5. Finland: Pertti Kurikan Nimipäivät - "Aina mun pitää"
Betyg delmoment
Tidigare statistik: C
Konkurrenskraft gentemot övriga: A
Bettingodds: B-
Schlagermagisterns slutbetyg: B-
Finland har ju alltid varit Eurovisions fula ankunge - det där konstiga landet med det underliga språket som ingen verkar kunna förstå sig på. De senaste 15 åren har man till och med lyckats förstärka denna särställning genom att skicka så monumentalt underliga bidrag som både monsterrockband (Lordi, 2006), tangovirtuoser (Jari Sillanpää, 2004) en eurodancerappgrupp (Waldo's people, 2009) och inte minst "the runaway lesbian bride" som skapade kristen moralpanik i Ryssland (Krista Siegfrids, 2013). Till den listan kan vi nu också lägga ett punkband med Downs syndrom. Frågan är dock om de kan överträffa förra årets finska succé, då gruppen Softengine tog en 11:e plats i finalen - Finlands näst bästa placering sedan 1989! Att en elfteplats kan ses som en historisk framgång kan låta skrattretande för oss svenskar, men då finnarna verkligen inte är bortskämda med topplaceringar så förstår man att detta var viktigt för det finska självförtroendet. I år hoppas man på ännu en "Lordieffekt" - nämligen att chocka schlagerpubliken med något fullständigt unikt, radikalt och i många öron rent opassande. Punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät (eller på svenska: "Bert Kurikkas namnsdag") formades i ett välgörenhetsprojekt för utvecklingsstörda 2009 och blev mycket uppmärksammade i dokumentären "The Punk Syndrome". Deras kändisskap på hemmaplan ledde bland annat till att man fick göra en välgörenhetskonsert med Lordi 2014 varpå man sedan hade öppen väg in i finska melodifestivalen UMK. Trots att låten är 1 minut och 40 sekunder lång och därmed den kortaste låten i Eurovisionhistorien, och vars text dessutom handlar om att man inte vill städa, gå upp eller bädda sängen - så har bidraget blivit årets kanske mest uppmärksammade. Vilket ju inte är så konstigt om man ser nyktert på saken... Detta kommer att bli det konstigaste som någonsin stått på en Eurovision scen (och det vill inte säga lite!), och torde därför bli fullständigt livsfarligt i konkurrensen. Redan på ett tidigt stadium såg jag att detta kommer bli den stora utmanaren till segern, helt i linje med hur Lordi och inte minst Conchita Wurst sent (dagarna innan finalen) seglade upp som favoriter. När Europa fått se detta punkfenomen tror jag att detta kommer ta över favoritskapet. Tyvärr, måste tilläggas, då musiken knapp går att lyssna på och fullständigt förstör tanken med tävling "i musik". Men likväl - underskatta aldrig kraften i att sticka ut!
6. Grekland: Maria-Eleni Kyriakou -
"One Last Breath"
Betyg delmoment
Tidigare statistik: A
Konkurrenskraft gentemot övriga: D
Bettingodds: C
Schlagermagisterns slutbetyg: C
Grekerna drabbades av sin sämsta placering någonsin ifjol då Freaky Fortune feat. RiskyKidd bara lyckades ta landet till en 20:e plats. Chocken måste ha varit stor, i synnerhet då man sedan 2001 i princip dominerat tävlingen med idel topp-10 placeringar. Intressant nog så tvingade finanskrisen den grekiska uttagningen att möbleras om rejält. Sedan det statliga tv-bolaget lades ned 2013, så har den grekiska uttagningen hoppat mellan stationer. I år kombinerade det nya tv-bolaget tävlingen med en egen 60-årsjubileumsshow med en rad av tidigare grekiska eurovisiondeltagare, bl.a. Helena Paparizou. I kontrast mot denna show var utbudet i själva uttagningen rätt skral.Årets grekiska vinnare blev grek-cypriotiska Mari-Eleni Kyriakou, som vann grekiska "The voice" 2014 och därmed blev ett känt namn i området. Låten är dock en chansning för grekerna, med tanke på att man oerhört sällan skickar renodlade ballader till Eurovision. Och när man väl sedan gjort det brukar det aldrig fungera särskilt bra (vi minns ju Anna Vissis fiasko 2006). Jag tvivlar på att detta skulle få ett annorlunda resultat. Pianostycket får låten att nå Disney-proportioner och hennes brutala inandningar får en ibland att misstänka att hon har astmatiska anfall. Kort sagt lär detta inte fungera. Alls. Jag skulle därför inte bli förvånad om Grekland i år för första gången missar en finalplats - även om det givetvis ska mycket till för att det ska hända. Men helvetet måste ju frysa till is någon gång?
