hemmaplan var Turkiet 2004, men sedan dess har det varit omöjligt. Låten de skickar i år är dessutom en ballad - något det kommer finnas såå gott om i finalen. Det lutar åt att Azerbajdzjan får förbereda sig för sin sämsta placering någonsin - trots att låten egentligen är ganska bra. Men dessvärre är detta inte så bra att man kan balansera det faktum att man är värdnation - och dessutom inte en speciellt lyckad sådan. Jag imponeras trots detta av kvaliteten på bidragen ifrån denna diktatur, men jag hoppas och tror att framgångarna tar slut i och med i år.
Betyg: VG
Kommentar: It ends here!
#19. Spanien: Pastora Soler - Quédate conmigo
"There are no memories of yesterday, Only the hours on your skin, loving you, Stay with me, don't leave"
Och ännu ett svenskskrivet bidrag kan inkasseras i högen - denna gång är det Thomas "trollet från Skövde" G:son som har skrivit låten - alltså samma G:son som tillsammans med Boström har skrivit Euphoria. Det är egentligen helt fantastiskt att ett sådant gäng kan sprida sin säd i så många europeiska åkrar - och att det faktiskt funkar! Spanien har i år blivit hyllade för sin låt och ses som en av de låtar som har större chans att vinna. Och visst, detta är en fantastiskt välgjord ballad, något som Spanien inte riktigt lyckats få till de senaste åren. Men i år verkar alltså äntligen polletten trillat ned och spanjorerna kan faktiskt gotta sig i en riktigt bra låt, och en potentiell framgång - något som man inte fått sedan 2003. Med detta sagt bör man också vara lite realistisk - detta är ÄNNU en ballad. Finalen kryllar som sagt av ballader och i konkurrensen med dem så är detta inte så märkvärdigt egentligen - även om Pastora har en helt fantastisk röst! Jag anar dock att den rösten kommer bort lite i mängden och då kommer ingen att minnas denna låt i efterhand. Även om jag verkligen måste erkänna att Spanien har sin absolut bästa låt på år och dar så är det inte tillräckligt för att föra nationen till en topp-5 placering. Tvärtom blir jag förvånad om vi ser dem i ens topp-10 i år. Detta gör mig lite vemodig, eftersom detta är helt okej och är Spaniens klart bästa bidrag på länge, men tyvärr är Spanien såpass dåliga överlag att till och med ett riktigt bra bidrag i ett spanskt perspektiv - egentligen är ganska medelmåttigt jämfört med resten av Europa. Lo siento España, men det är den brutala sanningen.
Betyg: VG
Kommentar: G:son-power men Spain-fail!
#20. Tyskland: Roman Lob - Standing Still
"When winter's come along and summer's dead and gone, Is there anything left here to say?, I can put my arms around the emptiness I found, And find a way to make you stay"
Tyskland vaknade ur en vansinnigt lång dvala 2010 när Lena Meyer-Landrut slog till och vann Eurovision för tyskarna med dunder och brak - deras första vinst sedan 1982 och deras första vinst som ett enat Tyskland. Chocken var total trots att Lena var en av de absoluta favoriterna - men tyskarna hade blivit så vana vid att aldrig lyckas i tävlingen. Visst hade man till och från plötsligt kommit upp på 3:e platser eller nån 5:e plats men aldrig riktigt lyckats på allvar. Inte ens Dita von Teese lyckades ju ge tyskarna nån framgång 2009! Men sedan Lena vann så har tyskarna fått lite mer självförtroende - trots att man ännu en gång valde Lena Meyer-Landrut att representera landet på hemmaplan i Düsseldorf förra året. Då skickade man dock nån konstig låtjävel som ingen förstod sig på, och hamnade nånstans i mitten av fältet. I år har man dock förpassat Lena till pausunderhållningen och skickar istället Roman Lob som representant. Frågan är hur bra val det egentligen var... Jag kan väl kanske tycka att låten är helt okej i sammanhanget, men den är extremt anonym ballad - och som vi redan konstaterat så är ballader dömda till kvävningsdöden i finalen. Jag förstår att tyskarna tänkt till ordentligt i år, och verkligen försökt göra ett bra artistval. Men med den här låten kommer tyskarna försvinna i mängden och jag kan inte för mitt liv se en ny tysk seger i år. Och som grädde på moset så har vi ju den ökända "Fjolårsvärdlandsförbannelsen" som innebär att fjolårets värdland aldrig lyckas i ett Eurovision - och så har det alltid varit. Eller, ja, inte om man räknar med Irlands supervinster på 90-talet, men typ alltid... Tyskarna måste alltså besegra både statistik, historia och det dryga dussinet ballader de har emot sig för att vinna. Och jag tror inte Roman Lob är kapabel till att göra det. Trots hans fina mössa som han tydligen måste ha på sig.
Betyg: G+
Kommentar: Det mest spännande med detta bidrag är att fundera på anledningarna till mössan: Ful frisyr, kroniskt kall om huvudet eller är han bara väldigt förtjust i mössor?
Det var alla 42 bidrag i årets Eurovision - ett Eurovision som vi ju givetvis hoppas Sverige vinner! Låt oss se vad Lördagen har att erbjuda!
Missa inte finalen klockan 21.00 på Lördag - Heja Loreen! Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
fredag 25 maj 2012
torsdag 24 maj 2012
Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 12
Något förvånad över tisdagens semifinal fortfarande: Ingenting verkade ju stämma riktigt - förutom de låtar som gick vidare så klart. Baku har dessvärre visat sig vara ett gäng riktiga gröngölingar på det här med schlager, eftersom det tidvis kändes som hela spektaklet var regisserat av ett gäng 11-åringar. Programledarna var dessvärre de personer som led mest av detta, eftersom de knappt kunde tala engelska och enligt tillförlitliga källor heller knappt franska. Något överbearbetat och överrepeterat lyckades dock de tre tämligen nervösa programledarna lotsa oss igenom en semifinal som saknade musikalisk kvalitet, eller överraskningar. Det enda som verkligen imponerande var arenan själv med sin belysning av varje lands flagga som presentation innan låtarna. Effektfullt in deed... Scenen var ju o andra sidan också helt okej, men utrustningen lämnade i övrigt en del att önska. Som när Rumänska Mandinga förlorade ljudet i sin hörsnäcka - något som gjorde att hon antagligen inte hörde sången överhuvudtaget. Resultatet blev att hon sjöng en hel refräng i fel takt, någonting som bara inte får hända i ett eurovision. Nu klarade hon sig visserligen alldeles utmärkt ändå, och hon var den artist som allra mest förtjänade sin plats i finalen. I övrigt verkade det som att bettingbolagens favoriter klarade sig bäst, vilket tyder på att de kanske inte var ute o cyklade så mycket som de har gjort förut iallafall. Det innebär goda nyheter för Sverige om inte annat!
I denna del av Schlagermagisterns Countdown till Baku, går vi in på de tre sista låtarna inför semifinalen ikväll - Norge, Bosnien och Litauen.
#16. Norge: Tooji - Stay
"My heart beats faster as I'm scanning the crowd, My meters are peaking, I can tell you're around, It's like I'm on a (high now), nothing can pull me (down now), Sirens are calling and I can't kill the sound"
Detta är svenske Peter Boströms andra låt för kvällen, då han redan 5 låtar tidigare tävlat med Euphoria. Jag behöver nog inte antyda att Euphoria är den bättre låten av de två, men jag tänker göra det iallafall. För så är det bara. Visserligen har Norge lyckats bra de senaste åren - alldeles för bra i min smak - men har ju verkligen lyckats med att sälja in sina låtar! Rybak behövde knappt visa sig på scenen innan han och hans egenskrivna låt "Fairytale" vann den största segern i tävlingens historia 2009. Men dessvärre har mycket vatten runnit i de norska fjordarna sedan dess, och nu är det återigen ett svenskt bidrag man står med i Eurovision - något som fascinerar. Det finns ytterst få länder i Eurovision som historiskt sett har varit så beroende av ett annat land för att skicka sina bidrag. Norrmännen har vunnit 3 gånger varav 2 gånger med hjälp av någon som (1) var svensk medborgare eller (2) så sent som året innan var svensk medborgare. Att Rybak dessutom producerade hela sin "Fairytale"-skiva i en studio i Malmö gör inte saken bättre. Kanske är det för att man oftast lyckas bra i Eurovision med svenskskrivna låtar - och för att man har en imponerande samling sistaplatser i bagaget som alla är helnorska låtar. Men men, ibland är det bra att lita på grannfolket. I år har man ju en modern pop-låt med en mörkhårig ung manlig popsångare som dansar loss i en modern... Vänta nu..... hmm.. Det här känns bekant... Skickade inte Sverige ett exakt sådant här bidrag förra året?? Jo, just det Eric Saade! Vad vi alltså har här är en exakt kopia av fjolårets svenska bidrag som ju faktiskt kom 3:a i finalen, en bragd som heter duga! Att detta kanske inspirerade norrmännen som faktiskt missade finalen förra året för första gången på en herrans massa år - det är en stor möjlighet. Och visst, det funkar kanske igen. Stay är precis som Popular en modern och medryckande poplåt, något som onekligen kommer att dra många röster. Problemet är dock kanske att Tooji inte alls är en nyhet i Eurovision längre. Tvärtom är risken att norrmännen får nöja sig med en medioker finalplacering p.g.a. den gamla devisen: "Det där har man ju hört så mycket redan". Jag tycker kanske inte heller att Tooji är lika karismatisk som Eric Saade, och han krossar ju inga glas heller. Men final blir det garanterat.
Betyg: MVG-
Kommentar: Ja vi elsker vårt broderland!
#17. Bosnien & Herzegovina: Maya Sar - Korake ti znam
"It's as if I'm stealing you away from everybody just for me, May they leave you, may they not touch you, I poisin blood and soul most when I wound you, And I still hate it all while I defend myself in front of you"
Vissa länder upphör aldrig att förvåna mig. Andra upphör aldrig att INTE förvåna mig. Bosnien tillhör den senare kategorin. Genom vartenda Eurovision har man kunnat vara relativt säker på att Bosnien iallafall skickar en ballad - gjuten ur ungefär samma form. Att de sjunger på serbokroatiska är lika givet som amen i kyrkan. Det slår helt enkelt aldrig fel. I år är bosnierna till och med extra förutsägbara när man skickar en etablerad Eurovisionsångerska som Maya Sar - som varit med i Eurovision 2 gånger redan tidigare - då som bakgrundssångerska. I år sjunger hon själv låten som hon dessutom skrivit själv. Imponerande. Så imponerande att jag till och med gäspar. Detta är nämligen en av årets stora gäsplåtar - ett ypperligt tillfälle att vila ögonlocken och bara slumra till en stund så man är pigg inför pausunderhållningen. Korake ti znam är ruskigt stillsam och melodisk - för att undvika ordet TRÅKIG. Alla de som verkligen gillar ballader kommer kanske mycket troligt att gilla den här låten och dess förföriska flöjtslingor. Jag däremot somnar och vaknar inte förrän de hemska programledarna väcker mig igen. Nåja. Bosnien är trots allt givna i finalen så mycket debatt om det behövs inte. I finalen behöver jag dock hålla mig vaken så länge som går - och då är Bosnien bara i vägen. Någon får väl slå mig i huvudet med en tidning om jag somnar då...
Betyg: G+
Kommentar: Avnjutes fördelaktigt med Kaffe - och massor av det!!!
#18. Litauen: Donny Montell - Love is Blind
"I just can't believe you're gone and I let it slip away, I can't believe I was the one who caused you pain, I said you should know deep down inside she didn't mean a thing to me, yeah What can I do to win back your heart and make you to stay?"
Wow. Litauen går ordentligt i gasen med en artist som kunde ha varit tagen ur vilken cirkus som helst. Litauerna är visserligen ett folk som är kända för att gå in i kaklet gång på gång - men ändå alltid förvänta sig olika resultat. Visst har man lyckats sno åt sig en 6:e plats som bäst 2001, men sedan dess har man verkligen inte imponerat. Föga överraskande gör man inte det i år heller. Istället skickar man alltså denna Donny Montell i ögonbindel till Baku för att ännu en gång banka huvudet i kaklet. Oh ja, visst kan han dansa och spexa och till och med sjunga lite! Men låten och scennumret är bara som gjort för en reklamfilm om lösgodis, INTE Eurovision. Istället gör han bara bort sig med sina hjulningar och glittriga ögonbindlar. Seriöst - ÖGONBINDEL liksom??? Love is blind - ja om Litauen är kunde bli förälskade i det här så är kärleken nog minsann inte bara blind utan även döv, stum och galen. Detta har 0% chans att nå finalen. Han ska vara glad om han ens kommer av scenen levande....
Betyg: IG
Kommentar: Stöd kärleken - köp glasögon!
Nästa del kommer gå in på de redan klara finalbidragen från de permanenta finalisterna Storbritannien, Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien. Och givetvis värdlandet Azerbajdzjan! Kan någon av dessa länder återupprepa gamla framgångar? Nej, antagligen inte. Men de är ju med iallafall så man måste ju analysera dem likt förbaskat. Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
#16. Norge: Tooji - Stay
"My heart beats faster as I'm scanning the crowd, My meters are peaking, I can tell you're around, It's like I'm on a (high now), nothing can pull me (down now), Sirens are calling and I can't kill the sound"
Detta är svenske Peter Boströms andra låt för kvällen, då han redan 5 låtar tidigare tävlat med Euphoria. Jag behöver nog inte antyda att Euphoria är den bättre låten av de två, men jag tänker göra det iallafall. För så är det bara. Visserligen har Norge lyckats bra de senaste åren - alldeles för bra i min smak - men har ju verkligen lyckats med att sälja in sina låtar! Rybak behövde knappt visa sig på scenen innan han och hans egenskrivna låt "Fairytale" vann den största segern i tävlingens historia 2009. Men dessvärre har mycket vatten runnit i de norska fjordarna sedan dess, och nu är det återigen ett svenskt bidrag man står med i Eurovision - något som fascinerar. Det finns ytterst få länder i Eurovision som historiskt sett har varit så beroende av ett annat land för att skicka sina bidrag. Norrmännen har vunnit 3 gånger varav 2 gånger med hjälp av någon som (1) var svensk medborgare eller (2) så sent som året innan var svensk medborgare. Att Rybak dessutom producerade hela sin "Fairytale"-skiva i en studio i Malmö gör inte saken bättre. Kanske är det för att man oftast lyckas bra i Eurovision med svenskskrivna låtar - och för att man har en imponerande samling sistaplatser i bagaget som alla är helnorska låtar. Men men, ibland är det bra att lita på grannfolket. I år har man ju en modern pop-låt med en mörkhårig ung manlig popsångare som dansar loss i en modern... Vänta nu..... hmm.. Det här känns bekant... Skickade inte Sverige ett exakt sådant här bidrag förra året?? Jo, just det Eric Saade! Vad vi alltså har här är en exakt kopia av fjolårets svenska bidrag som ju faktiskt kom 3:a i finalen, en bragd som heter duga! Att detta kanske inspirerade norrmännen som faktiskt missade finalen förra året för första gången på en herrans massa år - det är en stor möjlighet. Och visst, det funkar kanske igen. Stay är precis som Popular en modern och medryckande poplåt, något som onekligen kommer att dra många röster. Problemet är dock kanske att Tooji inte alls är en nyhet i Eurovision längre. Tvärtom är risken att norrmännen får nöja sig med en medioker finalplacering p.g.a. den gamla devisen: "Det där har man ju hört så mycket redan". Jag tycker kanske inte heller att Tooji är lika karismatisk som Eric Saade, och han krossar ju inga glas heller. Men final blir det garanterat.
Betyg: MVG-
Kommentar: Ja vi elsker vårt broderland!
#17. Bosnien & Herzegovina: Maya Sar - Korake ti znam
"It's as if I'm stealing you away from everybody just for me, May they leave you, may they not touch you, I poisin blood and soul most when I wound you, And I still hate it all while I defend myself in front of you"
Vissa länder upphör aldrig att förvåna mig. Andra upphör aldrig att INTE förvåna mig. Bosnien tillhör den senare kategorin. Genom vartenda Eurovision har man kunnat vara relativt säker på att Bosnien iallafall skickar en ballad - gjuten ur ungefär samma form. Att de sjunger på serbokroatiska är lika givet som amen i kyrkan. Det slår helt enkelt aldrig fel. I år är bosnierna till och med extra förutsägbara när man skickar en etablerad Eurovisionsångerska som Maya Sar - som varit med i Eurovision 2 gånger redan tidigare - då som bakgrundssångerska. I år sjunger hon själv låten som hon dessutom skrivit själv. Imponerande. Så imponerande att jag till och med gäspar. Detta är nämligen en av årets stora gäsplåtar - ett ypperligt tillfälle att vila ögonlocken och bara slumra till en stund så man är pigg inför pausunderhållningen. Korake ti znam är ruskigt stillsam och melodisk - för att undvika ordet TRÅKIG. Alla de som verkligen gillar ballader kommer kanske mycket troligt att gilla den här låten och dess förföriska flöjtslingor. Jag däremot somnar och vaknar inte förrän de hemska programledarna väcker mig igen. Nåja. Bosnien är trots allt givna i finalen så mycket debatt om det behövs inte. I finalen behöver jag dock hålla mig vaken så länge som går - och då är Bosnien bara i vägen. Någon får väl slå mig i huvudet med en tidning om jag somnar då...
Betyg: G+
Kommentar: Avnjutes fördelaktigt med Kaffe - och massor av det!!!
#18. Litauen: Donny Montell - Love is Blind
"I just can't believe you're gone and I let it slip away, I can't believe I was the one who caused you pain, I said you should know deep down inside she didn't mean a thing to me, yeah What can I do to win back your heart and make you to stay?"
Wow. Litauen går ordentligt i gasen med en artist som kunde ha varit tagen ur vilken cirkus som helst. Litauerna är visserligen ett folk som är kända för att gå in i kaklet gång på gång - men ändå alltid förvänta sig olika resultat. Visst har man lyckats sno åt sig en 6:e plats som bäst 2001, men sedan dess har man verkligen inte imponerat. Föga överraskande gör man inte det i år heller. Istället skickar man alltså denna Donny Montell i ögonbindel till Baku för att ännu en gång banka huvudet i kaklet. Oh ja, visst kan han dansa och spexa och till och med sjunga lite! Men låten och scennumret är bara som gjort för en reklamfilm om lösgodis, INTE Eurovision. Istället gör han bara bort sig med sina hjulningar och glittriga ögonbindlar. Seriöst - ÖGONBINDEL liksom??? Love is blind - ja om Litauen är kunde bli förälskade i det här så är kärleken nog minsann inte bara blind utan även döv, stum och galen. Detta har 0% chans att nå finalen. Han ska vara glad om han ens kommer av scenen levande....
Betyg: IG
Kommentar: Stöd kärleken - köp glasögon!
Nästa del kommer gå in på de redan klara finalbidragen från de permanenta finalisterna Storbritannien, Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien. Och givetvis värdlandet Azerbajdzjan! Kan någon av dessa länder återupprepa gamla framgångar? Nej, antagligen inte. Men de är ju med iallafall så man måste ju analysera dem likt förbaskat. Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
måndag 21 maj 2012
Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 11
Då var det igång - Äntligen!!! I dagarna välkomnades samtliga artister till Baku i den stora välkomstfesten - som tydligen blev ett monumentalt fiasko. Det visade sig tydligen att de azerbajdzjanska arrangörerna inte hade det minsta koll på hur man faktiskt genomför en sådan fest - trots att man faktiskt fått in experter och rådgivare som visste. Men det är klart att om man inte lyssnar på dem så blir det ju svårt att använda sig av deras kunskaper... Nåja. En mörk lokal, alldeles för hög musik, ingen mat, och en väntetid på flera timmar på att få ta sig in. Där har ni resultatet av Bakus välkomstfest - stor skandal i medierna (som sig bör), men frågan är om man kunde förvänta annat av ett land som knappt ens har yttrandefrihet. Det är nog bara att konstatera att azerierna har mycket att lära sig om västvärlden, i synnerhet gala glitter och glamour - ett välkänt trademark för Eurovision får man väl ändå säga.
I denna del av Schlagermagisterns Countdown till Baku får vi möta bidragen från Estland, Turkiet och Slovakien - tre länder som verkligen inte kunde varit mer olika.
#13. Turkiet: Can Bonomo - Love me back
"Pirates, high seas, cautions, cannons and potions, A sailor's passion can always conquer the oceans, Sing with me, my children"
En låt om turkiska vikingar? Ja, tydligen går det alldeles utmärkt att skriva en sådan låt. Jag antar att Can fick tänka ganska länge innan han bestämde sig för just turkiska vikingar, det är ju trots allt inte ett helt uppenbart val för en Eurovisionlåt. Men som av ett trollslag så är han här, men vad han hoppas få ut av det har jag ingen aning om. Detta är visserligen en låt som jag går igång på, å andra sidan är jag helt medveten om att han inte kan sjunga ordentligt och att det här är dömt att fortsätta den turkiska kräftgången i Eurovision. Det här är helt enkelt inte så pass bra att det borde ha i finalen att göra. Tvärtom är jag förvånad över att Turkiet fortsätter skicka låtar av det här slaget; Vad hände med de lite coola sexiga låtarna som de skickade förr? Düm tek tek, Shake it up shekerim, och så vidare... Då var ju faktiskt turkarna garanterade en plats i finalen, oavsett hur oorginell eller förutsägbar låten än var. Men nu verkar turkarna ha givit sig ut på en ändlös ökenvandring i schlagerns ingenmansland. Okej, jag måste ju ändå beundra dem för att de väljer så här "svåra" låtar, men smart är det ju inte! Tvärtom känns det som att den turkiska delegationen automatiskt bokade sin returbiljett från Baku redan samma dag som Can Bonomo utsågs till representant. Men en skön låt är det, iallafall om man som jag gillar lite udda låtar.
Betyg: VG-
Kommentar: Stolpe ut, Turkiet.
#14. Estland: Ott Lepland - Kuula
"Watch as darkness approaches, Wait – the light remains within us, Listen to how your land breathes, Listen"
Wow. Esterna är ett djupt folk, det måste jag säga. Att skicka en sådan här låt till Eurovision är inte det mest självklara - det krävs ganska mycket mod. Nu finns ju visserligen ett antal liknande bidrag i årets Eurovision, även om Albaniens låt kanske inte riktigt ändå går att jämföra med den. Det här är ändå en låt som inte handlar om världens undergång eller dödens mörka intet, utan snarare livet och hur fint det kan vara. Raka motsatsen alltså. Just därför är detta faktiskt riktigt bra, det är djupt och meningsfullt men ändå inte gravallvarligt och bottenlös ångest. Sen kan ju faktiskt Ott (kul namn, esterna kan det där med namn alltså) sjunga - och riktigt bra dessutom! Det är banne mig inte helt vanligt med sådana här låtar av så här bra kvalitet heller, så det här har goda förutsättningar att faktiskt nå riktigt långt. En eloge till Estland att man väljer att sjunga på estniska - ett drag som faktiskt gick hem sist de gjorde det (2009)- då en 6:e plats. Frågan är om en ballad av den här kalibern kan slå det resultatet? Det är iallafall inte omöjligt. Kan Ott fånga publiken med sin röst är jag verkligen öppen för en ny estnisk topp-5 placering. Men konkurrensen där är hård, så inget är skrivet i sten än. Men jädrar. Estland imponerar ännu en gång.
Betyg: MVG-
Kommentar: Den lätt kuulaste låten i år!
#15. Slovakien: Max Jason Mai - Don't close your eyes
"Look around what's happening abounds, And listen to the frequency of a sound, Of the beat, of a heartbeat, of your death beat"
Återigen: Ett litet wow! Slovakien är verkligen lite av Eurovisions förlorade son, som då och då gör små återkomster i tävlingen. Nu har de visserligen varit med ett bra tag igen, och gör det med stor styrka skulle jag säga. Visserligen har landet aldrig kvalat in till finalen under det nuvarande semifinalsystemet. Jag förstår inte riktigt varför - så himla dåliga har de aldrig varit! Iallafall inte jämfört med all annan skit som då och då kommer upp till ytan i Eurovision. Slovakien är alltså ett land som jag verkligen tycker förtjänar en plats i årets final - inte bara p.g.a. landets tråkiga historia i tävlingen - utan för att man faktiskt har en låt som är helt ensam i sin genre. Denna typ av rock är svårhittad numera i Eurovision - vilket inte var fallet förr. Men till skillnad från de gamla uttjatade rocklåtar som hemsökte tävlingen för 5 år sedan, är Slovakiens bidrag i år en riktig pärla - välgjord och relativt välpolerad. Jag kan faktiskt köpa den här låten som en proffsigt producerad rocklåt. Det är banne mig inte ofta Slovakien kan skryta om att ha något sådant i Eurovision. Men i år är alltså så fallet, något som verkligen kan innebära en så efterlängtad finalplats. Visst finns flera miljoner frågetecken - främst runt scenframförandet, men en bra låt är fortfarande en bra låt. Jag tror kanske att trenden vänder för Slovakien i år, även om en större framgång i finalen är föga trolig.
Betyg: VG
Kommentar: Fjärde gången gillt heter det väl va?
I nästa del kommer vi ge oss på de sista bidragen i semifinal 2, som går av stapeln på Torsdag. Då möter vi Eric Saade-kopian i Norge, Bosniens tågpiano och en kärleksblind (och kanske tondöv) litau. Till dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
I denna del av Schlagermagisterns Countdown till Baku får vi möta bidragen från Estland, Turkiet och Slovakien - tre länder som verkligen inte kunde varit mer olika.
#13. Turkiet: Can Bonomo - Love me back
"Pirates, high seas, cautions, cannons and potions, A sailor's passion can always conquer the oceans, Sing with me, my children"
En låt om turkiska vikingar? Ja, tydligen går det alldeles utmärkt att skriva en sådan låt. Jag antar att Can fick tänka ganska länge innan han bestämde sig för just turkiska vikingar, det är ju trots allt inte ett helt uppenbart val för en Eurovisionlåt. Men som av ett trollslag så är han här, men vad han hoppas få ut av det har jag ingen aning om. Detta är visserligen en låt som jag går igång på, å andra sidan är jag helt medveten om att han inte kan sjunga ordentligt och att det här är dömt att fortsätta den turkiska kräftgången i Eurovision. Det här är helt enkelt inte så pass bra att det borde ha i finalen att göra. Tvärtom är jag förvånad över att Turkiet fortsätter skicka låtar av det här slaget; Vad hände med de lite coola sexiga låtarna som de skickade förr? Düm tek tek, Shake it up shekerim, och så vidare... Då var ju faktiskt turkarna garanterade en plats i finalen, oavsett hur oorginell eller förutsägbar låten än var. Men nu verkar turkarna ha givit sig ut på en ändlös ökenvandring i schlagerns ingenmansland. Okej, jag måste ju ändå beundra dem för att de väljer så här "svåra" låtar, men smart är det ju inte! Tvärtom känns det som att den turkiska delegationen automatiskt bokade sin returbiljett från Baku redan samma dag som Can Bonomo utsågs till representant. Men en skön låt är det, iallafall om man som jag gillar lite udda låtar.
Betyg: VG-
Kommentar: Stolpe ut, Turkiet.
#14. Estland: Ott Lepland - Kuula
"Watch as darkness approaches, Wait – the light remains within us, Listen to how your land breathes, Listen"
Wow. Esterna är ett djupt folk, det måste jag säga. Att skicka en sådan här låt till Eurovision är inte det mest självklara - det krävs ganska mycket mod. Nu finns ju visserligen ett antal liknande bidrag i årets Eurovision, även om Albaniens låt kanske inte riktigt ändå går att jämföra med den. Det här är ändå en låt som inte handlar om världens undergång eller dödens mörka intet, utan snarare livet och hur fint det kan vara. Raka motsatsen alltså. Just därför är detta faktiskt riktigt bra, det är djupt och meningsfullt men ändå inte gravallvarligt och bottenlös ångest. Sen kan ju faktiskt Ott (kul namn, esterna kan det där med namn alltså) sjunga - och riktigt bra dessutom! Det är banne mig inte helt vanligt med sådana här låtar av så här bra kvalitet heller, så det här har goda förutsättningar att faktiskt nå riktigt långt. En eloge till Estland att man väljer att sjunga på estniska - ett drag som faktiskt gick hem sist de gjorde det (2009)- då en 6:e plats. Frågan är om en ballad av den här kalibern kan slå det resultatet? Det är iallafall inte omöjligt. Kan Ott fånga publiken med sin röst är jag verkligen öppen för en ny estnisk topp-5 placering. Men konkurrensen där är hård, så inget är skrivet i sten än. Men jädrar. Estland imponerar ännu en gång.
Betyg: MVG-
Kommentar: Den lätt kuulaste låten i år!
#15. Slovakien: Max Jason Mai - Don't close your eyes
"Look around what's happening abounds, And listen to the frequency of a sound, Of the beat, of a heartbeat, of your death beat"
Återigen: Ett litet wow! Slovakien är verkligen lite av Eurovisions förlorade son, som då och då gör små återkomster i tävlingen. Nu har de visserligen varit med ett bra tag igen, och gör det med stor styrka skulle jag säga. Visserligen har landet aldrig kvalat in till finalen under det nuvarande semifinalsystemet. Jag förstår inte riktigt varför - så himla dåliga har de aldrig varit! Iallafall inte jämfört med all annan skit som då och då kommer upp till ytan i Eurovision. Slovakien är alltså ett land som jag verkligen tycker förtjänar en plats i årets final - inte bara p.g.a. landets tråkiga historia i tävlingen - utan för att man faktiskt har en låt som är helt ensam i sin genre. Denna typ av rock är svårhittad numera i Eurovision - vilket inte var fallet förr. Men till skillnad från de gamla uttjatade rocklåtar som hemsökte tävlingen för 5 år sedan, är Slovakiens bidrag i år en riktig pärla - välgjord och relativt välpolerad. Jag kan faktiskt köpa den här låten som en proffsigt producerad rocklåt. Det är banne mig inte ofta Slovakien kan skryta om att ha något sådant i Eurovision. Men i år är alltså så fallet, något som verkligen kan innebära en så efterlängtad finalplats. Visst finns flera miljoner frågetecken - främst runt scenframförandet, men en bra låt är fortfarande en bra låt. Jag tror kanske att trenden vänder för Slovakien i år, även om en större framgång i finalen är föga trolig.
Betyg: VG
Kommentar: Fjärde gången gillt heter det väl va?
I nästa del kommer vi ge oss på de sista bidragen i semifinal 2, som går av stapeln på Torsdag. Då möter vi Eric Saade-kopian i Norge, Bosniens tågpiano och en kärleksblind (och kanske tondöv) litau. Till dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
söndag 20 maj 2012
Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 10
Det är svårt att förneka att det råder schlagerfeber här i Sverige - alla verkar vara medvetna om att Euphoria är tidernas favorit i Eurovision, ett faktum som har lett till en vansinnig schlagerfrossa. Den spelas överallt - till och med i VM-hockeyn - i Finland! Så här spridd och omtalad har ingen låt varit på år och dar i Sverige, eller i Europa heller för den delen. I Baku verkar hysterin kring Euphoria dock stundtals få negativa konsekvenser - många internationella fans och journalister tycker att svenskarna blivit arroganta och högmodiga på grund av de favoritskapet - vilket kanske stämmer till viss del. Även om vi svenskar kanske gärna ser Loreen som guds gåva till världen, så verkar o andra sidan Loreen vara den mest ödmjuka av samtliga artister på plats i Baku. Hon utstrålar ett lugn, en coolhet som tyder på att hon bara är där för att göra det hon verkligen älskar. Och det märks på scenen, redan nu kan jag avslöja en ny uppsättning scenkläder och en delvis ny koreografi - som tillsammans med den enorma scenen kommer blir helt fantastisk. Kanske är det därför Sveriges odds nu är lägre än någonsin? Nåja, vi får väl se. I denna del ska jag analysera Loreens chanser lite mer ingående, tillsammans med Kroatien och Georgien - två länder som antagligen kommer ha mycket svårt att följa med Sverige till finalen...
#10. Kroatien: Nina Badric - Nebo
"But heaven pays everything back and remembers all debts, Each one of us dreams and heaven determines our path, Heaven pays everything back, someone up there sees it all, And these tears of mine will become your burden"
Hmmm, vackra ballader är, har alltid varit och kommer alltid att vara Kroatiens grej i Eurovision. Inte sällan med etniska inslag och flöjter till höger och vänster. I år känns det dock som att kroaterna bara dragit ihop något och hoppats på att det ska träffa rätt. Nebo är tyvärr bara en trött och orkeslös ballad som annars hade hamnat i soppåsen om det funnits tillräckligt mycket konkurrens. Trots detta är väl antagligen Kroatien så pass påpassat av sin grannländer i den här semifinalen att man nog ändå kanske lär kunna ha en vettig chans att nå finalen. Däremot har den inget där att göra ändå, så det skulle bara kännas onödigt om den gick vidare. Visserligen ska jag påpeka att Nina är en duktig sångerska, och lär nog inte ha några problem med att gör ett finfint nummer av den här låten. Tyvärr tar det intressanta slut där och resten blir bara ett stort gääääääsp!
Betyg: G-
Kommentar: Glöm inte att byta lakan!
#11. Sverige: Loreen - Euphoria
"We are here, we're all alone in our own universe, We are free, where everything's allowed and love comes first, Forever and ever together, we sail into infinity, We're higher and higher and higher, we're reaching for divinity"
Om lite mindre än en vecka kan Loreen vara Sveriges 5:e Eurovisionvinnare genom alla tider. Sug på den ett tag!!! Man har faktiskt rejält svårt att jämföra den här med exempelvis "Tusen och en natt" eller "Diggi-loo diggi-ley", trots att de kanske snart har en eurovisionvinst gemensamt. Och detta är ett faktum som både är lite smärtsamt, men samtidigt ack så skönt! Sverige har de senaste 13 åren varit nära, gång på gång, varit favorittippade så där 5-6 gånger - ibland bara här hemma, men ibland även internationellt. Trots detta har vi inte vunnit sedan den där varma junikvällen 1999 när Charlotte Nilsson (Perrelli) sjöng hem vinsten i Jerusalem iförd sin skrikrosa kroppsstrumpa. Då fungerade fortfarande schlagern såsom vi var vana vid att den gjorde. Nu däremot har Eurovision och svensk schlager förändrats så fundamentalt att det nästan är omöjligt att känna igen. Resultatet av detta blev alltså Loreen - en marockanskfödd Västeråsare som tagit Sverige, och Europa - med storm! Ta bara det fantastiskt intressanta faktum att Euphoria användes i en spansk tv-reklam redan innan den hade vunnit svenska Melodifestivalen! Något överraskande - men en fingervisning om att vi kanske hade hittat någonting här som kanske skulle fungera. Själv vet jag att jag var osäker på hur bra Loreen egentligen skulle lyckas med den här låten, efter att ha hört den första gången. Jag vet att jag visserligen var helt tagen av scenframträdandet, sångrösten och verserna - men kunde inte fatta varför refrängen var som den var - den passade liksom inte in i stämningen.. Samma sak med dansaren som plötsligt dyker upp bakom henne - WTF???- var min första reaktion. Nu har man ju dock vant sig vid allt det här, och jag har så sakteliga börjat inse att Euphoria är en låt som egentligen tävlar i en helt annan division än något annat bidrag i år - vilket både har sina fördelar och nackdelar. Det helt uppenbara är att vi faktiskt har chansen att slå norrbaggarnas poängrekord med Rybak 2009 - på 387 poäng. Det är kanske lite positivt kan vissa tycka kanske.. Det negativa är att vi riskerar gå över huvudet på folk som aldrig kommit i kontakt med den här typen av musik förut. Det kanske alltså är för bra? Då är det ju betydligt enklare att rösta på de ryska babushkorna exempelvis. Men någonstans hoppas man ju ändå att kvalitet ska gå före sensationalism, så vi får väl ändå - för Eurovisions skull - hoppas att Loreen faktiskt går hem även hos ryssarna och alla de som kan tänkas tycka om små babushkor. Och med tanke på att Loreen har de lägsta oddsen (och faktiskt har haft de lägsta oddsen ända sedan hon sjungit i den första deltävlingen i Melodifestivalen) och dessutom vunnit fanorganisationernas omröstningar med rekordsiffror, så känns Loreen som den absolut mest trovärdige vinnaren kanske någonsin. Alla verkar tro på Sverige i år, ett faktum som brukar vara en bra indikator på vinst - Rybak hade samma situation 2009 (även om Loreen faktiskt har ännu mer stöd än han hade). Men trots detta, låt oss inte ta ut segern i förskott - inget är avgjort och det kan lika gärna gå över huvudet på folk. Så öppna inte champagnen innan vi har en ledning med över 100 poäng - det är först då det börjar bli omöjligt för tvåan att komma ikapp...
Betyg: MVG+++
Kommentar: "Hybris- Överdriven självuppskattning eller fel uppfattning om individens plats i världsordningen, storhetsvansinne." - Låt oss inte glömma bort det här!
#12. Georgien: Anri Jokhadze - I'm a Joker
"I'm a joker, I'm a rocker, I'm a shocker, I'm a poker, Hold me baby, love me baby, never and never, Don't let me go or my dreams could tumble down baby, Never and never"
Åh vad nöjd jag är att den här låten kommer direkt efter Loreen! Det är den perfekta kontrasten till Loreens klassfulla framträdande! Medan Sverige satsar på kvalitet och lidelse så satsar Georgien på något som närmast kan liknas vid en haschpsykos blandat med Queen och lite Tomas di Leva. Jag bävar. Det här är helt vansinnigt. Samtidigt är det nästan så vansinnigt att man faktiskt börjar gilla det - det är någon konstig nerv som slår an när man hör den här musiken. Allt blir så fullständigt galet att man bara tappar alla referensramar och börjar dansa. Jag vet, det här är dåligt så in i sjutton, men det är likväl så att man själv också blir galen när man hör den. Då ska visserligen också påpekar att låten är betydligt uppdaterad - den första versionen var inte i närheten lika innehållsrik och välproducerad - utan lät snarare som det numera klassiska webbjokerbidraget i Melodifestivalen; "Lite sex och lite spex och sen äter vi ett kex" som förgyllde hösten 2009 för så många människor. Nåja. Georgien i all ära, men jag har svårt att se Anri i finalen - om han inte får till en sjujäkla scenshow - vilket dock är fullt möjligt. Men som sagt, nån Loreen är han inte, knappt en nån babushka eller serbisk nationalskald. Det blir kanske bara en semifinal för Georgien i år, trots att man nästan har hemmaplan... Men men, nära skjuter ingen hare som det heter... Betyg: G++
Kommentar: Ge textförfattaren Nobelpriset. NUUUUUUUUU!!!!
Nästa gång blir det Turkiska pirater, en cool estnisk ballad och hård slovakrock. Till dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
#10. Kroatien: Nina Badric - Nebo
"But heaven pays everything back and remembers all debts, Each one of us dreams and heaven determines our path, Heaven pays everything back, someone up there sees it all, And these tears of mine will become your burden"
Hmmm, vackra ballader är, har alltid varit och kommer alltid att vara Kroatiens grej i Eurovision. Inte sällan med etniska inslag och flöjter till höger och vänster. I år känns det dock som att kroaterna bara dragit ihop något och hoppats på att det ska träffa rätt. Nebo är tyvärr bara en trött och orkeslös ballad som annars hade hamnat i soppåsen om det funnits tillräckligt mycket konkurrens. Trots detta är väl antagligen Kroatien så pass påpassat av sin grannländer i den här semifinalen att man nog ändå kanske lär kunna ha en vettig chans att nå finalen. Däremot har den inget där att göra ändå, så det skulle bara kännas onödigt om den gick vidare. Visserligen ska jag påpeka att Nina är en duktig sångerska, och lär nog inte ha några problem med att gör ett finfint nummer av den här låten. Tyvärr tar det intressanta slut där och resten blir bara ett stort gääääääsp!
Betyg: G-
Kommentar: Glöm inte att byta lakan!
#11. Sverige: Loreen - Euphoria
"We are here, we're all alone in our own universe, We are free, where everything's allowed and love comes first, Forever and ever together, we sail into infinity, We're higher and higher and higher, we're reaching for divinity"
Om lite mindre än en vecka kan Loreen vara Sveriges 5:e Eurovisionvinnare genom alla tider. Sug på den ett tag!!! Man har faktiskt rejält svårt att jämföra den här med exempelvis "Tusen och en natt" eller "Diggi-loo diggi-ley", trots att de kanske snart har en eurovisionvinst gemensamt. Och detta är ett faktum som både är lite smärtsamt, men samtidigt ack så skönt! Sverige har de senaste 13 åren varit nära, gång på gång, varit favorittippade så där 5-6 gånger - ibland bara här hemma, men ibland även internationellt. Trots detta har vi inte vunnit sedan den där varma junikvällen 1999 när Charlotte Nilsson (Perrelli) sjöng hem vinsten i Jerusalem iförd sin skrikrosa kroppsstrumpa. Då fungerade fortfarande schlagern såsom vi var vana vid att den gjorde. Nu däremot har Eurovision och svensk schlager förändrats så fundamentalt att det nästan är omöjligt att känna igen. Resultatet av detta blev alltså Loreen - en marockanskfödd Västeråsare som tagit Sverige, och Europa - med storm! Ta bara det fantastiskt intressanta faktum att Euphoria användes i en spansk tv-reklam redan innan den hade vunnit svenska Melodifestivalen! Något överraskande - men en fingervisning om att vi kanske hade hittat någonting här som kanske skulle fungera. Själv vet jag att jag var osäker på hur bra Loreen egentligen skulle lyckas med den här låten, efter att ha hört den första gången. Jag vet att jag visserligen var helt tagen av scenframträdandet, sångrösten och verserna - men kunde inte fatta varför refrängen var som den var - den passade liksom inte in i stämningen.. Samma sak med dansaren som plötsligt dyker upp bakom henne - WTF???- var min första reaktion. Nu har man ju dock vant sig vid allt det här, och jag har så sakteliga börjat inse att Euphoria är en låt som egentligen tävlar i en helt annan division än något annat bidrag i år - vilket både har sina fördelar och nackdelar. Det helt uppenbara är att vi faktiskt har chansen att slå norrbaggarnas poängrekord med Rybak 2009 - på 387 poäng. Det är kanske lite positivt kan vissa tycka kanske.. Det negativa är att vi riskerar gå över huvudet på folk som aldrig kommit i kontakt med den här typen av musik förut. Det kanske alltså är för bra? Då är det ju betydligt enklare att rösta på de ryska babushkorna exempelvis. Men någonstans hoppas man ju ändå att kvalitet ska gå före sensationalism, så vi får väl ändå - för Eurovisions skull - hoppas att Loreen faktiskt går hem även hos ryssarna och alla de som kan tänkas tycka om små babushkor. Och med tanke på att Loreen har de lägsta oddsen (och faktiskt har haft de lägsta oddsen ända sedan hon sjungit i den första deltävlingen i Melodifestivalen) och dessutom vunnit fanorganisationernas omröstningar med rekordsiffror, så känns Loreen som den absolut mest trovärdige vinnaren kanske någonsin. Alla verkar tro på Sverige i år, ett faktum som brukar vara en bra indikator på vinst - Rybak hade samma situation 2009 (även om Loreen faktiskt har ännu mer stöd än han hade). Men trots detta, låt oss inte ta ut segern i förskott - inget är avgjort och det kan lika gärna gå över huvudet på folk. Så öppna inte champagnen innan vi har en ledning med över 100 poäng - det är först då det börjar bli omöjligt för tvåan att komma ikapp...
Betyg: MVG+++
Kommentar: "Hybris- Överdriven självuppskattning eller fel uppfattning om individens plats i världsordningen, storhetsvansinne." - Låt oss inte glömma bort det här!
#12. Georgien: Anri Jokhadze - I'm a Joker
"I'm a joker, I'm a rocker, I'm a shocker, I'm a poker, Hold me baby, love me baby, never and never, Don't let me go or my dreams could tumble down baby, Never and never"
Åh vad nöjd jag är att den här låten kommer direkt efter Loreen! Det är den perfekta kontrasten till Loreens klassfulla framträdande! Medan Sverige satsar på kvalitet och lidelse så satsar Georgien på något som närmast kan liknas vid en haschpsykos blandat med Queen och lite Tomas di Leva. Jag bävar. Det här är helt vansinnigt. Samtidigt är det nästan så vansinnigt att man faktiskt börjar gilla det - det är någon konstig nerv som slår an när man hör den här musiken. Allt blir så fullständigt galet att man bara tappar alla referensramar och börjar dansa. Jag vet, det här är dåligt så in i sjutton, men det är likväl så att man själv också blir galen när man hör den. Då ska visserligen också påpekar att låten är betydligt uppdaterad - den första versionen var inte i närheten lika innehållsrik och välproducerad - utan lät snarare som det numera klassiska webbjokerbidraget i Melodifestivalen; "Lite sex och lite spex och sen äter vi ett kex" som förgyllde hösten 2009 för så många människor. Nåja. Georgien i all ära, men jag har svårt att se Anri i finalen - om han inte får till en sjujäkla scenshow - vilket dock är fullt möjligt. Men som sagt, nån Loreen är han inte, knappt en nån babushka eller serbisk nationalskald. Det blir kanske bara en semifinal för Georgien i år, trots att man nästan har hemmaplan... Men men, nära skjuter ingen hare som det heter... Betyg: G++
Kommentar: Ge textförfattaren Nobelpriset. NUUUUUUUUU!!!!
Nästa gång blir det Turkiska pirater, en cool estnisk ballad och hård slovakrock. Till dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
torsdag 17 maj 2012
Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 9
Inte alls långt kvar till andra semifinalen den 24:e maj, där Sverige ska tävla om en plats i Eurovisionfinalen den 26:e. Dessvärre har Eurovision inte blivit så bra mottaget av alla som bor i värdlandet Azerbajdzjan: Idag hackades de största eurovisionwebbsidorna av en azerisk hackerrörelse som motsätter sig homosexuella - och vill tvinga bort alla homosexuella schlagerfans från landet. Det är första gången något sådant händer, även om man kanske inte ska bli alldeles för förvånad - Azerbajdzjan är ju inte direkt känt för sina friheter och sitt minoritetsskydd. Men det var nog också något som man hade räknat med, ända sedan röstskandalen 2009 när Azerbajdzjans polis snokade upp de stackars 4 personer som röstat på Armeniens bidrag i Eurovision det året - de anklagades för spioneri och höll på att hamna i fängelse innan EBU sade ifrån. Men men, trots detta är Baku staden i allas blickar under nästa vecka - något som kanske ändå öppnar för en mer kritisk granskning av landet..
I denna del ger vi oss dock på bidragen från Ukraina, Slovenien och Bulgarien - tre länder med något skiftande framgång i tävlingen...
#7. Ukraina: Gaitana - Be my Guest
"You can count on me, darling, I'm your friend, I'll do anything for you, From the bottom of my heart I wish you, I wish you the best, yes (One, two, people)"
Ukraina är visserligen inte heller ett land med perfekt demokrati eller med något minoritetskydd att imponeras över, men ändå så har de lyckats erövra ett än större arrangemang än Eurovision; nämligen EM i fotboll som går av stapeln i sommar. Medan deras medpartner i arrangemanget, Polen, valde att hoppa av Eurovision för att kunna lägga pengar på EM-förberedelserna så valde Ukraina att istället slå två flugor i en smäll: Låta den officiella EM-låten bli landets bidrag i Eurovision - något som ger möjlighet för maximal publicitet och gör att man känner igen låten redan innan invigningen i Juni. Problemet som föreligger är dock kanske snarare att den redan då kanske fått ett rykte om sig som en dålig låt - misslyckas man i Eurovision så blir det kanske inte så kul o höra den igen på invigningen. Och den risken är stor! Det här är inte en Eurovisionlåt, det här är en taskigt producerad fotbollslåt som visserligen passar bra som pausmelodi i fotbolls-EM, men på scenen i Baku kan det ju inte annat än misslyckas. För mig är detta årets felspekulering, även om jag är imponerad över Ukrainas taktiska tänkande. Men dessvärre finns inget med den här låten som håller i Baku, inga bryggor eller lyft, inge spektakulära scenshower,- NADA!!!! Inte ett smack. Istället blir det en tråkig transportsträcka som tar oss 3 minuter närmare Loreen, och det känns som att Ukraina kunnat utnyttja den tiden bättre. Så bra tänkt men åå så tråkigt...
Betyg: G
Kommentar: Jag hoppas ni spelar fotboll bättre än ni producerar fotbollslåtar. Annars är ni riktigt illa ute i sommar...
#8. Bulgarien: Sofi Marinova - Love Unlimited
"Love has no borders, language and colour, It's equal for everybody on this world, For you, for me, for them"
Äntligen en låt som passar vågar lyfta fram Azerbajdzjans problem - något oväntat för ett bulgariskt bidrag måste sägas. Medan de allra flesta låtar i år fokuserar på att ha bra musik så fokuserar Bulgarien på en låt med budskap, något som kanske faktiskt passar bättre i år än nånsin. Tråkigt bara att låten i sig är totalt värdelös, och känns irriterande slät. Frågan är om det var med avsikt eller bara rent misstag? Att Bulgarien fortfarande är kvar i 00-talet visste vi redan, men den här låten är faktiskt värre i många fall än vad Bulgarerna skickade under just 00-talet. Denna typ av dansfri dansmusik är ett tomt eko av ingenting och Sofi's framträdande är tämligen oengagerat och tråkigt. För att dessutom spä på problemen ytterligare så är det ytterst få utanför Bulgariens gränser som förstår Bulgariska, vilket också innebär att man kommer ha svårt att förstå det enda som egentligen är intressant med det här bidraget - texten. Kvar blir - i princip ingenting. På sätt och vis är jag faktiskt förvånad över det här - när Danmark verkligen satte manken till i sin uttagning förra året, och skickade ett otroligt bra bidrag med starkt budskap (A friend in London - A new Tomorrow) så lyckades man ju faktiskt nå en 5:e plats. Hade bulgarerna bara satsat lite mer på låten hade vi kanske haft en contender för topp-5. Nu ska de vara otroligt glada för ens en finalplats.
Betyg: G-
Kommentar: Ni som tycker att hennes engelska uttal suger, minns då att den för evigt episka audition-klassikern med "Ken-leee" (Can't live without you) var från Bulgariska Idol.
#9. Slovenien: Eva Boto - Verjamen
"I believe that we will catch each other again, And that yesterday will return for good with a river of light, Even the song will find its way to the rhymes if I go after him"
Mmm, Slovenerna slår på stora trumman igen efter att ha nått finalen förra året och däri nått en 13e plats - landets bästa sedan 2001. Men i år litar de hellre på sina grannar och har därför importerat den serbiske låtskrivaren Vladimir Graic som skrev Molitva (vinnarlåten 2007) samt Hara Mata Hari som skrev och framförde Bosniens låt 2006 (Leyla, slutade på 3:e plats). Denna superduo har troligen givit Slovenien sin bästa chans nånsin att vinna den här tävlingen, eller iallafall få en bra placering. Verjamen (Jag tror) är en sådan där typisk balkanballad - om än kanske lite väl disney-ig. Men likheterna med Molitva är framträdande och jag är helt övertygad om att det kommer att gå mycket bättre för Slovenien än vad de allra flesta experter tror. Tycker visserligen att man borde valt engelska istället, då hade låten varit supertung - men nu så känns den bara mystisk och speciell. Detta faller mig alltså alldeles in i smaken, jag älskar dramatiken i denna typ av balkanballad - något som är typiskt eurovisionvinnarmaterial. Dessvärre är kanske inte scenframträdandet ett Eurovisionvinnarmaterial, och Eva är tämligen anonym i sången, trots att hon faktiskt sjunger den. Men men, det är fortfarande den bästa låten för Slovenien hittills, och jag kan inte tänka mig annat än att den går till final. Jag ser iallafall en stor slovensk framgång där i år!
Betyg: VG+
Kommentar: Smart att tänka på samarbete - gör så i fortsättningen också så vinner ni nog förr eller senare!
Nästa gång ger jag mig på Georgiens knarkade bidrag, sågar kroater och förklarar varför Sverige borde vinna. Tills dess: Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
#7. Ukraina: Gaitana - Be my Guest
"You can count on me, darling, I'm your friend, I'll do anything for you, From the bottom of my heart I wish you, I wish you the best, yes (One, two, people)"
Ukraina är visserligen inte heller ett land med perfekt demokrati eller med något minoritetskydd att imponeras över, men ändå så har de lyckats erövra ett än större arrangemang än Eurovision; nämligen EM i fotboll som går av stapeln i sommar. Medan deras medpartner i arrangemanget, Polen, valde att hoppa av Eurovision för att kunna lägga pengar på EM-förberedelserna så valde Ukraina att istället slå två flugor i en smäll: Låta den officiella EM-låten bli landets bidrag i Eurovision - något som ger möjlighet för maximal publicitet och gör att man känner igen låten redan innan invigningen i Juni. Problemet som föreligger är dock kanske snarare att den redan då kanske fått ett rykte om sig som en dålig låt - misslyckas man i Eurovision så blir det kanske inte så kul o höra den igen på invigningen. Och den risken är stor! Det här är inte en Eurovisionlåt, det här är en taskigt producerad fotbollslåt som visserligen passar bra som pausmelodi i fotbolls-EM, men på scenen i Baku kan det ju inte annat än misslyckas. För mig är detta årets felspekulering, även om jag är imponerad över Ukrainas taktiska tänkande. Men dessvärre finns inget med den här låten som håller i Baku, inga bryggor eller lyft, inge spektakulära scenshower,- NADA!!!! Inte ett smack. Istället blir det en tråkig transportsträcka som tar oss 3 minuter närmare Loreen, och det känns som att Ukraina kunnat utnyttja den tiden bättre. Så bra tänkt men åå så tråkigt...
Betyg: G
Kommentar: Jag hoppas ni spelar fotboll bättre än ni producerar fotbollslåtar. Annars är ni riktigt illa ute i sommar...
#8. Bulgarien: Sofi Marinova - Love Unlimited
"Love has no borders, language and colour, It's equal for everybody on this world, For you, for me, for them"
Äntligen en låt som passar vågar lyfta fram Azerbajdzjans problem - något oväntat för ett bulgariskt bidrag måste sägas. Medan de allra flesta låtar i år fokuserar på att ha bra musik så fokuserar Bulgarien på en låt med budskap, något som kanske faktiskt passar bättre i år än nånsin. Tråkigt bara att låten i sig är totalt värdelös, och känns irriterande slät. Frågan är om det var med avsikt eller bara rent misstag? Att Bulgarien fortfarande är kvar i 00-talet visste vi redan, men den här låten är faktiskt värre i många fall än vad Bulgarerna skickade under just 00-talet. Denna typ av dansfri dansmusik är ett tomt eko av ingenting och Sofi's framträdande är tämligen oengagerat och tråkigt. För att dessutom spä på problemen ytterligare så är det ytterst få utanför Bulgariens gränser som förstår Bulgariska, vilket också innebär att man kommer ha svårt att förstå det enda som egentligen är intressant med det här bidraget - texten. Kvar blir - i princip ingenting. På sätt och vis är jag faktiskt förvånad över det här - när Danmark verkligen satte manken till i sin uttagning förra året, och skickade ett otroligt bra bidrag med starkt budskap (A friend in London - A new Tomorrow) så lyckades man ju faktiskt nå en 5:e plats. Hade bulgarerna bara satsat lite mer på låten hade vi kanske haft en contender för topp-5. Nu ska de vara otroligt glada för ens en finalplats.
Betyg: G-
Kommentar: Ni som tycker att hennes engelska uttal suger, minns då att den för evigt episka audition-klassikern med "Ken-leee" (Can't live without you) var från Bulgariska Idol.
#9. Slovenien: Eva Boto - Verjamen
"I believe that we will catch each other again, And that yesterday will return for good with a river of light, Even the song will find its way to the rhymes if I go after him"
Mmm, Slovenerna slår på stora trumman igen efter att ha nått finalen förra året och däri nått en 13e plats - landets bästa sedan 2001. Men i år litar de hellre på sina grannar och har därför importerat den serbiske låtskrivaren Vladimir Graic som skrev Molitva (vinnarlåten 2007) samt Hara Mata Hari som skrev och framförde Bosniens låt 2006 (Leyla, slutade på 3:e plats). Denna superduo har troligen givit Slovenien sin bästa chans nånsin att vinna den här tävlingen, eller iallafall få en bra placering. Verjamen (Jag tror) är en sådan där typisk balkanballad - om än kanske lite väl disney-ig. Men likheterna med Molitva är framträdande och jag är helt övertygad om att det kommer att gå mycket bättre för Slovenien än vad de allra flesta experter tror. Tycker visserligen att man borde valt engelska istället, då hade låten varit supertung - men nu så känns den bara mystisk och speciell. Detta faller mig alltså alldeles in i smaken, jag älskar dramatiken i denna typ av balkanballad - något som är typiskt eurovisionvinnarmaterial. Dessvärre är kanske inte scenframträdandet ett Eurovisionvinnarmaterial, och Eva är tämligen anonym i sången, trots att hon faktiskt sjunger den. Men men, det är fortfarande den bästa låten för Slovenien hittills, och jag kan inte tänka mig annat än att den går till final. Jag ser iallafall en stor slovensk framgång där i år!
Betyg: VG+
Kommentar: Smart att tänka på samarbete - gör så i fortsättningen också så vinner ni nog förr eller senare!
Nästa gång ger jag mig på Georgiens knarkade bidrag, sågar kroater och förklarar varför Sverige borde vinna. Tills dess: Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
onsdag 16 maj 2012
Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 8
Spänningen höjs i Baku - i Måndags började de första repetitionerna i nybyggda Chrystal Hall, och man måste ju säga att det ser lovande ut! Det som dock verkar bli problemet i årets Eurovision är Azerbajdzjans totala oerfarenhet av att faktiskt vara värdar - man har rigorösa säkerhetskontroller överallt, dåliga kommunikationer och brist på mediautrustning - Men värst av allt: Brist på Kaffe! Man är tydligen ganska oförberedda på eurovisionfansen, trots att det ännu är en vecka till första semifinalen. Det ska bli intressant att se vad som händer när allt börjar på blodigt allvar där nere; pallar det trycket? Hur som helst ser scenen fantastiskt bra ut utifrån vad man kan se från de första bilderna framför allt är den STOR! Vågar dock inte ännu säga något om hur det kommer se ut på TV:n, men förväntningarna är höga. Tråkigt bara att just detta avsnitt kommer att ta upp just 3 bidrag som inte borde få stå på Eurovisionscenen - och ett bidrag som rent tekniskt och juridiskt verkligen inte borde göra det!
#4. Malta: Kurt Calleja - This is the night
"Hey, I believe you and me, we are meant to be, I can't set you free, can't you see this is killing me?, As from this moment on, you and I can reach the stars, All we need is one more chance"
Åh detta Malta, korsriddarnas och abortmotståndarnas förlovade land. Trots att man är ett av de absolut minsta och mest betydelselösa länder i världen så har Malta länge varit ett Schlagerland att mäta sig med. Med sina imponerande två andraplaceringar och två tredjeplaceringar är man det mest framgångsrika landet i Eurovisionhistorien - som aldrig har vunnit. Detta stör man sig givetvis på på Malta, och försöker därför år efter år överträffa sig själva. Detta storhetsvansinne har gjort den maltesiska uttagningen till en gigantisk orkan i ett litet snapsglas, med 24 låtar i finalen - en final som varade i 4 timmar. Det hade i och för sig inte varit helt outhärdligt, om det inte vore för det faktum att i princip alla bidrag som skickas in till Maltas uttagning, kommer med i finalen. Med andra ord; Kvantitet går före kvalitet. I alla fall på Malta. Resultatet blir ett sunkigt popalster som andas 90-tal, strandfester och bakfylla. Sedan är det visserligen så att Kurt gör ett fantastiskt bra framförande, trots att han ser ut som Ross i 90-tals komediserien "Friends". Men räcker scenglädje och glada danser för Malta i år? Njae, men det finns mycket värre saker i denna semifinal - så man ska inte räkna bort dem. Dessutom är ju Kurt det klart bästa artistnamnet sedan, hmm.... Sedan Glen som representerade Malta förra året. Nåja. Poäng för de coola namnen Malta!
Betyg: G
Kommentar: Lite för lite substans, lite för mycket sangria.
#5. Vitryssland: Litesound - We are the heroes
"As I stand beneath the starry sky, I just lose faith in gravity, And it feels like I can learn to fly, Bring to life all my fantasies"
Åh, ironin... Av alla artister detta år, så känns det som att Vitrysslands är de som har allra minst befogenhet att kalla sig för "hjältar". Litesound vann aldrig den vitryska uttagningen, det gjorde Elena Lanskaya med en riktig bra låt faktiskt. Tyvärr var hon inte president Lukashenkos favorit - vilket innebar att Elena fråntogs segern p.g.a. "röstfusk" - i och för sig något som Lukashenko borde vara expert på, men istället gavs segern till Litesound och deras galna mikrofonstativ. Därmed försvann det minsta unset av chans för Vitryssland att höja sitt rykte i Eurovision, och istället så har det nu faktiskt blivit mer regel än undantag att vinnaren försvinner, och någon annan får chansen istället - oftast då någon som är personlig favorit hos Lukashenko. Nåja, även bortsett från detta så är det här otroligt dåligt - som någon typ av korsning mellan dålig rock och Backstreet Boys. Att deras engelska sedan suger värre än urvalsprocessen gör inte saken bättre. Det finns helt enkelt ingenting här som skulle klassas som bra på något sätt. Tvärtom visar Vitryssland* (läs: Lukashenko*) ännu en gång att diktaturer inte har musiksmak längre. Tacka vet jag Franco - han kunde iallafall välja ut bra låtar. Men den tiden sedan länge förbi, likt en svunnen tid som nu ekar mycket tomt i Baku... Jag tvekar inte en sekund på att Vitryssland kommer göra bort sig ännu en gång och det lär inte bli någon final för Litesound. Iallafall om inte helvetet fryser till is innan dess...
Betyg: IG
Kommentar: Lär av dina föregångare Lukashenko - folket blir inte mindre revolutionärt för att du representerar dem med skitmusik...
#6. Portugal: Filipa Sousa - Vida minha
"If you were light, my love, oh you'd be the light of the day, An inspiring smile of fantasy, If you were water, my love, you'd be like pure water, That quenches the thirst of the flower of tenderness"
Jaha. Portugal är som bekant det landet i Eurovision som gått längst utan att någonsin ha vunnit tävlingen - hela 48 år utan en endaste topp-5 placering! Hur kan det komma sig frågan ni er? Jo, de skickar alltid sånt här skit! Denna typ av låtar fungerar inte, har aldrig fungerat och kommer aldrig att fungera i Eurovision! Men av någon anledning så verkar inte Portugal så intresserat av att inse detta faktum - tvärtom verkar de sätta på sig varenda skygglapp som finns i musikvärlden och intalar sig febrilt att hela världen är galen i musikstilen Fado - och att världen helt enkelt inte förstår det än bara. Medan andra länder som var i samma sits en gång; Finland till exempel, till slut förstod hinten och började variera sina bidrag utifrån mer än EN musikgenre, så är Portugal nu alltså fortfarande kvar i 80-talets balladera. Grattis! Årets portugisiska icke-kvalificerare heter Filipa Sousa, en relativt etablerad artist i sitt hemland. Låtskrivarna är också etablerade och har tillsammans skrivit hela fem Eurovisionbidrag - framförallt för ex-jugoslaviska länder. Men trots detta så kan man inte höra ett spår av detta, tvärtom är den enda dimensionen i den här låten "tråkig -tråkigare". Inte undra på att bettingbolagen ger 1000 gånger pengarna om Portugal bryter sin 48års långa väntan i år. För mig skulle det inte bara vara rent omöjligt - det hade varit fullständigt förödande om de vann. Lyckligtvis är det nog långt till den dagen - och även då lär helvetet hunnit frysa till is före.
Betyg: IG
Kommentar: Ett tips till er, kolla in internet o kika efter vilken musik som folk faktiskt lyssnar på innan ni väljer nästa gång. Kanske hittar ni en musikstil som faktiskt inte suger!
I nästa del: Förklarar jag varför fotboll och Eurovision är som att försöka blanda olja med vatten, jag förklarar min kärlek för det lilla alplandet Slovenien, och jag hur mycket jag INTE bryr mig om Bulgarien. Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
#4. Malta: Kurt Calleja - This is the night
"Hey, I believe you and me, we are meant to be, I can't set you free, can't you see this is killing me?, As from this moment on, you and I can reach the stars, All we need is one more chance"
Åh detta Malta, korsriddarnas och abortmotståndarnas förlovade land. Trots att man är ett av de absolut minsta och mest betydelselösa länder i världen så har Malta länge varit ett Schlagerland att mäta sig med. Med sina imponerande två andraplaceringar och två tredjeplaceringar är man det mest framgångsrika landet i Eurovisionhistorien - som aldrig har vunnit. Detta stör man sig givetvis på på Malta, och försöker därför år efter år överträffa sig själva. Detta storhetsvansinne har gjort den maltesiska uttagningen till en gigantisk orkan i ett litet snapsglas, med 24 låtar i finalen - en final som varade i 4 timmar. Det hade i och för sig inte varit helt outhärdligt, om det inte vore för det faktum att i princip alla bidrag som skickas in till Maltas uttagning, kommer med i finalen. Med andra ord; Kvantitet går före kvalitet. I alla fall på Malta. Resultatet blir ett sunkigt popalster som andas 90-tal, strandfester och bakfylla. Sedan är det visserligen så att Kurt gör ett fantastiskt bra framförande, trots att han ser ut som Ross i 90-tals komediserien "Friends". Men räcker scenglädje och glada danser för Malta i år? Njae, men det finns mycket värre saker i denna semifinal - så man ska inte räkna bort dem. Dessutom är ju Kurt det klart bästa artistnamnet sedan, hmm.... Sedan Glen som representerade Malta förra året. Nåja. Poäng för de coola namnen Malta!
Betyg: G
Kommentar: Lite för lite substans, lite för mycket sangria.
#5. Vitryssland: Litesound - We are the heroes
"As I stand beneath the starry sky, I just lose faith in gravity, And it feels like I can learn to fly, Bring to life all my fantasies"
Åh, ironin... Av alla artister detta år, så känns det som att Vitrysslands är de som har allra minst befogenhet att kalla sig för "hjältar". Litesound vann aldrig den vitryska uttagningen, det gjorde Elena Lanskaya med en riktig bra låt faktiskt. Tyvärr var hon inte president Lukashenkos favorit - vilket innebar att Elena fråntogs segern p.g.a. "röstfusk" - i och för sig något som Lukashenko borde vara expert på, men istället gavs segern till Litesound och deras galna mikrofonstativ. Därmed försvann det minsta unset av chans för Vitryssland att höja sitt rykte i Eurovision, och istället så har det nu faktiskt blivit mer regel än undantag att vinnaren försvinner, och någon annan får chansen istället - oftast då någon som är personlig favorit hos Lukashenko. Nåja, även bortsett från detta så är det här otroligt dåligt - som någon typ av korsning mellan dålig rock och Backstreet Boys. Att deras engelska sedan suger värre än urvalsprocessen gör inte saken bättre. Det finns helt enkelt ingenting här som skulle klassas som bra på något sätt. Tvärtom visar Vitryssland* (läs: Lukashenko*) ännu en gång att diktaturer inte har musiksmak längre. Tacka vet jag Franco - han kunde iallafall välja ut bra låtar. Men den tiden sedan länge förbi, likt en svunnen tid som nu ekar mycket tomt i Baku... Jag tvekar inte en sekund på att Vitryssland kommer göra bort sig ännu en gång och det lär inte bli någon final för Litesound. Iallafall om inte helvetet fryser till is innan dess...
Betyg: IG
Kommentar: Lär av dina föregångare Lukashenko - folket blir inte mindre revolutionärt för att du representerar dem med skitmusik...
#6. Portugal: Filipa Sousa - Vida minha
"If you were light, my love, oh you'd be the light of the day, An inspiring smile of fantasy, If you were water, my love, you'd be like pure water, That quenches the thirst of the flower of tenderness"
Jaha. Portugal är som bekant det landet i Eurovision som gått längst utan att någonsin ha vunnit tävlingen - hela 48 år utan en endaste topp-5 placering! Hur kan det komma sig frågan ni er? Jo, de skickar alltid sånt här skit! Denna typ av låtar fungerar inte, har aldrig fungerat och kommer aldrig att fungera i Eurovision! Men av någon anledning så verkar inte Portugal så intresserat av att inse detta faktum - tvärtom verkar de sätta på sig varenda skygglapp som finns i musikvärlden och intalar sig febrilt att hela världen är galen i musikstilen Fado - och att världen helt enkelt inte förstår det än bara. Medan andra länder som var i samma sits en gång; Finland till exempel, till slut förstod hinten och började variera sina bidrag utifrån mer än EN musikgenre, så är Portugal nu alltså fortfarande kvar i 80-talets balladera. Grattis! Årets portugisiska icke-kvalificerare heter Filipa Sousa, en relativt etablerad artist i sitt hemland. Låtskrivarna är också etablerade och har tillsammans skrivit hela fem Eurovisionbidrag - framförallt för ex-jugoslaviska länder. Men trots detta så kan man inte höra ett spår av detta, tvärtom är den enda dimensionen i den här låten "tråkig -tråkigare". Inte undra på att bettingbolagen ger 1000 gånger pengarna om Portugal bryter sin 48års långa väntan i år. För mig skulle det inte bara vara rent omöjligt - det hade varit fullständigt förödande om de vann. Lyckligtvis är det nog långt till den dagen - och även då lär helvetet hunnit frysa till is före.
Betyg: IG
Kommentar: Ett tips till er, kolla in internet o kika efter vilken musik som folk faktiskt lyssnar på innan ni väljer nästa gång. Kanske hittar ni en musikstil som faktiskt inte suger!
I nästa del: Förklarar jag varför fotboll och Eurovision är som att försöka blanda olja med vatten, jag förklarar min kärlek för det lilla alplandet Slovenien, och jag hur mycket jag INTE bryr mig om Bulgarien. Tills dess: Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
måndag 14 maj 2012
Schlagermagisterns Countdown till Baku - del 7
Semifinal 2 erbjuder massor av godbitar - framför allt Sverige, men även Norge, Slovenien och Estland. Dessvärre brukar ju nästan aldrig mina favoriter överleva till finalen, så vi får hoppas på mirakel här. Lyckligtvis finns oändliga mängder rent skit här också, och redan i denna del av Semifinal 2 ska vi titta närmare på ett av dem; Makedonien. Annars gör ju Serbien ett hyfsat intryck, liksom Holland - två länder som nu ska rannsakas grundligt.
#1. Serbien: Željko Joksimović - Nije Ljubav Stvar
"Love isn't a thing, That I would give back to you, Look, it's just me, I've always loved you"
Serberna har gått ungefär 5 år utan en topp 5 placering - en evighet för landet som gjorde sin debut för just 5 år sedan. Men deras vinst 2007 gav dem storhetsvansinne och har sedan dess kört sitt eget race - som lyckligtvis Europa har ratat. I år går de dock tillbaka till basic igen - man tar fram nationalskalden Zeljko Joksimovic, mannen, myten, legenden. Han gjorde sin debut i Eurovision med en andraplats för Serbien & Montenegro 2004, med sin magiska Lane Moje - en låt som står som en skugga över hans namn enda sedan dess. Detta innebär att allt han gör hamnar i jämförelse med just Lane Moje - ett evigt problem eftersom ingenting någonsin kommer att slå Lane Moje. Nije Ljubav Stvar kommer faktiskt inte ens i närheten. Zeljko har snott mycket av låten från Coldplay's "Paradise" och ett antal andra låtar - resultatet blir en låt som det känns som att man redan har hört - vilket ju då faktiskt stämmer. Å andra sidan så gör han det ganska bra, iallafall ett tag. Sen kommer refrängen och man förstår att Zeljko inte har något mer att komma med än den stulna delen i introt. Sedan har vi det beklämmande faktumet att den levande orkestern är borta från Eurovision, vilket innebär att du inte får spela något instrument live - där försvann hela musikvideons stämning. Kvar blir: En tråkig serb sjungandes en tråkig ballad på serbiska. Detta gör att den här låten aldrig lär bli en allvarlig pretendent till segern i år, även om Zeljko är det starkaste namnet som är med i år. Däremot är Serbien alltid klart för final, i synnerhet i år eftersom man av någon anledning fått med sig nästan alla ex-jugoslavländer i samma semifinal - vilket garanterar minst fyra 12:or . Bra gjort EBU!
Betyg: G+
Kommentar: Även om det kanske var lite tråkigt att PRAO:a som programledare i Eurovision 2008, så var det då du var som bäst. Sluta upp med det här fåniga sjungandet nu och skaffa ett riktigt jobb.
#2. Makedonien: Kaliopi - Crno i Belo
"Everything is black and white, Nothing separates good and bad, Come on and smile, The day is leading me to the white nights"
Hm. Allt börjar ganska bra - man tänker att det ju ändå låter rätt intressant. Men när hon börjar sjunga så märker man att hon låter förfärligt. Och när gitarrerna och stråkarna kommer in brakar helvetet löst. Då har Makedonien förstört hela tävlingen för ett antal minuter framåt- allt blir genast så mycket sämre. Man vill bara döda någon. Men det får man inte. Istället fortsätter eländet i ytterligare 2 minuter, och plötslig börjar någon strypa en katt mitt i refrängen - aaaaaaaaaaaaaaaa - man hoppar till ordentligt och plötsligt inser man livets begränsningar. Döden väntar. Men så plötsligt slutar låten och efter en kvart så får man tillbaka medvetandet igen efter chocken. Hur ska man utvärdera den här upplevelsen då? Ja, Makedonerna har varit med om mycket skit, så att lyssna på den här låten var de nog härdade för tror jag. Men resten av Europa är nog inte det. Därför bör Makedonien frysas ut av alla länder med självkänsla - d.v.s. av alla som inte tillhörde Jugoslavien fram till år 1992. Tyvärr så räcker grannröstandet till en finalplats även i år för Makedonien, men jag vet att folk kommer bli förbannade på det. Jag hoppas därför att samtliga telefonlinjer i Sydeuropa kollapsar under den tiden, så vi slipper skämmas ännu en gång. Jag blir galen.
Betyg: IG---
Kommentar: Åk hem igen och skaffa er en musiksmak!
#3. Nederländerna: Joan Franka - You and me
"We grew up knowing love, Thanking God up above, That we could be together forever, We would never say goodbye"
Ibland blir man förvånad över hur konstigt vissa människor tänker. För de allra flesta som hör den här låten första gången, utan att se videon, så brukar man tycka att det här faktiskt är ganska bra - trallvänligt och lite gulligt. En passande finallåt helt enkelt. Men när man ser på videon så hör man helt plötsligt inte låten - man ser bara en vuxen holländsk kvinna i INDIANKLÄDER. Jag vet inte vad ni tycker, men den ende som har rätt till att visa sig i Indiankläder på en Eurovisionscen är ROGER FUCKING PONTARE - NAMNET SOM VINDARNA FUCKING VISKAR!!! Och vad jag vet så kommer Roger Pontare ifrån Norrland, och inte Holland - jag tror inte ens Roger har varit i Holland. Eller kanske i ett coffeehouse Amsterdam - det skulle förklara hans isbjörnsdräkt i Melodifestivalen 1999. Men hur som helst så är Joan Franka inte Roger Pontare - och har således ingen legitim anledning att spöka ut sig till nordamerikansk indian. Nu handlar inte ens låten om indianer, så för den som inte har en perfekt utbildning i Joans barndom är det omöjligt att förstå varför hon ser ut som hon gör. Därmed spelar det ingen roll hur bra låten än är - det här håller inte. Ingen kommer se eller höra något annat än den där indiandräkten, och då försvinner allt som är bra med den här låten. Hur tänkte hon här egentligen? Jag försöker verkligen förstå- men jag antar att det är en holländsk grej. Nåja. Vill man inte komma till final så...
Betyg: G
Kommentar: Det här betyget är verkligen ingen fjäder i hatten...
Nästa gång en triad av värdelösa låtar, vilket faktiskt är positivt eftersom det hjälper Loreen att se bra ut. Malta, Portugal och det lilla helveteslandet Vitryssland kommer kölhalas då - tills dess:Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
#1. Serbien: Željko Joksimović - Nije Ljubav Stvar
"Love isn't a thing, That I would give back to you, Look, it's just me, I've always loved you"
Serberna har gått ungefär 5 år utan en topp 5 placering - en evighet för landet som gjorde sin debut för just 5 år sedan. Men deras vinst 2007 gav dem storhetsvansinne och har sedan dess kört sitt eget race - som lyckligtvis Europa har ratat. I år går de dock tillbaka till basic igen - man tar fram nationalskalden Zeljko Joksimovic, mannen, myten, legenden. Han gjorde sin debut i Eurovision med en andraplats för Serbien & Montenegro 2004, med sin magiska Lane Moje - en låt som står som en skugga över hans namn enda sedan dess. Detta innebär att allt han gör hamnar i jämförelse med just Lane Moje - ett evigt problem eftersom ingenting någonsin kommer att slå Lane Moje. Nije Ljubav Stvar kommer faktiskt inte ens i närheten. Zeljko har snott mycket av låten från Coldplay's "Paradise" och ett antal andra låtar - resultatet blir en låt som det känns som att man redan har hört - vilket ju då faktiskt stämmer. Å andra sidan så gör han det ganska bra, iallafall ett tag. Sen kommer refrängen och man förstår att Zeljko inte har något mer att komma med än den stulna delen i introt. Sedan har vi det beklämmande faktumet att den levande orkestern är borta från Eurovision, vilket innebär att du inte får spela något instrument live - där försvann hela musikvideons stämning. Kvar blir: En tråkig serb sjungandes en tråkig ballad på serbiska. Detta gör att den här låten aldrig lär bli en allvarlig pretendent till segern i år, även om Zeljko är det starkaste namnet som är med i år. Däremot är Serbien alltid klart för final, i synnerhet i år eftersom man av någon anledning fått med sig nästan alla ex-jugoslavländer i samma semifinal - vilket garanterar minst fyra 12:or . Bra gjort EBU!
Betyg: G+
Kommentar: Även om det kanske var lite tråkigt att PRAO:a som programledare i Eurovision 2008, så var det då du var som bäst. Sluta upp med det här fåniga sjungandet nu och skaffa ett riktigt jobb.
#2. Makedonien: Kaliopi - Crno i Belo
"Everything is black and white, Nothing separates good and bad, Come on and smile, The day is leading me to the white nights"
Hm. Allt börjar ganska bra - man tänker att det ju ändå låter rätt intressant. Men när hon börjar sjunga så märker man att hon låter förfärligt. Och när gitarrerna och stråkarna kommer in brakar helvetet löst. Då har Makedonien förstört hela tävlingen för ett antal minuter framåt- allt blir genast så mycket sämre. Man vill bara döda någon. Men det får man inte. Istället fortsätter eländet i ytterligare 2 minuter, och plötslig börjar någon strypa en katt mitt i refrängen - aaaaaaaaaaaaaaaa - man hoppar till ordentligt och plötsligt inser man livets begränsningar. Döden väntar. Men så plötsligt slutar låten och efter en kvart så får man tillbaka medvetandet igen efter chocken. Hur ska man utvärdera den här upplevelsen då? Ja, Makedonerna har varit med om mycket skit, så att lyssna på den här låten var de nog härdade för tror jag. Men resten av Europa är nog inte det. Därför bör Makedonien frysas ut av alla länder med självkänsla - d.v.s. av alla som inte tillhörde Jugoslavien fram till år 1992. Tyvärr så räcker grannröstandet till en finalplats även i år för Makedonien, men jag vet att folk kommer bli förbannade på det. Jag hoppas därför att samtliga telefonlinjer i Sydeuropa kollapsar under den tiden, så vi slipper skämmas ännu en gång. Jag blir galen.
Betyg: IG---
Kommentar: Åk hem igen och skaffa er en musiksmak!
#3. Nederländerna: Joan Franka - You and me
"We grew up knowing love, Thanking God up above, That we could be together forever, We would never say goodbye"
Ibland blir man förvånad över hur konstigt vissa människor tänker. För de allra flesta som hör den här låten första gången, utan att se videon, så brukar man tycka att det här faktiskt är ganska bra - trallvänligt och lite gulligt. En passande finallåt helt enkelt. Men när man ser på videon så hör man helt plötsligt inte låten - man ser bara en vuxen holländsk kvinna i INDIANKLÄDER. Jag vet inte vad ni tycker, men den ende som har rätt till att visa sig i Indiankläder på en Eurovisionscen är ROGER FUCKING PONTARE - NAMNET SOM VINDARNA FUCKING VISKAR!!! Och vad jag vet så kommer Roger Pontare ifrån Norrland, och inte Holland - jag tror inte ens Roger har varit i Holland. Eller kanske i ett coffeehouse Amsterdam - det skulle förklara hans isbjörnsdräkt i Melodifestivalen 1999. Men hur som helst så är Joan Franka inte Roger Pontare - och har således ingen legitim anledning att spöka ut sig till nordamerikansk indian. Nu handlar inte ens låten om indianer, så för den som inte har en perfekt utbildning i Joans barndom är det omöjligt att förstå varför hon ser ut som hon gör. Därmed spelar det ingen roll hur bra låten än är - det här håller inte. Ingen kommer se eller höra något annat än den där indiandräkten, och då försvinner allt som är bra med den här låten. Hur tänkte hon här egentligen? Jag försöker verkligen förstå- men jag antar att det är en holländsk grej. Nåja. Vill man inte komma till final så...
Betyg: G
Kommentar: Det här betyget är verkligen ingen fjäder i hatten...
Nästa gång en triad av värdelösa låtar, vilket faktiskt är positivt eftersom det hjälper Loreen att se bra ut. Malta, Portugal och det lilla helveteslandet Vitryssland kommer kölhalas då - tills dess:Siz yəqin heç bir həyat yoxdur!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)