7. Estland: Elina Born & Stig
Rästa - "Goodbye to Yesterday"
Betyg delmoment
Tidigare statistik: B-
Konkurrenskraft gentemot övriga: B+
Bettingodds: A
Schlagermagisterns slutbetyg: A
Estland är ett av de östländer som faktiskt lyckats bäst i Eurovision - även om det bara blivit en vinst (hittills) och då ironiskt nog med ett av landets sämre bidrag genom åren (Tanel Padar & Dave Benetton & 2XL, 2001). Med totalt åtta stycken topp-10 placeringar sedan debuten 1994, har landet aldrig riktigt gått att avskriva från toppstriderna, även om det nu är 13 år sedan landet faktiskt tog medalj (Sahlene, 3:a, 2002). Helt klart är dock att landet upplever en musikalisk uppsving just nu, och efter årets estniska melodifestival så var det många som snackade om en ny estnisk eurovisionseger.Bidraget som man valde ut blev omedelbart en monsterhit på hemmaplan och i oddsen singlade esterna fort upp som favoriter (tills Måns vann Melodifestivalen, då de flyttades från favoritskapet rätt snabbt). I år blev det nämligen en duett mellan den 21-åriga talangjaktsstjärnan Elina Born och den betydligt mer rutinerade 35-årige pop-rock stjärnan Stig Rästa. Trots att det fullkomligt haglar duetter i årets Eurovision så blev detta mycket tidigt en stor favorit, vilket i stor del kan bero på att den bygger vidare på samma koncept som den nederländska duon The Common Linnets, som ju överraskande kom 2:a ifjol. Här har vi en alternativ poplåt i balladform - som inte riktigt låter som någonting man hört förut i Eurovision. För, precis som The Common Linnets ifjol, är detta både unikt, fängslande och välproducerat. Det jobbiga är dessutom att "Goodbye to Yesterday" också fastnar i huvudet på ett sätt som den holländska låten ifjol aldrig gjorde. Kort sagt: Det finns goda skäl till varför detta är en favorit. De stora frågetecknen är givetvis hur scenframträdandet kommer se ut och hur väl Europa faktiskt kommer ta emot en alternativ popballad? Vi såg ifjol att ballader funkar mycket väl numera, men alltjämt handlar det också om att skapa en unik stämning på scenen - och faktiskt få balladen ut genom tv-rutan. Alla klarar inte det - och såsom framförandet såg ut i estniska finalen, så har Elina & Stig långt kvar innan de når Eurovisionkvalitet. Men samtidigt ställer jag mig frågan hur långt det ändå skulle bära för Estland, väl medveten om att eurovisionpubliken är rätt konservativ i sin musiksmak. Jag har en svag känsla av att detta kan bli en juryvinnare, men förmodligen ingen folkvinnare - definitivt inte i södra och östra Europa. Men samtidigt är jag övertygad om att detta är ett topp-5 bidrag både hos jury och folk - så oavsett om Estland tar vinsten i år eller inte, så blir detta ett av deras största framgångar på 13 år.
8. Makedonien: Daniel Kajmakoski
- "Autumn Leaves"
Betyg delmoment
Tidigare statistik: D-
Konkurrenskraft gentemot övriga: B-
Bettingodds: C
Schlagermagisterns slutbetyg: B-
Makedonien är utan tvekan Balkans minst framgångsrika land - iallafall sett ur perspektivet att landet tävlat total 15 gånger sedan debuten 1998, men aldrig slutat bättre än 12:a i finalen. Sedan 2007 har landet dessutom bara nått finalen EN gång, nämligen 2012 (Kaliopi, 13:e plats i finalen). Onekligen berodde detta på de regeländringar som infördes 2008 som skulle motverka blockröstning - vilket gjorde att landet som tidigare alltid hade kunnat räkna med stödröster från sina grannländer på Balkan plötsligt hamnade på fel sida om kvalifikationsstrecket i semifinalen. Emellertid är det heller inte omöjligt att den låga kvaliteten på de makedonska bidragen spelade viss roll, med tanke på att man satte det i system att skicka medelålders gubbrockband till Eurovision ett tag. Detta har man senare varierat med 70-åriga romska divor, hipp-hopp i fedorahatt, och inte minst rockopera.I år bryter Makedonierna dock sin egna norm och skickar något modernt, snyggt och riktigt radiomässigt till Eurovision. Och som dessutom har en svensk upphovsman, Joacim Persson, som bland annat skrivit låtar åt Agnes och Darin tidigare. Daniel Kajmakoski är x-factorvinnaren som sjunger bidraget, som redan i November ifjol utsågs att representera landet. Makedonska Melodifestivalen har ett röstningssystem i finalen där man, precis som i Sverige, har olika internationella jurygrupper samt en tittaromröstning som delar på 50% av poängen. Ironiskt nog så hade man valt ut internationella jurygrupper utan att ha koll på vilka länder som faktiskt ställer upp i Eurovision längre - bland de 7 jurygrupperna som röstade i finalen så representerade bara 4 av dem länder som faktiskt deltar i årets Eurovision. Att länder som Turkiet, Kroatien och Bulgarien numera alltså inte deltar i Eurovision verkade ha gått Makedonierna helt förbi. Att dessutom vinnarlåtens enda 12-poängare från juryn kom från just Kroatien och Turkiet måste därför svida rejält så här i efterhand. Men "Autumn Leaves" fick faktiskt högsta poäng av folket och vann därmed tävlingen helt rättvist. Man lyckades, trots ett illa genomtänkt juryupplägg, välja ut det bästa makedonska bidraget på oerhört många år - och jag känner på mig att det kommer att räcka till final. Visserligen är pianoballaderna även de många, men få håller samma klass som denna låt. För en gångs skull - grattis Makedonien!
I nästa del av "Inför Eurovision 2015" kommer vi välkomna tillbaka Serbien, och deras svar på "Nana" (om ni minns henne), men också fredstörstande ungrare och ryssar, samt vitryssar som hittat den gamla Rybak-fiolen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar